Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Fru talman! Ärade lagting och åhörare. Nu ska vi diskutera Ålands pensionsfond.

Det lagförslag som nu ligger på era bord innebär ett antal förändringar och förhoppningsvis förbättringar. Pensionsfonden besitter en placeringsmassa på runt en halv miljard.

Pensionsfondens roll och ansvarsfördelning behöver tydliggöras. Vi har idag en pensionsfond som är både välskött och välfungerande men sårbar. Fonden sköts idag endast av en fondansvarig tjänsteman.

I oktober 2021 gav landskapsregeringen Juridisk byrå Svante Fagerlund i uppdrag att utvärdera behovet av ändring i pensionsfondslagen. Svante Fagerlunds rapport har legat till grund för det fortsatta arbetet.

Sammantaget innebär de förslagna ändringarna att pensionsfonden intar en mer fristående ställning inom landskapsförvaltningen, en separat myndighet underställd landskapsregeringen. Pensionsfonden får en mer oberoende roll och finansavdelningen en övervakande roll

Dagsläget: Styrelsens uppgifter består i huvuddrag av ansvara för fondens verksamhet, besluta om placeringsprinciper samt sköta övriga uppgifter som ankommer på styrelsen. Finansavdelningen ska i sin tur ansvara för fondens löpande verksamhet och verkställighet av fondstyrelsens beslut. I praktiken sköts fondens löpande verksamhet av en fondansvarig tjänsteman som är underställd byråchefen vid finansavdelningens allmänna byrå. Landskapsregeringen har arbetsgivaransvaret för fondens personal.

Landskapsregeringen föreslår nu att pensionsfondens styrelse övertar ansvaret för fondens verksamhet, budget samt vissa i lagen angivna personalfrågor. Landskapsregeringen ska godkänna fondens förslag till budget. Landskapsregeringen handhar därutöver ägarstyrning och kontroll över fondens verksamhet. Den allmänna styrningen kan ske via landskapsförordning eller via budgetmakt.

En ny tjänst som fondchef inrättas samtidigt som tjänsten som fondansvarig dras in. Fondchefen är anställd av pensionsfonden. Den fondansvarige som finns idag är underställd finansavdelningen.

Landskapsregeringen föreslår att styrelsen fortsättningsvis består av 7 ledamöter varav 2 föreslås av de fackliga organisationerna. I nuvarande lag utses 3 ledamöter på förslag av de fackliga organisationerna. I detaljmotiveringen till 5§ betonas styrelsens kompetensprofil. Styrelseledamöterna ska besitta tillräcklig finansiell sakkunskap. Vidare i den nya lagen föreslås att de personliga ersättare avskaffas.

Pensionsfonden sköter de uppgifter som gäller dess personal, exempelvis inrättande och indragning av tjänst samt ändring och ombildning av tjänst. Innan beslut om inrättande eller indragning av tjänst fattas ska behovsutredning göras och lämnas till landskapsregeringen tillsammans med en begäran utlåtande.

Fondens administrativa kostnader finansieras med egna medel. Fondens möjlighet att anpassa sin personalstyrka gör att kostnaderna kan öka, men bättre verksamhetsförutsättningar leder normalt till högre avkastning.

Fördelarna i ett sammandrag:
-Tydligheten/avgränsning som en myndighet innebär
-Ansvarsfördelningen blir klarare
-Fonden sköter sin personalstruktur
-Styrelsens mandat ökar
-Styrelsens kompetenskrav lyfts upp
Framförallt: sårbarheten, som kan beskrivas en halv miljard, minskar och förhoppningsvis elimineras.
Tack, fru talman! Tack lagting!

Talman! Först vill jag ställa en kort faktafråga, praktisk fråga. Det kapital som i dag finns i fonden, hur har det betalats in? Det är en konkret fråga till finansministern.

Sedan vill jag också vilja lyfta frågan kring organisationsformen. Jag kan förstå att pensionsfonden hittills har varit reglerad under finansavdelningen och därmed en del av den allmänna förvaltningen i landskapsregeringen. Nu föreslår man en separat myndighet. Jag undrar hur man har resonerat kring att man väljer myndighet som organisationsform? Har man övervägt andra organisationsformer? Är det till exempel lämpligt att tjänstemannalagen ska tillämpas på den som är chef över pensionsfonden, vilket det blir per automatik ifall det är en myndighet? Har det alls försiggått diskussioner kring den här delen?

Tack, fru talman! Tack ledamot Zetterman för frågeställningarna. Kapitalet som finns idag i fonden så man gjorde en reform 2008 och man skapade fonden. De som anställdes från den 1 januari 2008 och framåt är helt enkelt utförsäkrade, de är försäkrade i ett externt pensionsbolag. De pensioner som är inbetalade före 1.1.2008 så är grunden till den här kapitaliseringen, såvitt jag förstår. Sen fylls det ju på då med dels pensionsinbetalningar som gäller de förtroendeinvalda, lagting, landskapsregering och de som är anställda fortsättningsvis i det som vi kallar för gamla system så där kommer inflödet av pengar tillsammans med (… taltiden slut).

Talman! Finansministern borde ha tagit ett längre anförande så att han hinner svara på frågorna. Min fråga var, av kapitalet som ligger hur stor andel betalar landskapsregeringen in? Det är en mycket kort och enkel fråga.

Sedan skulle jag gärna vilja höra ett resonemang kring myndighetsformen. Har man övervägt andra och hur har man i så fall landat i formen myndighet?

Vad gäller formen här så nu föreslår vi en fristående myndighet. Man kan också tänka sig andra former i form av kanske en stiftelse etcetera. Men i mångt och mycket har ju det här fungerat som en myndighet, fast det inte har varit det. Det här är nog följd i färg med hur verksamheten har fungerat så här långt.

Tack för presentationen finansministern. Också från vår sida är vi ytterst tveksamma till de magra argument som finns kring varför fonden måste bli en myndighet. Det verkar väldigt oklart.

Sen om synen på de fackliga organisationernas förmåga att utse medlemmar som har kompetens. Kan ministern säga någonting om varför man inte tror att man kan hitta tre medlemmar från de fackliga organisationerna som kan företräda också de kompetenskrav som vi nu också välkomnar och tycker att är bra? Facken, t.ex. Akava representerar ju väldigt högt utbildade personer, varför besitter inte den kompetens som landskapsregeringen efterlyser?

Jag tar den här första frågan först. Varför är en myndighet? Det korta svaret är att det är betydligt klarare och redigare att ha detta i en myndighetsform. Det klargör rollen med styrelse, fondchef etcetera och det klargör också finansavdelningens roll.

Sedan till frågan om de fackliga representanterna som nu föreslås minskas från tre till två. Jag ser inget motsatsförhållande här på något sätt, utan det är alltid upp till styrelsemedlemmarna att man föreslå och utser styrelsemedlemmar som besitter en kompetens. Det ligger i allas intresse. Det är styrelsens grunduppgift att tillvarata fondens intresse. Sedan så kommer ju förstås facken att föra fram de namn som besitter de egenskaperna som behövs, alltså som är bra på värdepappershantering bland annat.

Ja, jag tycker ju att det är lite märkligt argument till varför man nu väljer att minska ner de här tre personerna som är utsedda från den fackliga sidan till två. De landskapsanställda ingår i fonden och ska därmed vara med och bevaka sina egna pensionspengar. Där finns ju ÅHS-personal, läkare, tandläkare, specialister, här finns jurister, ekonomer och till och med en ekonomiedoktor har man från Akava utsett till Alandia styrelse. Vad är det som gör att facken lider av en sådan kompetensbrist att de här människorna nu ska minskas ned? Det är deras egna pengar som man sitter och ska förvalta.

För det första, alla som sitter med i en styrelse har ju samma uppgift och det är att se till att kapitalet förvaltas väl. Om det är någon från de fackliga organisationerna eller någon annan så det spelar ingen roll. Alla har samma uppgift här. Det är ju fortfarande två ledamöter från de fackliga organisationerna. Det är ovanligt annars. Vi har ju styrelser i en mängd olika bolag och organisationer. Tar man aktiebolagen så har vi normalt en styrelse med fem ledamöter. I pensionsfonden föreslår vi sju ledamöter, varav två fackligt representerade. Det är ju fortfarande en stor andel fackligt representerade i fonden.

Tack, talman! När man ser på den föreslagna lagstiftningen så ser man ingenting om behovet av kompetens. Det beskrivs inte specifikt vilken kompetens man ska ha för att sitta i styrelsen, även fast det beskrivs i detaljmotiveringarna att man ska ha tillräcklig finansiell kompetens. Det är ju en sak som man kan reagera på. Vem bestämmer sedan riktigt vilken kompetens styrelsemedlemmarna ska ha och räcker den? Det är något som kommer att bli en ganska knepig fråga.

Sedan när det gäller det som ledamot Camilla Gunell nämnde så håller jag med. Det är ju inte frågan om vem som ska sitta där. Frågan är, vem har rätt att utse dem som ska sitta där? Rimligen måste det ligga i fackens intresse att utse så bra personer som möjligt utgående från de få krav på kompetens som nu ställs. Det behöver ju inte ens vara någon som är inskriven i facket, det kan vara Finlands bästa finansiella kompetens (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Tack för frågan, ledamot Silander, som handlade om kompetens. Det står ju i förarbetet här att kravet på finansiell kunskap är att man är duktig på värdepapper etc. I en styrelse annars så söker man ju olika kompetenser, allt från juridik, redovisning och organisationsstyrning etcetera. I det här fallet så är ju placeringsverksamhet förstås det viktigaste, men inte allena det viktigaste.

I andra bolag så tittar man mycket på ägarpolicyn som landskapet har och den är väldigt bra och väldigt användbar. Man följer ju den i allt utom myndigheter och det är en brist och det hoppas jag att man börjar jobba med i det nya lagtinget och landskapsregeringen. Men där har man policyn som grund. (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack minister Höglund. Den här frågan har ju varit aktuell hela den här mandatperioden. Jag måste säga att jag är rätt besviken nu när lagförslaget kommer. Jag hade hoppats på att en borgerlig regering, som säger sig ha goda intentioner gällande ekonomi och ansvarsfull hantering av skattemedel, ändå skulle se på saken på ett helt annat sätt. Jag ställer mig frågan, varför vill landskapsregeringen fortfarande ha två vikta platser för fackföreningarna som ska hantera en halv miljard euro?

Tack för frågan. Jag tror att jag redan kanske har besvarat den. Nu vet vi att det finns de som tycker att det ska vara noll fackliga representanter och de som tycker att det ska vara tre eller fler, men tre. På det viset är detta en kompromiss här. Som jag nämnt tidigare så är det viktiga att man har den här kompetensen om placeringsverksamhet. Det kommer ju facken absolut att föra fram, allt annat skulle förvåna mig. Det ligger i allas intresse, även fackens intresse, att fonden sköts på ett så bra sätt som möjligt så att avkastningen blir så optimal som möjligt etcetera.

Tack, talman! Antingen är det en viss okunskap eller så vill man helt enkelt inte erkänna det. Det förefaller som, när många tar till orda, att det är arbetstagarnas pengar som det handlar om och det är det ju till viss del. Men finansministern vet mycket väl att i årets budget så budgeterar finansministern ungefär 22 miljoner euro som ska betala pensioner. Det här är ju en fråga som berör alla skattebetalare på Åland. Den dagen vi inte kan lyfta pengar från pensionsfonden för att täcka pensionerna så tas det av skatterna i budgeten. Det blir alltså en prioritering från övrig välfärd; ÅHS, skola och skärgårdstrafik etc. Därför är det av största vikt att fonden hanteras maximalt bra. Det är ingen som säger att inte en fackföreningsrepresentant kan ha den kompetensen, men det ska inte vara en vikt plats. Det är det som är så märkligt. Det blir någon konstig särbehandling som inte jag i alla fall ännu har fått svar på. Jag hoppar att (… taltiden slut).

Jo, om man ser det här som att det har varit en särbehandling nu så blir det en minskad särbehandling. Det ska vi komma ihåg. Fortsättningsvis, det är alltid kompetensen som ska vara rådande.

Det är en budgetbelastning, så är det alltid. Det ska betalas ut pensioner. Från pensionsfonden lyfts 54 % i årets budget, max är tre fjärdedelar 75 %. Det har lyfts lite olika under årens lopp förmodar jag. Men under min tid så har det legat på under 50 %, om jag minns rätt. Och så ska det vara så att man inte belastar fonden alltför mycket.

Annars finns det en beräkning på hur fonden kommer att utvecklas över tid. Ungefär år 2060 så de pensionsmedel som betalas ut sker i vår budget här, men då är den pensionsutbetalningen så pass liten så att det behöver inga (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Ja, en av de stora förändringarna här är ju då att man ska överföra ansvaret från landskapsregeringen till den här fonden. Ser landskapsregeringen inte några som helst risker med den överföringen?

Nej, eftersom vi fortfarande har möjlighet till kontroll via förordning, kontroll via budget och ytterst av allt är att helt enkelt byta ut en styrelse som inte fungerar. Så på det vis har vi den kontroll som behövs och den makt över styrelsen som behövs.

Tack, fru talman! Vad jag förstår så gäller det att i budgeten är det mera kostnader av personal osv. och det är bara en mycket, mycket liten del av fondens verksamhet.

Ja, men så är det. Det som går till löner och administration är en väldigt liten del av verksamheten, ja.

Fru talman! Äntligen har vi ett lagförslag med behövliga förändringar av pensionsfondens administration, som efterfrågats i många år under flera regeringar. Förändringarna har drivits av finansministern och Centern som omfattar lagförslaget i sin helhet.

Landskapsregeringen föreslår nu att landskapslagen om landskapet Ålands pensionsfond ändras. Syftet med de föreslagna ändringarna är att tydliggöra roll- och ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen, pensionsfondens styrelse och fondens tjänstemannaledning. Det föreslås att pensionsfondens styrelse övertar verksamhets-, budget- och resultatansvaret för fonden samt att vissa befogenheter inom personalområdet överflyttas från landskapsregeringen till fonden.

För att säkerställa att fondens styrelse har de bästa möjliga förutsättningarna att hantera det utökade verksamhets-, ekonomi- och personalansvaret, föreslås även vissa ändringar i dess sammansättning.

Sammantaget, som landskapsregeringen säger, så innebär de föreslagna ändringarna att pensionsfonden intar en mer fristående ställning inom landskapsförvaltningen. Den är tänkt att framledes utgöra en separat myndighet som är underställd landskapsregeringen. Lagförslaget berör huvudsakligen pensionsfondens förvaltning, styrning och befogenheter men medför inga förändringar med avseende på fondens syfte och ändamål.

Den föreslagna lagen avses träda i kraft så snart som möjligt. Det är viktigt för vi har väntat många år på denna förändring. Det har varit svårt att rekrytera styrelsemedlemmar till fonden under flera perioder. Men med de förändringar som nu föreslås så kommer det att bli betydligt lättare när fonden själv hanterar personalfrågorna.

Talman! Det finns behov av förändringar. Landskapsregeringen gav Juridisk byrå Svante Fagerlund i uppdrag att utvärdera behovet av ändringar i pensionsfondslagen. I uppdraget ingick även att bedöma möjligheten för pensionsfonden att inta en mer fristående ställning inom landskapsförvaltningen. I sin rapport, som delgavs landskapsregeringen den 9 mars 2022, finner utredaren att de gällande bestämmelserna i pensionsfondslagen som reglerar roll- och ansvarsfördelningen mellan landskapsregeringen, styrelsen och den fondansvariga tjänstemannen är otydliga och behöver klargöras.

I rapporten konstateras att behovet av tydligt avgränsade ansvarsområden har blivit alltmer påtagligt. Detta i takt med fondens stadiga tillväxt och de ökade kraven på regelefterlevnad.

En tydligt definierad beslutshierarki är en nödvändig förutsättning för att fondens verksamhet och förvaltning ska kunna skötas på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. För att åstadkomma en tydligare avgränsning av landskapsregeringens och styrelsens roller och ansvarsområden, föreslås nu att landskapsregeringen ska utöva den allmänna ägarstyrningen och tillsynen över fonden, medan det operativa ansvaret, dvs. hur fondens verksamhet bedrivs, ska skötas av styrelsen.

Landskapsregeringen instämmer med utredarens slutsatser och kan därutöver konstatera att den fondansvarige tjänstemannens roll, uppgifter och ställning gentemot styrelsen överhuvudtaget inte regleras i gällande pensionsfondslag, vilket kan ge upphov till oklarheter i fråga om den interna uppgiftsfördelningen inom fonden. Den bristen reglerar vi nu med denna lag.

De viktigaste förändringarna finner vi i paragraferna 5, 5a och 5b som definierar styrelsens och fondchefens roller.

Nu ska det finnas en fondchef som ansvarar inför styrelsen och har till uppgift att verkställa styrelsens beslut och ansvara för fondens löpande verksamhet.
Fondchefen ska:
1) hålla styrelsen informerad om väsentliga händelser i fondens verksamhet,
2) utarbeta förslag till fondens budget, bokslut och verksamhetsberättelse,
3) ansvara för frågor om arbetsplatsdemokrati och jämställdhet,
4) ansvara för kompetensförsörjning samt
5) avgöra de ärenden som inte ska avgöras av styrelsen.

Klart och tydligt alltså. En viktig förändring är också att fondchefen utnämns av styrelsen.
Den föreslagna omorganiseringen av pensionsfondens förvaltningsstruktur medför att fonden övertar nya ansvarsområden som ska finansieras med dess egna medel.

I sammanhanget bör det påpekas att den totala storleken på fondens kostnadsökningar beror på hur personalstyrkan dimensioneras. Ett viktigt syfte med de föreslagna ändringarna har varit att förbättra fondens möjligheter att anpassa sin personalstyrka alltefter den faktiska arbetsbördan.

Landskapsregeringen anser att det står klart att de något ökade kostnaderna för fonden också kommer att generera avkastning i form av förbättrade verksamhetsförutsättningar. De föreslagna ändringarnas ekonomiska effekter bedöms därför vara övervägande positiva.

Talman! Centern har länge uppfattat behovet av förändringar i pensionsfondens lagstiftning. Nu har vi lagen på bordet och vi stöder finansministerns förslag till fullo. Tack, talman!

Robert Mansén, gruppanförande för Centern 6 september 2023

I Svante Fagerlunds utredning, en utredare som jag har stor respekt för, så föreslår man alltså den här fristående enheten och det är också i paritet med hur man i riket har sett på olika pensionsfonder. Tydligen finns det inte någon annan organisationsform än myndighet, vilket ju känns som ett lite stort steg. Det som utredaren inte har haft i uppdrag har varit styrelsens sammansättning och hur styrelsemedlemmarna utses. Det är ju att betrakta som en helt och hållet politisk beställning från landskapsregeringen. Varför tycker Centern att det är motiverat att minska personalsidan, alltså de vars pengar fonden förvaltar, att det där finns ett behov av att dra ner från 3 till 2?

Tack, talman! Det här är inte en helt enkel fråga, det kan jag ärligt säga. Att dra ner från tre till två så det är, som finansminister var inne på, lite av en kompromiss. Det finns de som helt vill ta bort den fackliga representationen men det anser Centern att är fel. Det är också medlemmarnas pengar, dvs. de fackliga organisationernas intresse att vara med. Att dra ner till två så anser man att man fortfarande har en arbetande styrelse och ser det som en effektivitetsfråga. Det anser jag att är svaret på frågan.

Som sagt, de här människorna som facken utser är ju personer som kanske under ett helt liv har varit anställda i Ålands lagting, i landskapsförvaltningen, inom ÅHS eller inom kommunernas lärarkår och så vidare. Jag tror att de bland dem finns det ytterst god kompetens.

Men vad gäller finansförvaltning så behöver nog alla, tror jag, som sätter sig i en sådan här fondstyrelse kanske få lite utbildning. Det vimlar inte av folk i det åländska näringslivet i vårt samhälle som kan placeringsverksamhet så noga som man kanske förutsätter. Det vore kanske viktigt att man i ägarstyrningen också betonar behovet av fortbildning och kompetensutveckling.

Tack, talman! Tack ledamot Gunell. Jag instämmer till fullo. Det är givetvis en styrelse som ska arbeta gemensamt. Att ha tillräcklig finansiell sakkunskap så handlar också om att förkovra sig hela tiden och följa med. Jag håller med om att det här gäller hela styrelsens kompetens. Detta bör säkerställas. På så vis är det ingen skillnad mellan de fackliga representanterna för det handlar ju om att facket utser representanter och det kan man göra genom att finna tillräcklig kompetens. Jag betvivlar inte på att facket inte skulle kunna hitta kompetenta personer.

Tack, talman! Bästa lagting och åhörare. Vi diskutera en pensionsfond som har ett värde kring en halv miljard euro.

Lagstiftningen som omgärdar pensionsfonden behöver säkerställa att den under alla omständigheter har optimala förutsättningar till en trygg och professionell förvaltning. Att som lagförslaget nu är utformat, fortsättningsvis garantera att fackföreningarna ges möjlighet till två styrelseplatser, saknar en naturlig grund när det gäller att upprätthålla en optimal och för ändamålet lämplig kompetensförsörjning.

Det torde inte finnas någon koppling eller motivering till att personer utvalda av fackföreningar besitter en för uppdraget unik kompetens för att fungera som styrelseledamöter. Trots att lagförslaget nu minskar antalet styrelseplatser vikta för fackföreningar från tre till två platser, innebär lagförslaget fortsättningsvis en omotiverad särbehandling av en speciell grupp och kan inte ses som ett starkt incitament till en optimal styrelsesammansättning.

Att inte revidera lagstiftningen på ett sätt som säkerställer att styrelsens sammansättning grundar sig på kompetens och ingenting annat, måste ses som oförenligt med god och ansvarsfull hantering av pensionsfondens tillgångar.

Landskapsregeringen bör ändra lagförslaget i en riktning som inte garanterar fackföreningarna någon plats i styrelsen. Därmed inte sagt att fackföreningsmedlemmar skulle vara diskvalificerade från valbarhet till styrelseledamöter. Den enda grunden till valbarhet skulle, som för övriga styrelsen, basera sig på grunder som kan hänföra sig till kompetens och inte lagstiftningsmässig förtur och politisk särbehandling.

Vi föreslår därför en strykning av text i lagförslaget i syfte att uppnå en lagstiftning som främjar professionalism och kompetens. Det sker genom strykning av första styckets sista mening i § 3 vilken lyder som följer; ”Två av ledamöterna utses bland personer som föreslagits av de mest representativa fackliga organisationerna”. Motsvarande strykningar sker som följd av detta även i lagförslagets allmänna motivering samt i detaljmotiveringen.

Att via lag öronmärka styrelseplatser för fackföreningar är diskriminerande. Landskapsregeringen har via sin ägarstyrning uppsatta kriterier när det kommer till styrelserekrytering och därmed kan alla intresserade och potentiella kandidater vara valbara, även personer från fackföreningsvärlden.

Jag förstår heller inte på vilket sätt de pensionspengar en anställd slitit ihop skulle vara tryggare med en styrelse som tvingas bestå av fackföreningsrepresentanter? Det torde inte finnas någon koppling eller motivering till att personer utvalda av fackföreningar besitter en för uppdraget unik kompetens för att fungera i styrelsen.

Pensionsfonden är inte enbart är en fråga för landskapsanställda, det är i allra högsta grad en fråga för alla ålänningar och vår trygga välfärd. Årligen upptas via Ålands budget medel för att finansiera pensionerna. Det är nämligen inte tillåtet att till 100 % täcka pensionskostnaderna genom uttag från fonden, den gränsen är max 75 %. Ju högre andel skattemedel som behövs för att finansiera pensionskostnaderna, desto större krav på ekonomiska prioriteringar i finansieringen av t.ex. ÅHS, polis, utbildning, skärgårdstrafik och övrig välfärd som ska finansieras från samma skattekaka. Därför är förvaltningen av landskapet Ålands pensionsfond någonting som berör samtliga ålänningar och kan absolut inte ses som isolerad från övrig offentlig verksamhet. Det är den gemensamma skattekakan som i sista ändan finansierar pensionerna. Pensioner upphör inte betalas ut även om pensionsfondens tillgångar sjunker kraftigt. I år är drygt 22 miljoner budgeterade för att finansiera pensionsfonden i Ålands budget. Ju mer lyckad förvaltning av fonden desto mindre blir trycket på skattebetalarna. Lagstiftningen som omgärdar pensionsfonden behöver därför säkerställa att den under alla omständigheter har optimala förutsättningar till en trygg och professionell förvaltning.

Jag har också en fråga till minister Höglund. Ministern uttalade sig i sitt anförande i ett replikskifte med mig om att det här var det man kunde enas om och komma överens om, alltså att gå från tre vikta platser till två vikta platser. Är inte den här landskapsregeringen för i grunden att en styrelse består av kompetens och inte vikta för särbehandlade platser? Vad skulle ha inträffat om landskapsregeringen skulle ha gått med på att sänka platserna från tre till noll? Alltså att styrelsen till 100 % hade bestått av kompetens där även fackföreningsrepresentanter kunde har varit en del av de personer som kunde vara valbara. Vad skulle ha hänt, finansministern? Är det nu bara för att det är ett val som man vill sitta stilla i båten och göra en liten ändring? Den blir i grunden lite omotiverad med tanke på att man bara tar ett litet steg.

Pensionsfondens komplexitet och betydelse är så stor att denna lagstiftning kräver ett rejält arbete och behandling. Lagtinget borde utbildas kring pensionsfonden, något att tänka på när ett nytt lagting snart sitter här i salen. Utbildning på motsvarande sätt som gjorts kring t.ex. skattegräns och vindkraft.

Jag upprepar, pensionsfonden har ett värde på nästan en halv miljard euro. Jag tycker att vi behandlar den ganska styvmoderligt må jag säga.

Den liberala lagtingsgruppen kan inte understöda detta lagförslag, som det ser ut nu. Det har fortfarande inte kommit svar på den största frågan. Vad är motivet att ha vikta platser i pensionsfondens styrelse för fackföreningar? Det har det inte kommit något motiv, annat än att det var det som man kunde komma överens om och det räcker inte. Därför stöder inte Liberalerna detta lagförslag som det ser ut just nu. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Holmberg för det gruppanförandet från Liberalerna. Det var mycket intressant att höra att hela den liberala lagtingsgruppen anser att man inte ska viga platser åt folk på grund av att man är ute efter optimal kompetensförsörjning. Jag brukar också tjata om sådant, att jag inte gillar att man viger plats åt folk. Jättekul att höra att alla liberaler tycker att öronmärkta platser är diskriminerande. Jag hoppas att man håller den linjen i all övrig lagstiftning också. Vi har ju många lagstiftningar som har till syfte att viga platser åt folk av en viss grupp. Jag är glad att ni äntligen har kommit till den insikten.

Tack, talman! Jag vet precis åt vilket håll ledamot Egeland går. Han tänker då på att det ska finnas en viss jämställdhet i offentliga styrelser. Den frågan är väl inte aktuell här. Här gäller det om det ska vara vikta platser för speciella grupperingar i vårt samhälle. Och det är väl det som vi inte tycker. Personligen som politiker kan jag också tycka att alla landskapets styrelser, myndighetsstyrelser och bolagsstyrelser borde bygga på kompetens t.ex. ÅHS, gymnasiet och ÅMHM etc. Men det är en annan fråga.

Tack, talman! Tack för det svaret. Ja, man kan väl ändå se att det finns någon form av relevans i att man vill att facken är representerade på något vis eftersom det till stor del är arbetstagarnas pengar som man förvaltar. I det fallet som ledamot Holmberg listade ut att jag var ute efter så finns ju inte ens den kopplingen. Vi hoppas verkligen på lite mer stringens från Holmberg och Liberalerna i fortsättningen.

Tack, talman! Jag tycker att ledamot Egeland också har gått i fällan att det är de anställdas pengar, att det är därför som det ska finnas vikta platser. Men det stämmer ju inte riktigt om man tittar på hela bilden.

Som jag nämnde i anförandet så i årets budget finns ju 22 miljoner upptagna i den allmänna budgeten för pensionerna. Det är ju inte så att pensionsfonden i sig är självgående och klarar sig utan skattemedel. Så är inte fallet. Det här gäller ju faktiskt alla ålänningar intressen. Det berör alla ålänningar oberoende om man har varit landskapsanställd eller kommer att bli det, oberoende om du är privat anställd eller inte. Det ska ju tillföras skattemedel från den gemensamma skattekakan årligen. Därför är det av stor vikt att denna halva miljarden hanteras så bra den bara kan. Då tror jag att den ska bygga på kompetens och inte ha särbehandlade vikta platser.

Tack, herr talman! Jag tror att ledamoten John Holmberg och Liberalerna nu går vilse i sina egna fördomar om fackliga representanter. Alltså, det handlar inte om facken här. Det handlar ju om personalen. Hur kan man duga till att vara anställd nästan ett helt liv i landskapsförvaltningen, i våra skolor, i myndigheter och i lagtinget, men man duger inte att sitta på en styrelseplats i en pensionsfond? Jag tycker att det är otroligt bra att Liberalerna nu, via John Holmberg, deklarerar sin tydliga syn på personalen, på personalens kompetens och förmåga till professionalism genom att stå här och säga det som ledamoten Holmberg sade. Är det här verkligen Liberalernas syn på den här frågan som Holmberg representerade?

Tack, talman! Jag förstod inte vad ledamot Gunell var ute efter? Om det är Liberalernas syn på att det ska finnas kompetens i en pensionsfonds styrelse som hanterar en halv miljard euro? Svar: Ja!

Har jag eller någon annan liberal sagt att fackföreningsrepresentanter är diskvalificerade? Svar: Nej! De har samma möjlighet att vara med i en styrelse som alla andra. Men vad är motivet till att de ska ha vikta platser enligt lag? Vad är motivet, jag har fortfarande inte förstått? Jag har inte fått veta vad motivet är annat än att man säger slentrianmässigt att de hanterar sina egna pengar, men så är ju heller inte fallet. 22 miljoner euro kommer via den allmänna skattekraften i år. Det är inte så att alla pensionspengar kommer från pensionsfonden. Det är ju inte så.

Nej, det vet jag mycket väl och vi brukar ta ut ungefär 40 %. Den enda som har tagit maximalt ur pensionsfonden genom tiderna så är en liberal finansminister. Men tiderna krävde det.

Men det är precis det som ledamoten Holmberg sade. Personerna som hör till personalen, som har varit anställda och som i vårt system utses via facken, de besitter inte den kompetens och professionalism som krävs för den här fondens styrelse. Det är det som ledamoten Holmberg och Liberalerna säger och det diskvalificerar i så fall till exempel Akavas medlemmar som är läkare, hälsovårdare, tandläkare, veterinärer, specialister, jurister och ekonomer. Är det ingen av dem som duger att sitta i den här fonden och som facken kan utse?

Tack, talman! Det börjar nog bli lite upprepningar från ledamot Gunell. Det är samma sak. Jag tror att det är någon form av reflexmässigt skydd för en maktstruktur som man känner att kanske håller på att glida iväg här och som har funnits historiskt.

Än en gång, en fackföreningsrepresentant är inte diskvalificerad från att sitta i styrelsen. Absolut inte! Den kan sitta där på samma villkor. Men jag har fortfarande, för fjärde gången, inte fått veta motivet till att man ska ha lagstadgade vikta platser. Det får jag inte ihop. Man ska hantera en halv miljard. Det sitter ju personalrepresentanter i alla myndighetsstyrelser mer eller mindre, antar jag. De har ingen rösträtt. Varför har vi det på det sättet då? Varför ska det vara lagstadgade platser i pensionsfonden? Det är obegripligt. Det är nog en maktstruktur som ledamot Gunell och hennes partivänner försöker skydda.

Tack, herr talman! Jo, jag uppfattade att ledamot Holmberg tycker att det är orättvist att det finns två eller tre fackliga representanter. Jag kan inte förstå, dels är det som ni säger att hälften tas ifrån skatterna. Jag själv får en liten pension varje månad från landskapsregeringen, från ett tidigare arbete. Jag har aldrig varit med i facket så jag förstår inte den biten. Men det som jag är förvånad över är att ni i ert gruppordförande till 95 % talar om en enda liten, liten, liten, liten sak i den här lagen. Har Liberalerna faktiskt ingenting annat att säga om det här viktiga lagförslaget?

Tack, talman! Nej, det är faktiskt den frågan som i alla fall jag, som har skrivit gruppanförande, tycker att är det absolut viktigaste. Sen finns det ju flera andra saker, men flera saker är ju bra i det här lagförslaget också. Det går åt rätt håll.

Men det här är ju så uppenbart skevt och snett, att man ska ha politisk särbehandling lagstadgat. Det är ingenting som säger att de två platserna blir fyllda med kompetens, den kompetens som behövs. Jag säger heller inte att det inte blir så. Men att det ska vara lagstadgat, det känns främmande. Jag är förvånad över att en borgerlig regering, som säger sig värna om ekonomin, tycker att det här är okej. Väldigt märkligt!

Tack, herr talman! Jag försökte leda in er på någonting annat, men det tycks vara svårt. Ni talade faktiskt på slutet om utbildning. Jag trodde, när jag kom in i lagtinget för åtta år sedan, att vi skulle få en presentation av pensionsfonden. Det fick vi inte första året och inte heller det andra, tredje, fjärde, femte, sjunde eller åttonde året. Så transparensen har ju varit mikroskopisk och nu kommer den att minska ytterligare. Har Liberalerna någonting att säga kring det?

Tack, talman! Det som Liberalerna har sagt hela perioden är att lagtinget borde utbildas i stora frågor ännu mer än vad som är fallet. Jag lyfte upp att vi har blivit utbildade kring vindkraften och skattegränsen. Men jag kan gå till mig själv, jag skulle behöva ha utbildning om pensionsfonden på mer detaljerad nivå. Absolut. Jag tycker att det skulle vara ett bra första inslag för det nya lagtinget att få en utbildning kring pensionsfonden. Utbildning borde ske på regelbunden basis och som sagt pensionsfonden, absolut.

Herr talman! I grunden håller jag med ledamoten Holmberg. Inte i någon annan av landskapets styrelser finns det särskilda föreningar eller andra som har företräde. Det borde vara liksom en rimlig följd i färg att inte ha det här heller. Därmed inte sagt att det inte finns kompetens, det finns säkert massor av kompetens inom fackföreningarna också. Men jag tycker att man borde följa den här linjen om kompetens som man har gått in för i PAF och i andra styrelser och följa den fullt ut också här. ÅHS är ett annat exempel där man har påtat in politiker. Där borde man ha kompetens som riktlinje i stället för politisk bok.

Tack, talman! Tack ledamot Strand. Det är precis så det blir. Det blir uppenbart en tankevurpa om man nu förordar den här lagstiftningen för att vika platserna till facken. Samtidigt har man en ÅHS styrelse som sitter och hanterar dryga 100 miljoner och där ska politiker sitta utan några som helst kompetenskrav mer eller mindre, utan det blir på eget godtycke ofta. Det blir nog en slingrig diskussion som inte är hållbar. Jag tycker att det viktiga och det elementära med pensionsfonden är väl att pengarna hanteras väl och tryggt. Det är väl ändå det som är det intressanta, speciellt för dem som har betalat in pengar och för dem som är skattebetalare på Åland.

Herr talman! Jag är också glad att Liberalerna är eniga, helt eniga enligt ledamot Holmberg, i den här frågan. Det kanske finns en möjlighet att vi kan diskutera oss samman i utskottet. Då måste man komma till kärnfrågan att man ska hålla samma linje inom alla områden och också inom ÅHS, där det tydligt har varit politik framom kompetens som har rått. Det blir en intressant diskussion i utskottet.

Jag vill däremot påpeka ytterligare en gång att jag ser många kompetenta människor i fackföreningarna. Det är inte det som är problemet, utan det är särbehandlingen i just den här styrelsen.

Tack, talman! Vi får vi se hur det går i utskottsarbetet. Det som är viktigt, eftersom det här ändå är ett så pass viktigt lagförslag, alla lagförslag är viktiga, men det här är ändå ett så pass grundläggande lagförslag att det behöver få ta den tid det tar. Så att det inte blir hastat igenom nu med tanke på hur få veckor som är kvar av den här mandatperioden.

Jag glömde säga i förra replikskifte att PAF-styrelse som ledamot Strand lyfte upp, är ju ett synnerligen gott exempel på hur en styrelse ska sammanfogas.

Sedan än en gång när det gäller fackföreningarna, precis som ledamot Strand sade så är det här ingen kritik mot facken och dess representanter på något sätt. Det här handlar ju om någonting annat. Det handlar om att man visst kan sitta där som läkare, jurist eller vad man har för utbildning när man är med i respektive fack, men det ska inte vara lagstadgat vikta, det är detta som vi är emot.

Tack, talman! Det är uppenbarligen så både av prioriteringen i ledamoten Holmbergs anförande och det sagda att det viktigaste här för Liberalerna är att motarbeta facklig representation i pensionsfondens styrelse. Det uppkom ju av en orsak. Man uppfattade, när pensionsfonden kom till, att det var viktigt att personalen i form av fackliga representanter skulle finnas med i förvaltningen av de här pengarna. Jag måste ställa frågan till ledamoten Holmberg och till Liberalerna: Anser man att den ordning som har varit där facken har utsett representanter till pensionsfondens styrelse, att de har varit till ett oerhört förfång och en nackdel för förvaltningen av pensionsfondens pengar? Man har haft en facklig representation, har de varit så dåliga att det är därför som man tycker att det är orimligt att (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack ledamot Fellman. Jag tycker att det är en ganska märklig fråga, att det har varit en nackdel. Här handlar det om att man ska ha det bästa laget som möjligtvis går att frambringa. Det är det som det handlar om. Det ska vara ett landslag i att hantera en fond på en halv miljard. Då ska man inte ha två vikta platser för två spelare som kan komma in och bidra. Visst kan de bidra, men det behöver inte heller vara så. Jag har tittat historiskt ett antal år tillbaka i tiden och sett på närvaro och sådana saker. Det finns ett mönster. Jag behöver inte säga att det är så idag, men tittar vi historiskt så finns det ett sådant mönster. Jag vet inte egentligen vad det är som Socialdemokraterna går på gentemot Liberalerna. Det vi tycker nu är någonting helt naturligt som ger alla möjligheter att sitta i en styrelse. Av sju platser så finns det (… taltiden slut).

Det är uppenbart att ledamoten Holmberg menar att den ordning som vi har haft, där facken har haft möjlighet att utse tre representanter, så har vi inte haft det bästa laget utan någonting annat, och att det har varit facken som har varit syndabockarna i den historien. Jag håller inte med om den historiebeskrivningen. Facken på Åland, de som i dag utser representanter, de tycker inte att det här är rätt väg att gå. De ser det som en mycket negativ utveckling.

Min andra fråga. Är det genom ägarstyrning, regleringsbrev eller på vilket sätt vill man då försäkra sig om att det finns en bredd av kompetens i pensionsfondens styrelse? Det är ju nämligen så att det finns inte bara en sorts kompetens när det gäller sådana frågor, utan det finns olika saker som räknas. Hur ska man garantera att man får en bred representation i fondens styrelse? (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamoten Fellman försöker påklistrat mig att jag eller Liberalerna har sagt att det är fackens fel. Nej, jag har inte sagt något om sämsta laget. Det är väl ändå landskapsregeringens ansvar att se till att en styrelse i pensionsfonden ser ut som den gör. Om man sen har lagstiftat på ett sätt som garanterar två platser så det är väl inte fackföreningarnas fel. Det är ju politiskt, det är därför som vi har det här ärendet idag. Det är politiskt. Jag tycker att Socialdemokraterna resonerar väldigt märkligt i frågan.

Tack, talman! Jag läser Liberalernas remissvar: "Undertecknad önskar därför att landskapsregeringen ändrar lagförslaget i en riktning som inte (inte är också understruket för säkerhets skull) garanterar fackföreningarna någon plats i styrelsen". Det var citat från Liberalernas remissutlåtande.

Ledamoten sade att han trodde att det här var en borgerlig regering som värnar ekonomin. Vad har det att göra med om facket utser två representanter i en styrelse? Jag har väldigt svårt att förstå varför det här är så upphaussat? Facken har funnits med i pensionsfonden styrelse sedan Hedenhös tid, och vad mig anbelangar så har de tillfört både kompetens och kunskap till styrelsen. Att nu säga då att en optimal kompetensförsörjning ska utesluta fackförbunden, jag tycker att det känns väldigt märkligt.

Det som det här förslaget bygger på är att fackförbunden har rätt att utse två ledamöter. Det finns ingenting i lagförslaget som säger att de behöver arbeta inom landskapsförvaltningen. Fackförbunden kan utse John Holmberg som sin ledamot om de skulle känna för det. Man ska inte koppla ihop det här med vilken tjänst en person har, utan det är klart att det ligger i fackförbundens intresse att sätta dit det skarpaste de har. Och jag tror att jag kan säga varför vi i landskapsregeringen tycker att det här är bra, därför att det här är också trygghet. Det här är trygghet för fackförbunden och det är en trygghet för dem som är anställda. I en värld som vi befinner oss i nu, när allting ruskar, så ska man nog faktiskt sitta ner i båten och hålla kursen.

Tack, talman! Det verkar som om världen alltid ruskar för lantrådet Thörnroos. Det är alltid någonting som man kan skylla på. Om det nu är så faktiskt att den här landskapsregeringen har tyckt att det har funkat så väldigt bra, varför drar man då ner platserna från 3 till 2? Varför höjer man inte till fyra för att få det ännu bättre? Lagstadga om fyra platser!

Skulle lantrådet ha fortsatt läsa remissvaret som jag personligen lämnade in, för det var mitt på sommaren, så står det: "Landskapsregeringen har via sin ägarstyrning uppsatta kriterier när det kommer till styrelserekrytering och därmed kan alla intresserade och potentiella kandidater vara valbara, även personer från fackföreningsvärlden". Man vill gärna nu påpeka att Liberalerna är onda när vi vill att kompetensen ska sitta i alla sju platser, därmed inte sagt att inte en fackföreningsrepresentant kan ha kompetens eller sitta i styrelsen, men det ska inte vara lagstadgat.

Ledamoten sade nyss att kompetensen ska sitta i alla sju platser, underförstått att de två som facken utser inte har kompetens. Det är ju det som sipprar igenom och det är det som många av oss hör här. Jag måste ärligt talet säga att jag är förvånad över Liberalernas hållning i den här frågan. Att det här ledamotens John Holmbergs hållning, det vet jag. Men jag är förvånad att den samlade lagtingsgruppen, också med fackliga representanter, står bakom det här.

Det är trist, lantrådet Thörnroos sätter ord i mun och försöker gång på gång få det som att jag är emot att det skulle sitta fackföreningens representanter i styrelsen. För tolfte gången; det är jag inte! Men de ska ju inte vara garanterade via lag. De ska tillsättas på precis samma sätt som de övriga fem platserna tillsätts. Om det är så att Veronica Thörnroos, lantrådet, tycker att det här har fungerat så väldigt bra, varför drar man då ner platserna från 3 till 2? Det är ju märkligt. Det är också en tankevurpa värd att fundera på. Men vi fick ju svaret delvis av finansminister Höglund. Det var för att det var det här som man kunde komma överens om. Det antyder nog att man har velat dra ner de mer, men man kommit överens om det här. Så det är ju märkligt.

Talman! För Liberalerna är pensionsfonden en oerhört viktig fråga. Precis som konstaterats här i dag så är det stora budgetmedel som placeras in i fonden och det är också en trygghet för arbetstagare och för landskapet som helhet att fonden sköts på ett mycket, mycket gott sätt. Liberalerna har i sina led väldigt många fackanslutna, många som är engagerade i facket och vi har stor respekt för den samhällsnytta som facket gör. Ingen från Liberalernas sida diskvalificerar någon som är medlem i den fackliga rörelsen för att delta i den här typen av arbete. Däremot har Liberalerna under många år drivit en linje om att vi behöver överse hur olika organisationer förs och utvecklas, till exempel verksamheter som ÅHS och andra.

Tack, talman! Det var klarsynt och klargörande. Om det är någon som missförstod mig så tycker jag att ledamoten Zetterman klargjorde det tydligt att det här är inget fackeltåg mot fackföreningar, tvärtom. Det här handlar om att skydda pengar och se till att de förvaltas väl. Jag tycker att det är signifikativt, den proffsigaste styrelsen som landskapet har är PAF-styrelse, den som bygger på spel och det är jätteviktigt för vår välfärd, inte minst för tredje sektorn. Men det är signifikativt att i PAF-styrelse stannade professionaliseringen mer eller mindre. Det är ett gott exempel på vad som borde göras för att få upp det, men där stannade det. Sen blir det politik och då handlar det inte längre enbart om kompetens.

Talman! Liberalerna som helhet ser också fondens helhet och helhetsutveckling, till exempel frågan om organisationsformen och annat, som oerhört centrala. Vi har också under en längre tid efterfrågat från lagtinget en grundlig genomgång av pensionsfondens verksamhet för att kunna gå igenom de här frågorna.

Däremot har ledamoten John Holmberg ett särskilt intresse i just styrelsesammansättningen. Så till den delen har ju nog Liberalerna i övrigt också andra förslag till utveckling av pensionsfonden. Vi har bland annat diskuterat huruvida man kunde tillsätta en valberedning där facken skulle kunna ingå för att just inte göra en särskild vikning och så att också facken kunde vara med i tillsättandet av pensionsfondens styrelse.

Tack, talman! Givetvis finns det mera i det här lagförslaget som är värt att debattera. Jag sade att jag tycker att den här delen är kanske den viktigaste ändå.

Men det blir ett intressant betänkandearbete i utskottet. Jag hoppas att vi tar oss den tid som behövs, för det är en halv miljard vi pratar om. Det är ingen orsak att hasta igenom någonting som sen blir bara halvbra om det är så att tiden inte räcker till. Det får ta den tid det tar helt enkelt.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det här förslaget att ändra lite i lagen om landskapet Ålands pensionsfond stöder vi från Obunden Samling. För vår del är det några korta reflektioner som jag tänker ta upp.

Jag börjar där lagtingsledamot Holmberg slutade. Vi har nog inte reagerat något särskilt på det här med arbetstagarorganisationernas representation i styrelsen. Därför att man kan nog säga att det är nästan lite av en helt normal företeelse i hela landet och i stora delar av världen.

Om man tittar på hur vårt pensionssystem är organiserat så är det en handfull inhemska pensionsbolag som är strikt reglerade enligt en särskild lag om pensionsförsäkringsbolag. Det finns sådana bolag som kan ägas av vem som helst, men sedan har vi också de så kallade ömsesidiga bolagen där man har både arbetstagare och arbetsgivare som äger bolagen på grund av att båda bidrar med försäkringspremier. De här försäkringspremierna skulle aldrig komma om inte någon skulle jobba och då kan man ju säga att man nog lite måste tacka de här arbetstagarna för att det finns några pengar i pensionsfonderna.

Således är det också rimligt, precis som till exempel i ett ömsesidigt pensionsförsäkringsbolag, att man har representanter från alla ägare, dvs. både arbetstagare och arbetsgivare. Precis som i statens pensionsfond så har vi enligt lagen om statens pensionsfond en situation där arbetstagarna också är representerade enligt lag. Vi ser inte detta som något konstigt. Vi ser det lite på samma sätt som att vi också har ganska mycket regler när det gäller arbetsförhållanden generellt, arbetstagarna behöver få vara med och bestämma och det är ingenting som är konstigt. Det är lite som ett avtal överhuvudtaget, där det finns flera parter så kan inte bara en part ensam bestämma allt. Det är landets lag det här helt enkelt. Det är så här det funkar och inget fel med det.

Sen tycker vi att det är bra att man sätter fokus på kompetens. Kompetens, kompetens, kompetens är jätteviktigt. Nu brukar jag ibland själv göra mig lite rolig över dem som säger att det ska vara såsom i Finland. Men man kan ju ändå i det här sammanhanget titta på den finska lagen. Där har man uttryckligen skrivit i lagen att den som sitter i styrelsen måste besitta sakkunskap inom placeringsverksamhet. Och det är ju inte dumt. Vi har det ju inte direkt utskrivet i lagen, men det står i förarbetena. Personligen när jag läste det här lagförslaget i somras så sade jag inte någonting om det. Jag tycker ibland också att man inte behöver lagstifta om precis allt, om självklara saker.

Om man vill att någon ska sköta en pensionsfond bra och den här pensionsfonden huvudsakliga uppgift handlar om att placera 500 miljoner, ska man ta någon som har god placeringskunskap eller ska man ta någon som inte har god placeringskunskap? Man kan väl lita på sunt förnuft och tro att den som tillsätter den här styrelsen, i praktiken då landskapsregeringen, kommer att välja bra personer.

Lagtingsledamoten Holmberg var här i slutet inne på PAF och där ser man ju att man faktiskt har lyckats professionalisera styrelsen i PAF nästan helt och hållet. Och det är ju vettigt. Så borde man göra med all sådan här verksamhet. Det kommer säkert att betyda att det kostar lite i styrelsearvoden osv, men det tror jag att är billigt. Med tanke på att om vi bara tar 1 % mer eller mindre avkastning på 500 miljoner euro så är det 5 miljoner euro. Så lyckas man lite bättre med den här placeringsverksamheten - jag har ingen klar uppfattning hur den har lyckats nu - så ger det snabbt jättemycket pengar. Så detta är ju ett jätteviktigt ämne och det är jättebra att man ändå sätter lite fokus på det.

När jag nu står här och berömmer de här lagtingsledamöterna på olika sätt och vis så ska jag inte heller glömma Toivonen som brukar vara den som pratar om indexfonder och all heder åt honom. För indexfonder behöver man använda mera. Använder man inte huvudsakligen indexfonder idag i pensionsfondens medelsförvaltning så borde man ha en jättebra förklaring på varför man inte gör det, eftersom de är det mest kostnadseffektiva sättet att placera pengar om man ska sätta dem i fonder. Det borde vara solklart för alla eller det är solklart för alla som vet vad det här handlar om och det blir det säkert också i fondens styrelse.

Med de orden så tackar jag för Obunden Samlings del. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Måtar. Ledamot Måtar är styrelseordförande i ÅMHM och där torde det finnas personalrepresentanter. Har de rösträtt?

Talman! Jag borde kanske få hjälp av talmannen för nu frångår vi väl från ämnet? Men jag kan så klart svara på detta.

Vad jag vet så har vi inte någon sådan sammansättning i ÅMHM. Det står inte i lagen att ÅMHM:s styrelse ska vara sammansatt av några personer från personalen och så är inte heller fallet. Det finns inte personal i ÅMHM:s styrelse. Men annars är ju det en normal sak, om man sitter i en styrelse så har man i allmänhet rösträtt såklart.

Tack, talman! Det kanske förefaller som att jag avviker från ämnet, men jag gör egentligen inte det, utan det är frågan om en styrelse och hur landskapet sköter om sina styrelser. Det är märkligt om inte ÅMHM har personalrepresentanter i sin styrelse. Jag satt själv med i gymnasiestyrelsen förra perioden och där fanns det flera personalrepresentanter. Dock var fallet att de hade närvarorätt, men de hade ingen rösträtt. De kunde närvara och bli tillfrågade men hade ingen rösträtt. Jag kan tycka att det är aningen udda då att i pensionsfondens styrelse ska vi lagstadga om det. Det förefaller märkligt. Det är ingen klar linje från landskapsregeringens sida. Jag kan också tipsa om att det är nog bra att ha personalrepresentanter med i en styrelse som ÅMHM.

Tack, talman! För att använda en kliché så tycker jag att nu jämför ni nog äppel med päron, lagtingsledamot Holmberg. Man kan istället göra den jämförelsen, om ni och jag skulle komma på att vi ska satsa gemensamma pengar i en pott och vi ska sätta de pengarna på börsen och få maximal avkastning. Då säger du att du är gärna med och bestämmer över de här besluten och jag säger att jag är gärna med och bestämmer över de här besluten i hur vi placerar våra pengar. Vi har båda bidragit med pengar till den gemensamma potten. Det är snarare det resonemanget som nu används när man ändå låter arbetstagarorganisationerna bibehålla representation för att hantera den gemensamma potten med pengar.

Talman! Ledamoten Mårten talade om kompetens i sitt anförande och jag tycker att det är viktigt att belysa att kompetens kan vara väldigt, väldigt olika saker. Pratar vi om ett bolag som PAF till exempel, så att vara djupt involverad och ha djup kunskap i det politiska systemet är sannerligen en kompetens som behövs med tanke på de politiska invecklingar som finns där. Är man i en verksamhet där man har mycket kommunikation att sköta så är det extremt värdefullt med pedagogisk kompetens och så vidare. Jag tycker att de här allmänna dragen som man ibland kan få, känslan att kompetens är någonting väldigt specifikt, inte riktigt stämmer.

När det gäller pensionsfonden däremot så är ju verksamheten mycket, mycket smal, det gäller fondförvaltning. Man har inga anställda, man behöver ingen ledarskapskompetens desto mera i själva fondförvaltning och så vidare. Jag tror att det är oerhört viktigt att se på varje organisation och styrelse för sig och göra bedömningar. (… taltiden slut).

Tack, talman! Lagtingsledamot Zetterman, det där är väl självklara saker. Jag har väl inte sagt något annat än att när det gäller pensionsfonden, dess styrelse och den kompetens som behövs så är det kunskap om penningplacering. Hur man får pengar att växa på bästa sätt och att man begriper saker som risk och avkastning och förhållandet mellan de två begreppen. Det är egentligen det som behövs. Det är inte särskilt svårt att säga vilken kompetens man behöver i den här styrelsen.

Talman! Jag håller med om det och det är just för att arbetet är så oerhört smalt, till skillnad från många andra av våra offentliga bolag. Posten har en jättebred verksamhet, många anställda och har en stor viktig roll i hela den åländska samhällsstrukturen. Men här är det just fondförvaltning som gäller.
Jag håller med om att det finns risk för att facken känner sig utplacerade och utkastade. Vad anser ledamoten Måtar om frågan att man skulle ha en valberedning där fackförbunden skulle ingå och gemensamt diskutera fram en samlad grupp? För risken är ju alltid när man får utse personer från sidan att den enskilda kompetensen för varje ledamot är god, men man vill ju också ha en samlad kompetens som ger bredd och kunskap. Därför tycker jag alltid att det är bra att diskutera ihop sig kring vilket lag man ska ha så att säga.

Tack, talman! Den här lagen är väl formulerad på det sättet att det numera ska vara två representanter från de mest representativa fackföreningsorganisationerna, tror jag att det står i lagen. På något vis så anser jag att det är väl enklast och bäst definierat så, och sedan överlämnar man det här till arbetsgivaren för att se vilka i praktiken är de största arbetstagarorganisationerna som organiserar de anställda. That's it! Jag är kanske inte så mycket för de olika utredningarna och debatterna osv. och hur mycket man nu ska diskutera en sådan här sak, utan här finns ganska klart angivet i lagen, punkt slut. Men jag kanske inte förstod frågan helt hur ni menade, men så ser jag på det.

Tack, talman! Det gladde mig naturligtvis att ni tog upp indexfonderna. Tyvärr minns jag inte att det skulle finnas en enda indexfond i pensionsfondens portfölj, men det är en annan sak.

I det här förslaget så är första punkten att man överför ansvaret från landskapsregeringen till pensionsfonden. Jag undrar hur ni från obundna ser på den frågan?

Tack, talman! Först om jag går till indexfonder så är det ju faktiskt bekymmersamt, jag har lyssnat dåligt tidigare på lagtingsledamot Toivonen. Men hur som helst, det går ju att reparera.

Det andra att separera ut fonden och förtydliga att den är som en separat organisation från resten av landskapsregeringen, vi har ingenting att invända mot det. Jag skulle säga att det är ganska vanligt. Läser man också den här pensionsförsäkringsbolagslagen så alla som sysslar med den här typen av verksamhet ska verkligen ha det separat arrangerat så att man tydligt ser vad som är pensionsfondens tillgångar och vad som är landskapets tillgångar. Det ska inte vara öppna kommunicerande kärl dessa två, utan det ska vara separat. Det ska vara kinesiska murar, eller vad man kallar dem, däremellan. Vi tycker att det är bra.

Jo, jag har nog förstått att det har varit kinesiska murar från förr. Jag tror inte att landskapsregeringen har lånat pengar från den pensionsfonden.

Men en annan sak som vi var inne på här i diskussionen var ju det här med transparensen. Nu har jag suttit här i snart åtta år och vi har ju aldrig överhuvudtaget egentligen fått se hur det går för fonden. Någon talade om det i en replik. Nu blir det ju ännu mindre transparens. Hur ser ni på det? Vi från lagtinget får ju ingen insyn i pensionsfonden som har 487 eller 497 miljoner för tillfället.

Tack, talman! Generellt så har jag faktiskt personligen aldrig engagerat mig närmare i den frågan och försökt få ut närmare information om pensionsfonden. Jag har läst dess årsredovisningar och vad som står där. Jag tycker att man ändå får en ganska bra uppfattning om hur pengarna är placerade. Men jag har aldrig sedan intresserat mig närmare för att begära att få styrelseprotokoll eller sådant. Spontant skulle jag säga att det till stora delar borde handla om offentlig verksamhet och den här ändringen som görs nu förändrar inte den karaktären. Det kommer fortsätta att vara en offentlig verksamhet som omfattas av vår offentlighetslag. Om det visar sig att jag har fel på den punkten så då måste vi ändra offentlighetslagen. Vi från Obunden Samling anser för övrigt att offentlighetslagen redan behöver ändras eftersom vi har en massa bolag som bedriver verksamhet där vi har svårt att se vad de håller på med. Men pensionsfonden, som fortsättningsvis kommer att vara en offentligrättslig institution med en tjänsteman, så borde lyda under den här lagen.

Tack, herr talman! Tack också till ledamoten Måtar som höll ett riktigt balanserat och bra anförande om de här frågorna.

Det är ju så att alla styrelser, myndigheter och bolag har ju fötts i en kontext och det här handlar ju om pensionsförvaltning. Det finns en tradition där man har tagit fram en lagstiftning. Pensionsfonden har funnits på Åland sedan 1995. Man tittade på hur pensionsfonder och lagstiftningen såg ut i riket när det gällde hur man skapar en fond och hur de styrs och leds. Man tog förstås modell av den gällande modellen som här under dagen har sagts att är både finländsk tradition när det gäller förvaltning av pensioner och lagstiftning och också ett globalt förfarande. Men det betyder ju att man måste ju ha kunskap om hur arbetsmarknaden fungerar, vems pengar det här handlar om och hur arbetsmarknaden är organiserad med både representanter från arbetsgivare och arbetstagare. Tillsammans skapar man de här fonderna, man leder dem och styr dem tillsammans.

Därför så är det ju i lag inskrivet att det ska utses personer till styrelsen på ett visst sätt. Det tycker vi socialdemokrater, som värnar den nordiska arbetsmarknadsmodellen, att är en viktig princip. De representanter som facken utser är ju personalens representanter, dvs. de som varje månad har betalat in pengar till den här fonden. Fonden ska förvaltas på bästa sätt, med bästa möjliga kompetens och ska växa och räcka så att den kan delfinansiera pensionerna för alla de anställda.

Fonden har ett stort kapital. Det är många fonder på andra ställen som inte har en sådan täckning av pensionsgraden som den åländska fonden har. Det är bra. Alla som är anställda i landskapet före den 1.1.2008; landskapsanställda, lagtingsledamöter, kommunala lärare m.fl. så ingår i den här pensionsfonden och de pengarna ska alltså räcka ännu förhoppningsvis några decennier.

Socialdemokraterna stöder att pensionsfondens styrelse ska besitta kunskap och kompetens på bästa möjliga sätt för fondens placeringsverksamhet. Det är helt rätt och det är riktigt. Sedan vilka kompetenser som ska efterlyses hos dessa sju personer, så det kan ju landskapsregeringen reglera på olika sätt. Man kan definiera vilken typ av kunskap som eftersträvas. Det är också viktigt att det finns en dialog mellan landskapsregeringen och facken kring de här medlemmarna så att man får en god balans i hur den här styrelsen är sammansatt. Utöver det så tror jag att fortbildning och kompetens kring särskilda saker som berör placeringsverksamhet kan vara bra för alla styrelsemedlemmar.

Socialdemokraterna tycker att det inte finns något skäl till att man minskar personalens representanter från tre till två. Vi tycker att tre personer ska bibehållas. Facken har utsett representanter inte bara till Ålands pensionsfondsstyrelse utan man har därefter utsett representanter till Alandia, där pensionerna förvaltas efter 1.1.2008 och också till Veritas, som nuförtiden också handhar de här åländska pensionerna. Det finns ingen kompetensbrist hos de personerna som därtill har utsetts.

Efter att jag har varit i kontakt med bland annat Akava så kan man konstatera att facken bland annat har utsett en ekonomie doktor till en av de här styrelserna. Jag tror det är väldigt viktigt och lite avslöjande, i någon slags nedlåtande syn på facken, att man låter sig gå vilse i det resonemanget. Att de personer som utsetts via facken på något sätt skulle vara mindre kompetenta att förvalta dessa pengar än någon annan. Jag hade trott att den argumentationen skulle föras mot landskapsregeringen. Men jag tror att landskapsregeringen inte är vår största fiende i den här frågan, utan tvärtom är det Liberalerna som här företräder en helt annan syn än vad jag upplever att majoriteten i den här salen gör.

Socialdemokraterna stöder den här framställningen till alla övriga delar, förutom den som gäller antalet personer i styrelsen som utses via facken. Facken utser sådana som representerar personal anställd i landskapet och som har ett eget intresse av att fonden förvaltas på bästa möjliga sätt. Tack, herr talman!

Talman! I ett annat sammanhang har ledamoten Gunell och jag haft förmånen att tillsätta en hel del olika styrelse och vi har just tittat på den samlade kompetensen hos olika styrelser. Vi har snabbt konstaterat att när det är olika organ som får tillsätta egna platser så blir det ofta väldigt smal kompetensspridning. Det blir inte heller en optimal sammansättning i sin helhet, även om varenda en av de enskilda ledamöterna uppfyller de erforderliga kvalitetskrav som kan efterfrågas. I den här lagstiftningen är det i praktiken så att fackförbunden direkt utser personer. Jag noterade att ledamot Gunell lyfte i sitt anförande att genom dialog, men hur ser ledamoten på att man gemensamt skulle ha någon typ av valberedning för att se till att man får de olika kompetenser (… taltiden slut).

Jag tycker att det är en självklar sak att man utvecklar en modell för hur det här kan gå till. Det är ju sist och slutligen landskapsregeringen som tillsätter styrelsen för pensionsfonden varav facken ska utse tre medlemmar. Sen har man ju ett pussel som man kan lägga. Man hittar en bra balans mellan kön, mellan olika typer av kompetenser och erfarenheter och man hittar en bra modell. Men jag är helt övertygad om att det bland de landskapsanställda finns oerhört många kompetenta människor som kan ha de här uppdragen. Att säga något annat är faktiskt diskriminering.

Jag tror inte att det är någon som ifrågasätter de landskapsanställdas kompetens. Sen måste man ju också särskilja kompetens, för vadå? Man kan vara jätte skicklig personal i ett sammanhang, det behöver inte per automatik betyda att man är en bra fondförvaltare.

Det som jag nog upplever med det här lagförslaget är att ledamoten bekräftade själv att facken utser direkt två personer istället för att ha en samlad valberedning som gemensamt hittar en bra grupp. Och precis som ledamoten sade så behöver de här personerna som facken pratar om och vill föra in inte alls vara någon av de egna fackanslutna. Ledamoten lyfte att man har lyft in andra personer från andra sammanhang och inte bredden av de anställda. Jag tycker att man måste kunna föra den här diskussionen också på ett sakligt plan. Vad utgör den bästa helheten?

Jag tror ändå att man måste skilja på det koncernkommittéarbetet som vi har utfört i Mariehamns stad med pusslande av stadens bolag och kompetenser från olika håll. Det särskiljer sig ändå från pensionsfonden där man enligt lag har ett system för hur man tillsätter styrelsemedlemmar och som följer finländsk tradition och lagstiftning när det gäller pensionsfonden. Det bygger på den modell som vi har på arbetsmarknaden med arbetsgivare och arbetstagarparter. Varför ska Åland frångå en nordiskt vedertagen och finländsk modell när det gäller pensionsfondsstyrelser? Varför?

Talman! Under många, många år har Liberalerna haft en intern diskussion kring kompetens och professionalisering i styrelser. Initialt så var vi ganska ensamma om den diskussionen. Verkligheten tenderar att bli alltmer komplex. Pensionsfondens lagstiftning och pensionsfonden är nästan 40 år gammal. Det är alltmer komplext att sitta i ÅHS-styrelsen. Det är alltmer komplex att sitta i pensionsfonden. För Liberalernas del så försöker vi föra en principiell diskussion. Det betyder överhuvudtaget inte att varken fackföreningar eller politiker skulle vara beskaffade att sitta i olika styrelser. Vi försöker diskutera principer, ingenting annat.

Ja, men jag tycker att man förlorar sig någonstans på den här resans gång genom att glömma bort varför pensionsfonden finns, vems pengar den hanterar och förvaltar och vem som därmed borde ha inflytande. Och sedan så förvillar man sig i någonting att när facken är utser, då är det plötsligt politiskt. Det handlar inte överhuvudtaget om politik. Det handlar om arbetstagare och arbetsgivare. Det handlar om att förvalta dessa pengar på bästa möjliga sätt och sen utgå ifrån att människor som har varit anställda i landskapet under en lång, lång tid också besitter eller kan förkovra sig i den kompetens som här efterlyses.

Talman! Jag förstår att det är frestande att lägga upp diskussionen på det viset och argumentationen ur Socialdemokraternas synvinkel. Men det finns överhuvudtaget inte en enda person, inte en enda liberal, som har sagt att de människor som jobbar inom landskapsförvaltningen skulle vara mindre behöriga eller kompetenta än någon annan. Jag förstår att det är en frestande argumentation, men jag tar avstånd från den argumentationen.

Ja då får ledamot Sjögren nog ta avstånd från sin egen ledamot Holmberg i så fall i stället för Socialdemokraterna. För det han säger tydligt och klart som Liberalernas åsikt är att vi ska minska på antalet personer i styrelsen som facken utser. Därför att nu ska bästa möjliga kompetens dit, som att facken inte skulle klara av att utse bästa möjliga kompetens. Det är det ni säger, så stå för det!

Tack, herr talman! Bästa lagting. Då har vi samlats till avslutningssessionen, som nu är avslutningen på hela mandatperioden. Jag vill inledningsvis säga några ord om detta till regeringen, de som är närvarande.

Vi från Åländsk Demokrati anser att det är oansvarigt av regeringen att komma med 31 ärenden till kännedom i början av en 3-4 veckors session. Man kan inte skylla på coronan hur länge som helst. Man kan inte heller skylla på att det alltid är så här i slutet av en mandatperiod. Det går nämligen att söka sanningen på nätet.

För fyra år sedan, den 2 september 2019, samlades också det dåvarande lagtinget. Då fanns 11 ärenden till kännedom, 3 ärenden gällde statsrådets förordningar, sedan fanns 6 betänkanden, en liten tilläggsbudget och ett spörsmål om elhybridfärjan som kanske blev det största.

I år har vi 29 ärenden till kännedom och 11 betänkanden. Tydligen hade lagarna kommit senare. Vi gav ut ett direktiv från talmanskonferensen att alla lagar skulle vara före Valborg. Vi har 6 nya lagförslag och två tjocka meddelanden som borde utskottsbehandlas, men som inte kommer att hinna. Men det är klart, det ena handlar ju om äldrepolitiken och de äldre lär vara vana med att sitta på undantag. Vi har ett meddelande om folkhälsostrategin. Jag kan inte låta bli att nämna att vår hälsopromenad som vi skulle ha haft i måndags, med tanke på utmaningen vi fick av presidenten, så den torkade ju in.

Talmannen: Talmannen vill påpeka att vi ska fokusera på pensionsfondslagen så att vi kommer fortare framåt.

Egentligen borde lagtinget slå näven i bordet och helt sonika sända tillbaka hälften av dessa lagar då de inte hinner behandlas på ett adekvat sätt. Handen på hjärtat, hur många av lagtingsledamöterna har hunnit läsa samtliga lagar och fördjupat sig i dem och granskat dem? Nej, den här hanteringen kommer att bli ett lågvattenmärke för regeringen Thörnroos och kommer att besudla regeringens minne, tyvärr.

Min vana trogen så högg jag in på pensionsfonden och dess lagförslag. Jag har ju genom åren haft många insändare om pensionsfonden, som talmannen också minns. Jag har även några konstruktiva åtgärdsmotioner, men dessa har man ju inte hunnit behandla i finansutskottet, enligt normal kutym. Men den 31 oktober kommer de att omnämnas i alla fall, som en liten tröst.

Mina motioner har bland annat gått ut på att förenkla fondplaceringen till indexfonder för att öka avkastningen. Dessutom borde andelen aktiefonder höjas då ju planeringshorisonten är ganska lång, vilket också skulle höja avkastningen. Inget av detta finns med i detta lagförslag.

Låt mig citera mitt anförande kring en av motionerna: ”Det första problemet rör transparensen eller snarare den bristande transparensen i pensionsfonden. I verksamhetsberättelsen kan vi se en uppställning av olika tillgångsslag och hur stor andel dessa bör ha i fonden i normalläge eller också som minst och som maximalt. Vi ser föredömligt de jämförelseindex som ska användas och vi ser hur tillgångsslagen fördelar sig i portföljen, enligt värde och procent. Men ingenstans i verksamhetsberättelsen kan vi se hur tilläggslagen har ändrat eller förändrats och ingenstans ser vi en jämförelse med dessa index som är riktigt. Det är ju detta som är grunden i presentationen och den saknas fullständigt.”

Nu kan vi i lagförslaget se att man föreslår att styrelsen ska få budget- och resultatansvar. Hur vore det om man först ens skulle se till att fonden presenterar en sådan resultatutvecklingen under gällande regelverk innan man ytterligare höjer det?

Herr talman! Från mitt tidigare anförande sade jag följande: ”Det andra problemet är att man enbart har en normal resultaträkning, dvs. som utvisar vinst och förlust på sålda tillgångar och eventuella nedskrivningar om värdet går under anskaffningspriset. Men i detta sammanhang är det relevanta resultatet marknadsvärdet och hur det har utvecklats under året och det finns - som ni förstår - ingenstans i den verksamhetsberättelse som man kan läsa.”

Det tredje problemet är bilagorna. Eftersom jag är nyfiken så får man inte svaret från verksamhetsberättelsen och då går man till bilagorna. Där får man tillgångarna enligt bokstavsordning när man istället borde ha enligt olika tillgångsslag och marknad.

Det fjärde problemet är fortfarande bilagorna, de värden som man anger. Man anger anskaffningsvärdet och marknadsvärden, men man uppger inte om de har funnits i 10 år eller i 3 månader. Den informationen är egentligen irrelevant.

Sedan har vi transparensen som jag var inne på i någon replik. Den här verksamhetsberättelsen har aldrig någonsin presenterats för lagtinget under de åtta år som jag har varit här. En fond på 500 miljoner och som påverkar budgeten varje år med ungefär 20 miljoner! Jag anser att den borde presenteras, man borde ha skolning i lagtinget. Detta ändras heller ingenting i det här lagförslaget.

Det som jag hade i de här motionerna och som jag tycker att är ganska relevanta frågor så har överhuvudtaget inte beaktats.

Sen har vi kostnader med förvaltningen. Vi har lönekostnader på 108 000, administrativa kostnader för 183 000 och det kan vi också läsa om här i lagförslaget.

Men som jag sade i mitt anförande, det framgår att det finns en återbörd av uppburna förvaltningsprovisioner på 1,2 miljoner. Det framgår av sekretess skäl inte hur stor procenten är, så vi vet inte hur stora provisionerna är. Men om de t.ex. är 50 % så har förvaltningsprovisionen varit uppåt 2,4 miljoner. Det är de stora kostnaderna, inte om styrelsen kostar 30 000 eller om lönerna är 180 000 och det nämns inte i det här lagförslaget. Som jag ser det så är det kanske pudelns kärna, dessa stora kostnader på 2 miljoner.

Det betyder alltså att vi har kostnader för en förvaltare som anlitar externa kapitalförvaltare som då väljer aktiva fonder som har höga avgifter eftersom de har förvaltare. Vi betalar förvaltare, kapitalförvaltare och fondförvaltare. Men får vi något mervärde av det? Ja, det har vi ingen aning om eftersom man aldrig jämför avkastningen mot jämförindex. De är alla uppräknade, tio olika jämförindex och man jämför aldrig någonting.

Herr talman! Från Åländsk Demokrati anser vi att vi först borde ha förbättrat redovisningen och transparensen i pensionsfonden så som vi har den innan vi försöker utveckla den i någon som helst riktning.

Den här lagen, och kanske någon annan också som kommer sent och som inte verkar vara välgenomtänkt, så borde nog göra det som jag vill föreslå för den här lagen. Den här lagen så hoppas jag och jag uppmanar att regeringen återtar.

Jag har ytterligare ett anförande till. Men jag håller mig faktiskt överraskande till tiden. Jag kommer att fortsätta, det här är allvarliga saker, anser jag. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Toivonen. Det snuddade väl på ärendets sakinnehåll, det som ledamot Toivonen började med. Jag måste väl på något sätt också tycka att vi i lagtinget ska se oss själva i spegeln. Liberalerna tycker nog att vi skulle förändra lagtingsåret så att vi arbetar mera kontinuerligt i stället för det här brandsläckandet som det nu blir. Vi kan väl också konstatera att vi kunde ha gjort oss av med fler ärenden i finans- och näringsutskottet också före sommaren på ett annat sätt än vad vi valde att göra. Jag tycker inte att vi ska skylla allt på landskapsregeringen. Vi har nog eget jobb att göra också. Vi är lite modernare hur vi arbetar här.

Det finns säkert olika faktorer, men vi hade i alla fall 29 ärenden till kännedom här nu när vi började. Vi hade 11 för fyra år sedan. Visst, jag hade mycket kritik mot den förra regeringen, men till den delen så skötte sig den regeringen bättre.

Talman! Jag vill bara helt kort kommentera kritiken som riktas mot landskapsregeringen vad gäller ärendehanteringen. Jag är själv beredd att säga att jag skulle gärna i den bästa av världar kunna leverera alla lagförslag under våren. Men det var helt enkelt inte möjligt med de resurser vi hade.

Men, bästa ledamoten, av de 31 ärenden som fanns på listan i måndags så är det 6 stycken nya ärenden från landskapsregeringen. De andra ärendena är sådana som har lämnats i lagtinget under våren, som har legat i process i olika utskott och som det inte helt enkelt har hunnits arbetats med tidigare. Så det var 6 ärenden som landskapsregeringen lämnade som nya. Det var 4 lagförslag som var direkt "dunkaärenden" som vi säger, alltså påbud från EU om en liten, liten teknisk ändring som inte påverkar det substantiella, och det var två lagförslag, det var pensionsfonden och skyddshemmen som är lite mer omfattande. Vi hoppas att lagtinget ska hinna med den arbetsbördan. Men de övriga, som sagt 25 stycken, är lagtingets eget arbete.

Tack, herr talman! Jo, jag sade att det var 6 nya förslag och sedan fanns det 11 betänkanden som tydligen var senare i röret än vad de var för fyra år sedan, för då fanns det bara några betänkanden. Totalt så har de kommit betydligt senare. Vi sade ju faktiskt från talmanskonferensen att nya lagförslag skulle komma senast till Valborg. Så det var en chock för de som har varit länge här i lagtinget när vi kom i måndags.

Talman! Det har varit delvis en agiterad debatt och det är synd. I en sådan här stor och viktig fråga så önskar man att det i så stor utsträckning som möjligt hade funnits konsensus.

Jag håller med om att vi diskuterar väldigt mycket en del när hela pensionsfonden är en mycket stor och viktig del av landskapets framtid. Pensionsfonden hanterar ett mycket stort kapital. Det är ett mycket viktigt kapital som ska trygga framtida pensioner och pensionstagarnas vardag.

Under den här mandatperioden så har det funnits flera motioner om pensionsfonden. Vi från Liberalernas sida tycker att det har funnits väsentliga idéer och frågeställningar i de motionerna. Vi hade också väldigt gärna velat att man skulle behandla motionerna i finans- och näringsutskottet. Vi har faktiskt gjort flera påstötningar att man borde ha behandlat motionerna. Och också att lagtinget borde haft fortbildning och utbildning om pensionsfonden. Tyvärr så har vi inte fått gehör för den frågeställningen. Jag skulle också kunna tänka mig att det hade varit till nytta för landskapsregeringen, när man nu beredde det här lagförslaget, att ha hela lagtinget på sin sida och diskutera den här frågan.

Det finns nämligen en uppsjö viktiga frågeställningar. En fråga som dyker upp med jämna mellanrum är ju hur pensionsfonden placerar sina pengar, sina medel. Inom vilka områden? Det är en väsentlig del. Det kommer också EU-lagstiftning hur man ska förvalta sitt kapital, hur stater och länder ska förvalta sitt kapital.

Jag tror att det var ledamot Måtar som tog upp detta med insyn i pensionsfonden. Det var också Liberalernas önskemål att vi skulle ha kommit vidare med steg två i offentlighetslagstiftningen, nämligen att det skulle inkludera insyn i offentliga bolag på ett helt annat sätt.

Den diskussionen som har varit kring hur pensionsfondens styrelse ska se ut, så för Liberalernas del vill jag understryka att det finns ingen överhuvudtaget som har sagt att någon ska bli diskvalificerad, utan det vi har försökt diskutera är principer. Och som jag sade här i en replikväxling så har Liberalerna under många år haft en intern diskussion kring kompetenser och olika erfarenheter i styrelser.

Vi ser att verkligheten blir allt mera komplex. Landskapet har styrelser och bolag; ÅHS, Ålands gymnasium, posten, PAF och pensionsfonden. Det är ju inte på något vis så att de folkvalda ska diskvalificeras. Men om man tar till exempel en sådan organisation som ÅHS så behöver man ha juridik. Det handlar om patientens rättigheter. Det handlar om personalfrågor. Det handlar om vårdutveckling och det handlar om organisation. Ett av de mest svårstyrda verksamheterna är faktiskt hälso- och sjukvårdsorganisationer. Så en sådan levande diskussion har vi haft i Liberalerna. Hade det kommit an på oss så har det handlat om principer. Ska det finnas lagstöd för vissa kompetenser i en styrelse, fackföreningarna, som har diskuterats här?

Vi har också diskuterat den möjligheten att man skulle ha en valberedning till styrelsen i pensionsfonden. Det är väsentliga framtidsfrågor. Det är pensionstagarnas pengar och där skulle också fackföreningarna kunna ha en väsentlig roll i det.

Hela den här diskussionen blir agiterad och den blir stympad när vi inte har gjort ett grundarbete. Nu står vi här med ett lagförslag, ett viktigt lagförslag, och vi har några enstaka dagar kvar på den här mandatperioden. Det tycker vi att är ett underkänt sätt att jobba, tyvärr.

Min konklusion blir att det finns inga som helst åsikter i Liberalerna att den och den eller att fackföreningarna skulle vara diskvalificerade. Vi har försökt diskutera principer. Tack!

Tack, herr talman! Tack för anförandet. För mig är inte det här bara politik, utan det handlar om en tydlighet i fonden. Det handlar framförallt om att minska sårbarheten. Det handlar om ansvarsfördelning och det som man kan kalla för organisation eller administration, vilken man väljer.

Det har varit en lång diskussion om styrelsesammansättning. Jag tror inte att jag skarvar i det mera. Man har från olika håll visat sin vilja här.

Vi ska komma ihåg att det här lagförslaget gick ut på remiss till fackföreningarna och till de politiska partierna med flera och där kunde man lämna in sina synpunkter. Från facken hade man ju olika uppfattningar om till exempel fackliga representanter i styrelsen. Vissa tyckte att tre skulle vara kvar, vissa såg en möjlighet till en minskning.

Men det här med valberedning som nu kom fram i debatten (… taltiden slut).

Talman! Ja, som regel så brukar ju inte de politiska partierna ge remissvar. Men vi har diskuterat den här frågan upp och ner. Vi hade önskat att lagtinget hade fått fortbildning och utbildning i hela pensionsfondens verksamhet. Det fanns flera motioner, jag tror det fanns åtminstone två från ledamot Toivonen och det fanns en från John Holmberg och det är en jätteviktig framtidsfråga och jättestora medel. Jag kan väl beklaga att landskapsregeringen inte tog den bollen, dessvärre.

Det som jag tänkte säga var att valberedning fördes inte fram i något utlåtande så vitt jag minns. Det är synd, men det skulle inte ha förändrat saken i sig. Det finns ju väldigt lite valberedningar, det är till ÅDA:s styrelse som jag känner till och där är landskapet involverat, annars finns det inte i övriga styrelser. Det är ju landskapsregeringen som utser styrelsen utgående från de förslag som exempelvis kommer in från fackföreningarna.

Talman! Nej, så är det. Till den delen så är ju pensionsfondens styrelse speciell i och med att det finns lagstöd för vissa organisationer. Fackföreningarna har lagstöd för att vara med i styrelsen. Pensionsfonden är speciell. Så är det.

Ledamoten Sjögren sade själv, pensionsfonden är speciell, så är det och jag håller med. Den är inte att jämföra med alla andra myndigheter, bolag och så vidare som landskapet har, utan den följer dess upplägg, lagstiftning och styrning och ledningsmodell. Den följer finländsk pensionslagstiftning och tradition som det har sett ut. Så varför vill Liberalerna så kraftfullt frångå den finländska lagstiftningen och den finländska modellen för det här upplägget genom att ta bort alla arbetstagarrepresentanter?

Talman! Nu sade ledamot Gunell det här igen, att Liberalerna ville ta bort alla arbetsmarknadsrepresentanter. Det är ingen som överhuvudtaget har sagt det. Det vi har gjort är att vi för en principiell diskussion kring om det ska finnas lagstöd för sådana saker.

Därmed så frångår Liberalerna dels finländsk tradition när det gäller hur det ser ut på rikssidan, hur det ser ut i Veritas, i Alandia bolagen och så vidare och lämnar det helt och hållet och hittar på en egen modell. För där är det i lagen inskrivet att det är så här det ska gå till.

Liberalerna har via sin gruppledare i gruppanförande sagt att Liberalerna vill att de fackliga organisationerna inte ska utse en enda av dessa sju ledamöter. Det är alltså inte vad Akava vill och inte vad FFC vill. Om man läser dessa remissutlåtanden så finns det ett starkt stöd för att ha kvar den här finländska vedertagna modellen.

Talman! Jag kan inte heller se om vi hittar en modell som passar våra förhållanden bättre, så varför skulle vi inte ta det? Det är väl fritt fram att också ha åsikter i den här frågan. För att det finns en modell som härstammar från 1995 så betyder det ju inte att den är aktuell idag. Det kan man väl också få tycka.

Jag understryker det igen. Det vi har diskuterat är principer och ingen har diskvalificerat fackföreningarna överhuvudtaget. Vi har fört in andra element med till exempel en valberedning. Jag förstår igen att det är frestande för Socialdemokraterna att dra ner våra åsikter i smutsen, men det tycker jag att man ska sluta med.

Herr talman! Jag ska göra tvärtom. Jag tycker att vicetalman Sjögren för ett väldigt bra principiellt resonemang i förhållande till övriga styrelsen. Bara för att belysa det så vill jag lyfta fram att i Moderaternas remissvar så står exakt samma sak som ledamoten Sjögren nu lyfte fram. Så ledamoten Sjögren och Liberalerna behöver inte känna sig ensam. Men att det inte har fått genomslag i landskapsregeringen, det kan inte jag hjälpa, men det är jag så van med, att det som jag för fram och gruppen för fram inte syns där. Men det principiella som vicetalman Sjögren förde fram, det tycker jag är klokt och smart.

Talman! Det är ju så på lilla Åland som är ett samhälle med mycket småföretagande, jag tror att man måste erkänna att det finns en viss misstro till fackföreningarna och det ska man absolut inte ha. Fackföreningarna är, som Socialdemokraterna påpekade, en del av den nordiska välfärdsmodellen. Men vi borde väl kanske komma överens. Kanske det är det som landskapsregeringen har gjort, de har satt kyrkan mitt i byn. Men för den skull för att vi ska ha en levande debatt och för att vi ska ha politik så måste vi ju få bryta åsikter mot varandra utan att man blir kölhalad.

Herr talman! Jag upplever inte att Liberalerna har fört fram något dåligt. Det är ju ett alternativ. Man har inte gått emot den nordiska modellen där parterna gör upp avtal och liknande. Det är ju en helt annan fråga. Här handlar det om att söka bästa möjliga kompetens utifrån de principer som man tillämpar på andra områden, som också borde införas i ÅHS vilket vicetalman Sjögren mycket förtjänstfullt lyfte fram och pekade på de kompetenser som man skulle behöva där. Det har åtminstone senaste perioden visat mycket tydligt.

Talman! Inte förra landskapsregeringen utan den föregående där ledamot Gunell var lantråd så inledde ju det här arbetet med ägarstyrning. Och det fortsatte förra landskapsregeringen när jag var lantråd och där försökte man liksom hitta den bästa kompetensen i de olika styrelserna. Den här landskapsregeringen har tagit ett steg tillbaka igen. Det finns en tradition också i det åländska samhället att man premierar olika politiker med poster. För att vi ska liksom hålla ångan uppe och för att Åland ska vara ett framtidssamhälle så måste man börja fundera i lite mera professionella och moderna banor. Som sagt var, den här frågan är en principiell diskussion från Liberalernas sida, inte att försöka genera eller dra mattan under någon annan. Det är en viktig diskussion, det håller jag med om.

Tack, herr talman! Bästa lagting. Jag sade i avslutningen av mitt förra anförande att vi från Åländsk Demokrati anser att vi först borde ha förbättrat redovisningen och transparensen bland annat i pensionsfonden, innan vi försöker utveckla den. Och också när det gäller placeringarna, indexfonder, större andel aktier och så vidare bortåt.

Nu ska jag fortsätta, nu ska vi nog enbart koppla till sådant som har med fonden att göra, även om det kanske kan tyckas vara annat.

Fonden förvaltar cirka en halv miljard euro. Det är mycket pengar. Om vi läser den här motiveringen så står det faktiskt där att fonden har till uppgift "att trygga betalningen av framtida pensioner". Och det är kanske därför som facket har haft de här tre representanterna i styrelsen. Men det här påstår jag att är en lögn, vilket jag tror att också ledamot Holmberg var inne på. För den här fonden hjälper ju landskapet att finansiera pensionerna, det är ju skatterna som tryggar den här finansieringen. Jag tror att ledamot Holmberg nämnde att det spelar ingen roll fast det inte kommer någon avkastning från fonden, det är skatterna som garanterar. Därför kan vi nog stöda att man minskar antalet, om sen två är lämpligt antal men i alla fall minska.

Fru talman! För något år sedan var det en minister här på Åland, eller kanske till och med ett lantråd, som sade att Åland är skuldfritt. Jag påpekade då i insändare att Åland har ju en pensionsskuld, men på den tiden så visste man inte hur stor den var. Men sedan efter något år så lät man KEVA göra en undersökningen eller en beräkning och nuförtiden framgår den här skulden. Den var 817 miljoner vid årsskiftet och det betyder att Åland har en ofinansierad pensionsskuld på ungefär 300 miljoner. Den som har som vallöfte att Åland ska förbli skuldfritt, så det går tyvärr inte att uppfylla för vi har 300 miljoner i skuld.

Fru talman! Det som jag vill komma till mest är den här stora förändringen i avsnitt 3.1. Där står det: Överföring av ansvar från landskapsregeringen till pensionsfonden så att landskapsregeringen endast handhar "allmän ägarstyrning och kontroll över fondens verksamhet". Som finansministern sade i en replik så gäller det budgeten kostnader för personal och styrelsen, vilket inte är så mycket.

Som jag har sagt tidigare, istället för att öka den transparensen så minskar man transparensen i en fond som handhar en halv miljon euro. För handen på hjärtat lagtingsledamöter, hur många har läst fondens verksamhetsberättelse utom ni två som sitter i styrelsen eller som är ersättare?

För här finns ett antal problem. Som jag nämnde i förra anförandet så kostar styrelsen 28 000 euro, administrationskostnader är 171 000 euro. Förvaltningskostnaderna framgår inte. Vi vet inte hur stora de är i de här fonderna, de är kanske 1 miljon, kanske 2 miljoner eller kanske 3 miljoner, men de nämns överhuvudtaget inte i det här lagförslaget.

Krasst taget, vilka möjligheter ger inte det här för en förvaltare att kunna få lite extra bonusar utan att någon revisor kunde märka det? Jag kan garantera att dessa traders inte alltid har världens bästa samvete, men kreativitet har de haft, det har vi sett i olika finanskriser.

Men, fru talman, innan ni ska begära replik och kalla det här för konspirationsteorier så tänker jag gå igenom två böcker som jag har läst kring hantering av fonder.

Redan innan jag kom till lagtinget så läste jag en bok om det anrika svenska fondbolaget Carnegie och dess, ska vi säga, avslut. Det var spännande som en komplicerad deckare. Lite nytta hade jag nog av att ha undervisat några år i finance. Man undrade, ska de åka dit? Hur åker de dit? När åker de dit? Jag har nämligen inte läst så mycket av ekonominyheternas snuttifierade nyheter från Sverige. Jag plockade fram presentationen av den här boken: "Finansinspektionen har under dramatiska former återkallat investmentbankens tillstånd. Att en svensk bank blir av med tillståndet har aldrig tidigare hänt. Carnegie ansågs länge vara investmentbankernas Porsche i Norden. Företaget som funnits i över 200 år hade på bara något decennium blivit symbolen för finansbranschens framgång och även fostrat några av finanssveriges mest namnkunniga finansmän. En börsnoterad penga-maskin som gav toppchefer och anställda mångmiljardbonusar. Alla i branschen ville jobba på Carnegie. Nu hade 11 000 aktieägare förlorat allt.”

Boken heter Carnegie, maktspelet om Sveriges största investmentbank. Den kan lånas här på biblioteket.

Jag vill också citera en beskrivning av det här från Wikipedia. "Den 8 maj 2007 meddelade Carnegie att man upptäckt att resultatet i företagets tradingverksamhet kraftigt överskattats till följd av överträdelser av interna regler. Den negativa nettoeffekten av företagets nettoresultat uppskattades till en början till 128 miljoner kr. I ett nytt pressmeddelande den 28 maj meddelade företaget att den fortsatta utredningen visat att liknande överskattning under perioden 2005-2007, att den sammanlagda negativa nettoeffekten på företagets resultat uppgick till 227 miljoner kr. Av pressmeddelandet framgick även att det var tre personer som verkat inom tradingen som polisanmälts, däribland tradingchefen. Dessa tre personer hade under perioden kraftigt övervärderat sina tradingpositioner och därmed resultatet, vilket ledde till att 175 miljoner kr för mycket betalades ut i bonus till de anställda." Alltså i princip till dessa tre personer.

"Den 28 december tilldelade Finansinspektionen Carnegie en varning och företaget dömdes till den högsta möjliga straffavgiften, 50 miljoner kr. Carnegie tvingades byta VD och styrelse. Samtidigt som inspektionen kritiserade Carnegies ledning för bristande kontroll har Finansinspektionens egna revisorer inte haft några som helst anmärkningar på kontrollsystem eller värderingar under de aktuella åren.

Som en följd av FI:s skarpa kritik kände Carnegie sig nödgade att avsäga sig det uppdrag man tilldelats av svenska staten."

I korthet så kan man säga så här att dessa tre mycket välrenommerade traders lyckades lura till sig 175 miljoner kr, vilket gjorde att hela bolaget förstatligades. 11 000 aktieägare blev utan sina pengar.

Dessa traders är alltså oerhört specialiserade. Att då höra att vi kan ta någon anställd här i huset i styrelsen för att granska det, så de är oerhört specialiserade.

De lyckades alltså vilseleda styrelsen och de vilseledde VD, de vilseledde bolagets revisorer och de vilseledde också Finansinspektionen i Sverige. Tror ni att de kunde ha vilselett styrelsen för Ålands pensionsfond? Ja eller detta att landskapsregeringen ska titta hur budgeten för kostnaderna för lönerna går.

Ja, låt mig ta ett exempel till, det som kallas det största rånet i Sveriges historia, 1,1 miljarder kronor.

Talmannen: 2 minuter över.

Ja, tack, jag går lite över den här gången. Det är 500 miljoner som det här rör sig om, Ålands pensionsfond.

Den här svindeln var på 1,1 miljarder kr. Det är i princip samma system. Det finns en bok som jag lyssnade till på Storytel för några år sedan. Jag förkortar lite. Det handlar om Falcon Funds, jag vet inte om någon har läst den. Jag hade nog sett rubriken men inte något mera.

Men tittar man på Wikipedia så står det så här om Falcon Funds bedrägerier: "Aldrig tidigare har så få stulit så mycket av så många, på så kort tid". Jerker Asplund, kammaråklagare vid Ekobrottsmyndigheten.

Tre fonder från Falcon Funds, alla av typen blandfonder, gjordes valbara i det svenska premiepensionssystemet 2014. De tre fonderna hade sämre kursutveckling och de var lite tveksamma och så vidare.

I början av 2016 så började pensionsmyndigheten granska och man stängde den här fonden, om jag tar det kort. Några månader senare så stängdes fonderna helt. Då hade de här grundarna lyckats försnillat 1,1 miljarder kr från dessa tre fonder. Dessa personer vilseledde precis på samma sätt. Bolagets revisorer och styrelsen hade man lyckas få i maskopi så att vissa i styrelsen jobbade med de här personerna som hade försnillat pengarna. Finansinspektionen på samma sätt, de hade granskat och allting var okej.

I dessa två fall har man alltså försnillat i ena fallet 175 miljoner kr och i det andra fallet 1,1 miljard. Det kallas det största rånet i Sveriges historia. Jag kände faktiskt inte till det när jag läste boken, men den var jättespännande, som ekonom jag är.

Frågan är, hur är det med styrelsen för pensionsfonden? Hur är det med landskapsregeringen? Ska vi minska insynen? Ska vi låta fonden bli en skild enhet? För jag kan garantera att det är mycket komplicerade instrument som man håller på med. Jag har varit bekymrad för pensionsfonden som den har varit nu, att man inte får reda på jämförelser mot index osv.

Som jag sade tidigare, det här är oerhört stora saker. Det är en halv miljard! Vi kan inte i slutet på en period införa regler som går i helt fel riktning för att få större avkastning och insyn osv.

Som jag sade, jag hoppas och önskar att regeringen återtar detta lagförslag. Tack för ordet, fru talman!

Tack, fru talman! Tack till ledamot Toivonen. Vad gäller den insyn som man har i fonden så är det ju förstås via landskapsförordning som man kan sätta gränser. Sedan också, som det står här i detaljmotiveringen; "Landskapsregeringen kan också sätta ramar för fondens verksamhet och förvaltning genom att utöva sin beslutsmakt när det gäller fondens årliga budget, som då inbegriper fondens omkostnader och den arbetsordning som ska antas för fonden. Landskapsregeringen har via finansavdelningen rätt att av fonden få behövliga uppgifter, handlingar och utredningar." Det finns en kontrollfunktion där.

Tack, fru talman! Men principen är fortfarande det att ni minskar kontrollen. Ni ska ha budget på vad styrelsen kostar och vad lönerna kostar som är en bråkdel av de kommissioner som fonden har och framförallt den summa som fonden har. Som jag sade, de här personerna lyckades få in 1,1 miljarder, visserligen var det större fonder och så blir det bara 110 miljoner euro. Men jag har svårt att förstå hur landskapsregeringen genom att minska insynen ska kunna klara av någonting som faktiskt Finansinspektionen i Sverige inte klarade av.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet
omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.