Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Talman!

En av landskapets strategiska mål för 2026 är att skapa förutsättningar tillväxt, gärna genom att stärka Ålands attraktionskraft.

Från Moderat sida har vi intresserat följt både beredningen av ny gymnasielag och arbetet med en tillväxtstrategi för Åland. Vi har noterat att regeringen har uttalat att man har beredskap att satsa på utbildningsområdet och vi noterar vilka två punkter som utredaren Bjarne Lindström bedömt att är de allra högst prioriterade åtgärderna i tillväxtarbetet.

Dessa är:
-Inflyttningsfrämjande åtgärder
-Utbildning och kompetenshöjande åtgärder

Givetvis uppstår frågan: ”Finns det någon lågt hängande frukt, någon kostnadseffektiv åtgärd som skulle kunna främja livslångt lärande, främja inflyttning, kompetenshöjande åtgärder, öka rörligheten på arbetsmarknaden, stärka arbetslinjen och minska på byråkratin och kanske dessutom öka skatteintäkter?” Ja, det finns det.

En sådan lågt hängande frukt skulle kunna vara att slopa inkomsttaket för studiestöd. Vi har ju rentav provat det under pandemin och vi vet att det hade positiva effekter för nya ålänningar som kämpar med att få ihop vardagen – studier, arbete och familj. Det har positiva effekter för den som både måste lära sig språket och förtjäna sitt uppehälle. Det möjliggör att studerande kan balansera studier och arbete enklare.

Talman! Jag har fått några brev som kom efter att vi förra gången provade med att avskaffa inkomsttaket för studiestöd. Jag har fått brevskrivarens tillstånd att läsa upp det som sades i det brevet.

"Jag har barn på amortering, tog lite studielån men fick ångest. Vill inte ha mera lån men vi kunde inte klara månaden med mina tre arbetstimmar per dag. När ni kom ut med beslutet att gränsen för förvärvsinkomst slopas 2022, då vågar jag söka nytt jobb. Jobb som jag utbildar mig för. Jag fick jobbet. Efter tre månader fick jag fast tjänst. Ångest försvann. Hälsan blev bättre. Plötsligt känner jag mig uppskattad. Jag gör ett bra jobb. Jag sköter mina studier och jag ser fram emot varje dag när jag ska gå till jobbet. Livet blev bra igen. Jag behövde inte gå omkring och tänka på om jag ska bli återbetalningsskyldig." Det var en röst från 2022.

På ”uppsidan” finns dessutom ökade skatteintäkter och mindre byråkrati. För den enskilde studerande betyder detta en friare tillvaro, du kan jobba hur mycket eller hur lite du vill och behöver inte hålla koll på om du överskred någon inkomstgräns eller inte.

Talman! I kärva ekonomiska tider finns också moraliska argument. Totalbeloppet för studiestödet sänktes med ca 0,5 miljoner euro i budgeten för 2026, landskapets ekonomi verkar nu inte gå i en sådan riktning att studiestöden kommer att höjas. Är det inte då moraliskt riktigt att ge människor möjligheten att förtjäna sitt eget uppehälle, att vara sin egenlyckas smed? Ska vi begränsa och lägga hinder i vägen för människor som vill arbeta och göra rätt för sig?

Vi kan också påminna oss om vad vi här i lagtinget har fattat för beslut i fråga om hållbarhetsagendan, nämligen att vi inte ska förhindra andra människors möjligheter.

Talman! En stor del av våra studeranden finns utanför Åland. I tider då det blir tuffare att hitta jobb på Åland är det också en bra sak att kunna öppna upp fönster till arbetsgivare utanför Åland. I dagens värld har våra studerande en stor fördel av att kunna röra sig fritt mellan studier och arbete. Samla relevant arbetserfarenhet, för det stärker våra studerandes självkänsla och värde på arbetsmarknaden.

Vi ska inte heller underskatta vikten av ett konkurrenskraft, att åländska studerande har möjlighet att jobba så mycket de vill ger en orsak att vara stolt över sin hembygd. Här på Åland förstår vi att uppmuntra ambition, att ansträngning ska löna sig och att studier och arbete händer ihop. Och var det inte det vi skulle göra, främja Ålands konkurrenskraft, främja återflyttning, utbildning och kompetenshöjande åtgärder?

Nöjda studerande är smart ur ett tillväxtperspektiv. Ofta har jag diskuterat med färiska och grönländska kolleger som talar om ”brain drain”. Deras unga utbildar sig och flyttar sedan till Köpenhamn. På Åland har vi både haft en viss återflyttning och inflyttning. Men tänk vilken tillväxt vi skulle ha om vi fick fler att återflytta, fler som känner att det är bra att vara studerande på Åland och fler som känner att självstyrelsen en stor fördel.

När man frågar AI vad fördelarna med att slopa studiestödets inkomstgräns är, så får man ett intressant svar: rättvisan ökar, särskilt för dem som saknar ekonomiskt stöd hemifrån och det ligger något i det. Den som har mycket pengar hemifrån påverkas överhuvudtaget inte av denna reform.

Den som påverkas är de studerande som har ambitioner, driv och som vill kunna jobba och studera.

Men, kanske någon säger, hur är det då med högavlönade studerande? Alltså, om någon studerande får ett verkligt lukrativt sidoknäck på ett stort bolag? För det första så handlar sidoknäck som huvudregel om att jobba lite extra i en grill eller en affär. Det är hör till ovanligheterna att en studerande får lukrativa sidoknäck som motsvarar ens utbildning. Men man kan tänka sig att någon som studerar t.ex. biokemi får ett specialiserat och högbetalt jobb. Då får man konstatera att sannolikheten är rätt hög att den personen inte fortsätter studierna, så någon annan kan studera. Och för det andra är det väl bara att gratulera. Är inte det exakt den typen av person som vi gärna knyter till Åland och ser att återflyttar?

Talman, under många år har utvecklingen gått åt rätt håll på Åland. Inkomsttaken har slopats för sommarmånaderna och successivt höjts. Nu är läge att slopa inkomsttaket, det är en klok investering i våra unga och i framtiden. Tack för ordet!

Tack, talman!

Det är ju inte på långa vägar första gången vi diskuterar den här frågan. Den har varit uppe åtminstone två gånger, som jag kommer ihåg, i debatten om relationen mellan arbetsinkomster samtidigt som man får stöd från samhället.

Vi har från socialdemokratiskt håll, och även utifrån forskningen, lyft fram motsättningen mellan arbete under studietiden och studieprestationer. Det handlar om att hinna och orka med sina studier om man jobbar mycket under den tiden. Dessutom behöver det finnas ett incitament för att bli färdig inom den tid som samhället numera har ålagt studerande att klara av sina studier.

Har ni funderat på den aspekten av frågan, ledamot Valve?

Om man förenklar förslaget handlar det, krasst sagt, om: ska AMS följa upp inkomstgränserna gentemot de studerande? Ja eller nej? Det är det som är skillnaden mellan att vara för förslaget eller emot det.

Är vi för det då tycker vi att det är en jättebra idé att ha en myndighet som följer upp inkomstgränser och ser till att studerande inte arbetar för mycket.

Är vi emot det så ser vi att AMS har andra behov. Det är inte första gången i den här salen som AMS har meddelat att man har ett stort behov av resurser. Är det här rätt sak för AMS att lägga resurser på? Det är också en relevant fråga.

Tack för det, nu var det inte den fråga jag ställde. Frågan var: Kan det tänkas att detta påverkar, kanske inte vuxenstuderande, men unga människors förmåga, ork och möjlighet att bedriva heltidsstudier samtidigt som de arbetar väldigt mycket? Det finns ju forskning inom det området som tyder på att det kanske inte är så bra för unga människor.

Den andra frågan som jag anser är relevant i sammanhanget handlar om studiestödet. Studiestödet är inte ett bidrag från samhället för att man ska ha råd att studera. Om man arbetar så mycket att man klarar sig ändå, är det då rimligt att samhället står för ett stöd för studier? Jag förstår utgångspunkten för detta, men jag vill ändå problematisera frågan lite grann.

Talman!

Vi moderater tror väldigt långt att människor kan fatta sina egna beslut, förutsatt att de har de verktyg som ger dem friheten att göra det. Människor har i regel ett gott omdöme och klarar av att balansera sina liv, så länge de får rätt redskap.

Jag har fått tre brev angående detta initiativ. Gemensamt för de tre avsändarna är att de är kvinnor, i olika åldrar. De har framhållit att detta är en mycket positiv åtgärd för deras möjligheter att balansera liv, familj, arbete och studier. De har också uttryckt sin tacksamhet för att det har blivit möjligt.

När det gäller den sista frågan om studiestödet, så ska det vara prestationsbaserat. Det är ingen tvekan om detta. Om du sköter dina studier kan du få studiestöd. Om du inte sköter dina studier, ska du inte heller få studiestöd. Så ska det vara.

Tack, talman!

Jag har ganska många frågor, ledamoten Valve får väl svara på vilka ledamoten tycker passar.

Det är så att olika praktikplatser fungerar på olika sätt; vissa ger en slags avlöning, medan andra inte gör det.

Jag håller med ledamoten Fellman om att statistik och forskning visar att det finns personer som har haft en lång tid på sig att komma ur skolan. De har arbetat så mycket vid sidan om att de aldrig tar examen. Detta leder till att folk stannar för länge i studiesystemet och inte kommer ut i arbetslivet. Det är en intressant fråga som utskottet kan titta vidare på.

Jag undrar också om kostnaderna för att införa den här inkomstgränsen borde vara kända? Kan ledamoten Valve resonera lite kring det? Är det samhällsekonomiskt värt det eller inte?

Jag ska försöka fånga så många bollar som möjligt som ledamoten Eckerman kastade.

Om vi börjar med finansieringen, så är det en åtgärd som vi har anledning att tro att den är självfinansierad. Om åländska studerande börjar arbeta och förtjänar mer, betalar de också mer i kommunalskatt och mer i statlig förvärvsinkomst. Det betyder högre inkomster till landskapsregeringen genom en ökad skatteavräkning. Det var den sista frågan.

Ledamoten Eckerman var också inne på ändamålsenligheten. Där kan jag konstatera att så som studier och arbete har utvecklats, är det allt vanligare att man hoppar mellan studier och arbete. Man får arbetserfarenhet och kommer tillbaka till studierna.

Här tror jag att vi, i samband med utskottshörandena, med fördel kan höra åländska studerande på olika håll i världen, både på Åland och utanför Åland, för att ta del av hur deras vardag skulle påverkas av den här förändringen.

Det blir intressant att höra hur utskottet har resonerat.

Eftersom det här är en sådan debatt skulle jag också vilja lägga till att vi ser ett överskott på arbetssökande jämfört med arbetsplatser på Åland. Att säga att slopa inkomstgränsen skulle göra att folk kan jobba ännu mer, det kanske är det en sanning med modifikation. Det kanske inte riktigt finns tillräckligt med arbetsplatser jämfört med personer som är arbetssökande av olika orsaker.

Som sagt, det finns också intressanta studier både på finska och svenska sidan som visar att folk generellt blir kvar längre i studietiden. Detta kommer också att påverka den åländska samhällsekonomin på sikt. Det tar längre tid att ta examen om man tvingas jobba för mycket vid sidan om.

Jag tycker att vuxenstudiestödet (… taltiden slut).

Jag ifrågasätter att vi som representanter för det offentliga ska gå in och bestämma hur balansen mellan studier och arbete ska se ut. Jag anser att de studerande själva kan avgöra den frågan.

Vad gäller ledamoten Eckermans resonemang kring antalet arbetsplatser, att det är så få arbetsplatser, så är arbetsplatser inget nollsummespel. När vi under pandemin införde den här åtgärden såg vi att flera vakanser blev fyllda. Många fick arbete, vilket i grunden är positivt. Att fylla vakanser och få folk i jobb bidrar till att ekonomin kommer igång, vilket i sin tur skapar förutsättningar för fler arbetsplatser.

Vi börjar bygga en positiv spiral uppåt för Åland.

Tack, talman!

Jag tycker att initiativet från Moderat Samling är i grunden mycket positivt, eftersom det ska löna sig att arbeta. Det innebär att vi behöver ett studiestödssystem som inte straffar de studerande som arbetar samtidigt som de studerar. Detta var något som den förra regeringen också gick in för under pandemin, vilket var väldigt positivt.

Precis som det står i motionen, var det en årlig uppskattning på cirka 135 000 och det var en termin under 2023. Det har dock framkommit i bokslutet att det blev betydligt dyrare. Det är svårt att säga om det just handlar om detta, men det blev en betydande överskridning på detta budgetmoment.

Jag tycker att det vore väldigt intressant att få en högskolepraktikant som kan analysera dessa siffror, så att vi kan få mer fakta.

Talman!

Som representant i oppositionen måste jag förhålla mig till det som landskapsregeringen meddelar i olika lagförslag. När landskapsregeringen gjorde en kostnadsuppskattning av åtgärden är det den uppgiften jag har att förhålla mig till. Det är trots allt landskapsregeringen som har meddelat detta, och jag har inte sett några nya siffror som har presenterats efter det.

Det är dock välkommet att utskottet tittar närmare på den siffran. Jag tror kanske inte att vi behöver anställa någon för att göra det, men det är mycket positivt om utskottet tittar på det.

Tack, talman!

De ekonomiska konsekvenserna behöver ändå vägas in. Precis som jag vid flera tillfällen har lyft i debatten, borde regeringen under nästa mandatperiod titta på en hel reform gällande studiestödslagstiftningen. Framförallt bör man fördjupa sig mer i vuxenstudiestödet, vilket jag anser är ett stort behov.

När det gäller byråkratin kan jag säga att utifrån det nya systemet finns det en bedömning från AMS att det inte finns någon byråkrati kring att se över inkomstgränserna. Man ser att deras nya digitala system har lett till en positiv utveckling, både för AMS och framförallt för våra studerande.

Tack för det principiella stödet. Det finns, precis som ministern är inne på, en uppsida. Dels handlar det om nya rutiner på AMS, men också om de skatteintäkter som följer av att fler kommer i arbete.

Vi har i färskt minne betänkandet om allmänt stöd, där vi i väldigt stor utsträckning berörde AMS och kunde notera att AMS har önskat resurser för att göra olika saker. Som moderat ställer jag mig frågan: Är det vettigt att AMS har den här uppgiften att följa upp inkomstgränserna? Jag tycker inte det. Oberoende av om det är så automatiserat att det är en AI som skickar ut återkravsbreven till studerande så förutsätter det någon form av mänsklig övervakning från AMS. Den mänskliga övervakningen kunde lämpligen upphöra. Det skulle vara lättast för alla.

Tack, talman!

Tack, ledamot Valve. Jag tänkte höra, när vi allokerar vår budget, så kommer det in en massa pengar från olika håll. Varifrån anser ledamot Valve att dessa pengar kommer in till budgeten?

Talman!

Jag trodde att jag redan hade svarat på den frågan i en replik. Jag nämnde att ju fler som arbetar på Åland, desto mer betalar de i kommunalskatt och statlig förvärvsinkomstskatt. Detta innebär högre inkomster till landskapsregeringen genom en ökad skatteavräkning.

Det finns mycket bra dokument på ämbetsverkets hemsida som beskriver exakt hur skatteavräkningen fungerar. Jag uppfattar att jag redan har berört detta i en tidigare replik.

Allokeringen av de pengar som flyter in kommer från olika företag eller anställda i företag. Det är detta som egentligen utgör grunden för den budget vi beslutar om här.

Det betyder också att vi måste vara lite försiktiga med den budget vi har. Att ge stöd till dem som kanske inte riktigt behöver det så börjar gå lite utanför.

Gränsen för heltidsstuderande är 1 560 euro per månad, vilket man får tjäna utan att det påverkar studiestödet. Det gäller dessutom de månader man får studiestöd; andra månader räknas helt enkelt inte in i det.

Det här beloppet är 40 % högre än vad det är i Finland.

När vi nu diskuterar detta och försöker vara försiktiga med budgetmedlen, vore det inte bättre att hålla tillbaka lite och använda de ganska goda nivåerna som vi ändå har, istället för att behöva trycka på med högre belopp?

Detta var flera bollar att fånga, i likhet med ledamot Eckermans replik.

Men man kan ju säga så här: Är dagens gräns bra eller dålig? Jag ifrågasätter det. Behöver vi överhuvudtaget ha en gräns? Det är onödigt att blanda sig i sådana frågor från det offentliga. Men om vi nu har en gräns, om man går in på det resonemang som ledamoten Ekström för, räcker inte gränsen? Ja, det beror på vilken studerande du frågar. Frågar du en studerande i en liten studiestad med ganska låga levnadskostnader, så kanske de inte ser något problem överhuvudtaget med dagens gränser.

Ålänningar studerar också i större städer där det finns väldigt höga levnadskostnader. Bara hyran kan vara en stor utmaning, och då är det väldigt välkommet om man kan jobba vid sidan av studierna för att ens ha möjlighet att slutföra dem.

Talman!

Ledamoten Valve har en åtgärdsmotion där han räknar upp positiva effekter, och det är bra.

Men kanske man också, med en kritisk blick, behöver granska att allt inte alltid är så positivt.

En aspekt som man bör fundera på är genomströmningen av studerande och vad den längre studietiden innebär. Har ledamot Valve reflekterat kring dessa frågor och kritiskt granskar effekterna av att ha en längre studietid? Vi har diskuterat genomströmningen i våra skolor. Vi behöver få en snabbare genomströmning för att också få utbildade ungdomar ut i arbetslivet. Har ledamoten funderar kring dessa två aspekter, förutom alla de positiva?

Tack för att ledamot Asumaa noterar alla positiva argument. Det finns ännu flera positiva argument, jag får ta detta i ett annat anförande.

Frågan om allmän genomströmning av studerande är mycket intressant. Jag minns när jag hade förmånen att besöka Jagellonska universitetet i Polen, där vi diskuterade genomströmning av studerande med vicerektorn, som egentligen till angrepp mot hela idén om allmän genomströmning. Utbildningen ser inte ut på det sättet nuförtiden. Man studerar något år och, som i fallet med Steve Jobs, går man istället hem och börja snickra och man lämnar studierna, och någon annan får studieplatsen istället.

Vi kan tycka vad vi vill om det är moraliskt fel eller rätt, men verkligheten ser alltmer ut på det sättet. Det finns en mycket hög efterfrågan på kortare studiehelheter. Det kunde vi också notera i behandlingen av landskapslagen om allmänt stöd.

Tack, talman!

Jag återkommer till frågan om genomströmningen. Det är viktigt att vi får utbildade ungdomar ut i arbetslivet, för det finns säkert många fall där ungdomar har gått ut i arbetslivet utan att återvända och utan att ha avslutat sina studier. Det finns alltid en risk för dem senare i livet att de hamnar där ute utan att ha fullföljt sina studier, vilket de kanske behöver. Vi bör också titta på den effekten.

Vad gäller att det kommer in en massa skatter, om jag inte missminner mig så har ungdomarna ofta noll procent skatt, ända upp till 10 000 euro. Jag tror inte att skatteeffekten i sig kan vara så betydande, åtminstone får de arbetslivserfarenhet i större grad än vad kommunerna får i skatteintäkter.

Det som är A och O, om man värnar om genomströmningen att våra unga får sina examina och blir klara, så är uppföljningen av prestationerna. Om man vill skärpa till något, så är det väl att det snabbt och enkelt ska vara tydligt från myndigheten. Det är ingenting som vi har något problem med överhuvudtaget.

Det som vi reagerar på är den orättvisa som drabbar unga, hungriga och ambitiösa människor som vill arbeta, som vill göra rätt för sig och som vill leva upp till arbetslinjen, och de hindras och stoppas. De får återkravsbrev från en myndighet, och vi tycker att det är orimligt. Vi respekterar att det finns de som tycker att det är rimligt, men vi tycker det inte.

Talman!

Tack för att Moderat Samling lyfter den här åtgärdsmotionen. Från Pro Ålands sida stöder vi den fullt ut.

Det här är egentligen en ideologisk debatt. Det vill säga, hur mycket tror man på individens möjligheter att själv fatta beslut? Och hur mycket tror man inte på det? Jag tror att varje individ i stor utsträckning själv kan inse hur mycket arbete man kan göra vid sidan av och hur mycket man inte kan göra.

Det finns en kostnad här, självklart är det så, å ena sidan, men det är alltid väldigt lätt att räkna in kostnader. Men det är mycket svårare att räkna på vad man faktiskt vinner, å andra sidan. Jag tycker att dessa aspekter inte riktigt är jämförbara.

Därför anser jag att det är ett bra initiativ, och jag hoppas att det ska gå att få det vidare.

Tack, talman!

Tack för den fina repliken. Jag kan också instämma i att det skulle ha varit trevligt att ha ett material på statistisk nivå som beskriver det. Nu har jag fått brev från enskilda studerande som berättar om sina unika omständigheter. Det har ett värde också, men man ska vara försiktig med att dra alltför långa slutsatser bara utifrån de fyra breven. Jag kan konstatera att det handlar om åtminstone fyra arbetstillfällen.

När det gäller ideologin har ledamoten helt rätt i att om vi vill skapa ett samhälle byggt på tillit, där ansträngning lönar sig, då är det rätt väg att gå.

Som jag har nämnt i tidigare repliker tycker jag det är lite udda att vi, även i hållbarhetsarbetet, har slagit fast att vi inte ska hindra andra människors möjligheter, men sen är det ändå okej att göra det i vissa fall.

Talman!

Det är som om det inte finns någon acceptans i mellanmjölkens land för att det faktiskt finns unga, driftiga människor som klarar av att studera, hålla sin studietakt, jobba vid sidan av och ändå engagera sig ideellt i olika föreningar.

Man tar inte bort initiativförmågan hos dem när man försöker dämpa dem och säger: Nej, du är egentligen lite för bra för det här samhället. Du jobbar lite för mycket för att samhället ska stötta dig.

Jag tycker att det är fel, för det är just dessa individer som ska ta det åländska samhället vidare in mot framtiden.

Talman!

När vi behandlade gymnasielagen var det ett mycket tydligt besked från regeringsblocket att utbildningsområdet ska prioriteras, rent av på ramnivå. Vi föreställer oss att den här åtgärden skulle passa mycket väl in i den prioriteringen. Den torde vara kostnadseffektiv och skapa flexibilitet, samt möjligheter för studerande att rå om sin egen tillvaro.

Till sist vill jag upprepa det jag sa inledningsvis: har vi en ansträngd landskapsekonomi, vilket vi har nu, och inte har möjlighet att höja stödet, då borde vi istället skapa möjligheter.

Tack, herr talman!

Lagting och åhörare, som vi alla vet är Åland i behov av tillväxt, och därför måste vi skapa vettiga förutsättningar. Det är helt sant. Förutom allt som har med näringslivets tillväxt att göra, måste vi också våga se över system som inte fungerar optimalt.

Förslaget att avskaffa inkomsttaket för studiestöd är i detta sammanhang ett intressant steg. I grunden finns en rimlig tanke: arbete vid sidan av studier ska inte straffas. Studerande som vill ta ansvar för att skaffa sig erfarenhet kanske inte ska riskera att förlora sitt studiestöd för det.

Men å andra sidan finns det alltid två sidor av ett mynt. Om man livnär sig på sin lön kanske man inte är i behov av stöd som består av skattemedel.

Det som är speciellt intressant just nu är den ökande arbetslösheten, samtidigt som vi ser en djupt sjunkande kurva för lediga arbeten. Detta fenomen har uppstått framförallt på senare tid, och dessa kurvor går totalt åt varsitt håll.

Det finns också flera möjliga positiva effekter. Det kan bli enklare att kombinera studier och arbete, vilket kan förenkla för arbetsgivare som får bättre möjligheter att anställa studerande. Dessutom finns det en tydlig rättviseaspekt: alla studerande har inte ekonomiskt stöd hemifrån. För vissa kan det vara en möjlighet att arbeta vid sidan om, vilket kan vara avgörande för att klara sin vardag.

Men även om intentionerna är goda måste vi vara ärliga när det gäller ekonomin. Reformen innebär en kostnad som i tidigare beräkningar uppskattades till 135 000 euro för ett halvår, det var i budgeten för 2023. I bokslutet för år 2023 ser vi att denna kostnad ökade markant. Det är svårt att läsa ut exakt ur boksluten, men om jag tolkar det rätt så får jag en ökning på 46 %. Så vad ska det årliga budgetbehovet egentligen hamna på? Sannolikt ungefär 400 000, det tror jag att är en hyfsad gissning. Det är svårt att säga, men det ligger ungefär i den storleksordningen.

En annan fråga är om denna reform verkligen träffar rätt. Gynnar den i första hand studerande som faktiskt behöver arbeta för att få ekonomin att gå ihop? Eller riskerar den att bli en förmån för dem som redan har relativt goda ekonomiska förutsättningar?

Samtidigt ska det sägas att tanken att minska byråkratin och förenkla systemet är i grunden bra. Vi kan skapa ett studiestödssystem som är enklare, mer förutsägbart och mindre administrativt tungt, vilket också har ett värde.

Vi har system för studiestöd, Stuart. Vi som har varit med lite längre minns att detta system påbörjades för kanske tio år sedan. Till varje budget behövdes 20 000, 30 000, 40 000 och 50 000 euro för att få det här systemet klart. Det blev färdigt för ett tag sedan, och i dag lär det fungera smidigt. Den manuella inputen för att hantera studiestöd är ganska ringa.

Allt detta sammantaget gör att det är viktigt att vi granskar detta reformförslag noggrant, om vi väljer att granska det. Vi behöver veta om denna reform faktiskt leder till mer arbete, bättre matchning på arbetsmarknaden, större attraktionskraft för Åland eller om kostnaderna riskerar att bli större än nyttan. Tack, mina vänner!

Talman!

Ledamoten lyfter fram siffror om en ökning av studiestöd som betalades ut efter att vi gjorde den här förändringen i samband med pandemin. Kan man se vem som fick det här? Kan man se att det var de som jobbade vid sidan av, eller var det bara en generell ökning av studiestöd som gick ut?

Det har man i alla fall kunnat konstatera, efter flera långa diskussioner jag har haft med nordiska kollegor, att det var många fler som studerade under pandemin, eftersom det var svårt att få jobb. Många började studera för att de inte kunde få extra jobb på restauranger eller i butiker, det var omöjligt.

Därför steg antalet studenter. Det var svårt att få tag på studiebostäder med mera i många länder och städer på grund av att så många fler studerade. Vet ledamoten om man uttryckligen kan se om att det här är de som studerade och jobbade vid sidan av? Eller är det bara så att det var fler som studerade?

Tack, herr talman!

Nej, de siffror som jag har tagit är direkt ur budget och bokslut, det är inte så mycket analys i dem, så det kan jag inte svara på. Men det är en bra fråga.

Talman!

Jag tar ett personligt exempel. När det gäller diskussioner med personer från Skottland i Nordiska rådet - de har ibland representation och deltar i diskussionerna - så de nämnde att det var helt omöjligt att få tag på lägenheter i Glasgow och Edinburgh under pandemin. Det var så många som började studera.

Det är tydligt att Åland inte är unikt i det avseendet. Flera personer valde att börja studera eftersom de inte fick några jobb, eller just på grund av den situationen. Jag tror att man inte kan dra de slutsatser som ledamoten här framhäver, att summan höjdes på grund av att man kunde jobba vid sidan av. Vi har inga belägg för det. Att säga det tycker jag inte att är riktigt okej.

Siffror från budget och bokslut är på sätt och vis alltid okej. Men de innehåller inte så mycket analys alla gånger.

Jag tror att vi är överens om att de värsta pandemiåren var ingenting normalt eller hur ytterst få saker var normala under den perioden.

Men siffrorna som på den tiden presenterades av regeringen är de dokument som vi har att förhålla oss till.

Talman!

Ledamoten Höglund nämnde själv i sitt anförande och jag vill tillägga att vi måste nog vara säkra innan vi säger 400 000 eller 300 000. Det vi har att förhålla oss till idag är de lagförslag där landskapsregeringen tidigare har gjort uppskattningar.

När vi tittar på bokslutet så är problemet att det ingår en mängd andra åtgärder som landskapsregeringen har vidtagit. Det är därför lite knepigt att bena ut effekten. Vi kan göra ett försök i utskottet att reda ut detta, men jag ser vissa utmaningar. Det vore bra om vi kan nå en högre grad av säkerhet innan vi fastställer det ena eller det andra.

När vi pratar siffror är utgångsläget 135 00. Det som står i motionen, och de 135 000 kom någonstans ifrån. Det måste ha varit budgeten för 2023 och medföljande lagförslag. Men innan man går vidare med det här ärendet måste man göra som vanligt: titta på vad som kan bli bättre och vilka risker som finns. Det är normal politik.

Jag vill också passa på att lyfta fram en fördel med det här förslaget för arbetsgivare.

Är du arbetsgivare och ska anställa sommarpersonal, då kan det vara så att vissa är diskvalificerade för några månader på grund av inkomstgränsen. Detta ökar möjligheten för arbetsgivare att anställa även utanför sommarmånaderna.

Men vi kan återkomma till det i utskottet.

Talman!

Systemet idag innebär ju en del administration av AMS. För idag kan man ju tex. heltidsstuderande välja att lyfta deltidsstudiestöd. Det är ju AMS som ska övervaka och hantera dessa gränser.

AMS har flera gånger efterfrågat mera resurser för sin verksamhet. Så sent som i onsdags diskuterade vi arbetslösheten och då lyftes behovet av insatser vid AMS.

Tror ledamot Höglund att en del resurser kunde frigöras vid AMS om vi skulle ta bort inkomsttaket?

Jag har erfarit att det som har hänt inom AMS, från att ha varit väldigt dåligt digitaliserade under många år, är att AMS är väldigt bra digitaliserat i dagsläget. Detta har skett genom ett system som tog många år att utveckla, närmare bestämt 10-15 år. Det har kostat en hel del pengar, men till slut har man fått ett system som hanterar stöd och de gränser som ingår i denna stödhantering. Där har man verkligen kommit långt.

Det är klart att allt kräver en viss manuell handpåläggning, men jag vill betona att det handlar om ytterst få timmar på årsbasis.

Talman!

Det vore bra om utskottet tittar närmare på detta. Saker och ting kan ha förändrats de senaste åren, i takt med att arbetslösheten stiger och fler ungdomar söker jobb.

I dag såg vi ett företag som ska etablera sig på Åland och som har över 400 ansökningar. Det har kan ha hänt en hel del på arbetsmarknaden. Det är bra att vi uppmärksammar detta, för det är ändå rätt intressant.

Jag tycker att minister Hambrudd hade ett jätteintressant perspektiv när det gäller att involvera högskolan och titta på det här. Vi måste också se möjligheterna här. Vi kan inte bara fokusera på problemen; vi måste se framåt. Det är jätteroligt att det kommer sådana inspel kring den här motionen.

Tack, herr talman!

I mitt anförande var jag dels väldigt positiv och dels ifrågasättande kring ekonomin. Om utskottet väljer att ta upp allt detta så är det ett ganska stort jobb att göra, att titta på plus och minus, helt enkelt.

Tack, talman!

Det har sagts här under debatten i dag att det till stor del är en ideologisk fråga, och det håller jag absolut med om. Men jag har svårt att se några av de ideologiska resonemang som har förts fram här.

Vi från Obunden Samling ser i stort sett så här: det socialistiska tankesättet i hela samhällsbygget har gått så långt att till och med högern förespråkar bidrag åt fler människor. Vi förstår naturligtvis tankesättet, men är det verkligen samhället som ska ha ansvar för allting?

Nu är det förvisso så att det blir en flitfälla om man förlorar en förmån när man är flitig. Så är det inom flera stöd, till exempel utkomststödet. Men vad är lösningen för att få bort flitfällor? Är det att man fortsätter ge stöd åt människor som inte behöver stöd? Då är vi snart inne på medborgarlön, vilket är ganska långt ifrån en högerpolitik, om man ska vara helt ärlig.

Vår syn på samhällsbygget är att man i grunden är ansvarig för att försörja sig själv. Sedan finns det de som inte klarar av att försörja sig själva. För dem finns det stöd. De som behöver stöd får det.

Om jag och andra vill investera i oss själva genom att fortbilda oss och vidareutbilda oss, så investerar samhället i oss genom att erbjuda en gratis utbildning. Vi är inte helt övertygade om att samhället, trots att en person klarar av att försörja sig själv, ska fortsätta ge den personen bidrag. Då tror vi att man har kommit en bit ifrån vad det här stödet var tänkt att vara, i alla fall ur ett borgerligt perspektiv. Tack!

Talman!

Jag är i alla fall glad över att ledamoten Egeland nämnde resonemanget kring flitfällor, alltså att man förlorar stöd om man anstränger sig. Jag tror att ledamoten använder utkomststödet som ett exempel, och det är faktiskt precis samma resonemang som ligger till grund för detta.

Vi gillar frihet. Vi gillar eget ansvarstagande, och vi vill att unga ska kunna ta ansvar för sin egen vardag. Det här är något som vi känner mycket starkt att skulle främja det målet.

Till sist kan man nämna att studiestödets storlek inte är särskilt imponerande. Ju mindre det indexjusteras, desto mindre imponerande blir det. Med tanke på inflationen och världsläget så går det nog i en riktning där det närmast blir symboliskt.

Tack, talman!

Vi gillar också frihet och eget ansvarstagande. Men att betala ut stöd till människor som klarar av att försörja sig själva handlar inte om eget ansvarstagande; det handlar om samhällets ansvarstagande. Ett ansvarstagande som samhället egentligen inte behöver ta, eftersom personen i fråga klarar av att försörja sig själv.

Jag skulle kunna föra ett mycket djupare resonemang kring detta, med tanke på samhällskontraktet. Vad är det för samhällskontrakt vi vill ha? Vill vi ha ett samhällskontrakt där alla individer vet att vi är en del och att vi måste bidra till detta? Eller vill vi ha ett samhällskontrakt där alla vet att det är samhällets uppgift att se till att jag lyckas, att det är samhällets ansvar att ge mig stöd, trots att jag klarar av att lyckas själv?

Talman!

Det resonemanget har också en annan sida. Vad är det för samhälle vi vill bo i? Vilken samhällsgemenskap är det som vi ska ha?

I de brev som jag har fått från studerande har flera framhållit hur viktigt det är för dem att överhuvudtaget komma in i samhället. En person beskrev att hen var nyinflyttad på Åland och inte hade möjlighet att lära sig svenska och jobba, samtidigt som hen fick återkrav på studiestödet. Det fick väldigt stora konsekvenser för hela familjen. Har man låga intäkter kan till och med små stöd ha stor betydelse.

Den personen fick sedan möjlighet att lära sig svenska och att få ett jobb.

Det här är frågor som har en mycket stor betydelse, inte bara för studerande utanför Åland utan också för studerande på Åland, där det finns många.

Tack, talman!

Man ska vara försiktig med att använda anekdotisk bevisföring. I det här fallet handlar det om en person som har flyttat hit, inte kunde språket och behövde stöd för att lära sig språket. Jag skulle säga att samhället har ett annat ansvar här, och det är att SFI-kurserna ska erbjudas på kvällstid.

Lösningen på detta problem är snarare att man anordnar SFI-kurser på kvällstid, så att personen i fråga kan arbeta och bidra till samhället under dagarna, istället för att en person ska behöva stöd för att kunna studera på dagarna.

Talman!

SFI-kurser är en utbildning för dem som är arbetslösa. Det går inte att ha en SFI-kurs på kvällstid om man jobbar på dagarna. Det är helt omöjligt.

Vad menar ledamoten med att man inte behöver studiestöd om man kan jobba tillräckligt mycket för att klara sig? Om det nu är så att man inte klarar sig utan studiestöd, då tar man ut max studielån. Man bor i en storstad som Stockholm och har dyra hyror. Det finns inget alternativ.

Du kan inte studera på Åland. Det går inte. Kurserna finns inte där, och du vill inte studera på distans. Hur menar du då? Ska man bara strunta i den utbildningen och välja en annan som man har råd med? Eller ska man bita ihop och jobba lite grann för att precis klara av att få mat på bordet också?

Studiestödet och studielånet räcker precis till hyran och kanske eventuellt till ett kort på tunnelbanan.

Tack, talman!

Det korta svaret blir väl att bita ihop och jobba lite grann. Har du valt att bo i en storstad som Stockholm, där det är så dyrt, ja, då kanske du får leva med att vissa konsekvenser följer med det valet.

Absolut, man ska strunta i den utbildning som man har kommit in på, om man har kommit in på det stället. Men om den bara finns i Stockholm, ska jag strunta i den? Jag borde ha valt att studera i Borlänge, Mariehamn eller någonstans där den utbildningen inte finns. Den logiken funkar inte.

Du kom in på en utbildning. Du går den i Stockholm, tyvärr. Det är fruktansvärt dyrt med hyror där. Ja, det är dyrt och allting kostar. Om man då klarar av att gå den här utbildningen genom att jobba lite extra, så är gränsen 1 562 euro brutto. Sedan får du betala skatt på det. Den här gränsen är rätt hög, jag håller med om det. Men måste vi då ha ett kontrollsystem? Kan man inte bara strunta i det här kontrollsystemet och administrationen och låta folk jobba om de vill?

Tack, talman!

Ja, om vi struntar i kontrollsystemet, då handlar det om en medborgarlön för studerande. Så enkelt är det. Är man för en medborgarlön för studerande, så är man det, och är man inte för det, så är man emot det.

Jag vill återkomma till det här med SFI-kurs. Jag måste erkänna att jag inte visste att man inte fick gå en SFI-kurs om man var arbetande. Det är ju definitivt fel. Man måste kunna jobba på dagarna och få lära sig svenska på fritiden. Allt annat är jättekonstigt. Men det är en helt annan fråga, såklart.

Tack, talman!

Kära kolleger och åhörare! Ibland brukar jag poängtera att det här är inget gruppanförande. Det gör jag även i dag. Det här är mitt personliga anförande.

Visst, det finns en risk med att för mycket arbete under studierna kan gå ut över skolarbetet. Samtidigt är fördelarna så många fler, för såväl individen, arbetsplatsen och samhället i stort. I ärlighetens namn tror jag våra studeranden är så ansvarsfulla att de själva kan bedöma och lägga rätt nivå på studier kontra arbete. Sedan är det ingenting som säger att en studerande skulle ha mindre studiemotivation om den inte jobbade.

Arbete och studier främjar arbetslinjen, vilket innebär att det alltid ska löna sig bättre att arbeta än att leva på enbart bidrag. Utbildning, ansträngning och ambition är grundpelare för både individens utveckling och Ålands tillväxt. 

Arbete i kombination med studier kräver disciplin och ger många goda färdigheter inför det kommande arbetslivet. Det går helt klart att jämföra med studier och elitidrott, som även det skapar starka individer. Givetvis passar detta inte alla, därför är det bra att det finns valfrihet, att arbeta och studera, eller enbart studera och leva på bidrag. Däremot får vi aldrig bygga ett samhälle där det inte lönar sig att arbeta, oberoende ålder ska detta vara fördelaktigt.

En annan fördel är att man som arbetande studerande har enklare att komma in på arbetsmarknaden efter studierna. Flertalet arbetsplatser är i behov av inhoppare, vikarier eller deltidsanställda, det gynnar verksamheter och det som gynnar verksamheter gynnar tillväxt och ekonomi.

Det finns mycket i denna åtgärdsmotion jag sympatiserar med. Individuell frihet, arbetslinje, tillväxt och förbättrad ekonomi för såväl studerande som samhälle.

Några kan tycka att den som får en viss lön inte behöver samhällsstöd i form av studiebidrag. Här är det viktigt att påminna om att arbete aldrig får bestraffas. Är du som studerande ambitiös och anser att du har möjlighet att komplettera din studietid med arbete ska du inte bestraffas för att du gör mer än vad du egentligen skulle behöva. Flit och ambition ska alltid löna sig.

Talman! Denna åtgärdsmotion berör ett ständigt aktuellt ämne. Vi pratar allt oftare ofta om behovet av tillväxt, vilket inte är underligt, då tillväxten är grunden till utveckling och välfärd. Det kan handla om avbyråkratisering, rätt utbildningar, riskkapital, ökad inflyttning etc.

Däremot pratar vi sällan om en tillväxtfrämjande kultur. Att inte bestraffas för att man arbetar är en viktig del i en sådan tillväxtfrämjande kultur. Valfrihet är en annan del av tillväxtkultur, att själv få avgöra och styra sitt liv. Det är livsviktigt att det åländska samhället hela tiden bejakar arbete och flit. Det kommer över tid att skapa fler entreprenörer, företag, arbetsplatser och starkare individer. Att studera och arbeta utan begränsningar kopplat till valfrihet och flit ger en mycket bra Ålandsbild, exakt en sådan miljö vi behöver forma för att fortsätta lyfta det åländska samhället och inte minst vår tillväxt och attraktionskraft. Tack, talman!

Jag vill tacka utskottsordförande Holmberg för ett fint anförande. Jag hade uppriktigt sagt inte kunnat uttrycka det bättre själv.

Man kan konstatera att både människan och samhället blir lite rikare när fler arbetar.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Jag tror, precis som jag sade i mitt anförande, att vi funderar så det värker på olika tillväxtfrämjande åtgärder. Dessa kan vara direkta åtgärder via olika typer av lagstiftning, attraktionskraftshöjande insatser eller avbyråkratisering.

Men jag tror att vi ibland kan glömma den miljö där vi ska verka och leva. Det är viktigt att vi fokuserar på åtgärder som gör det lönsamt att arbeta och studera. Jag anser att detta är av stor betydelse, och att det över tid kommer att skapa fler entreprenörer och fler åländska arbetstillfällen som driver samhället framåt.

Talman!

Som företagare ser jag positivt på den här moderata åtgärdsmotionen om att avskaffa inkomsttaket för studiestöd. Förslaget handlar ju i grunden om att ge de studerande större frihet att kombinera studier och arbete.

Men jag vill också lyfta en aspekt som kanske hamnar lite i skymundan i den här diskussionen, nämligen arbetsgivarens perspektiv.

Som företagare har jag haft många studerande som jobbat extra hos mig genom åren vid sidan av studierna. Många gör det helt enkelt för att få vardagen att gå ihop, för att kunna betala hyra, mat och andra kostnader.

När det finns ett inkomsttak kan det leda till situationer där en studerande egentligen både kan och vill jobba mer och där arbetsgivaren dessutom kanske har behov av arbetskraft, men där reglerna sätter stopp.

Konsekvensen blir att arbetsgivaren måste ta in andra tillfälliga inhoppare i stället. Då behöver man skola in ny personal, ofta för korta perioder. Det är ineffektivt för företaget och det är sällan den bästa lösningen för verksamheten. Det kostar pengar för de åländska företagen.

I värsta fall kan det också leda till att företagaren väljer bort den studerande i planeringen av arbetskraft, eftersom man vet att deras arbetstid ändå är begränsad av detta system.

Det finns även andra aspekter man kan beakta. Du flyttar till Åland för att studera från andra orter i Europa, du kanske inte har några föräldrar som bor här, du kommer från ett lite fattigare land och du har begränsade ekonomiska resurser inom familjen. Du behöver jobba extra på kvällar och helger, speciellt söndagar när det är dubbelt betalt.

Talman! Jag tycker att vi bör ställa oss en ganska enkel grundläggande fråga. Om en studerande vill jobba och en arbetsgivare vill anställa och har jobb, varför ska regelverket stå i vägen?

Dessutom innebär dagens system administration för AMS som ska övervaka och hantera dessa gränser. AMS har flera gånger efterfrågat mera resurser för sin verksamhet. Så sent som i onsdags diskuterade vi arbetslösheten och då lyftes behovet av insatser vid AMS.

Om vi tar bort sådana här begränsningar frigör vi resurser i systemet. Det behöver utredas. Mindre kontroll, mindre administration och mer fokus på det som verkligen behövs, det tror jag att är bra.

Talman! Det är också värt att notera att vi redan i år har sett en förändring i systemet. Från och med den 1 januari 2026 höjdes inkomstgränsen för studiestöd marginellt, 41 euro för heltidsstuderande och 59 euro för deltidsstuderande.

Man kan faktiskt som studerande på heltid välja att lyfta deltids studiestöd för att kunna arbeta mera. Men just detta visar egentligen något viktigt. Systemet blir ganska komplicerat. Studerande ska fundera på vilken stödform de lyfter, hur mycket de kan och får arbeta och hur inkomsten påverkar stödet. Behöver vi ha ett så här krångligt system på Åland?

Arbete vid sidan av studier är något väldigt positivt i sig. Den studerande får inte bara en extra inkomst, de får också erfarenhet av arbetslivet. De lär sig ta ansvar, samarbete, service och arbetsdisciplin. Det är kunskap som man inte alltid får i ett klassrum.

Dessutom stärker det kopplingen mellan studier och arbetsliv. För många unga är extra jobbet den första kontakten med arbetsmarknaden och ofta också vägen till framtida jobb. Man träffar även potentiella nya arbetsgivare i sitt arbete.

Det finns även andra positiva saker. När fler kan jobba lite mer ökar utbudet av arbetskraft. Företagen får lättare att hitta personal och skatteintäkterna ökar. Både individen och samhället blir faktiskt lite rikare när fler arbetar.

Vi behöver också fundera på hur vår syn på studier ser ut idag. Den traditionella bilden är att man antingen studerar eller arbetar, men den stämmer inte riktigt längre. I dag rör sig människor mycket mer mellan studier och arbetsliv.

Och vi måste komma ihåg i dessa tuffa tider att alla inte har samma ekonomiska förutsättningar. Alla studerande har inte möjlighet att fokusera enbart på studier, många ungdomar måste faktiskt arbeta för att få det att gå runt.

Talman! Om det dyker upp ett extra arbete ska man kunna ta det, utan att behöva räkna timmar och oroa sig för att förlora sitt studiestöd. Det gör livet lite friare för studerande, det gör det enklare för företag och det gör arbetsmarknaden lite mer flexibel. Det blir även lite enklare för AMS.

Just därför tycker jag att den här moderata motionen pekar i en konstruktiv riktning, en riktning som också andas tillväxt. Tack!

Tack, talman!

Men även som det är idag får du jobba. Det finns inget som hindrar dig från att arbeta, och om du jobbar mycket, då kan du bli av med ditt skattefinansierade stöd.

Det är väl egentligen inte så konstigt. Det borde ju vara ett rimligt tankesätt för en borgerlig politiker att säga att vi inte ska betala ut stöd till dem som försörjer sig själva.

Talman!

Stöden är inte så stora i dag, särskilt om vi tittar lokalt. Stöden är väldigt små, och dessutom har vi sänkt dessa stöd. Även om studiestödet har höjts med 41 och 59 euro så har de studiestödet sänkts. Studiestöden är inte stora.

Om man studerar utomlands, till exempel i Uppsala, Stockholm eller Gävle, kan hyrorna vara mycket höga. Varför ska vi begränsa möjligheterna för våra åländska ungdomar att kunna arbeta vid sidan av sina studier? De behöver tjäna pengar för att kunna ha råd med mat och boende.

Jag anser att stöden inte är stora lokalt. De kanske är större i Sverige, men det kostar också mer att studera där.

Du som är företagare har ju ändå lite personal som kommer och jobbar extra. Hur många timmar extra arbetar en studerande ungefär i snitt? Vad är en normal situation för en studerande hos just de företagen du känner till?

Tack, talman!

Jag tycker att inkomsttaket idag är rätt okej. Idag har vi en gräns för heltidsarbete på 1 562 och deltid 2 260 euro. En deltidsstuderande måste jobba ganska mycket för att nå upp till 2 2 60 och 1 562 brutto. Många jobbar på söndagar och nätter, och vi har många restauranger som håller öppet. Jag känner till många ungdomar som söker sig dit för att kunna tjäna pengar, och man kan snabbt nå upp till de här summorna.

Vi har även fått reflektioner från våra väljare inom Moderaterna, med konkreta exempel på detta. Jag har också egna exempel från mitt företag som jag kanske inte väljer att ta upp här. Jag minns särskilt en mamma som studerade och hur hon fick livet att gå ihop. Hon var ensamstående och hade ingen hjälp från någon, inget stöd från pappan. Det var tufft för henne.

Att titta på de olika nivåerna är viktigt. Man kan utgå från vanliga timlöner och vad kollektivavtalen säger. Om man inte tar det allra lägsta, utan istället en något högre timnivå, handlar det ändå om 25 timmar i veckan. Det är en nivå som gör att man kan klara sig på 1 562 euro per månad, vilket är relevant under de månader man faktiskt får studiestöd. Det handlar inte om sommarmånaderna, till exempel.

Då kan man fråga sig: Vad räcker? Dessutom kan man ha lördagsersättningar och liknande, vilket innebär att det räcker med en bra söndag för att nå upp till den här nivån.

Fortsättningsvis har man redan idag en ganska bra möjlighet att klara sig. Inser man inte att detta räcker, för krävs det mer arbete än så här så kan det bli problem med att klara av studietakten.

Jag tycker att detta är en viktig diskussion som har tagits upp flera gånger här idag.

Det är klart att man behöver utreda kostnaderna.

Det känns som att man fokuserar på problemen, medan jag försöker se lösningar. Jag vill hitta sätt att främja tillväxt och få fart på vissa saker.

Talman!

Mina kollegor har redan lyft flera viktiga perspektiv i den här frågan, både tillväxtperspektivet och arbetsmarknadsperspektivet.

När man arbetar med lagstiftning märker man ganska snabbt att system ibland blir mer komplicerade än vad de egentligen behöver vara. Vi skapar regler, gränser och kontrollsystem som sedan ska administreras och följas upp.

Ibland behöver man därför stanna upp och ställa en ganska enkel fråga: fyller regeln fortfarande ett tydligt syfte?

När det gäller studiestödet har vi i dag ett system där studerande behöver hålla noggrann koll på sina inkomster för att inte riskera att överskrida en inkomstgräns och förlora sitt stöd.

Det innebär administration för myndigheter, men också osäkerhet för den enskilde studerande. Samtidigt vet vi att arbete vid sidan av studier i de allra flesta fall är något positivt. Det ger erfarenhet, kontakter och ofta den första vägen in på arbetsmarknaden.

Talman! Ibland hör man invändningen att någon då skulle kunna arbeta väldigt mycket, kanske till och med heltid, och ändå få studiestöd.

Men låt oss ta ett konkret exempel. En studerande får ett arbete, kanske i en butik, i äldreomsorgen eller i restaurangbranschen, och arbetar så mycket att studierna inte längre framskrider. Då uppfyller man heller inte studiekraven, och då betalas inget studiestöd ut. Systemet har alltså redan den kontrollen.

Och om en studerande faktiskt får ett arbete som är så bra att studierna inte längre behövs, då är det kanske snarare ett tecken på att arbetsmarknaden fungerar.

Jag har också hört argumentet att detta skulle vara någon form av medborgarlön. Det delar jag inte alls. En medborgarlön betalas ut utan krav. Studiestöd betalas ut till den som studerar och vars studier framskrider.

Det vi diskuterar här är alltså inte pengar utan motprestation, utan om studerande ska behöva tacka nej till arbete för att inte riskera att överskrida en inkomstgräns.

Talman! Ibland är det faktiskt politikens uppgift att våga förenkla, att våga ta bort regler som inte längre är nödvändiga och som riskerar att skapa mer krångel än nytta. Därför tycker jag att den här motionen lyfter en relevant fråga om hur vårt studiestödssystem ska fungera framöver. Sätt människan före systemet! Tack, talman.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.