Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Ännu ett år utan behov av lånefinansiering av landskapets drift. Bra! Ett tack till våra företag stora som små och alla åländska skattebetalare är på sin plats när det gäller en god inströmning av skatteintäkter. Ni ordnar ingredienserna som sedan vi politiker och offentligt anställda bakar välfärdskakan av.

Vi går snart in i det sista året av mandatperioden, en mandatperiod som på många sätt styrts av det finanspolitiska ramverket. Jag hoppas ramverket respekteras även under det kommande valåret.

Räkenskapsperiodens resultat år 2025 uppgår till -29,3 miljoner euro. Det slutliga resultatet, som i årsredovisningen kallas ”Räkenskapsperiodens under- eller överskott”, uppvisar ett minus om 28,3 miljoner euro, vilket är ett försämrat resultat. Resultatet kan förklaras med att verksamhetskostnaderna ökat med cirka 11,9 miljoner euro och att skatteintäkterna minskat med cirka 39,5 miljoner euro jämfört med år 2024. Minskningen av skatteintäkter beror främst på den extraordinära intäkten år 2024 om 47 miljoner euro i avräkningsbeloppet.

Verksamhetens kostnader uppgick år 2025 till 255,7 miljoner euro, vilket är en ökning med nästan 12 miljoner eller nästan 5 procent jämfört med år 2024. Utskottet konstaterar att resultatet i betydande utsträckning har påverkats positivt av flera större poster. Bland dessa kan särskilt nämnas försäljningsvinster från avyttringen av skärgårdsfärjor om cirka 9 miljoner euro samt ett extra uttag av penningautomatmedel om 5 miljoner euro. Om effekten av dessa poster beaktas uppgår det underliggande underskottet till över 40 miljoner euro, vilket enligt utskottets bedömning ger en mer rättvisande bild av landskapets ekonomiska resultat.

Vid ingången av år 2025 uppgick landskapets likviditet till ca 32,8 miljoner euro, varav 30 miljoner euro utgjordes av reserverade penningsautomatmedel. I grundbudgeten för år 2025 beräknades likviditeten för landskapet att sjunka med ca 45 miljoner euro. Vid utgången av år 2025 uppgick landskapets likviditet till ca 10 miljoner euro. Likviditeten sjönk således med 23 miljoner euro under året.

De reserverade PAF-medlen (30 miljoner euro) förbrukades och landskapet hade upptagit ett internt lån på 15 miljoner euro från landskapets Fastighetsverk. Likviditeten skulle ha sjunkit med ca 38 miljoner euro under år 2025 om inte det interna lånet från Fastighetsverket tas i beaktande. Det är 7 miljoner euro bättre än vad som antogs i grundbudgeten. En förklaring till att utfallet blev bättre är att man under året beslöt att sälja fyra färjor till Axferries vilket likviditetsmässigt innebar att ca 17 miljoner euro betalades in till landskapet.

I augusti 2025 betalade landskapet tillbaka 6,4 miljoner euro till staten p.g.a. för stort erhållet förskott för skatteavräkningen 2023. Andra större ändringar som här kan nämnas efter att grundbudgeten antagits är bl.a. utbetalning av 4,825 miljoner euro för att kapitalisera Ålands Skärgårdsrederi Ab.

Mot denna bakgrund, talman, understryker utskottet vikten av en fortsatt återhållsam kostnadsutveckling och uppmanar landskapsregeringen att fortsätta arbetet med effektiviseringar, prioriteringar, kostnadsminskningar och åtgärder som långsiktigt stärker balansen i landskapets ekonomi.

Verksamhetskostnaderna har ökat med cirka 26 % mellan år 2020 jämfört med år 2025. Den största ökningen består av köp av tjänster, vilket har ökat med 28,6 m€ från 50,6 m€ år 2020 till 79,2 m€ år 2025. En annan stor kostnadsökning är personalkostnaderna, vilka har ökat med 22,4m€ från år 2020. Kostnadsökningen vad beträffar personalkostnader beror bl.a. på ökat antal årsverken och anställningar.

Den som tar del av utskottets betänkanden från 2010- och 2020-talet kanske förundras över hur regelbundet utskottet skrivit och problematiserat statistiken gällande antal årsverken inom landskapets verksamhetsområden. Det finns en orsak till att finansutskottet ser det som en hygienfråga att landskapsregeringen vet hur många årsverken de ansvarar över. Det handlar givetvis om ekonomi, det finns en klar oro från utskottets sida över att antal årsverken över tid haft en så ihållande tillväxt. Det ställer frågan om landskapsregeringens produktivitetsarbete är och varit tillräckligt intensivt. Ett konstant ökat antal årsverken behöver inte betyda att kostnadseffektivitet och produktivitet förbättras, tvärtom. Antal årsverken bör vara ett av de viktigaste nyckeltalen. Med ett relevant sådant går det att benchmarka våra verksamheter med motsvarande verksamheter runt om oss.

Personalkostnaderna är en stor del av verksamhetskostnaderna och givetvis är antal årsverken en viktig del av ramverket. Det är viktigt att landskapsregeringen nu lägger grunden för att förhoppningsvis 2027 kunna presentera rätt antal årsverken för landskapsregeringens samtliga verksamheter. En plattform som är rättvisande och som efter det kan fungera som jämförelse till kommande år. Utskottet anser att en genomarbetad och jämförbar redogörelse över årsverken och anställningar endast är nödvändig att presentera en gång per år i samband med årsredovisningen. Jag vågar säga att en fungerande årsverkesstatistik är ett SKA -krav från lagtingets sida. Lycka till!

Rubriken köp av tjänster är en del av verksamhetskostnaderna och innehåller flera olika kostnadsslag och kan därför vara svårbedömd. Allt från diverse upphandlingar gällande trafik till konsulttjänster. Över tid är köp av tjänster en post som ökar och kombinationen ökade personalkostnader samt köp av tjänster behöver följas upp. Konsultsjukan breder ut sig över världen, och många funderar säkert om landskapsregeringen verkligen är i behov av alla konsulter som upphandlas. Upphandlar landskapsregeringen onödigt många konsulter parallellt med att ha egen anställd kompetent personal? Jag säger varken ja eller nej på frågan, men helt klart behöver även denna kostnadspost ständig bevakning.

Talman! Utskottet anser att det finns ett akut behov för att de ökade verksamhetskostnaderna stävjas. Det är obekvämt, för en del av anser att inbesparingar och effektiveringar inte ska göras under en lågkonjunktur, då är det i stället läge att gasa. En del anser att det heller inte är läge för inbesparingar och effektiveringar under högkonjunktur, då är det onödigt. Svensk ekonomi är ett gyllene praktexempel på välskött ekonomi. Finlands ekonomi är det motsatta just nu. Det gäller arbetslöshet, tillväxt, inflation, forskning, riskkapital, behov av lånefinansierad välfärd, befolkningstillväxt/demografi.

Den åländska offentliga ekonomin står vid ett vägskäl. För några av våra större mycket framgångsrika företag lyser det grönt. Vardagen för de flesta av våra småföretagare är utmanande och kämpig. Den åländska tillväxten står och stampar. Vissa av symptomen, sett till Finlands ekonomi, finns där, men hittills har landskapets ekonomi en motståndskraft och låntagning för drift har undvikits. Trots goda skatteintäkter finns det ett klart behov av åtgärder som behöver till för att skapa en resiliens mot lågkonjunkturer och för att skapa ett handlingsutrymme för utveckling och en politik som skapar tillväxt och framtidstro.

Den offentliga välfärdsproduktionen behöver moderniseras och utvecklas, den åländska attraktionskraften stärkas och arbetslinjen vara i konstant fokus. De offentliga investeringarna, såväl de digitala som de infrastrukturella ska gärna skapa mervärden och skapa inbesparing över tid. Vi har ett finanspolitiskt ramverk, ett ramverk som binder upp politiken till långsiktighet inom vissa satsningar över mandatperioder och över partigränser. Frågan är om vi även skulle behöva ett överenskommelsepolitiskt ramverk som binder upp politiken till långsiktighet inom vissa satsningar över mandatperioder och över partigränser? Det skulle ge nödvändig stabilitet och fokus på rätt saker.

Vi lägger mycket tid på debatter och diskussioner. Allt det är viktigt, men vi har begränsade resurser och vinsten som uppstår när en investering eller reform får styrfart och energin kunde läggs på andra olösta utmaningar går inte att överskatta.

Ett överenskommelsepolitiskt ramverk är något att fundera på för nästa regeringsbildare. Vi har försökt med skärgårdstrafik och vindkraft, men att dessa framtidssatsningar inte samlade hela lagtinget är ingen orsak till att ge upp den samlande tanken.

Självstyrelsepolitiskt talar vi nästan alltid med en röst, tänk om vi med våra utmaningar även kunde göra det på hemmaplan. Sveriges ekonomiska framgångar har mycket att tacka för långsiktiga politiska överenskommelser över block- och partigränser.

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet att lagtinget antecknar sig landskapsregeringens redogörelse över årsredovisningen per den 31.12.2025 för kännedom samt att utskottets betänkande bringas till landskapsregeringens kännedom.
Tack, talman!

Tack, talman!

Lagtingsledamoten och finans- och näringsutskottets ordförande Holmberg nämnde i förbifarten att 30 miljoner euro av den likviditet som fanns vid ett visst datum består av så kallade PAF-reserveringar, eller medel som var reserverade för Penningautomatföreningen. Men om vi är riktigt tydliga: vad är egentligen pengar som är upptagna som PAF-reserveringar?
Om ledamoten själv skulle ha den här typen av skuld, skulle det kännas nervöst att någon kommer att vilja ha de pengarna i brådrasket, eller handlar det mest om bokföringsteknik?

Tack, talman!

Visst handlar det om en bokföringsteknisk fråga, men jag skulle absolut vara nervös, särskilt med tanke på det stora ansvaret vi har för tredje sektorn när det gäller PAF-medel. Dessa medel går inte bara till tredje sektorn, utan även till andra satsningar som gynnar hela det åländska samhället.

Det är en nöt att knäcka. Vi pratar ofta om svårigheterna att prognostisera skatteintäkter, men att hantera PAF-reservationer i Ålands budget är också en utmaning.

Eftersom PAF-reserveringarna tenderar att ackumuleras, om man skulle välja att gå den andra vägen, handlar det om pengar som ingen efterfrågar eftersom de redan har använts.

Om man upplöser dessa PAF-reserveringar, har inte det sedan en positiv påverkan på vårt bokslut eller årsredovisning? Är inte det lite märkligt? Berätta gärna mer om detta, ordförande.

Tack, talman!

Mycket av PAF-reservationerna är egentligen bara luft i bokföringen, men de har ändå en påverkan på resultatet. Om man gör en upplösning får det nog en effekt på resultaträkningen och boksluten. Det är ett faktum.

Tack, talman!

Jag reagerar på ledamotens beskrivning av den finska ekonomin. Den offentliga ekonomin i Finland har varit dålig under en längre tid. Men när det kommer till att beskriva situationen som nattsvart, vill jag ändå vara en förespråkare för ljusare perspektiv när vi diskuterar den här frågan.

Det är värt att notera att Finlands ekonomi, med en tillväxttakt på 2,5 % under det andra kvartalet, har flera positiva industrinyheter. Framförallt kommer det goda nyheterna från försvarskoncernen. Vi har också stora litiumfyndigheter i landet, och vi får se vart dessa investeringar leder. Dessutom har det nyligen flaggats för en investering på 14 miljarder euro från Google i något slags datacentersystem.

Jag förstår att Finland har en utmanande offentlig ekonomi, men jag ser ändå många ljuspunkter när jag tittar på hur Finlands ekonomi utvecklas just nu.

Tack, talman!

Ledamoten Wikström, missförstå mig rätt; jag önskar verkligen att Finlands ekonomi återhämtar sig. Det är viktigt att komma ihåg att Finlands ekonomi har sjunkit så djupt att det kommer att ta lång tid att återhämta sig.

Därför vill jag exemplifiera, som jag gjorde i mitt tidigare anförande, med Sveriges ekonomi. Den svenska ekonomin har under många år haft en helt annan utveckling än den finska. Faktorer som demografi, nyckeltal och befolkningstillväxt har bidragit till en positiv samhällsutveckling i Sverige, vilket har gynnat riskkapital och andra investeringar.

Åland ligger mitt emellan, så vi borde kunna befinna oss någonstans, åtminstone mittemellan, när det gäller ekonomin.

Tack, fru talman!

Lagting, åhörare! År 2025 var inget vidare bra finansiellt år för landskapet. De flesta jämförelsetal pekade åt fel håll. Likviditeten försämrades och underskottet blev över 40 miljoner back, om man skalar bort extraordinära intäkter, eller vad man ska kalla dem, och X uttag av PAF-medel.

Ser vi på antalet årsverken så förefaller de ha ökat markant. Men här ska vi vara försiktiga. Tyvärr kan årsverkena i verkligheten inte öka, som de ser ut i tabellen, men de har inte heller minskat som det var tänkt. Utskottet betonar därför en fortsatt återhållsamhet i kostnadsutvecklingen och uppmanar landskapsregeringen att fortsätta arbetet med effektiviseringar och prioriteringar, samt att vidta kostnadsminskningar och åtgärder som långsiktigt stärker balansen i landskapets ekonomi. År 2025 var inget vidare år, men vi får ta lärdomar med oss från det året och titta framåt.

Om vi ser på den ändringsbudgeten som ligger på bordet och diskuteras på onsdag, ser vi att det finns en räddning i form av goda skatteintäkter. Jag kommer inte att fördjupa mig i siffrorna i själva betänkandet, utan jag vill lyfta fram två spaningar.

Den första spaningen, som kanske diskuteras för lite här i salen, handlar om hälsorelaterad frånvaro. Vi kan läsa att det fanns ungefär 28 400 hälsorelaterade sjukfrånvarodagar år 2025, vilket motsvarar 15 sjukdagar per anställd. Är det mycket eller lite? För att få en uppfattning om det kan vi titta på Statistikcentralen och Keva och vad de säger om hälsorelaterad sjukfrånvaro som det kanske mer korrekt heter. Inom välfärdsområdena och sjukvården är snittet ungefär 16 dagar, medan det inom kommunal sektor handlar om 13 dagar, lite mindre. Det är värt att betona att inom hälso- och sjukvård är det per automatik en högre sjukfrånvaro. Man går inte till jobbet om man är förkyld eller känner sig krasslig och riskerar att smitta andra. Det är självklart. Inom privat sektor är snittet ungefär 5-7 dagar per år, vilket är väsentligt mindre.

Vi vet också att det inom privat sektor finns en mängd olika branscher. Inom industri, till exempel tunga arbeten, har man en högre sjukfrånvaro än om man arbetar på kontor. Det skiljer sig alltså mycket mellan privat och offentlig sektor. Offentlig sektor har också förstås utbildning, barnomsorg och liknande yrken som är utsatta vad gäller att bli förkyld.

Vi borde ha som mål att minska de 15 sjukdagarna. Åland sticker inte ut på något speciellt sätt när vi jämför oss med närområdena. Men bara att minska från 15 till 14 eller från 15 till 13 dagar skulle innebära ett antal årsverken om man omvandlar det. Om vi lyckas minska snittet av sjukfrånvarodagar från 15 till 14, skulle det kunna betyda tio, kanske tolv årsverken per år. Det handlar inte bara om ekonomin, utan också om att våra anställda ska trivas och må bra på sin arbetsplats. Det finns flera aspekter av denna fråga. Friskare arbetsplatser är bra för både personalen och verksamheten, samt för landskapets ekonomi.

Det var den första spaningen. Den andra spaningen, som intresserar väldigt få här i salen, handlar om koncernredovisning. Koncernbokslut har diskuterats så länge jag minns i den här salen. Det handlar om en koncernredovisning där man har ett antal bolag som hänger ihop och räknar ihop deras resultat, balansräkningar och så vidare. Men så enkelt är det inte.

Gör man en fullständig koncernredovisning är det förknippat med mycket resurser. Man ska göra elimineringar, alltså sådant som berör flera av de här bolagen, och plocka bort transaktioner så att siffrorna inte består av en massa luft. Utskottet har funderat mycket på nyttan av en typ av koncernredovisning. Absolut, det är ett sätt att få reda på hur det står till. Till exempel, har det offentliga landskapet Åland med dotterbolag lån? Ett koncernbokslut skulle ge ett svar på det.

Ett annat exempel är när man flyttar ut verksamheter från landskapsförvaltningen till ett bolag, alltså bolagiserar. Då tappar den här salen lite insyn i det hela. Det kan man fånga upp genom ett koncernbokslut med nyckeltal, till exempel totala årsverken i koncernen. Man kan få ut information som intresserar oss alla. Men eftersom det är förknippat med mycket arbete har vi klurat ut ett alternativ: en koncernsammanställning, alltså ett koncernbokslut "light".

Vad innebär det i praktiken? Jo, man gör ett koncernbokslut, men man eliminerar inte varje arbetskrävande transaktion, utan man hittar en nivå som gör detta genomförbart. Genom att göra det på det här enkla sättet får vi ut den information som behövs utan att det krävs en extra anställd på finansavdelningen. Istället för att prata om ett eller två årsverken handlar det om ett fåtal dagar. Men det får regeringen fundera på. Utskottet tror på den här modellen. Den är absolut görlig.

Fru talman!

Frågan om årsverken är väl lite av ett sorgebarn, får man väl säga. Inte på det sättet att den som är anställd av landskapsregeringen eller av lagtinget utför ett årsverke så att det skulle läggas dem till last. De utför ett arbete som arbetsgivaren har valt att få utfört av dem, och så betalar man en lön för det.

Utmaningen ligger istället i redovisningen. Det är faktiskt ett sorgebarn. Jag är säker på att ledamoten, i sitt tidigare värv som finansansvarig minister, trodde att vi hade ett system som fungerade någorlunda. Det trodde jag också i min naivitet när jag tillträdde den här posten för några år sedan. Men nu har vi fått erfara att vi inte har dessa saker i skick.

Detta är en prioriterad fråga, och vi ska se till att den blir bättre. Något annat kan helt enkelt inte duga.

Ibland, när man har sett hur illa det kan bli och det har retts upp, så tror man att nu är vi på banan och nu stämmer siffrorna hyfsat bra i alla fall, och så har det visat sig att så inte alltid är fallet.

Men nu har vi förstått, när vi har haft höranden i utskottet att det pågår ett arbete där man kommer att informera myndigheter och avdelningar, så att alla hanterar sina anställda och årsverken på samma sätt. Nu finns det hopp. Vi har aldrig varit så här nära som vi är nu.
Nu ska vi gå i mål.

Fru talman!

När jag ser målflaggan viftar den där någonstans framför oss. Vi ska nå dit, det håller jag med om.

Nu handlar det om vi året 2025. Landskapsregeringen satte en målsättning för att minska antalet årsverken med drygt 30 under tre års tid. Den målsättningen presenterade vi i vårbudgeten för 2026, 2027 och 2028, som levererades under våren 2025. Vi har den uppfattningen att om man ska minska kostnaderna, som vi har planerat, kommer det också att synas i antalet årsverken. Det är ofrånkomligt, även om det kanske inte är önskvärt.

Den ambition och målsättning som fortfarande står fast gäller åren 2026, 2027 och 2028.

Så är det absolut. Det som kanske gör att man hickar till år 2025 är att verksamhetskostnaderna inklusive personalkostnaderna tyvärr har stigit där också.

Fru talman!

Stort tack till ledamoten Höglund som lyfter frågan om sjukfrånvaron i sitt anförande. Det är ett oerhört intressant ämne, och det finns mycket att göra kring detta. Bra personalvård, inklusive julfester, är viktigt i det här sammanhanget.

Det anmärkningsvärda är att det redan finns offentligt ägda bolag som har börjat se över sina rutiner. De kanske kräver sjukintyg, och de arbetar aktivt med dessa frågor.

Då kan vi ställa oss frågan i den här salen: Varför gör inte landskapsregeringen och den offentliga sektorn samma sak? Varför kan man inte ens ta rygg på de offentligt ägda bolagen? Vi vet att den privata sektorn arbetar mycket med dessa frågor, men nu har även offentligt ägda bolag börjat. Därför borde landskapets offentliga sektor också göra det.

Jag känner till bra hur man inom den privata sektorn har arbetat med sådana här frågor i många år. Det görs förstås inte bara för personalens välbefinnande, även om det är en viktig aspekt. Det handlar också om krass ekonomi, vilket gör att man är tvungen att ta itu med dessa frågor.

Det är kanske det som är min poäng med den här delen av anförandet. Jag vill lyfta fram att vi behöver arbeta mot ett mål, och ett sådant mål kan vara att sänka sjukdagarna med en eller två per år tills vi når en bra nivå.

Vi vet att sjukskrivningar kan vara både långa och korta, och allt däremellan. Men vi har ett jobb att göra här.

Fru talman!

Framförallt handlar det om väldigt mycket pengar – offentliga skattemedel. Det vore bra om vi kunde enas om detta. Här känns det som att ledamöterna Höglund och Holmberg är överens i frågan, och jag tror att många andra här i salen har samma åsikt.

Landskapsregeringen behöver därför se över detta och framförallt få en bättre uppföljning. Vi bör ha en målsättning där vi kan minska antalet dagar.

Jag återkommer till det igen, det finns offentligt ägda bolag på Åland som har börjat arbeta ganska hårt med detta och man ser resultat. Vi måste ta fasta på dessa framsteg även inom den offentliga sektorn. Det är min åsikt.

Om man omvandlar de 28 400 sjukdagarna till årsverken motsvarar det ungefär 126 årsverken. Det är dock lite svårt att räkna exakt inom den offentliga sektorn, eftersom den ofta har längre semestrar än den privata sektorn, vilket också påverkar siffrorna. Men 126 årsverken, så självklart handlar det om pengar. Framförallt handlar det om 126 människor som kanske inte mår bra och det borde man göra något åt.

Tack, talman!

Tack, ledamot Höglund, för att du tog upp sjukfrånvaron. Det är en väldigt viktig fråga, och det förebyggande arbetet tror jag att vi i mycket högre utsträckning borde arbeta med, både inom landskapet men också för att minska kostnadstrycket på till exempel ÅHS. Har ledamoten några specifika åtgärder som borde eller skulle kunna göras?

Jag önskar att jag hade det, men här måste HR-avdelningen göra ett arbete. Hur ser sjukfrånvaron ut? Vad beror den på? Är det så att man inte trivs på jobbet eller handlar det om sjukdom eller något annat? Det är där man måste börja utreda grundorsakerna, som säkert är många. Jag har själv ingen patentlösning just nu. Då tror att jag skulle anlitas av ÅHS och lyfta ett ordentligt arvode.

Tack, talman!

Det är en intressant fråga, och det finns säkert många lösningar. I stora arbetsgrupper som vi har inom landskapet finns det många olika orsaker till sjukfrånvaro.

Just därför är det mest kostnadseffektiva sättet att hantera sjukvård och sjukdagar att fokusera på förebyggande arbete. Detta ansvar faller i stor utsträckning på individen och hur man själv sköter sin hälsa.

Det finns dock olika omständigheter som man inte kan påverka när det gäller sjukdagar, och det är en självklarhet.

Som en liten konklusion är jag glad att just den här frågan mötte ett visst intresse. Det finns ett arbete att göra, till gagn för alla.

Talman!

Ekonomi är ett komplicerat ämne i den här salen. Vi saknar ofta samförstånd om både landskapets ekonomiska situation och om de förslag som läggs fram från landskapsregeringen och vi själva och framförallt ålänningar har stundtals svårt att hänga med i vad som verkligen gäller.

År 2025 års bokslut är resultatet av många beslut som fattats under flera mandatperioder. Varje beslut har konsekvenser, och summan av alla beslut har lett oss till det här resultatet. Under de senaste fem åren har de årliga kostnaderna ökat med 60 miljoner euro, samtidigt som de fortlöpande årliga intäkterna endast har ökat med 12 miljoner. Alla inser att detta inte är en ekonomiskt hållbar utveckling. Det är riskfyllt att ha en självstyrelse som är beroende av årliga extra intäkter.

I bokslutet för 2025 blev det tydligt att vi hade ett så kallat normalår utan dessa extra intäkter. Året innan resulterade i 47 miljoner euro i extra intäkter. Men år 2025 baseras landskapets avräkningsbelopp enbart på fortlöpande intäkter. Det är alltså så här det ser ut ett vanligt år. Resultatet av detta normalår är således ett underskott om 28,3 miljoner euro.

I betänkande skriver utskottet att vi hade egna försäljningar som egentligen minskade det fortlöpande underskottet. Vi kan tala länge om vad som är rätt siffror, men det är i viss mån ett hårklyveri. Förlusten är 28,3 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 1 000 euro per ålänning.

Talman! Hur hamnade vi här? En bidragande orsak är att kostnaderna har ökat betydligt mer än intäkterna de senaste fem åren. På årsnivå har de totala kostnaderna ökat med 20 %, medan avräkningen har ökat med bara drygt 4 %. Går man in i detaljer kan man notera att vår största utgiftspost är personalkostnaderna, som har ökat med cirka 16 % under de senaste fem åren. Det finns naturliga förklaringar till detta, men givetvis har löneharmoniseringen och antalet anställda en stor del av förklaringen. Det är ohållbart att vår största enskilda kostnadspost ökar mer än våra totala intäkter.

Talman! Årsverken har varit ett gissel i flera mandatperioder. Det är förvånansvärt svårt att få ordning på det. Ett årsverke är helt enkelt när man räknar om inrättade tjänster till motsvarande helårsarbete. En heltidstjänst är ett årsverke, en tjänst på tre månader är 0,25 årsverken, och så vidare. Det låter rätt enkelt, eller hur? Problemet är ofta sjukskrivningar och vikarier. Offentlig förvaltning måste vara igång dygnet runt, årets alla dagar. Om någon är borta behöver man ta in vikarier. En förkylning några dagar kanske inte alltid kräver det, men om någon är borta flera månader måste myndighetsuppgifterna fortgå. Det kan kräva specialkompetens eller behörigheter, vilket innebär att man måste ta in en annan person som ökar antalet årsverken, trots att antalet inrättade tjänster inte ökar. Detta skapar oreda och gör att årsverken är svåra att uppskatta i en budget.

Det pågår ett arbete med att gå till botten med antalet årsverken. Det är ett manuellt arbete eftersom landskapet saknar ett ordentligt personalhanteringssystem. Med detta arbete hoppas vi kunna få en startpunkt som vi alla kan lita på. Det ökade antalet år 2025 beror alltså huvudsakligen på att man justerat siffran från år 2024. Antalet inrättade tjänster minskade nämligen med tre personer från 2024 till 2025.

Talman! Detta blir förvirrande för ålänningarna. Därför är det bättre att man i fortsättningen endast talar om antalet årsverken i bokslutet. I budgeten kan vi tala om inrättade tjänster, lönekostnader etcetera. Men ingen kan veta hur sjukskrivningar och annat kommer att påverka de faktiska årsverken under de kommande åren så det är bättre att inte krångla till det med en gissning i budgeten. Att hålla årsverkena till bokslutet tror vi liberaler är en bra lösning.

Utöver personalkostnaderna sticker köptjänsterna ut även under 2025. På fem år har de ökat med 52 %. Givetvis finns det även här en förklaring, där man har upphandlat tjänster istället för att sköta verksamheten själv. Under 2025 har även kostnaderna för bunker till de frigående färjorna flyttats från posten Material till köptjänster. Det förklarar cirka hälften av ökningen. Men oavsett så är utvecklingen ohållbar för vår självstyrelse.

Talman! Likviditeten är också en svår fråga. Likviditeten ändrar sig varje dag med stora belopp. Det kan skilja flera miljoner på saldot från fredags till vad det är just nu. Så är det alltid i stora organisationer. Den här landskapsregeringen har hittills lyckats undvika lån för driften, men ett normalår som 2025, och dess underskott sänker likviditeten i botten. Under fjolåret lånade man exempelvis internt av Fastighetsverket. Det här året har landskapsregeringen lyft extra medel från PAF för att sänka ålänningarnas elräkningar med 40 miljoner, vilket ger en positiv resultateffekt under 2026. Det verkar också som om förskottet av skatteavräkningen överraskar uppåt, vilket stärker landskapets likviditet. Man har alltså kunnat återbetala en del av internlånen. Över tid måste vi ändå konstatera att likviditeten sjunker.

Fru talman! Koncernbokslut har också diskuterats här i lagtinget. Spontant låter det som en självklarhet. Syftet med ett koncernbokslut är att skapa en bättre bild av landskapets ekonomi. Problemet är elimineringen, det vill säga när man rensar bort interna transaktioner så att de inte ska räknas dubbelt. Dessa nödvändiga men oerhört arbetskrävande moment gör att man kan ifrågasätta nyttan med ett koncernbokslut. Utmaningen är att landskapet inte är ett bolag. Landskapet består av många olika juridiska personer där olika delar ofta har helt egna lagstiftningar. Det finns således inga ekonomisystem som räknar ut koncernbokslutet med ett enda knapptryck. Det blir i så fall en manuell process som kräver ett antal årsverken att genomföra. Dessutom kommer bilden inte nödvändigtvis att bli tydligare. Exempelvis finns redan idag en konsoliderad balansräkning med Fastighetsverket. Där har vi alltså landskapets balansomslutning om cirka 550 miljoner euro och Fastighetsverkets balansomslutning om cirka 200 miljoner euro. För en lekman torde konsolideringen av balansräkningen bli en enkel summering av 550 och 200, vilket då landar på 750 miljoner. Ursäkta, men så enkelt är det tyvärr inte. När man gjort elimineringen landar den konsoliderade balansräkningen på 509 miljoner. Det är alltså en summa som är nästan 50 miljoner euro lägre än landskapets egna balansomslutning. Det här blir oerhört svårt att förklara för gemene man.

Finska staten gör en koncernöversikt, och sänker vi kravet till det skulle vi få in våra bolag, som exempelvis Kraftnät Åland och Åland Post, utan att det krävs årsverken. Det skulle visserligen ändra siffrorna, men mer på marginalen än i stort.

Talman! Däremot skulle både PAF och pensionsfonden hamna utanför den här koncernöversikten. Landskapsregeringen äger inte PAF, och dess medel styrs av hur de får användas i landskapsregeringens olika projekt. Pensionsfonden har en egen lag, och Ålands lagting har tydligt stipulerat att dess kapital inte får sammanblandas med landskapets löpande utgifter.

Liberalerna står bakom ambitionen att göra bokslutet mer transparent för oss ålänningar. Finans- och näringsutskottet skriver också i sitt betänkande att landskapsregeringen bör överväga möjligheten att ta fram en koncernsammanställning.

Talman! Landskapets bokslut visade med önskvärd tydlighet hur den ekonomiska situationen är om landskapet enbart kan leva på fortlöpande intäkter. Underskottet om 28,3 miljoner euro visar att vi behöver fortsätta arbeta med att effektivisera verksamheten. Man kan säga att man tar sitt ansvar för självstyrelsen, men det finns inget annat sätt än att hålla kostnaderna i nivå med våra intäkter. Det är så självstyrelsen har en framtid, och det är enda vägen till ett framtida Åland som fortsätter att vara självstyrt i minst 100 år till. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Tack till ledamot Asumaa. Bra anförande!

Jag tänkte lite på koncernredovisning. Det som jag nämnde i mitt anförande och som står i betänkandet är inte ett regelrätt koncernbokslut, utan en koncernsammanställning – ett slags "koncernbokslut light". Här nämns också eliminering, som man kan välja att bort. Man kan ha en gräns, till exempel eliminering under 300 000 görs inte. Det beror på vilka principer man har.

Enligt vad utskottet har skissat på så är det inte speciellt arbetstungt. Sedan måste man ta beslut om vad som ska ingå i koncernsammanställningen. Vilka bolag ska inkluderas? Ska ett bostadsbolag ingå? Knappast. Ska Kraftnät Åland ingå? Långnäs hamn? Posten? Troligtvis.

Talman!

Som ledamoten Höglund vet, som kan debet och kredit och bokföring, så är ett regelrätt koncernbokslut ganska krävande. Som finansutskottet skriver så bör man överväga möjligheten att ta fram en koncernsammanställning, en light version för att undvika alla elimineringar av konsolideringar. Det står också vi liberalerna bakom och det skulle säkert kunna ge en bättre bild. Men som jag sade i mitt anförande så får man inte med allt i detta. Kanske får man en tydligare bild av landskapets totala ekonomi och vad som finns i balansräkningarna, men allt kommer inte att finnas med.

Jag tror att en sammanställning på koncernnivå skulle gynna alla.

Det finns inte ett enormt intresse för en koncernsammanställning, kan man väl ärligt säga. Men intresset är tillräckligt stort, och sammanställningen skulle göras till hösten när boksluten är klara och godkända.

När allt det är klart gör man en sammanställning och skickar ett meddelande till lagtinget. Det skulle innehålla enkla resultat- och balansräkning, sammanställningen samt boksluten som bilagor för dem som är intresserade. Man behöver inte göra någon stor apparat av det här.

Tack, talman!

Då är vi helt överens. Det skulle vara roligt om vi kunde göra ett koncernbokslut by the book, och vi skulle äga alla bolag. Tänk om vi skulle äga PAF vi skulle kunna ta in deras resultatet i vår balansräkning, och det skulle vara ett hyfsat bra resultat, år efter år.

Men så funkar det inte riktigt här. I det privata näringslivet fungerar det så att när man äger sina bolag kan man plocka in resultatet. Ibland kanske man också måste ta in lite förluster, men det är både på gott och ont.

En mer transparent balansräkning, som visar vad landskapet äger och har i sina balanser genom en koncernsammanställning, tror jag att vi alla skulle uppskatta.

Tack, talman, bästa ledamöter!

Jag vill inledningsvis säga att Pro Åland stöder finans- och näringsutskottets betänkande till fullo. Det fanns mycket klargörande information i det, och vi får alla hoppas att landskapsregeringen har kraften, orken och möjligheten att ta till vara de synpunkter som har kommit fram.

Jag kommer nu att ge en mer politisk bedömning av årsbudgeten. Det är allmänt känt att finansminister Mats Perämaa har haft en hög profil när det gäller landskapets ekonomi. Budskapet har varit väldigt tydligt: ekonomin ska saneras och budgeten ska vara i balans år 2030. Jag tittade på gamla medieuppgifter och konstaterade att den 14 maj 2025 sade finansministern så här: "Det står i förslaget att 30 årsverken under tre år i den allmänna förvaltningen och externa myndigheter, exklusive ÅHS, ska bort. Man kan säga som så att om man avrundar till 90 eller 100, så torde det ge en effekt på 6-7 miljoner i minskade utgifter per år."

Det är särskilt intressant att ställa detta i relation till finans- och näringsutskottets betänkande, där det framgår att antalet årsverken i stället har ökat med 55 stycken under år 2025, från 1 830 till 1 885. Den allmänna förvaltningen, alltså i princip det här huset, har ökat från 344 till 351, och underlydande myndigheter från 530 till 551. Därtill finns det en ganska stor diskrepans. Finans- och näringsutskottet har också lyft fram skillnaderna mellan den redovisning som landskapsregeringen har lämnat och den redovisning som Ålands hälso- och sjukvård har fört fram i sina dokument. Vi får hoppas att detta klargörs, för vi som sitter här är alla intresserade av att få det utrett.

Finans- och näringsutskottet är bekymrat över att antalet årsverken har ökat och menar att utvecklingen är ohållbar. Landskapsregeringen bör stävja denna trend, och jag tror att vi alla kan vara överens om det. Personalkostnaderna har ökat från 107,9 miljoner år 2020 till 130,3 miljoner år 2025, alltså en ökning med 22,4 miljoner. Utskottet pekar bland annat på det ökade antalet årsverken och anställningar som en förklaring.

Verksamhetskostnaderna har också ökat, från år 2025 till 255 miljoner, vilket är en ökning med 11,9 miljoner. Det innebär en ökning med 4,9 % på bara ett år. Det förstår vi alla som sitter här, oavsett om vi är i regeringsställning eller opposition, att det här är inte längre möjligt. Det går helt enkelt inte att fortsätta så här.

Regeringen talade våren 2025 om 100 färre årsverken, med en effekt på lönesidan om 67 miljoner. Hittills har vi inte sett något av detta, och verksamhetskostnaderna stiger. Frågan blir nu riktad till landskapsregeringen: Hur avser man att hantera detta under mandatperiodens sista år?

Jag vill också passa på att lyfta upp sjukskrivningarna. Eftersom jag själv har en utbildning i botten hoppas jag att vi i utskottet och lagtinget skulle kunna få ta del av statistik som visar vad som ligger bakom sjukskrivningarna. Vilka faktorer är arbetsgivaren oförmögen att påverka, till exempel olycksfall och svåra sjukdomar? Vilka sjukdagar kan vara förorsakade av sådant som vi kanske skulle kunna göra något åt? Jag tänker närmast på den psykiska ohälsan och den sociala hållbarheten.

I en regering som jag satt med i, under lantrådet Camilla Gunell, socialdemokrat, så arbetade vi med en utredning om kortrutten. Vi hade en överläggning som jag inte minns om det var dåvarande lantrådet eller jag själv som döpte till "Kill my darlings", alltså döda mina älsklingar. Då gick vi igenom en rapport som lyfte fram åtminstone 40, kanske 50, olika förslag på hur man kunde lägga om skärgårdstrafiken, vilket enligt tjänstemännen inte var ekonomiskt eller praktiskt hållbart. Det sved för många av oss när vi satt där.

Jag har inget universalrecept att ge. Om jag hade haft det, skulle jag säkert haft en annan funktion här på Åland. Men jag tror att landskapsregeringen borde sätta sig ner och resonera kring vad som är "nice to have". Vad är trevligt att ha, men inte lagbundet? Det är något vi kanske helt enkelt måste ta bort.

Jag tycker också att man borde överväga att privatisera något. Privatisering är inte samma sak som det som landskapsregeringen nu har fört fram med utmanarrätter. Jag har vid flera tillfällen, och jag vet att finans- och näringsutskottets ordförande John Holmberg har gjort detsamma, försökt säga att vi bör titta på vägunderhållet. Det är fullt möjligt att privatisera det. Vi vet att det finns ett intresse. Låt oss ta reda på om vi kan spara 500 000, kanske mer, på årsbasis. Det är bara ett förslag. Men på något sätt är vägunderhållet en helig ko. Det verkar helt omöjligt att göra något åt detta, och det är inte bra.

Jag vill också säga att alla förstår att vi behöver spara. Alla blir upprörda när besparingarna drabbar en själv och den egna verksamheten. Men jag vill ändå uppmana landskapsregeringen att i mån av möjlighet freda Ålands hälso- och sjukvård, och speciellt det arbete som utförs på golvet.

Har man lite följt med i det svenska valet, så vet man nu att den viktigaste frågan för väldigt många som har röstat är sjukvården. Där gäller det att vara väldigt försiktig. De texter vi har tagit del av via media, från Fastighetsverket och från ett antal läkare, kopplade till ett förändrat sätt hur man vill utveckla eller avveckla den palliativa sjukvården, är sådant som behöver tas på allvar.

Jag tackar för att ni har lyssnat och avslutar här. Tack!

Talman!

Med anledning av ledamoten Thörnroos anförande vill jag ta upp tre saker.

Det första är att målsättningen att minska antalet årsverken kommer att gälla från budget 2026. Nu diskuterar vi budget 2025, så vi måste ha saker på rätt bog.

Det andra är att det är oerhört viktigt att förstå att en tillsatt tjänst och ett årsverke är två helt olika saker, vilket jag tycker att vi har belyst redan under dagens debatt.

När ledamoten talar om hälso- och sjukvården kan jag konstatera att denna sektor redan har undantagits från många inbesparingskrav. Det är många andra verksamheter som har fått ta en större del av budgeten till förmån för hälso- och sjukvården.

Jag vill också påpeka att landskapsregeringen prioriterar hälso- och sjukvården högt. Men som ledamoten många gånger själv har konstaterat, så utgör ÅHS en väldigt stor andel av landskapets ekonomi.

Talman!

Tack för det inspel som ministern gav.

Jag är förstås mycket väl medveten om vad en tjänsteinnehavare är och vad en arbetstagare är. Men som har nämnts här tidigare, är det egentligen antalet huvuden som behövs för att driva verksamheten som är det intressanta, inte vad de har för titel.

Jag tycker också att det är bra att ministern säger att man har prioriterat Ålands hälso- och sjukvård och att man är medveten om att den har speciella behov.

Talman!

Det är skillnad på en tjänst och ett årsverke. En tjänst kan ha flera årsverken. Om en person är frånvarande från sin tjänst och har en vikarie, så räknas tiden dubbelt. Det här behöver man ta i beaktande när man tittar på de här siffrorna. Att förvänta sig att antalet tjänster skulle innebära samma sak som antalet årsverken, det fungerar inte riktigt så.

Det var det jag ville belysa, inte att det är skillnad mellan arbetstagare och tjänstemän, utan att det finns en skillnad mellan tillsatta tjänster och antal årsverken.

Talman!

Vi är helt överens i den delen. Många tjänster är ju inte heltidstjänster heller; det kan vara 80 procent, det kan bli 70 procent. Det må vara vad det är, men det vi behöver i landskapsförvaltningen är en samsyn kring hur man räknar och presenterar dessa tjänster. Det finns delvis en samsyn här i salen, så att vi alla förstår vad som menas.

Talman!

Jag tänkte nämna några ord angående det finanspolitiska ramverket. Det är något som vi har börjat praktisera under den här mandatperioden, och det står att det ska revideras, åtminstone vad gäller överskottsmålet, var sjätte år.

Jag vill ändå lyfta fram en idé om att det kanske skulle vara bra att tillsätta en parlamentarisk grupp från lagtingets alla partier för att möjliggöra en diskussion under våren 2027.

Det har nyligen varit val i Sverige, och vi har val i Finland på våren 2027 samt ett val här på Åland om ungefär ett år. Jag tror att det skulle vara en bra idé att, innan vi går in i en ny mandatperiod, titta på hur det har fungerat under den här mandatperioden.

När det gäller det kostnadstak som finns har vi ett exempel kopplat till de så kallade kommunernas pengar, alltså kompensationen av samfundsskatterna. Vi har kunnat konstatera att dessa har ökat, vilket har resulterat i att en hel del pengar har betalats ut till kommunerna. Från finansministerns sida har man haft olika samråd där man har granskat de olika summorna som ska betalas ut.

Helt hypotetiskt skulle vi kunna hamna i en situation där intäkter från samfundsskatt kommer till landskapsregeringen, som ska vidarebefordras till kommunerna. Men kostnadstaket omöjliggör de facto att landskapsregeringen betalar ut dessa pengar till kommunerna. Jag tror att det inte riktigt var så som det var tänkt från början.

Frågan om intäkter är något som vi borde diskutera, särskilt hur de ska falla in under kostnadstaket. Det finns olika undantag, och de pengar som har kallats för kommunernas pengar är ett sådant exempel. Jag vet inte om finansutskottet kan diskutera den här frågan om det skulle vara möjligt att ha en sådan parlamentarisk delrevision. Jag anser inte att vi ska riva upp hela systemet, men vi behöver diskutera detta innan vi går in i en ny mandatperiod. Det är mycket bättre att ta den här diskussionen i slutet av en mandatperiod och ställa oss inför frågan om hur vi ska hantera detta inför en ny mandatperiod, än att börja justera något under pågående mandatperiod.

Talman! Jag hoppas att finansutskottet har lyssnat och kanske ser på detta. Annars får vi väl skriva en motion i ärendet. Tack!

Tack, talman!

Tack, ledamoten Nordberg. Jag tror faktiskt att ledamoten Nordberg inte behöver skriva en finansmotion. Nu är inte finansministern på plats just nu. Han var tvungen att gå ut, förstod jag.

Det finns dock en tydlig tanke på att efter årsskiftet samla parlamentariskt för att diskutera ramverket och ekonomin i stort inför nästa mandatperiod. Det är viktigt att alla som sitter i lagtinget idag har en god bild av läget, så att det finns en klar plan framöver. Detta arbete ska ske efter årsskiftet, där även finans- och näringsutskottet kommer att bli en del av diskussionen.

Jag tackar för det. Jag tror att det är klokt att göra en sådan grej. Man har gjort olika försök till samsyn inför kommande mandatperioder, och det kanske man också kan göra när det gäller frågor som: Var står vi ekonomiskt? Vilka utmaningar har vi?

Vi har nu de facto ett nytt finanspolitiskt ramverk med regelverk som i verkligheten har lett till lite konstiga situationer på vissa håll när det gäller intäkterna. Jag tror att det är jättebra och jag välkomnar det.

Tack, talman!

Från början när dåvarande finansminister Höglund tog fram ramverket tillsammans med många andra så fanns tanken redan då att man behöver utvärdera och justera. Man behöver skrubba bort små styggelser och utveckla det, precis som med allting annat.

Det andra som ledamoten Nordberg tog upp, lyfte jag också i mitt anförande: att vi har ett finanspolitiskt ramverk, men vi kanske också behöver kämpa för att etablera någon form av överenskommelsepolitiskt ramverk, så att vi inte ger upp tanken på att hitta en bred samsyn kring stora utmaningar och satsningar.

Vi har stött på svårigheter när det gäller skärgårdstrafiken och vindkraften, och nu ligger ett nytt sjukhus på bordet som en god tanke för att hitta en överenskommelse. Jag tror att den grundtanken behöver finnas, ett överenskommelsepolitiskt ramverk vid sidan av det finanspolitiska.

Mycket bra, ledamoten Nordberg!

Tack, herr talman!

Det är bara roligt när man får diskutera finanspolitiska ramverk.

När vi gick in i det här systemet så visste vi att detta skulle behöva skruvas på. Man kan redan notera vissa saker som inte riktigt fungerar optimalt – ytterst få, om jag ska vara ärlig. Men jag är inte helt nöjd med att reserveringar och investeringsreserveringar som inte var med på den tiden. Där finns det ett arbete att göra.

Men framförallt den kompensation som ledamoten nämnde runt samfundsskatter, den fungerar inte, för den kan vara 1 miljon ett år, 10 miljoner ett annat år eller 20 miljoner teoretiskt. Då ryms de inte innanför kostnadstaket, vilket blir ett problem. Pengarna måste betalas ut enligt lag, men de kommer att störa hela systemet.

Jag har fört fram tanken på en teknisk justering av dessa, så att de inte räknas med i kostnadstaket.

Talman!

Är en teknisk justering lösningen? Det kan jag inte svara på just nu. Det är fullt möjligt. Ledamoten Höglund var med och lanserade hela det finanspolitiska ramverket. Jag tror att det är väldigt viktigt.

Det kan uppstå situationer som vi har sett tidigare. Till exempel under coronapandemin var det en konstig situation när beslut fattades i Finland som skulle verkställas på Åland. Då var det så att om ni gör på det här viset, så kompenserar vi. I framtiden kan det hända att kommunerna får ansvar för vissa uppgifter, och den finska staten väljer att kompensera dem för det. Men då kan pengarna inte föras över, om vi befinner oss i kostnadstaket. Det är bra att vi har en viss samsyn att vi behöver titta på de olika aspekterna och se om vi kan göra en lätt revidering av systemet.

Jag tror att vi har en samsyn i salen kring kompensationer, att det inte riktigt passar in, och att här finns det något att fundera vidare på. Att hitta en lösning på den tekniska justering som jag nämnde, eller någon annan lösning, det må vara osagt.

Sedan finns det också ett antal punkter som jag gärna skulle vilja ha en översyn av när det gäller det finanspolitiska ramverket, särskilt vad gäller sparande och krediter, på moment eller avdelningar. Jag tror att vi alla skulle behöva sätta oss in i detta betydligt mer och ställa oss frågan: Hur fungerar det och hur kommer det att fungera i framtiden? Får man en myndighet en kredit, hur ska den myndigheten hantera den här krediten så att vi inte helt enkelt knuffar upp kostnaderna?

Det finns mycket att fundera på. Det skulle vara bra om vi kan ha en parlamentarisk kommitté som diskuterar alla dessa frågor.

Tack, herr talman!

Nu har det kommit positiva besked från regeringssidan om att det finns samsyn kring att göra en sådan här revidering. Jag hade egentligen bara tänkt understöda ledamoten Nordbergs tankar om detta.

Jag tycker också att det vore klokt att det genomförs av nu sittande lagtinget. På så sätt hinner vi föra dessa diskussioner innan valet. Annars kommer nästa lagting, som delvis kommer att bestå av nya ledamöter, att börja från en annan utgångspunkt.

Jag stöder tanken.

Talman!

Jag tackar för det stödet. Som har nämnts i tidigare repliker, tror jag att det inte finns någon motsättning i detta, utan vi alla är intresserade av att ha en parlamentarisk diskussion om detta. Jag tackar för det.

Herr talman, lagtingsledamöter och åhörare!

Årsredovisningen är ett av de viktigaste dokument vi behandlar under ett verksamhetsår. Här får vi möjlighet att se bortom budgetar, prognoser och politiska ambitioner, och istället granska det faktiska utfallet. Vad har vi gjort? Vad har vi uppnått? Och vilka utmaningar behöver vi hantera framöver? Det är också därför finans- och näringsutskottets arbete är så viktigt.

Betänkandet pekar på flera områden där utvecklingen kräver uppmärksamhet och där åtgärder behöver vidtas. Samtidigt ger det en bred och nyanserad bild av landskapets verksamhet.

Talman! Det går inte att diskutera årsredovisningen utan att beröra resultatet för 2025. Årsbidraget uppgick till -18,8 miljoner euro, och räkenskapsperiodens underskott till 28,3 miljoner euro. Samtidigt påpekar utskottet att jämförelserna påverkas av extraordinära intäkter under tidigare år och att vissa större engångsposter också har påverkat resultatet för 2025. Det vore därför alltför enkelt att fastna enbart i de röda siffrorna. Vi socialdemokrater ser naturligtvis allvarligt på underskotten. Offentliga finanser måste vara långsiktigt hållbara. Det är inte ansvarsfullt att lämna över växande ekonomiska problem till nästa generation. Men samtidigt måste vi föra en seriös diskussion om vad siffrorna faktiskt berättar. Bakom kostnaderna finns verksamheter, människor och samhällsuppdrag. Sjukvård, utbildning, infrastruktur och trygghet är sådant som gör Åland till ett bra samhälle att leva i.

Därför kan ekonomisk styrning aldrig reduceras till en fråga om att enbart minska kostnader. God politik handlar om att använda resurserna klokt och att skapa största möjliga samhällsnytta för de medel som står till förfogande.

Talman! Utskottet lyfter särskilt behovet av att bromsa kostnadsutvecklingen inom landskapets verksamheter. Mellan 2020 och 2025 har verksamhetskostnaderna ökat betydligt, och utskottet ser ett behov av fortsatta effektiviseringar och prioriteringar. Det måste vi ta på allvar. Här hade ledamot Höglund ett bra exempel när han talade om sjukfrånvaron, och ledamoten Nordberg och Höglunds idéer gällande kostnadstak är också bra. Men som socialdemokrater vill vi också påminna om att effektivitet inte är ett självändamål. Effektiviseringar ska frigöra resurser för kärnverksamheten, inte försämra den. När förändringarna genomförs måste fokus vara på bättre verksamhet, inte bara lägre kostnader.

Samma resonemang gäller personalpolitiken. Utskottet pekar på att både antalet årsverken och antalet anställda har ökat och efterlyser en mer långsiktig och hållbar utveckling. Det är en rimlig iakttagelse. Samtidigt måste vi komma ihåg att bakom varje årsverke finns människor som varje dag ser till att den offentliga servicen fungerar. Diskussionen om personal får därför aldrig reduceras till siffror. Det måste handla om arbetsmiljö, kompetensförsörjning och samhällets behov av välfärdstjänster.

Talman! Jag vill också lyfta fram en annan del av betänkandet som förtjänar uppmärksamhet. När man läser redovisningar och bokslut är det lätt att fastna i avvikelser, brister och problem. Det ligger delvis i deras natur. Deras uppgift är att identifiera risker, peka på svagheter och visa vad som kan göras bättre. Det är viktigt. Men politikens uppgift är bredare än så. Vår uppgift är att ta till oss kritiken, genomföra förbättringar och samtidigt hålla fast vid riktningen framåt. Därför tycker jag att vi som politiker måste vara försiktiga med hur vi beskriver situationen. Om människor bara hör att kostnaderna ökar, att resultaten är negativa och att problemen växer, finns risken att tilliten undergrävs. Då skapar vi inte lösningar; då skapar vi uppgivenhet.

Jag tycker inte att årsredovisningen ger en sådan bild. Den visar att många människor varje dag arbetar inom landskapets verksamheter. Den visar att servicen fungerar, att verksamheter utvecklas och att samhället fortsätter leverera trots de ekonomiska utmaningar som finns. Det betyder inte att allt är bra, men det betyder att mycket är bra, och det är också vårt ansvar att säga det.

Talman! Vi behöver en ekonomisk politik som kombinerar ansvarstagande med framtidstro. Vi behöver fortsätta arbetet med att stärka de offentliga finanserna. Vi behöver förbättra uppföljningen, stärka transparensen och säkerställa att resurser används effektivt. Det är viktiga slutsatser av utskottets arbete.

Vi behöver också våga tala om det som fungerar. Vi behöver ha tilltro till våra medarbetare, till våra institutioner och till det åländska samhällets förmåga att möta förändringar. Som socialdemokrater tror vi att människor växer av ansvar och förtroende. Vi tror att utveckling åstadkoms bäst när man kombinerar kritisk granskning med framtidstro.

Därför välkomnar vi redovisningen och utskottets synpunkter. Det hjälper oss att bli bättre, men vi väljer också att se det som fungerar, att stärka tilliten till våra gemensamma institutioner och att fortsätta bygga ett Åland som präglas av trygghet, jämlikhet och framtidshopp. Tack!

Tack, talman!

Det börjar bli en dålig vana, men jag måste igen berömma utskottsordföranden John Holmberg för flera träffande formuleringar om att konsultsjukan breder ut sig. Det är mycket bra. Det mesta är faktiskt sagt så här långt i debatten.

Jag tänkte diskutera något som inte har nämnts i debatten, nämligen konkreta resultat i hållbarhetsarbetet. Det är så, talman, att årsredovisningen är landskapsregeringens berättelse om vad man har gjort under ett visst år. På sida 13 hittar vi landskapsregeringens beskrivning av konkreta resultat i hållbarhetsarbetet, fördelat per mål.

Då kan vi återigen notera mål 3 som handlar om att allt vatten ska ha god kvalitet. Där beskrivs måluppfyllandet på följande sätt: "Sammanfattningsvis konstateras att det finns fortsatta utmaningar med övergödning i både kustvatten och flera sjöar, även om vissa förbättringar kan ses lokalt." Talman, detta är otroligt ospecifikt om man jämför med de andra målen och deras uppfyllandegrad. Ni hör ju själva att det finns utmaningar och möjligheter. Det är något man kan säga i många sammanhang i livet, men kanske inte, talman, i en årsredogörelse.

I stället, talman, hade landskapsregeringen kunnat skriva något i stil med att rapporteringen av utsläpp sker i sexårsblock, differentierat enligt utsläppsslag. Landskapsregeringen hade då kunnat notera följande trender i dessa sexårsblock a, b, och c och så vidare.

Talman! Den som vill ha konkreta resultat i hållbarhetsarbetet gör klokt i att ägna en tanke åt hur resultaten rapporteras i årsredovisningen. Detta är trots allt det viktigaste dokumentet för redovisning av vad landskapet Åland gör. Tack för ordet!

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets första kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets andra kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.