Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Talman! Jag ska här presentera åtgärdsmotion 1/2021-2022 som gäller firandet av högtider i barnomsorg och skola. I motionen föreslår vi följande kläm: "Att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att till lagtinget inkomma med ett förslag till ändring av landskapslagen om barnomsorg och grundskola så att ovanstående verksamheter uttryckligen är tillåtna och välkomna".

Talman! Under förra mandatperioden, i samband med beredningen av lagen om grundskolan, varnade jag att det kommer att bli på Åland som det är i Sverige, att skolorna inte kommer att kunna fira terminsavslutning i våra kyrkor och till exempel sjunga "Den blomstertid nu kommer" i framtiden. Då försäkrades jag om att det inte skulle vara lagstiftarens mening i det kommande lagförslaget.

När det slutliga lagförslaget presenterades den 12 juni 2019 här i lagtinget kunde jag i talarstolen under remissdebatten konstatera följande: "Jag är glad att lagförslaget innehåller följande mening, 7 § 2 moment: En konfessionslös undervisning medför inte ett förbud mot att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion såsom psalmer, firande av högtider och besök till kyrkor."

Talman! Under den fortsatta behandlingen bekräftade lag- och kulturutskottet samma sak i sitt betänkande på följande sätt: "Utskottet finner det positivt att det i lagtinget framhålls att en konfessionslös undervisning inte påverkar möjligheten att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion, exempelvis i samband med högtider".

Talman! Ändå står vi nu här, ett år efter att den nya lagen trätt i kraft, och konstaterar att nu blev det inte så som den lagstiftande församlingen hade tänkt sig.

Kultur och historia är en av grundpelarna för den åländska självstyrelsens existens. Att då på detta sätt, som nu sker, försvåra möjligheten att kunna fira skolavslutningar i våra månghundraåriga kyrkor runtom i våra 16 kommuner på Åland är något som vi inom Moderat Samling tycker att är synd. Därför föreslår vi ändringar i grundskolelagen som tydliggör rätten för våra skolor och daghem att ta del av utbudet från våra lokala kyrkor, utan att detta specifikt måste skrivas in i läroplanen eller i styrdokument. Är det utskrivet i lag så behövs mindre administration för att tolka lagens mening.

Talman! Min och den moderata gruppens åsikt är att lagtingets uppfattning var att våra kyrkor inte plötsligt skulle klassas som något som ska undvikas till vilket pris som helst. Att bevara vår kultur och historia samt gemenskapen i tider som bara blir mer oroliga är viktiga för att skapa en trygghetskänsla i det åländska samhället samt allmänt välmående hos befolkningen. Tack för ordet, herr talman!

Talman! Jag tycker att ledamoten förtjänstfullt redogjorde för vad det står i lagen och i detaljmotiveringen. Hur tänker sig då Moderat Samling att man ska ändra lagen? För det står tydligt och klart att en konfessionslös undervisning medför inte ett förbud mot att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion såsom psalmer, firande av högtider och besök till kyrkor. Hur tänker sig då Moderaterna att man ska ändra lagstiftningen?

Talman! I samband med den förda debatten så har det förts fram att för att kunna anordna en skolavslutning i kyrkan till exempel så behöver kommunen, i samband med sina verksamhetsplaner och annat, skriva in på förhand att de under året kommer att ha en avslutning. Det är förmodligen någonting som jag tror att utskottet behöver fördjupa sig i. Är det faktiskt det som lagstiftaren vill, att man i så god tid behöver ta upp sådana här frågor i alla 16 kommuner eller är det här någonting som inte behöver göras?

Talman! Som jag uppfattar det så är ju det här heller inget nytt problem eftersom det finns väldigt många i det åländska samhället som inte tillhör kyrkan. Då har det varit på det viset att man har behövt erbjuda olika alternativ. De som har hört till den evangelisk-lutherska kyrkan har kunnat gå på kyrkobesök, medan till exempel elever som haft livsåskådning har gjort något annat.

Det är ju inte riktigt så enkelt som Moderat Samling påstår. Är det detta som är tanken, att man går tillbaks till den gamla regimen så att man delar upp barnen och eleverna om de tillhör den evangelisk-lutherska församlingen, eller om man tillhör en annan religion eller har skrivit ut sig ur kyrkan?

Talman! Det är ju de facto så att en majoritet av den åländska befolkningen hör till den lutherska kyrkan. Som jag ser det så vill man ju i lagstiftningen framhålla att det ska inte ses som en religionsutövning att hålla skolavslutning i kyrkan eller sjunga "Den blomstertid" i samband med skolavslutningen. Jag tycker inte att detta på det viset borde vara ett problem, inte för dem som har livsåskådning heller. Jag tror att på något sätt och vis man har tagit i lite för mycket och vill på något sätt och vis framhålla att våra kyrkor är något som man ska akta sig för i så stor utsträckning som möjligt. Det tror jag inte att var lagstiftarens vilja.

Tack, talman! Det råder stor oklarhet i den här debatten vad som är vad. Vi har i det åländska samhället många traditionella högtider som hör till det åländska kulturarvet. Traditioner som har anknytning till religion, till exempel julevangeliet, sjunga psalmer som "Den blomstertid nu kommer" eller "Stilla natt", det är en del av vårt kulturarv och det betraktas inte som något religiöst evenemang eller religionsutövning. Det är fullt tillåtet idag och det behöver inte stå i barnomsorgens eller skolans arbetsplan. Ledamot Nordberg sade läroplan, men de har ingenting med det här att göra överhuvudtaget. Det blir väldigt mycket ihop blandning av olika saker, tyvärr.

Talman! Tack kultur- och undervisningsminister Hambrudd. Det är bra att den här saken belyses. Det var ju uppenbart någon som ville tolka lagen så att det inte var möjligt att hålla bland annat gudstjänster, avslutning eller lucia eller någonting sådant. Om inte annat så har ju den här debatten åtminstone klargjort att de som ville skylla på att det inte var möjligt så var fel ute. Jag tror, som jag var inne på i mitt anförande, att även lagtinget och lagstiftaren i det här fallet ville möjliggöra det här. Det är ju bra om aktörerna som ska praktisera det har kommit på rätt spår om de har varit vilse.

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg. Jag hörde igen i det här resonemanget att det blir ihop blandningar, för nu sade ledamot Nordberg gudstjänst. Man måste skilja på vad som är traditionella högtider och vad som är religiösa evenemang. Jag tror att här har det blivit en diskussionsfrågan utifrån daghemmen och skolorna om vad som är vad. Jag är helt övertygad om att i den här kommunikationen och i samarbetet mellan våra församlingar så kan man lösa den här diskussionen. Men är det så att till exempel en skola vill ha en gudstjänst då är vi inne i den religiösa utövningen och då behöver det stå i en arbetsplan att det är detta som det är frågan om och då vet alla om det. Men vi måste hålla lite isär vad vi pratar om, det blir en väldigt stor ihop blandning hela tiden.

Absolut är det skillnad på det och det är mycket möjligt att jag uttryckte mig felaktigt. Om det är så att den här motionen behandlas i lag- och kulturutskottet så tror jag ändå att det är bra att man får en gemensam bild och att samtliga läroinstanser på Åland har en liknande tolkning av hur man ska praktisera den nya grundskolelagen för att möjliggöra skolavslutningar i våra kyrkor.

Tack, talman! Tack ledamot Nordberg. Jag tror att det här egentligen är en budgetteknisk fråga för kommuner, hur man transporterar barn, vilka som ansvarar, hur många taxibilar kan man behöva ha och så vidare och också personalstyrkans storlek. För även tidigare före den här lagen trädde i kraft så var det så att åker grupperna iväg på något arrangemang, till exempel besöker en kyrka eller deltar i någon annan församlings verksamhet, så blir det också barn som blir kvar och de behöver ha någon slags motsvarande verksamhet. Det är nog inte så att man misstolkar själva lagstiftningen, utan det är nog mera en resursfråga för kommunerna och hur man väljer att göra det här.

Tack, herr talman! Mot bakgrund av det som sagts här tidigare och i kombination med att det är ett ganska ovanligt förfarande att ett majoritetsparti har lämnat in en åtgärdsmotion om de här frågorna så undrar jag, har inte den här diskussionen tagits internt bland regeringspartierna? Har då inte Moderaterna fått gehör tillräckligt bland den övriga majoriteten? Vad är det vi ser här? Har det spruckit nu igen i den här frågan också eller vad är det som har hänt?

Tack, talman! På intet sätt, det här är ju en lag som togs fram under förra mandatperioden när jag själv var med i regeringen. Det var under en liberal ministers övervakande och förslag som detta togs fram. I och med det så känner jag att det här är inte någonting som den nuvarande landskapsregeringen har tagit fram och på det viset skulle fråga om det blev såsom det var tänkt. Motionen riktar sig till lagtinget och den frågar om slutresultatet av den nya grundskolelagen blev såsom lagtinget tänkte sig.

Tack, herr talman! Men om syftet var att få igång en debatt, då kan jag förstå det. Men om syftet är att förändra så är det ju ändå den sittande landskapsregeringen som ska bemötas i första hand. Som regeringsparti kan ju ändå Moderaterna ta den frågan innanför borgens väggar, så att säga. Men om syftet är att få i gång en debatt så är det sin sak. Diskussion i all ära, men vill man få någonting gjort så kanske man kan knacka på dörren först. Det är ju ändå vi i oppositionen som behöver ta det via lagtinget rent funktionalistiskt om vi ska få något genomfört här. Jag ifrågasatte det bara därför så att det inte bara är frågan om någon sorts reklamkampanj från Moderaternas sida, att visa upp vad man står för på resten av majoritetens bekostnad. Det är ett mycket märkligt förfarande.

Talman! Jag delar inte den åsikten att det skulle vara ett märkligt förfarande, att vi som sitter i lagtinget vänder oss till lagtinget för att fråga om den lagstiftning som lagtinget har beslutat om de facto blev såsom lagtinget trodde att den skulle bli. Där kan man ju ha olika uppfattningar om vad som är bra eller dåligt och hur det är. Men från min och Moderaternas sida så upplevde vi att det här inte riktigt blev så som vi hade förväntat oss. Jag tror att därför skulle det vara bra att lag- och kulturutskottet tittar på om det blev så. Det står ju de facto i lagstiftningen att det ska utvärderas. Nu är det ju lite tidigt, tror jag, att utvärdera det efter ett år, men så småningom tror jag att man behöver utvärdera det.

Herr talman! Bästa lagting. Lagen om barnomsorg och grundskola trädde i kraft för ungefär ett år sedan den 1 januari 2021 och den stadgar bl.a. om konfessionslös undervisning i religion. Mika Nordbergs med fleras motionen har sitt ursprung i den massmediedebatt som fördes inför julfirandet 2021 och i debatten framkom också att församlingen inte längre kan delta i barnomsorgens verksamhet utan att man talar om det i väldigt god tid i arbetsplanen.

Jomala församling, som stod i centrum för debatten, har bland sina anställda två verkligt kunniga och inspirerande musikutövare som sedan länge har besökt dagvård och skolor och spelat och sjungit med barnen. I skolorna är det en del av klubbverksamheten och barnen och vårdnadshavarna bestämmer om de vill delta eller inte. Jag är av den uppfattningen att barnomsorgspersonalen välkomnat besöket och att barnen uppskattat möjligheten att sjunga tillsammans. Åtminstone mina barnbarn var alltid uppspelta och glada och gnolade melodierna efter besöket. Att detta nu upphört har bekymrat församlingen och de anställda. Jag borde kanske inte prata här eftersom jag är delaktig i kyrkans arbete, jag är kyrkorådets viceordförande. Församlingen har haft det lite svårt att förstå att det kan skada barn att sitta i en ring och gemensamt sjunga ”Vi sätter oss i ringen och tar varann i hand.”

Vårt samhälle bygger på en kristlig grund. Vår demokrati, vår strävan att hjälpa och stöda människor som är utsatta eller som av sjukdom eller handikapp behöver stöd, allt detta har sin grund i kristendomen som genom årtusenden präglat men också förändrat människors tillvaro. Vinframställning, kryddor, matkultur, jordbruk, utbildning, juridik, medicin, ja listan kan göras hur t lång som helst vad gäller kyrkans medverkan till utveckling på de olika områdena. Också jämställdheten har sin grund i kristendomen - att uttala orden ”inte man eller kvinna utan ett”, var nog ett mycket radikalt uttalande för 2000 år sedan. Att sedan kyrkan eller egentligen dess företrädare har gjort mycket illa, fört krig och tryckt ner människor är ett ofrånkomligt faktum. Men kyrkan och dess företrädare har också värnat om de svaga. Under en ganska lång tid predikades om synd, skam och skuld och evig plåga i helvetes eldar. Den tiden är förbi, idag är det kärlek och förlåtelse som står i centrum.

Dagens samhälle har många sociala skyddsnät, det har byggts upp skydd för den enskilde och vi behöver inte längre kyrkans gemenskap på samma sätt. Men detta till trots finns ännu psykisk ohälsa, utsatthet och framförallt ensamhet. Alla behov är inte tillgodosedda och kanske också kyrkan och församlingarna kan erbjuda stöd. När stora olyckor drabbar oss, när vi står inför smärtsamma avsked, då vill vi att kyrkan ska finnas, öppna sig och ta emot.

Den här lagen är ny och den konfessionslösa undervisningen är på sätt och vis ny, även om den egentligen har tillämpats under en ganska lång tid före lagens tillkomst. Vi har över tid blivit mer sekulära, flera elever tillhör inte den evangelisk-lutherska kyrkan och flera tillhör andra trossamfund eller inte alls till något trossamfund. Jag är övertygad om att skolan efter hand har anpassat sig till verkligheten.

Nu kom en ny lag och då kommer det en rädsla att inte göra fel och det är detta som nu syns. I lag- och kulturutskottets betänkande som lagtingsledamot Nordberg refererade till framförs att den konfessionslösa undervisningen inte ska påverka möjligheten att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religionsutövning exempelvis i samband med högtider. Det står tydligt vad som var lagstiftarnas mening. Jag vet också att Borgå stift har utarbetat ett informationsblad om skillnaden att utöva religion och att informera om religion. Jag tror att vi behöver ge kommunerna, skolorna och församlingarna arbetsro att implementera och hitta vägar till samarbete. Jag är övertygad om att samarbete behövs och också att sång och musik behövs! Tack!

Talman! Tack till ledamoten för ett intressant anförande. Jag delar ledamotens slutsats och de sista meningarna. Vi har en ny lagstiftning, den är väldigt tydlig och samtidigt behöver man implementera den nu. Kommunerna behöver finna sin sin roll i hur man förhåller sig till lagstiftningen. Jag är också helt säker på att man finner vägar framåt och också om man vill ha ett samarbete med församlingarna, för det var också lagstiftarens vilja. Men det primära var en likvärdig undervisning för barnen.

Likvärdig undervisning och likvärdiga möjligheter är väl kärnorden.

Tack, herr talman! Tack ledamot Högman för det anförandet. Jag håller med i det mesta som sades och vill egentligen bara fylla på med det som ledamoten sade kring rädslan att göra fel. Det är något som kan vara förödande om det kommer lagstiftning som inte har tydliga anvisningar för hur den tolkas. Ledamoten nämnde att man behöver ge kommuner och församlingar arbetsro för att de ska kunna hitta sina egna vägar. Vi behöver fortfarande få tydliga anvisningar ovanifrån för hur lagen ska tolkas, vad som var meningen med lagen från första början.

Lite samma problematik har man sett tidigare inom socialvården och barnomsorgen på Åland. Det har funnits många olika tolkningar av barnskyddslagen. Jag har själv många gånger mött problem när det inte har funnits tydliga anvisningar. Man har haft goda intentioner, men det har inte riktigt slutat så bra för att alla har haft sina egna små uppfinningar.

Ibland tror jag inte att man ska vara så hemskt rädd för att göra fel, därför att det är ju ett sätt att lära sig. Om vi alltid ska gå och göra allting rätt så blir vi ganska enkelspåriga och det blir ganska dåligt med fantasi.

Men eftersom det här också finns på rikshåll så har Borgå stift även jurister och specialister på det här området. Jag vet att det finns en utarbetad folder som kan vara till hjälp för både församlingarna och för skolan och det är den också tänkt att vara.

Eftersom ledamot Högman är förtjust i citat så kan jag tydligt säga ett engelskt citat som är ganska bra: "The road to hell is paved with good intentions". Det är lätt så det blir om man försöker testa sig fram i något som lätt kan kan tolkas på rätt väg från början. Jag menar inte att man ska få göra fel. Men är det ödesdigert på det här sättet och konsekvenserna blir väldigt vida, breda, syns i media och det blir en debatt som kanske inte ens behöver finnas så kanske det bara är slöseri med tid och energi. Det var lite det som var min point. Det är nog anvisningar i slutändan som behöver vara tydligare.

Ledamot Påvals talade om "the way to hell" men vi kanske ska tänka på att vi går till "heaven".

Talman! Denna fråga har vi diskuterat alldeles för lite sedan den här lagen tillkom. Det är kanske därför som en del missförstånd, rädsla och osäkerhet uppstår som kan vara grunden till den här motionen.

När det nya läroämnet religion och livsåskådning infördes stod det klart för alla att inslag i firande av högtider, saker som hör till vårt samhälles kulturella arv som är förknippade med religion och barns och ungdomars kännedom om den kristna religionen som en del av vårt gemensamma arv inte på något sätt skulle förbjudas, snarare tvärtom. I lagen vidgas spektret så att alla barn på Åland ska få samma kunskapsbas, att religion och livsåskådning blir ett kunskapsämne som alla tar del av både om kristendom, kristendomens betydelse för vår kultur och om andra religioner. Lagstiftaren ägnade ganska stor omsorg åt att dra upp gränserna mellan vad som är religionsutövning, som inte hör hemma i undervisningen, och vad som är religiösa och traditionella inslag i undervisning och högtider och vad som är religionsutövning.

Jag har noga läst de anvisningar som landskapsregeringen gett ut efter debatten i media. Jag tycker att man faktiskt på ett ganska bra sätt där redogör för de gränsdragningarna och hur man ur lagstiftningssynpunkt ser på det. Bland annat klargörs att det inte är så, som ledamot Nordberg framförde, att enstaka psalmer eller luciatraditioner anses vara religionsutövning. Det står klart och tydligt att så är det inte. Det står också att i de fall religionsutövning ingår i skolans läroplan måste de som inte vill delta för att man tillhör en annan religion eller ingen religion få andra alternativ. Det tycker jag också att är en rimlig slutsats, en rimlig utgångspunkt, det kan inte vara ett tvång.

Jag tycker att detta är viktiga frågor både för att upprätthålla respekten och kunskapen om vårt kulturella och religiösa arv och för att fastställa gränserna ännu tydligare genom att diskutera dem. Gränsen i ett mångkulturellt samhälle måste vara att det är frivilligt att delta i religionsutövning och att undervisningen ska vara enligt lag ska ett obligatoriskt kunskapsämne.

Det är kanske inte den bästa vägen att föreslå ändringar i lagstiftning baserat på tidningsartiklar, även om jag tycker att det är bra att diskussionen förs även där, kanske just för att en ny lagstiftning ännu inte uppstått en praxis, precis som ledamot Högman lyfte. Man har inte pratat färdigt om hur man ska lösa de här olika frågorna.

Jag tycker att det vore intressant och viktigt att motionsställarna, när vi nu ska ta ställning till den här frågan, preciserar vilka delar av lagen eller de anvisningar som givits som man tycker att man ska ändra på. Jag hittar inte möjligheterna att göra det och ändå upprätthålla det som var avsikten med lagen och också grundlagens stadganden om religionsfrihet.

Jag skulle också ändå vilja lyfta fram frågan att det är inte helt oproblematiskt för alla att barn på dagis ska sjunga "Vi sätter oss i ringen och Gud är allas pappa" om man inte tror, om man kommer från en familj som inte har en tro eller om man inte nödvändigtvis tycker att Gud är pappa. Då kan det vara problematiskt. Detta är gränsdragningar som jag tycker att är helt rimligt att man diskuterar. Tack, talman!

Tack, talman! Tack för ett bra anförande. Man kan ju fråga sig om allt är så klart i lagstiftningen, har då ledamot Fellman någon uppfattning varför det blev så här som det blev innan jul?

Jag tror att det är precis som flera har lyft redan, det är en ny lagstiftning där alla de här gränsdragningarna inte är klara. Det kan finnas inslag av det som ledamoten Eckerman lyfte fram, att man i kommuner och i skolor väljer den billigare vägen om det handlar om att finansiera transporter och andra aktiviteter för dem som blir kvar. Man låter helt enkelt bli för att det blir enklare så, man tar den säkra vägen för att man är inte riktigt säker. Därför är det jättebra att vi diskuterar den här frågan och att den diskuteras brett i samhället. Men jag är inte säker på att det krävs en ändring i lagstiftningen.

Talman! När jag gick igenom lagstiftningen för att försöka förstå varför det blev som det blev så fann jag heller inte liksom någon grund till varför det blev så. Då tänkte jag att om det ändå upplevs så oklart så då kanske det inte är mera än en mening, som man behöver lägga till i samband med till exempel 7 §, som bara tydliggör det som i så fall känns otydligt. Så det är ingen tanke att skriva om hela lagstiftningen, utan det är ett enkelt sätt förtydliga det med en mening som som eventuellt tar bort otydligheten.

Jag tycker att det är bra att utskottet diskuterar frågan. Jag tycker att man i samband med det också ska titta på de här anvisningarna som är möjligheten att förklara hur man har avsett att lagen ska tolkas och kanske där förtydligas hur det ska göras. Men att ändra i lagstiftningen så då kan man stöta på andra problem som kan bli lika krångliga.

Talman! Jag tycker också att det är bra att frågan diskuteras eftersom det verkar finnas en del oklarheter. Det var ju på det viset också att inför stiftandet av den här lagen så var det ganska stora diskussioner om den här frågan.

Jag tycker att nu när man går vidare så skulle det vara centralt att kommunerna och skolorna också pratar med brukarna, alltså att man diskuterar med föräldrarna, med hem och skola och också med elevråden.

Tidigare så var det replikskifte här om att vi stiftar väldigt mycket blankettlagar. Men faktum är att grundskole- och barnomsorgslagen är kanske en av våra finaste lagar till den delen, den har vi snickrat ihop helt och hållet själv. Jag tycker att den till stora delar är väldigt, väldigt bra och den sätter barn och unga i centrum. Det har gjorts ett gediget och stort arbete, först bland skolledare och lärarna som hade ett skriftligt underlag, sen fanns det en parlamentarisk kommitté som följde det arbetet och sen hade också utbildningsavdelningen workshops med de åländska elevråden. Det var en klar beställning faktiskt från ungdomarna, de ville ha en konfessionslös religions- och livsåskådningsundervisning. Jag var själv med på workshopen, jag tyckte att det var jätteintressant. Frågan är eldfängd och det är jättemycket känslor i den.

Jag tycker att lagen är klar. Flera har läst upp här vad det står i lagparagrafen och vad det står i detaljmotiveringarna. Precis just det att "en konfessionslös undervisning medför inte ett förbud mot att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion såsom psalmer, firandet av högtider och besök till kyrkor".

När lagen remitterades till lag- och kulturutskottet så tog man den här frågan på stort allvar och skrev väldigt, väldigt bra i sitt betänkande också. Jag tar mig friheten att läsa utskottets betänkande: "I lagförslaget föreslås att dagens konfessionella undervisning i religionsvetenskap ska ersättas av det nya läroämnet religions- och livsåskådningskunskap. Religions- och livsåskådningskunskapsämnet blir konfessionslöst och utformas så att alla elever kan vara med i undervisningen och ämnet blir obligatoriskt i likhet med de övriga samhällsvetenskapliga ämnena. Målet i lagförslaget är att ge alla barn en likvärdig utbildning oavsett kulturell eller religiös tillhörighet eller bakgrund, och att skapa utrymme för eleverna att tillsammans diskutera existentiella frågor oberoende av bakgrund. En konfessionslös religionsundervisning ökar allmänbildningen och möjligheten till inkludering i samhället. Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att religiös fostran hör till det religiösa samfundets uppgift, medan skolans uppdrag är att ge alla barn en likvärdig utbildning. Utskottet konstaterar att förslaget ligger i linje med grundlagens 6 § om likabehandling, eftersom eleverna inte ska särbehandlas utifrån sin religiösa tillhörighet. I ett mångkulturellt samhälle är det viktigt att eleverna tillsammans diskuterar livsfrågor och lär sig om varandras och andras religioner och livsåskådning. För att förstå sin omvärld behöver alla elever få en objektiv kunskap om religioner och livsåskådningar, på så sätt ökar förståelsen och toleransen för andra, medan grogrunden för rädsla, fördomar och utsatthet för manipulation minskar. Religions- och livsåskådningsämnena bör enligt utskottets mening jämföras med övriga samhällsorienterade ämnen där tyngdpunkten i första hand läggs på det egna samhället, den egna kulturen, geografin och historien. Religions- och livsåskådningsämnet bör därför, precis som nu, lägga tyngdpunkten på den religion som majoriteten av eleverna tillhör, men även beakta andra religiösa traditioner och irreligiositet. Utskottet finner det positivt att det i lagförslaget framhålls att en konfessionslös undervisning inte påverkar möjligheterna att utöva kulturella handlingar som kan förknippas med religion, exempelvis i samband med högtider".

Den här frågan har jag brunnit för och intresserat mig för under en väldigt lång tid. En gammal och klok religions- och filosofilärare sade precis det här, att en konfessionslös undervisning ska ingalunda vara historielös. Nu har man skrivit en läroplan i ämnet och jag undrar, hur många har läst den här läroplanen? Det står tydligt och klart att i årskurs ett till två ska eleverna introduceras till grundläggande ord och begrepp kopplade till religioner och livsåskådning. I livsåskådning är kristendomen utgångspunkt. Man ser på några relevanta symboler och berättelser, vardagsnära berättelser ur olika religiösa skrifter, världens uppkomst och skapelseberättelse. Men också när man tar in livsåskådning i ämnet så tittar också ettorna och tvåorna på barnkonventionen. Vad innebär barnkonventionen för oss barn och unga?

I trean till fyran så ska undervisningen behandla bakgrunden till religion och livsåskådning och traditioner på Åland och Norden i dag. Här kommer det högtider och seder och det är väldigt, väldigt koncentrerat på Åland och Norden, och så där fortsätter det.

Sedan i femman och sexan fördjupas det ytterligare, men där börjar man ta in världsreligionerna. Jag tycker att läroplanen är ett väldigt genombearbetat dokument. Jag håller med ledamot Högman som sade att nu verkar det som om kommunerna och församlingarna måste hitta ett samarbete som fungerar både för skolorna och också för de elever som inte vill ha direkt religionsutövning. Jag tycker att det är ett bra och en bra modern lag vi har. Tack!

Tack ledamot Sjögren. Jag tycker att det är bra att du tog upp läroplanen. När mina barn började skolan så läste vi i läroplanen och valde livsåskådning, för vi tyckte att det var mycket mera mångfacetterat och intressant. Livsåskådningen gick igenom många religioner och innehöll också mera samhällskunskap, etik och moral. Hur är man en schysst kompis? Det var ett program som vi tyckte passade oss väldigt bra.

När det var vissa besök i kyrkan och det var väldigt mycket olika kyrkliga saker så då blev barnen ibland sittandes i köket och titta på medan personalen hackade potatis i stället för att gå med till exempel något församlingshem. Det var inte riktigt okej och det var inte riktigt bra, men det har blivit mycket bättre nu. Vi är jättenöjda med att det har blivit integrerat så att barn som inte är med i kyrkan inte är så exkluderade längre.

Talman! Det är också min uppfattning, att det fanns onödiga hinder tidigare. Jag menar att också de som hörde till den evangelisk-lutherska församlingen kunde vara intresserade av livsåskådningsfrågor och då fick man inte ha livsåskådning. Man kunde inte välja. Man har liksom bakat ihop de här ämnena och gjort det mera modernt. Och, som sagt var, det är inte historielöst, utan man diskuterar väldigt mycket. Det är liksom grunden i de nordiska samhällena och Åland och det försvinner på intet sätt i världen.

Tack, talman! Vicetalman Sjögren nämnde lag- och kulturutskottets betänkande. Det centrala i det är att det ska inte påverka möjligheten att utöva det här. Jag tycker ju ändå att på något sätt och vis, med det som inträffade här innan jul och möjligheten att ha säsongsavslutning i kyrkor och annat, så har det ju i någon mån påverkat. På det viset så tycker jag ändå att det är bra att den här debatten lyfts så att man belyser möjligheten att vi inte ska ta bort den möjligheten att kunna nyttja våra lokala kyrkor.

Talman! Det var, som vi har konstaterat många gånger här nu, aldrig intentionen. Men också före den här lagen fanns så fanns det barn och familjer som inte ville att barnen skulle gå till kyrkan. På det viset är det inget nytt problem och man måste ha alternativ. Det är ju helt rätt och riktigt och på sin plats att man informerar föräldrarna hur det ser ut i barnomsorgen och hur det ser ut i skolan.

Ponera att man får en föräldragrupp i en kommun där man säger att de inte vill att deras barn ska delta, inte inte ens i barnomsorgen, och att familjen är ateister. Så detta hamnar man att hantera i alla fall, oberoende om man har den här lagen eller inte. Så ser samhället ut idag, det är en fråga som man måste (… taltiden slut).

Talman! Det är helt rätt att det ska finnas en frivillighet och det tycker vi inom Moderaterna också att ska finnas kvar. Det blir ju lite konstigt om konsekvensen blir att ingen ska gå i kyrkan överhuvudtaget. Om man ska säga att man ska försöka hålla sig mitt på vägen så blir det kanske från det ena diket lite till det andra diket. Det var väl det som vi ville lyfta upp.

Jag är tacksam om vi kan titta på det här i lag- och kulturutskottet och kanske konstatera att om alla följer det som var tänkt så ska inte det här vara ett problem.

Talman! Till den delen håller jag med, man ska inte vara så ängslig och att det ska vara någon slags lättmjölk eller mellanmjölk som brukar man prata om.

Men är det så att man tycker att det är ett alternativ att man går till kyrkan, så måste man också ha andra sidan med sig, att man erbjuder likvärdig undervisning på något annat sätt. Det har blivit tydligare i lagen nu då, att man behöver ha alternativ såsom man alltid egentligen har haft, men det har varit lite si och så med de alternativen. Man måste ha fullgoda alternativ för medborgarna helt enkelt. Det som man behöver göra är att diskutera med föräldrarna själva, med hem och skola och med elevråden. Jag är helt säker på att det kan lösa sig på ett pragmatiskt och bra sätt så att alla blir slage nöjda.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet
omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.