Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack talman! Landskapsregeringen föreslår att landskapslagen om hälso- och sjukvård och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter och landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård ändras och att de föreslagna lagarna träder i kraft så snart som möjligt.

Social- och miljöutskottet delar landskapsregeringens bedömning att landskapsregeringen kan utse den tjänsteman som deltar i Ålands hälso- och sjukvårds styrelsemöten. I lagförslaget föreslås att det i förtydligande syfte intas bestämmelser som hänvisar till språklagen och att den inte ska tillämpas på Åland i lagarna om klientens och patientens ställning och rättigheter.

För även om Åland enligt 36:e paragrafen i självstyrelselagen är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket är svenska, så finns det i lagstiftningen vissa prövningsbaserade undantag som det redogörs för i lagförslaget. Enligt förvaltningslagen för landskapet Åland så bör tolk anlitas i ett ärende som har inletts av en myndighet, om en part inte behärskar svenska om det är skäligt. Av förarbetena framgår att anlitande av tolk även innefattar översättning av handlingar men utskottet konstaterar att ärenden som blivit anhängiga på en parts eget initiativ, exempelvis klagomål där är det parten själv som ordnar tolknings- och översättningshjälp om han eller hon inte behärskar svenska.

Utskottet noterade också att lag- och kulturutskottet i sitt betänkande över lagförslaget om ny diskrimineringslag där språk intogs som en ny uttrycklig diskrimineringsgrund skriver, "Vad gäller skrivningen om bör i stället för skall i fråga om anlitande av tolk för personer som inte behärskar svenska anser utskottet att landskapsregeringen bör överväga en ändring i samband med revidering av förvaltningslagen".

I lagen om patientens ställning och rättigheter som gäller som blankettlag på Åland stadgas att patientens modersmål, individuella behov och kultur i mån av möjlighet ska beaktas i vården och bemötandet och i lagen om klientens ställning och rättigheter i socialvården finns en liknande bestämmelse. I lagen om patientens ställning och rättigheter sägs att en patient har rätt att få upplysningar om sitt hälsotillstånd, vårdens och behandlingens betydelse, olika vård och behandlingsalternativ och deras verkningar samt om andra omständighet som hänför sig till vården och som har betydelse då beslut fattas om hur patienten ska vårdas.

En yrkesutbildad person inom hälso- och sjukvården ska ge upplysningarna så att patienten förstår innebörden av dem. Om en yrkesutbildad personer inom hälso- och sjukvården inte behärskar det språk som patienten använder eller om patienten på grund av hörsel-, syn- eller talskada inte kan göra sig förstådd då ska tolk anlitas i mån av möjlighet. För socialvårdens del finns liknande bestämmelser. Tolkningstjänster finns via telefon dygnet runt, vilket innebär att det nuförtiden oftast finns möjlighet till tolk även i akuta situationer.

Vidare konstaterar utskottet att vårdpersonalen även har rätt att använda de språk han eller hon behärskar till exempelvis engelska eller finska, utan att behöva anlita tolk i de situationer som redogjorts för. Lagförslaget innehöll eller innehåller skrivningar om den nordiska konventionen som godkänts av lagtinget 95 om socialt bistånd och sociala tjänster, vilket väckte intresse i utskottet och vårt resonemang finns att läsa mera i betänkandet. Kort sammanfattat kan sägas att godkännandet ansågs inte stå i strid med självstyrelsens bestämmelser om att Åland är enspråkigt svenskt och ämbetsspråket svenska. Konventionen föranledde inte heller några ändringar i den befintliga lagstiftningen. Konventionen har ingåtts mellan Finland och övriga nordiska länder. Konventionen gäller således inte mellan Åland och Finland och här måste vår utskottssekreterare Carina Strand få ett stort tack för att hon har hjälpt oss genom konventionens juridiska djungel.

Med hänvisning av det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslagen i oförändrad lydelse.

Talman! Utskottssekreterare och utskottet förtjänar en eloge, betänkande nummer tre är faktiskt ganska mycket självstyrelsepolitik det finns mycket matnyttigt här. Utskottet och utskottssekreteraren har rätat ut en del frågetecken, det är ett bra jobb som utskottet som helhet har gjort.

Tack talman! Tack för den kommentaren. Absolut, jag sade också i remissanförandet att det här är kanske självstyrelsepolitik än hälso- och sjukvårdspolitik eller socialpolitik.
Men det finns och har länge funnits en uppfattning om att man i själva vården inte kan eller får använda något annat språk än svenska och det vill vi nu tydliggöra i vårt betänkande.

Talman! Även om lagförslaget inte i första anblick tycks innehålla något sprängstoff finns det detaljer som väcker frågor om språkliga rättigheter. Dessa är värda att ägna lite tid åt.
Av den anledningen redogjordes av ledamoten Söderlund så ville social- och miljöutskottet i sitt betänkande för den här lagstiftning som gäller klienters och patienters språkliga rättigheter i vårdsituation och i förvaltningsärenden klargöra ett antal saker. Bakgrunden till detta är den upplevelsen som flera gånger har dryftats att flertalet kanske framför allt finskspråkiga uttrycker frustration över att dörrarna är stängda till finskan inom KST och ÅHS kanske framförallt.

Det är många som bor på Åland med finska som modersmål och som dagligen använder finska. Det finns också sådana som har svårigheter att använda sig av svenska, inte minst framkommer detta under sommarmånaderna. Har patienten eller klienten ifråga fått en stroke eller varit med om något trauma så kan det lätt bli så att språkfärdigheterna försämras och att man återgår till sitt modersmål.

Åland är enligt självstyrelselagen enspråkigt svenskt. Men det förhindrar inte som vi just hörde att personal inom hälso-, sjuk- och socialvård i en vårdsituation använder det språk som anses lämpligt för att ge bästa möjliga vård. Det finns lagstiftning som skapar utrymme för detta.

Gott så. När människor får vård på sitt modersmål, ökar sannolikheten att de förstår informationen och kan delta aktivt i sin egen vård. Detta kan leda till bättre hälsoutfall och minskad oro och stress för patienten eller klienten.

En annan viktig aspekt är att det kan vara svårt för finskspråkiga att förstå information på svenska, särskilt om det rör medicinska termer och förfaranden. Detta kan leda till missförstånd och felaktig behandling. Genom att tillhandahålla service på finska, kan man säkerställa att dessa får korrekt information och rätt behandling.

Det ska sägas i klartext att den åländska hälso-, sjuk- och socialvården är ofta mycket duktiga på detta. Men det som är tråkigt är att det finns personal som är rädd att få reprimander för att prata finska. Frågan är därför mer av kulturell karaktär än laglig karaktär vad gäller just vårdsituationen.

Nu gäller den här lagen inte språk i vårdsituationer utan snarare språket som ska användas om en patient eller klient vill göra anmärkningar eller anföra klagomål på vården. Här finns det fall då det kommer in ärende på finska och de förs tillbaka till anmälaren för att komma in på svenska istället.

Medborgaren ifråga bör enligt lag ges rätt att ge tolkning, översättning om det av myndigheten anses vara skäligt i förhållande till ärendets karaktär och om myndigheten har startat ärendets själv. Utfallet är alltså i myndighetens händer och kan bara av den orsaken avskräcka folk att sända in anmärkningar och klagomål.

Varför är det så viktigt att fokusera på att sänka trösklarna kan man fråga sig för att ge klagomål? Jag ska ge tre anledningar till det.

Det är viktigt att kunna skicka in klagomål om hur man blivit bemött i vården till en myndighet just för att man kan identifiera och åtgärda problem med vården. Om det finns ett mönster av klagomål och dåligt bemötande, kan det indikera att det finns ett djupare problem som behöver lösas. Genom att ta emot och undersöka klagomål kan myndigheten hjälpa till att förbättra vården och förhindra att andra människor utsätts för samma problem. Ett sådant mönster kunde vara språkförbistringar.

För det andra kan det vara viktigt för enskilda personer att kunna klaga. Många människor rapporterar i undersökningar att de känner sig maktlösa efter att ha utsatts enligt dem för dåligt bemötande och kan då känna att det är svårt att veta vart de ska vända sig. Genom att ha en myndighet som tar emot klagomål på lika villkor och ge alla förutsättningar för det så kan människor få hjälp att hantera det som hänt och få en rättvis behandling.

För det tredje kan klagomål bidra till att skapa en kultur av ansvarstagande och förbättring inom vården. När personal och ledning får höra om klagomål och ser att de tas på allvar, kan det skapa en ökad medvetenhet om vikten av att behandla patienter väl och inspirera till förändringar. Detta skulle också kunna omfatta den kultur som jag tidigare beskrev som kan finns i vården vad gäller bemötande på olika språk.

Finland och Åland har skrivit under den Nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster. I den föreskrivs en rätt för nordiska medborgare att använda ett nordiskt språk vid kontakter med social- och hälsovårdsmyndigheter. När social- och miljöutskottet har gått in i dess detaljer kan vi konstatera att konventionen ingåtts mellan Finland och övriga nordiska länder. Åland har inte varit en aktiv part. Däremot har Åland godkänt att Finlands åtaganden enligt konventionen också ska gälla på Åland. Konventionen gäller således inte mellan Åland och Finland, vilket innebär att finländska medborgare inte ges utökade språkliga rättigheter på Åland genom konventionen.

Islänningar har därmed mer långtgående rättigheter än vad finländare med finska som modersmål har i sin kontakt med åländska social- och hälsovårdsmyndigheter. Detta kan tyckas väldigt märkligt.
Det är jag inte den enda att tycka. När lagtinget behandlade diskrimineringslagen för en tid sedan var vi eniga om att språk ska intas som en ny diskrimineringsgrund. I lag- och kulturutskottets betänkande konstaterades att förvaltningslagen för Åland också behöver förändras för att minska risken för språklig diskriminering i myndighetskontakter. Utskottet ansåg att tolk för personer som inte behärskar svenska ska vara ett strikt krav. Inte upp till myndighetens egna avgörande.

Idag finns det en bred tillgång till tolkningstjänster via telefon dygnet runt på många olika språk. Det borde inte finnas praktiska svårigheter att sköta detta, vare sig det handlar om finska eller något annat. Detta gäller även i akuta situationer.
Jag har svårt att se att Åland skulle bli mindre enspråkigt svenskt av det att vi ger medborgare med något annat modersmål än svenska rätt att få sina klagomål tolkade och svarsbrev översatta.
En modern lagstiftning ska säkerställa att alla röster hörs och tas på allvar, att förhindra missförstånd och felaktig hantering av vård och klagomål och att i slutändan förbättra vården till fromma för alla och envar.

Tack talman! Vi i social- och miljöutskottet har en liten tendens att ibland eller kanske ganska ofta röra oss lite i ärendenas utkanter, det här var ett sådant men det var intressant. Även om det givetvis bor en liten Florens Nightingale i mig så var hela utskottet eniga om att vi måste sätta patientens eller klientens bästa i första rummet, det måste gå först.

Talman! Det är bra att det är många som är förvissade om detta och också väldigt angelägna om att ha en kvalitativ vård och det inbegriper också att förminska språkförbistringar. Vi lever i ett alltmer internationellt samhälle där det finns många språk som nu talas på Åland och där har vi också vård, socialvård och hälsovård och sjukvård som behöver ges till dessa grupper, där svenskan kanske inte alltid är väldigt starkt närvarande.

Att då ha en lagstiftning som gör det möjligt att minska dessa olika förbistringar och också ge möjligheten till att anföra klagomål som faktiskt i ganska liten omfattning görs av dessa minoriteter. Så skapar vi också en bättre vård för alla. Det är viktigt att vi också talar om dessa saker även om de kanske anses tillhöra ärendets utkant.

Talman! Absolut, det är riktigt viktigt att man jobbar strategiskt med de här frågorna att minska antalet vårdfel och klagomål så att man gör kontinuerligt strategiskt arbete för att minska dem.

Ledamot Holmström nämnde den här specifika vårdsituationen och för att förtydliga är det ju inte meningen att någon eller några ska prata över huvudet på patienten eller klienten så att patienten inte förstår, det är patienten som är i centrum och man anpassar sig till patientens språk.
Den här nordiska konventionen finns det kanske anledning att lyfta i nordiska sammanhang.

Talman! Just av den anledningen att det finns många nordiska medborgare i andra nordiska länder än sitt hemland så har den här konventionen tillkommit och det har också funnits tidigare konventioner som har styrt detta. Men just den specifika konventionen som rör språkliga rättigheter i just socialvård och hälsovård det är någonting som på praktisk nivå på Åland inte har testats. Det har aldrig någonsin testats.

Det kanske skulle vara värt att se om den här konventionen, som också är gällande på Åland eftersom lagting har godkänt den, skulle kunna ha en praktisk konsekvens. Men å andra sidan, mycket skulle ha förbättrats och att den här frågan skulle göras obsolet om man går in i förvaltningslagen och där i enlighet med lag- och kulturutskottet betänkande gör det möjligt att ge den rätt till alla att begära översättning och tolk, då tror jag att allt skulle vara ordnat.

Tack, herr talman! Tack ledamot Holmström för det anförande det var mycket intressanta tankegångar och bra redogörelse också för den diskussion som var i utskottet där det väcktes mycket frågor kring språket, även språket som ska användas i patientsituationer. Dels på grund av att utskotten erfar att det råder viss osäkerhet i viss mån i alla fall bland vårdpersonal om huruvida man får använda finska om man kan det. Det har vi rett ut bra, ett viktigt betänkande på det sättet jag är nöjd över det.

Dels var det osäkert på grund av den nordiska konventionen där diskussionen blandar ihop land och språk, där det faktiskt finns personer i andra länder som också pratar finska som kan komma till Åland. Vi har rett ut det bra i texterna. Betänkandet har svart på vitt sagt att man ska använda det som nöden kräver.

Talman! Det ska absolut inte råda någon osäkerhet kring om personalen ska få använda de språk som personalen kan i vissa givna vårdsituationer för att ge den bästa vården. Men det kan också handla om barnskyddsärenden t.ex. när snabba ingripanden behöver ske och där språkförbistringar och språkproblem också kan leda till problem i själva hanteringen, myndighetshanteringen av dessa ärenden. Då är det tråkigt att höra om de exempel som man får när personer som kanske blivit utsatta, de har fått ett dåligt bemötande från myndigheter inte kan skicka in klagomål i dessa ärenden på deras eget språk. Där har vi ett ansvar som lagstiftare att se till att översättning av tolk måste kunna ges. Inte bara i själva situationen utan också efter att situationen har hänt och klagomål och anmärkningar har getts.

Tack, herr talman! När vi som politiker pratar om språk på Åland är det jätteviktigt att vi alltid kan ha två tankar i huvudet samtidigt. Vi måste kunna tänka vikten i att Åland är enspråkigt svensk, att Åland betecknas som det i grund och botten. Men vi får inte använda det faktum eller ens självstyrelselagens bestämmelser om språket som ett verktyg mot en minoritet eller enskilda medborgare.

Alla åländska medborgare ska ha samma rättigheter på Åland oavsett vilket språk man nu har, sedan kan det lösas med tolk men det ska också kunna lösas i fall att en myndighetsperson kan det aktuella språket så ska det kunna lösas på plats. Den här friheten måste man kunna ge, det ska inte vara en icke fråga.

Jag hoppas att det blir mer av den karaktären efter det här betänkandet, att vi har bidragit till att bringa klarhet i den här frågan på Åland.

Talman! Jag har helt samsyn med ledamoten Påvals i den frågan att det faktum att Åland är enspråkigt svenskt och att vårt ämbetsspråk i våra myndigheter är svenska ska inte utgöra någon grund för att vi ska utöva en dold diskriminering mot andra språkliga minoriteter. Då kan man också inkludera Finland såsom en språklig minoritet på Åland.

Alla behöver få rätt till att bli förstådda och särskilt när det gäller hälso-, sjuk- och socialvård, det är sådana kritiska funktioner som samhället ger till våra medborgare. Då är det viktigt att vi också kvalitetssäkrar dessa för också språkligt språkliga minoriteter.

Talman. Landet Finland är tvåspråkigt och Åland är enspråkigt svenskt, så är det och så ska det förbli. Vi vet att svenskan alltmer försvinner särskilt från myndigheterna på riket sida, vilket är oerhört beklagligt vilket försätter ålänningar och andra svensktalande i Finland i en försämrad situation.

Det oaktat måste man klara av att hålla två bollar i luften samtidigt. De finsktalande är på Åland den största språkliga minoriteten. Vi har ganska lite stödtjänster. Här i lagtinget brukar man tala om att det är problematiskt att ge utbildning i modersmål när det gäller finska men inte när det gäller andra språk, enligt min uppfattning är man rädd för förfinskningen. När vi vet t.ex. i det sammanhanget att lär du dig ditt eget modersmål så kan du lära dig svenska lättare och bättre. Skrivningen i social- och miljöutskottet det är en öppning som vi behöver arbeta vidare med.

Talman! Jag uppskattar att det finns ett resonerande i den repliken och att det finns en komplex fråga sist och slutligen också med anledning av att vi inte vill erbjuda alltför stor samhällsservice. Det finns en sådan anda på något sätt att vi ska inte erbjuda alltför stor samhällsservice på finska för att det riskerar att förfinska vårt samhälle och att svenskan därigenom ska brytas ner.

Det här är fundamentala frågor när det gäller sjuk- hälso- och socialvård. Man behöver koppla bort det mot att t.ex. ÅHS eller KST i sina myndighetskontakter med finska myndigheter eller i upphandlingsförfaranden plötsligt skulle byta språk till finska det är inte vad det handlar om, utan det handlar om vårdsituationer och klagomåls- och anmälningsförfarande därefter till fromma för kvalitetsförbättringen inom dessa sektorer.

Talman! I ett modernt samhälle och allra särskilt Åland där väldigt många har annan språklig bakgrund än svenska har myndigheterna sin informationsplikt enligt förvaltningslagar men man har också ett bredare samhällsuppdrag att vara informativ och finnas till hands.

Det innebar dels att man behöver ha information om sina vård- och hälsoinrättningars socialvård skrivet på lättförståelig svenska, men man behöver också ha viss information översatt till andra språk.
Här vet jag att det finns en rädsla att ge kortfattad information på finska bland myndigheterna. Engelska är inget problem, men för vår största språkliga minoritet där vill man inte ta det steget, det tycker jag är fel.

Talman! Det är absolut fel och det är också fel att personalen känner en osäkerhet att ge vård på finska. Det är fel att det finns en osäkerhet hos myndigheter att tillämpa tolkning och översättning just på grund av att det är finska. Man kanske inte upplever det i andra språkliga situationer. Det finns många minoriteter på Åland. Det finns personal som pratar t.ex. estniska eller rumänska som använder det i vissa situationer, men det anses inte vara lika fel som om man skulle använda finska.

Det är dags för oss politiker att faktiskt sätta ner foten och klargöra att man ska inte känna sig osäker eller tro att man ska få reprimander för detta i dessa situationer. Det handlar sist och slutligen om folks vård och hälsa.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Föreläggs först förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso- och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 2 § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om patientens ställning och rättigheter för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av ändring av 2c § landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.