Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Tack, talman!

Det här lagförslaget gäller en ändring i studiestödslagen om att från och med höstterminen 2025 kan endast studerande som bor i en hyresbostad eller i en sådan hyresbostadsliknade bostadsrättsbostad som regleras i rikets lag om bostadsrätter, ha rätt till bostadsstöd enligt studiestödslagen. Det innebär att studerande med ägarbostad inte längre kan beviljas bostadsbidrag enligt studiestödslagen.

Det som menas med ägarbostäder är bostäder i hus som ägs av ett bostadsaktiebolag, eller ett bostadsandelsslag eller andra ägarbostäder som egnahemshus.

Bakgrunden är att man i riket har ändrat det allmänna bostadsbidraget från FPA och från den 1 januari i år kan man inte längre beviljas bostadsbidrag för ägarbostäder.

Landskapsregeringen lämnade i december 2024 ändringar gällande studiestödslagen som innebar bl.a. frysning av indexeringen av studiestödet förutom för försörjartillägget och inkomstgränsen för studiepenningen., och som lagtinget beslutade om i slutet av januari i år. Jag kan informera att den lagstiftningen nu har kommit tillbaka från lagstiftningskontrollen i riket utan påpekande och den kommer att träda i kraft inför höstterminen 2025.

Talman! Man kan fråga sig av vilken anledning landskapsregeringen inte även hade med gällande slopande av bostadsbidrag för ägarbostäder redan då i samband med den lagändringen, men vi hade helt enkelt inte uppmärksammat att den åländska studiestödslagstiftningen påverkas av ändringarna gällande det allmänna bostadsbidraget via FPA. Det är det här som är komplexiteten när vår lagstiftning även påverkas av ändringar i rikets lagstiftning.

Konkret handlar det om att i nuvarande studiestödslag beviljas inte studerande med minderåriga barn bostadsstöd via vår studiestödslag utan hänvisas till att söka det allmänna bostadsbidraget via FPA, förutom de studerande med minderåriga barn som studerar utanför Åland och Finland. Däremot i vår nuvarande studiestödslag så kan man beviljas bostadsbidrag för ägarbostad om man inte har minderåriga barn.

Talman ! Landskapsregeringen har gjort avvägningen att gå in för att ändra vår studiestödslag så att studerande inte längre kan få bostadsbidrag för ägarbostäder i syfte att minska landskapets kostnader, vilket rör sig om cirka 115 000 euro per år och för hösten 2025 en inbesparing på cirka 52 000 €.

Talman! Konsekvenserna av lagförslaget är att de studerande som har ägarbostad får en ekonomisk försämring. Förra året 2024 beviljades 46 studerande bostadsstöd för ägarbostäder via studiestödslagen, och 31 av de 46 fick maximalt bostadsstöd dvs. 269 euro per månad. Av dessa 46 studerande som beviljades bostadsbidrag så har 5 studerande minderåriga barn och dessa studerade utanför Åland.

Jag vill i det här sammanhanget lyfta att den åländska studiestödslagen har och ger fler möjligheter till att studera om man jämför med rikets studiestödslag. Vi har valt att fortfarande ha kvar vuxenstudiestödet, vi har även valt att ha kvar möjligheten till att studera på deltid och möjlighet att beviljas studiestöd. Vi uppmuntrar även till möjligheten att arbeta på sidan om studierna då vår inkomstgräns är högre jämfört med Finland, samt att vi inte räknar med de inkomster under sommarmånaden när den studerande inte studerar.

Avslutningsvis, talman, så har det inte genomförts regelmässigt remissförförande pga tidsbrist. Däremot har landskapsregeringen bjudit in till två digitala informationstillfällen och med inbjudan bifogat lagstiftnings -M samt lagförslaget. Vid det ena tillfället deltog studerande från åländska studentlaget vid Åbo Akademi och studeranderådet vid Ålands yrkesgymnasium. De högskolestuderande vid Åbo framförde att för dem påverkas inte lagändringen samt att deras bedömning var att det åländska studiestödet är bättre för dem än för de finska studerande. De framförde även att hörande processen genom att ha digitalt informationsmöte med dialog är bättre än skriftligt remissförfarande för dem. Detta tar landskapsregeringen med sig inför kommande remissförfaranden.

Rädda Barnen framförde en oro då lagförslaget påverkar vårdnadshavare med minderåriga barn. Det är troligtvis fler kvinnor än män då statistiken visar att det är fler kvinnor än män som är ensamstående försörjare av minderåriga barn, samt att det är fler kvinnor än män som söker sig utanför Åland för högskolestudier. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack för presentationen. Jag har inga större synpunkter på lagförslaget, men jag tycker det är viktigt att komma ihåg att de studerande i Finland och på Åland har olika rättigheter. Jag tänker till exempel på kostersättningen som du får om du går vid en yrkeshögskola, och sådana faktorer som gör att utgifterna inte blir riktigt desamma, oavsett om du väljer att gå på en högskola på Åland eller om du väljer att studera vid Axxell eller någon annan högskola. Har landskapsregeringen resonerat kring detta?

Tack, talman!

Tack för den frågan. Det stämmer, ersättningarna ser olika ut. Enligt dialogen med studentföreningen vid Åbo akademi så var deras bedömning att det åländska studiestödet var bättre när det gäller kostnaderna. Även dessa studerande hade arbetat vid sidan av och inte behövt ta studielån än i sina studier, vilket också var intressant. Men nej, vi har inte tagit med de exakta kostnaderna.

Tack för den informationen. Jag skulle vilja göra ett medskick till landskapsregeringen, och det handlar nu om att spara pengar. Det rör sig om ungefär 115 000 euro på årsbasis. Många av de förslag som landskapsregeringen har lagt fram påverkar den enskilda individen och vardagslivet. Det handlar om allt från sjukdomskostnadsavdraget till förhöjda avgifter inom skärgårdstrafiken, för att nämna några exempel.

Mitt medskick till landskapsregeringen är att man kanske också behöver titta på sin egen verksamhet, inte bara på det som berör ålänningarna i vardagen. När det gäller spardirektiven är 115 000 euro inte speciellt mycket med tanke på de utgifter som landskapsregeringen har för icke lagstadgade uppgifter.

Tack, talman!

Först och främst ska man göra en jämförelse mellan studiepenningen på Åland och studiepenningen i riket. Det är en ganska stor skillnad. Man kan säga att det är ett bidrag. Det är dock svårt att jämföra rikets och Ålands studiestödslag, eftersom vi har helt andra förmåner kopplade till detta.

Det handlar naturligtvis om lagstiftning gällande studiestödslagen, och det är det vi ska resonera och diskutera. Det finns även andra förslag som kommer in. Men den bedömning som landskapsregeringen gjorde, och som ledamoten kanske hörde i min presentation, så innebär utökade kostnader om vi skulle inkludera andra i det nuvarande systemet. Det handlar om att avgöra mellan en inbesparing eller utökade kostnader.

Tack, talman!

Vi har nu en lag som kommer att försämra situationen för ungefär 3 % av de åländska studerande, vilket enligt beredningen rör sig om cirka 46 personer, baserat på statistiken för 2024. Förändringen görs huvudsakligen för att spara pengar i landskapet och beräknas ge en besparing på ungefär 115 000 euro per år.

Lagförslaget innebär att en studerande som äger sin bostad i fortsättningen förlorar möjligheten till bostadsbidrag. Detta bidrag är knutet till ägandet av bostaden, vilket innebär att studerande som hyr en bostad fortsatt är berättigade till bostadsbidrag under studietiden, förutsatt att de uppfyller övriga villkor.

Dessa regler följer de förändringar som också görs i riket från hösten.

Vi påminner i sammanhanget om att de åländska studerande har en något bättre situation än sina studerandevänner i riket när det gäller att erhålla studiestöd. En studerande på högskolenivå som fyllt 18 år och bor självständigt får 279,38 euro i studiepenning per månad i riket, medan motsvarande studerande på Åland får 400 euro per månad.

Det är viktigt att påminna om att åländska studerande fortfarande har en högre nivå på sin studiepenning jämfört med motsvarande nivå i riket. Här gör den åländska självstyrelsen en konkret skillnad, och det ska vi minnas.

Det är därför aldrig roligt att ge åländska studerande beska besked. Liberalerna vill att åländska ungdomar ska studera vidare.

Men om vi ser till helheten av de utmaningar som landskapets ekonomi står inför, så behöver vi göra prioriteringar. Därför kan vi acceptera att besparingar för de studerande som har råd att äga en egen bostad under studietiden blir något sämre. Denna förändring är godtagbar, sett till helheten. Därför stöder vi det här förslaget och ser fram emot utskottsbehandlingen. Tack!

Tack, talman!

Som ledamoten nämner är det en relativt liten summa och det handlar om ett begränsat antal personer.

Jag vill ställa frågan på följande sätt: Är detta en del av en större palett av åtgärder som landskapsregeringen planerar för att genomföra inbesparingar på detta område? Det ger ett intryck av att det är något som görs lite "random" för att använda ett engelskt uttryck. Var detta det viktigaste?

Det där borde väl egentligen ministern svara på, men mig veterligen så är det ingen större palett på gång.

När man gör besparingar kan det ibland tyckas att de är lite slumpmässiga och kommer hux flux, så att säga. Man kan tycka att det handlar om små summor, men det spelar faktiskt roll. När man gör dessa besparingar, och vi har ganska stora summor att ta hänsyn till, så blir det, med många bäckar små, något betydande till slut.

Det här är en av de besparingarna, och de beska besked som jag kommer med. När det gäller studiestöd och studerande så har jag inte har hört något annat.

Talman!

Ledamoten säger att Liberalerna är tillfreds med det här och att man vill att man ska studera vidare. Men jag förstår inte riktigt hur man kan jämföra Åland med Finland. Bor du på Åland har du ganska begränsade ställen där du kan studera. Du kan inte bo kvar hemma hos mamma och pappa som man kan göra när man bor i Finland. Kanske har man universitetet precis vägg i vägg. Här måste du flytta någonstans, och ibland flyttar du till orter där det är absolut omöjligt att få tag på en lägenhet eller ens ett rum. Ibland tvingas man till och med att köpa en lägenhet.

Men ser inte Liberalerna alls den faran som jag ser? Och hur kan man jämföra Finland med Åland?

Jag vill rätta ledamoten på en punkt. Jag jämförde inte Finland och Åland, jag jämförde åländska studerande med riksstuderande. Det spelar egentligen inte någon roll var du studerar. Du har fortfarande studiepenningen som kommer.

Gällande om vi inte ser faran med detta, så är det klart att det kan finns en risk. Det kan finnas vissa orter där det är väldigt svårt att få tag i hyreslägenheter, och då blir det svårt.

Men jag skulle säga att många av de här åländska studerande, de flesta av dem, befinner sig ändå på lite större studieorter, där det ofta finns lägenheter. Dessutom, bara för att säga att man måste köpa en lägenhet, så är det mycket fler faktorer som påverkar om du har möjlighet att göra det. Det handlar inte bara om bostadsbidraget; det finns mycket annat som också måste stämma för att du ska ha råd med en lägenhet.

Talman!

Jag tänker haka på det som ledamot Thörnroos sade tidigare i ett annat sammanhang. Återigen ser vi att besparingar görs på individnivå. Vad handlar de här andra inbesparingarna om? Nu riktar man sig återigen mot studerande. Tidigare handlade det om sjukdomskostnadsavdraget. När kan vi förvänta oss att se de större besparingarna som inte påverkar individer direkt?

Nu är det så att alla besparingar som görs kommer att påverka någon individ. Det går inte att komma ifrån. Hela den offentliga sektorn handlar ju om att hjälpa individer i olika skeden av sina liv, och det betyder att besparingar oftast får konsekvenser. Det är en verklighet vi måste förhålla oss till.

Det förslag som nu diskuteras påverkar de individer som har möjlighet att köpa och äga sin lägenhet, vilket inte gäller för alla. Ungefär 3 % av dem som får bidraget har den möjligheten. Det finns fler som äger lägenheter, men inte alla har ansökt om bidrag.

Detta påverkar ändå en mindre del av de berörda. När vi ser på prioriteringar anser vi att det är acceptabelt att denna grupp får det lite svårare.

Talman!

Liberalerna tycker att det är en godtagbar inbesparing och jag delar delvis den insikten. Men det finns ändå ett problem när man går in och börjar spara på ungdomarna igen. Har man kikat på att hitta andra möjligheter till inbesparingar inom förvaltningen än att gå in på individnivå? Det är andra gången nu som man kommer med inbesparingar på ungdomarna i form av studiestöd. Det blir lite tokigt. Ungdomarna är vår framtid.

Nu drar man väldigt höga växlar på det här. Det är 3 % av de studerande som drabbas av detta, medan 97 % inte påverkas.

För det andra så föreslår vi inga förändringar i studiepenningen. Den kommer att förbli densamma för alla, oavsett om du äger din lägenhet eller inte. Det påverkar dem som äger sin lägenhet.

Ser man då på andra saker? Ja, det talas mycket om besparingar, och det kommer att debatteras en hel del om detta under resten av året, tror jag. Men besparingarna är inte på bordet ännu.

Tittar vi på andra aspekter så har vi också gjort saker som har blivit bättre. Det är saker som gynnar ungdomar, och det vill vi hjälpa till med. Så det handlar inte bara om besparingar, utan också om en helhet. Detta är ändå acceptabelt med tanke på (… taltiden slut).

Talman!

3 %, det kanske inte är så många, men det är ändå en del ålänningar som studerar i Sverige och som berörs av det här. Det kommer även att komma studerande som i framtiden kanske ska studera i Sverige och som har jobbat hårt, förtjänat pengar, man har en ensamstående mamma och man har sparat ihop till kontantinsatsen själv. Och nu när man är i beråd att köpa en lägenhet och allt verkar klart, så kommer det här lagförslaget. Förstår ledamot Ekström att det är tufft att få sådana besked som studerande när de ska börja flytta?

Det är alltid svårt att ta emot beska besked, oavsett när de kommer, i vilken form de kommer och hur mycket det drabbar. Fortsättningsvis, studiepenningen är ograverad och den rör vi inte.

För det andra, om man äger sin lägenhet har man ett värde i den, ett ganska stort värde. Antingen har man en lägre hyra, vilket troligen gäller när man har köpt den, eller så har man möjligheten att äga lägenheten.

Vi ser också på andra områden när det gäller ägobostäder, och där vill man inte ge lika mycket stöd. Man vill istället fokusera på dem som bor på hyra och verkligen behöver stödet. Jag anser att det inte bör vara en princip att man alltid ska ha bidrag, om man klarar sig utan så är det vackert så. Och behöver man inte bidrag så behöver man inte få det heller.

Talman!

Syftet med detta förslag till ändring av studiestödslagen är att minska landskapets kostnader för att så småningom nå en landskapsekonomi i balans.

För de studerade som har rätt till bostadsstöd enligt nuvarande studiestödslagstiftning finns möjlighet att få stöd för hyresbostäder, bostadsrätter och ägarbostäder. I det här förslaget till ändring av studiestödslagen tas möjligen att få stöd för ägarbostäder bort. Till ägarbostäder räknas bostäder i hus som ägs av ett bostadsaktiebolag eller ett bostadsandelslag samt egnahemshus eller liknande. År 2024 beviljades 46 studerande bostadsstöd för ägarbostad. Bostadsstödet är max 269 euro per studiemånad.

De beräknade ekonomiska konsekvensen för landskapet innebär en inbesparing på 115 000 euro i året. För de studerande som inte längre har rätt till bostadsstöd innebär förslaget en ekonomisk försämring på motsvarande summa, det vill säga 115 000 euro. Möjligheten finns för dessa studerande att lyfta studielån eller att öka sitt studielån. En andra möjlighet är att övergå till deltidsstudier för att samtidigt kunna arbeta och få in pengar. Om en studerande som erhållit alla studiestödsformer som den har rätt till, men ändå inte klarar sin ekonomi finns möjligheten att ansöka om utkomststöd.

Oftast när det görs inbesparingar i landskapet märks det på något sätt, i det här fallet för de som haft möjligheten enligt studiestödslagen att få stöd för ägarbostäder. Centerns lagtingsgrupp stöder liggande lagförslag med målsättningen att så småningom få en landskapsekonomi i balans. Tack, talman!

Talman!

Det här lagförslaget behöver klubbas igenom så snabbt som möjligt och skickas direkt till finans- och näringsutskottet. Landskapsregeringen vill ändra studiestödslagen för att spara pengar – ungefär 115 000 euro per år, drygt 11 545 euro per studiemånad som är 10 månader per år.

Men vad innebär det här egentligen för våra studerande ungdomar? Jo, från den 1 augusti 2025 ska bara de som bor i hyresbostäder eller vissa reglerade bostadsrätter ha rätt till bostadsstöd. Det betyder alltså att åländska ungdomar som har valt att köpa en bostadsrätt i till exempel Sverige blir utan stöd. Och det här var knappast något de räknade med när de köpte bostad och började studera.

En studerande hörde av sig till mig under påskledigheten. Hen berättade att hen började sommarjobba redan som 13-åring. Hen har jobbat extra under skoltiden och slitit hela somrarna. Allt för att kunna spara ihop till en kontantinsats och köpa en liten studielägenhet inför studiestarten i Sverige. Det hör inte hit att hon har en ensamstående mamma, men det är ändå intressant.

Det är inte alltid så lätt att få tag i en hyreslägenhet på studieorter i Sverige. Jag tycker det är otroligt inspirerande att åländska ungdomar tar initiativ, jobbar och vill köpa eget boende för att lösa sin boendesituation på studieorten.

När man äger en bostadsrätt i Sverige så betalar man en månadsavgift – ett så kallat bostadsvederlag – till bostadsföreningen. Den ligger ofta på 2 000 till 4 000 kronor i månaden för en liten etta. Det fungerar precis som en hyra. Det är ingen ränta, inget lån – bara en avgift för att få bo i sitt eget hem.

Talman! Jag skulle vilja att finans- och näringsutskottet tittar närmare på om man kunde ge bostadsstöd till just det här bolagsvederlaget.

Jag förstår att det finns ett stort behov av att spara pengar – men frågan är om det här verkligen sparar något? Och om det är rätt att spara på ungdomarna som är vår framtid?

För de unga jag har pratat med säger att de inte längre vågar köpa bostadsrätt. Istället kommer de att hyra – och då har man ju rätt till fullt bostadsstöd. Många boenden i Sverige, även korridorrum, kostar över 4 000 kronor i månaden. Så fullt stöd måste betalas ut ändå. Så vad är det egentligen man sparar in på?

Det man nu gör i praktiken är att indirekt straffa de unga som har planerat, jobbat hårt, sparat och försöker klara sig själva utan att luta sig mot föräldrar eller andra.

Samtidigt har det blivit både dyrare och mer krångligt att studera i Sverige där både resor och boende kostar mer och nu minskar stödet hemifrån.

Varför ska det vara skillnad på studier i Sverige och i Finland? Åland är ett enspråkigt svenskt samhälle. Alla åländska ungdomar behärskar inte finska, vilket gör det naturligt att många väljer att studera i Sverige. Är det då rimligt att ungdomar som väljer Sverige – för att de inte kan finska – ska straffas genom att inte få samma stöd? Det här är frågor som ungdomar har ställt till mig. Det gör att jag reflekterar och tänker, oj, tänker de så?

Vi pratar om en möjlig besparing på 115 000 euro. Men om ingen vågar köpa bostadsrätt längre, utan alla istället hyr en bostad – då måste man ju ändå betala ut fullt bostadsstöd. Och då försvinner ju den där inbesparingen, lika snabbt som den dök upp.

Finans- och näringsutskottets ordförande John Holmberg har tidigare pratat om bristen på konsekvensanalyser. Vi får hoppas att det här förslaget bygger på något mer än bara en rad i budgeten på 115 000 euro och det är ganska lite i det stora hela. Men som ledamot Ekström sade så förstår jag att det finns ett sparbeting. Men det är synd att det påverkar våra unga som är framtid.

Det här riskerar att slå hårt mot de åländska ungdomar som har valt att investera i sin framtid. Och det är något vi borde uppmuntra – inte motarbeta. Vi ska vara stolta över våra unga. Att gång på gång slå undan benen för dem bygger inga broar. Och det bygger definitivt inte framtidstro hos de få, 3 %, som vi vill att ska återvända till Åland för att leva, bo, bygga och bidra till vårt åländska samhälle.

Jag är ledsen, men det här förslaget känns lite dumsnålt och inte riktigt genomtänkt, men vi stöder förslaget ändå i de här skedet. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet tittar på det som jag lyfte, det vore bra att åtminstone se på det. Tack!

Tack, talman!

Tack för att Moderaterna stöder det här lagförslaget.

Jag förstår det huvudbry och den diskussion som ledamoten har kring bostadsrätter i Sverige jämfört med Finland. Det var också något som vi ägnade mycket tid åt innan vi gick vidare med det här. Systemet med bostadsrätter skiljer sig nämligen ganska mycket mellan Finland och Sverige. I Finland kan bostadsrättsbostäder liknas vid hyresbostäder, medan bostadsrättsbostäder i Sverige mer liknar aktielägenheter. Det var precis den avvägningen som vi behövde göra.

Jag tror att jag i nästa replik, om ledamoten ger mig möjlighet, kan förklara att det inte handlar enbart om 150 000 inbesparingar i det här.

Tack, talman!

Tack, minister Hambrudd. Det var bra att du lyfte frågan om språket.

När den här ungdomen kontaktade mig kände hen sig bortprioriterad på grund av det svenska språket. Jag kanske inte kan finska, men jag får stöd om jag gör en insats.

Jag vet att det är svårare med bostadsrätter i Finland, men jag satte mig in i situationen på individnivå och försökte förstå den här ungdomen. Det var ganska intressant att se hur hen tänkte. Ungdomen upplevde att fördelningen blev orättvis eftersom hen inte kunde finska fullt ut. Det är inte heller bra, för vi har ett samhälle där vi pratar svenska.

Tack, ledamoten!

Jag förstår att det kan vara förvirrande. Det är en stor skillnad mellan bostadsrätter i Finland och Sverige.

Som jag nämnde i mitt tidigare anförande, så det som är fel nu är att de som har möjlighet att beviljas bostadsbidrag via vårt studiestödssystem är de som äger sina bostäder och inte har minderåriga barn. Skulle vi ha kvar möjligheten att få bostadsbidrag för ägarbostäder, då skulle det leda till en utökad kostnad.

Vi hänvisar studerande med minderåriga barn att söka det allmänna bostadsbidraget från FPA. De är diskriminerade idag och så kan vi inte ha det. Om vi skulle inkludera alla så skulle kostnaderna bli betydligt högre än 150 000 och skulle hamna (… taltiden slut).

Talman!

Det är intressant. Vi får väl se hur utskottet ser på det här. Det handlar om att man inte kommer hit med ett färdigt papper till nästa plenum, utan att man sätter sig in i dessa frågor. Dessutom bör man ha ett betänkande till oss kring de saker som ministern lyfte och som jag ställde frågor om.

Jag skulle bara vilja understryka att det här lagförslaget straffar ingen som jobbar hårt.

Man måste komma ihåg att när man studerar så är det en period i livet då man ska bli klokare, ta en examen och lära sig nya saker. Efter studierna är det dags att arbeta, kanske bilda familj, och då är det läge att titta på att äga en bostad och så vidare. Så vi straffar absolut ingen med det här förslaget.

Har du arbetat hårt och lyckats spara ihop en summa pengar, då har du en väldigt bra start sen efter studierna när man ska börja leva på riktigt. Jag vill betona att ingen straffas för att man är duktig och jobbar ihop pengar.

Talman!

Jag håller inte riktigt med. Den här ungdomen kontaktade mig och berättade om sin situation. Hen har jobbat från 13 år, förtjänar pengar
och har en ensamstående mamma. Hen försöker få ihop kontantinsatsen för en lägenhet, flyttar till Sverige för att köpa en lägenhet och har bostadsvederlag, ränta och amortering. Plötsligt tappar hen helt bostadsstödet, vilket är en stor belastning. Det är klart att det slår undan benen på den här ungdomen. Det tycker jag i alla fall.

Jag tänker inte diskutera enskilda fall. Det är klart att när vi ändrar regler så kommer det att påverka, jag tar tillbaka det. Det kan hända att vissa råkar illa ut. Du beskrev ett sådant fall, eventuellt.

Vad jag vill säga är att vi under många år har tagit för givet att när man köper en bostad så är det alltid en bra affär. Många tror att så länge man bara kommer in på marknaden så är det en säker investering. Faktum är att bostadsmarknaden ibland stannar av och priserna kan även gå ner. Det är inte garanterat att det alltid blir en bra affär. Om man äger sin lägenhet och sedan säljer den för att flytta någon annanstans, så kan det också bli en svårare tillvaro. Jag vill poängtera att om man äger sin lägenhet så tar man ett större ansvar själv och man får också en tillgång som man kan använda.

Jag tror att den här politiken, som syftar till att hjälpa dem som behöver någonstans att bo, är det viktiga. Hyreslägenheter är bra.

Talman!

Men ändå, för den här personen slås fötterna undan när man inte får det här bostadsstödet. Det är något jag känner starkt för.

I många av de förslag vi behandlar här finns det flera saker som kanske sticker i ålänningarnas ögon. Vi sparar på individen, men vi går inte in och gör andra inbesparingar. Detta är något jag eftersträvar i mitt ämbete här i Ålands lagting: att vi måste få ner kostnadssidan. Det är klart att det här också är en kostnad. Vi har ett stöd till ungdomarna, och de är vår framtid. Jag ser inte 115 000 euro som en stor summa i sammanhanget.

Talman!

Socialdemokraterna stöder förslaget om reform av bostadsstödet inom studiestödslagen. Den här ändringen görs återigen på grund av att det görs lagändringar i Finland. Vi behöver göra den här ändringen för att inte diskriminera någon grupp. Från och med den 1 januari i år gäller det allmänna bostadsbidraget i Finland inte längre för studerande som bor i ägarbostäder.

Genom att i fortsättningen begränsa rätten till bostadsstöd till studieboende i hyres- eller hyresliknande bostadsrätter frigör vi resurser som kan återinvesteras i utbildning och social välfärd. Den föreslagna reformen innebär en årlig besparing på drygt 115 000 euro, pengar som behövs för att stärka våra kärnverksamheter och säkra både kvaliteten och tillgängligheten i vårt utbildningssystem.

Samtidigt skapar vi en mer enhetlig ordning, där stödet riktas till endast dem som verkligen står i hyresförhållanden, i stället för att fortsatt omfatta ägarbostäder. Det är alltså de som har råd att köpa sin lägenhet som kommer att hamna i den här situationen. Där finns just den problematik som ledamot Holmberg lyfte i sitt anförande. För oss socialdemokrater känns det rimligt att det är endast de som bor på hyra som har möjlighet att lyfta stödet.

Vi är dock medvetna om att inga förändringar sker utan utmaningar, och som socialdemokrater vill vi lyfta fram några viktiga aspekter som kräver särskild uppmärksamhet.

Jag ska vara ärlig med att även jag köpte lägenhet när jag började studera i Uppsala. Det var under en tid som bankerna kastade lån efter människor, men ändå skulle jag inte ha löst det utan att min far stod som borgenär på lånet. I de större städerna där det är svårt att få tag på lägenhet är det här en lösning som en del använder sig av.

Ett fåtal studerandefamiljer, i synnerhet de med minderåriga barn och som bor i ägarbostäder utanför Åland, kommer att förlora möjligheten till bostadsstöd. För dessa familjer, kan det innebära en plötslig ekonomisk påfrestning och svårigheter att trygga barnomsorg och studiemiljö. Förhoppningsvis har de, i och med att de haft ekonomi för att köpa sin bostad, även råd med den här förändringen. För dessa finns naturligtvis möjlighet till studielån och kanske att arbeta mer vid sidan av studierna.

Visst finns det en risk med att studenter tvingas öka sina studielån eller arbeta mer vid sidan av studierna för att klara sin försörjning. Detta kan i sin tur leda till både ökad skuldsättning och en lägre studiefrekvens, något som vi vill undvika om vi ska säkerställa goda studieresultat och en rimlig arbetsbörda för de studerande.

Vi har också tittat på till exempel en övergångsperiod för de som gått in i studierna med tron att de skulle få stödet. Problemet är att de som har minderåriga barn och studerar på Åland och i Finland får inte bostadsbidrag via vår studiestödslag och de får inte heller via det allmänna bostadsbidraget efter 2025. De som just nu får är de som har minderåriga barn och studerar utanför Åland och Finland, vilket var 5 stycken år 2024. Om vi skulle ha en övergångsperiod för dem så gäller det även för de som får bostadsbidrag via vår studiestödslag och som inte har minderåriga barn, vilket gör det orättvist för de som har minderåriga barn och studerar på Åland eller i Finland. Det är en situation vi inte kan ha.

Sammanfattningsvis ställer vi oss bakom regeringens förslag som ett steg mot en rättvis studiestödspolitik och hoppas att det inte är fler lagförändringar i Finland som kommer att påverka oss på Åland negativt. Tack!

Tack, fru talman!

I grunden handlar det om det grundläggande argumentet att den som är i behov av stöd också ska få stöd. De som inte är i behov av stöd ska inte heller få det. Jag stöder det resonemanget som sådant.

Men jag undrar hur man resonerar i denna fråga? Vi har just behandlat en lagstiftning som också handlar om ägarbostäder inom utkomststödslagen. Socialdemokraterna hade där en motsatt åsikt, nämligen att man absolut ska fortsätta betala ut stöd till de som äger sina bostäder. Det är en väldigt snarlik situation. Jag undrar hur man resonerar kring skillnaderna mellan dessa två ärenden. Vad har man egentligen för linje?

Tack, talman!

Jag nämnde det inte detta i mitt anförande, men jag vill ändå svara ledamot Wikström.

Det är ändå en stor skillnad. Anledningen till detta är att här skulle en grupp ha blivit diskriminerad. Det var därför vi ändrade lagen i detta fall jämfört med den andra. Det är den skillnad jag ser mellan de här två frågorna.

Tack, fru talman!

Jag brukar personligen också följa det här. Vad tycker man i grunden om stödet? Min uppfattning är väldigt klar och jag ser stora likheter med det som ledamoten beskrev.

Jag ville bara ta upp den här diskrepansen och hoppas att vi kan få en mer kongruent åsikt i fortsättningen, åtminstone från min sida.

Talman!

Jag tackar ledamoten Löthman för ett intressant anförande. Det finns dock en del frågetecken som har framkommit i debatten kring de praktiska effekterna av lagändringen. Kollegan Holmberg nämnde att siffran 115 000 möjligen kan vara i överkant, eftersom den praktiska konsekvensen blir att fullt bostadsstöd istället utbetalas.

Det finns också en och annan uppenbar smitfil. Om två studerande hyr ut sina egna lägenheter till varandra, så har de plötsligt en hyra att visa upp till AMS. Mot bakgrund av detta, tror ledamoten Löthman att siffran i lagförslaget håller, det vill säga att man mekaniskt kan räkna bort alla som beviljats bostadsstöd för ägarbostad och summan dyker inte upp någon annanstans?

Tack, talman!

Tack, ledamot Valve! Det är förmodligen precis så. Det är inte svårt att hitta smitfiler och tyvärr brukar de som har pengar lyckas hitta dem. Det kommer nog att ske även i det här fallet är jag rädd för. Vilken kostnadspåverkan det kan få är svårt att säga, och det vågar jag inte gå in på.

Fru talman!

Socialdemokraterna och ledamot Löthman anser att det här förslaget är rättvis studiestödspolitik. Det sparar landskapet 115 000 euro. Det är en liten summa i det stora hela, men det kan få mycket stora negativa konsekvenser för enskilda individer, som ledamoten nämnde. Det blir det inte en rättvis studiepolitik på det här sättet. Hur ser ledamoten på det?

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg! Problemet är tyvärr så att livet inte är rättvist, och det måste man på något sätt lära sig att förhålla sig till.

Självklart skulle jag önska att livet skulle vara rättvist i den bästa av världar. Men vi kan väl konstatera att vi alla 30 här i salen har olika förutsättningar.

Talman!

Ser inte ledamoten att det finns vissa svagheter i lagförslaget? Det likställer svenska bostadsrätter med ägarbostäder, medan finska bostadsrätter jämställs med hyresbostäder. Detta innebär att en studerande som bor i en bostadsrätt i Uppsala eller Göteborg inte får bostadsstöd, medan en studerande i Åbo eller Helsingfors kan få det, trots att båda betalar marknadsmässiga månadskostnader.

Eller har jag uppfattat det hela fel? Upplys gärna mig.

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg-Jansson! Det är en ganska stor skillnad. Minister Hambrudd försökte förklara hur bostadsrätter ser ut i Sverige jämfört med Finland, samt antalet bostadsrätter i de två länderna. Jag kan inte den frågan tillräckligt bra, särskilt inte med den korta tid som är kvar för att vidareförmedla det. Men det är en fråga som finans- och näringsutskottet kan titta närmare på om de önskar.

Talman!

Ja, det kan faktiskt bli så att man väljer att avstå från att studera eller välja bort Sverige, eller kanske försöker komma in på någon av de svenskspråkiga utbildningarna som finns i Finland. Jag ser ändå att detta handlar om en princip. Det här är inte likabehandling just på grund av den situationen.

Har du en bostad som du betalar hyra för i Sverige, så minskar du ju inte på ditt lån; det handlar inte om amortering, utan du betalar för att få bo i den lägenheten. Jag ser en risk att detta kan leda till att unga ålänningar avstår från att studera i Sverige, och det tycker jag är olyckligt, eftersom det traditionellt sett inte har varit på det sättet.

Jag känner många, likt ledamoten, som har gjort just så. De har köpt en lägenhet för att det har varit omöjligt att få tag på en. Nu stängs kanske den dörren, och det här är ändå en viktig del (… taltiden slut).

Tack, talman!

Tack, ledamoten! Jag ser inte riktigt på den här frågan på samma sätt, just på grund av de orsaker som ledamotens kollega Valve lyfte i sitt anförande. Det är ganska lätt att hitta kryphål för att komma undan och fortfarande kunna köpa de här lägenheterna. Jag tror inte att det här kommer att bli en så provocerande och svår situation för dessa personer. Jag hoppas att det är så. Vi alla i den här salen vill att de unga ska studera och må bra.

Tack, fru talman!

I grunden tycker jag ändå att det här är ett bra lagförslag, till den delen att stöd ska ges till de som har störst behov av det. Det behöver finnas någon slags bedömning av vem som ska ha stöd och vem som inte ska få det. Om man behöver göra nedskärningar, så är det nog i den här riktningen som jag själv skulle tänka också.

Om jag ska resonera kring de som har störst behov av stöd, så måste man fråga sig: behöver man verkligen stöd om man äger sin egen bostad och har råd att köpa en bostad? Ja, det beror på ränteläget och så vidare. Men troligtvis är det inte så. Då har man pengar att köpa en bostad i en av Sveriges storstäder, som det har talats mycket om, där priserna är höga. Om det står och faller med bostadsbidrag eller bostadsstöd, så vad ska man säga om det?

Däremot är den här bristen på konkurrens från landskapsregeringens slående. Vi har haft ett liknande ärende som vi nu behandlar i utskottet, där man resonerar på motsatt sätt när det gäller ägarbostäder. Jag vill bara betona den frågan: här agerar man på ett sätt i en fråga, medan man agerar på ett helt annat sätt i en annan, som är väldigt liknande. I det ena fallet skulle man få stöd om man ägde sin egen bostad, och man behöver inte sälja den. Här säger man istället att om du äger din egen bostad, då ska du inte få stöd. Det är ganska förvirrande när man följer flera debatter och försöker förstå vad linjen egentligen är i landskapsregeringens förslag.

Om man följer det här, så uppmuntrar det inte direkt till ansträngningar. Man pratar om att man ska få behålla sin bostad och att man inte behöver sälja den, men i det här fallet dras stödet bort för dem som anstränger sig och ska studera.

Jag menar inte att göra det här alltför otydligt, men det är ett ganska kort anförande. I grunden stöder jag det här lagförslaget. Tack!

Tack, talman!

Det är verkligen fascinerande hur ledamot Wikström gör misstänkliggörandet till en politisk dygd när det gäller de två olika situationer som ledamoten nu diskuterar.

När vi pratar om bostadsbidraget för ägobostäder handlar det om en helt annan målgrupp. Det rör sig om människor som äger sin bostad, sitt hem, som de har bott i under många år och som har väldigt låga inkomster. I det fallet handlar det om bostadsbidrag för ägobostäder när man ska få utkomststöd.

Detta står i kontrast till en mycket liten grupp studerande som själva, eller via sina familjer, har råd att köpa en dyr bostad på en studieort. Ledamoten konstaterade själv att det kanske är så att man klarar av den kostnaden om man har råd att köpa en lägenhet.

Jag tycker att det är helt klart vad skillnaden är mellan de här två grupperna.

Man kan blanda ihop saker genom att använda olika ord och uttryck.

För mig är det så att har du kapital som du kan förverkliga, så ska du använda det kapitalet för att försörja dig själv. Det är det tankesättet som jag utgår ifrån i alla förslag som rör bidrag och stöd. Vi behöver fokusera på de grupper som inte har den här möjligheten, så att de också kan studera.

I grunden stöder jag det här lagförslaget. Problemet är att man inte agerar kongruent i enlighet med hur man har gjort tidigare. I bägge fallen har man kapital som man kan använda för att förverkliga sin försörjning. Det ska vara grunden i vårt samhälle.

Tack, talman!

Jag utgår från att ledamoten Wikström menar, i kongruensens namn, att han inte ser skillnad mellan studerande som har råd att köpa en lägenhet och äldre människor med mycket låga inkomster som tvingas sälja sitt hem för att undvika att behöva stöd från samhället.

Jag tycker att det är så självklart att det är två olika situationer och två olika målgrupper. Det är helt häpnadsväckande att detta är Obunden Samlings politik; att äldre människor med låga inkomster ska tvingas sälja sin bostad i kongruensens namn.

Tack, fru talman!

Nu hittar ledamoten Fellman på igen; äldre personer som inte har råd att äga sin bostad. Det andra lagförslaget stipulerade ingen åldersgräns för att erhålla stöd fast man äger sin egen bostad. Det fanns inga sådana regleringar där. Det som ledamoten säger kan mycket väl stämma; det kan finnas en del äldre personer även i den här gruppen. Men så är det. Lagstiftningen ska vara lika för alla så långt som möjligt. Sedan behöver man hitta andra sätt att stöda dem som har låga inkomster.

Jag vill bara förtydliga att personer med ägobostad och lägre inkomst oftast tillhör en specifik grupp. Enligt underlagsmaterialet handlar det om ensamstående, kanske närståendevårdare, äldre kvinnor som bor på landsbygden eller i skärgården. i har tidigare diskuterat att det finns för lite hyresbostäder, och det är verkligen en brist. Precis de här utsatta människorna är de som får stöd om de har en dålig ekonomi.

Jag ville bara klargöra att detta handlar om att rikta pengarna på rätt sätt. Det är den avgörande skillnaden mellan de här två förslagen.

Tack, fru talman!

Som jag ser det handlar det i båda fallen om personer som äger sin bostad. I det ena fallet vill landskapsregeringen att man ska försörja sig själv, medan man i det andra fallet är villig att ge stöd, trots att det i båda fallen uppenbarligen finns kapital som kan användas för att försörja sig själv, vilket borde vara grunden i vårt samhälle. Det är inkongruent, det går helt enkelt inte ihop.

Jag tror också att salen börjar fundera på kongruensen i det här replikskiftet. Men saken är fortfarande den att den ena lagen handlar om ett utkomststöd. Ett utkomststöd får du inte om du har råd att till exempel köpa en ägarbostad i en väldigt dyr stad.

Ett utkomststöd kan du däremot få om du bor ute i skärgården, har bott där hela ditt liv och är en fattig pensionär. Det handlar om att du inte ska behöva flytta någonstans där du inte kan bo, för det finns helt enkelt ingenstans att flytta till.

Det är så diskussionerna har gått, och jag ser inget motsatsförhållande i det här. Jag skulle kunna ge mer pengar till den här utsatta gruppen av ensamstående personer med låga inkomster på landsbygden och i skärgården, om jag hade möjlighet. Men det kan jag inte, för jag är bara en vanlig ledamot i lagtinget.

Tack, fru talman!

Nu talade jag inte om det tidigare lagförslag överhuvudtaget. Det handlar inte om det. Det som diskuteras gäller alla grupper av människor och är inte specifikt riktat mot ensamstående eller äldre personer, trots vad Socialdemokraterna framhäver.

Men någonstans måste vi kunna diskutera dessa frågor även ur ett ideologiskt perspektiv. Det vi pratar om nu handlar faktiskt mycket om ideologi. Hur ser man på vem som ska försörja vem? Ska man försörja sig själv, eller ska samhället bidra om man har kapacitet att försörja sig själv? Jag anser att om man har kapacitet att försörja sig själv, så ska man också göra det. Jag agerar kongruent, inte ni.

Tack, talman!

Bästa lagting och åhörare. Enligt mig handlar det här lagförslaget inte om att sätta dit de personer som har haft möjlighet att köpa sin bostad. Jag förstår samtidigt att läget är tufft i vardagen, speciellt för de studerande. Alla priser höjs, inflationen stiger och räntorna ökar. På det sättet är det en ganska kort framförhållning, men det är ändå en lagstiftning som måste komma till.

Jag skulle vilja fokusera på principer. Under årens lopp har vi här i lagtinget debatterat stöd för utbyte av oljepanna, stöd för solpaneler om vill installera dem och elbilsladdare, om vill investera i sådana saker. Om man har haft ekonomisk möjlighet att införskaffa sådana saker så har man även råd att skaffa sina solpaneler, elbilsladdare och annat. Lite samma princip råder i det här fallet. Har man haft ekonomisk möjlighet att införskaffa en studentbostad så är det inte samhällets sak att subventionera den.

Med det sagt tycker jag att politiken borde fokusera mer på breda åtgärder som stimulerar till studier och arbete på ett mer genomgripande plan.

Den här inbesparingen på 115 000 ser jag mer som en schablon. Det kanske inte blir 115 000, utan kanske mindre än så. Men det är inte besparingen i sig som är det väsentliga här. Även om vi skulle ha en guldgruva i källaren under finansavdelningen, så anser jag att den här lagförändringen är av godo. Det är inte det här som samhället ska göra, utan vi ska fokusera på breda penseldrag som i sig stimulerar till välstånd, arbete och studier. Tack!

Fru talman!

Det känns som att det bär lite emot att ta in den här inbesparingen i ledamot Holmbergs anförande. Jag skulle vilja be ordföranden i utskottet att också se på andra konsekvenser än de ekonomiska effekterna, som jag kanske inte lyfte i mitt anförande. Det handlar om de administrativa konsekvenserna som detta kan innebära för AMS.

Det finns ett stycke i förslaget kring detta, så det skulle vara bra om utskottets ordförande kunde titta på det också. Vad innebär det här i kostnader för att vi genomför den här förändringen? Kommer det att medföra kostnader varje år, eller är det bara en temporär kostnad som anges? Hur stor är kostnaden?

Utskottet har lite arbete att göra här, och det är spännande när det är bråttom. Att behandla ärenden som är brådskande är inte roligt.

Tack, talman!

Det här är ju ett ärende som är brådskande. Det kanske också sätter fingret på att lagtingsperioden borde vara utformad på ett annat sätt. Det borde inte vara så många gula och vita veckor utan det borde vara flera röda veckor.

Ibland sker sådana här saker, och vi kommer att ta den tid vi behöver. Vi har AMS på höradelistan i morgon på förmiddagen, så jag tar med en frågeställning som ledamot Anders Holmberg gav mig här. Den kommer att bli besvarad.

Fru talman!

Det var intressant att höra ledamot Holmbergs anförande, särskilt när han lyfte fram siffran 115 000. Men det kanske inte blir så. Det var också den uppfattningen jag fick när jag pratade med många ungdomar; de verkar gå ifrån tanken på att köpa bostad. Istället väljer de att hyra, vilket innebär att mängden bostadsstöd kommer att öka i förhållande till detta.

Det gör att besparingen kanske inte blir så stor som 115 000, utan att den verkliga besparingen kan bli betydligt mindre. Jag tycker att det är väsentligt att ta hänsyn till detta när vi pratar om ekonomi och liknande frågor. Om inbesparingen inte är så stor, är det då värt att genomföra den? Jag vet inte.

Tack, talman!

Det finns i alla fall en ekonomisk uppskattning och en ekonomisk konsekvensanalys kring det här lagförslaget, vilket jag uppskattar.

Jag måste dock säga att moderaten Anders Holmberg och den borgerliga politikern John Holmberg har lite olika synsätt. Jag försökte, utifrån mina principer, jämställa det här med elbilsladdare och solpanelstödda oljepannor. Jag anser att det principiellt är rätt väg att gå för att skapa ett ekonomiskt utrymme där vi kan genomföra breda åtgärder som stimulerar till arbete och studier i allmänhet. Jag tror att det är vad Åland behöver ännu mer.

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg. Jag vill egentligen ställa en fråga, eftersom ledamoten tog upp i sitt anförande byte av oljepannor och stödet till sådana investeringar i husen. I ett tidigare replikskifte har jag lyft fram äldre personer som bor på landsbygden, i äldre hus, och som har enorma oljeräkningar. Det är just sådana här stöd, som vi kan kalla bra stöd, som gör att folk kan bo hemma längre och som sänker deras kostnader.

Nu vill jag bara klargöra, eftersom jag inte hörde exakt om ledamoten var för eller emot dessa stöd?

Tack, talman!

Det här är inget gruppanförande; det är mitt personliga anförande, och jag är emot sådana stöd av principiella skäl. Som jag har sagt varje gång jag har varit uppe under de här åren som politiker, är jag emot dessa stöd. Jag anser att de skapar inflation, och någonstans går gränsen för vad samhället ska vara med och betala för.

Det personliga ansvaret måste ändå finnas där i grunden, och jag tror att det är något vi har vattnat ur. Det är också en av orsakerna till att vår offentliga ekonomi är där den är idag.

Tack för förtydligandet. Det är intressant, för från min sida ser jag sådana här stöd som en möjlighet att investera i sin bostad och få ner sina driftkostnader. I längden kan detta också innebära att man kan bo kvar längre i sitt eget hus. Det är en betydande ekonomisk vinning, både för individens välmående och för samhället i stort.

Genom att minska behovet av stora institutionsbyggnader och flyttningar av människor kan vi uppnå mycket. Det är en intressant diskussion, men jag uppfattade ledamoten fel i sitt anförande, så jag tackar för förtydligandet.

Tack, talman!

Det är bra att det blev klargjort. Jag måste säga att allt man lägger in i sin egen bostad är en investering, vilket också medför att värdet på ens bostad stiger. Det är delvis en ideologisk fråga och principen.

Som sagt, det jag vill lyfta fram, särskilt med det här lagförslaget, är att vi inte ska stirra oss blinda på de 115 000 euro som en tänkt besparing. För mig handlar det om principer.

Talman!

Ledamoten är ordförande i finans- och näringsutskottet. Tror ledamoten att den ungdom som har köpt en lägenhet har gjort en budget? Tror ledamoten att man i den budgeten har tagit med de här 260-270 euro som en inkomst för att eventuellt klara av kostnaderna för detta inköp?

Tack, talman!

Tack, ledamot Holmberg-Jansson. Precis som jag sade i mitt korta anförande så är det klart att framförhållningen i den här lagstiftningen är kort, men det har också sina givna orsaker. Jag tror att det är väldigt få som har räknat med de ränteökningar som har inträffat de senaste åren. Förhoppningsvis har alla en buffert.

Jag vet att Moderaterna har en bra syn på att ge möjligheten att studera och arbeta, och det här bör också vara en del av det. Man måste kunna arbeta ihop lite mer för att ha råd med den ökade kostnaden för en studentbostad. Men precis som min kollega Anders Ekström lyfte här, är det också en investering som man har nytta av den dag studierna är slut.

Det är klart att det alltid finns de som blir missnöjda när förändringar sker. Det är omöjligt att komma ifrån. Men rent generellt är den här lagstiftningen bra.

Talman!

Jo, det har varit räntehöjningar och liknande, och det är klart att det är ingenting som någon har räknat med. Precis lika lite som man har räknat med att ett studiestöd på 270 euro tas bort. Det kan jag hålla med om. Det kommer absolut att påverka vissa personer, och det är olyckligt. Men det har framkommit att man får räkna med att vissa drabbas.

Jo, man kan studera, men om man studerar så kanske man måste studera längre. Det betyder att man då får studiestöd lite längre, och då blir det plus minus noll igen.

På samma sätt, om du inte längre kan köpa en lägenhet, utan måste hyra den, då har du rätt till bostadsbidrag. Det blir också ett plus minus noll-spel.

Jag tror inte att det här kommer att göra så mycket annat än att det ställer till det för några få. Jag tycker inte att det här jobbar för arbetslinjen överhuvudtaget, för om du har jobbat och tjänat ihop pengar så blir du straffad.

Tack, talman!

I många fall kanske det inte är det bästa att skaffa sin egen studentbostad på egen hand genom att köpa den. Jag är medveten om att bostadsmarknaden, särskilt i storstäderna, är mycket prekär.

Moderaten Holmberg-Jansson håller väl ändå med om att politiken bör driva utvecklingen framåt. Vi behöver breda politiska åtgärder som stimulerar till arbete och studier. Även om den här lagstiftningen kanske inte i sig gör den skillnaden, är principerna viktiga. Vi bör inte svänga hit och dit beroende på omständigheterna, utan istället ha en tydlig linje framåt som möjliggör en stabil ekonomi och effektiva åtgärder.

Talman!

Detta är ett till sidoantalet kort lagförslag men vi har diskuterat det ganska mycket på våra gruppmöten, vilket beror på att flera studeranden har hört av sig och bidragit med olika synpunkter och infallsvinklar. Vi vill tacka för de inspelen.

Detta lagförslag, kan - sett till sin egen kontext – ses som ett ganska sunt lagförslag. Det är liksom sunt att landskapsregeringen tar olika möjligheter att balansera ekonomin. Det är ett svårt arbete och det kan rentav vara en sund prioritering att upphöra specifikt med vissa bostadsstöd.

Talman! Många i regeringsblocket har framhållit att man kan ju jobba i stället, vilket man inte kan idag för de finns ett tak. Men om det här ingår i regeringen vision, att man vill att åländska studeranden ska kunna arbeta parallellt med studierna, då är det okej för oss - om de åländska studeranden får jobba så mycket de vill, utan att någon myndighet lägger fingrarna emellan.

Sett i en bredare ekonomisk politik så sticker detta lagförslag i ögonen. Landskapsregeringen fortsätter att balansera ekonomin genom att tömma ålänningarnas fickor och det är ganska anskrämligt. Den här gången 115 000 euro bort från åländska studeranden.

Jag vill påminna om att vi snart är halvvägs igenom mandatperioden och vi hade gärna sett ens ett litet försök att minska antal årsverken i landskapsregeringens egna allmänna förvaltning. För det moraliskt rätta hade varit att börja med sig själv, säga att nu är det svårt och vi måste tillsammans balansera budgeten. Det här blir inte lätt, men vi måste få antal årsverken att minska. Sen hade man kunnat vända sig till ålänningarna med skattehöjningar, slopande av avdrag, spara bort vård, höja patientavgifterna och idag – begränsa studiestöd. Då hade detta lagförslag skorrat lite mindre falskt.

Men vi får väl se, talman, om vårbudgeten kan ge detta lagförslag en lite mer tjusig inramning.

Talman! Lagförslaget bygger på en del sunda resonemang, men landskapsregeringens övergripande arbete för att balansera ekonomin ter sig alltjämt som en baklänges kräftgång i otakt. Tack!

Talman!

Det kanske är främmande för moderaten Wille Valve att vi arbetar med breda skattesänkningar, där statens och de åländska grundavdragens höjningar tillsammans utgör 4,5 miljoner euro i minskade skatter för ålänningarna. Det är ett betydligt större belopp än det som ledamoten Valve nu nämner.

Då kommer förstås Valve att kontra med; ja men sjukdomskostnadsavdraget då? Ja det var på 1 miljon euro. Och där kommer dels denna skattesänkning ålänningarna till godo. Dessutom har vi gett de äldre mer pengar i plånboken genom de nya klientavgifterna. Jag tycker att ledamoten Valve inte riktigt får fram den korrekta bilden.

Talman!

4,5 miljoner i skattesänkningar, jag har inte sådana siffror. Jag sitter i finans- och näringsutskottet och efterfrågade underlag. Det som presenterades var ytterst ospecifikt. Det visade sig att flera, om inte större delen, av dessa åtgärder handlar om regeringen Orpos åtgärder, inte om regeringen Sjögrens.

Visst kan jag kontra med sjukdomskostnadsavdraget också. Det innebär de facto en skattehöjning på 1 miljon euro som trädde i kraft förra året. Om man räknar ihop allt som regeringen hittills har gjort för att balansera ekonomin, så blir det ingen snygg lista för ålänningen i gemen.

Talman!

Det underlag med 4,5 miljoner kom med i årsbudgeten. Jag vet att utskottet har behandlat den frågan, så till den delen borde det vara klart, precis som jag sade i mitt replikskifte.

Stora delar av detta kommer från regeringen Orpos politik. Ålands landskapsregering hade förstås kunnat välja att kompensera och vidta andra skatteåtgärder inom vår egen behörighet för att inte göra skattesänkningarna så stora.

Istället valde den här landskapsregeringen att ytterligare ge ålänningarna mer pengar i plånboken, eftersom folk har det svårt nu. Många kostnader ökar, och en generell skattesänkning ger mer pengar i plånboken – betydligt mer än vad en sådan lagstiftning som gäller enskilda skulle göra.

Talman!

Jag vill uttrycka mig tydligt. Jag tror inte på siffran 4,5 miljoner.

Jag har begärt ut underlagen för dessa 4,5 miljoner, men jag har inte fått några sådana. Om ledamoten Zetterman eller någon annan i regeringen kan redogöra för varifrån dessa 4,5 miljoner kommer, så får de jättegärna göra det. Berätta gärna i offentligheten vilka delar som är regeringens egen politik och vilken politik som är Orpos. Men den siffran får nog tas med en mycket stor nypa salt.

Tack, talman!

Det är nästan lite besynnerligt att känna sig som socialdemokrat och samtidigt bli omkörd på vänsterkanten. Först var det Mogens Lindén och nu Moderaterna som rör sig i våra tassemarker.

Hittills har de sparförslag och omfördelningsförslag som landskapsregeringen lagt fram blivit avvisade av Moderaterna. I dessa ekonomiskt utmanande tider har de sagt nej till alla förslag, varenda en av dem.

Det enda de har föreslagit är att minska antalet anställda inom landskapsförvaltningen. Tror ledamoten Valve att det är lösningen på hela problematiken att sparka folk inom landskapsförvaltningen? Ska vi verkligen slippa försöka spara på andra saker, som till exempel detta i sig tråkiga förslag?

Herr talman!

Min kritik riktar sig mot att vi vill se ett balanserat sparbeting. Det har vi egentligen sagt hela den här mandatperioden, men vi har inte sett det hittills. Vi har istället sett en väldigt kraftig slagsida mot att spara på avdrag, bidrag, patientavgifter och liknande, allt som berör ålänningarna.

Vi har inte sett någon ambitiös avbyråkratisering eller någon omorganisering av förvaltningen. För att kunna ro i land det här projektet måste man göra båda delarna.

Jag måste också tillägga att jag tycker det är ganska tröttsamt, med tanke på att ledamoten Fellman nog vet att vi har lagt fram förslag om att stryka specifika tjänster, om att enbart trafikera tvärgående linjen under sommaren. Vi har inte fått särskilt mycket understöd från regeringsblocket, annat än i ord, men inte i knapptryckningar.

Men just det här förslaget där man i det lilla föreslår att studerande som har råd att köpa sin bostad på studieorten - av de fåtal som har ansökt om bostadsbidrag, så just dessa är inte något som Moderaterna inte kan stöda, eftersom det skulle innebära ett för stort ingrepp mot individen i just den gruppen. Just den gruppen är den som vi ska använda våra skattepengar på för att stöda genom bostadsbidrag.

Ledamoten Fellman måste ha hört fel, eftersom vår kritik har handlat om att detta är ett ineffektivt förslag. Vi tror inte att man sparar 115 000 genom att genomföra denna åtgärd. Vi tror att siffran 115 000 är något annat, och det beror på flera omständigheter som jag kommer att redogöra för i mitt anförande. Bland annat handlar det om de praktiska konsekvenserna för den studerande som nekas studiestöd för ägarbostad. Det finns gott om andra möjligheter att sköta sin vardag.

Jag tycker att ledamoten Fellman ägnar sig åt en lite väl fri tolkning av det moderata budskapet.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.