Enda behandling

Först tillåts gemensam diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, fru talman! Det är ett ganska spännande jobb det här när man försöker tänka sig tidsmässigt vad det kan ta. Jag var ganska kallt inställd på att kl. 11 kommer jag att hålla det här anförandet, men det kan fara iväg ibland. Jag får tyvärr börja med att be lagtinget, och framförallt regeringen, om ursäkt för nämndens senfärdiga behandling av dessa två viktiga dokument. Den första berättelsen går så långt tillbaka i tiden som till 8 april 2021.

Om jag personligen är besviken över att det dragit så ut på tiden, så är jag i stället nöjd med det tydliga ställningstagande nämnden gör beträffande vår demilitarisering. Där väljer jag att citera direkt ur betänkandet "Ålands demilitarisering och neutralisering står fast. Internationella avtals bindande verkan är helt avgörande för små staters säkerhet varför Finland bör värna om principen att internationella avtal ska följas. Självstyrelsepolitiska nämnden har genomgående hävdat att demilitariseringen och neutraliseringen ska stå fast oavsett förändringar i omvärlden. Denna syn har inte reviderats av den senaste tidens förändringar i det globala säkerhetsläget". Det här är ett klart och tydligt ställningstagande från en enig nämnd. Personligen hade jag gärna sett att självstyrelsen högsta företrädare lyft frågan många gånger under hösten med samma klara och tydliga ställningstagande.

När det gäller Självstyrelselagsrevisionen kan det var på sin plats med historisk tillbakablick, som ni finner på sid 2. Jag ser att vissa gäspar redan så jag ska inte gå igenom hela den. Jag uppmanar alla att läsa den och jag tar själv bara ett par detaljer ur det förtjänstfulla stycket. Det står att översynen av självstyrelselagen för Åland har nu pågått i snart 15 år. 15 år har vi hållit på med det här utan att ha kommit någonstans. Det är fullständigt orimligt när vi beaktar hur snabbt allt går i dagens värld. Vem kunde tro för bara två år sedan att vi plötsligt skulle vara Nato-medlemmar, för att nämna något. Åland blir tvunget leva med en lag som till kom till och med före EU medlemskapet.

Jag vill nämna Gunnar Jansson -kommittén för där var huvudlinjen att man skulle byta ut juridik mot politik, byta ut paragrafrytteri mot ömsesidigt förtroende och ömsesidig respekt, men som känt krävs det två parter för att det skall fungera och den respekten fanns inte på rikssidan. När det gäller Alec Aalto Arbetsgruppen skulle särskilt göra bedömningar av de frågor och förslag som togs upp i den åländska parlamentariska kommittén. Där började det självstyrelsepolitiska loppet utför kan man säga, som ni var och en kan läsa er till.

Under rubriken "Självstyrelsepolitiska nämndens överväganden" står det "Självstyrelsepolitiska nämnden upprepar sina tidigare konstateranden att målet för reformeringen är att självstyrelsen ska utvecklas. Förhandlingarna om självstyrelselagen pågår fortfarande och utgången av totalreformen är ännu oklar. Förnyelser av självstyrelselagen har visserligen alltid föregåtts av beredningar som tagit tid, men det här måste ändå anses otillfredsställande med åratal av beredningar som kräver stora resurser av framförallt vår regering, men även för riksmyndigheterna." Nämnden skriver vidare "Upplevelsen på Åland är att utvecklingen av självstyrelsen är en lågt prioriterad fråga bland beslutsfattare och tjänstemän på rikssidan trots tidigare internationella utfästelser. Nämnden konstaterar att målet att förhållandet mellan statsmakten och självstyrelseorganen bör utvecklas i en riktning som ger företräde för politiken framom juridiken och att förhållandet bör präglas av förtroende, förhandling och politisk dialog är mycket vällovligt. Med en förståelse som är ömsesidig uppnås bästa effekt. Samtidigt poängterar nämnden att ett legalistiskt självstyrelsesystem innebär en stor trygghet för Åland". Det här kan man tycka att lite talar emot varandra men jag tror att ni var och en förstår vad som menas.

Fru talman! När det gäller den säkerhetspolitiska utvecklingen så när det gäller Rysslands brutala anfallskrig mot Ukraina har det givetvis förändrat det säkerhetspolitiska läget och har bland annat resulterat i Finlands och Ålands anslutning till försvarsalliansen Nato. Det är viktigt att notera att Republikens president har sagt att vapenteknologin, övervakningsteknologin med mera har blivit helt annorlunda, och det är sant. Presidenten säger också att ett demilitariserat Åland kan försvaras. Nämnden delar den här uppfattning och drar slutsatsen att behovet av att militarisera Åland har minskat i och med utvecklingen av vapenteknologin. Staters och medborgares säkerhet bygger på såväl militär som civil säkerhet och nämndens mål är att Ålands autonomi och status som demilitariserat och neutraliserat område ska kunna utgöra en motvikt och inspiration i en alltmer militariserad värld. Jag vill också i dessa oroliga tider understryka och citera nämnden när vi skriver "Finlands säkerhet har ökat i och med Natointrädet då Ålands status klarerades på vederbörligt sätt. Presidenten konstaterade i samband med riksdagens öppnande att Ålands ställning är stabilare nu än kanske någonsin eftersom en aggressionshandling gentemot Åland skulle vara en krigsförklaring mot Nato". Det kan vara värt för oss alla att ta till oss ibland.

När det gäller säkerhetspolitiska stycket vill jag i sammanhanget ta upp Rysslands konsulat på Åland, som många ålänningar har synpunkter på. På Åland har det funnits ett svenskt konsulat sedan år 1918 medan Rysslands konsulat tillkom till följd av 1940 års fördrag mellan Finland och dåvarande Sovjetunionen. Enligt 1940 års fördrag tillerkänns Sovjetunionen rätten att på Ålandsöarna upprätthålla ett eget konsulat, vars uppgift förutom sedvanliga konsulatsåligganden är att övervaka att Finlands förbindelser angående Ålandsöarnas demilitarisering och icke-befästande fullgörs. Också värt att notera. Presidenten och tidigare utrikesministern Haavisto har vid ett flertal tillfällen i offentligheten påpekat att det ryska konsulatet inte utgör något hot. Presidenten konstaterar att konsulatet är relativt oansenligt och saknar större betydelse. Nämnden delar denna syn.

Nu ser jag att tiden går ut om fem sekunder. Jag brukar försöka hålla tiden men i och med att det är två betänkanden så har jag säkert dubbelt tid så jag fortsätter en liten stund till. Vicetalman Nordlund nickar instämmande så då känner jag mod i barmen. Jag ska ta de följande replikerna betydligt kortare.

När det gäller värnpliktsbefrielsen så regleras det i självstyrelselagen för Åland enligt 12 §. Självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar i likhet med landskapsregeringen att bestämmelsen, som endast kan ändras med lagtingets bifall, innebär att den som har hembygdsrätt är befriad från all värnplikt med de undantag som finns i självstyrelselagen. Den här tolkningen delas av försvarsministeriet i ett PM som ingår i det här stycket, jag uppmanar var och en att läsa det.

Följande rubrik är "Försvarsföreningar". Det här är komplicerat i förhållande till demilitariseringen, men jag skall inte detta sammanhang gå dess mera in på det, utan väljer att citera det sista stycket under rubriken ”Nämndens konstaterar att föreningar i sin verksamhet på Åland måste hålla sig inom gränsen för demilitariseringen och neutraliseringen. Anordnande av militär utbildning på Åland är oförenlig med Ålands status och konventionerna om demilitarisering och neutralisering.”

Följande rubrik är "Vindkraften". Alternativa energikällor utgör en viktig del av framtidens energilösningar. Stora vindparker innebär en möjlighet men det måste samtidigt konstateras att det handlar om samhällets allmänna resurser, hav och vind, som eventuellt kan användas för att bli en ny exportnäring för Åland. En noggrann planering är därför av stor vikt och en fråga för självstyrelsen att hantera bland annat eftersom relationen till en självstyrd och demilitariserad region kan vara ny för privata aktörer. Här vill jag säga att vi hörde Danmarks ambassadör i Helsingfors om den här problematiken gällande vindkraft och demilitarisering och det var ett mycket intressant hörande som gav mycket kött på benen. Frågan om storskalig vindkraft är ingalunda avgjord ännu, vilket man i bland kan få intrycket av i den vildvuxna debatten angående vindkraft. Vi har haft den här debatten tidigare idag så jag ska inte säga mer om det utan går raskt vidare till nästa rubrik.

Den sista rubriken är "Det svenska språket" som kanske är lite uppgivet eller förgivet om det ordet tillåts. Personligen är jag förvånad hur alla tar den saken för given, den är ingalunda det. Vi har ett alltmer enspråkigt finskt Finland, vi har allt svagare vakthållning om vårt svenska språk här på Åland, vi har digitaliseringen som kommer att bli ödesdiger om vi använder oss av digitaliseringen där språket enbart är finska. Då är vi framme vid hela grunden för vår självstyrelse, grunden till att detta parlament finns. Svenska språket förtjänar i nästa berättelse en betydligt mer framskjuten roll än vad den har i den här. Jag tar det ansvaret på mig att jag inte har bevakat att vi fått upp det tidigare, men det har blivit en så lång och utdragen process så vi ville väl här till sist få ett betänkande på bordet. När det gäller svenska språket, avslutningsvis, så säger nämnden "Landskapsregeringen konstaterar i redogörelsen att Ålands självstyrelse i grunden är ett språkskydd för det enspråkigt svenska Åland samt att Finland är bundet genom internationell rätt i fråga om Ålands särställning. Nämnden delar uppfattningen och understryker betydelsen av den internationella bakgrunden till Ålands speciella status som det enda officiellt enspråkiga området i landet". Tack för ordet.

Tack, talman! Tack till ledamoten för dragningen. På sidan 6 i betänkandet kring landskapsregeringens externpolitik så vill jag tydliggöra ett litet missförstånd som finns i betänkandet.

Ursäkta, jag är riktigt på vills idag. Jag trodde det var båda ihop, då får jag ta det sen.

Tack, talman! Tack till nämndens viceordförande för en god redogörelse. Jag välkomnar sannerligen de markeringar som nämnden gör i en mängd centrala frågeställningar. Det är ett oerhört, med tanke på historiebeskrivningen, värdefullt dokument som nämnden lämnar ifrån sig. Den försenade aspekten tror jag vi kan ha överseende med. Vi som jobbar under ständig tidspress förstår hur det kan uppstå situationer.

Däremot vill jag ställa viceordföranden följande fråga. Är det inte dags att lägga den här typen av redogörelse åt sidan och konstatera att samhällsutvecklingen är så dramatiskt snabb nuförtiden? Det känns nästan onödigt att behandla fakta från landskapsregeringen som går långt tillbaks i tiden därför att förutsättningar har totalt förändrats under tidens gång. Varför hålla kvar denna redogörelse?

Det korta och tekniska svaret på den frågan är förstås att det står i lagtingsordningen och det är någonting som ska göras, men frågan är befogad. Därför började jag min presentation med att be om ursäkt för att vi har suttit alltför länge på den här berättelsen, det finns olika orsaker till det som jag inte vill nämna här.

Jag ser ändå en vits så som det var tidigare, för då var det lite längre linjer än vad det är i dag. För som jag sade själv att det går ju så otroligt snabbt, när vi håller på i 15 år för att få till stånd en ny självstyrelselag så är ju det fullständigt orimligt. I det här fallet kan det ändå vara intressant att få regeringen att rapportera upp det som lagtinget ha velat åstadkomma när det gäller självstyrelsen. Att se hur har regeringen följt upp det, vad har man gjort. Det blir för långt utdraget, det är jag den förste till att hålla med om.

Tack, talman! Jo, särskilt i och med att vi också ser en tendens från landskapsregeringens sida att nämnden också går in på sådant som inte landskapet nämner i sitt grundmaterial. Då bedriver ju nämnden någon sorts parallell process, parallella höranden som landskapsregeringen inte har en aning om vad som har framkommit i den mån man inte får information vid sidan av nämndens. Då är frågan att vad är landskapsregeringens roll. Skulle det inte vara bättre som så att det här med redogörelsen står, men självstyrelsepolitiska nämnden meddelar att inom en månad önskar man en självstyrelsepolitisk redogörelse om självstyrelserevisionen, om vindkraften, om demilitariseringen. Då får vi närhet i processen. För det här börjar kännas lite meningslöst med tanke på tidsåtgången. Vi står och debatterar, från landskapsregeringens sida, på basen av gamla fakta som vi har enats om för länge sedan.

Vicelantrådet har delvis rätt, det är inte frågan om annat. Det har jag ju redan sagt både i presentationen och i tidigare repliker. Igen, jag har pratat med till och med lagtingsledamöter som tycker att inte har man hållit på så hemskt länge ändå med självstyrelselagsrevisionen. Man följer inte med de här frågorna och man vet inte hur många år som far iväg. Jag tycker personligen att den historiska tillbakablick som lagtingsdirektören förtjänstfullt levererade är nyttig och bra. Jag såg också att Ålandstidningen har haft det. Det fanns vissa saker som var borta, men det var ändå bra att man har den här historiska tillbakablicken. Vicelantrådet säger att vi kan inte hålla på och diskutera de här frågorna en så här lång tidsutdräkt. Delvis har han rätt, det håller jag med om, men ändå är det ju nyttigt att peka på hur lång tid det tar att komma någonstans. Det vill säga ingenstans alls, tills vidare, med revisionen.

Talman! Först vill jag tacka viceordförande i nämnden för framförandet av det här arbetet som nog har dragit ut kanske lite för länge på tiden. Det sista ledamoten tog upp var svenska språket. Där måste jag väl hålla med om att vi kanske inte har haft varken tid eller möjlighet att höra många här på slutrakan. Det skulle ha varit bra att kunna haft en lite mer diskussion om hur svenska språkets försämringar påverkar ålänningarnas förmåga att få bekant information och kunna utnyttja till exempel sjukvården när man far bort härifrån utan att kunna finska.

Jag får förstås först vara artig tillbaka och tacka för tacket. Jag tror att det kan vara som jag sade när det gäller svenska språket att vi tar det så för givet. Jag träffade en ålänning för inte så länge sedan som var förtörnad på det här med demilitariseringen och att vi inte skulle försvara oss själva och så vidare. När jag pratade vidare och förklarade att är demilitariseringen borta så innebär det att dina barnbarn får göra militärtjänst och på vilket språk tror du att man i så fall får göra den tjänsten? Det blir förstås på finska, det fungerar inte annars. När man pratar med folk och man får dem att tänka tänk efter ett varv till slut så sluter de ju upp förstår bättre hur vi har menat. Så det är det jag menar, att man drar snabba slutsatser och tar saker och ting för givet. Det var det jag ville varna för i mitt anförande.

Talman! Jag håller helt med ledamot Erikssons resonemang där. Tyvärr så kanske vi har undervärderat kraften i svenska språket som vi borde kanske göra mera åt. Det är inte bara självstyrelsepolitiskt utan det är också en rättighet för ålänningarna att få använda sitt språk var man är i Finland. I synnerhet när man handskas med myndigheter och annat.

Jag vill bara till sist peka på det sista stycket jag läste upp där man ifrån vår regering konstaterar i sin redogörelse att Ålands självstyrelse är i grunden ett språkskydd. Den dag vi inte har vårt svenska språk kvar så står vi nog inte här heller och bestämmer om hälso- och sjukvård och annat som är viktigt för ålänningarna.

Tack, talman! Tack, ledamot Eriksson. Man brukar ju säga att en god ekonomi är också grunden till en stark självstyrelse. Jag vill lyfta det som ledamot Eriksson sade i slutet på sitt anförande, det här med digitaliseringen. Jag och Liberalerna tror att digitaliseringen också är en räddningsplanka för att stärka självstyrelsen. Vi ska inte se det som ett hot. Vi ska se det som ett sätt att få vår ekonomi att gå ihop, samtidigt som vi också gör vårt samhälle mer öppet och mer modernt. Låt inte Ålarm projektet bli någon form av riktgivande hur saker och ting ska skötas. För det blev dyrt, det tog lång tid och det blev inte bra. Vi måste nog vara öppna för att vi ska gå in i system som inte vi själva har uppfunnit och byggt, men givetvis hela tiden med garantin att det svenska språket är med. Ska vi själva uppfinna digitaliseringssystem som gör det möjligt för oss att hänga med i utvecklingen, det mäktar vi inte med. Utan vi måste, via inriktningsbeslut, komma med i andra system (… taltiden slut).

Jag är den första som inser att också Åland behöver digitaliseras i högre grad än vad det gör idag. När ledamot Holmberg säger att vi ska ha garantier för vårt svenska språk. Det är lätt att kasta det ur sig att det ska vara garantier. Ser vi till exempel på om en ålänning vill jobba på Ålands polismyndighet, hur ska han kunna göra det på svenska med de datasystem som Ålands polismyndighet är uppkopplade till? Om du till och med jobbar inne i självstyrelsegården när det gäller uppföljningar av EU:s fiskeripolitik, av jordbrukspolitik. Det sitter massor av tjänstemän redan i dag och jobbar på finska inom Ålands landskapsregering och det är inte acceptabelt enligt mitt förmenande. Digitalisering, ja, men det räcker inte med garantier. Vi måste se till att det fungerar på svenska.

Absolut, och det är den striden vi får ta, det är den kampen vi ska ta. Att se till att vi säkerställer svenskan naturligtvis. Jag tycker Ålarm projektet, ännu en gång, bevisade det vanskliga och det kostsamma och det mer eller mindre omöjliga att bygga egna stora system. Vi mäktar inte med det. Utan då måste vi ta den väg som ledamot Eriksson också är inne på. Vi måste garantera det svenska språket, men den vägen tror jag ändå är enklare än att vi ska klara av digitaliseringen på egen hand. Vi är små och vi har begränsade resurser, så vi måste vara smarta också. Jag tror att digitaliseringståget har gått för länge sedan för Åland så nu gäller det nog att vi hoppar på i farten, men garanterar svenska språket absolut. Vi måste se det positivt. Digitaliseringen är inget hot utan det är en möjlighet för Åland, det är en möjlighet att få en ännu effektivare förvaltning och offentlig sektor.

Det kan bli en sista, kanske dramatisk, replik. Visst, vi på Åland är inte så duktiga på att bygga egna system, sade ledamoten Holmberg. Tyvärr så känns det som att Ålands förvaltning inte skulle klara av vare sig det ena eller det andra längre. Tittar vi på Färöarna och digitaliseringen så bygger de helt egna system på ett helt eget språk. Vi har vårt språk "gratis" från Sverige, men de bär upp samhällsmässigt ett helt eget språk och ändå klarar de av de här frågorna. Vi som har språket gratis från vårt grannland Sverige, så vi klarar inte av tillnärmelsevis vad man gör på Färöarna och det bekymrar mig jätte mycket.

Bästa lagting, diskussionen avbryts här och fortsätter på måndag. Det är lite klent i salen och det är viktiga frågor som diskuteras. Självstyrelsepolitiska redogörelsen på måndag och det externpolitiska meddelandet.