Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! Kul att se lagtinget igen, det är ett tag sedan. Vi har äran att få börja med lite samfundsbeskattning gällande år 2022.

Jag ska nu presentera några skatteändringar som vi föreslår att gälla från detta kalenderår 2022. Landskapsregeringen föreslår att kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner sänks för skatteåret 2022. Orsaken till detta är att fördelningen av samfundsskatten mellan skattetagarna ändras i riket. Kommunernas andel sänks med 0,43 procentenheter medan statens andel höjs i motsvarande grad.

Landskapsregeringens förslag innebär att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner förblir oförändrade, alltså 20 % respektive 26,5 %. Lagtinget har hittills valt att sätta procentsatserna så att de totala skattesatserna är desamma på Åland som i riket.

För omkring ett år sedan debatterade vi ett lagförslag som också gällde fördelningen av samfundsskattningen mellan stat och kommuner. Lagförslaget då gick ut på att stöda kommunerna och de åländska kommunerna erhöll för 2021 cirka 3,6 miljoner mera i samfundsskatteintäkter och landskapet motsvarande mindre. Utfallet för 2021 bygger förstås på den samfundsskattebas kommunerna har och en preliminär fördelning visat att exempelvis Kumlinge erhöll drygt 2 000 euro medan Mariehamns stad erhöll ungefär 2,1 miljoner euro och sedan allt däremellan.

Landskapsregeringen föreslår också att giltighetstiden för blankettlagen om tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet förlängs till och med skatteåret 2027. Orsaken är att man i rikslagstiftningen som blankettlagen avser förlänger tiden till och med skatteåret 2027. Samtidigt höjs avdragets belopp från 50 % till hela 150 % av företagets godtagbara utgifter för forsknings- och utvecklingsprojekt. Enligt lagen har alla skattskyldiga som bedriver näringsverksamhet eller jordbruk, och som har ett forskningssamarbete med en forskningsorganisation som uppfyller kriterierna, rätt att göra avdraget. Notera att detta är en blankettlag som egentligen automatiskt skulle trätt i kraft på Åland, men namnet på lagen har ändrats och då behöver vi speciellt ta upp den. De förslagna lagarna är avsedda att tillämpas från och med beskattningsåret 2022, alltså från den 1 januari detta år.

I riket har man antagit ett antal lagförändringar som rör beskattningen. En av dessa ändringar gäller en precisering av rättelse av internprissättning samt en ränteavdragsbegräsning i lagen om beskattning av inkomst av näringsverksamhet. Sammantaget tar dessa skatteändringar ut varandra, vissa höjs, vissa sänks och skatteändringarna blir då neutraliserade.

Från och med år 2023 så träder SOTE-reformen i kraft i riket. Genom reformen överförs ansvaret för social- och hälsovård från kommunerna till de nya välfärdsområdena. Kostnadsansvaret överförs samtidigt från kommunerna till staten. Av den anledningen kommer statens andel av samfundsskatteintäkterna från och med skatteåret 2023 att höjas med runt 10 procentenheter. Höjningen av statens andel av samfundsskatten från och med skatteåret 2023 kommer att innebära att den totala skatten för åländska företag höjs om inte lagtinget beslutar att anpassa kommunalskattesatsen för samfund till den nya fördelningen. För de åländska kommunerna skulle det grovt räknat innebära att en tredjedel av intäkterna från samfundsskatten försvinner utan att kostnadsansvaret förändras.

Landskapsregeringen avser att under år 2022 återkomma med ett lagförslag om hur kommunerna ska kompenseras för detta inkomstbortfall. Tack, herr talman!

Tack, talman! Tack minister Höglund. Jag ställer frågan: Vad är landskapsregeringens ambitionsnivå och var är den? I det här lagförslaget så ser vi igen hur vi tvingas reagera på någonting som vi egentligen inte är en del av. Jag tänker då främst på sotereformen, välfärdsreformen i riket där vi nu kommer att hamna i någon form av snurrdans fram till åtminstone 2028, vi tvingas parera någonting som vi egentligen inte är beroende av. Jag förstår resonemanget som finns i lagförslaget. Det är tydligt och bra på alla sätt och vis. Men vad gör vi egentligen med en egen behörighet när vi inte gör någonting med den? För återigen så spelar vi andra fiolen och anpassar oss. Jag förstår svårigheten att nå resultat i självstyrelsearbete, men på något sätt borde väl det här har varit et starkt argument när man förhandlar om en ny självstyrelselag.

Tack, herr talman! Tack för frågan ledamot Holmberg, den är väldigt bra och väldigt intressant. Här har vi ju självstyrelsen och vi har de instrument som självstyrelse då ger oss möjlighet och rätt till. Däremot är frågan; hur ska vi i fördelningen av samfundsskatten agera? Det vi vet är att det är ett omfattande jobb, det är ingenting som låter sig göras över en natt helt enkelt och det är ett ordentligt utredningsarbete som bör göras. Sedan vet vi att våra företag och vårt näringsliv gärna vill se hur beskattningen framåt ska se ut och de vill ogärna se olika typer av skattesatser mellan Åland och riket helt enkelt.

Tack, talman! Tack minister Höglund. Jag förstår precis företagens situation, de vill ha långsiktiga och tydliga riktlinjer att följa och givetvis ska Åland ha sådant för våra företag, absolut. Men det jag funderar över - det här är inget nytt, nu blir det extra mycket snurr egentligen på grund av sotereformen - är att detta är någonting som vi har anpassat oss efter varje gång, så att säga. Det som jag och Liberalerna har eftersökt, senast i en av våra budgetmotioner till årets budget, var ju att vi skulle göra ett smörgåsbord av vår skattebehörighet där vi på olika sätt kan se vad saker och beslut innebär. Nu spelar vi andra fiolen och tvingas anpassa oss och parera saker som vi egentligen inte är beroende av. Jag tror att våra företag gärna skulle se ett tydligare förslag som inte betyder att man måste förändra samfundsbeskattningen varje år i åtminstone sex år framåt.

Vi kan konstatera att skattebehörigheten, där vi har hand om kommunalskatten och staten har hand om sin skatt, är en komplex fråga. Jag har läst motionen, den är intressant i mångt och mycket, men det här är ett stort arbete som vi får återkomma till.

Tack, talman! Tack för redogörelsen. Jag och centergruppen hör till dem som tror att det är bra att skapa långsiktig säkerhet för företagen, för de vill planera framåt.

Jag har en fråga som jag möjligen borde ha förankrat innan jag ställer den men jag chansar helt enkelt. Man föreslår att avdragets belopp ska höjas från 50 procent till 150 procent av företagets godtagbara utgifter för forsknings- och utvecklingsprojekt. Kan minister Höglund resonera lite mera kring det? Hur kan man dra av mera än vad det egentligen kostar?

Tack, herr talman! Tack ledamot Pettersson. Jo, det här är ett avdrag som man gör i beskattningen. Det är helt enkelt så att man belönas. Man drar av de 10 000 som man har satsat, sen får man skattemässigt göra ett avdrag till på 50 procent och av denna kostnad som man har haft på 10 000 så får man göra ett avdrag på 15 000 i beskattningen. Detta minskar skatten på slutraden. Jag vet inte om jag gör det här riktigt begripligt, men det har en skatteffekt. Så är min tolkning.

Tack, talman! Jag tänker att vi kan föra den diskussionen här så behöver vi inte ta den efteråt sedan i utskottet. Det där är ändå en sak som företagen borde ta med sig eftersom det uppmuntrar till investeringar. Som bekant så är marknaden svår vilken den har varit för väldigt många företag under pandemin, det är då som man ska nysatsa och det är då som man ska investera i till exempel forskning och utveckling. Jag tror att det här kan vara bra för de finländska och åländska företagen. Vi ser fram emot den fortsatta behandlingen.

Tack för det ledamot Pettersson. Det var kanske ingen fråga där, men det var väl ett konstaterande att det här är någonting som är bra. Det är bra för utvecklingen. Moroten här är det extra avdraget som gör att det blir lite enklare för företagen, för näringslivet, att göra de här forskningsinsatserna. Alla åländska företag ser på skatten och hur man kan optimera den.

Talman! Orsaken till de föreslagna ändringarna är att man i Finland har valt att höja statens andel av skatterna för samfund och samfällda förmåner. Som en konsekvens av detta har man minskat på kommunernas andel på motsvarande sätt.

Vi ser det som viktigt att vi här på Åland belastar samfunden med samma skatt som man gör i Finland i varje fall inte högre. Som en följd av det ställningstagandet bör vi göra en motsvarande justering av kommunalskattesatsen för samfund och samfällda förmåner.

Det kan ses som lite märkligt att den aktuella lagparagrafen anger kommunala skattesatsen för skatteåren 2020 till 2027. Långsiktighet är förvisso viktigt för näringslivet och för kommunerna, men märkligt är det då det ändå tycks bli förändringar varje år, oavsett vad man tidigare har bestämt. Men här följer vi som sagt den finska lagstiftningen.

Det som stör bilden framöver, vilket förtjänstfullt redogörs för i motiveringarna till lagförslaget och som vi också har hört av finansministern alldeles nyss, är den så kallade sotereformens inverkningar på skattefördelningen där statens andel kommer att ökas rätt mycket inom kort, eller rättare sagt från 2023, och kommunernas andel förstås att minskas precis lika mycket. Här är nya förändringar att vänta även för oss så att inte våra kommuner ska bli lidande av de här kommande ändringen.

Med beaktande av att det är någon annan som bestämmer hur fördelningen mellan landskapet och kommunerna ska se ut när det gäller samfundsskatterna och med beaktande av att detta förhållande kontinuerligt ändras och med beaktande av att vi nu har ett ekonomiskt system som innebär att samfundsskatten blir kvar på Åland via en omväg till Helsingfors förvisso, så kunde det vara av intresse att undersöka hur vi på bästa sätt kunde ändra tingens ordning, sålunda att landskapet Åland helt enkelt får samtliga samfundsskatter också i det här avseendet, inklusive de skatter som hittills har fördelats till kommunerna och så gör vi fördelningen mellan landskapet och kommunerna själva. Möjligen som en komponent i landskapsandelssystemet, vilket jag inte förordar, men det är en möjlighet.

En intressant omständighet är att de företag som bedriver forskningssamarbete med en forskningsorganisation som uppfyller vissa kriterier får göra avdrag som uppgår till 150 procent av företagets fakturor under entreprenad för forskningsprojekt, det vill säga att man tillåts skriva av mer än investeringarna bokföringsmässigt är värda. Jag är dock mycket osäker på om det här är intressant för åländska företag i praktiken, men företeelsen och möjligheten är intressant. Som här har upplysts så handlar det om skatterna, inte företagets redovisade resultat. Detta om detta.

Till sist, talman, en smärre justering av en uppgift i texten under punkt 1.1 gällande lagstiftning. Där i första stycket anges det att kommunal skattesatsen för samfund för närvarande är 6,868 procent. Men enligt min uppfattning ska det stå 6,838 procent och så anges också beloppet längre fram i lagförslaget.

Talman! Moderaterna har ingenting att invända mot det föreslagna lagförslaget. Tack.

Tack, talman! Bästa lagting. Landskapsregeringen föreslår att kommunalskattesatserna för samfund och samfällda förmåner sänks för skatteåret 2022. Förslaget motiveras av att fördelningen av samfundsskatten mellan skattetagarna ändras i riket, så att kommunernas andel sänks med 0,43 procentenheter medan statens andel höjs i motsvarande grad. Landskapsregeringens förslag innebär att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner förblir oförändrade, det vill säga 20 respektive 26,5 procent.

Precis som jag ställde frågan i repliken nyss till finansministern så undrar jag; var finns självstyrelsepolitiken? Var finns den ekonomiska politiken i detta förslag?

I lagförslaget står: "Formellt sett är kommunalskattesatserna inte beroende av bestämmelserna i rikslagstiftningen, men lagtinget har hittills valt att sätta procentsatserna så att de totala skattesatserna är desamma på Åland som i riket." Jag ställer frågan: Är det någon mening att Åland har behörighet inom detta område om vi ändå inte nyttjar den? Jag förstår att det här har varit en känslig fråga under många år i den stora bilden av att utveckla Ålands självstyrelse. Jag funderar om det inte är dags att i alla fall ta fram schabloner, förslag som ändå kan ge något kött på benen över vad olika scenarion kunde innebära, speciellt i avseende till vårt nya avräkningssystem.

Det finns möjligheter att bedriva en mer frigående näringspolitik, men vi väljer att inte göra det. En sådan mera frigående näringspolitik skulle inte behöva betyda att de åländska företagens framförhållning och långsiktighet på något skulle minska när det gäller att tolka skattelagen.

Med tanke på vårt nya avräkningssystem och möjligheterna att dra nytta av våra egna skatteintäkter bör skattebehörigheten som står till vårt förfogande vässas och noga utvärderas. Därför gick en av budgetförslagen till årets budget från Liberalerna ut på att landskapsregeringen analyserar skattebehörigheten i syfte att uppnå förslag som gynnar företagande, inflyttning och samhällsekonomin i stort. Nu verkar tyvärr mycket ske slentrianmässigt och politiken lyser med sin frånvaro. Och vi är mer än någonsin tidigare beroende av blankettlagar och alla de indirekta effekter som kan uppstå på köpet med dessa.

Höjningen av statens andel av samfundsskatten från och med skatteåret 2023 kommer att innebära att den totala skatten för åländska företag höjs, om inte lagtinget beslutar att anpassa kommunalskattesatsen för samfund till den nya fördelningen. Enligt förslaget ovan skulle det till exempel betyda en sänkning från 6,75 procent skatteåret 2022 till 4,49 procent skatteåret 2023. För de åländska kommunerna innebär det grovt räknat att en tredjedel av intäkterna förändras. Landskapsregeringen föreslår i det här skedet ingen ändring av de kommunalskattesatser som gäller från och med 2023. En orsak till det är att fördelningen av samfundsskatten mellan staten och kommunerna kommer att ändras igen under 2022. Eftersom avsikten är att de totala skattesatserna för samfund och samfällda förmåner även i fortsättningen ska kvarstå oförändrade, kommer det att krävas en ny ändring av dem inför skatteåret 2023. Det blir många ändringar under många år. En annan orsak till att ingen ändring föreslås är den effekt SOTE-reformen, vårdreformen har på fördelningen av samfundsskatten mellan staten och kommunen. Den kommer att påverka de åländska kommunernas samfundsskatteintäkter negativt på ett oskäligt sätt. Här har finansministern aviserat att landskapsregeringen de återkommer med ett lagförslag om hur kommunerna ska kompenseras för detta intäktsbortfall. Men det är ju bara en reaktion. Det vi efterlyser är ju en framåtsyftande proaktiv politik.

Det skulle vara intressant att veta i vilken position Åland befinner sig just nu i rikssidans vårdreform, en reform som inte direkt påverkar självstyrda Åland, men som indirekt gör det väldigt mycket. Vi vet att landskapsregeringen har och har haft enorma svårigheter att nå framgång vid förhandlingsbordet gällande revideringen av självstyrelselagen. När jag läser detta lagförslag som i allra högsta grad även handlar om självstyrelsepolitik, med tanke på de konsekvenser hela den finska vårdreformen får gällande beskattningen på Åland, dyker frågan osökt upp: Har landskapsregeringen inte stått på sig och haft krav på att Åland inte ska drabbas oskäligt av en statsreform Åland egentligen inte är en del av? Borde inte vårdreformens effekter och genomförande vara starka förhandlingskort för att nå framgång, eller har Åland vikt ned sig?

Det är bekymmersamt att de åländska kommunerna ser ut att tappa 1/3 av samfundsskatteintäkterna 2023, men vi vet ännu inte hur kompensationen ska verkställas. Det är inget bra betyg på varken skatte- eller självstyrelsepolitik. Åland verkar tyvärr vara en passiv bricka i det stora spelet, där vi tycks nöja oss med blankettlagar och en sömnig ekonomisk politik.

Talman! Blankettlagen om ett tilläggsavdrag för forsknings- och utvecklingsverksamhet under skatteåren 2021-2025 ändras. Ändringen innebär att det för godtagbara utgifter för forsknings- och utvecklingsverksamhet som uppfyller lagens definitioner beviljas ett högre tilläggsavdrag på 150 procent från ingången av 2022, i stället för det nuvarande tilläggsavdraget på 50 procent. Dessutom föreslås att lagens giltighetstid förlängs till utgången av 2027. Det här är bra och borde skapa utveckling och nya möjligheter för många företag. I förslagstexten står: "Eftersom rätten till avdrag bara har tillämpats under 2021 finns ännu inga uppgifter om i vilken utsträckning det har utnyttjats av åländska näringsidkare." Här skulle det vara viktigt att säkerställa att företagen verkligen känner till detta. Fiskodlingen, jordbruket och sjöfarten, det finns många exempel på sektorer för vilka detta bör kunna vara intressant. Ett tilläggsavdrag som stiger från 50 % till 150 % bör marknadsföras brett.

Avslutningsvis. Återigen sitter vi med ett lagförslag som inte har skickats på remiss. Kan det faktiskt vara så tidskrävande att skicka detta lagförslag till åtminstone Ålands näringsliv, inte minst för den breda förankringens skull?

Det som ledamot Silander tog upp gällande samfundsbeskattningen så verkar väldigt intressant och positivt. Tack.

Tack, herr talman! Tack till ledamot Holmberg. Jag tycker att det är bra att de här skattefrågorna debatteras. De är intressanta och det finns säkert vägar framåt här som vi kan diskutera ännu mera. Det skulle absolut vara intressant att ha en utredning över vad självstyrelsen ger för möjligheter inom beskattningen.

Jag vill återigen betona det som jag betonade i mitt anförande, att våra företag ser nog gärna att vi har en förutsägbar beskattning som inte ändrar på grund av olika politiska majoriteter och minoriteter.

Tack, talman! Minister Höglund, den förutsägbarheten är jag helt med på. Det är ju självklart att det ska vara så. Jag ser inte den förutsägbarheten finnas i detta lagförslag när det kommer att komma ändringar som påverkar samfundsbeskattningen varje år, åtminstone fram till 2028. Jag ser inget motsatsförhållande till om vi skulle idka en liten mer aktiv självstyrelsepolitisk ekonomisk politik om det visar sig att de scenarion som vi tar fram skulle vara intressanta. Jag tror inte på något sätt att det skulle förändra förutsägbarheten för våra företagare. Tvärtom.

Tack, herr talman! Tack ledamot Holmberg. Absolut, det som jag tror att är viktigt här är att vi kanske särskiljer de här frågorna. Det här handlar ju om en lagstiftning som vi behöver få på plats helt enkelt för att inte ha en avvikande beskattning.

Sedan frågan som handlar om hur man ska se på beskattningen inom självstyrelsen, det är ju ett jobb som man kan starta upp när som helst om man har resurser, tid och möjlighet.

Tack, talman! Ingen skugga ska falla på någon tjänsteman överhuvudtaget med tanke på det som jag har sagt här. Det står ju tydligt i lagförslaget att det finns ett beslut att ta på politisk nivå om vi ska följa rikets skattesats eller idka självstyrelse för att kunna förändra vår egen skattesats via vår behörighet. Som sagt, jag säger inte att vi ska göra det, men vi borde ta fram schabloner och förslag på hur saker och ting kunde se ut.

Sen när det gäller att det är ett stort arbete att göra, absolut, jag hoppas att detta blir en del av det stora arbete som den grupp gör som ska se på det ekonomiska arbetet framåt och förhoppningsvis tillsätter finansminister Höglund den gruppen snart. Det skulle vara väldigt nyttigt.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.