Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman! Bästa lagting och åhörare. Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillfälligt likviditetsstöd till kommuner. Likviditetsstödet kan beviljas en kommun vars ekonomiska problem är så svåra att den till följd av likviditetsbrist inte längre kan garantera den lagstadgade servicen till invånarna. Stödet är avsett att beviljas i ett läge där kommunen själv redan har vidtagit alla till buds stående åtgärder för att kunna klara av att upprätthålla servicen. Syftet med likviditetsstödslagen är att garantera invånarna i alla kommuner lagstadgade rättigheter. Likviditetsstödet beviljas enligt prövning av landskapsregeringen efter att medel har upptagits i budgeten. Den föreslagna lagen är avsedd att vara tidsbestämd så att den kan tillämpas under den tid det tar att få kriskommunlagstiftningen på plats. Enligt förslaget ska lagen tillämpas under åren 2024-2026.

Talman! Utskottet konstaterar att den åländska kommunalekonomin ger ett synnerligen stabilt intryck när man betraktar den på aggregerad nivå. Sammantaget för samtliga kommuner kan man konstatera att de åländska kommunerna har mera kassamedel än vad de har skulder, vilket således innebär att den samlade åländska kommunekonomin är skuldfri. Totalt hade de åländska kommunerna 40,7 miljoner euro i skulder vid ingången till 2024 vilket utgör 1 334 euro per invånare. Skuldsättningen har sjunkit jämfört med år 2014 då motsvarande siffror uppgick till 63 miljoner euro eller 2 180 euro per invånare.

När man sedan förflyttar blicken till de enskilda kommunerna blir bilden en annan. Om man bortser från Mariehamn har sju kommuner negativa finansiella tillgångar och med undantag av Lemland så rör det sig om kommuner med liten befolkningsfolkmängd och således ett litet svängrum i finansiellt hänseende.

Enligt lagförslaget budgeterar nästan alla åländska kommuner ett minusresultat för 2024. Som exempel nämns att det sammanlagda årsbidraget blir -10 miljoner euro och räkenskapsårets resultat -22,9 miljoner euro. En titt på den kommunala ekonomistatistiken ger vid handen att den kommunala budgeteringen på aggregerad nivå inte är särskilt tillförlitlig. För fyraårsperioden 2020-2023 budgeterades totalt ett årsbidrag om 8,5 miljoner euro medan utfallet blev 60,3 miljoner euro. Motsvarande siffror för räkenskapsårets resultat var ett budgeterat resultat om -39 miljoner euro, medan utfallet blev 15 miljoner euro, en skillnad på 54 miljoner euro.

Effekten av rytmstörningar till följd av välfärdsområdesreformen i riket har förorsakat ekonomiska konsekvenser för de åländska kommunerna och de slutliga effekterna är ännu inte helt klarlagda. Utskottets slutsats av dessa siffror är att den åländska kommunala ekonomin på en aggregerad nivå har alla förutsättningar att fungera, men att den nuvarande organisatoriska strukturen gör att det aldrig kommer att uppstå en rimlig ekonomisk jämvikt mellan kommunerna. Det förefaller dessutom som osannolikt att det skulle vara möjligt att skapa sådana utjämningssystem som på ett rättvist och långsiktigt fungerande sätt skulle utjämna skillnaderna kommunerna emellan.

Utskottet har också erfarit att ett flertal remissinstanser anser att direkta likviditetsstöd skapar en bristande jämlikhet mellan kommunerna, eftersom stöden ska användas i akuta situationer som sannolikt inte kommer att kunna föregås av försök att lösa problemen på annat sätt.

Det har därför föreslagits att likviditetsstödet kunde beviljas som ett räntefritt lån som återbetalas när omständigheterna medger det, eller avskrivs om situationen blir varaktig eller en kommunsammanslagning blir aktuell.

Utskottet konstaterar att så som lagtexten är utformad är en sådan lösning fullt möjlig för landskapsregeringen att använda sig av.

Utskottet har också erfarit att det kommer att vara en krävande uppgift för landskapsregeringen att på en begränsad tid kunna bedöma en kommuns finansiella situation på ett objektivt sätt, eftersom det i teorin kan finnas outtömda möjligheter att höja avgifter, höja skatten och sälja egendom m.m. Dessa åtgärder är i allmänhet tidskrävande och kan inte genomföras snabbt, samtidigt som kommunens likvida situation kan försämras i en snabb takt. Utskottet konstaterar därför att landskapsregeringen har en möjlighet att inledningsvis ge ett räntefritt lån som sedan, när situationen blivit grundligare bedömd, vid behov kan omvandlas till ett bidrag.

Utskottet konstaterar även att frågan om att kommunerna behandlas rättvist från landskapsregeringens sida är fundamental och därför alltid måste finnas med i landskapsregeringens bedömning.

Utskottet föreslår därför att lagen godkänns men konstaterar samtidigt att den enbart utgör en nödlösning i situationer som inte kan hanteras på annat sätt.

Denna föreslagna lagstiftning är viktig, den ger en trygghet gentemot ålänningarna och det finns ingenting viktigare än att Åland är tryggt och rättvist, endast så får vi Åland att växa. Vi vet att det idag finns kommuner på Åland som just nu är i behov av likviditetsstöd. Vi kan ana och tro att det senare i vinter kan komma ytterligare kommuner som behöver hjälp för att säkerställa en grundläggande välfärdsservice.

Likviditetsstödslagen är tillfällig, tills en kriskommunlagstiftning kan träda in. Allt vi politiskt gör idag ska vara anpassat till det finanspolitiska ramverket med tillhörande kostnadstak. Dit jag nu vill komma är att kravet på och behovet av att landskapsregeringens och den offentliga ekonomin är sund. Ekonomin måste bli sund. Vi behöver prata minst lika mycket om hur den långsiktiga välfärdsproduktionen konstrueras som vi diskuterar färjfästen och turlistor här i salen och i korridorerna. För det är mer sannolikt än otroligt att vi snart står inför det faktum att landskapsregeringen behöver krediter för att upprätthålla den åländska välfärden. Att landskapets och de kommunala ekonomierna behöver ses som en helhet kan vara bra att påminna varandra om och ta med sig när vi om några veckor är inne i budget-25 bubblan.

Talman! Utskottet föreslår att lagförslaget godkänns. Tack!

Tack, talman! Jag är lite fundersam över några av de beskrivningar som utskottet kommer med. Jag citerar: "Utskottets slutsats av dessa siffror är att den åländska kommunala ekonomin på en aggregerad nivå har alla förutsättningar att fungera, men att den nuvarande organisatoriska strukturen gör att det aldrig kommer att uppstå en rimlig ekonomisk jämvikt mellan kommunerna. Det förefaller dessutom som osannolikt att det skulle vara möjligt att skapa sådana utjämningssystem som på ett rättvist och långsiktigt fungerande sätt skulle utjämna skillnaderna kommunerna emellan."

Det här är ju verkligen väldigt tungt, som finans- och näringsutskottet nu skriver. Hur ska man se det här? I vilket ljus ska man se det här inspelet som finans- och näringsutskottet kommer med nu?

Tack, talman! Precis som utskottet försökte beskriva i korta ordalag så ställer den välfärdsproduktion vi har i dag höga krav. Det är föga troligt att de kraven kommer att sänkas. Vi kommer att se ännu större krav och behov av till exempel äldreomsorg på olika nivåer. Utan att samarbeta och utan att se Åland mer som en helhet strukturellt, så är nog svårt att se. Det behövs samarbeten och strukturer som gör att alla kommuner kan se sig som vinnare.

Vi ska också minnas att vi har ju rena tillväxtkommuner som har sina behov och vi har andra mindre kommuner som har helt andra behov. Att samsas i ett enda system som idag när vi har landskapsandelssystemet som är ett system som vi har tittat på flera gånger och som vi måste titta på ännu flera gånger och det är nog knepigt (… taltiden slut).

Talman! Det är just det som bekymrar mig. Landskapsandelssystemet är aldrig tänkt att vara rättvist. Landskapsandelssystemet har en funktion att fylla när kommuner med perifert läge eller med andra större utmaningar får ett större stöd från landskapsregeringen för att helt enkelt kunna fortsätta att leva och verka. Åtminstone tidigare regeringar har velat att hela Åland ska leva. Kommunerna har ju olika förutsättningar, både geografiskt och med andra utmaningar.

Är det här nu en indirekt input till en ny diskussion om kommunsammanslagningar där man nu kommer att använda ekonomiska styrmedel för att minska ner antalet kommuner?

Tack, talman! Nej det är absolut inget sådant inspel. Vi kan väl konstatera att alla kommuner idag står i beråd att planera. Jag tar äldreomsorgen som ett lysande exempel och där ser kommunerna hur de kan komma emot framtidens utmaningar.

Den som har tagit del av remissutlåtanden gällande denna lagstiftning kan också konstatera att det finns ju kommuner som tycker att räntefria lån skulle vara en bättre hantering av situationen än rena bidrag. Det är ju klart att ett bidrag är ju bort från någonting annat. Jag kan förstå att det finns kommuner som inte är i samma akuta behov av denna lagstiftning direkt. De ser att de kanske inte gynnas av att det delas ut som ett bidrag, utan istället ska det vara räntefria lån och den möjligheten finns ju för landskapsregeringen.

Men jag tror att vi behöver släppa det som har varit, se framtiden an och kunna konstatera att den välfärdsproduktion som ålänningarna är värda så behöver man nog brösta för att verkligen (… taltiden slut).

Talman! Jag understöder givetvis lagen som den föreligger.

Det finns ju kommuner idag som inte behöver likviditetsstöd, men som enligt den nya kriskommunlagen ändå beaktas som kriskommuner. Och så finns det kommuner som söker likviditetsstöd men är enligt nyckeltalen inte kriskommuner. Kommer de här kommunerna som söker likviditetsstöd att automatiskt klassas som kriskommuner eller är de fortfarande inte det fast de är i kris vad gäller likviditetsmässigt?

Tack, talman! Det är kanske en fråga som landskapsregeringen borde svara på.

Vi kan väl konstatera att en kris kan ju vara väldigt, väldigt akut och kortfattad, men den kan också egentligen vara en lång nedåtgående spiral. Det behöver finnas en lyhördhet, en pragmatism och en flexibilitet i den lagstiftningen, vilket vi har i den här lagstiftningen. Landskapsregeringen kan välja att ge det i form av ett bidrag eller ett räntefritt lån. I vissa fall kanske det är bättre att göra så då, med tanke på det som ledamot Asumaa förde fram. Att en kommun har en tillfällig kris så behöver till exempel inte betyda att den är långsiktig.

Talman! Jag är nöjd med svaret.

Tack, talman! Lagtingsledamoten presenterade finans- och näringsutskottets betänkande angående den här typen av kriskommunlagstiftning. Det är fortsättningsvis för mig en gåta innesluten i ett mysterium varför vi behöver den här lagstiftningen. Vi har ju en lag från 1988 som ger landskapet möjlighet att ge den här typen av lån eller bidrag utan säkerhet, som det står uttryckligen i den lagen när det gäller kommuner. Blev det här närmare klart i utskottsbehandlingen? Varför duger inte den gamla lagen som vi har?

Tack, talman! Tack vicetalman Måtar. Det var en väldigt bra och relevant fråga. Det var något som utskottet penetrerade och fick ett solklart svar från lagberedningen. Det visade sig att lagstiftningen från 1988, som vicetalman hänvisade till, inte är tillräcklig. Den är inte reviderad i en sådan utsträckning att den skulle räcka till för detta. Landskapsregeringen har valt att göra en ny lag som innefattar på det här sättet. Så den är otillräcklig för att fylla ett bra syfte.

Tack, talman! Det svaret som utskottets ordförande gav så måste jag nog konstatera att inte är en tillräcklig förklaring. Man undrar, vad var fel med den här lagen? Dessa sex paragrafer som kommer i den här nya lagen som hjälper upp så är fortfarande en gåta innesluten i ett mysterium, som det så vackert heter. Har den gamla lagen från 1988 fel värdegrund eller vad är det? Jag kan inte hitta vad som är problemet?

Tack, talman! Om vi fokuserar på det grundläggande så från landskapsregeringens sida finns en önskan att man ska kunna vara behjälplig med likviditetsbidrag i form av stödbidrag och det är inte möjligt via den lagen som vicetalmannen refererade till. Det är väl en grundläggande sak.

Nu har jag inte materialet med mig från lagberedningen, men vi fick nog på ett väldigt precist sätt veta varför denna nya lagstiftning behövs för att fylla det syfte som landskapsregeringen är ute efter.

Tack, talman! Har ledamot Holmberg och finansutskottet tittat på hur de kommuner med svagare ekonomi kommer att drabbas i år då Åland ska betala tillbaka 14 miljoner i skatt under november och december? Leder det till fler kommuner som behöver tillfälligt likviditetsstöd eller räknas som kriskommuner?

Tack, talman! Utskottet har blivit varse om att det är en väldigt både märklig och prekär situation, den har varit väldigt, väldigt svårbedömd och kanske omöjligt att bedöma. Men nog är det rätt sannolikt att det kommer exempel på nya kommuner som har väldigt svåra likvida problem. Så den här lagstiftningen är väl tajmad och behöver kunna träda till så fort som möjligt som en beredskapslag.

Tack, talman! Ja, jag instämmer helt. Jag tror att det kommer i helt rätt tid på det sättet. För oss som är kommunalpolitiker och för kommunerna i budgettider så är det nog viktigt att det kommer så fort som möjligt.

Tack, talman! På bordet har vi nu en lag som ingen egentligen vill använda. Om den blir aktuell har vi en kommun i allvarlig kris som är i akut behov av hjälp. Man kan tro att lagen är till för att hjälpa kommunen, men i själva verket handlar det om att på kort sikt säkerställa kommunal service åt kommuninvånarna. Skolväsende, barndagvård och äldrevård ska fungera även om kommunen är i kris.

Lagen ger landskapsregeringen stor och subjektiv handlingsfrihet att agera. Det kan tyckas ovanligt, men är väldigt logiskt eftersom ingen kris är den andra lik. Man ska verkligen inte se avsaknaden av direkta krav i lagen som att kommuner i kris kommer att ha en enkel väg till mer pengar. Det kommer att vara en tuff situation och det kommer att krävas åtgärder som säkerställer en fungerande drift av kommunen även på lång sikt.

I det här sammanhanget har det kritiserats att lagen föreskriver att ”stödet beviljas först efter att kommunen själv har vidtagit alla tillgängliga åtgärder för att upprätthålla likviditeten”. Flera remissinstanser har påpekat att detta skapar en ännu värre situation eftersom en kommun i panik behöver sälja av tillgångar eller förhandla lån, och efter det kan man hamna i en ännu värre situation. Därför har det föreslagits att landskapsregeringen istället kunde ge räntefria lån eller direkta bidrag.

Inom utskottet konstaterar vi att landskapsregeringen har en handlingsfrihet att göra en subjektiv bedömning och ställa krav. Lagen om tillfälligt likviditetsstöd ger landskapet möjlighet till räntefria lån som i efterhand kan omvandlas till bidrag. Vi ser att den här lagen ger ett större handlingsutrymme vilket vi anser är positivt.

Talman! Man kan fråga sig om lagen är nödvändig? Vi har under året nåtts av mycket positiva ekonomiska besked från kommunerna. I princip alla kommuner har presenterat starka bokslut, mycket bättre än budget. Det beror dock tyvärr på de rytmstörningar som rikets välfärdsreform har orsakat. Det gav högre intäkter under fjolåret som skulle följas av lägre intäkter under 2024. Nu har intäkterna hittills i år fortsatt att vara på en hög nivå, men det finns en överhängande risk för korrigeringar mot slutåret. I dagsläget vet således ingen kommun exakt hur årets skatteintäkter kommer att se ut. Lagen behövs för att eventuellt kunna hantera en befarad korrigering senare i år.

Man kan också fråga sig om lagen behövs eftersom vi redan har en landskapslag om lån, räntestöd och understöd ur landskapets medel samt om landskapsgaranti. Bedömningen är dock att den lagen gäller endast lån till kommuner men inte eventuella bidrag. När landskapsregeringen 2016 beslutade om ett likviditetsstöd med den lagen som grund, så kom det kritik i den här salen att beslutet inte hade laglig grund. Under förra mandatperioden gjorde därför regeringen Thörnroos bedömningen att det behövdes en särskild lag för tillfälliga likviditetsstöd. Nuvarande landskapsregering gör samma bedömning. Därmed behövs lagen.

Avslutningsvis vill jag betona finans- och näringsutskottets skrivning om att den åländska kommunala ekonomin har en möjlighet att fungera på aggregerad nivå, men att den nuvarande organisatoriska strukturen aldrig kommer att ge en rimlig ekonomisk jämvikt mellan kommunerna. Åländska kommuner skiljer sig åt dramatiskt. Invånarantal, geografisk yta och infrastruktur ger helt olika förutsättningar att driva kommunens verksamhet. Det här är en svår fråga i lagtinget, men det är hög tid för Åland att säkerställa kommunal service oberoende var man bor i landskapet. Jag ser fram emot den lagen som är på gång.

Talman! Liberalerna stöder det här förslaget om tillfälligt likviditetsstöd till kommuner.

Tack, talman! Landskapsregeringen föreslår att lagtinget antar en landskapslag om tillfälligt likviditetsstöd till kommuner. Syftet med likviditetsstödslagen är att garantera invånarna i alla kommuner lagstadgade rättigheter. Alla invånare på Åland, spelar ingen roll i vilken kommun de bor, behöver vara garanterade den lagstadgade servicen, oberoende av kommunens finansiella situation. Enligt förslaget ska lagen tillämpas under åren 2024-2026, alltså vara tidsbegränsad för att klara lagstiftningskontrollen.

Utskottet konstaterar att den åländska kommunalekonomin ger ett synnerligen stabilt intryck när man betraktar den på aggregerad nivå. Det är i huvudsak kommuner med en liten befolkningsmängd som har ett litet svängrum i finansiellt hänseende och därför snabbt kan hamna i ekonomiska svårigheter när det inträffar oförutsedda händelser.

Till följd av välfärdsreformen i riket har rytmstörningar i skatteintäkterna till de åländska kommunerna uppstått, vilka vi ännu inte vet de slutliga effekterna av. Det finns ett behov att få denna likviditetsstödslag på plats för att vara garderad vid eventuellt ekonomiskt stödbehov på grund av rytmstörningarna eller något annat som gjort kommunerna i behov av ekonomisk hjälp.

Centerns lagtingsgrupp stöder utskottets betänkande och föreslår att lagen godkänns. Tack, talman!

Talman! I det här fallet så är det ju en lagstiftning som hela utskottet och uppenbarligen hela lagtinget är eniga om att den här lagen behöver vi. Som redan har konstaterats så är det en lagstiftning som behövs för att trygga medborgarnas rättigheter till service.

Men det är ju på sätt och vis en lagstiftning som är utanför systemet, utanför det upplägg som vi har för att finansiera kommunernas verksamhet och det som landskapet ska hjälpa till med. Det är inte meningen att kommuner ska vara så fattiga att den här lagstiftningen behöver användas.

Det finns inga nyheter på listan över kommuner som kan tänkas komma att behöva likviditetsstöd. Vi vet vilka de är.

I diskussionen har det framförts ibland att det är någon som försöker skapa kriskommuner, som försöker åstadkomma dem för att nå några andra mål. Jag tycker att det är en väldigt onödig diskussion eftersom vi har sett under en lång rad år att det här är verkligheten. Vi vet också att den gemensamma kassan är ändlig oberoende av vilken ficka man stoppar ner händerna i.

Både likviditetsstödslagen som vi nu hanterar och den kommande kriskommunlagen är plåster på de såren. Det är ingen bot. Förr eller senare så blir vi tvungna här att diskutera vad vi behöver göra för framtiden och vilka strukturella förändringar vi ska göra. Jag vågar mig inte på och vill inte ens nu säga att si eller så ska vi göra. Men jag vill ändå peka på att man många gånger har gjort förändringar i strukturerna för att råda bot på den här problematiken. Jag vet inte om det är någon som skulle vilja backa på de reformerna. Vi har ÅHS, vi har gymnasieskolan, vi har Mise, vi har högstadiedistrikten och vi har KST som har skapats som samarbeten för att klara av viktiga uppgifter som man sköter bättre gemensamt. Kanske det kommer mera sådant. Jag vet inte om vi behöver ha en sådan diskussion om det är bra eller dåligt. Men ur vår synvinkel så är det ändå en bra sak att vi har lyckats samordna vissa viktiga samhällsfunktioner.

Socialdemokraterna stöder naturligtvis lagförslaget.

Talman! Bästa lagting. Lagen om tillfällig likviditetsstöd till kommunerna ser vi från Obunden Samling som en onödig exercis på det sättet att vi har ju den här lagen från 1988 som heter landskapslag om lån, räntestöd och understöd ur landskapens medel samt om landskapsgaranti.

Jag ställde några frågor till utskottsordförande, lagtingsledamot Holmberg. Holmberg hänvisade till att man på något sätt från tjänstemannahåll anser att det inte finns tillräckligt mycket bestämmelser om understöd i den gamla lagen från 1988. Vi kan bara konstaterar att vi håller absolut inte med om det. Vi har femte kapitlet där vi har två paragrafer. Det finns alldeles tillräckligt med bestämmelser för att man ska kunna ge understöd till kommuner med stöd av den här lagstiftningen.

Det som man undrar nu när vi ändå upptar lagtingets tid med den här typen av så kallade kriskommunbestämmelser är att det känns lite som att vi är inne i det här narrativet eller vad man ska säga. På något vis lyfter man fram problemen med kommuner som det ju rätteligen på sin höjd är problem med vissa små kommuner och knappt ens där är det ett problem, om man lite börjar penetrera vad enskilda kommuner har problem med och vad de problemen beror på. Det här motsätter vi oss.

Det ska bli intressant, för jag tror ju att det här narrativet eller den här berättelsen kommer att fortsätta. Vi kommer snart så klart att få en kriskommunlag där vi ska fortsätta och problematisera att vi har väldigt många kommuner på Åland. Men kommunerna är en funktionerande helhet som har fungerat länge och som vi borde vara ytterst försiktiga med att stoppa in fingrarna i. Kommunerna ska sköta sig själva, de ska få tillräckliga landskapsandelar och då kommer det att funka.

I finans- och näringsutskottets betänkande finns också mycket intressant information om statistik och om kommunernas siffror. Där finns också något uttalande som på något vis säger att allting ska vara lika, att det liksom är ett problem. Visserligen ska kommunernas service i det stora hela, och till den delen den är lagstadgad, förstås ha ett liknande innehåll. Men att sätta upp någon form av millimeterrättvisa eller likabehandlingsprincip angående hur kommunernas slutliga serviceproduktion ska se det ut, det tror jag att vi ska glömma. Så länge vi har olika kommuner så kommer det att skötas lite olika.

Det där är också till viss del helt självreglerande, det vill säga personer som bor i en kommun och inte är nöjd med kommunens service så kommer att flytta från den kommunen. På det sättet så kan det till och med hända att helt plötsligt så har vi kommunsammanslagningar bara på basen av att folk helt enkelt röstar med fötterna. Det är sedan en annan sak och jag tror att det är ganska långt dit eftersom de åländska kommunerna som helhet är väldigt välmående. Vi från lagtingets håll ska vara väldigt försiktiga med att börja beteckna dem som kriskommuner och problem. Att vi ska skapa lagstiftningar som vi härifrån på något vis ska styra över kommunerna, det kommer Obunden Samling alltid att motsätta sig. Tack, talman!

Tack, talman! Vicetalman, det är väl ungefär det som utskottet har skrivit också, att på aggregerad nivå så ser den kommunala ekonomin bra ut som helhet. Men sen finns det exempel på kommuner i närtid som kommer att få det väldigt kämpigt, och det kommer att finnas fler exempel på kommuner vågar jag nästan lova. Det blir på en sådan nivå att man inte kan konstatera att det är en tillfällig svacka, utan det är helt enkelt så. Vi har hört kommuner i utskottet och det var en väldigt tung stämning att höra deras vardagliga problem. Det är nog inte riktigt så där soligt och glatt som vicetalman Måtar får det att låta.

När det gäller landskapslagen från 1988 så konstaterade nog lagberedningen att den behöver moderniseras ifall den ska användas. Den kan användas till landskapslån, absolut, men ska den användas som en lagstiftning i detta fall så hade den behövt moderniseras. Den uppfattningen hade även förra landskapsregeringen där Obundna var en del av.

Tack, talman! Ja, lagtingsledamot Holmberg, däremot har jag hela tiden sagt att lagen från 1988 är helt tillräcklig och i jämförelse med den här korta och väldigt intetsägande lagen, som vi nu ska godkänna, så spelar det absolut ingen roll. Ingenting blir bättre av den här lagen som vi nu håller på med, mer än att vi på något vis driver det här narrativet om de här problemen.

Sen kan jag hålla med om att som helhet så är kommunerna välmående. Men man brukar säga att statistiskt är det farligt med medeltal. Om vi säger att kommunerna på Åland är en människa och Kökar är huvudet och Lumparland är fötterna, så är det lite som att man ligger med huvudet i ugnen och man har fötterna i frysen och så säger man att i medeltal så är temperaturen ganska okej. Men det är klart att varken huvudet eller fötterna har det riktigt bra. Men det här är ändå undantagen och som helhet så har vi (… taltiden slut).

Tack, talman! Med samma resonemang, ska vi avskaffa utkomststödet också? De allra flesta ålänningar klarar sig utan utkomststöd och det är precis samma resonemang. Är det obundnas vilja faktiskt att om en kommun får det så svårt och inte kan upprätthålla en dräglig välfärd, är det då dags för kommuninnevånarna att byta kommun? Nej, nog måste vi väl ändå från lagtinget se till att vi har ett Åland som lever oberoende var på Åland man bor och verkar. Den här lagstiftningen är ju en nödhjälp när ingenting annat har hjälpt och när man kanske inte ens kan få lån för att man har så dåliga siffror och likviditet och borgensförbindelser etc. Det här är nödhjälp.

Tack, talman! Där kom det igen, att vi ska måla upp dem som offer. Vi ska se till att landskapsandelarna är på rätt nivå för alla kommuner från början. Genom att skära i landskapsandelarna ska vi inte skapa kriskommuner, vilket jag ibland får känslan att är den agenda som drivs idag.

När det gäller att värna om kommunerna så är det väl Obunden Samling som står i främsta ledet. Det vi säger, när det gäller den här lagstiftningen, är att det redan finns en lag som möjliggör det här, både understöd och lån utan säkerhet till kommuner är uttryckligen redan reglerat. Men vi ska driva narrativet om kriskommuner och vi är inte riktigt med på det.

Talman! Bästa lagting! Innan vi avslutar den här diskussionen så vill jag att rätt ska vara rätt hur utskottet har resonerat.

I samband med remissdebatten så uppstod frågan om varför man inte kan nyttja den gamla landskapslagen från 1988. Under remissdebatten så skickade jag ett mejl till lagberedningen som lydde: "Under remissdebatten om likviditetsstödslagen dök frågan om varför lagen överhuvudtaget behövs sett till att denna lag redan finns". Jag fick följande svar, vilket sedan också bekräftades i samband med hörandet med lagberedaren i utskottet: "Landskapslagen från 1988 om lån, räntestöd och understöd ur landskapens medel samt om landskapsgarantier är ganska gammal, och precis som du säger är den närmast en form av ramlag. Vad jag vet tillämpas den dock i vissa fall fortfarande som lagstöd vid beviljande av lån. Orsaken till det är att den ändå innehåller förhållandevis detaljerade bestämmelser när det gäller lån. När det gäller understöd däremot är min bedömning att den inte har sådana bestämmelser som ger tillräckligt lagstöd för beviljande av stöd. Den bedömningen gjordes redan när den förra likviditetsstödslagen antogs. Så likviditetsstödslagen behövs och landskapslagen från 1988 har fortfarande en funktion när det gäller beviljande av lån, men borde sannolikt moderniseras." Tack, talman!

Talman! Bästa lagting. Nu blev det dubbla anföranden, jag hade mina anteckningar där nere när jag började senaste gången.

När det gäller den här lagen om att bevilja lån så har vi nu fått höra att den här lagen har tillämpats vid beviljande av landskapslån för olika ändamål och lagen från 1988 är fullt användbar för det ändamålet. Om man tittar vad det finns för bestämmelser i andra kapitlet om lån så är det fråga om fyra paragrafer som i korthet beskriver att man behöver upprätta ett skuldebrev. I det skuldebrevet skriver man alla villkor för lånet. Det här är helt normal praxis. Så går det till. Om ni någon gång har varit på en bank och lånat pengar så vet ni att så går det till även där. Man skriver på skuldebrev med pantförbindelser och någon form av återbetalningsplan.

När det sedan gäller understöd, som man kallar det här, som är ett bidrag, så finns det ett liknande system där man i korthet beskriver genom ett antal punkter i 11 § och så ser man att det ska upprättas en handling, ett beslut angående villkor för det här understödet. Det är precis egentligen motsvarande som när man gör ett skuldebrev. Det är samma system. Om det här har funkat och man har beviljat lån med stöd av den här lagstiftningen så funkar det garanterat när det gäller understöd också. Bara för att det är gammalt och för att det kanske inte är mycket använt, att vi då ska hitta på någon ny lag som ju i så fall är ännu mindre detaljerat när det gäller förfarandet och systemet för de här bidragen. Ingenting blir bättre.

Igen så igen så får man den här känslan av att vi ska driva det här kriskommun narrativet. Tack, talman!

Tack, talman! Känslan som infinner sig på riktigt är att det alltid är någon som ska vara emot. Vi har haft ett fullständigt enigt utskott i den här frågan. Hörandena har varit glasklara. Vi har haft gott om tid på oss gällande den här lagstiftningen. Det har funnits tid för vicetalman Måtar att till sin kollega i utskottet tycka till. Spelreglerna har varit solklara. Jag läste upp vad lagberedaren skrev och lagberedaren bekräftade samma sak i utskottet. Lagen från 1988 kan användas i vissa fall för landskapslån, absolut, men den behöver moderniseras. Den här likviditetsstödslagen hade ju förra landskapsregeringen också på bordet. Jag vet inte om det var vicetalman Måtar som då besvärade sig och att den aldrig kom till. Men nu finns lagen här och hela utskottet var enigt. Lagen bygger på att det finns kommuner som har ekonomiska bekymmer och behöver nödhjälp.

Tack, talman! Jag säger det som jag har sagt här tidigare. Redan i vårt gruppanförande i samband med remissdebatten när lagförslaget kom så pekade vi på den här saken. Det finns inte en rad om det i betänkandet och således så lyfte jag saken. Jag tror ibland att skulle vi bara ha lite mera självförtroende och läsa de lagar som finns lite mer utförligt och kanske fråga flera, så skulle vi veta att det duger det vi har. Vi behöver inte göra en affär av det här.

Tack, talman! Orsaken till att vi inte nämnde det i betänkandet är ju helt enkelt att varför skulle vi göra det? Vi skulle givetvis ha nämnt det om det hade stämt det som fördes fram i remissdebatten. Men vi i lagtinget måste kunna lita på lagberedningen. Vi kan liksom inte anpassa oss efter vad enskilda ledamöter säger kring saker. Stiftar vi lagar så är det ändå lagberedningen som har det tongivande i alla fall.

Tack, talman! Där kommer det här som jag sade om självförtroende och att man måste kunna läsa lite själv och se. Det är uppenbart att vi har en lagstiftning som medger understöd till kommuner redan. Vi kan också medge lån utan säkerhet, det står uttryckligen i den gällande lagen från 1988, och ändå ska vi ha en ny lag. Det är konstigt.

Tack, talman! Det blir alltid väldigt höga vågor när vicetalman Måtar går upp i talarstolen. Han vet ju alltid bäst när det gäller de juridiska frågorna, inte lagberedningen, de vet ingenting. Regeringen vet ingenting och andra sakkunniga vet heller ingenting. Och inte lagtinget som vid upprepade tillfällen tidigare har krävt att det ska finnas lagstöd för att bevilja likviditetsstöd till kommunerna och att utan lagstöd så ska det inte göras.

Men min fråga är: Varför har inte vicetalman Måtar pratat med sin egen representant i finans- och näringsutskottet som inte lyfte den här frågan eller reserverade sig till betänkandet på något sätt? Andra ledamöter i oppositionen som lyfte den här frågan i debatten nöjde sig sedan med de förklaringar som kom från lagberedningen under våra höranden. Är det så att det finns en annan form av narrativ som skapas här som vicetalman Måtar står för?

Tack, talman! I all korthet, lagtingsledamot Fellman som alltid själv är duktig på att lyfta debatten till nya nivåer, så kan jag konstatera att den här kommentaren hade jag ju redan givit. Jag ser att vi redan har en fungerande lag. Jag förstår inte varför vi ska ha en ny lag. Om den saken inte har diskuterats i detalj i utskottet eller på ett sätt som jag tycker att skulle vara tillräckligt uttömmande, så den typen av detaljdiskussioner har jag ju inte fört med den ledamot som Obunden Samling har finans- och näringsutskottet. Så är det ibland. Vad skulle det vara med detta?

Nej, vad skulle det vara med det? Förutom att det är så som vi jobbar här, vi pratar med varandra och de facto ibland så litar vi också på varandra och litar på den sakkunskapen som finns. Hade vicetalman Måtar pratat med sin egen partikamrat så hade han fått höra att vi diskuterade den här frågan ganska ingående. För precis just de frågor som vicetalman har lyft här lyftes i utskottet och klarerades med lagberedningen och andra sakkunniga. Men eftersom det inte passar in i vicetalman Måtars narrativ så har han kanske inte brytt sig om att ställa frågan till sin egen partikamrat.

Tack, talman! Det som jag bara kan konstatera är att så ingående som ni har talat om det här i finans- och näringsutskottet, så för det första så hör det väl inte till att man i detalj berättar vad ni diskuterar i de enskilda utskotten osv. Så mycket som det här har diskuterats, enligt vad jag har hört av utskottsordförande och ledamoten Fellman, så är det ju märkligt att det i varje fall inte ens kom en bisats om det i betänkandet.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till L A N D S K A P S L A G om tillfälligt likviditetsstöd till kommuner för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.