Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan
övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Wikström. Ordet ges först till lagtingsledamoten Simon Holmström.

Talman! Artutrotningen fortskrider och för skydd av biologisk mångfald krävs aktiva återställningsåtgärder. Om förslaget till EU-förordning om restaurering av natur går igenom ska EU-länderna lämna in en plan för hur förstörd natur ska restaureras. Av utlåtandet till Finland framgår att Åland kommer att ha svårt att uppfylla kraven.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur förbereder sig landskapsregeringen på att hantera EU:s kommande förordning om restaurering av natur?

Tack, herr talman! Tack! Nu är det så att behandlingen av den här förordningen inte är avklarad på EU-nivå ännu. Att ställa frågan såsom ledamoten gör är att gå händelserna i förväg. Först behöver hanteringen var avklarad innan vi kan komma med en plan på hur vi ska hantera den här frågan. Det här borde förstås ledamoten själv inse, även om han är ivrig att kritisera regeringen för bristande miljöåtgärder.

Den ifrågavarande förordningen är ändå intressant ur flera perspektiv. Det är bra att det finns ett fokus på miljöfrågor och hotet mot biologisk mångfald på EU-nivå, men sättet som man förfar på - det här är ett exempel på det sätt som man förfar på - tar inte hänsyn till våra lokala förutsättningar här på Åland.
Som ledamoten säger så kommer vi att få svårt att uppfylla dessa om de skulle gå igenom enligt nuvarande förslag. Bland annat så förutsätts det att vi vart tredje år ska inventera vår åländska natur för att rapportera hur det går till EU, så att de ska ha möjlighet att följa upp om vi följer förordningen eller inte. Med tanke på att vi idag har väldigt bristfällig inventering av hela vår natur så skulle det krävas väldigt stora ekonomiska insatser för att genomföra det här.

Då måste man ställa sig frågan, varför ska vi göra det här? Är det för att det är bra för det åländska samhället och för vår åländska natur? Eller är det för att vi till punkt och pricka ska uppfylla en förordning? Det måste finnas rim och reson med allt. Åland är därtill till stora delar helt oexploaterat och naturen får existera på sina egna villkor. Att inventera bara för inventeringens skull är inte att använda skattebetalarnas pengar effektivt. Vi behöver i stället prioritera och fokusera på konkreta insatser där vi vet att vi har problem och där vi vet att människan har orsakat skada på naturen, t.ex. vid planläggning och exploatering överlag, då är det lämpligt att genomföra större inventeringar.

Nu kan det låta förstås som att jag står här och pratar om att vi inte ska uppfylla den här överhuvudtaget, men så är det ju inte. Men det är ändå värt att komma ihåg att det finns andra förordningar som har kommit från EU tidigare och som också har strikta krav. Vi kan se exempel runt omkring i Europa där andra länder har valt att inte följa de här förordningarna till fullo, till exempel förordningen om invasiva arter så har vi exempel från Grekland, Cypern och Italien där man mer eller mindre inte alls har uppfyllt de förordningarna utan konsekvenser. Vi ser Sverige, vårt grannland, som nu skjuter varg trots att det har varit öppet ärende i EU i 13-14 år, jag vet inte exakt och där är det inga konsekvenser.

Det är bra att vi har ett pragmatiskt förhållningssätt i de här frågorna och ser på vad som är bra för det åländska samhället. Men allt är ju förstås inte dåligt som kommer från EU. Det hjälper också till på många fronter, kanske framförallt miljöfrågorna. Men vi ska inte förleda oss själva att tro att det är EU som bestämmer allt och att allt slaviskt ska följas, oavsett vilka konsekvenser det får för vårt samhälle.

Avslutningsvis så tänker jag besvara hanteringsfrågan av det här ärendet. För det är ju så att hanteringen av det här ärendet också har kritiserats på grund av att vi inte har fört det här ärendet i samråd. Det är ett EU-ärende trots allt. Anledningen till att vi har hanterat det här ärendet som vi gjort, dvs. i brådskande ordning, var att första gången som regeringen fick kännedom om just det här ärendet med dåvarande ansvarig minister, var när det kom till allmän kännedom. Då var det grundlagsutskottet som ställde frågan. All heder åt grundlagsutskottet för att man ställde denna fråga, men det innebar att vi bara hade 23 timmar på oss att svara och således kunde vi inte föra frågan hit till lagtinget för samråd. Så det aktualiserades alltså i mitten av sommaren för första gången på byrån och hanterades och då borde ansvarig minister har känt till det här. Men hur som helst så var den definitivt känd för ansvarig minister sedan september och då fanns det gott om tid att föra den här frågan hit till lagtinget för diskussion och lämna in ett utlåtande som hela lagtinget kunde stå bakom innan den gick vidare till utskottet. Men så skedde inte, troligtvis till följd av att Hållbart Initiativ hade andra saker som de funderade på just då. Som konsekvens så är det som det är. Ledamoten själv hade alltså en betydande inverkan på varför saken hanterades på det vis som den gjorde och försatte samtidigt Hållbart Initiativ i en ställning där man inte kunde påverka ärendets utgång genom att lämna regeringen. Tack!

Talman! Människans relation till naturen är sedan länge satt ur spel. Naturen har kommit att bli en tillgång att bara ta och utnyttja för våra kortsiktiga intressen. Som resultat sker just nu i hela världen en storskalig artförlust av biologisk mångfald och det som forskare nu kallar det sjätte massutdöendet. Det finns politiska krafter som säger att det här sker någonstans långt borta, det sker inte här och att vi inte behöver göra något åt det för att vi sköter oss ganska bra här. Vi hörde ministern säga; ja, den åländska naturen är väl ganska oexploaterad. Vi sköter naturen hur bra som helst! Det är väl egentligen det som han säger i sin underton. Allt som kommer från EU blir därför mest byråkrati och det blir väldigt jobbigt.

Men verkligheten är en annan. Åland är en del av det skenande massutdöendet av arter. Detta eftersom Åland startat från ett gott utgångsläge med en stor artmångfald. Artdöden påverkar också våra ekosystemtjänster såsom pollinering och naturlig luft- och dricksvattenrening. Det ser vi konsekvenserna av på Åland.

Den tröga utvecklingen av en stark miljölagstiftning har att göra med många regeringar bakåt och det faktum att frivilliga åtgärder inte har nått ända fram och det har fått världens länder att nyligen enas i ett biodiversitetsavtal med ganska hårda strikta krav. Parallellt med detta har också europeiska politiker satt ner foten.

Vi har i många debatter talat om de nya kraven på skyddsnivåer. Det som är nytt i den kommande EU-förordningen är juridiskt bindande krav på återställande av naturen. Förordningen har konkreta mål för 2030, 2040 och 2050 och den uppmanar medlemsländerna att lägga upp sina egna planer för hur målen ska nås. Även om vi eventuellt går händelser i förväg så är de viktigt att Åland förbereder sig för de kommande stora bindande kraven, även om vi inte exakt vet hur mekanismerna ser ut i rapportering och övrigt.

Mot bakgrund av den storskaliga massutrotningen av arter som också sker på Åland, anser ministern verkligen att EU-förordningen som kommer, den ska följas enbart till de delar som vi tycker att är okej för att andra länder inte har fått vissa påföljder för vissa ärenden? Ska vi bara välja och vraka det som vi tycker att är bra? Är det så att EU-byråkrati bara kostar pengar och inte blir något av och att vi sköter oss såsom vi alltid har skött oss, eller borde vi göra något nytt i miljöpolitiken?

Tack, talman! Att sätta pengar på att inventera natur där faktiskt en stor del av kostnaderna skulle gå just till det här, så då man måste alltid ha med sig att vi har en begränsad pott med pengar så att säga. De pengarna behöver prioriteras rätt. Vi har visat i den här budgeten, den första budgeten där Hållbart Initiativ inte medverkar, att vi sätter stora pengar just på vattenvårdsinsatser. Det är någonting som Hållbart Initiativ kunde ha förts fram under sina tre år ungefär vid makten men som inte har skett. Det är väldigt intressant att man nu kritiserar regeringen för att inte göra tillräckligt i de här frågorna.

Hur som helst, man ska också tänka på varifrån det här förslaget kommer. Jag förstår verkligen att man vill ha väldigt strikta inventeringar där all natur ska inventeras i områden där det inte finns så mycket oexploaterad natur kvar. Jag förstår det. Man kan ta Belgien som exempel eller flera olika europeiska länder där stora delar av naturen redan är förlorad.

Men när man skapar förordningar så är det kanske just de som är som det stora problemet här, ett direktiv är mer flexibelt och skapar möjligheter för medlemsländerna att hitta sina egna vägar för att nå målen. Men här har man förordningar och då blir de direkt tillämpliga och omöjliga att anpassa för de lokala förhållandena, i alla fall så som det ser ut nu. Det är i alla fall bedömningen av tjänstemännen.

Sedan vill jag väl säga att det går att använda också frivilliga åtgärder. Vi gör ett försök i den här budgeten i samband med ett förslag om frivilligt skydd av skog och mark. Åland har 90 % av markområden som är ägda av privata markägare och det här behöver respekteras. Vi behöver respektera markägarna samtidigt som vi behöver jobba med biologisk mångfald och förhindra artutrotningen som ledamot talade om. Tack!

Talman! Åland är på efterkälken i miljöarbetet. Inget annat kan konstateras från minister Wikströms svar. Vi vet inte hur den åländska naturen mår. Vi har ett inventeringsunderskott. Vi har en pinsamt låg skyddsgrad. Vi har omodern lagstiftning, något som Hållbart Initiativ verkligen har försökt vinnlägga sig om att förändra. Vad tycker Obunden Samling om frågan om naturvårdsförordning till exempel? Det är en fråga som har varit klar ganska länge. Och vi har verksamheter som fortfarande tillåts medföra systematisk skada i vår natur, både på land och till havs.

Minister sade att Hållbart Initiativ inte har gjort något på vattenområde under vår tid i regeringen. 0,5 miljoner räknade jag till, att vi förhandlade in i just frågan om förlängning av LBU-programmet. I budgetdebatten kunde ministern själv ha stött Hållbart Initiativs förslag t.ex. om utökning av vattenvårdsåtgärder, en kraftsatsning på frivilligt naturskydd och att anta det färdiga förslaget på naturvårdsförordning.

Var finns landskapsregeringens miljöpolitik? Ministern struntar i det faktum att genomförandet av EU-kraven har en stor flexibilitet. Åland kan påverka åtgärder och genomförandetakt i den nationella restaureringsplanen. Medlemsstaterna får definiera vad som ska anses vara tillfredsställande tillstånd men också gynnsam referensareal.

I sin vilja att svartmåla EU räknade inte heller ministern Wikström upp alla fördelar en återställd natur också skulle ha på Åland. Titta bara på kostnaderna för att producera dricksvatten från havet istället för att ta vattnet från sjöar som idag är övergödda. Föreställ dig fördelarna med en utökning av naturbeteskött som främjar öppna landskap. Se potentialen med nya gröna jobb för återställningsåtgärder. Tänk på sportfisket, friluftslivet och turismen! Och dröm gärna om de affärsmöjligheter som uppsamling av vass kan medföra för Åland! Vi behöver prata om fördelarna mera, än att det som EU kommer med alltid är kostsamt och alltid byråkratiskt. I alla fall i den här frågan så finns fördelarna just framför oss, om vi vågar byta politik.

Bästa minister, de största kostnaderna uppkommer om omställningen försenas eller uteblir. Bristen på engagemang och politiska prioriteringar har kommit att bli det allvarligaste hotet mot att göra Åland artrikt igen.

Tack, herr talman! Ja, det är ju så där att när man bara pratar om allt som behöver göras och det ska göras så då pratar man inte om verkligheten. Verkligheten är ekonomi och pengar. Hur mycket pengar ska man lägga på olika saker?

Jag tycker att den här budgeten, de satsningar som finns med där, visar att vi tar steg i rätt riktning. Vi tar steg i den riktningen där vi sätter medel på att restaurera natur som tidigare har varit förstörd av människan. Det är rätt riktning. Sen kan man ju förstås ha åsikter om takten på det. Faktum är att både när det gäller naturvårdsförordningen och när det gäller de här insatserna så har det blivit noll resultat av Hållbart Initiativs medverkan i regeringen på de punkterna. Nu säger man att alla de här sakerna redan var klara, de ligger bara och väntar. Men varför är de inte klara då? Varför är de inte färdiga? Allt kanske inte är helt sanningsenligt. Tack!

Landskapsregeringens svar antecknas för kännedom. Ärendet är slutbehandlat.