Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman! Till följd av vicelantrådets frånvaro har jag ombetts att presentera lagförslaget om marknadskontroll inom miljöområdet.

Marknadskontrollen behöver utvidgas till vissa delar av miljöområdet för att överensstämma med EU:s marknadskontrollförordning. Marknadskontrollen regleras i landskapslagen om marknadskontrollen av vissa produkter. I lagförslaget föreslås att marknadskontrollen även ska gälla för landskapslagen om miljöskydd och landskapslagen om tillämpning av rikets avfallslag.

De delar som är aktuella är utsläpp av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa målarfärger och lacker samt produkter för fordonsreparationslackering, kvalitetskrav på motorbensin, dieselolja och vissa andra flytande bränsle, ämnen som bryter ner ozonskiktet, florerade växthusgaser och producentansvar för förpackningar, uttjänta fordon, batterier, ackumulatorer samt elektrisk och elektronisk utrustning.

Dessutom föreslås tydligare och utvidgade marknadskontrollbestämmelser i plan- och bygglagen för landskapet Åland. Även marknadskontrollen enligt plan- och bygglagen kopplas till bestämmelser i marknadskontrollagen.

Talman! Syftet med EU:s marknadskontrollförordning är att minska antalet produkter som inte överensstämmer med kraven på den inre marknaden, effektivisera marknadskontrollen, förbättra den inre marknadens funktion och skapa jämlika konkurrensförhållanden till alla ekonomiska aktörer. Marknadskontrollen är till stort kopplad till tillsynen enligt gällande lagar och därför bedöms konsekvenserna av lagförslaget endast innebära ett visst merarbete för landskapsregeringen och ÅMHM. Utkastet till lagförslaget har varit på remiss till Åland näringsliv, Företagarna på Åland och ÅMHM. Till följd av remissen har inga större ändringar i förslaget vidtagits. Tack!

Fru talman! Jag ska av respekt för minister Hambrudd inte ställa några detaljfrågor, hon fick det här i famnen så här snabbt. Jag noterar att ingen annan har begärt ordet heller.

Tittar man på rubriken marknadskontroll inom miljöområdet så kan man lite undra vad det är, det verkar inte så där rysligt spännande.

Jag tittade igenom den här framställningen. Det är ett par saker som ändå fick mig att reagera. För det första i punkten 2.2 Ändringar i rikets lag så skriver man så här: "De nödvändiga lagändringarna om marknadskontroll för de fyra direktiven om producentansvar genomförs genom ändringen av rikets avfallslag som trädde i kraft den 1 januari 2022 och inte bedöms medföra ändringsbehov i blankettlagen om avfall." Då måste jag ju tillägga att då sitter vi ju här i en ännu djupare grop än den vi sitter i. Det gick ut en remiss på avfallslagen till i kommunerna och den mötte stor kritik och åtminstone vissa partier i regeringen har sagt att man inte står bakom det här. Tar vi den här framställningen så hamnar vi ju ännu djupare in i det här, det hoppas jag att alla är medvetna om. Vi får alltså en rikslagstiftning utan att vi igen vet konsekvenserna av det.

En gång för alla så måste vi kunna bestämma oss för att bygga upp en egen åländsk avfallslag. Vi måste också ta det här med producentansvaret på allvar. Det har vi inte gjort hittills.

Det sägs, precis som minister Hambrudd sade, att lagförslaget har skickats ut på remiss till Ålands näringsliv, Företagarna på Åland och ÅMHM. Det här är ett väldigt ensidigt hörande och man undrar ju liksom var kommer konsumenternas åsikter fram? Var kommer kommunernas åsikter fram? Det är klart att företagarna inte är intresserade av att få mera kostnader på halsen, det har jag full respekt och förståelse för. Men nu blir det i stället de åländska konsumenterna som får ta hela kostnaden.

Det finns vissa fraktioner såsom bland annat däck, hushållselektronik, kylskåp och så vidare där producentansvaret fungerar precis som det ska. Köper du ett nytt kylskåp på ett ställe så kan du lämna det gamla där. Främst den typen av fraktioner - som heter Rinki på den finska sidan - som håller i detta där vi har kartong, glas, metall och plast och där får de åländska konsumenterna pga Mises roll i det hela betala två gånger. Vi kan inte ha det så hur länge som helst. Vi kan inte ha en avfallslagstiftning som inte är anpassad för de åländska förhållandena.

Det sägs lite lättvindigt att det här är så komplicerat så att vi måste ha en blankettlag, men inte är det här någon större hjärnkirurgi, utan det krävs att man sätter sig ner från regeringens sida och jobbar målmedvetet om hur man vill ha det. Vi var på gång, det vet jag ju själv eftersom jag var med i de interna diskussionerna för ungefär ett och ett halvt år sedan, och då skulle det anställas en projektledare som skulle reda ut det här. Men enligt vad jag har förstått så har det mer eller mindre runnit ut i sanden.

Det är ju så att oavsett vad man bygger så om man inte har grunden på plats så blir allt ganska rangligt och det blir det också här. Jag hoppas att social- och miljöutskottet faktiskt nu tittar ordentligt på vad det här handlar om och försöker se den stora bilden, inte bara den här lilla detaljen. Man nämnde överhuvudtaget inte från regeringens sida att det här är ytterligare ett sätt att komma ännu djupare in i det finska avfallssystemet. Personligen tror jag inte och Ålands Framtid tror inte att det här är rätt sätt för det åländska samhället att gå. Åland behöver en avfallslag som tar hänsyn till de åländska förhållandena och behov. Vi har ju faktiskt egen behörighet på detta område. Därför finns alla förutsättningar att skapa effektiva och anpassade lösningar som tar hänsyn till både miljömål, hållbarhet och hushållens önskemål.

Avfallshanteringen har ju stötts och blötts under väldigt lång tid där dagens lagstiftning mer eller mindre är en kopia av den finska. I regeringens nya förslag till avfallslag som var ute på remiss föreslås åter ett mycket stelbent system som inte tar hänsyn till den flexibilitet som det åländska samhällets varierande struktur förutsätter. Avfallshanteringen är kommunernas ansvar och därför ska avfallslagen inte detaljstyra hur avfallshanteringen sköts, utan fungera som ett övergripande instrument som säkerställer att hanteringen uppfyller vissa krav. Hur detta sedan sköts i praktiken ska kommunerna fritt få bestämma så länge de uppfyller gällande regelverk. Det lagförslag som regeringen hittills presenterat beaktar inte kommunernas handlingsfrihet utan kräver användning av fastslagna avfallssystem för större områden, trots att vi alla vet att det i praktiken inte fungerar optimalt och därmed blir väldigt, väldigt dyra. Att storskaliga och tvingande system fungerar illa är kommunförbundet Mise ett talande exempel på. Det går enormt med medel till tung kostsam byråkrati i stället för att se till att vi uppnår de miljömål vi har. Vi är definitivt, kollegan Påvals, inom ärendets ram.

Som sagt var, Åland är i skriande behov av en ny avfallslag, men då ska det vara en fulltextlag som helt och hållet bygger på åländska förhållande och behov. Det här är ett tydligt exempel på när Åland ska använda sin egen lagstiftningsbehörighet för ålänningarnas bästa. Tack!

Tack, fru talman! Tack för anförandet. I mångt och mycket så instämmer jag i det som ledamoten sade. Avfallslagen har varit ute på remiss och nu har den kommit tillbaka. Vi arbetar som bäst med att revidera den från det ursprungliga förslaget, där utgångspunkten förstås är att kommunerna ska ha en frihet i hur man ska hantera avfallsfrågorna.

Men sen när det gäller vad vi kan göra, så i teorin så har vi egen behörighet, men i praktiken så kommer det mer och mer direktiv från EU som säger hur vi ska hantera de här frågorna, vilket begränsar vår behörighet i praktiken.

Det sistnämnda är helt korrekt. På det sättet kan man inte snickra ihop en lag precis hur man vill hemma i ladan. Det är inte det som jag menar, utan EU-direktiv måste uppfyllas givetvis men vi behöver utgå från åländska förhållanden. Nu har vi en lagstiftning som är uppbyggd för mycket, mycket större strukturer än vad som råder här på Åland. Det som passar till exempel i Helsingfors och i Åbo så det råkar inte passa precis lika bra på Åland. Det blir alltför storskaligt, det blir alltför dyrbart och det har vi ju sett på många håll.

Så när minister Wikström sade att man håller på att anpassa det förslag som gick ut på remiss, så det är ju bra. Men jag menar att man behöver ta ett omtag och göra en helt egen avfallslag, såsom man hade tidigare, en fulltextlag så att vi får grunden rätt.

Tack, fru talman! Förstås, vi behöver också tänka på lagberedningsresurserna. Det är lite samma fråga här. Vi har just fått tillbaka remissvaren från vägtrafiklagen som är en fulltextlag, men trots det så är det ganska stora delar av den lagstiftningen som följer den finska på grund av att det är mycket som vi inte kan påverka helt enkelt. Jag tror att vi kommer att resonera på liknande sätt i den här frågan.

Tack för anförandet. Jag håller som sagt mycket med, som jag sade tidigare, även om det inte är en fulltext som vi pratar om nu.

Jag önskar också nya ministern lycka till med detta viktiga arbete. Nu blev vi lite att prata om två skilda saker. EU-direktivet är en problematik som vi förstås måste anpassa oss till. Den delade behörigheten är en annan problematik, som enligt mitt förmenande inte är lika starkt rådande. Här har vi ganska långt egen behörighet. Sedan vet vi att vi har politikområden där en liten del hör till Åland och resten hör till Finland och då sitter vi där vi sitter förstås.

Jag önskar ministern lycka till. Jag ser verkligen fram emot att få ta del av ett nytt progressivt åländskt avfallslagstiftningsförslag.

Talman! Det är alltid samma fråga när det gäller EU. Är det här verkligen anpassat för de småskaliga förhållandena? Så är det sällan de facto.

Sedan handlar det om hur man implementerar det och vilken nivå man uppfattar att är tillräckligt god, eller om man vill inom ett område ta steg ytterligare.

Men några kommentarer till ledamoten Erikssons anförande till de delar det gäller avfallslagen och de här storskaliga lösningarna. Vad jag kan uppfatta så handlar det också om att man ska sortera så nära källan som möjligt, alltså flerfackslösningar. Det är en sak som vi vet, det finns hur mycket forskning som helst på det, att det ökar sorteringsgraden. Men också den andra delen, när man samlar allt avfall till en och samma plats så finns det möjligheter för att faktiskt få ut cirkulärekonomiska vinningar, vilka faller bort annars ifall det blir en splittrad hantering. Hur ser ledamoten på de delarna?

Enligt vad jag har förstått, jag har inte gjort egna kontroller, men de kommuner som står utanför Mise, till exempel Saltvik, så har jag förstått att det fungerar på ett bra sätt.

Det är som Zetterman sade i början, att storskaliga lösningar som EU-direktiv passar dåligt i små förhållanden, så är det. Och därför har ju många, många autonomier valt i formellt hänseende att stå utanför EU. Men vi är ju medlem och vi står där vi står och vi får försöka göra det bästa av det.

Men när man administrerar upp det såsom det har gjorts under Mise till exempel, så det gör ju att personer i många fall tappar det egna miljöengagemanget när man upplever att man inte kan kompostera, man kan inte ta hand om sitt avfall på ett sätt som man har gjort tidigare och då blir det kontraproduktivt.

Talman! Att man uppdaterar sina sorteringsvanor är väl ingenting dåligt i sig. Ledamoten sade att han aldrig har kontrollerat hur avfallssorteringen ser ut. Faktum är att undertecknad har gått igenom brännbara soppåsar ton efter ton och sorterat bort avfall handgripligen. Jag har också studerat väldigt många forskningsrapporter. Alla säger detsamma. Ju fler sorteringsfack du har, ju närmare de är så desto högre återvinningsgrad. Alltså det som är minst gynnsamt generellt sett ur ett forskningsperspektiv är stora gemensamma avfallsstationer, då är incitamenten för att sortera väldigt låga och tröskeln ganska hög. Det är ju någonting som man behöver ta till sig, att det finns forskning inom området som visar ganska tydliga riktningar.

Sedan gällande kompost, jo många vill kompostera hemma, men ska vi investera gemensamt i till exempel biogasanläggning, då måste vi få in allt kompostmaterial för att kunna få ut det mesta outputen av den investeringen. Det är inte enkla frågor, ingenting är svart eller vitt.

När det gäller den sista saken så åtminstone jag ser det som en stor miljömässig fördel att man tar hand om sina sopor på ett korrekt sätt hemmavid, det vill säga att man kompostera själv istället för att man sitter och transporterar två småskvättar runt hela Åland.

Det som jag sade sist om att jag tror att det är viktigt att man inte tar bort det lokala miljöengagemanget så med det menade jag att därför har vi haft den här tuffa debatten också om Mise. Man har upplevt att allt har styrts uppifrån och man har inte haft någon möjlighet att överhuvudtaget påverka det. Det är fel väg att gå enligt vårt förmenande.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.