Remissdebatt

Talmannen föreslår att en gemensam diskussion tillåts om detta ärende samt ärende 5, Landskapsrevisionens berättelse över effektivitetsrevisionen år 2025. Kan förslaget godkännas? Godkänt.

Talmannens förslag är att bägge ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Herr talman!

Några ord om årsredovisningen är säkert på sin plats att framföra så här inledningsvis.

Landskapsregeringen har bedömt att det redovisade resultatet för år 2025 visar att året är ett normalår, såtillvida att det inte belastades eller förgylldes av extraordinära intäkter, på samma sätt som året innan, och som också ser ut att förgylla åren därefter.

Det är bra att vi kan se hur landskapets ekonomi ser ut i en situation där intäkterna och utgifterna är normala. Samtidigt blir det inte så jätteljust presenterat hur läget ser ut. Vi ser ett negativt resultat i resultaträkningen på drygt 28 miljoner euro, och kassaflödet är starkt negativt. Likviditeten minskar kraftigt; formellt sett minskade den med 23 miljoner euro under 2025. Men när vi beaktar att vi har upptagit ett lån från Fastighetsverket om 15 miljoner euro och sålt ett antal färjor för ett större belopp, ser vi att om vi exkluderar dessa extra finansieringsåtgärder, har vi haft ett negativt kassaflöde på 55 miljoner euro. Likviditeten har alltså minskat med 55 miljoner euro.

Under ett normalår är problemen med underskotten i landskapets ekonomi fortfarande inte lösta. Vi har prognoser om ytterligare ökad skatteavräkning för åren framåt, 2026 och 2027, och kanske därefter också, med lite tur. Det underlättar situationen. Men 2025 visar sin krassa verklighet att läget är just detta.

Fortfarande ser vi att BNP-utvecklingen är måttlig eller till och med svag. De problem som vi har, de har drabbat oss och varit belastade under många år. Arbetslösheten har ökat i jämförelse med situationen ett år tidigare.

Sammantaget gör landskapsregeringen bedömningen att det arbete som inleddes av regeringen Sjögren 2, med balanseringsarbete mellan åren 2025 och 2030, under sex år med en resultatförbättring på 4 miljoner euro eller 1,1 % per år, är något som behöver fortsätta. Arbetet måste alltså föras i mål, och då kan vi förhoppningsvis uppnå en budgetekonomi i balans senast år 2030.

Det finns inte så mycket mer att säga om året. Det är ett normalår, ett bistert sådant. Situationen är den som jag beskrev. Arbetet med att reda upp ekonomin behöver fortsätta.

Investeringsbehovet är fortfarande väldigt stort och måste vägas mot det som jag just sa om sifferläget och den påfrestning som likviditeten är utsatt för.

Arbetet med att investera i skärgårdstrafiken för att minska kostnaderna fortsätter. Vi har jättestora projekt framför oss, som till exempel ett nytt eller delvis nytt sjukhus, så trycket på likviditeten kommer att kvarstå.

För att inte bara behöva svara på frågor, vilket säkert kommer, kan vi se att personalbokslutet inte är särskilt bra. En ökning av personalen, enligt den bokförda sifferstatusen, är en ökning på ungefär 50 årsverken och det är förstås inte bra. Jag ska återkomma till den frågan lite djupare. Men det budskap som landskapsregeringen gav om ambitionen att minska antalet årsverken med drygt 30 per år under tre års tid, vilket uttrycktes i vårbudgeten för ett år sedan, lades ju våren 2025 och skulle börja gälla från och med budgetåret 2026. Nu pratar vi om redovisningen för år 2025. Man måste komma ihåg kronologin i det hela. Det här är slutresultatet av 2025, ambitionen om att minska årsverken kom därefter.

Jag skulle önska att finans- och näringsutskottet under behandlingen av detta ärende hör landskapsregeringen i denna fråga, och fördjupar sig i den. Det finns ett behov av att få till ett system för framtiden som vi uppfattar som pålitligt och bra. En av aspekterna är att vi aldrig kommer att ha en sådan situation att vi kan budgetera årsverken så att det överensstämmer med det redovisade i årsredovisningen. I budgetsammanhang gissar man inte hur många temporärt anställda vikarier man kommer att behöva. Det redovisas först i årsredovisningen, så de siffrorna kommer förmodligen aldrig att gå så där särdeles bra att jämföra. Frågan är om det räcker med att redovisa slutresultatet i årsredovisningen.

Men kanske framförallt visar det sig nu, när man fördjupar sig i den här frågan, att vi fortfarande inte har ett digitalt system som gör att man kan trycka på en knapp och få ett pålitligt slutresultat i det verkliga antalet årsverken. Det har visat sig att det fortfarande finns mycket handarbete i systemet, vilket leder till många felaktiga redovisningar av årsverken. Vi har tvingats rätta till saker och ting efteråt. Tyvärr är de här siffrorna inte helt pålitliga såsom de ligger framför er. Det kan hända att det har skett rättelser i sifferunderlaget efter det att landskapsregeringen antog årsredovisningen.

Det här är något som vi tillsammans måste få ordning på. Jag ser gärna att utskottet hör landskapsregeringen och de tjänstemän och politiker som är ansvariga för den här frågan, för att diskutera vidare.

Med det, herr talman, avslutar jag. Ett normalår redovisas på det här sättet i siffror. Tack!

Tack, talman!

Det här bokslutet visar inte så bra siffror på sista raden. Tittar vi tillbaka några år är det nästan bland de sämsta resultaten vi har sett, om man undantar just det här pandemiåret. Jag tycker att bokslutet visar hur det ser ut under ett normalår, och det förklarar också varför vi arbetar med de resultatförbättringsåtgärder som vi nu genomför.

Vad vi menar med normalår är att finska staten inte gav några extra pengar det här året. Så här ser det ut när Åland får sina ordinarie, eller relativt ordinarie, intäkter. År 2024 fick vi nästan 46 miljoner extra, och nästa år, 2026, kommer vi att få extra medel. Men år 2025 blev vi utan. Det är förstås välkommet när vi får de här medlen, men vi måste försöka hitta en nivå där vi inte är beroende av dem.

Trots att det var ett normalår hade vi faktiskt lite förhöjda intäkter i fjol. Till exempel sålde vi skärgårdsfärjorna, vilket gjorde att vi också kunde öka sparandet i pensionsfonder, och man tog ut ungefär 4 miljoner extra ur den under år 2025.

Jag måste återigen nämna de fantastiska företagen vi har, som gjorde ganska starka resultat, vilket påverkar skatteavräkningen som blev högre än året innan. Någonstans strax under 20 miljoner euro fick vi utifrån de förhöjda intäkterna.

Trots detta har vi ett resultat på -28,3 miljoner på sista raden. Det kan man ju undra: Hur är det möjligt? Jag ska försöka förklara det lite i detalj.

Även om bokslutet håller sig under kostnadstaket finns det en del kostnader som stiger. Man kan notera att köptjänsterna återigen ökar, under 2025 med hela 16 % jämfört med året innan. Det här var något vi också diskuterade i fjol när vi pratade om 2024 års budget. Inom finans- och näringsutskottet gjorde vi en genomgång av den här posten och kunde konstatera att vi egentligen inte hittade några större konstigheter. Det var lite ökade kostnader inom ÅHS, som är en stor post, och inom skärgårdstrafiken, men det fanns inget anmärkningsvärt på det sättet. Nu har de ökat 16 % igen, och då behöver vi i finans- och näringsutskottet förstås titta på det här ännu en gång. Jag förväntar mig inte några konstigheter, men vi är ju också någon form av revisionsutskott, så jag tycker att vi behöver göra vårt jobb.

En annan sak som sticker ut 2025 är att vi hade fler överföringar. Det finns någon form av femårscykler där de drar iväg ungefär vart femte år. Det är lite svårt att förklara vad det beror på, men det kan ha att göra med att det finns olika program som pågår i ungefär femårsperioder, och då ska det göras slutredovisningar ungefär vart femte år. Det betyder att kostnaderna hålls nere under fyra år, och sedan kommer de vart femte år att vara lite högre. År 2024 var överföringarna 114 miljoner, och 2025 var de uppe i 128 miljoner. Tittar man mot budgeten betyder det att förverkligande steg från 97 % 2024 till 109 % 2025. Det här är en dramatisk förändring, men när man tittar bakåt ser man att det här är mönstret som återkommer vart femte år. Jag förväntar mig att det här sjunker tillbaka också.

Skatteintäkterna är en tudelad historia just nu. Avräkningen, som beror på finska statens intäkter, minskade kraftigt 2024, men det berodde på de extra medlen. Däremot ökade skatteavräkningen som beror på företagens skatteinbetalningar med 4 %. Det gör faktiskt livet mycket enklare för den här regeringen just nu.

Ser man på skatteintäkterna på lite längre sikt ser man ett intressant mönster. Om man tittar från 2021 till 2025 har de ökat med ungefär 4 %. Det betyder i praktiken 12 miljoner euro. Det är inte speciellt mycket om man ser på den här femårsperioden och täcker knappt de ökade personalkostnaderna. Det tycker jag är en stark signal om varför vi arbetar med de resultatförbättrande åtgärderna.

Ser man på kassaflödet och likviditeten kommer man till samma slutsats. Om man tittar före pandemin, 2019, hade landskapsregeringen 57 miljoner i nettokassa. Sedan kom pandemiåren och landskapsregeringen steppade upp ganska rejält med åtgärder, vilket gjorde att nettokassan halverades på ett år. Åren efter fick vi lite extra pengar, och den återhämtade sig rejält. Men nu, under de senaste åren, har det strukturella underskottet gjort att vi har tagit ner den här kassan, som blivit negativ per sista december 2025. De höga kostnaderna i kombination med de fortsatta investeringar som görs betyder att det har runnit ut ungefär 85 miljoner från landskapets konton de senaste två åren. Det är tack vare det här lånet från Fastighetsverket, som landskapsregeringen ännu inte har behövt gå till banken.

Jag vill också påpeka att landskapsregeringen har föreslagit ganska strama budgetar de senaste åren. Hade vi inte gjort det hade vi nog redan haft det här låneavtalet med banken.

Underskottet beror också på att kostnaderna har ökat kraftigt de senaste fem åren, vilket betyder att de fortlöpande intäkterna inte riktigt har hängt med. De år som Åland får extra medel ser det ganska okej ut, men när det blir ett ordinarie år, som det blev 2025, blir det strukturella underskottet ganska tydligt.

Under de senaste fem åren har landskapets kostnadsnivå ökat till 56 miljoner euro. Här kan man nämna specifikt att landskapsandelar och kompensationer har ökat ganska mycket, över 40 %. Tittar vi på ÅHS har de också ökat en hel del. De kostnaderna är vår största post, mycket mer än de här intäkterna.

Det förstår man att när nivån på skatteintäkterna ökar med bara 12 miljoner och vi samtidigt har ökade kostnader på strax under 60 miljoner, fem gånger mer, så är det en ekvation som inte går ihop. Jag skulle säga att det här är den största förklaringen till de obekväma kostnadsbesparingarna som den här landskapsregeringen arbetar med, och också en förklaring till underskottet i bokslutet.

Talman! Avslutningsvis tänkte jag hålla mig till traditionella hyllningstal till nyckeltalen. Det finns några nyckeltal i bokslutet, och räknar man på dem får man en bild av utvecklingen i landskapsregeringen. De registrerade ärendena som noteras i bokslutet har minskat med 7 % på ett år. Tittar man tillbaka fem år har de minskat med nästan en fjärdedel. Det finns en trend att det registreras fler nya ärenden, och den trenden fortsätter under 2025. Samtidigt som kostnaderna inte visar samma trend, så betyder det att om man tar ett nyckeltal, landskapets kostnad per registrerat ärende, så har de ökat. Utifrån detta nyckeltal ser det ut som om vi har blivit mindre effektiva.

Ett annat nyckeltal som mäter antalet kilometer väg i landskapet så har det ökat med 0,3 %. Samtidigt visar det sig att kostnaden för vägunderhåll per kilometer har minskat. Det här antyder att antingen underhållet av vägarna inte är tillräckligt, eller så har vi blivit mer kostnadseffektiva. Det är lite hur man ser på det.

Inom skärgårdstrafiken ökar antalet fordon med ungefär 1 %, medan passagerarna minskar med 1 %. Ganska oförändrade siffror, egentligen inga stora skillnader. Men enligt bokslutet har kostnaderna för skärgårdstrafiken i princip varit oförändrade mellan åren. Det betyder att om vi tittar per fordon så har skärgårdstrafiken blivit mer effektiva under 2025. Det är intressant, jag säger inte att vi har en trend, men jag noterar det i alla fall.

Så här kan man hålla på och rabbla nyckeltal, och vilka man vill titta på är upp till var och en. Men det är viktigt att vi har de här. Jag upprepar att nyckeltalen är viktiga. Personalen är förstås viktigast, men det är med relevanta nyckeltal som cheferna kan använda för att fatta rätt beslut. Det är sådana chefer man vill jobba för, och det är så vi får en bättre förvaltning i landskapet. Med relevanta nyckeltal kan vi fortsätta utveckla förvaltningen så att vi erbjuder den bästa offentliga servicen i förhållande till de resurser vi lägger ner. Det kommer jag att säga alla år. Tack!

Tack, talman!

Jag tänkte diskutera frågan om det normala och strukturella underskott som det pratas så mycket om. När man talar om normalår är det lite av en utopi att vi ska ha en mängd normala år som vi baserar allt på. Vi har ganska många extra intäkter, men också extra utgifter som är onormala i budgeten och som påverkar ekonomin.

Jag brukar tänka så här när jag funderar på den här frågan: Att ha ett idealsamhälle där vi kan planera för att detta är ett normalår och att allting kommer att utvecklas ungefär som vi har tänkt, och under de förutsättningarna ska vi planera vår ekonomi. Är inte det lite väl utopiskt?

Tittar vi tillbaka ser vi att det här året har vi onormalt höga bränsleutgifter. Vi har också PAF, som varje år säger att nästa år kommer att bli tufft, och varje år blir det ett nytt rekordår. Jag tycker att det är lite besvärligt att diskutera det normala.

Det är bra att du tar upp det där, ledamot Wikström. Vad är ett normalår och vad är inte ett normalår? Jag tycker att det är viktigt, när man gör och granskar bokslut, att man inser att här har det rullat på som det brukar göra. Eller har varit något extra som har påverkat situationen? Sedan behöver man notera de saker som är utöver det vanliga. Det går lite åt båda hållen, precis som ledamoten är inne på. Vi har nu haft väldigt många år i rad med ganska många extra omständigheter. År 2025 var nästan ett undantag i det perspektivet. Tittar vi på åren före, till exempel år 2022, så hade vi onormalt hög inflation, vilket också påverkar kostnaderna ganska mycket.

Man behöver hela tiden göra den här analysen när man planerar framåt. Däremot måste man försöka vara ärlig med vad som är extra intäkter och vad som är normala intäkter samt normala intäktsökningar. Därför tycker jag att det är viktigt att man planerar utifrån normala intäkter. Man ska försöka rensa boksluten och titta på en budget utifrån vad som kan tänkas komma alla år.

Tack, talman!

Jag förstår att vi behöver hantera de extraordinära intäkterna och utgifterna, och jag betonar vikten av detta.

Men personligen anser jag att vi bör titta på likviditeten. Hur ser likviditeten ut det här året, i slutet av året när allt är klart? Det är ett ganska bra mått på var vi står just nu. Vi investerar så mycket, och som ett exempel skriver vi av investeringar över 80 år eller 60 år, vilket inte påverkar resultatet i samma utsträckning som det påverkar hela balansen.

Jag anser att likviditeten i slutet av året är avgörande. Vad beräknar vi att den ska bli i slutet av nästa år? Det är det vi bör sträva efter att få en klar bild av. Hur är vår ekonomiska ställning idag egentligen? De normala extraordinära intäkterna och utgifterna sker varje år, men likviditeten visar ändå hur mycket pengar vi har. Det vet vi. Sedan kan vi fundera på hur mycket vi tror att vi kommer att ha nästa år.

Ledamoten har en jättebra poäng när det gäller att titta på likviditeten. Det som också framkommer är att när det har gått ut 80-90 miljoner euro de senaste åren, så är likviditeten i princip negativ. Nettokassan är det, om vi räknar med i det här lånet från Fastighetsverket. Det är detta som leder till de problem vi diskuterar.

När man pratar om normalår och extra intäkter bygger man en kostnadsstruktur som förutsätter att vi ska få extra intäkter på 30-40 miljoner per år. Om man fortsätter på det sättet kommer man till slut att hamna på ganska stora underskott, och kassan kommer att försvinna.

Dessa investeringar påverkar situationen, men jag skulle säga att investeringar är nödvändiga. Landskapsförvaltningen är en så pass stor organisation att man behöver göra dem. Man har investerat lite över 20 miljoner nästan varje år, och jag anser att det är någonstans där man behöver ligga. Det finns många saker som behöver förnyas, renoveras och förbättras.

Talman!

Jag får väl konstatera att vi delar engagemanget för nyckeltal, och inte bara för antalet årsverken. Det ligger i sakens natur att nyckeltal tenderar att förfinas och bli mer användbara och det är bra så.

Absolut, nyckeltal är viktiga, men de är inte ett beslutsunderlag i sig. Med nyckeltal kan man få en indikation på vart saker och ting är på väg när de passerar. Om vissa aspekter har förändrats kraftigt så utifrån det kan man göra en analys och fundera: "Vad har hänt här?" Det hjälper en att få upp ögonen. Så ska dessa nyckeltal användas. Det får gärna finnas många av dem. Man behöver dock inte nämna precis varenda ett här i talarstolen.

Jag måste säga att det var ett roligt anförande att lyssna på. De flesta anföranden brukar falla in i två kategorier. Antingen så zoomar man in i detaljerna eller så zoomar man ut. Men i det här anförandet så gick ledamoten Ekström både ner i detaljerna och zoomade ut och tittade på femårscyklerna. Det höll ihop och det var väldigt lyckat och bra. Tack för det!

Tack för det.

Tack, herr talman!

Lagting, åhörare, bästa vänner! Om man inte tar sig tid att läsa igenom hela årsredovisningen, som består av många sidor, kan det vara lätt att missa vissa intressanta aspekter.

Men även om man inte går igenom allt, kan man få en bra översikt av årsredovisningen. Om man tittar på landskapsregeringens översikt på sidorna 3-4 får man en tydlig bild.

Där framkommer bland annat att nettokostnaden per ålänning ökade med ungefär 300 euro jämfört med året innan. Det kanske inte säger så mycket, men för mig är det ett exempel på ett nyckeltal som har utvecklats under de senaste åren. Det visar också att ju fler ålänningar som delar på kostnaderna, desto bättre kommer detta nyckeltal att se ut.

Översikten pekar på de ekonomiska utmaningarna, behovet av att nedprioritera och behovet av att prioritera. Vi ska minnas att 2025 betraktas som ett normalår med normal inflation. Arbetslösheten var stigande, men inte jättehög och inte heller beroende av pandemier eller andra oförutsedda händelser. På så sätt kan man kalla 2025 för ett normalår.

Bokslutet för 2025 är den senaste verklighet vi har att förhålla oss till. Budgetar, oavsett om vi pratar om årsbudget eller ändringsbudget, är målsättningar och de bästa antaganden man kan göra vid givna tillfällen.

Men år 2025 slutar med ett rejält underskott på ungefär 28 miljoner euro. Om vi exkluderar extraordinära intäkter, som försäljningsvinster från båtar och högre uttag från pensionsfonden, enligt plan, och extra PAF-uttag så pratar vi om ett underskott på 40 miljoner, kanske lite mer.

Kassan sjönk under den kritiska gränsen på 10 miljoner just vid bokslutstillfället, trots interna lån från Fastighetsverket och de pengar som kom in vid försäljningen av båtarna. Vi ska veta att investeringar sker med kassamedel, hittills har vi klarat av det. När vi har ett negativt årsbidrag tillsammans med investeringar så betyder det att kassan minskar.

Investeringarna under fjolåret uppgick till ungefär 32 miljoner. Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo, om man tittar på underskotten under de senaste två boksluten och den kraftigt negativa kassautvecklingen, måste alla förstå att situationen är allvarlig. Någonting måste göras. Tittar vi på den ändringsbudget som vi nyligen debatterat här i salen, kanske oron inte minskar.

Men allt är inte mörkt, absolut inte. Situationen framöver räddas av extremt goda skatteavräkningar. Men vi kan inte alltid räkna med att det kommer in x tiotals miljoner i skatteintäkter varje år. Vi måste fortsätta arbeta med kostnadsramarna. Det är ett arbete som går långsamt, på grund av långa ledtider inom det offentliga. Det är ett arbete som är utmanande och som kan ge gråa hår. Men i slutändan finns det drygt 30 000 vinnare - ålänningarna. Det är ett jobb som måste göras för Ålands skull.

Det som är positivt är att förverkligandegraden i budgeten har ökat gradvis år för år. Det betyder att vi har blivit allt bättre på att trycka ut luft ur budgetarna. Det behöver alltid finnas en viss luft där, för det kan alltid dyka upp kostnadshöjningar på något område. Så lite luft bör det finnas, men inte så mycket som det historiskt har funnits.

Årsverken har varit vårt sorgebarn i många år. De har ökat med 55, och det kan omöjligen stämma. Jag tror att vi alla är medvetna om detta problem. Det kommer att diskuteras, och jag välkomnar förslag på att detta tas upp i finans- och näringsutskottet. Det är jättebra, för vi behöver få ordning på det här. Det påverkar bokslutet och budgetarbetet.

Något som hamnar lite vid sidan om är effektivitetsrevisionen. Det är ett intressant dokument som nyligen kommit på vårt bord. Vi kanske inte har hunnit studera det så ingående som vi önskar, men där framkommer ofta goda förslag som kan ge anledning till eftertanke. Det som diskuteras är hur man ska intäktsföra skatteintäkter och i vilket läge. Från landskapet har det nu varit en försiktighetsprincip. Det är mycket bra. Baserat på finansministeriet och Ålandsdelegationen har man varit försiktig med att ta intäkter i snabb takt. Det är sunt, men det kan finnas skäl att diskutera. Var man landar i den här frågan är svårt att säga, men diskussionen är välkommen.

Det som jag och Centerpartiet reagerar på i effektivitetsrevisionen är en text som handlar om pensionsfonden. Det gjordes en extra överföring på 40 miljoner, och tanken var att man skulle lyfta en högre avkastning. Det är bra, men här står det också att man vill möjliggöra en aktivare roll som investerare, främst i vård- och sociala byggnader. Här tror jag att vi kanske lite behöver bromsa oss. Vi vet alla att vi så småningom behöver investera i sjukhusbyggnation i någon form. Men om det ska ske via pensionsfonden, PAF-medel eller extra bidrag från staten, den frågan kanske vi lämnar öppen. Från Centerns sida lämnar vi gärna flera öppningar i den här frågan och påpekar på nytt möjligheten till finansiering med hjälp av PAF:s kassa, helt enkelt.

Det var vad jag tänkte säga. Tack, mina vänner!

Tack, talman!

Lagtingsledamoten Höglund nämnde effektivitetsrevisionen i sitt anförande, men ingen annan talare har berört ämnet i samma utsträckning. Jag anser att det är viktigt att vi lyfter fram att effektivitetsrevisionen visar på en genomgående negativ budgetering. Revisorerna påpekar att det finns en skillnad i hur lagtinget uppfattar sin ekonomiska situation. Om vi får intrycket av att vi har det så dåligt ställt att vi måste spara, så skapar det en annan känsla än om vi sparar för att vi kan göra saker bättre och mer effektivt.

Ledamoten Höglund gick inte djupare in på vad revisorerna säger, eller vad underleverantören till landskapsrevisorerna har att säga. De talar om en bristande pricksäkerhet. Jag undrar vad hans tankar är kring detta?

Jag minns att vi har haft diskussioner om detta tidigare. Från min sida anser jag att vi behöver ha en grundlig diskussion kring hela denna fråga, särskilt när det gäller intäktsföring av skatteintäkter.

Jag säger inte att det ska göras på ett visst sätt, men jag tycker att en försiktighetsprincip alltid är bra att förespråka. Om det visar sig att vi med fog kan tro att vi kommer att få betydligt mer skatteintäkter, eller om det kan gå åt andra hållet, så bör vi beakta det kanske i större utsträckning i ett tidigare skede.

Det handlar om att diskutera var vi landar i frågan. Så ser jag på saken.

Tack, talman!

Det är en bra poäng. Låt oss ta det senaste vi har upplevt. I januari fick vi veta att det kom ytterligare 24 miljoner. Vi hade räknat med ungefär 15 miljoner som vi hade i budgeten för 2026, men det kommer alltså ännu mer.

Visst kan man säga att dessa 24 miljoner rätteligen borde periodiseras till 2025, och då hade det så kallade normalåret blivit mer av ett normalår, om man ser på hur det har varit de senaste åren.

Ledamoten sade ingenting om PAF-reserveringarna. Det är också något som revisorerna tar upp i effektivitetsrevisionen. Vad säger ledamoten om PAF-reserveringarna? Ska vi se det som kostnader när PAF-medel inte används som tänkt?

PAF-medel är en liten huvudvärk, särskilt när man tänker på bokföringsmässiga aspekter. Oanvända PAF-medel förs in som en reservering i landskapets balansräkning, vilket klassificeras som en typ av skuld. Denna skuld är idag ganska stor, men jag kan inte minnas om den uppgår till 70, 80 eller 90 miljoner. Det är en betydande summa som ligger kvar som en skuld till någon, och man kan undra vem den skulden egentligen är till.

Under min tid som finansminister hade jag gärna velat få bort den där skulden, som egentligen är en typ av positiv luft – en skuld som försvinner. Jag skulle gärna ha velat lösa det, men det visade sig vara mycket svårt att hitta en lösning. Så det finns ett arbete kvar att göra på den fronten. Det är enkelt att säga, men svårt att genomföra, och det vet jag.

Tack, fru talman!

Jag fortsätter lite på samma spår som vicetalman Måtar. Jag har ställt frågan och vi har diskuterat den tidigare här i salen. När blir undantagen regel? Om det år efter år visar sig att Åland får större inkomster än vad man har trott, det vill säga att man har budgeterat för pessimistiskt, när ska man då börja se över hur man presenterar dessa siffror och hur man gör sina prognoser?

Jag tycker att det är ganska allvarligt det som står i revisorernas rapport. Om det är så att lagtinget här sitter och brottas med alltför pessimistiska siffror gång efter annan, så leder det till att vi inte har den sanna bilden när vi ska fatta våra beslut. Jag anser att detta är något som utskottet verkligen måste titta närmare på.

Absolut och det bör man göra tillsammans med finansavdelningen och landskapsregeringen. Om man går in för en ändrad praxis måste man vara säker på att den fungerar.

Det är inte så att vi nu för tiden är bortskämda med extra skatteintäkter. Verkligheten, som flera av oss har upplevt, är att det ibland har gått åt andra hållet. Till exempel under pandemiåret minskade skatteintäkterna med 30 miljoner, och det kändes på ett helt annat sätt. Det var inte lika lätt att le då, om vi uttrycker det så.

Tack, fru talman!

Jag tycker att det här är jätteviktigt. Jag tror också att det finns ett ansvar från lagtinget och landskapsregeringen gentemot medborgarna. Om det kommuniceras att vi nu befinner oss i ett kritiskt läge med dålig ekonomi, måste vi vidta vissa åtgärder. Dessa åtgärder måste baseras på så goda siffror som möjligt, annars finns risken att medborgarna reagerar med en "vargen kommer"-attityd. Då blir det bara prat om att vi måste skära ner, trots att verkligheten kanske inte är så farlig som det framställs. Det kan också leda till svallvågor kring hur allvarligt man tar på situationen.

Min andra fråga handlar egentligen om hur ledamoten Höglund upplever att vi har en bra bild av vilka pengar vi har att röra oss med. Jag vill gärna höra mer om diskussionen kring vad som ska ingå i våra siffror och inte, och utveckla det ytterligare.

Jag tycker att vi gradvis blir bättre på att förstå vår ekonomi. Jag brukar skämtsamt säga att vi tidigare arbetade med kvartalsekonomi, vilket var ett skämt med en viss allvarlig underton. Nu arbetar vi istället med treårsplaner och planerar likviditeten mer grovt över en längre tid. Så visst har vi fått ett mycket bättre grepp om situationen.

Men vi vet alla att verkligheten kan överraska oss. Det händer saker som vi inte har kunnat planera.

Lite om skatterna. Till exempel i den ändringsbudget som nyligen låg på vårt bord så fanns det en skatteintäkt på 8 miljoner, samtidigt hade vi kostnader som var oförutsägbara. Därför kan det ibland vara bra att ha en liten buffert, både för upp- och nedgångar.

Det är ett nytt grepp om hela den här (… taltiden slut).

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare! Hittills skulle jag säga att de anföranden som har hållits, dels av finansministern och dels av gruppledarna, samtliga från regeringskoalitionen, har varit mer baserade på det som framkommer av årsredovisningen.

Vi sambehandlar nu två ärenden på dagens lista. Det ena är årsredovisningen för 2025, och det andra är effektivitetsrevisionen samt de slutsatser som landskapsrevisionen har dragit.

Mitt anförande, eller Obunden Samlings anförande i det här ärendet, kommer kanske att ha mer tyngdpunkt på vad effektivitetsrevisionen säger, eftersom vi anser att det är väldigt intressanta synpunkter.

Vi från Obunden Samling, och kanske främst jag, har blivit talespersoner för att vi har störts av det eviga mantrat att det är så dåligt ställt i landskapets ekonomi. När någon sedan börjar granska det närmare och säga något mer om det, så blir det lite svårt att diskutera. När jag lägger fram detta ska ni veta att åsikterna är baserade på effektivitetsrevisionen. Det är där fröet har kommit till. Vi vill sätta ord på att vår ekonomi inte är så dålig som den ofta framställs många gånger.

När vi talar om denna årsredovisning handlar en hel del om de val vi gör: hur vi vill redovisa, hur mycket vi tar ut ur pensionsfonden, vilka PAF-reserveringar som finns, och vad en PAF-reservering egentligen innebär osv.

Att förstå redovisning är lite som att förstå språket som talas i ett land. Om man reser till Grekland och inte kan grekiska blir det tufft. Förstår man inte redovisning så har man svårt att förstå ekonomin och hur vi beskriver den. Jag tror att vi har det problemet här; vi beskriver ekonomin med hjälp av redovisning, och den blir missuppfattad. Man förstår helt enkelt inte språket.

Ordet "normalår" noterar jag att min kollega Wikström var inne på och ställde en mer filosofisk fråga: Vad menas egentligen med normalår? Jag måste säga att jag ansluter mig till att ordet "normal" är en form av ordlek. Vi måste börja med att sätta oss ner och diskutera vad som är normalt.

Personligen har jag varit i lagtinget i sex år, och jag har aldrig upplevt något liknande som detta bokslut för 2025, inte så dåligt, möjligtvis under pandemiåren. Men annars, utgående från de sex år jag har befunnit mig i lagtinget, har jag svårt att säga att ett år är normalt när det finns fem andra som mer liknar varandra. Det är lite som när man pratar om att vad som är en dålig ekonomi och vad som är en bra landskapsekonomi. Vi måste först sätta oss ned tillsammans och diskutera. Mäter vi det i BNP-tillväxt? De senaste siffrorna är från 2023, och vi vet ingenting om BNP idag. Om vi frågar ÅSUB så får vi gamla siffror. Är BNP-tillväxt intressant? Är skuldsättningen i landskapet intressant? Vi vet att vi betalar av skulderna. Kanske är det gjort redan, kanske vi har tagit 40 miljoner från PAF och betalat av den sista skulden vi har i koncernen.

När vi talar om ekonomi och på tal om koncernen, är det koncernen vi ska diskutera? Det vill säga, ska vi titta på helheten: Ålands landskapsregering, PAF, pensionsfonden, Kraftnät Åland och Fastighetsverket? Dessa är kanske de fem viktigaste enheterna.

Senast igår talade jag med en ekonomiskt kunnig person som sa att han kanske inte riktigt håller med mig i det jag säger om landskapsekonomin. Ja, säger jag då, ni ska komma ihåg att när det gäller landskapsekonomin så anser jag att den är jättebra, särskilt med tanke på att vi har PAF i det skick vi har just nu. Vi kan använda PAF på ett sätt där vi kan bli skuldfria genom att ta fram plånboken och plocka upp våra 40 miljoner och betala av skulderna.

Det handlar i min värld inte om att vi har det dåligt ställt. Om jag plötsligt hittar ett konto och betalar av mina bostadslån, har jag det dåligt ställt då, trots att jag tidigare har sagt att det är havregrynsgröt och radhusbiff alla dagar på Apelgränd?

Nåja, jag brukar förklara för folk som undrar vad Måtar yrar om; varför pratar du om att landskapets ekonomi är lite bättre än vad folk säger? Det förklaras främst med PAF. Det är sedan en annan sak om det är vettigt i längden. Jag har haft diskussioner med flera ekonomiskt kunniga lagtingsledamöter här som säger att vi kanske inte ska lita på spelinkomster. Det är inte det vi ska bygga samhället på. Där har vi en moralisk fråga. Om vi bestämmer oss för att PAF bara är grädden på moset, då är det lugnt och då är det en annan situation. Då kommer vi inte att kunna betala av våra skulder på 40 miljoner så här bara. Men vi ska använda PAF-pengarna till lite kultur och idrott, och så kommer PAF att få växa och använda sina pengar som de vill. Vi kan inte heller betala sjukhus med dem.

Ytterligare en sak. När vi använder PAF-pengar på det sätt vi gör idag, anser jag att den bestämmelse i självstyrelselagen som ger möjlighet till extra anslag från staten blir i praktiken en död bokstav. Det kommer aldrig att anses att vi behöver pengar när vi genom att knäppa med fingrarna kan ta 100 miljoner från PAF och köpa ett sjukhus nästan kontant. Då har jag svårt att se hur en finansminister ska skriva under och säga att detta behöver ålänningarna. Det ska vi komma ihåg när vi använder PAF-medel på det sätt vi gör.

Vi borde också titta i revisionen, läsa den noggrant och fundera när de säger att vi kanske borde ha regler. Jag vet att det har besvarats att landskapsregeringen är på gång med att göra regler. Det sades under förra mandatperioden också, då undertecknad var med och kanske hade lite mer att säga till om, men vi har inte fått det gjort. Vi behöver bestämma tydligt vad PAF-pengarna ska användas till. Då blir också denna diskussion tydligare: Har vi PAF-pengarna som vi kan göra något med, eller har vi dem inte? Med ena andetaget nu säger vi att PAF är något helt annat, det är bara kultur och idrott. Men med andra andetag, eller med andra handen, så säger vi att vi kan göra precis vad som helst med PAF.

För den som tittar utifrån, den som försöker lyfta sig upp i helikoptern och se vad vi håller på med, så verkar PAF-kassan användas till vad som helst. Således är vår ekonomi ganska bra med beaktande av detta.

Om vi fortsätter med hur vi bedömer, om vi skulle sätta oss ned och enas om att vad som är en bra ekonomi och vad som är en dålig ekonomi. Ökande arbetslöshet är inte bra. I och för sig tror jag att den har sjunkit under vårkanten, men trenden har varit en ökande arbetslöshet. Det är inte bra, men den ligger på 5 %, vilket är en drömsiffra för väldigt många ekonomier. Man pratar om att en arbetslöshet som ligger på den nivån kan behövas för att ha, vad ska vi kalla det, lite anpassningsförmåga i ekonomin. Vi ska inte ha full sysselsättning. Det är inte bra, och 5 % är knappast en katastrof, om man ser objektivt på det, även om det kanske är högt för åländsk del.

Som sagt, ingen offentlig skuldsättning har vi längre. Vi har skatteintäkter som, åtminstone under överskådlig framtid, beroende på vad man tror, ser ut att fortsätta. Det handlar i praktiken om ett tjugotal företag som man behöver hålla reda på. Prenumererar man på årsredovisningarna får man en ganska bra uppfattning om läget, på tal om det som ledamot Höglund sa här om hur man ska förutse och på vilket sätt man kan tänka sig att det kommer att sluta med skatteintäkterna. I synnerhet skatteavräkningen har blivit intressant att följa med för att vi ska veta vart vi är på väg.

Givetvis, som jag sagt förut, fastän vi har pengar så ska vi ändå använda dem effektivt. Vi ska spara där vi kan, effektivisera, hålla koll på kostnaderna och investeringarna. Där kan jag konstatera att vi är helt fel ute när vi investerar 100 miljoner i skärgården, vilket vi kan läsa i tidningarna. Det är helt fel. Där har vi ett aktivt val. Vi väljer att tömma vår kassa genom att kasta ut pengar på betong och vägar i skärgården. Det är politik förstås, men där är vi på fel väg.

Avslutningsvis, vi kan i mindre utsträckning påverka intäkterna, men vi kan också göra det genom att kratta manegen och göra detta till ett företagsvänligt landskap där företagen trivs, vill verka och tjäna pengar.

Vi kan i mindre utsträckning påverka intäkterna. Vi kan i större utsträckning påverka kostnaderna. Det ska vi fortsätta att göra. Det är bra att ni försöker göra det, även om resultatet är blandat, som vi kan se här nu för det så kallade normalåret 2025. Tack, talman!

Tack, talman!

Vicetalmannen är väldigt tydlig med sin åsikt, och det har flera gånger framkommit att ekonomin alltid ser bra ut. Vi har mycket tillgångar och PAF-reserveringarna är höga, så det är bara att ta av dem, helt enkelt.

Men jag tycker också att man måste inse fakta i det här. För det första gjorde vi faktiskt ett resultat på -28 miljoner, eller 28,7, vad det nu var. Det är en sak.

Det andra faktumet är att titta på likviditeten; den ligger på plussidan. Tack vare att vi har lånat pengar av Fastighetsverket skulle vi annars vara på minus redan nu, och varit till banken. Vi har dessa medel, och vi kan fundera lite på deras investeringar och låna lite av dem framåt.

Ser vi på PAF-reserveringarna, vi måste alltså låna pengar nu för att förverkliga dem. Inte är det väl så ledamoten Måtar menar att vi ska bedriva politiken framåt?

Tack, talman!

För det första talar lagtingsledamoten Ekström om att låna pengar, men era egna prognoser här i regeringskoalitionen visar att vi inte behöver låna pengar. Det finns inte ett ord om en lånefullmakt eller något liknande.

Vi har just behandlat rambudgeten. Tvärtom nämns det att situationen kommer att reda upp sig utan lån. Varför ska vi nu diskutera lån för att förverkliga PAF-reserveringar, som i själva verket handlar om pengar som ingen verkar vilja ha? Jag tycker att man problematiserar i onödan.

Okej, man måste låna av Fastighetsverket. Men jag vill fortfarande påpeka att det handlar om att jag tar pengarna från fickorna och sätter dem någon annanstans. Det är väl fortfarande så, eller? Vilken bankkoncern hör Fastighetsverket till? Måste man gå med mössan i hand till någon bankdirektör och fråga om lån? Eller hur gick det till?

Det är enkelt att jämföra förstås, och att lite raljera över att landskapet har flera olika fickor och man kan ta det hur som helst.

Fastighetsverket har ett ansvar för att hålla våra fastigheter i skick, och för det behöver de pengar. Under sina 50 års tidshorisont kommer de att ha mer pengar på kontona vid vissa perioder, just nu är vi inne i en sådan period. Under andra perioder kanske de kommer att ha mindre pengar och till och med behöva ta lån. Det är viktigt att ha klart för sig.

En annan sak som ofta glöms bort, när man pratar om att flytta runt pengar så enkelt som man själv gör med sina sparkonton, är att vi inte kan använda PAF-medel hur som helst. Visst, de ligger där, och man kan säga att de är tillgängliga, men det är inte så enkelt. Vi minns en spörsmålsdebatt för något år sedan när vicetalmannen själv sade att vi hade brutit mot självstyrelselagen och vi hade brutit mot lotterilagen.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Ekström tar upp en väldigt intressant punkt: man kan inte använda PAF-pengar hur som helst. Men man kan ge dem som välgörenhet till Ukraina, man kan betala bort dotterbolagets bankskulder med dem och jag har inte tid att räkna upp allt annat vi gör med PAF-medel.

Då undrar jag bara: vilka regler baserar lagtingsledamot Ekström sitt uttalande på? Vilka regler är det? Revisorerna säger i effektivitetsrevisionen att ni borde åtgärda några regler för det här. Har de missat något? Är det fel? Finns det regler som jag inte känner till? Revisorerna känner inte till dem. Ingen känner till dessa regler, men Ekström vet. Vilka regler är det som förbjuder oss att använda PAF-pengarna till vad som helst?

Tack, fru talman!

Tack vicetalman Måtar. Visserligen är ett normalår en oerhört intressant diskussion. Vi vet att varje år har sina speciella händelser. Så har det alltid varit, och så kommer det att vara. När jag tänker tillbaka på min tid som finansminister, reflekterar jag över att det ska vara roligt att vara med om en normal dag på det här jobbet.

Under min tid har vi haft pandemi, skenande inflation och stigande elpriser – allt som har stört både siffrorna och livet för invånarna.

Jag ser 2025 som ett normalår, eftersom det inte var något extraordinärt som störde kostnadssidan. Det var inget som motiverade en inflation på 15 % och löneökningar på 5 %. Hur ska man hantera det budgetmässigt? På det viset kan man säga att 2025 är ett normalår.

Sedan måste man alltid, när man tittar på siffrorna,(… taltiden slut).

Ledamoten får snart fortsätta i sin andra replik. Jag tror att jag håller med det som lagtingsledamoten Höglund säger att det här med normalår inte existerar, särskilt inte inom den här spretiga affärsverksamheten. Om ni tillåter mig att uttrycka det så: Det är inte affärer vi ska hålla på med, även om jag ibland tror att ni har missat det också.

Det här är en väldigt spretig verksamhet som landskapsregeringen har, och den är därför fruktansvärt svår att förutspå. Jag kan ha viss förståelse för att man inte klarar av att säga exakt hur det ska gå på förhand, och att det således inte heller finns något normalår eller ens normala dagar, som lagtingsledamot Höglund påpekar.

Jag tänkte säga att det är viktigt att man både i budget och bokslut rensar siffrorna från sådant som är extraordinärt. Till exempel, när man säljer färjor och får in pengar, är det viktigt att man på något sätt får fram ett verkligt resultat. Det är då man ska jämföra från år till år.

Anders tycker att den här effektivitetsrevisionen, som vi alltid har diskuterat i en gemensam diskussion, kanske skulle vinna på att debatteras separat. Det finns mycket där som vi kan diskutera, men tyvärr lämnas det lite.

Angående PAF-medel så är de pengarna alltid lite heliga för mig, om man uttrycker det så. Den överloppskassa de har, ska användas. Jag brukar alltid framföra att den dag vi behöver satsa på sjukhusbyggnad, är de pengarna klockrena för den verksamheten. För där pratar vi om allmännytta.

Tack, talman!

Det som lagtingsledamoten Höglund sade i slutet handlar om att bygga sjukhus med PAF-pengar. Det har vi gjort tidigare, så det är ingen nyhet. Att betala bort el-lånen, det var något nytt. Men att bygga sjukhus med PAF-pengar har vi alltså erfarenhet av. Psykiatriska kliniken torde vara finansierad med PAF-pengar.

Jag vill också nämna att jag tidigare hänvisade till en lagtingsledamot som ansåg att man inte borde göra sig beroende av PAF-medlen. Jag tänkte på lagtingsledamoten Höglund, som har den uppfattningen att dessa pengar är lite heliga. Jag delar den uppfattningen; det är viktigt att vi verkligen funderar på hur vi använder dem. Vi ska inte bygga ett samhälle som är beroende av PAF-pengar. Det är en åsikt som jag, tillsammans med lagtingsledamot Höglund och Obunden Samling, står bakom.

Tack, fru talman!

Jag kan inte låta bli att blanda mig i diskussionen om PAF-medel. Här diskuterar vi att man inte ska göra sig beroende av PAF-medel. Man kan också betrakta PAF-medel som ett företag. Det är inte riktigt så i dag, men vi har flera företag. Vi har ett fåtal företag som ledamoten brukar lyfta fram, och som vi är beroende av. Man kan också se dem som en del av det kluster som finns på Åland. Vårt samhälle är beroende av företag.

Jag brukar själv tänka så här: i Norge är man väldigt beroende av oljeindustrin. Det handlar inte bara om att vara beroende av oljeindustrin, utan stora summor pengar kommer därifrån. Dessa medel används inte bara för kulturella ändamål, utan även för diverse saker som behövs i det norska samhället. Det är en bidragande orsak till att samhället är så pass rikt som det är.

Jag tror att vi behöver betrakta PAF-medlen på ett liknande sätt. Med tanke på hur stort överskottet är, behöver vi ha ett regelverk för detta.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Wikström har helt rätt. Vi behöver ett regelverk för hur vi använder PAF-pengarna. Jag tycker att tanken, som åtminstone skymtar i Wikströms replik, är att vi kanske skulle skapa den åländska spelfonden. Vi har den norska oljefonden som exempel; vi skulle kunna föra över PAF-pengarna och sätta dem i en separat enhet, och bestämma att dessa pengar används på ett visst sätt för generationer framöver.

Vi är skuldfria idag. Vi kan spela och spara för kommande generationer. Vi kan titta på hur norrmännen gör. Det är inte säkert att vi alltid kommer att ha spelinkomster, även om jag tror att det är en stabil verksamhet. Det kommer nog att fortsätta, precis som många andra affärsverksamheter. Bara vi sköter det rätt, kommer det att fortsätta. Just nu har det dock gått osedvanligt bra. Att lägga dessa pengar på hög och spara för framtida behov på ett strukturerat sätt skulle vara klokt.

Tack, fru talman!

Jag håller med om att det är väldigt viktigt att vi, när vi pratar om stora pengar, inte låter alla medel flyta ut i samhället direkt. Om vi gör det riskerar vi att få inflation i lokalsamhället och liknande problem.

När det gäller PAF-medel finns det en tendens att behandla dem lite slentrianmässigt. Vi hanterar dem inte på samma sätt som politiker behandlar vanliga skatter, och det måste vi förändra.

Jag vill också ta upp frågan om en plan. I början av 2025 riktades en gemensam åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Vi behöver få fram ett regelverk i samband med spörsmålsdebatten om Ukraina, där landskapsregeringen återigen agerade egenmäktigt. Vi väntar fortfarande på detta. Det har snart gått två år, och vi har inte sett något resultat. Så vi får väl fortsätta vänta, men jag tror inte att det kommer att hända.

Tack, talman!

Bra poäng i repliken där lagtingsledamoten Wikström. Åtgärdsuppmaningar som ett enhälligt beslut i lagtinget verkar inte bita på landskapsregeringen särdeles hårt. Tvärtom tyckte jag mig ana någon form av skepsis. Vi tyckte inte att det var okej att man skickade 3 miljoner till Ukraina med ett knäpp av fingrarna, utan att fråga lagtinget. Jag trodde att vi var eniga om detta, eftersom vi vidtog den åtgärdsmotionen, men tydligen kanske det inte är så, men vi får se.

Det talades i landskapsregeringens svar om att man är på gång med någon form av regler för hur PAF-pengarna ska användas, så den som lever får se.

Tack, talman!

Jag tycker att vicetalman Måtar gör gott i att ifrågasätta vad som anses vara det normala och vad som är det exceptionella. Som jag sade i ett tidigare replikskifte: Om undantag sker varje år, vad är då normalläget? När blir undantagen en regel? Jag anser att det är en viktig fråga. Som jag nämnde tidigare, påverkar detta hur vi tänker kring det ekonomiska läget vi befinner oss i. Om vi börjar jaga efter undantagen, riskerar vi att förlora fokus. Jag säger inte att vi inte ska spara eller hushålla, men vi måste göra det utifrån en realistisk bild av situationen. Så långt håller jag med.

Jag vill också ge vicetalmannen en möjlighet att nyansera sin ståndpunkt när han säger att vi inte ska investera i skärgården. Menar han att vi inte ska investera på det sätt som nu är tänkt, eller menar han att vi generellt inte ska investera i skärgården?

Tack, talman!

Tack lagtingsledamoten Röblom. Jag börjar från slutet. Självklart behöver det investeras i skärgården. Men vi har helt olika uppfattningar om vad som är klokt att bygga, särskilt i södra skärgården. Jag anser att det som planeras där är helt fel. Det som pågår på Kumlinge och hela kortruttsprojektet är uppåt väggarna och borde stanna av. Vi riskerar att sätta oss i skuld för att bygga vägar och betongkonstruktioner vid stränderna i skärgården. Det gläder mig att lagtingsledamoten Röblom också har noterat detta.

Man måste kunna tänka logiskt och filosofiskt. När någon säger att det äntligen blev ett normalår, tänker jag på hur det är när man står och spelar på Pajazzon; man förlorar 30 gånger och sedan får man 9 euro helt plötsligt och så säger man att det är det normala.

Jag tycker, som sagt, fru talman, att det är bra att utskottet tittar närmare på detta. Vi bör tillsammans fördjupa våra kunskaper och kanske förbättra rutinerna kring det.

Jag vill också ansluta mig till dem som anser att det är viktigt att vi håller diskussionen om PAF-medlen levande. Det är lite oklart vad man kan använda dem till, och hur mycket det handlar om. Jag anser att detta hör till samma process som vi måste gå vidare med, att få en så klar och tydlig bild av ekonomin som möjligt, samt att klargöra vilka pengar vi ska, kan och bör använda till vad.

Tack, talman!

Jag vill börja med att påpeka att lagtingsledamoten Röblom använder en stor del av sin fina diplomatiska ådra när han beskriver situationen som "lite flytande". Det är snällt sagt. I praktiken är det dock helt flytande vad vi använder PAF-pengarna till.

Talman!

Ledamoten raljerar på sedvanligt sätt om 100 miljoner, och han har förstås läst om detta i media. Där kan man också läsa att 60 av dessa miljoner redan har investerats i sådant som har varit förfallet och som helt enkelt måste bytas ut för att vi ska kunna fortsätta att köra över bron eller använda färjan. Det är inget vi kan välja. Sedan finns det en del som handlar om att minska driftskostnaderna.

Man har inte varit särskilt intresserad av att investera i skärgården på väldigt, väldigt länge. Därför är vi där vi är idag.

Tidigare var det färjfästena i Svinö och Degerby som behövdes för att Skarven skulle komma igång. För 30 år sedan var det lilla Hummelholm, och det har sparat 5 000 - 6 000 ton bunker, en ganska bra investering.

Talman!

Ledamoten Pettersson har förstås god insikt i vad som händer i skärgården, och det är bra med ett förtydligande.

Jag vill säga att det som nu inte borde ha gjorts eller ska göras handlar om Snäckö färjfäste, det handlar om allt som ska ske på Föglö i form av en ny hamn och nya vägar. Det handlar om hela det upplägget, som verkar vara ungefär 40 miljoner i ledamoten Petterssons sinnevärld, men som i min värld sannolikt kommer att bli mer, eftersom vi sällan prickar de där investeringskalkylerna som vi har gjort i ett Excel-ark innan vi börjar sätta spaden i marken.

Nu är det så att av de återstående 100 miljonerna som är kvar, eller det som återstår av dem, så måste också en bro i Föglö bytas ut. Den totala summan avser inte bara kortrutten, utan det är en mindre del av helheten.

Att säga 100 miljoner till skärgården, då är man ganska raljant, för det handlar inte om att kortrutten kostar 100 miljoner. Det är mycket mindre än så.

Tack, talman!

Vi ska komma ihåg att en del av ämnet här i dag, lagtingsledamot Pettersson, handlar om effektivitetsrevisionen, där man påpekar hur bristfälligt vi förutser kostnader och hur bristfälligt vi budgeterar. Beroende på hur politiken och juridiken utvecklas, kommer vi att få ett facit på hur kortrutten blir.

Det är klart att det är svårt i dag. Pettersson tror en sak, medan före detta Pettersson Måtar tror en annan. Det är svårt att säga i det här läget vem som har helt rätt. Men det är just detta som är politik och vad vi argumenterar om.

Talman!

En av regeringsföreträdarna har redan konstaterat att detta är det sämsta resultat man någonsin har sett, så med glimten i ögat så skulle man kunna hålla debatten ganska kort och bara hålla med.

Men ämnet är omfattande och intressant. Jag kan berätta att jag ansluter mig i stor utsträckning till den uppfattning som lagtingsledamot Höglund framförde i sitt gruppanförande. Bilden av ett normalår år 2025 förskräcker. Luften är utpressad, årsverken har ökat och stökar till även i boksluten. Och jo, vi diskuterar effektivitetsrevisionerna för lite.

Med det sagt kommer jag att zooma ut lite och kommentera effektivitetsrevisionerna, och sedan lite zooma in specifikt på Ålands gymnasium.

När man tittar på det breda material vi har framför oss idag, menar jag både landskapsrevisorernas berättelse över effektivitetsrevisionen för år 2025 och alla bilagor, samt redogörelsen över årsredovisningen per den 31 december 2025, så är det på sin plats med åtminstone en iakttagelse av allmän övergripande karaktär. Det är nog tillfredsställande att vi nu verkar ha en fungerande revision som inte väjer för knepiga frågor och som fungerar som den sparringpartner som den är tänkt att vara, både för landskapsregeringen och för lagtinget.

När det gäller effektivitetsrevisionen av Ålands gymnasium kan vi notera en intressant poäng av övergripande karaktär. Det står så här: "Det finanspolitiska ramverket ska totalt sett hållas, men bör innehålla prioriteringar och konsekvensanalyser som slår olika på olika verksamhetsområden." Det är nog en rimlig poäng. Lagtinget måste, talman, känna till både vilka prioriteringar som görs och konsekvenserna av sina beslut. Här är det specifikt det finanspolitiska ramverket som måste innehålla konsekvensanalyser av vad som föreslås.

Avslutningsvis tänkte jag citera regeringsprogrammet för regeringen Thörnroos, där det stod så här: "Sammantaget betyder detta att landskapsregeringen måste föra en restriktiv finanspolitik samt kontinuerligt söka effektiveringar inom förvaltningens alla ansvarsområden." Det sistnämnda, talman, tror jag att alla håller med om, att det kan fungera som ett rättesnöre även för denna regering, och nästa, att kontinuerligt söka effektiviseringar inom förvaltningens alla ansvarsområden. Tack för ordet!

Talman!

Lagting och åhörare, i dag behandlar vi både årsredovisningen för 2025 och landskapsrevisionens effektivitetsrevision. Det är inte lätt att nästan vara sist på listan gällande dessa ärenden, som egentligen bara handlar om siffror. Därför väljer jag att hålla det lite mer principiellt.

Det är två olika dokument, men de pekar i samma riktning. Läget kräver ansvar och framtiden kräver förändring. Årsredovisningen visar ett negativt resultat på cirka 28 miljoner euro, en kassa som minskade med 23 miljoner euro under året, och ett läge där likviditeten är så pass pressad att ytterligare upplåning framöver inte kan uteslutas om inget strukturellt förändras.

Samtidigt visar befolkningsutvecklingen att Åland växer och att människor fortfarande väljer att bo och verka här. Det är en viktig utgångspunkt. För oss socialdemokrater handlar ansvar inte bara om att konstatera att ekonomin är ansträngd. Det handlar om att förstå varför den är ansträngd och vad som faktiskt krävs för att vända utvecklingen.

Årsredovisningen är tydlig: det räcker inte att bara skära i kostnader. Det krävs hållbar tillväxt, fler i arbete, bättre integration och en offentlig sektor som använder resurserna klokare. Samtidigt visar samma dokument att långtidsarbetslösheten fortsätter att öka och att nettokostnaden per ålänning steg under 2025. Här blev effektivitetsrevisionen ett viktigt komplement. Den visar inte bara på enskilda brister utan också på behovet av tydligare styrning, starkare internkontroll och bättre riskhantering.

Det är i grunden ett socialdemokratiskt argument. För oss är effektivitet inte ett mål i sig; effektivitet är ett verktyg för att säkra välfärden. Om styrningen är otydlig, om kontrollen är svag eller om vi inte vet vilka risker vi bär, då blir det inte bara sämre ekonomi. Det blir också sämre trygghet för människor och sämre förtroende för det offentliga. Därför måste vi ta revisionens iakttagelser på allvar.

Särskilt viktig är revisionens kritik mot budgetprocessen. Där lyfts att skatteintäkter bör budgeteras utifrån sannolikt utfall, att ändringsbudgetar ska användas restriktivt och att vi måste ha en bättre bild av den verkliga ekonomin när vi fattar beslut om inbesparingar. Det är klokt, för en trovärdig finanspolitik bygger inte på önsketänkande. Den bygger på verklighet, konsekvensanalys och politiska prioriteringar. Precis som ledamoten Höglund lyfte i sitt anförande är den diskussionen välkommen. Just prioriteringar är kärnan i det här. Åland kan inte längre göra allt lika bra överallt. Det säger årsredovisningen i sak, och revisionen bekräftar det i praktiken. Men det betyder inte att vi ska dra oss undan från välfärdsuppdraget. Det betyder att vi måste välja rätt.

Vi socialdemokrater prioriterar utbildning, vård, jämlikhet och ett samhälle där människor kan arbeta, utvecklas och känna trygghet. Vi prioriterar sådant som stärker människors framtid, inte sådant som bara ser billigt ut på papperet i stunden. Det är också därför vi måste läsa revisionens iakttagelser om Ålands gymnasium med stor seriositet. Där lyfts behovet av effektivare ekonomisk styrning, bättre uppföljning och digitalisering, men också att stöd till studerande är en viktig del av den nya lagstiftningen och att kvaliteten inte får urholkas av kortsiktiga sparåtgärder.

Det är en balans vi måste klara. För en stark utbildning är inte en kostnad som vi har råd att försvaga. Det är en investering i arbetskraft, kompetens och framtida bärkraft. Jag vill även lyfta att det här är frågor som vi arbetar med i gymnasiets styrelse.

Talman! Vår slutsats är enkel men krävande. Vi måste få ordning på ekonomin, men vi får inte förväxla ordning med avveckling. Vi ska inte blunda för underskotten. Vi ska inte bagatellisera likviditeten. Vi ska inte heller tro att enkla nedskärningar automatiskt skapar hållbarhet.

Det som krävs är en politik som kombinerar ansvar med riktning, bättre styrning, tydligare prioriteringar, starkare tillväxt och en välfärd som håller ihop samhället. Om de här två dokumenten ska sammanfattas i en mening så är det denna: vi har inte råd att fortsätta som förut, men vi har heller inte råd att göra fel förändringar. Därför behöver Åland en väg framåt som tar ekonomin på allvar, men som aldrig tappar människan ur sikte. Tack!

Talman!

Tack ledamot Löthman. Jag inser att det här med att tänka på ekonomi som ett eget språk är något jag inte riktigt behärskar. Jag kan bara konstatera att det är väldigt motsägelsefullt. Statsskulden och budgetunderskott används ofta i politiska syften. Vi har Purras skuldbroms i Finland.

Jag ska ta ett exempel som jag just plockar fram. Norge har en oljefond på 20 000 miljarder NOK och en statsskuld som också är 1 000 miljarder NOK. Deras statsskuld utgör alltså 54 % av BNP, trots att de har en 25 gånger större finansiell likviditet. Det handlar kanske om nettoskulden.

Åland har ingen statsskuld. Det finns pengar i PAF, i Fastighetsverket och i pensionsfonden och dessutom fick vi 45 miljoner extra i avräkningen för något år sedan. Vi har fått resiliensmedel. Den här beskrivningen av situationen (… taltiden slut).

Tack, talman!

Ledamoten Lindén angriper alltid frågan på ett filosofiskt sätt. Men det som vi väldigt sällan, eller nästan aldrig, får höra är ledamotens egen lösning på problemet.

Tack ledamot Löthman. I motsatt till ledamot Löthman har jag nog fortfarande en lång väg att gå för att förstå detta till fullo.

Jag kan konstatera att när vi talar om ÅHS och sjukvården, så är kostnaden per capita per person inte högre än i Sverige eller Finland. Dessutom är kostnaden för sjukvården i procent av BNP lägre. Visserligen inte mycket lägre, men ändå lägre än både i Sverige och Finland.

Det handlar om hur man redovisar siffrorna, och bakom dessa redovisningar döljer sig ofta en politisk agenda. Det går inte att komma ifrån.

Talman!

Det var inte förvånande att diskussionen skulle handla om ÅHS. Det finns säkert mycket att säga om ÅHS, men det kan vi inte sammanfatta på en minut. Istället kan vi ta upp det vid kaffebordet eller på något annat mer filosofiskt sätt.

Tack, talman!

Jag hade inte noterat inledningsvis att det skulle vara en sådan behandling av dessa. Jag hade förberett två olika anföranden, delvis med gemensamma beredningspunkter. Men jag ska försöka få ihop det till ett anförande nu.

Utgående från revisionsberättelsen och landskapsregeringens svar framträder några tydliga kritikpunkter: bristande styrning, otydligt ansvar, otillräcklig uppföljning och en tendens att skjuta viktiga strukturfrågor framför sig. Landskapsregeringen svarar ofta att man beaktar och utvecklar, och att man fortsätter dialogen om man avser att göra något. Men betydligt mer sällan anges när och hur det ska ske.

Ett av våra största problem är den ekonomiska utvecklingen. Landskapet redovisar ett underskott på 28,3 miljoner för år 2025. Samtidigt har likviditeten minskat kraftigt och uppgår nu till knappt 10 miljoner. Det betyder, bästa ledamöter, att vi på relativt kort tid har gått från en situation där vi kunde finansiera investeringar och oförutsedda utgifter med egna medel, till en situation där upplåning riskerar att bli nödvändig även för den löpande verksamheten. Det problemet har naturligtvis inte uppstått över en natt. Tvärtom visar utvecklingen att Åland under en längre tid haft en kostnadsutveckling som överstiger den långsiktiga intäktsutvecklingen.

Revisionens granskning av budgetprocessen är viktig. En central slutsats är att ekonomisk styrning inte enbart handlar om att upprätta budgetar, utan om att skapa realistiska beslutsunderlag, tydliga prioriteringar och uppföljning som faktiskt leder till förändring. Om budgeten år efter år visar underskott samtidigt som de strukturella problemen består, riskerar processen att förlora sin funktion som styrinstrument.

Det är många faktorer av tillfällig karaktär som har funnits med. Försäljning av färjor gav betydande intäkter och förbättrade likviditeten. Men man kan inte sälja samma tillgångar flera gånger. Tillfälliga intäkter får inte skymma sikten för det underliggande ekonomiska problemet. Samtidigt står landskapet inför stora framtida investeringsbehov: digitalisering av samhällsservicen, utveckling av hälso- och sjukvården, infrastruktur. Vi har bara de senaste dagarna, på fasta Åland, sett två projekt i 12-15 miljonersklassen som man har utrett och arbetar vidare med. Vi vet att man tidigare aviserat investeringar i ett sjukhus för 142 miljoner. Den sannolika prislappen är väl närmare 200, men frågan är inte om investeringarna behövs, utan hur de ska finansieras.

Om vi tänker oss ett teoretiskt, ganska enkelt, matematiskt experiment där vi lånar 200 miljoner, så har vi en ränta som tickar på. Låt oss säga 4 %. Då är det 8 miljoner per år som ska tas från driftsbudgeten för att täcka räntorna. Då har vi ändå inte gjort någon avbetalning, ingen amortering. Med detta försöker jag säga att man behöver tänka igenom väldigt, väldigt noggrant vilka investeringar som är absolut nödvändiga att göra.

Jag måste säga att jag aldrig under mina över tjugo år i Ålands lagting har sett så många investeringar som kommer på infrastrukturavdelningen. Mig veterligen kan jag säga att alla är inte nödvändiga, till exempel en ombyggnation av Gölbykorsningen. Varför sätter man egentligen tid, pengar och resurser på att fundera på om man ska bygga om en korsning som fungerar alldeles utmärkt som den gör? Jag stoppar där.

Det finns ljuspunkter också. Åland fortsätter att växa befolkningsmässigt. Fler väljer att bosätta sig här, och det är i grunden ett styrkebesked. Men befolkningstillväxt är inte automatiskt detsamma som ekonomisk tillväxt. För att den ökande befolkningen ska stärka samhällsekonomin måste fler människor komma i arbete, företagande utvecklas och produktiviteten öka. Den långtidsarbetslöshet som vi har nu och de siffror som vi ser är mycket alarmerande. Jag hoppas och tror att landskapsregeringen aktivt engagerar sig med någon form av "utanför boxen"-tänkande för att helt enkelt få fler i arbete.

Årsredovisningen visar, som jag sa, att arbetslösheten har stigit och antalet långtidsarbetslösa ökar. Det är inte bara en ekonomisk fråga. Bästa ledamöter, det är viktigt för varje människa som bor och verkar här att få känna sig behövd, att det arbete som man utför faktiskt är värt någonting. Vi ska inte glömma den sociala hållbarheten.

Bästa ledamöter, jag ska korta ned mitt tal lite här, tror jag. Revisionens uppgift är inte att formulera politiken, utan att peka på brister och utvecklingsbehov. Den signal som ges i årets granskningar är tydlig: den ekonomiska utvecklingen är inte hållbar på sikt. Reformbehovet är betydande. Det ansvaret kan ingen regering, inget lagting och ingen enskild politisk grupp bortse ifrån. Vår uppgift är därför att ta revisionens slutsatser på allvar och använda dem som grund för nödvändiga beslut, samt säkerställa att Åland har en stark ekonomi och stark välfärd i framtiden.

Den viktigaste slutsatsen från revisionen är därför att Åland behöver mer än en sparpolitik. Åland behöver mer än en sparpolitik. Vi behöver också en tillväxtpolitik. Vi behöver en offentlig sektor som använder resurserna effektivt. Men vi behöver också fler företag, fler investeringar och fler människor i arbete. Tack för att ni har lyssnat!

Tack, talman!

Jag vill bara säga att den här Gölbykorsningen som nämndes, den finns ju inte med någonstans. Det finns inga investeringsplaner som har kommit till lagtinget för godkännande.

Men annars tycker jag att det var ett uppfriskande anförande som ger en ganska stor insikt om ekonomin. Ledamoten gick väldigt väl igenom konsekvenserna av att ha lån och vad det innebär för framtida generationer. Jag vet att det har kommit viss kritik från ledamoten mot det finanspolitiska ramverket, men med det här hör jag ändå ett litet erkännande av att det kanske inte är så tokigt med det finanspolitiska ramverket ändå.

Tack, talman!

Min kritik angående det finanspolitiska ramverket är densamma nu som den var tidigare. Sverige har, till exempel, kontroll på sina inkomster och utgifter. Däremot har vi inte riktigt samma kontroll över våra inkomster. Detta framgår tydligt av årsberättelsen och effektivitetsrevisionen, där vi ser att de stora inkomsterna ofta är oförutsägbara.

Det är därför jag har varit tveksam till att införa ett absolut tak, när vi faktiskt inte vet hur intäkterna kommer att se ut. Det är inte helt klart.

Men just i det läget blir det ännu viktigare att ha koll på kostnaderna. Det har det ganska tydligt visat under de här åren som vi har haft ett finanspolitiskt ramverk. Det gör att vi ändå håller tillbaka kostnaderna på ett sätt som man kanske inte har gjort tidigare, när man inte har haft detta i ryggen och behöver göra det.

Med tanke på att vi inte har kontroll över intäkterna och inte riktigt kan bestämma hur som helst, blir det därför ännu viktigare med ett sådant här ramverk.

Talman!

Till den delen har ledamoten Anders Ekström helt rätt. Det blir ingen missämja, och det kan heller inte sägas att det pågår en märkvärdig diskussion mellan opposition och regering, eftersom man är överens om att här ligger taket. Under detta tak måste vi agera.

Sedan kan man alltid diskutera överskottsmål och vad de ska användas till.

Jag vill absolut påpeka att det finns en finess med det finanspolitiska ramverket. Men vi kan inte använda det verktyget på samma sätt som ett land, som till exempel Sverige kan göra.

Tack, herr talman!

Ledamoten Thörnroos avslutade sitt anförande med att kritisera den utredning som gjordes angående nya Godbyvägen och Björsbykorsningen. Det har skett förändringar sedan ledamoten själv var lantrådet, det var då utredningen startades.

Talman!

Jag lyfte fram ett exempel som inte har kommit hit till lagtinget, men som har blivit allmänt känt. Det handlar om ifrågasättandet av planerna för ombyggnation av Gölbykorsningen. Det är mycket möjligt att detta initiativ kom från den tidigare landskapsregeringen. Samtidigt kan jag nämna hundratals alternativ som den tidigare landskapsregeringen hade påbörjat, men som sedan lades locket på.

Tack så mycket! Precis som min kollega Anders Ekström nämnde så har inga beslut fattats om detta. Jag förstår inte vad kritiken grundar sig på. Vi har fått slutredovisningen av ett projekt där ledamoten Thörnroos, som lantråd, var med och drev. Vi har ingenting på bordet som indikerar att vi ska fatta beslut om detta. Varför ta upp det som ett exempel? Det är ett dåligt exempel om jag ska vara helt ärlig.

Talman!

Den bedömningen får förstås var och en göra själv. Min grundtanke med förslaget är att vi inte kommer att ha råd med alla de investeringar som vi gärna skulle vilja göra, och som är påbörjade, delvis planerade eller färdigplanerade.

Jag ser ingen anledning att gå ut i offentligheten och berätta att vi nu har gjort detta eller att vi har tänkt så här. För mig indikerar det att detta står landskapsregeringen bakom, och att det är något som landskapsregeringen är beredd att gå vidare med.

Jag är tveksam till om det är klokt i dessa ekonomiska tider att avsätta 12 miljoner för att bygga om just den korsningen.

Tack, talman!

Jag vill kort ge ledamoten Thörnroos beröm för ett mycket bra anförande. Jag brukar inte vara så mycket för beröm, men jag tycker verkligen att det var riktigt bra. Tack!

Då måste jag i min tur tacka för det. Det är nog sant att ledamoten Egeland och jag kanske inte alltid har samsyn i alla frågor.

Tack, talman!

Ledamoten redogjorde bra för den ekonomiska situationen. Jag delar oron över hur landskapets ekonomi ser ut idag.

Jag tänkte också, i likhet med de andra, kommentera Gölbykorsningen. Det är ingenting som har kommit till lagtinget, och det heller ingen prioritering som centergruppen står bakom. Inget beslut har dock tagits i frågan.

Vidare vill jag kommentera ledamotens syn på arbetslösheten. Vi har inte ministern i salen, men han har lanserat sommarlovssedlarna, vilket har gjort det möjligt för över 100–150 ungdomar att få arbete i sommar. Det tycker jag är värt att lyfta fram, särskilt när vi diskuterar arbetslösheten. Det är självklart ett problem, men det ser likadant ut i både Finland och Sverige som här; samma trend råder.

Talman!

Jag tycker att ledamoten Mattsson lyfter en viktig poäng när hon säger att Gölbykorsningen ännu inte har kommit hit till salen, och därför bör vi inte fatta något beslut om den. Men det är hela min poäng: vi ska inte ha tjänstemän som sitter och planerar olika projekt som kanske aldrig kommer att bli av, för det tar enormt mycket tid och resurser.

Alla infrastrukturprojekt kräver en omfattande planering. Man har nu suttit och planerat ganska länge och har kommit fram till en kostnadskalkyl. Vad jag försöker säga är att den politiska styrningen behöver komma in tidigare i processen, så att man inte avsätter tid för olika planeringsprojekt som ändå troligen inte blir av.

Tack, talman!

Jag tänker att det kan bli lite missvisande när detta kommer upp i salen, eftersom folk som lyssnar på oss kan tro att det faktiskt är i görningen. Men det handlar om en gammal planeringsprocess som har funnits i många år. Vad jag har förstått är det sådana här program som fortlöper och som når en viss process.

Det är dock ingenting som har kommit till lagtingets kännedom att det ska genomföras, och det finns inga budgetmedel avsatta för att investera i detta just nu. På det sättet kan debatten bli missvisande om man lyfter ett sådant exempel.

Talman!

Det är tydligt att det finns något med den här Gölbykorsningen som irriterar både ledamoten Mattsson och andra. Det är möjligt att det var ett dåligt exempel. Den presenterades i medierna på samma sätt som ombyggnationen av Järsövägen och de fyra broarna. Jag har inte information om vad som kommer att verkställas och vad som inte kommer att verkställas.

Jag vill också nämna att de sommarlovsjobb som presenterades var bra. Det är samma koncept som vi hade under pandemin, som dåvarande näringsminister Fredrik Karlström tog fram. Jag tycker att det var klokt av landskapsregeringen att återanvända ett fungerande koncept.

Tack, talman!

Kolleger och åhörare, det är bra och viktigt att årsredovisningen och revisionen remitteras till finans- och näringsutskottet idag. Det allra bästa hade varit om vi hade kunnat behandla dessa ärenden före sommaruppehållet. Det sämsta hade varit om processen hade pågått fram till november, vilket vi har upplevt tidigare år. Men nu har vi ändå kommit fram till det näst bästa alternativet. Utskottet har planerat att behandla ärendena den 18 augusti, och tanken är att vi ska ha ett betänkande färdigt till lagtingets första plenum efter sommaruppehållet.

Det som vi inom utskottet har konstaterat, och som vi har gjort under flera år, är att vi behöver titta närmare på årsverken och få en grundlig genomlysning av hur landskapet ska redovisa för att vi ska kunna få tillförlitliga siffror som kan jämföras över tid. Det handlar också om att följa med köptjänsterna. En snabb beräkning visar att köptjänster och personalkostnader har ökat med närmare 40 miljoner från åren 2023 tills i år. Hur detta kan förändras när året ännu inte är färdigställt är en viktig fråga. Det är en strukturell punkt som vi måste titta på, eftersom det är där mycket av pengarna ligger. Det är också där utvecklingen sker om vi ska försöka nå en budget i balans.

Vidare har jag noterat revisorernas synpunkter. Givetvis ska vi ta ett omtag kring dessa. Revisorerna är verkligen pigga, nyfikna och ifrågasättande, och det är viktigt att vi avsätter tid för att diskutera vad som utgör ett normalår. Det har varit en viktig punkti dagens debatt som har cirkulerat. Något som vi har diskuterat många gånger utan att få ett reellt svar är hur man löser PAF-reservationerna.

När det gäller nyckeltalens utveckling har både budgeten och bokslutet rört sig i rätt riktning.

Om det finns fler frågor från partier och ledamöter som inte har möjlighet att påverka utskottsbehandlingen, är ni välkomna att höra av er till mig eller till utskottets sekreterare. Tack!

Tack, herr talman!

Jag tänkte uppehålla mig i mitt korta anförande till ärende nummer fem, som handlar om effektivitetsrevisionen och utvärderingen av landskapets budgetprocess. Den visar att landskapets ekonomi under åren 2021-2024 har utvecklats betydligt starkare än budgeterat, främst på grund av extraordinära poster eller externa intäkter som har varit svåra att förutse eller budgetera.

För att hantera det så kallade normalåren, som här diskuteras, utan stora externa intäkter och för att stärka budgetens trovärdighet och långsiktighet, bör utgångsläget i den ekonomiska politiken alltid vara en realistisk grundbudget. Budgeten ska baseras på den mest sannolika och kända prognosen för avräkningsbeloppet, skatteavräkningen och övriga externa intäkter, precis som det görs nu. Försiktighetsprincipen ska givetvis tillämpas systematiskt, och vi bör förstås försöka undvika underskattade intäkter.

Jag vill komma med några förslag för att öka budgetens trovärdighet, som ibland ifrågasätts här i lagtinget. Ett förslag är att inrätta en automatisk stabiliseringsreserv. Intäkter som överstiger budgeterade nivåer med exempelvis mer än 5 % av ett fastställt belopp i rambudgeten skulle automatiskt föras över till en särskild ekonomisk stabiliseringsreserv. Genom denna mekanism skulle inte tillfälliga eller extraordinära intäkter användas för att finansiera permanent och ordinarie verksamhet, och vi skulle samtidigt undvika stora avvikelser i budgeten.

Ett annat förslag är att vi här i lagtinget beslutar om en prioriteringsordning för överskjutande extraordinära medel. När extraordinära intäkter uppstår, skulle medlen kunna användas enligt en fastställd prioriteringsordning. Först skulle vi stärka pensionsfonden och andra långsiktiga åtaganden. Därefter skulle vi kunna finansiera strategiska kommande investeringar, och slutligen skulle medel kunna användas för särskilda och nödvändiga utvecklingsinsatser efter beslut av lagtinget.

Talman! Genom en sådan modell skulle landskapet kunna kombinera försiktighet med realism, minska risken för felaktiga ekonomiska signaler och säkerställa att tillfälliga och extraordinära intäkter används på ett långsiktigt och ansvarsfullt sätt och framförallt budgeteras mer strukturerat och korrekt. Tack, herr talman!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.