Enda behandling

Talmannens förslag är att ärendet inte remitteras för utskottsbehandling. Diskussion.

Tack, talman!
När vi pratar om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel om pengar handlar det om mer än bara politik. Det handlar om liv. Om barn som växer upp i hem där missbruk skapar otrygghet. Om unga som fastnar i något de trodde att de hade kontroll över. Om vuxna som försöker bryta ett beroende men inte får rätt hjälp i tid.

Förra veckan hade vi en debatt som handlade mycket om tobak. Den tobakslagstiftningen är ju lite grann en produkt av det strategiarbetet som vi ägnar oss åt här i regeringen och har gjort så över fler mandatperioder, vilket är positivt.

Det program jag presenterar idag gäller för 2025–2028. Det är ingen stor förändring från tidigare, men det innehåller viktiga justeringar. Vi bygger vidare på det vi vet fungerar, men vi skärper också vissa delar där vi ser att det behövs.

Vad förändras?

Den tydligaste förändringen är att vi nu lyfter in skadliga digitala vanor. Vi ser hur skärmanvändning påverkar barns och ungas hälsa, hur gränsen mellan digitala spel och spel om pengar blir allt mer otydlig, och många föräldrar känner att de tappat kontrollen.

Betyder det att vi ska bestämma hur länge barn får använda sina mobiler? Nej. Men vi behöver förstå hur digitala beteenden påverkar oss, och vi behöver ge bättre stöd till både unga och vuxna. Vi gör det för att vi ser att problemen finns, precis som vi en gång såg att spel om pengar kunde skapa skuldfällor och att tobak var en stor hälsorisk.

Vi har också stärkt programmets fokus på förebyggande arbete. Ju längre vi kan skjuta upp ungas första kontakt med alkohol, tobak eller spel, desto bättre. Vi vet att de som börjar tidigt löper mycket större risk att fastna i beroende. Därför vill vi höja debutåldern, minska totalkonsumtionen och begränsa tillgången till skadliga produkter.

Samtidigt måste vi vara ärliga. Missbruk och beroende kommer sannolikt alltid att finnas. Därför är det också otroligt viktigt att de som behöver hjälp faktiskt får den. Ingen ska lämnas ensam med sitt beroende.

Hur ser vi till att det här blir mer än bara ord?
Det är en rimlig fråga. Jag vet att många här inne, liksom människor utanför den här salen, är trötta på rapporter och strategier som ingen följer upp.

Därför gör vi tre saker:

Vi skapar en parlamentarisk kommitté som ska följa upp att vi når målen.
Vi stärker samarbetet mellan myndigheter, kommuner och civilsamhället så att alla som jobbar med de här frågorna drar åt samma håll.
Vi tar fram ett åtgärdsprogram där vi går från strategi till konkreta insatser. Det är där vi behöver arbeta.

Talman, ledamöter, det här är inte en vänster-höger-fråga. Det är en fråga om hur vi vill att Åland ska se ut. Jag tror att vi alla vill att färre fastnar i beroende. Att fler får hjälp i tid. Att våra barn och unga får växa upp i en trygg miljö.

Det här programmet är en del av det arbetet. Det löser inte alla problem, men det tar oss i rätt riktning.

Tack, herr talman!
Det är på ett sätt smickrande att man har gått vidare med att utveckla det föregående programmet som jag själv och flera andra i den här salen har varit med och utvecklat. Det var ett gediget arbete som gjordes i den parlamentariska kommittén som tog fram ett program tillsammans med ett åtgärdsprogram och tydliga indikatorer. Det verkar ändå som att det är ett bra koncept.

Någonting som har tillkommit nu är de digitala medierna, som det står om i dagens tidning, man har nya riktlinjer kring skärmtid. Det kan verka som en detalj, men det är en sådan del som kommer att kräva ett ganska nära arbete av den parlamentariska kommittén som kommer till nu. Det är en utveckling som sker väldigt fort och har skett fort och som vi redan ligger efter i lagstiftning och riktlinjer kring. Skulle ministern kunna säga lite mer om den saken.

Tack, talman!

Tack ledamot Påvals. Jag tror att det här, sannolikt med digitala och skärmtid, är en av de större bekymren som vi nu håller på att ringa in i förvaltningen hur vi ska arbeta aktivt med. Vi börjar med rekommendationer till både vuxna och barn. Men vi ser också att det kommer finnas ett behov alltjämt att ta till åtgärder i hela samhällskroppen. Det är ett otroligt svårt och komplext problem, för vi vet att det är liksom vi vuxna som på något sätt har ansvar för det här. Jag tror att vi vuxna tyvärr har misslyckats i att begränsa eller att inte försätta våra barn i den här situationen. För vi vet att den här utvecklingen har varit väldigt, väldigt skarp med psykisk ohälsa kopplad till skärmtid.

Tack, herr talman!
Jag ser ändå ett stort behov av att diversifiera den här diskussionen, och de här riktlinjerna ganska snabbt. Att se skillnaden mellan skärmtid generellt och vad som faktiskt händer på den där skärmen. För jag diskuterade med en god vän om den här saken, som själv är IT designer i min ålder, och han sa att för att komma upp i den nivån av programmering och vara med i dagens konkurrens om arbetsplatserna, när det handlar om IT och digitalisering. När det handlar om de jobben, så kräver det att man har ett ganska intensivt skärmanvändande även i unga år. Man ska ha ett stort intresse och man ska utveckla det. Det är när det gäller de sociala medierna som vi kanske behöver fundera om. Vad är det som är det faktiska problemet? Hur ska rekommendationerna ser ut för barn i olika åldrar? Vad är de olika behoven för dem? Så det här är nog ett ganska intimt arbete som behöver göras av den här gruppen.

Tack, talman!

Ja, ledamoten har helt rätt. Det här behöver vi arbeta med. Det behöver vara en panel, en stor, stor palett av olika åtgärder och på olika nivåer där vi arbetar. Från Nordiskt ministerråd har vi ett visst arbete kring det här. Vi trycker på Techbolagen och Nordiska ministerrådet trycker i sin tur i EU. Det är för att begränsa techbolagens möjligheter att skräddarsy produkter och tjänster som triggar och ska trigga mer och mer användning. Sedan behöver vi arbeta på landskapsnivå och vi behöver arbeta på kommunal nivå, ute i skolor, ute i samhället, i civilsamhället. Det är därför som vi har satt ihop en grupp där vi tror att vi på Åland kan arbeta effektivt gemensamt med hela samhället. Men det här är ett stort arbete som vi kommer behöva göra och jag förstår att fokus är.

Tack, talman!

Tack, minister Zekaj för beskrivningen. Jag har ju själv varit med och jobbat under förra mandatperioden med programmet så är jag väl insatt i frågan. Men en sak som jag alltid reflekterar över är att vi har fina program, vi har fina skrivningar, vi har åtgärdsprogram och så vidare. Men sen när skon klämmer och vi kommer till Ålands lagting med all forskning och all vetskap - allt vi vet. Vi har lyssnat på intresseorganisationer och allting. Då är det ändå alltid de ekonomiska som kommer före. Det är alltid försäljningen som är viktigare. Vi vet att ett långsiktigt förebyggande arbete är verkligen ett långsiktigt förebyggande arbete. Det finns forskning på hur man ska se till att inte unga hamnar i beroende, men ändå så godkänner vi att man säljer vitt snus, man godkänner att det blir mera alkohol i butiker. Jag tycker att det inte hör ihop. Så jag undrar, har ministern några tankar på hur vi kan göra det bättre i lagtinget?

Tack, talman!
Ledamot Eckerman visar på att det alltid finns målkonflikter mellan olika intressen. Det kan vara näringspolitiska eller folkhälsopolitiska eller sociala. Så det här är definitivt intresseområden som ibland krockar. Så är det ju. När vi presenterar en lösning, lämnar vi alltid ett balanserat förslag utgående från hela samhällets välmående. I de här exempelvis om man ska förbjuda allt så finns det alltid en balans mellan hur mycket kan man förbjuda och hur mycket kan samhället acceptera? Man ska inte hamna i en situation motsvarande när man förbjöd alkohol någon gång i historien, och sedan så var det så att folk ändå inte levde upp till det där. Så det finns en viss acceptansnivå ute i samhället för förbuden att man tar det stegvis. Det har ju visat sig vara ett fungerande sätt.

Jag är inte överhuvudtaget en förbudsivrare, men jag har jobbat hela mitt liv inom det sociala. Jag har jobbat med ungdomar som har farit riktigt illa. Det visar på forskning som är nu idag, att det ser helt annorlunda ut i samhället idag. Vi ser till exempel våld i nära relationer, alltid någon slags beroendeproblematik som ligger bakom alkohol, våld, spel, pengar. Allt det här hör ihop på ett sätt. Vill vi sen fostra nya generationer, som dessutom har tillgång till brutal marknadsföring av saker via sociala medier. De har stress och jättehöga krav. Jag är orolig för framtiden. Jag tycker vi faktiskt måste tänka på att vi har ett enormt ansvar också, vilken lagstiftning vi har. Det är inte att förbjuda något. Jag är orolig över den här samhällsutvecklingen och ungdomars beroendeproblematik som finns nu.

Tack, talman!
Jag delar den oron. Jag delar framför allt oron när det gäller skärmtider, att vi ser den tydliga kopplingen till ohälsa och hur det eskalerat sedan 2010. Det är ett jättestort bekymmer som vi har framför oss. Samtidigt som jag också tror att vi behöver arbeta med när det gäller våld i nära relationer kopplat till beroende och missbruk. Det finns jättemycket evidens i det här och numera har vi också väldigt mycket evidens när det gäller skärmtid, så vi måste ta till oss den evidens som finns. Det finns bra sätt att angripa det här, men oftast behöver vi angripa det stegvis genom att vi gör mindre och mindre justeringar för att det ska finnas och skapa en acceptans för de förändringar som görs.

Tack, talman!

Jag satt i den här ANDTS-gruppen för många år sedan. Då kommer jag ihåg att vi diskuterade och några påstod att Åland snart är rökfritt, och jag menade på att det kommer det inte alls att vara. Men då blev jag upplyst om att precis som det står här, så att med rökfritt avses att mindre än 5 % av den vuxna befolkningen då inte röker. Jag har ju en liten fäbless för det här med nyspråk, för det är inte rökfritt om 5 % röker. Rökfritt på krogen betyder inte att 5 % av de som är på krogen får röka där inne. Så hur kommer det sig att man använder sig av den här formuleringen? Jag vet att man gör det i Sverige också, men den är fortfarande helt felaktig och missvisande.

Tack, talman!
Ja, ledamoten har helt rätt i att när vi pratar om rökfrihet så talar vi om just under 5 %, det är ju ett begrepp. Vi försöker använda oss av samma begrepp som man både använder i Sverige och i Finland för att vi ska veta vad vi talar om. Är det då helt och hållet rökfritt? Vi snittar idag på 7 % så vi är ju några procent ifrån att hamna under 5 %. Det mest önskvärda vore att vi helt och hållet är rökfria, 0 %. Är det realistiskt? Sannolikt inte.

Tack, talman och tack ministern för svaret.

Ja, med det resonemanget så är vi ju redan rökfria när det kommer till kvinnorna. Så sett till kvinnor så är Åland redan rökfritt. Men jag tänkte prata om en annan sak. Det var när ministern sade att det här är ingen höger och vänster fråga, och det håller jag helt med om. Men det ligger ju mera i vänsterns DNA att man är mer intresserad av styrning. Det nämnde ju ministern själv när han säger att man ska ta de här förbuden stegvis. Det tycker jag är bra, att man har i åtanke att det här är stegvis. Varje gång som man inskränker individens frihet så är det stegvis. Man gör det mer och mer tills det finns mindre och mindre frihet kvar. Sen vill jag också tillägga att vi kan faktiskt hålla med ministern. Han sa ju i den förra debatten att förbud gör susen. Vi kan ställa oss bakom att ett förbud kan vara bra när det handlar om barn, men inte om vuxna.

Tack, talman!
Ja, det är klart att om man pratar om frihet så måste man ju först och främst definiera frihet, vad man menar med det. Sedan måste man definiera vems frihet man talar om. Det är inte helt oproblematiskt. När jag talar om frihet så talar jag om frihet från olika typer, om det rök eller skadliga produkter med mera. Om det är så att den typen av förbud på något sätt ger en större frihet till bättre hälsa, må det vara vänstervridet. Jag tycker att vi ska bedriva en politik som främjar folkhälsan, och det är väldigt viktigt för mig, i alla fall som social och hälsovårdsminister, att vi arbetar åt det hållet.

Tack, herr talman!

Vi pratar om ANDTS-programmen för Åland 2025-2028. Det är i stort en utveckling av det föregående programmet. Med några mindre ändringar än så länge. ANDTS är ett brett ämne, omfattar alkohol, narkotika, doping, tobak och spel. Det påverkar vårt samhälle på många plan. Från folkhälsa och trygghet till samhällsekonomiska konsekvenser av detta bruk på olika sätt. Speciellt när det handlar om beroende.

Syftet med detta program är att förebygga och minska de negativa effekterna av ANDTS bruk för alla ålänningar. Oavsett ålder, om man bor här så ska man ha möjlighet att kunna undvika dessa beroenden. Det handlar om att skapa ett hälsosamt och tryggt Åland i slutändan.

Målsättningen har utökats i det här programmet. Man har utökat det här kring spel, digitalt spel, man även pratat om digitala medier. Det är något som min kollega Sandra Listherby kommer gå mer in på i sitt anförande. Men det är intressant och det är någonting som kommer att kräva mer av den här parlamentariska kommittén. I och med att det är en utveckling som går väldigt fort, har gått väldigt fort redan. Ända sedan vi skrev det förra ANDTS-programmet så märker man att det finns behov av att se över hur vi från samhällets håll kan att hantera barn och ungdomars hantering av digitala medier. Man ser också effekterna, psykosociala effekter av den här hanteringen.

Några tillägg finns, några ändrade formuleringar. Det finns nya indikationer på de digitala vanorna, man lägger till indikatorer som att ungdomar som uppgett att de ofta försöker tillbringa mindre tid på nätet, men inte lyckats. Ungdomar som uppger att de ofta eller inte ätit eller sovit på grund av nätet.

Den tredje indikatorn; En vanlig dag. Ungefär hur mycket brukar du sammanlagt använda mobil eller surfplatta? Spela digitala spel, se på film på din fritid?

Vi har även en indikator som handlar om vuxna personers alkoholvanor. Om andelen vuxna personer dricker för mycket alkohol enligt AUDIT-C, det här verktyget som används för att undersöka den saken. Man har en indikator tillagd när man skriver om alkoholkonsumtion. Man ändrar hög konsumtion av alkohol till berusningsdrickande av alkohol. De här kan ses som små förändringar, men det är en väldigt viktig fråga på Åland. Speciellt när vi pratar om vuxnas alkoholkonsumtion och speciellt personer i den äldre ålderskategorin. Där har vi ett problem att på Åland dricker den ålderskategorin mer än i resten av Finland.

Genom att det här är som en remiss debatt, fast det inte remitteras till utskott. Kan jag tycka att det är bra att vi i den här debatten kan ge lite vägkost till den parlamentariska referensgruppen som ska utvärdera och eventuellt också på vägen göra vissa ändringar i det här programmet om det anses nödvändigt. Även de som skriver åtgärdsprogrammet kan ha väldigt mycket värde av den här diskussionen.

Vi har några punkter från Liberalerna som vi skulle vilja skicka med till det här arbetet. För det första, det är otroligt viktigt med samverkan mellan alla sektorer i samhället, för att få det förebyggande arbetet att fungera. Vi vill trycka på att det kommunala ansvaret för förebyggande arbete är ganska brett. Det inkluderar dels KSTs arbete men också fritidsarbete. Det inkluderar ganska många delar, speciellt också skolornas insatser. Där finns det kanske en anledning att se över huruvida fördelningen mellan de olika sektorerna behöver göras om. Om det finns behov av att göra om den så att den mer liknar verkligheten, så att säga.

Sedan också samarbete mellan den parlamentariska referensgruppen som ska tillsättas på nytt och den operativa referensgruppen ANDTS frågor som består av personer som jobbar med de här frågorna dagligdags och den samverkan som är väldigt viktigt. Där kan ju den parlamentariska referensgruppen få ta mark så att säga, och få reda på vad som just nu gäller och vad som är på gång och vad som kommer att vara viktigt även den närmaste framtiden.

Några frågeställningar till det samarbete som vi tycker att det kan vara bra att höra är just huruvida man skulle ha ett förbud för att sälja lustgas i affärerna. I Sverige har man infört ett sådant förbud och frågan är om Åland bör följa efter. Det är en användning som från och till har varit ett bekymmer, om det i så fall också bör tas med i ANDTS programmet.

Kring tobakslagen så skulle det vara intressant om det skulle behövas en analys av tobakslagens försäljnings åldersgräns. När man diskuterar tobakslagen och om det skulle behöva göras en barnkonsekvensanalys om den i framtiden. Huruvida dagens åldersgräns har som inverkan, till skillnad från en högre åldersgräns. Det är en viktig sak som jag personligen som fältarbetare såg trycket på barn och ungdomar när man står som försäljare. Det är nog bra att det finns en skrivning kring att det ska ske försäljning under övervakning av kollega på över 18 år. För det är viktigt att det här ansvaret finns hos en vuxen person i rummet. Det är något att tänka på.

En annan fråga som handlar om tillnyktring för minderåriga på Åland har funnits med ganska länge, diskuterats bland folk som jobbar med de här frågorna. Det finns ju en tillnyktringsenhet idag på ÅHS, den hanterar mest vuxna, myndiga personer. Frågan är hur vi kan skapa en trygg och effektiv tillnyktringsprocess för minderåriga som är påverkade av alkohol eller droger. Det är en problematik som vi upplever att ännu inte är löst idag och som vi behöver titta på. Det löses, kan man säga, av personer som jobbar med de här sakerna. Man löser det på olika sätt. Vi har enorma konstnärer i branschen idag på Åland som jobbar i offentlig sektor. Som hanterar problemen på plats, som gör det med hjälp av antingen privata aktörer eller på något annat sätt.
Det finns situationer där man har ungdomar som kanske är här på ett evenemang bortifrån och inte har föräldrar närvarande och på något sätt behöver få hjälp och tas om hand på rätt sätt om de hamnar i berusning.

En annan fråga som också varit på tapeten ett tag är, sprututbytet. Behovet av ett sprututbytesprogram, om det skulle diskuteras och frågan om vem som ska vara huvudman för sprututbytet. Om lagstiftningen bör förändras och huruvida det här i praktiken idag mallar med det som är skrivet.

I Sverige så har man ju det svenska preventionsindexet som används som ett tydligt index för att mäta förebyggande arbete. Kunde det här vara en modell för åländska kommuner och hur man kan förbättra fördelningen av det förebyggande arbete mellan KST och kommunerna, som jag nämnde tidigare. Om det är någonting konkret som man kan ta så att man slipper uppfinna hjulet på nytt.

En annan sak som är viktigt att tänka på i det arbetet framöver är kopplingen mellan missbruk och psykisk ohälsa. Att tänka på beroendet som en sjukdom. Att tänka på hur den definitionen kan ska säkerställas i praktiken. Missbruk och psykisk ohälsa går ofta hand i hand, och det kan vara rätt svårdefinierat förrän man kommit till ett sent skede. Även ensamhet som en social faktor kan vara en starkt bidragande orsak till missbruk, och frågan är hur man kan motverka detta på ett bättre sätt. Även det här är en viktig fråga att ta upp kring ansvaret för det förebyggande arbetet bland kommunerna, i samarbete med landskapsregering såklart.

Vi har också barnrådgivningens arbete. När vi pratar om missbruksfrågor är det ofta ett socialt arv vi har att göra med. Redan på barnrådgivningen kan det upptäckas vissa indikatorer som kan göra att man behöver göra åtgärder kring exempelvis missbruk i familjen. Det är en viktig roll för att upptäcka det här i ett tidigt skede. Behöver de här insatserna förstärkas på något sätt. Det är också något som man kan tänka på. Ofta på fältet hör man att när det handlar om socialt arv, när det handlar om beroende och missbruk och psykisk ohälsa, så är det någonting som ofta ses i ett tidigt skede. Det behöver finnas tydliga verktyg för att kunna hantera dem i ett tidigt skede.

Landskapsregeringen har gått in för ett projekt som heter ÅL-IN Fritid, det här är en väldigt viktig del i det förebyggande arbetet på Åland. Projektets övergripande syfte är att ge barn och unga fler möjligheter till en meningsfull och hållbar fritid i anslutning till skoldagen. Man kommer till någonting direkt efter skolan och det är att det gör att man helt enkelt har ett bra och ett hälsosamt fritidsintresse som gör att man kan utvecklas på ett hälsosamt sätt utan något typ av rusmedel.

Jag ska precis börja runda av. Sedan 2022 så har flera viktiga politiska beslut fattats inom ANDTS-området, både på Åland och i Finland. En ny folkhälsostrategi för 2023 till 2030 antogs augusti 2023. Dessa strategier och program har fått kritik genom historien för att riskera bli ouppfyllda och bara agera skrivbords isolering. Det har även nämnts här att man är rädd för att man har mycket strategier och program som sedan inte uppfylls. När man gör så här som man gör i ANDTS-programmet. Man inkorporerar åtgärdsprogram från de myndigheter som är aktuella med indikatorer och hänger på också ett krav på uppföljning. Som den parlamentariska referensgruppen ska göra så har de faktiskt potential att bilda en bra, konkret ram för det praktiska arbete som behöver göras.

Det ANDTS programmet 2025-2028 lägger en viktig grund för ett tryggare och hälsosammare Åland. För att lyckas så behövs samverkan mellan landskapets myndigheter, kommuner och civilsamhället. ANDTS-arbetet sträcker sig över i princip alla sektorer där man möter människor och där man har möjlighet att ställa rätt frågor. Vi ska arbeta för ett Åland där vi minskar missbruk och beroenden samtidigt som vi främjar folkhälsa och livskvalitet. Det är vi skyldiga våra samhällsbyggande seniorer och framtida medborgare.

Talman!

Intressant anförande. Förra veckan så behandlade vi tobakslagen och på land ska vi ha neutrala tobaks och nikotinprodukter. Inga smaker, designade förpackningar och produkterna ska gömmas undan och det är milligram gränser. Men på färjorna som anlöper Åland och i taxfree miljön runt omkring vårt samhälle, så är allt tillåtet. Ledamot Påvals har stor erfarenhet från arbete med ungdomar på Åland, vilket han nämner i sitt anförande. Hur ser Liberalerna och ledamot Påvals på taxfree? När vi pratade om det åländska ANDTS programmet som syftar till att begränsa tillgången till alkohol, tobak och nikotin. Man måste våga prata om det här. Hur ser ledamoten på det?

Det är en intressant diskussion i och med att vi har så många färjanlöp till Åland. Mycket av den alkohol och tobak som finns på Åland är taxfreeköp på färjor. Däremot så har det visat sig när man frågar ungdomar och har undersökningar. Att det mesta av tobak och alkohol som ungdomarna själva lyckats komma över via köp är iland. För att de ofta själva inte åker på färjorna. Men så var det åtminstone när jag jobbade. Nu har inte jag sett de senaste siffrorna, men det är någonting som även den här gruppen kan ta med sig och kolla på om det finns behov av att reglera det ytterligare och se över lagstiftningen. Så då är vi beredda att göra det så klart.

Talman!
Det är intressant, för jag vet inte om jag vågar hålla med om det. För vi vet ju också att tillgången är större där priserna är lägre. Langning är ju någonting som pågår på våra gator i stor utsträckning till yngre människor som kanske inte har lika mycket pengar än de som kommer att köpa kontrollerat hos en butik eller ett annat ställe över disk där man kontrollera legitimation. Jag tror att det är bra att man tittar på det i det vidare arbetet, för det här är en viktig fråga. Ledamot Påvals nämnde också det här lustgasförbudet. Det tycker jag är intressant och det tror jag är viktigt. För det finns saker idag som har kommit upp i vårt samhälle. I Sverige har man börjat reglera det här i vissa kommuner mycket hårt. Vi vet ju att det även kan förekomma här på Åland, så det är bra om den här gruppen tittar på andra saker än det som står i programmet. För jag tror att det är nya trender som kommer, som inte finns med här, och det är viktigt att vi snappar upp dem.

När det handlar om just tillgängligheten av tobak och alkohol för ungdomarna själva, så vågar jag ändå tro att det som säljs i land är ett större problem genom att det är tillgängligare. Mer tillgängligt i deras vardag, i skolan och där de befinner sig. Sen vi pratar om langning, då är det något helt annat. Då pratar vi om en brottslig verksamhet i sig som behöver bekämpas. Den lagningen kan ju ske av saker som köpta varsomhelst. Jag håller helt med om att det är ett stort problem, det är billigare att köpa färjorna och då kan det visa sig att det skulle vara mer lönsamt. Men när det handlar om tillgänglighet, om ungdomars tillgänglighet till de här produkterna. Så vågar jag tro att det är i land som är det största problemet.

Tack, herr talman!
Jag funderar på det här med sprututbyte som vi håller på med vid ÅHS. Jag är inte så bekant med det här med sprututbyte, så jag vet inte så mycket om det egentligen. Är det framgångsrikt eller vad är kostnaderna för det och vad får vi? Spontant känns det som att man uppmuntrar till att man kan använda droger intravenöst när man har den här typen av program. Men jag vet inte om ledamoten är mer insatt i det här området än vad jag är, så får han gärna utveckla det. Spontant så känns det inte jättebra.

Tack, herr talman!
Lite insatt är jag i och med att jag hanterade det även när jag jobbar, dels i den operativa referensgruppen, men också den parlamentariska. Sprututbyte i sig, är en så kallad harm reduction. Det handlar alltså om att hantera ett problem på inte ett bra sätt, men på det bästa sättet som är tillgängligt just nu. Det handlar om att vi har personer i vårt samhälle som använder sprutor med narkotika och att man där har ett biproblem. Ett problem där personerna får olika typer av sjukdomar på grund av de här sprutorna är skitiga och att de har problem att få tag i rena sprutor. Det som egentligen är syftet med ett sprututbyte är att skapa en kontakt till de här personerna och få in dem i olika typer av behandlingsprogram, och det har visat sig vara framgångsrikt i Sverige. Problemet på Åland är att vi ännu inte riktigt har klarlagt var det här huvudmannaskapet finns, och vi behöver se till att vi får ordning på det här. Jag vågar inte säga nu med moderna siffror hur stort problemet är på Åland.

Talman!
Jag kan inte låta bli med tanke på att du pratade om det här med ÅL-IN, och eftersom jag vet att man nu den 18.3 tagit emot en rapport kring förutsättningarna för att införa så kallade fritidssedlar för barn och unga på Åland, är det här någonting som man nu kommer att jobba vidare med. Jag tänker på allt det här om att vi ska få bort våra barn från sittande framför datorer. Jag kommer också, likt ledamot Listherby att diskutera kring det. Vi hade mycket diskussioner om det under förra arbetsgruppen i ANDTS. Vad det egentligen gör med våra barn när de sitter och spelar och den miljö som är. Hur vi skall få dem att aktivera sig mera. Det är bra att man har fått en ny rapport nu, som man kan luta sig emot. Plus den andra rapporten som också kom här i dagarna, om de digitala förslagen på hur man ska hantera de digitala vanorna.

Tack, herr talman!

Det är intressant att ledamoten Holmberg-Jansson nämner det här för att det är precis just det här som den moderna utmaningen vi har just nu, och den utmaningen som parlamentariska referensgruppen verkligen får bita i. Det handlar ju lika mycket om att uppmuntra de fritidssysselsättningar som barn har, som att också se till att vi skyddar barns hjärnor och skyddar barns utveckling. Det handlar om de här skärmarna. Det är där jag har ett problem med att säga att det är skärmar i allmänhet. Det handlar ju om vad som är på skärmarna, det handlar om vad man använder det till. Vi vet att det finns ett jättestort intresse av att använda skärmar på andra sätt än just i sociala medier eller spel som kan vara som kan vara skadligt. Så den här diskussionen förtjänar att utvecklas ganska rejält även hos oss politiker. Vi måste lära oss att hantera det här.

Talman!
Under sommaren så var jag med utskottet i Nordiska Rådet till ett beroendecenter i Danmark. Där diskuterade man just det här med tillgången och hur man kan se till att barn inte råkar illa ut. Lite grann kopplat till den diskussionen som ledamot Wikström och ledamoten hade tidigare, att där är det ju så att man har fullt fokus på att få barn att inte börja. Fullt fokus på att om barn börjar med någonting, få de så snabbt som möjligt bort från sitt beroende. När det gäller de äldre är det mer man hjälper genom sprututbyte och sånt, för det är liksom redan kört. Det låter hemskt att säga, men det är svårt om du har ett gravt heroinberoende eller fentanyl att komma ur det, men då ha ett sätt att hantera det. Medan man däremot ser med oro för alla de här nya drogerna som finns, där man på riktigt lurar barn med små rosa karameller som är fulla med droger.

Jag ser vikten av att börja i ett så tidigt skede som möjligt, och jag tror att vi behöver utgå från friskfaktorer. Vi måste utgå från de friskfaktorer som barnen och ungdomar har, vad man har för intressen och utveckla dem på ett hälsosamt sätt så att säga. Vi vet att det finns idag inte bara narkotika med rosa gulliga piller, utan det finns också digitala medier som använder precis samma typ av lockelse för att man ska helt enkelt locka till dopaminutsöndring på olika sätt. Det här sker absolut i fickan på oss allihop, alla dagar och även bland barn i telefonen sker det, där man via sociala medier är utsatt för det här. Det här är någonting som en vuxen hjärna, kanske, som inte längre lika lättformlig kan hantera, medan ett barns hjärna som är under tio år kan vara ganska utsatt för det här.

Diskussion avbrytas och återupptas på måndag den 23 mars.