Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, herr talman! Den oerhörda bristen på svenskspråkiga psykoterapeuter i landet är skriande. Många människor står i kö för att få hjälp inom mentalvården och resurserna räcker långt ifrån till. Vad pandemi, klimatförändringar och kriget i Ukraina leder till för behov framöver kan man bara spekulera i, men inte lär behovet minska. Det är inte mänskligt att behövande människor inte får hjälp med sin psykiska ohälsa. Så någonting måste nu göras för att stärka terapin och göra att rekryteringen underlättas av kompetenser.

Mot bakgrund av den här akuta situationen så inleds nu några utbildningar äntligen efter tio års uppehåll i riket. Det tas in 8 till 14 studeranden på psykoterapiutbildning vid Helsingfors universitet och Åbo Akademi inleder två utbildningar hösten 2022. Det är helt helt nödvändigt. Men trots de här insatserna så kommer behovet av utbildade psykoterapeuter fortsättningsvis vara stort både i Svenskfinland och på Åland.

Psykoterapiutbildning är en påbyggnadsutbildning som kan fogas till en rad examina; läkare, sjukskötare, socionomer, magistrar i socialt arbete och flera andra yrkeskategorier med erfarenhet av att arbeta med människor. De kan då avlägga den här examen i ett examensblock på 70 till 76 studiepoäng, ungefär fyra års studier, inklusive 300 timmar egen terapi.

I Finland, för ett år sedan, skrev 55 000 personer under ett medborgarinitiativ för att få i gång utbildningen, men först nu har det alltså tagits initiativ. Universiteten får, som sagt, heller inga statliga medel för att utbilda inom psykoterapi, så det är de studerande själva som betalar och det är dyrt. Det begränsar ju förstås kraftigt vem som kan studera. Själva teoretiska delen kostar ungefär 20 000, handledning 12 000 och sedan de egna terapitimmarna 30 000. En sådan här utbildning kan kosta upp till 60 000 euro.

Hur riksdagen kommer att hantera det här medborgarinitiativet är alltså fortfarande öppet. Det kan ta ett tag innan man kommer till ett beslut ifall staten ska gå in och bekosta den här typen av utbildningsinsatser. Det finns nämligen också ett medborgarinitiativ som handlar om en terapigaranti, som en parallell till tillgång och möjligheter att få hjälp med psykisk ohälsa som en parallell till den vårdgarantin som ligger. Går man in för ett sådant alternativ så krävs det att man på riksnivå utbildar 400 psykoterapeuter per år.

Som sagt, på svenska i Finland har det inte funnits en sådan här utbildning på tio år, så det är inte underligt att behovet är stort och det borde kontinuerligt inledas årligen utbildningar med 40 utbildningsplatser.

I Sverige är det här en gratis utbildning eller någonting som staten bekostar. Därför finns det några enstaka finländare som utbildar sig i Sverige. Men en svensk utbildning ska också godkännas av Valvira, eftersom psykoterapiutbildningen inte är harmoniserade inom EU.

Även på Åland är behovet av utbildad personal inom den psykiatriska vården stort nu och framöver. ÅHS har erbjudit sjukskötare en kompetensförsörjning i Sverige, men den modellen och det erbjudandet verkar inte vara särskilt lockande bland personalen. För många som redan är verksamma på Åland så kan utbildning på hemorten vara ett bra alternativ.

För att säkra tillgången på utbildad personal och underlätta rekrytering så tycker vi socialdemokrater att landskapsregeringen borde ge Högskolan på Åland i uppdrag att i samarbete med till exempel Åbo Akademi erbjuda psykoterapiutbildning inom KBT - kognitiv beteendeterapeutisk inriktning - på Åland med förslagsvis 10 till 12 studieplatser. Om man inleder utbildningen i höst vid Åbo Akademi så kan man inleda förhandlingar med dem och kanske kopiera upplägget och ge den i repris på Åland. Jag tror att många skulle nappa på det och det skulle vara betydligt lättare att kanske kunna rekrytera personal till den här sektorn framöver. Om landskapsregeringen dessutom kunde finansiera någon del av den här utbildningen så tror jag att det skulle vara ett mycket lovvärt initiativ, åtminstone fram till dess att kanske riksdagen beslutar att det här är en examensdel som man också, åtminstone delvis, ska finansiera från statligt håll. Tack, herr talman!

Tack, talman! Mot bakgrund av alla rapporter om den psykiska ohälsan i vårt samhälle så är vi överens om behovet. Vi behöver säkra att det finns utbildat folk inom detta område. Därför har landskapsregeringen gått in för att vi ska göra en behovskartläggning av detta och i den utredningen även ta reda på och få ett grepp om vilka kostnader det handlar om, hur vi ska lägga upp det och vilken inriktning och så vidare.

Det som ledamoten var inne på så mest naturligt är att det skulle ske genom att vi ger ett uppdrag till Högskolan på Åland att dra igång en sådan här utbildning. Det måste i så fall vara i samarbete med ett universitet. Vi vet att högskolan samarbetar redan nu väldigt nära med Åbo Akademi. Men vi måste börja med att få den här behovskartläggning gjord.

Tack till minister Sjöblom, det låter ju väldigt, väldigt positivt. Det låter också som att landskapsregeringen inser att behovet finns. Behovskartläggningen, där tror jag att det räcker med ett samtal till personalchefen på ÅHS så får man ett ganska tydligt besked. Men jag hoppas att den inte drar ut alldeles för länge på tiden. Jag förstår ju också att det här är en sak som måste finansieras och tas med i en budget. Jag tycker det vore en rimlig och bra tidtabell att det här är någonting som kunde tas med i budget för 2023 och att utbildningen kunde kanske inledas under hösten 2023. Några snabbare förhoppningar har jag inte om att det ska ske förstås.

När jag använde ordet behovskartläggning så menade jag väl kanske mera kartläggning över hur det i så fall då ska göras och hur alla de här aspekterna med finansiering, samarbeten och inriktningar och så vidare ska läggas upp.

Jag kan ju nämna också för lagtinget att det är ju en del av en större analys som landskapsregeringen gör och tänker sätta fokus på under våren. Vi vill ta ett helhetsgrepp kring vilka utbildningar vi ska ha här på Åland i framtiden. Detta är ju någonting som man måste se över efterhand hela tiden. Är det rätt inriktning? Har vi de linjer vi behöver eller behöver vi satsa på någonting annat och så vidare? Det där är ett arbete som har inletts och som kommer att pågå under våren, så det här passar såtillvida bra in i den bilden.

Då tackar jag för en mycket positiv respons från landskapsregeringen.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Det är en intressant motion, men jag vill också lite reflektera kring det tidigare replikskiftet. Det verkar som minister Röblom och jag har en verklig samsyn idag. För det var det jag tänkte komma till, att Liberalerna har fört fram att det totala utbildningsbehovet som vi kan ha på Åland och som vi kan genomföra på Åland i form av olika utbildningar behöver kartläggas. Men det är bra om landskapsregeringen under våren här kommer att göra den kartläggningen. Det är klart att det finns ett skriande behov på många områden, men jag tycker att det är positivt att den kommer med i det arbetet. Sedan vill jag inte värdera psykoterapiutbildningen på något sätt, jag ser också behovet. Men jag ser också ett behov av att kanske kunna släppa vissa utbildningar till förmån för andra.

Det är visserligen sant att det finns säkert behov inom många olika sektorer. Jag vet att just den här biten, utbildning för psykoterapeuter, har som sagt var redan i tio år varit eftersatt, vilket har lett till att människor på rikssidan har tagit medborgarinitiativ för att det ska hända någonting och sätta press på både staten förstås och universiteten. Vi får väl se hur landskapsregeringen går vidare med det här, men så här långt så låter det bra. Jag tror att behovet är ganska tydligt.

Tack, talman! Ja, det är jag också övertygad om. Jag tror också att behovet är tydligt, men jag tror också att det är bra att Åland och Högskolan på Åland har en kanal till Åbo. För det kan också ge oss kanske en smidighet i att specialsy vissa utbildningar med framförhållning. Vi har haft barnträdgårdslärarutbildningen. Det här kunde vara en utbildning när det verkligen är ett behov så sätter man in ett sådant utbildningspaket i kombination med de ordinarie utbildningarna.

Jag ser också behovet som den privata sektorn har, speciellt inom IT-utbildning. Där har vi rån Liberalerna varit väldigt tydliga med att vi tycker att man där borde prioritera och utveckla IT-utbildning. Det skulle också vara ett sätt att få fram framtidens femte ben för Åland att stå på. Men jag tycker att det är en intressant motion.

Det här är ju också en bransch där det både finns en offentlig och en privat sektor och båda är i behov av utbildade människor.

Talman! Det är en lovvärd motion. Jag skulle vilja lyfta två saker. Det första är att jag tror att vi behöver fundera också på hur vi ser på Högskolan på Åland. Ibland uppfattar jag att högskolan nästan hanteras som en slasktratt ifall vi ska prata på ren åländska. Svåra projekt och vidareutbildning och sådant hamnar ofta i högskolan. Här har vi också organisationen Öppna högskolan som även ligger förstås inom högskolans ramar, men som ändå är en annan del. Jag tänker på utveckling, det ska vara EU-ansökningar och det ska vara väldigt mycket även om det i grunden är en utbildningsinstans - inget fel i det. Men man behöver fundera på på frågan. Jag noterade att för ungefär tio år sedan så hade man en sådan här en specialiserad utbildning, då gick den via Öppna högskolan och tillsammans med Joensuus universitet, så att det har gjorts förut så troligtvis går det att göra igen.

Precis, det är viktigt, tycker jag, att högskolan finns för det åländska samhällets behov, och att man också kan vara flexibel och ge utbildningar som vi vet att behövs här både i dag och i morgon. Och att underlätta för människor i det åländska arbetslivet att faktiskt kunna gå en sådan här utbildning. Nu är ju mycket idag ändå på distans, men just i den här frågan så tror jag att det skulle betyda mycket - för dem som har en sådan examen att de kan bygga på vidare med en psykoterapiexamen - att få göra det på hemmaplan och att närstudierna kunde utföras här i Mariehamn.

Talman! Ett annat problem inom den här sektorn lyfte också ledamot Gunell i sitt anförande, nämligen bristen på harmonisering när det gäller behörigheterna. Ledamoten är ju tillika ordinarie medlem i Nordiska rådet. Planerar den åländska delegationen att lyfta den här frågan så att vi i alla fall få en harmonisering inom Norden av den här typen av utbildningar?

Jag har faktiskt en skiss på ett initiativ till det nordiska just kring de här frågorna, eftersom det uppenbarligen är så olika. I Sverige kan man gratis utbilda sig till psykoterapeut medan man i Finland ska betala 62 000 för en sådan här examen. Det är väldigt ojämlikt. Det kan mycket väl finnas ett nordiskt perspektiv på den här frågan som kunde vara vettigt att ta ett initiativ kring. Den tanken har jag faktiskt tänkt också själv.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell för en motion. Behovet finns absolut, det är vi överens om.

Ledamot Gunell lyfte i sitt anförande ÅHS personal som har fått erbjudande om att gå en utbildning och intresset var svalt. Jag vet att det inte är första gången som ÅHS personal förväntas gå en viss utbildning på sin lediga tid, ta tjänstledigt, gå ner i lön och missa semesterdagar för att få en utbildning som arbetsgivaren vill att man ska ha, och sen blir det ändå inte något lönepåslag, så jag förstår dem faktiskt.

Precis, och det är väl därför som man måste göra det här mer attraktivt. I Sverige är tydligen utbildningen upplagd i flera olika steg och såsom jag uppfattade det så har man erbjudit steg ett. Med det så har du inte fått legitimation och därmed kommer det heller inga lönetillägg. Man måste kanske också erbjuda personalen sådana möjligheter som faktiskt upplevs att det är motiverande att utbilda sig och att det också betyder någonting i lönekuvertet sedan.

Tack, talman! Jo, precis vi är överens, utbildning behöver löna sig.

Sedan finns det ju andra yrkesgrupper som studerar, får kompetenshöjning och under arbetstid får betalt för det. De tjänar in semester, pension och får dagtraktamenten och sådant. Det här behöver också harmoniseras mellan landskapets olika tjänstemän.

Jag tycker det är viktigt om utskottet tittar närmare på motionen. Men också att landskapsregeringen, som jag uppfattar det, ämnar gå vidare med det här och att man diskuterar förstås både med ÅHS som organisation, men det kan också finnas andra privata vårdinstanser som också har behov av rekryterad personal. Och att man förstås diskuterar med Åbo Akademi eller andra utbildningsanordnare kring vad det här innebär i praktiken och hur man kan förverkliga det här på ett så professionellt och tillgängligt sätt som möjligt.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas? Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.