Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Annette Holmberg-Jansson. Ordet ges först till lagtingsledamoten Pernilla Söderlund.

Talman! Behovet av resursförstärkning inom äldreomsorgen är långsiktigt och akut.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: När avser landskapsregeringen i lag stadga en nivå för personaldimensionering samt säkerställa att även på lång sikt trygga de äldres rätt till service av god kvalitet?

Tack, talman! För det första måste jag säga att det förvånar mig att frågan kommer från ledamot Söderlund och Liberalerna och inte från Socialdemokraterna då vi under förra mandatperioden hade rätt mycket diskussioner inför att äldrelagen skulle skrivas. I den regeringen satt, som ledamoten väl vet, liberaler, moderater och socialdemokrater. Det var Socialdemokraterna som då drev linjen hårt om att det skulle finnas en dimensionering i lagen. Vi andra var rätt överens om att siffror kan tolkas på olika sätt och att det är svårt att veta vad som ska räknas med i en sådan dimensionering av personalen. En siffra är en siffra, men man skulle utgå ifrån vilka behov som finns och inte stirra sig blind på just den siffran.

Ledamot Söderlund och jag satt då i social- och miljöutskottet där lagen behandlades och stödet fanns inte heller där för att införa en siffra i lagen. Under lagtingsbehandlingen av äldrelagen diskuterades nämligen två alternativa lösningar, en lösning utan en angiven siffra för personaldimensionering och en lösning enligt vilken äldrelagen skulle innehålla en bestämmelse om en miniminivå för personaldimensionering. Äldrelagen antogs så att ingen minimisiffra, miniminivå för personaldimensionering skulle ingå.

Hur kan vi då se till att våra boenden har en tillräcklig bemanning på Åland? Vad finns det i dag som styr det? I våra kvalitetsrekommendationer för tjänster för äldre från 2010 rekommenderas en personaldimensionering om 0,7-0,8 för klienter i heldygnsomsorg för att garantera en god vård och omsorg. För dåvarande Gullåsen rekommenderades en personaldimensionering om 0,8 eftersom klienter där togs in för medicinsk behandling. Det betonas att personaldimensioneringen bygger på att den som behöver vård och omsorg får det på rätt nivå och att dimensioneringen är flexibel och anpassas till olika situationer. En klientorienterad vård och omsorg kan komma att kräva en ökning av personaldimensioneringen. Det finns även separata riktlinjer från 2012 för omsorg och vård vid demenssjukdom, där ger minimikriterierna för god omsorg och vård för personer med demens vid effektiverat serviceboende en personaldimensionering om 0,7 till 0,8. Dessutom anges som tilläggskriterier för god omsorg och vård för personer med demens vid separat demensenhet på effektiverat serviceboende en personaldimensionering om 0,9.

Vi har gjort en kartläggning under sensommaren i år på kommunernas personaldimensionering på boendeenheter för serviceboende med heldygns omsorg på institutionsvård. 11 av 16 kommuner angav en personaldimensionering på ett medeltal om 0,75 på ESB-nivå. Dock anger tre av de kommuner som svarade att de periodvis på grund av personalbrist, sjukskrivning och brist på vikarier samt brist på budgetmedel för att anställa har haft en något lägre personaldimensionering. För demensenhet inom ESB och institution angavs ett medeltal för personaldimensionering om 0,85.

Vi kan dock konstatera att en siffra i en lag inte löser personaltillgången, det måste till andra metoder för att lösa detta. Där har vi i landskapsregeringen idag ökat platstillgången för närvårdarutbildning och kommer även under nästa år att starta en omsorgs- och assistentutbildning för att nämna något.

I riket antogs bestämmelser om nivåer för personaldimensionering in i äldreomsorgslagen 2020. Exempelvis ska personaldimensionering vara minst 0,7 anställda per klient vid verksamheter för ESB och långvarig institutionsvård för äldre. I personaldimensioneringen betraktas endast den personal som utför direkt klientarbete. Bestämmelsen om personaldimensionering skulle träda i kraft fullt ut den 1 april 2023 efter en övergångsperiod för att kommuner, samkommuner och tjänsteproducenter skulle ha möjlighet att förbereda sig för ökade personalbehov och ökande kostnader. Det har dock visat sig att nivån för personaldimensionering är svår att uppfylla i praktiken på grund av personalbrist. Därför föreslås nu i riket en lagändring så att personaldimensioneringen är 0,65 från den 1 april 2023 och 0,7 från den 1 december 2023.

Anledningen till att man i riket har lagstiftat om miniminivå för personaldimensionering är konstaterade missförhållande gällande bland annat otillräckligt antal vårdpersonal. Ett uppmärksammat exempel är att Valvira i januari 2019 fattade beslut om att avbryta verksamheten vid en enhet i Kristinestad som tillhandahöll boendetjänster för äldre. Detta bland annat på grund av otillräcklig personalantal i relation till det bedömda vård- och omsorgsbehovet. Någonting liknande har inte förekommit på Åland. I praktiken har kommunerna huvudsakligen, med undantag för personalbrist, följt kvalitetsrekommendationer och demensriktlinjer.

Äldrelagen ger i nuläget, om den efterlevs, goda förutsättningar för en god service och vård till äldre. En god omsorg och vård handlar inte endast om personaldimensionering i form av antal personal per klient, utan det är en helhet som består även av personalstruktur, personalens utbildning samt de enskilda anställdas personlighet och värdegrund.

I arbetet med äldrepolitiskt program ingår att se över tillgången till omsorg och vård för äldre. Våra kvalitetsrekommendationer och demensriktlinjer bör ses över. Jag är övertygad om att det kommer att vara två av de åtgärder som kommer att framkomma av det äldrepolitiska programmet.

Talman! Kanske frågan ställs av ledamoten för att man nu i Finland vill införa en personaldimensionering i lag. Vi på Åland kan se att detta ska finansieras med en mängd åtstramningar på andra ställen för att få pengar till denna reform. Det något som vi på Åland inte kan ta del av utan det blir bara merkostnader för oss. Vi vill ofta jämföra oss med Finland och vi vill även ha samma förmåner som de får. Men det vi alltid behöver komma ihåg är att våra förutsättningar och vår verklighet inte alltid är densamma.

Jobbar vi tillsammans och ser till att vår personal ute på våra boenden blir lyssnade på, sedda och att kommunerna tar ett större ansvar för att bli de bästa arbetsgivarna i en tuff bransch med mycket utmaningar, så är vi långt på väg. Sen är det ju ingenting som hindrar att kommunerna har en högre personaldimensionering än vad riktlinjerna säger, om man anser att det behövs och om man har personal som behövs för det. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ministern för svaret. Jag kan hålla med om att dimensioneringen i lagen behöver vara tydlig. Det behöver vara tydligt hur, vem, var och när som ska ingå i den här dimensioneringen eller uträkningen av dimensioneringen. Den behöver vara tydlig.

Äldrelagen trädde i kraft mitt under en pandemi och fick inte den start som den förtjänade. Då trodde vi på större och starkare kommuner, men idag är det postnumret som till stora delar är avgörande för vilken vård du kan få.

I äldrelagen och i utskottets betänkande till äldrelagen så kan man läsa att landskapsregeringen skulle införa personaldimensionering innan äldrelagens ikraftträdande den 1 januari 2021, och även göra en översyn av kvalitetsrekommendationerna för att säkerställa kvaliteten. Men det får vi alltså inte se?

Tack, talman! Nu har jag inte tyvärr betänkandet med mig att läsa exakt hur det står där, så jag kan tyvärr inte svara på det men jag får lita på att ledamoten har kontrollerat upp och att det stämmer.

Det som är tydligt, just nu när vi har gjort den här kartläggningen av våra kommuner, är att vi har inte samma missförhållanden som i Finland. Där var det egentligen startskottet till att man vill införa personaldimensionering i Finland på våra äldreboenden. Vi jobbar nu med ett äldrepolitiskt program där vi kommer att jobba mera konstruktivt med de här frågorna. Vi kommer att titta på just de här kvalitetsrekommendationerna för våra äldre, både när det gäller tjänster och när det gäller demens. Jag känner mig trygg med det. Men skulle det visa sig att det skulle komma fram någonting som inte finns idag, så då är det klart att man måste titta på frågan då. Men i dagsläget så finns det inga sådana indikationer på att vi skulle ha missförhållanden ute på våra boenden.

Hur vet ministern om det finns missförhållanden eller inte? Har ministern gjort någon proaktiv tillsyn eller ÅMHM eller någon som man kan få ta del av i så fall? För det är ju så att brister i äldreomsorgen har påtalats från flera håll och bland personalen så har bristerna varit kända länge. Redan då lagen trädde i kraft borde personaldimensionering ha funnits på plats. Utskottet uppmanade också landskapsregeringen att se över de nuvarande styrdokumenten från 2012 och från 2010 för att förverkliga äldrelagens målsättningar. Men det är inte gjort.

Personalen behöver ju ha eller få rimliga förutsättningar för att göra ett bra jobb. Viktigare än en siffra är ju att bemanningen anpassas efter vårdtyngden. Nu är det ju så att man arbetar oftare underbemannade än enligt vanlig bemanning.

Hur eller vilka åtgärder ser landskapsregeringen som mest akuta för att vända den negativa utvecklingen? Vad kan och tänker landskapsregeringen göra i frågan?

Talman! För det första så tror jag inte att en siffra i en lagstiftning kommer att komma till rätta med de problem som i så fall finns. Vi har ett underskott på närvårdare, det vet vi från landskapsregeringen sida. Vi jobbar med att försöka få fler utbildningstillfällen. Sen måste vi också tillsammans försöka få yrket mer attraktivt för att man ska känna att det är en rolig arbetsmiljö att jobba i, att man får göra det man är utbildad till. Vi håller på att titta på just delegeringar och att man verkligen får göra det som man har en utbildning för och som man inte får idag alla gånger. Det betyder att personer som vill göra mer får inte göra det för man blir begränsad i vad man får göra. Så det tror jag är oerhört viktigt. Det handlar om att se till att vi får många att vilja jobba med det här yrket, att få yrket roligare. Men som sagt, jag tror inte att en siffra i en lag kommer att lösa problemen. Frågan är mycket större än så.

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.