Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman! Landskapsregeringen föreslår att landskapslagstiftningen om jordförvärv revideras och moderniseras genom att lagtinget antar en ny landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd. Den primära avsikten är att till landskapslag lyfta sådan reglering som i dagsläget finns i landskapsförordning eller som har klarlagts genom tillståndspraxis. Om grunderna för individens rättigheter och skyldigheter ska föreskrivas på lagnivå.

Grunderna för erhållandet av jordförvärvsrätt med stöd av lag ändras inte. I den föreslagna lagen föreskrivs tydligare än i dagsläget om när jordförvärvstillstånd ska beviljas och vilka tillståndsvillkor som ska fastställas. Det föreslås särskilda grunder gällande jordförvärvstillstånd för egentlig näringsverksamhet och basservice för samhällsfunktioner. I den föreslagna landskapslagen finns också nya bestämmelser som ska förhindra kringgåenden och förstärka tillsynen.

Utskottet konstaterar att föreliggande lagförslag, som är baserat på ett förslag från en parlamentarisk arbetsgrupp, inte innebär några ändringar i jordförvärvslagstiftningens syfte som är att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jordbesittningen på Åland. Syftet föreslås framgå ur den föreslagna landskapslagen och genom lagförslaget ska de bestämmelser i landskapslagstiftningen som förverkligar syftet uppdateras. Avsikten är att till landskapslag lyfta sådant som i dagsläget finns i landskapsförordning eller som har klarlagts genom tillståndspraxis mot bakgrund av att reglering som berör grunderna för individens rättigheter och skyldigheter bör fastställas på lagnivå.

Syftet med reformen är att stärka rättssäkerheten, öka regelverkets transparens samt att underlätta handläggningen av ansökningar om jordförvärvstillstånd. Med tydliga och exakta bestämmelser om när tillstånd ska beviljas stärks enskildas rättigheter och samtidigt främjas en god förvaltning och ett gott rättsskydd i förvaltningsärenden.

I lagförslaget ingår även bestämmelser om särskilda skäl för att en ansökan ska avslås såsom när en ansökan konstruerats så att den står i strid med eller kringgår lagstiftningens mening, trots att ansökan i ett formellt avseende verkar uppfylla grunder för beviljande av tillstånd.

I den gällande landskapslagen eller landskapsförordningen finns inte särskilda bestämmelser om tillståndsförfarandet men landskapsregeringen föreslår grundläggande bestämmelser om vad som ska ingå i en ansökan om jordförvärvstillstånd och de olika skedena i tillståndsförfarandet. I lagförslaget redogörs föredömligt för jordförvärvslagen och dess förhållande till finländska och internationella regler om egendomsskydd.

Den lagstadgade jordförvärvsrätten kan utökas genom lag, vilket skedde år 1993 i samband med självstyrelserevisionen, men den kan inte inskränkas.  Landskapsregeringen anser att de gällande bestämmelserna om jordförvärvsrätt med stöd av lag i regel har fungerat väl och att det inte finns skäl att utvidga dessa utan föreslår enbart tekniska och språkliga ändringar.

Utskottet konstaterar i sammanhanget att det inte till fullo är klarlagt hur stor del av jorden på Åland som är i utomåländsk ägo och efterlyser därför en sådan kartläggning. I förarbetet framgår viss statistik ex. kring utomåländskt ägande av fritidsbostäder men det finns inte uppgifter kring hur stor procent av markarealen av den åländska jorden som är i utomåländska händer. Därför skulle det vara på sin plats att utvärdera hur folkrätten utfallit i praktiken. Man kan förmoda att bestämmelserna bromsat upp utvecklingen sedan tiden före 1975 men det är inte fört i bevis. Med tanke på framtida revideringar kan det vara bra att få det klarlagt.

Landskapsregeringen föreslår nya bestämmelser som ska ligga till grund för när landskapsregeringen ska bevilja tillstånd. I den gällande landskapslagstiftningen har inte tillräckligt beaktats syftet med ett förvärv av eller en besittningsrätt till viss fast egendom.

Grunderna för när landskapsregeringen ska bevilja tillstånd åt fysiska personer föreslås kompletterade med sådana bestämmelser som redan i dagsläget motsvarar etablerad tillståndspraxis.

Självstyrelselagen hänvisar i 10 § till jordförvärvslagen för Åland som antogs av riksdagen i grundlagsenlig ordning och med lagtingets samtycke år 1975 och i jordförvärvslagen finns bestämmelser om vilka personer som har rätt att förvärva fast egendom direkt med stöd av lag och vilka personer som måste söka tillstånd av landskapsregeringen.  Jordförvärvslagen möjliggör också att det i landskapslag stadgas om undantag från skyldigheten för fysiska personer som saknar hembygdsrätt och juridiska personer att ansöka om tillstånd för jordförvärv.

Enligt 15 § 1 mom. i grundlagen är vars och ens egendom tryggad och riket har lagstiftningsbehörighet i fråga om stiftande, ändring och upphävande av grundlag. Eftersom jordförvärvslagen antagits i grundlagsenlig ordning med lagtingets samtycke kan lagen innehålla avvikelser från grundlagen och den kan inte ensidigt ändras eller upphävas genom senare grundlagsändringar, förutsatt att lagtinget inte ger sitt bifall.

Lagförslaget syftar inte till att införa nya avvikelser från egendomsskyddet men Högsta domstolen har ansett att en så stor precision som möjligt är önskvärd då det är fråga om undantag från grundläggande fri- och rättigheter. Förhållandet mellan egendomsskyddet och den gällande landskapslagen om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd har prövats i lagstiftningskontrollen och Högsta domstolen ansåg att landskapslagen innehöll tillräckligt exakta bestämmelser. Utskottet delar landskapsregeringens bedömning att dessa slutsatser också är relevanta i förhållande till det här lagförslaget.

 För att öka transparensen och förutsägbarheten för avslag bland annat när det rör sig om kringgåenden av bestämmelserna i jordförvärvslagstiftningen föreslås bestämmelser om särskilda skäl för att avslå en ansökan om jordförvärvstillstånd vilka idag ingår i landskapsförordning. Landskapsregeringen och utskottet anser att dessa inte står i strid med Ålandsprotokollet eller unionsrätten eftersom denna inte tillåter förfaranden som utgör missbruk av rättigheter.

Utskottet anser att förslaget är väl berett och därtill förankrat i en parlamentarisk referensgrupp vilket utskottet finner positivt med tanke på att regelverken ingår i fundamentet för självstyrelsen, något som också kommer till uttryck i att lagarna antas med en kvalificerad majoritet i lagtinget.

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antar lagförslaget i oförändrad lydelse.

Tack, talman! Tack till utskottet, än en gång är vi från landskapsregeringen nöjda med formuleringarna och lagtingsdirektörens stringenta tangentbord har verkligen igen gjort ett markabelt fint arbete till att formulera de utmaningar som följer också med det här lagförslaget. För personligen ser jag nog lite med spänning fram emot hur kommer Högsta domstolen nu att se på det här? Vi har en förordning som har dömts ut en gång i tiden. Vi har ändå haft den i system men nu lyfter vi upp innehållet på lagnivå. Vi vet att Högsta förvaltningsdomstolen har klarerat 99 % av all den praxis som har formats. Men hur kommer Högsta domstolen att se på det strikt ur ett grundlagsperspektiv? Så här igen ett spänningsmoment. Och går det illa här så då är vi inte bara ute på sju famnars vatten. Jag återkommer lite om markfrågor strax.

Tack, talman! Ja vi ska väl hoppas på det bästa här. Skulle det inte gå vägen har vi nog en ganska hög båge att ta oss över. Innan vi kan få acceptans för det. Inte bara på Åland utan även i riket.

Tack, talman! Sedan så delar jag helt utskottets formulering här vad gäller hur mycket mark besitts idag av icke åländska händer. Men när jag säger det begreppet så kom ihåg det finns ju naturligtvis en åländsk koppling i de flesta fall. Men hur många då? Hur stor andel av marken ligger utanför? Utan det som vi upplever som hembygdsrätt och som har varit vägledande förstås. Men om vi ser till vilken mängd jordmark som då via jordförvärvsrätten med stöd av lagar, arvingar, bröstarvingar och så vidare och också via jordförvärvstillstånd och sedan tar in också då i övrigt hur kretsen av personer som då äger mark har ökat efter hand. Jag tror att det kan bli en lite nedslående men ack så värdefull fakta att få reda på. Hur står det till med åländskt ägande av marken?

Tack, talman! Det är av stor vikt att få reda på hur den här folkrättsliga regleringen fungerar i praktiken, hur denna utfallit. Men enligt uppgift så är Lantmäteriverkets register inte uppbyggt på ett sådant sätt att den med enkelhet går att få reda på volymer. Som sagt man har gjort kartläggningar gällande fritidsbostäder. Men då handlar det inte heller om arealer utan det handlar om explicita fastigheter. Men hur mycket av den åländska jorden så att säga är i utomåländska händer, det är inte klargjort.

Herr Talman! Jag kanske upplevs som tjatig, men jag blir lite förvånad. Att inte fler tar del i debatten. Det är ju ändå grunden för självstyrelsen som vi diskuterar och jag kommer ihåg remiss debatten. Så till exempel Obunden Samling hade inte ens ett enda anförande när vi diskuterade så här viktiga frågor. Jag blir lite förvånad och jag ber om ursäkt om jag uppfattas som tjatig.

Det sägs mycket riktigt i betänkandet. Syftet med reformen är att stärka rättssäkerheten, öka regelverkets transparens samt att underlätta handläggningen av ansökningar om jordförvärvstillstånd. Med tydliga och exakta bestämmelser om när tillstånd ska beviljas stärks enskildas rättigheter och samtidigt främjas en god förvaltning och ett gott rättsskydd i förvaltnings ärenden. Och där tycker jag att det är bra. Det har ju varit, tycker jag personligen, lite slirande på den punkten under den här regerings perioden.

Tittar vi på de ärenden som har hamnat i domstol så är det ju så att domstolsprocessen i regel har man fått rätt från den åländska regeringens sida i konflikter mellan markägare och regelverket. Men när det gäller konflikter med finska myndigheter, ja då undrar jag om vi någonsin har fått rätt överhuvudtaget. Och det kan också vara värt och notera.

I det här lagförslaget så redogörs det föredömligt för jordförvärvslagen och dess förhållande till både internationella och nationella regler om egendomsskydd. Och det är bra. Jag fäster mig vid en formulering här i utskottets betänkande som jag undrar vad syftet var och det var det som kom upp i replikskiftet här. Man skriver så här. Utskottet konstaterar att det inte till fullo är klarlagt hur stor del av jorden på Åland som är i utom åländsk ägo och efterlyser därför en sådan kartläggning. Jag hör också till dem som tycker att en sådan kartläggning kan vara intressant. Men vad är syftet bakom och när utskottets ordförande Juslin sa att det bromsar upp? Jag uppfattar att det på något sätt bromsar upp utvecklingen. Så skulle jag vilja få ett förtydligande. Vad är det riktigt som bromsar upp? Är det det att vi behåller åländsk mark i åländska händer? Vad är det som bromsas upp?

Kartläggningen är intressant, men jag förstår inte syftet bakom och jag blev ännu mera frågande i samband med presentationen. Ser vi på vad jordförvärvsrätterna har tillfört så utan att gå in på enskilda stora markområden, till exempel ute i skärgården, så vet vi att före vi hade jordförvärvsrätten så kunde kapitalstarka medborgare utanför Åland lägga under sig ganska stora områden där ålänningarna inte hade någon möjlighet till konkurrera. Jag tycker inte det var en bra situation och jag tycker inte att det skulle bli en bra situation nu heller. Och då hörde jag till dem som kanske skulle vinna ganska mycket på att jordförvärvsrätten helt och hållet slopades.

En annan sak som sägs i utskottets betänkande är att om en ansökan om tillstånd inte uppfyller grunderna i lag finns det enligt förslaget fortsättningsvis en allmän prövningsmöjlighet för landskapsregeringen i enskilda fall. Vid prövningen ska särskilt beakta jordförvärvslagens syfte om att förverkliga den åländska befolkningens rätt till jord besittningen på Åland. Det här skriver man klart och tydligt från lag- och kulturutskottet sida och det är jag den första att understöda och notera med tacksamhet.

Det sägs också; lagförslaget syftar inte till att införa nya avvikelser från egendomsskyddet, men Högsta domstolen har ansett att en så stor precision som möjligt är önskvärd då det är fråga om undantag från grundläggande fri och rättigheter. Jag kan bara konstatera att här har vi igen Högsta domstolen in och tassar på någonting som är grundläggande viktigt för den åländska självstyrelsen. Jag sätter punkt där och ser fram emot en förklaring från utskottsordförandes sida vad riktigt syftet var med den där formuleringen.

Tack, talman! Den här folkrättsliga regleringen ger ju en viss trygghet. Men eftersom vi inte har statistik. Då det gäller mark arealerna så skulle vara ändå intressant att veta i vilken utsträckning åländsk jord är i utom åländska händer. Med att bromsa utvecklingen kanske man kan göra en liten jämförelse med Stockholms skärgård, till exempel. I det här fallet då så om man säljer en fritids fastighet så är det ju en med en hembygdsrätt som ska kunna lösa in den. Så är det ju inte fallet i Stockholms skärgård och då upplever jag att den här regleringen fungerar ganska bra i enlighet med den folkrättsliga statusen.

Som jag sade i mitt anförande. Så enligt min uppfattning så var det ganska stora områden som försvann ur åländska händer före vi fick jordförvärvslagstiftningen. Men jag blev inte riktigt på det klara med ändå vad det var som bromsades upp. Utskottsordförande Juslin, sa att ser vi på utvecklingen. Så uppfattar jag honom på det sättet att det varit en större utveckling i Stockholms skärgård. Men jag hoppas att jag förstod fel för att grunden med hela jordförvärvsrätten är ju att vi inte ska ha all vår mark bortsåld på det sättet som man har gjort i tre generationer i Stockholms skärgård där man inte kan ta i land någonstans överhuvudtaget. Så det skulle vara bra om ledamoten Juslin skulle vara lite tydligare vad det är som han kallar för utveckling och vad det är som riktigt bromsas upp för det här blir svårförståeligt för mig.

Tack, talman! Med att bromsa upp avser jag just det, att marken skulle övergå i utom åländska händer. Och det gör den ju inte då med den här regeln som vi har kring hembygdsrätten. Och jag ser det som väldigt positivt med fritidsbostäderna faktiskt i skärgården. Kanske till skillnad från Lagtingsledamoten då om jag förstod det rätt. De är fritidsbostäder tillför arbetsplatser, det är byggare, man nyttjar den lokala butiken och så vidare. Sammantaget så är det väldigt positivt att fritidsbebyggelsen ökar i skärgården.

Jag har ingenting emot det. Men igen så måste man ha det på det klara att skulle vi inte ha en jordförvärvslagstiftning över huvud taget så kunde man köpa hela öar om man var tillräckligt kapital stark utan att någon överhuvudtaget skulle ha möjlighet till tillträde till dessa stora landområden. Och jag vill inte ha en så kallad utveckling och därför är jordförvärvsrätten en så pass viktig sak.

Tack, talman! Några slutord som jag hoppas ska vara slutord när det gäller lagtingets och landskapsregeringens engagemang i nationalitetsskyddet till den här delen. Men osvuret är bäst med tanke på de små trösklar som återstår till följd av lagstiftningskontrollen.

Ledamot Anders Erikssons goda anförande delar jag förstås synen i allmänhet. Konstatera att jag tror orsaken till att vi inte har en mer debatt nu är ju det att vi hållit på att tröska, om uttrycket tillåts i dessa hösttider, de här frågorna ett antal år. Vi som har jobbat med det, i synnerhet de som också ingått i parlamentariska referensgrupper, har nog vänt och vridit på argumenten ut och in. Och där vill jag igen betona att det var ett bra samarbete inom ramen också för den politiska referensgruppen till gott stöd för den grupp med tjänstemän som jag haft nöjet att leda också parallellt med det här.

När det gäller jordförvärvsfrågan så måste vi komma ihåg att vi vill ju trygga nationalitetsskyddet i modern tid i en förändrad omgivning och det är inte det lättaste. Men vi försöker ta ett samlat grepp, se till att enskildas rättigheter och skyldigheter där vi styrs av Finlands grundlag som vi alla känner till, se till att all nödvändig reglering finns på en lagnivå efter det här.

Utgående från replikskiftet med utskottsordförande Juslin att hur kommer Högsta domstolen att se på det här i ljuset av helheten nu? Det ska bli oerhört intressant att se. Hur kommer det att gå med Högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis i ryggen, eller kommer det att gå klart trots allt? Kommer man trots allt att resa frågetecken?

På det viset blir det här en ännu större rättslig fråga i vårt system Finland Åland än den tidigare frågan. Så där har vi den biten. Och naturligtvis nu i och med det här lagförslaget då att vi får en samordning med näringsrättslagstiftningen.

Och för att lite återknyta till föregående ärende, de två lagarna hänger ihop i ett paket. Varför vi inte då från landskapsregeringen gick in för att slopa åländsk representation i bolagsstyrelser etc. helt och hållet? Det finns ju den här kopplingen fortfarande. Har man näringsrättstillstånd så ska man ju få rätt till jord inom ramen för planerat område, så det finns ju en förklaring till varför får vi då i det här skedet har valt att bibehålla den delen, den kopplingen.

Men som vi har betonat hela tiden på landskapsregeringens sida. Vi ser förhoppningsvis nu att vi har den legala grunden i modern tid i skick och så tar vi därifrån nästa steg och det är upp till varje kommande regering på åländsk mark sedan att ta de reformplaner man vill börja titta på. Men nu har vi hittat en konsensus så här långt och jag vet att det finns olika synsätt inom flera partier. Så man lite ser lite olika på det här, bland annat just med frågan om representation i styrelserna.

Jag anser mig själv vara mycket positiv till reformer om vi vet att vi i modern tid har en legal rätt att skydda svenska språket och att "Jyskfallet" då faktiskt tillhör historien, dvs att man fortfarande inte levererar svenskspråkigt underlag till sina kunder. Jag vet inte hur många år sedan bolaget fick näringsrätt.

Har vi det på plats? Om ja, precis som med mycket annat i vårt självstyrelsesystem, vet vi att vi har rätten att reglera och styra vår egen vardag. Då kan vi också vara mer frikostiga i synen på olika reformer och samhällets behov.

Några ord till sist om det som utskottsordförande Juslin lyfte om det här med markfrågan. Behovet av att se hur står det till med åländsk mark. Jag är den första att medge att naturligtvis alla som har haft åländsk koppling och så vidare, klart att det är en given sak att man ska ha rätt att äga och besitta det som ens förfäder arbetat ihop osv. Men ändå. Och där kanske en lucka som jag själv har kunnat konstatera ett antal gånger: det finns tyvärr betydande markområden som enligt min mening på Åland är förknippade med att det har brustit i den så kallade lagfartsordningen.

Och att återställa den är inte det lättaste. Särskilt inte som ett fall som jag har goda insikter i, att skattebyrån och skatteförvaltningen inte ville medverka genom att annonsera om att det finns inga arvingar, Det finns ingen som kan åberopa äganderätten. Så via en kungörelse skulle man då kunna återställa lagfarten. Men icke. Man måste bryta upp ett antal bouppteckningar utanför Åland, till och med. Till rätt betydande kostnader för att återställa att ett litet markområde på Åland kunde hanteras fritt. I alla fall där arvingar och de som är ägarna inte orkar eller har kunskap, vill driva det här av kostnadsskäl så är den marken blir för evigt liggande. Den ligger där därför att ingen har rätt att förfoga över den. Man kan konstatera att den är obsolet.

Det uppfyller ju kraven på att ingenting händer på åländsk mark, som EU kommissionen drömmer, om att vi ska ha mera områden där inget händer.

Det är lite den farhågan som Juslin pekar på. Vad händer när vi får fler och fler av den typen av områden? Ja, de finns där. Men dess värde är väl som sagt att det är mer en naturresurs för oss alla, därför att ingen kan göra något med den marken och därmed ett formellt hinder. Så det är det sistnämnda som gör att jag välkomnar för egen del det att man ska titta på detta för att få en bild av hur står det till med ägandet av åländsk mark i modern tid.

Som jag redan har sagt så har jag ingenting emot som kartläggning, tvärtom, det skulle vara intressant. Däremot så sa vicelantrådet i början av sitt anförande att orsaken till att det inte var någon debatt som jag personligen tycker är lite förvånande, var att det tröskat så mycket som han nu uttryckte sig och det har beretts så noggrant. Men jag tycker inte riktigt att det är något svar för vicelantrådets anförande, det blir mera juridik än politik. Och om vi kommer ihåg vi som var med i Gunnar Jansson kommittén, då var det ju meningen att vi skulle byta fokus. Nu skulle vi börja prata politik och inte så mycket juridik. Här blir det en juridisk anpassning till enligt mitt synsätt, vilket jag tycker att vi öppet kan säga felaktiga slutsatser från Högsta domstolen när tidigare lagförslaget föll. Men jag vet att det är den juridiska verklighet vi har att hålla oss till. Men vi måste utnyttja politiken mer om vi ska komma någonstans.

Tack, talman! Jag förstår ditt resonemang. Samtidigt så tillhör jag nog de politiker som anser att det är bra med ordning och reda. Det vill säga att folk i allmänhet vet under vilka premisser man kan beviljas jordförvärvsrätt till exempel. Det är väl bra om det finns på pränt. Vad jag naturligtvis kritiserar starkt, oerhört starkt är det att Högsta domstolen vill fälla vårt regelverk med hänvisning till sådant som inte borde vara möjligt för Högsta domstolen att ta till, dvs unionsrätten på ett mycket generellt sätt. Det är det jag vänder mig mot, inte mot att vi får ordning och reda och att det blir slut på godtycke vad gäller beviljande av jordförvärvsrätter. Så jag tillhör den mer formella skolan i denna fråga. Politiken ligger i de kriterier vi tillsammans har slagit fast. Det är politik och det finns nu också på lagnivå, enligt det här förslaget.

Jag är lite förvånad att vicelantrådet väljer att gå in på linjen ordning och reda när jag sade i början av mitt anförande att det har slirats lite med ordning och reda. Det har lite slirats med vissa ärenden. Jag tror att vicelantrådet vet precis vad vi tänker på när man godtyckligt börjar bevilja jordförvärvsrätt i nuvarande regering. Det var fel så därför var de här formuleringarna bra. Jag vill även avsluta min replik med att citera professor Jan Sundberg för jag tyckte det var så förtjänstfullt så det förtjänar att komma upp gång på gång. Han säger att det funnits fyra statliga kommittéer som utrett den nya självstyrelselagen grundligt, men de har inte fått fram något alls, bara små detaljer. Hur mycket krut ska man lägga på att utreda? Det är väldigt kämpigt för Åland att få igenom något och det är ju så det är. Jag ställer också frågan till vicelantrådet; Hur mycket krut ska man lägga på att hålla på, utreda, utreda och anpassa sig?

Tack, talman! Ja, jag förstår ledamot Erikssons frustration över självstyrelserevisionen. Men jag tror inte vi kan ta in den i den här diskussionen, även om jag delar efter professor emeritus Sundberg syn på Ålands lösning i modern tid. Men nu handlar det konkret om någonting som ska se till att hantering av åländsk mark är hållbart, både ur ett politiskt perspektiv men att vi även ser samhällsutvecklingens behov. Och det är därför som jag tycker det är bra nu att vi får ordning och reda. Nu finns det på lagnivå i det här förslaget de här kriterierna och det betyder att den prövningsrätt som man ändå har kommer att finnas där. Men man kan ju inte frångå det som lagtinget anser att ska vara ribban så att säga, när man bevilja tillstånd i framtiden. Det vill säga ha rätt till att äga åländska mark. Jag förespråkar ordning och reda fortsättningsvis.

Tack, herr talman! Och jag vill för min del både tacka och gratulera vicelantrådet för att ha kommit i mål med de här viktiga lagstiftnings paketen. Jag satt i den första Gun Carlsson kommittén, tror jag, 2009 och många regeringar har passerat sedan dess, så att om det här nu lyckas och det passerar Högsta domstolen så är det ett gott dagsverke. Om vi når målet den här gången. Och det visar också att partierna och politikerna efter moget övervägande faktiskt kan komma upp ur sina skyttegravar och hitta en gemensam väg.

Tack, talman! Jag tycker att Gunell sammanfattar bra den processen som vi har genomgått nu tillsammans under ett antal år här och som jag vill betona än en gång, har varit mycket positiv på många sätt frånsett den formella delen. Och just när det gäller revisionen så kan vi alla känna frustration och besvikelse över att den politiken inte funnits med i Helsingfors till alla delar. Det tror jag är helt avgörande för nästa åländska landskapsregering att nå framgång i Helsingfors. Man måste få politikerna att komma upp och vara med i den här dansen, för det är endast där som man kan få förståelse. Så det gäller för oss att bjuda upp på allvar här efter 1 november.

Tack för det! Men ett viktigt steg är ju nog att vi kan komma till samsyn här på åländska planhalvan innan vi sedan får ta fram boxningshandskar tillsammans åt ett annat håll. Men det är ju otroligt ändå viktigt för kommande landskapsregeringar och för förvaltningens tjänstemän att nu känna att man har ett regelverk som är stadgat i lag och som är juridiskt hållbart och konkret. Den rättsosäkerhet som vi har levt med så länge nu är den inte mera söndrig. Nu ska det hålla så att jag tycker det är en stor dag i dag. Om vi nu kommit så här långt och kommit i mål. Och sedan att det passerar också alla all granskning på riks sida.

Jo, jag tror att det här får bli pricken över iet, att vi har kommit så här långt och att vi trots allt blivit eniga under resans gång. Tack för det!

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om jordförvärvsrätt och jordförvärvstillstånd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.