Remissdebatt

Först tillåts en gemensam diskussion därefter vidtar detaljbehandlingen av de båda ärendena var för sig.

Tack, fru talman! Det har varit mycket självstyrelsepolitik idag så jag lovar att den här presentationen kommer att bli kortare än den förra.

Först tar nämnden upp Åland representation i Europaparlamentet och man får väl lov att säga att det är en evighetsfråga. Nämnden delar lag- och kulturutskottets bedömning att arbetet för en ökad representation i första hand bör riktas mot Finlands regering som är i nyckelposition, men att frågan även kan lyftas internationellt för att belysa att Finland hittills inte medverkat till åländsk representation trots att man även från finländskt håll ansett att kravet är legitimt.

Nämnden har också erfarit att tjänstemän vid ministerierna och ministeriernas specialmedarbetare har av landskapsregeringen upplevts som osäkra på rätten att dela information med vår regering om beredning av de nationella ståndpunkten i EU-ärendena och till och med när det gällde en sådan sak som förberedelserna inför det finländska ordförandeskapet. Avsaknaden av de nationella positionerna kommuniceras tidigt ut till ministerierna men inte till landskapsregeringen. Nämnden konstaterar sammanfattningsvis när det gäller det här att det fortsättningsvis finns ett behov av att rikets myndigheter, i samverkan med vår regering, förbättrar rutinerna och utvecklar arbetsmetoder för att Åland ska kunna delta i den nationella beredningen av EU-ärenden så som det är avsett.

När det gäller Covid-19 pandemins inverkan på arbetet inom EU så har vi i nämnden noterat att de nationella delegationerna har varit begränsade, ibland enbart en och ibland högst två personer. I dagens situation innebär det att vår regering inte har tillgång till mötena i rådet.

Nämnden skriver att EU-ärendena bör vara en del av lagtingets löpande arbete. När ett kommissionsförslag är av intresse för landskapet ska lagtinget informeras om landskapsregeringens syn på förslaget i form av en skrivelse. Som framgår av det här meddelandet så fördes inget av de sju registrerade ärendena under år 2019 till lagtinget för samråd eller information. Nämnden avser att kontinuerligt, cirka fyra gånger per år, hålla hörande med vår regerings specialsakkunniga i Bryssel eller ansvariga ministrar och tjänstemän inom förvaltningen. Det ska förhoppningsvis leda till bättre insyn och mera intresse för de här frågorna.

Nämnden konstaterar också ånyo att subsidiaritetsprincipen som sådan är mycket viktig, men att mekanismen för de nationella parlamentens övervakning av principens efterlevnad inte har visat sig vara ett kraftfullt verktyg.

Under rubriken "Nordiskt samarbete under pandemin" skriver nämnden att det har varit särskilt utmanande för åländsk del när det gäller gränsdragningen till Sverige. Jag ids inte orda desto mer om det, för jag var ganska utförlig i presentationen och jag tror att alla känner till de bekymren. Nämnden konstaterar att Covid-19 pandemin lett till att den gemensamma visionen om Norden som världens mest integrerade region 2030 känns avlägsen och det är vi nog alla som jobbar med de nordiska frågorna medvetna om.

Herr talman! Jag vill avrunda med ett par ord om ett hörande som vi hade med EU-parlamentariker Jordi Solé från Katalonien. Det finns i dag 24 lagstiftande regioner i Europa. Nämnden har under behandlingen av detta meddelande valt att särskilt bekanta sig med Katalonien i Spanien. De har under flera århundraden varit ett eget kungarike men i dag är Katalonien en av sjutton autonoma regioner i Spanien. Katalonien har delad kompetens när det gäller den lagstiftande makten och har samma problem som vi har när det handlar om delad behörighet. Sedan lång tid lider Katalonien av en finansiell obalans. För närvarande uppbär katalanska myndigheter endast 5 procent skatt av katalanska medborgare. En faktor som ytterligare uppges att försvåra utvecklingen av självstyrelsen är att det spanska parlamentet antar så kallad grundläggande lagstiftning som ett verktyg för att harmonisera lagstiftningen i landet.

Det som nämnden fann speciellt intressant i det här hörandet så var den representation som Katalonien har i Bryssel. Man har ett eget representationskontor där och historiskt har katalanerna haft en stark känsla av samhörighet med Europa. Nämnderna har erfarit att den katalanska regeringens agerande i utrikesfrågor under de senaste åren har varit under en hög grad av politiskt och rättsligt tryck som gjort det svårt för den katalanska regeringen att bedriva utrikespolitik. Efter folkomröstningen om Kataloniens självständighet 2017 upphävde den spanska regeringen tillfälligt självstyre i Katalonien och alla katalanska delegationer utomlands stängdes med undantag för delegationen vid EU.

Jag tror jag sätter punkt här så att alla andra också får möjlighet att prata.

Tack, talman! Tack ledamoten Eriksson för ett förtjänstfullt anförande från nämndens sida.

Jag är egentligen nyfiken på varför man väljer att bekanta sig närmare med just Katalonien, av det skälet att jag är en varm vän av att man ska se på vad andra har gjort för att dra lärdom av det i vårt arbete med vår självstyrelse. Men Katalonien är ju på det viset svårt, de har ju ändå 7,5 miljoner människor. De utgör 16 procent av Spaniens befolkning, det är nästan en femtedel och de är den rikaste regionen i Spanien egentligen utan jämförelse. De står för 20 procent av BNP. Det är alltså ett väldigt land, mycket större än Finland. Deras möjligheter därmed att påverka är så mycket större än våra i praktiken. Jag undrar vilka paralleller ser man där som man kan dra nytta av?

Hörande var tudelat, vi hörde som sagt var Europaparlamentariker Jordi Solé. Det var jag personligen som efterlyste att vi skulle ha ett sådant här hörande för att få lära om hur man jobbar som representant för ett autonomt område inom EU-parlamentet. Det var en sak.

Sedan som ett direkt svar på ledamoten Petterssons fråga så har jag förstått, jag var inte med under förra mandatperioden, att man har granskat ett flertal olika autonomier från självstyrelsepolitiska nämndens sida och den här gången råkade då bli Katalonien.

Talman! Det är bra, alla blickar är faktiskt bra. Men när jag tänker att inför resten av arbetet så kunde man försöka komma ihåg regioner som Gibraltar som är exakt lika stora som vi eller Irland som har en mycket mer liknande självstyrelseform och Skottland. Det finns ganska många av dem där vi faktiskt på riktigt skulle kunna dra nytta av någonting och där vi har liknande förutsättningar.

Spanien och Katalonien, det är lätt att få känslomässiga kopplingar till dem för att de har haft en tuff färd dit som de är idag. Men det är inte säkert att deras system liknar så mycket på vårt att vi därmed kan ha nytta av dem. Jättebra initiativ och något som man kan bygga vidare på, tror jag.

Om jag använder värderade kollegan Petterssons egna ord så kan jag försäkra att vi hade verkligen nytta på riktigt också av det här hörandet. Jag uppfattade faktiskt att samtliga ledamöter i självstyrelsepolitiska nämnden tyckte att det var ett mycket givande hörande.

Det som Pettersson och jag är överens om är att det är enormt viktigt att vi vänder oss utåt och lär oss av den kamp som liknande regioner har haft, oavsett om de är större eller mindre. Sedan är det ju så att de flesta är större än vad vi är här på Åland förstås men vi ska inte låta det avskräcka oss.

Tack, talman! Ärade lagting. Nu råkar det sammanfalla två olika redogörelser från landskapsregeringen. Det är pandemin och även nämndens ambitioner att fördjupa sig i saker och ting.

Om jag inleder vad gäller det senaste replikskiftet mellan Pettersson och Eriksson så är det något som pandemin har lärt oss så är ju att utnyttja videokonferenser. Vi kan koppla upp oss och faktiskt få riktigt meningsfulla utbyten med andra liknande autonomier och andra med motsvarande status också på federal nivå. Det är ett bra sätt att fördjupa sig i de möjligheterna.

När det gäller nämndens handläggning av landskapsregeringens tidigare externpolitiska meddelande så vill jag bara tacka, vi kommer att ta del av det noggrant i det fortsatta arbetet. Särskilt välkomnar jag naturligtvis belysningen av avsaknaden av egen plats i Europaparlamentet och att nämnden också tycker att det här måste vi lyfta mera och göra det mer synligt även internationellt. Vi får fundera på hur och när vi i samband med 100-årsjubileet även ska peka på brister i vårt system som vi anser att är självklart med tanke på den stora makt som lagtinget har varit med och skickat iväg till Bryssel. Vi har inte den demokratiska förankringen som behövs för att ärenden i vissa fall kanske ska hanteras mera ut ett åländskt perspektiv, även om det system vi har, i samverkan med i synnerhet SFP:s parlamentariker och via speciella rådgivare, ändå har visat sig täcka en stor del av luckorna som nuvarande brist i det demokratiska systemet aktualiserar.

Det är även bra att nämnden fäster uppmärksamhet vid att det klickade också i samband med att Finland hade ordförandeskapet i unionen. Man förankrade inte positionerna med Åland på det sätt som vi utgår ifrån att det ska fungera. Vi kommer kanske alla ihåg incidenten i samband med att Finland då på EU-nivå handlade frågan om fiskeriets framtid.

När det gäller att blicka framåt så innehåller det nya meddelande till externpolitiskt program politik. Jag hoppas att lagtinget noterar att det är enbart på den första sidan som vi egentligen har dagsaktuell politik. Det är där som vi ministrar tillsammans har försökt formulera synen av mer politisk art. Det är väl inte så himla stora saker, om vi säger så, men de är principiellt viktiga. Det är klart att pandemin har präglat, som alla förstår, arbetet också på europeisk nivå. Men det är fortsatt av stor betydelse för oss. Vi kommer här, som det står, att på olika sätt jobba för att stärka Ålands ställning och synlighet på olika arenor. Vi har till och med aktualiserat frågan om vad vi ska kalla vår egen specialsakkunnige vid Finlands representation i Bryssel. Det visar helt enkel att syns man inte så finns man inte och därför måste det framgå mer tydligt vad var vår representant egentligen har för funktion. Att vara bara en vanlig specialsakkunnig medan andra motsvarande områden faktiskt har en egen representant i EU, så tror jag att alla förstår språkets betydelse här.

Den konstitutionella statusen, som också framgår på sidan 1, är den alltmer överhängande frågan. Vi konstaterade i samband med att Högsta domstolen, med presidentens bifall, fällde en lagstiftning kopplat till tobaksdirektivet att det krävs nog från vår sida att vi aktiverar och pekar på EU-kommissionens behov av att tydligare respektera den mångfald som råder på det europeiska planet. Och att man också har ett fördrag som särskilt betonar att man ska respektera medlemsstaternas nationella och konstitutionella identitet. I anslutning till det kan man säga att det körkortsdirektiv omnibus, som det heter faktiskt, har varit uppseendeväckande därför att man då har berövat Åland rätten att anta egna bestämmelser för hur körkortstiderna ska hanteras. Det här är uppseendeväckande. Får jag min vilja igenom så kommer landskapsregeringen att framhärda och att vi väljer att ta principiell strid om just den rätten. Man kan ju alltid välja sina strider. Här tar vi en fråga som inte har större påverkan på ålänningarna för vi kan leva med att vi måste följa Finlands körkortstider. Finland kommer tydligen att lämna dem helt oförändrade. Vi kan välja att här ta strid för att faktiskt få detta klarlagt: Kan EU-kommissionen begränsa Ålands självstyrelse på det sätt som man avsett att göra i samband med körkortshanteringen?

Talman! Vad gäller Brexit så har det väckt olika tankar, alltifrån att vi ska försöka uppnå en observatörsplats inom EU-parlamentet till att analysera vad Brexitavtalet innebär för Nordirland och den skattegräns som Åland har. Vi har alla kunnat följa de senaste turerna, det finns hopp en del dagar och så följande dag kommer det lite negativa besked. Hanteringen av skattegränsen pågår ständigt. Vi har duktiga tjänstemän som är engagerade tillsammans med externa åländska intressenter inom näringslivet och vår egen post som då försöker göra det bästa av det hela. Även här har vi konstaterat att lusten och viljan att samverka med Åland i tillräckligt stor utsträckning från ansvariga myndigheter har varit lite si och så. Jag beklagar att man inte försöker ta hjälp av dem som verkligen berörs av skattegränsen i vardagen när man tittar på vilken typ av reglering som man behöver skapa för Finlands del för att uppfylla EU-rättens krav på hantering av den typ av skatteområden som Åland är via Ålandsprotokollet.

Talman! Sedan har vi kunnat konstatera att kontaktgrupper vid ministerierna i Helsingfors börjar bli en allt viktigare omständighet. Ska vi ha framgång i Helsingfors så måste vi faktiskt ha kontaktgrupper på plats så att det i alla fall finns några vid respektive ministerium som har kunskap om Åland och i alla fall kan tjäna som kontaktpersoner vidare in i ministerierna, beroende på vad de enskilda ärenden aktualiserar. Även frågan om att vid statsrådets kansli i Helsingfors nog är dags, jubileumsåret till ära, att den person som kommer att hantera Åland under jubileumsåret 100 i Helsingfors får en fortsättning i form av en permanent person som har ansvaret för att koordinera statsrådets Ålandspolitik. Det här är en fråga som aktualiserades i samband med statssekreterarnas besök i november i fjol där vi uppfattade att flera statssekreterare stöder idén och inser behovet. Ska Finland klara av en samlad koordinerad Ålandspolitik 2021 och framåt så är den resurspersonen utan tvivel ett måste.

Även här måste jag naturligtvis peka på hur Danmark hanterar sin autonomier. De har vid statsministerns kansli i Köpenhamn i detta nu tre personer på heltid som enbart ägnar sig åt autonomierna för att koordinera respektive ministeriums arbete och där det också finns representanter för att ansvara för de autonoma frågorna. Jag stannar där, talman. Tack.

Tack, talman! Jag fäste mig vid skillnaden mellan det första externpolitiska utlåtande och det andra när det gäller EU-parlamentsplatsen. I det första för den här regeringen så skulle man med full kraft jobba för en egen EU-parlamentsplats. I redogörelsen för 2020 så uppfattar jag en mycket mera passiv inställning. Man ska avvakta att Finland ska uppfylla sitt löfte. Då undrar jag om vicelantrådet har tappat modet lite?

Tack, talman! Jag får väl upplysa ledamot Fellman att undertecknad redan 2012 och 2013 ansåg att Åland inte skulle godkänna Kroatiens medlemsansökan till EU så länge vi saknade plats i EU-parlamentet. Lagtinget valde att inte gå på den linjen. Det skulle ha varit en snygg markering från åländsk sida att vi inte accepterar att man underminerar Ålands ställning. Så det är nog fel att säga att jag kommer att ge vika. Men det är klart att vi på grund av pandemin inte haft de förutsättningar som den typen av arbete förutsätter. Det är nog tydligt att Finland inte frivilligt kommer att ge oss en egen plats, dvs. att det sker inom ramen för Finlands nationella kvot om 14 parlamentsledamöter, trots att man uttryckligen på statsminister Vanhanens vägnar lovat att vi skulle få en plats så fort Finland fick en extra.

Tack, talman! Jag var egentligen ointresserad av vad Finland har gjort och inte gjort i olika sammanhang.

I redogörelsen för 2019 så konstaterade man att regeringen med full kraft skulle jobba för en åländsk EU-parlamentsplats. I den senaste redogörelsen så intar landskapsregeringen en mycket mera passiv inställning och man vill avvakta tills Finland uppfyller sitt löfte. Hur ska Åland agera nu rent konkret? Det finns inga avtal just nu att säga nej till och använda som utpressning. På vilket sätt avser regeringen och vicelantrådet att jobba för att man ska uppnå det här målet? Jag tror i och för sig att det är en förlorad strid.

Jag har inte någonting att säga emot ledamot Fellman på den punkten. Vi kan ju inte ge upp, vi har ju alla motiv. Vi måste komma ihåg att Finland har, till och med på riksdagsnivå och på regeringsnivå, konstaterat att Åland är berättigad till den här platsen, men att man då inte anser att man ändå kan uppfylla sina löften. Det här är ett löftesbrott av största möjliga karaktär när det gäller självstyrelsen. Men vi får väl tillsammans analysera när det finns ett läge att aktualisera det.

Landskapsregeringen har precis, som ledamoten antyder, konstaterat att det finns inget avtal i sikte som skulle ha aktualiserat den här frågan. Vi har lyft den inom ramen för självstyrelserevisionen förstås och den finns ju kvar, men där säger man ju också konstant nej. Nuvarande lagtingsledamot Wille Valve lyfte detta redan 2015 och sade att det här måste regleras i självstyrelselagen. Vi kan jobba enligt de vägarna, vi får se om vi har framgång.

Tack, talman! Tack vicelantrådet. Vicelantrådet Jansson och jag hade ett kort replikskiftet förra veckan i samband med tobaksbakslagen och just EU-kommissionens tolkningsföreträde framom självstyrelsen. Jag tycker att det är intressant det som vicelantrådet tog upp och jag tycker att det är positivt. Men kan vi göra gemensam sak? Blir vi ensamma i den här frågan eller har vicelantrådet andra kumpaner med sig som vi kunde göra gemensam sak med? För detta torde inte bara vara ett Ålands problem, det borde vara ett problem för alla små nationer egentligen. Det är väl också en ödesfråga gällande EU i stort. Det här är baksidan av EU för små nationer, alltså att vi blir tvungna att implementera lagstiftning som vi egentligen inte har råd med, utan vi vill satsa på pragmatiska möjligheter till implementering där vi kan dra nytta av vår (… taltiden slut).

Ja, ledamot Holmberg har rätt. Det är nog bra och något som kan tjäna som vägkost för nämnden att tillsammans med EU-enheten, och i synnerhet vår åländska representant i Bryssel, få en kartläggning. Finns det några där som vi kan söka gemensam sak med?

Nu vet vi alla att vårt förhållande är speciellt i förhållande till EU genom att vi har ett strikt juridiskt system som präglar, i och med att det är en Högsta domstol som iklätt sig EU-domstolens rätt att analysera EU-rättens konsekvenser. Det är det som gör det så speciellt. Det avviker så oerhört från andra autonomier om vi tänker på att centralstatens lagar inte träder i kraft i vissa fall före respektive autonomi har gett sitt godkännande. Så det finns alla varianter där ute. Men det är en god tanke från ledamotens sida.

Ja, det är ju två delar; dels det självstyrelsepolitiska men sedan är det de facto också det ekonomiska. Vi kan återkomma, men jag tror att det är något som behöver föras framåt.

Sedan skattegränsarbetet, det finns en så kallad isbrytargrupp nu inom förvaltningen med delar också från näringslivet som ska hantera frågorna om gränsproblematiken. Hur framskrider det arbete?

Sedan till sist, förstärkning av Helsingfors, ser vi nu då fram emot att det i Helsingfors blir en permanent lösning av den halvtidstjänst som den finska regeringen har tillsatt? Eller har Åland andra visioner utöver det?

Om vi tar först återigen gemensamma EU-insatser så visade det sig att det fanns ett stort intresse och nästan en beställning på att det kom från de autonoma områdena. En skrivelse, det brev som jag lät publicera på EU-enheten nere i Bryssel Euractiv sidorna, har haft sådant genomslag att de till och med har översatts till italienska och ungerska. Så det visade att det fanns, förutom den engelska versionen, en beställning på att den här typen av frågor måste aktualiseras. Därför det är bra ledamoten ger nämnden en vägledning om att här kanske man kan se om det finns sådana där vi kan göra gemensam sak också på detta område, i och med att vi då har agerat gemensamt med flera andra i tidigare liknande frågor.

När det gäller skattegränsen så hade våra tjänstemän senaste veckan en avstämning med tullen och även med inbjudna från näringslivet. Vi får i morgon får vi en liten orientering om hur landet ligger till den delen.

Tack, talman! Två saker. När vi diskuterar landskapets externpolitik så visar det ytterligare med önskvärd tydlighet att det är mycket självstyrelsepolitik som vi de facto pratar. Enligt min mening, som jag har sagt här tidigare, så kunde det här dokumentet också innehålla självstyrelsepolitiska ställningstaganden. I övrigt är det ett mycket bra dokument.

Tack ledamot Silander. Det stämmer. Jag har förstått att nämnden förde, tillsammans med lantrådet och förvaltningschefen, en diskussion som avspeglar det som ledamoten lyfte. Alla önskemål ska vi naturligtvis ta till oss och fundera på.

Jag tror kanske att i samband med att lagtinget ser över lagtingets arbetsordning så formulerar man exakt det man vill ha. Jag tycker dock att det skulle vara synd om vi förlorar helt fokus på de nordiska frågorna, om det liksom blir vid sidan av det hela. Vi vet alla att kanske materiellt, dvs. vad Nordiska rådet och ministerrådet levererar, så är det inte så många konkreta saker, men som nätverk vet vi alla vad det betyder för Åland. Därför är det viktigt att också det finns med i lagtingets samlad bild.

Tack för det svaret. Jag håller med där, det gäller ju att pröva om det är lämpligt eller inte naturligtvis. Men det är en god idé som jag ser det.

Den andra saken som jag bara vill fråga och som jag också har anfört någon gång. Vi pratar om landskapet Åland. Är vi ett landskap? Här börjar man texten redan på sidan 1 rad 3 att skriva Ålands regering och då trodde jag att nu har man gått framåt. Men sedan när man kom till tredje stycket så var vi tillbaka i de gamla spåren igen. Har ministern några synpunkter? Eftersom vi pratar benämningar på vår representant i Bryssel så kan man väl prata om benämningar på oss själva.

Den stenen träffade exakt mitt i prick som det brukar heta när man kastar ut det i hundskocken. Jo, jag känner mig träffad. Ledamoten vet att jag brinner för att vi inte själva ska förminska oss i onödan. Jag är besjälad av att vi ska använda det begreppspar som bland annat självstyrelsepolitiska nämnden 2014 har efterlyst från början; Åland och Finland där det bara är möjligt. Jag hoppas att ledamoten har konstaterat att vi under det här året som landskapsregeringen haft ansvaret för lagstiftningen också har testat vad de lagövervakade organen säger när vi ibland ändrar landskapets behörighet till lagtingens behörighet och också använder begreppsparet Åland-Finland. V har ju fått grönt ljus åtminstone i tre olika lagförslag nu. Så det är upp till oss själva att börja ta det till oss. Men landskapet Åland kommer formellt sett att leva kvar tills vi har en ny självstyrelselag. Tack.