Remissdebatt

Diskussionen avbröts vid plenum 17 mars 2025 och återupptas härmed.

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.

Diskussionen inleds av första vicetalman Marcus Måtar.

Tack, talman! Bästa lagting och övriga åhörare.

Det här ämnet, det vill säga den här redogörelsen för självstyrelsepolitiska frågor, så avser perioden från slutet av mars 24 till i princip början av 2025. Det är en ganska omfattande redogörelse på cirka drygt 30 eller nästan 40 sidor och med ungefär lika många punkter, men ungefär fem huvudområden som man delar in i en massa underpunkter.

Av alla de här sakerna så har vi från Obunden Samling tänkt att vi talar om några saker. Vi har tänkt att vi ska tala om skattegränsen. Vi ska tala lite om utsläppsrätterna. Jag kommer att nämna privat hälso- och sjukvård, lite om det här Ukraina stödet till kommunerna och slutligen lite kuriosa. Det vill säga det åländska arkivväsendet som inte är någon kuriosa egentligen, men i en bisats kommer det att komma om det, man hinner inte så hemskt mycket på den här tiden.

Inledningsvis så tar vi det som är viktigast, skattegränsen och jag bakar ihop det med självstyrelserevisionen som också nämns i det här dokumenten. Jag tycker att vi från åländsk sida skulle kunna lyfta skattegränsen och hanteringen av skattegränsen även inom ramen för självstyrelserevisionen, för att visa hur viktig fråga det är för oss. Det är en av grunderna för näringsverksamhet på Åland, i synnerhet för de mindre småföretagarna, som ju är nästan alla företagare på Åland. Problemet som vi har på Åland är ju att skattegränsen gynnar förstås rederierna.

Skattegränsen är inte ett jättestort problem för de större företagen som har stora administrativa muskler. Åtminstone i jämförelse med småföretagarna så har de stora administrativa muskler och klarar av att hantera skattegränsen. Men de små företagarna och de som ännu inte har blivit företagare, men som tänker sig att de ska bli de som drabbas hårdast av den här skattegränsen och vi måste få ordning på det. Sen ska vi inte glömma de vanliga människorna, de åländska konsumenterna som inte får dra nytta av e-handelsfenomenet på samma sätt som människor som bor i andra delar av Finland eller EU. Så det är ett medskick.

Det är bra, de åtgärder som har nämnts här i den här redogörelsen. Man jobbar med skattegränsen. Det är ett viktigt område. Man försöker prioritera det, men vi tycker också lyft upp det så högt det bara går. Försök förklara att det borde in i den åländska grundlagen i självstyrelselagen att vi hanterar skattegränsförfarandet till exempel. Det är en åländsk förvaltningsfråga att vi hanterar skattegränsen, så kan vi göra det så enkelt som möjligt. Vi borde också försöka få finansministeriet att förstå att man skulle kunna förenkla reglerna ytterligare för handel mellan Finland och Åland.

Jag tittade på skojs skull på den här lagen om undantag för landskapet Åland i fråga om moms och accislagstiftning. Jag brukar kalla det för den åländska special moms lagen från 1996. Den har förändrats 28 gånger på 29 år, har man gjort olika ändringar i den här lagen så är det något svårt att ändra den här lagen i sig. Men det borde finnas den här viljan att nu inför vi ett förfaranderegel i den här lagen som säger att det är inte så förbaskat svårt att ta varor mellan Finland och Åland. Det här har man ju gjort när det gäller tidskrifter. En av de senaste ändringarna i den så kallade åländska special momslagen.

Det går helt enkelt att förenkla den här saken. Det är det som vi tycker att man ska sätta ännu mera tryck på. På det sättet skulle man lindra det här handelshindret som vi nu har, som gör att man inte får varor till Åland på ett vettigt sätt.

Den andra saken som vi skulle säga som vi från Obunden Samlings del skulle säga några ord om är utsläppsrätterna. Det vill säga det här systemet som nu redan 2024 så har våra åländska rederier, de två största passagerarrederierna. Det vill säga Viking Line och Eckerö, fastän man nu inte ska nämna olika bolag, jag nämner nu dem i positiva ordalag här. Viking har nu, enligt sitt årsbokslut för 2024 betalar de 3,1 miljoner i utsläppsrätter och jag noterade att de Eckerö hade en siffra på 2,9 miljoner euro som de har köpt utsläppsrätter för under 2024. Det här blir ju totalt ganska exakt 6 miljoner euro som deras vinster har minskat med. De har då, eftersom de betalar 20 % i skatt. Och den här skatten kommer till Åland i slutändan, fastän den tar en sväng via Finland, så kommer den tillbaka till Åland, 20 % av 6 miljoner.

1,2 miljoner som vår skatteavräkning minskar med till följd av de här reglerna och således är det ju helt motiverat. Det som man också skriver i den här redogörelsen, att man försöker få Finland att förstå att det är klart att inte kan Finland ta alla pengar från utsläppsrättshandeln, så som det nu känns att det ligger i farans riktning, att det är det som kommer att hända. Det här bör man vara noga med om man noterar att vårat avräkningssystem ska ändras vart tredje år, det är väl på gång under det här året. Man måste se över de justeringar som kan tänkas behövas, och här hittar jag direkt ungefär 1,2 miljoner. Om Finland tar 6 miljoner i utsläppshandelspengar och det minskar våra skatteintäkter med 1,2 miljoner så borde vi kompenseras med 1,2 miljoner. Det är ett ganska enkelt resonemang.

Då har jag lämnat utsläppsrätterna och går över till privat hälso- och sjukvård. Det är ett superintressant område som vi traditionellt trodde var finsk behörighet. Men tack vare ett Ålands delegationsbeslut 2022, så konstaterar man att det här är vår behörighet. Vi stiftade också under förra året en lag om privat hälso- och sjukvård på Åland. Det här är nog faktiskt så intressant så att man nästan får lite ståpäls, som Gunde Svan brukar säga, det liksom sådär burrar till. Här har vi ju oanade möjligheter att se till att en helt ny bransch kan börja byggas upp på Åland. Vi har ju redan sett vad som har hänt. Det har kommit en icke åländsk aktör och köpt upp båda våra privata sjukvårds tillhandahållare, men det finns garanterat utrymme för mera. Så det här med privat hälso- och sjukvård är framtiden och vi ska vara jätte nöjda över att vi har den lagbehörigheten.

Om vi fortsätter så var det den här hjälpen till Ukraina, alltså. De åländska kommunerna har haft mycket kostnader för att ta hand om ukrainska flyktingar. Det handlar främst om barn och unga som går i skola och dagis. Landskapet har nu kompenserat för det och det är bra, men man har bara kompenserat fram till 2023 vad jag vet. Man borde också i borde också kompensera kommunerna för 2024. Egentligen är det ju staten som har lovat stå för kostnaderna. Det är bra att det står här att man försöker få det löftet att materialiseras. Landskapet borde redan nu se till att kommunerna kompenseras för 2024 för de här kostnaderna. Kommunerna ska inte behöva ligga ute med det här.

Avslutningsvis kommer jag till arkivväsendet som är lite av en bisats, ett litet konstaterande. Arkivväsendet är otroligt viktigt. Det är en grund för att vi ska kunna ha bra förvaltning och för att vi ska kunna följa med vad vi har gjort och hur det har fungerat. Här finns det en liten problematisering om hur man ska hantera digitalt material. Självstyrelselagen säger i princip så här att allt myndighetsarkiv som uppkommer på Åland, även om det är riksmyndigheterna som är verksamma här så ska arkivet finnas på Åland. Där verkar det som att man kanske anser att det digitala arkivet inte behöver finnas här.

Där ska jag säga att vi från Obunden Samling ser ganska praktiskt på det, bara vi får tillgång till ett e-arkiv. Om det sedan ligger på en server långt nere i urberget på andra sidan Skiftet, så ser vi det inte som ett enormt problem. Men det ska inte vara så svårt att tekniskt ha ett sådant arkiv att ligga här nere i källaren, så vi ser ganska praktiskt på det. Samtidigt så vill jag påminna om att vi har redan till exempel släppt ifrån oss en stor del av Lantmäteriets fysiska handlingar som vi tidigare hade landskapsarkivet, men som vi frivilligt har gett så att det inte förvaras i landskapsarkivet längre. Det är ett landskapsregeringsbeslut som fattades av en minister för 10 - 15 år sedan.

Så samtidigt som vi har gett bort våra fysiska handlingar som det verkligen skulle finnas orsak att de ska finnas på Åland, de ska inte ges bort någonstans. Samtidigt har vi gjort det, och så problematiserar vi att vi vill ha kontroll på e-arkivet. Jag tycker det går inte riktigt ihop. Vi borde nog se till att vi har de fysiska arkiven under kontroll. Det är prioritet nummer ett. När man har tänkt på arkiven när vi skrev vår arkivlag så var det ju så klart papper man tänkte på, man tänkte inte digitalt då. Så med de här kommentarerna så har vi behandlar den här redogörelsen från Obunden Samling.

Tack, talman!

Tack, vicetalmannen för ett konstruktivt anförande. Jag tänkte bara säga att med den här skattegränsen, jag delar verkligen bilden av att det drabbar alla företag på Åland. Är du företagare på rikssidan så behöver du vara ganska stor innan de här frågorna blir aktuella. Här behöver du bara hålla på med någon verksamhet så är du inne i tulldeklarationernas värld. Ett problem som vicetalmannen inte riktigt nämnde så är ett problem som jag ser det, att det här är inte riktigt vår behörighet. Vi kan inte riktigt göra hur vi vill i den här salen för att komma till rätta med de här problemen. Men vi ska jobba med det som finns för jag håller med om att det finns förenklingar att göra i de här frågorna, och det är den linjen som vi försöker jobba med. Att komma framåt med helt enkelt. Så tack för det här och jag hoppas också, du nämnde några förslag, att vi får ta del av dem.

Tack, talman!

Ja, lagtingsledamoten Ekström har rätt och jag nämnde det här med skattegränsen och självstyrelselagsrevisionen i samma andetag med just den tanken att om man skulle göra beskattningsförfarandet eller gränshanteringsförfarandet till en åländsk behörighet, så skulle vi sedan kunna bestämma en rimlig nivå på den administration som krävs, så att säga. Jag upplever att det idag finns någon form av ovilja. Man menar att man har gjort det så enkelt man kan göra det. Men så upplever jag att det inte är i verkligheten. Det sägs att nu har vi gjort det så enkelt man kan göra det, och jag tycker inte att man har ansträngt sig tillräckligt mycket från Finlands håll i det här fallet.

Jag delar den bilden att det finns saker vi kan diskutera vidare. Sen kan det hända att de sakerna ibland går in på andra områden som gör det svårt. Men jag tycker att innan vi har rett ut de möjliga förenklingarna så har vi inte gjort vårt jobb. Så det ska vi se till att göra. Jag hörde att det fanns lite förslag också på saker som man kunde göra. Förutom just den här senaste du hade. Jag tycker det skulle vara jättebra om det också kom fram. Man får gärna ge förslag via den här parlamentariska gruppen att det kommer konkreta förslag, så kan man titta på dem och så kan vi resonera om dem parlamentariskt och så ser vi vad vi tycker om dem och så där. Den vägen så kommer det ofta bra förslag har det visat sig. Så jag uppmanar det.

Tack, talman!
Bra lagtingsledamot Ekström. Vi ska se till att via vår representant, lagtingsledamoten Kanborg framföra våra tankar.

Tack, talman!
Jag vill fortsätta lite på samma linje, både när det gäller självstyrelselagsrevisionen och när det gäller skattegränsproblematiken så är det ju frågor där vi i stort sett är eniga i lagtinget. Alla partier om, dels att vi behöver få självstyrelselagen i mål efter 15 års hårt arbete och att skattegränsfrågan har en väldigt hög prioritet, och därför har vi jobbat både i självstyrelsepolitiska nämnden och de referensgrupper som finns med att gemensamt få fram de här frågorna. Då undrar jag alltså rent konkret menar vicetalman Måtar att vi nu ska föra in skattegränsen som en ny fråga, som ska inkorporeras i det arbete som redan har gjorts när det gäller självstyrelselagsrevisionen. Att vi i det här skedet ska föra in den här nya frågan i det arbete?

Tack, talman!
Jag lyfter den frågan och det har jag gjort också i andra sammanhang. Att den är så viktig den här skattegränsfrågan så att den borde, i varje fall på något sätt ingår i arbetet med en revision av självstyrelselagen. Det är absolut så, sa jag. Lagtingsledamot Fellman har uppfattat mig rätt.

Då skulle jag be vicetalman Måtar att konkretisera förslaget så att dels den arbetsgrupp som jobbar med den här frågan, dels den politiska referensgrupp som har tillsatts och de tjänstemän som jobbar med frågan konkret förstår vad det är som vicetalmannen de facto föreslår att vi ska göra. Jag har den uppfattningen när det gäller skattegränsfrågan, att det arbete som ledamoten Anders Ekström leder nu faktiskt för första gången konkret och pragmatiskt försöker bocka av den ena frågan efter den andra. Kan vi inte söka den stora lösningen som ska lösa alla problem, för den tror jag inte finns, utan faktiskt tittar på en sak i taget. Och se, kan det här vara en liten lättnad? Kan det här vara ett steg framåt och därför behöver man vara konkret i den här frågan, inte komma med bara svepande formuleringar om vad man borde göra.

Jo, det får väl stå för lagtingsledamot Fellman om jag varit svepande eller inte. Men det jag försökte säga var att exempelvis förfarandet, reglerna om hur ett skattegränsförfarande skulle gå till, den delen av behörigheten skulle föras över till Åland från Finland. Jag misstänker att man inte vill ge oss någon särskild momsbeskattnings behörighet. Det blir en för stor sak. Men att sköta förfarandet kunde vara ett sätt där vi skulle ha kontroll över myndigheten, och vi skulle ha kontroll över hur reglerna ska uppfyllas när varor passerar skattegränsen. Det är det konkreta förslaget från min sida. Det är en så viktig fråga det här så man får inte vara rädd för att det som nu Fellman indikerar, att kanske i ett sent skede då lyfta upp det här i självstyrelselagsförhandlingarna.

Tack, talman!

Tack, vicetalman för anförandet. Berörde just om ersättningen till kommunerna för de ukrainska barnen som har gått till skolan, grundskolan och barnomsorgen. Landskapsregeringen har ju betalt ut i förskott egentligen, för jag menar, landskapsregeringen har ju blivit utlovad av rikssidan att de här ersättningarna ska komma, men tyvärr har inte det verkställts ännu. Naturligtvis är det ju så att har riksregeringen betalat ut ersättning till rikets kommuner, skall också det ersättas till de åländska kommunerna. Nu har det ju varit lite problem att få konkret svar från riket hur det här ska utbetalas, men jag vill absolut nämna i det här sammanhanget att nu har vi börjat få positiva signaler och vi har en dialog med undervisningsministeriet, så jag får återkomma kring den här frågan.

Tack, talman!
Minister Hambrudd konstaterar det som jag har sagt och det jag har förstått, om jag inte missminner mig, så står det i redogörelsen som vi nu i dag behandlar, att man har betalat till och med 2023. Man har alltså inte ännu förskotterat till kommunerna för 2024. Det var väl det jag var lite inne på, att man skulle kunna lätta på plånboken. Vi har ju ett stort hjärta när det gäller Ukraina. Vi betalar nyligen ut 3 miljoner och de här ersättningarna är väldigt små i jämförelse med den summan så är det inte så hemskt mycket som behöver betalas till de åländska kommunerna. Som man brukar påpeka att inte alltid har det så lätt.

Tack, talman!
Vi får nog återkomma kring 2024, för målsättningen för landskapsregeringen nu är att vi ska få den här ersättningen från riket, så att också kommunerna ska få sin rätt till ersättning under 2024. Sen berörde vicetalman också kring arkivväsendet. Precis som vicetalman sa så har det faktiskt en rätt stor betydelse för självstyrelsen just att vi äger vårt eget arkivmaterial. Sen är det ju så här att nuvarande självstyrelselagen säger ju ingenting om digitala system, och det är ju en brist, så jag tror med all säkerhet att det här är en väsentlig fråga också nu när arbetsgruppen har påbörjat sitt arbete med att uppdatera självstyrelselagen.

Tack, talman!
Det är bra att minister Hambrudd och jag delar åsikt när det gäller att arkivet är jätteviktigt och arkivlagstiftningen således också jätteviktig, och den behöver säkerligen uppdateras med tanke på digitala arkiv. Samtidigt det som jag sa var att digitala arkivets fysiska plats är kanske inte lika viktig som det var en gång i tiden, när det bara fanns ett köpebrev från 1700 talet. Det kan bara ligga på en plats och det ska ligga på Åland enligt lagen, medan en server som det dessutom säkert finns en back up server. Den kan finnas lite var som helst. Jag noterade här nyligen att man släppte nya dokument angående Kennedy mordet i National Archives i Washington, och jag har får tag på det via min dator, så det är inte lika viktigt längre. Den fysiska belägenheten för det här arkivet.

Talman!

Jag vill börja med att säga några ord om vad vi absolut inte behöver just nu, i ljuset vad som står i redogörelsen. Vi behöver inga yviga gester och färgstarka, utrikespolitiska utspel just nu, det finns tillräckligt av den världen. Vi behöver lite mer fokus och lite mer ”sitta still i båten”.

Det som behövs framför allt är att gneta på – tillsammans, kanske med lite lägre profil. Att tillsammans göra det svåra bakgrundsarbetet som på längre sikt kan bära frukt, t.ex. i form av en förenklad skattegräns.

Överlag så saknas inte utmaningar i denna redogörelse och detta är inte bara regeringens utmaningar, det är hela lagtingets vi talar om. Det är fullt förståeligt att denna redogörelse har en något pessimistisk grundton.

”Den höga arbetsbelastningen vid landskapsregeringen har fortsatt även under år 2024, varvid vissa frågor tvingats bli nedprioriterade.” Arbetsbelastningen är hög och det är svårt att hinna med, kan man läsa mellan raderna. Positivt är att kontaktytorna mellan Finland och landskapet Åland på politisk nivå har breddats, det är den viktigaste uppgiften för oss alla, oavsett politisk hemvist att bygga goda relationer, de har betydelse.

Nu några ord om några tunga frågor:
I revisionen av självstyrelselagen vill vi betona vikten av att revisionen verkligen utvecklar självstyrelsen. Om vi inte till någon del utvecklar självstyrelsen måste vi rakt och ärligt ställa frågan; Är det värt det? Högst prioriterat bör vara en anpassning av grundlagen, det bör inte vara en orimlig uppgift med tanke på att grundlagen idag beaktar folkrättsliga förpliktelser så som Finlands EU-medlemskap.

När det gäller näringsrätt och jordförvärv så önskar vi att nämnden särskilt fördjupar sig i språkskyddet och säkerställer att det nu fungerar väl. Efter den (i och för sig långsamma) juridiska berg-och dalbana som vi tagit oss igenom vill vara säkra på att språkskyddet fungerar mera än ”tillfredsställande”, vilket är ordvalet i redogörelsen.

Positivt i redogörelsen är fokus på ”en fungerande och effektiv samordning mellan landskapets och rikets myndigheter”, för alla har vi vår uppgift också i kristid. Varken självstyrelsen, kommunerna eller andra administrativa enheter upphör vid kris, de förutsätts fortsätta fungera och leverera. Tillsammans.

Det finns dock några saker som förvånar i redogörelsen.

Det är bra att lantrådet nämnde socialvården i sitt anförande. Dock lite anmärkningsvärt att myndighetsplaceringen av KST-klienter i Sverige inte kvalar in som självstyrelsepolitisk fråga, vore intressant att höra en motivering till varför.

Under kapitlet om praktisk tjänstgöring för psykologer (PTP) på Åland (5.5) står det att inget hänt på 3 år, sedan 2022 då frågan om svenskutbildade psykologer togs upp med ansvarig finländsk minister, dvs. senast någon gjorde nåt var det förra landskapsregeringen. Samma besked hittar vi under nästa punkt: Ärendet har inte avancerat under 2024, senast något hände var när en minister pratade med sin finländska kollega 2022, jag avstår från att säga vilken minister det var. Det väcker ju frågan om landskapsregeringen tycker dessa frågor är viktiga.

Vi noterar också dessa, två bekymmersamma meningar: ”Som en tillfällig lösning och för att avhjälpa den oklara situationen gällande den rättsliga grunden förordnades och förordnas fortsättningsvis ett antal läkare vid ÅHS av statens ämbetsverk på Åland för att utföra tjänsteuppgifter inom mentalvårdslagstiftningen. Detta avsågs vara en tillfällig lösning men ännu 2025 saknas det en permanent lösning för den uppkomna situationen.” Det här är mycket bekymmersamt. Vi vill uttrycka vår starka förhoppning att det går att nå en fungerande lösning för åländska läkare. En mer fungerande än detta. Vi bidrar gärna till att nå en sådan lösning. Vi vill avråda från att detta inkorporeras som kohandel i självstyrelselagsrevisionen. För detta handlar inte om att utveckla självstyrelsen, utan om rimliga förväntningar på hur det offentliga kan samverka på ett förtroendeingivande sätt.

Talman!
Gruppordförande Valve hedrar synnerligen väl det, att vi är eniga när det gäller våra gemensamma åländska frågor i självstyrelsepolitiken. Jag kan skriva under varje ord av det som ledamoten anför. När det gäller de här sociala frågorna så är det ju en prioriterad fråga för landskapsregeringen. Det torde man känna till också i nämndens arbete. Det är ju en oerhört komplex fråga. Precis som lantrådet redogjorde för så förändras ju systemen i sina grundvalar, vilket skapar en hel del praktiska dilemman. Ett och ett för sig, vart och ett lika svårlöst som man borde komma åt själva grundproblematiken. När det gäller näringsrätten. Det var då jag begärde replik, så kommer jag givetvis till nämnden på hörande om så önskas, tillsammans med tjänstemän. Vi kanske kan fortsätta den diskussionen.

Tack, det var välkomna besked och jag välkomnar givetvis att nämnden tittar närmare på det här.

Talman!
Analyser gällande näringsrätten och därmed språkskyddet har gjorts av landskapsregeringen, och vi har nog för vår del landat i att man behöver göra ett ganska stort omtag kring det arbete som är genomfört. Förstås ska vi ta tillvara de goda delar som finns färdiga, men det krävs ett större arbete. Det krävs ganska omfattande lagberedningsresurser och också förstås övrig juridisk kompetens till ett så svårt navigerat område. De resurserna är nu allokerade till självstyrelselagsrevision, varför näringsrätten tyvärr dessvärre sorgligt nog får vänta. I övrigt vill jag också lyfta vikten av att jobba med externa relationer. Det pratar vi alltid om. Jag tycker ändå att Moderaterna också genom Nordiska rådets ordförande Annette Holmberg-Jansson hedrar den frågan när det gäller Samlingspartiet, utan att ta heder från någon annan moderat men hennes arbete är mycket gott.

Tack för det varma orden minister Zetterman. Då konstaterar jag att vi i den kommande processen i nämnden sannolikt också har ett informerat ställningstagande kring näringsrätten och jordförvärvets språkskydd. Det beskedet är jag nöjd med.

Talman!

Man kan konstatera att självstyrelsepolitiken är synnerligen intressant för lagtingets ledamöter. I den självstyrelsepolitiska redogörelsen för 2024 kan man på flera områden läsa om framgångar, utmaningar och kommande problemställningar. I vissa frågor ser man en ljusning, i andra stampar man på stället.

Vi menar att självstyrelsen står inför ett av sina viktigaste vägval någonsin, om självstyrelsen ska förbli relevant för medborgarna måste vi ta den diskussionen.
Självstyrelsepolitik, med all respekt för allt det som görs redan idag och för revisionen av självstyrelselagen, borde handla om att strategiskt och aktivt välja vad vi mäktar med att göra av det som vi redan har behörighet för. De möjligheter vi har att styra vårt samhälle på ett annat sätt än man gör i Finland, vi är inte jätteintresserade av symbolfrågorna.

Ett exempel på där vi inte på ett samlat sätt har gjort det, och där utvecklingen på olika delområden har tagit beslutet åt oss, är digitaliseringen. Inte hur vi bygger upp den digitala infra strukturen, där jobbas det på. Jag menar att vi redan under den förra eller förrförra mandatperioden borde gjort ett strategiskt ställningstagande gällande digitaliseringens betydelse för Åland? Vad kommer det att kosta? Gjort det vägvalet då stället för som nu när vi blir tvingade till det eller gör utan att egentligen ha bestämt det - att ingå i de finländska systemen, och därmed både snabbat upp processen och sparat en hel del vånda och pengar. Den enda vägen framåt för Åland är att samordna och inordna Åland i finländska digitala system, från Koski till Kanta, från alarmsystem till beskattning till fordonsregister. Små, för Åland skräddarsydda digitala lösningar som inte uppdateras eller är kompatibla med andra system är inte vad medborgarna vill ha och det är inte något vi har råd med. Det är ett vägval som nu skett.

Mycket i redogörelsen, plågsamt mycket, handlar om det krångel och de problem som uppstår när rikets system och strukturer utvecklas i den riktning man i Finland vill gå, medan vi på Åland tack vare vår självstyrelsebehörighet står kvar med våra gamla system och inte hinner ta ställning till hur vi egentligen vill ha det själva.

Vi lappar och lagar med silvertejp och nål och tråd, och försöker tråckla ihop vår hälso- och sjukvård, vår polismyndighet och vår socialpolitik med finländsk lagstiftning som gjort sig av med myndigheter vi har kvar, som har hänvisningar till myndigheter vi inte har, som bygger stora enheter som inte existerar hos oss.
Det leder till att vi sätter orimligt mycket tid, kraft och pengar på att lösa dessa problem, alltid med andan i halsen för att vi tvingas reagera, snarare än agera. Några konkreta exempel är till exempel det faktum att vi idag har en landshövding som måste anställa läkare som kan företa vissa ingrepp i den personliga friheten, för att ett sådant bemyndigande inte kan ordnas på annat sätt, eller den nyligen uppkomna situationen då lagstiftning fråntog åländska klienter placerad i Sverige sin folkpension. Eller den frågan vi har diskuterat tidigare idag, den om ägobostäderna. Vi har satt jättemycket tid på en översättning mellan två system.

Vi har två vägar att gå. Antingen fortsätter vi integreringen i de finländska systemen och den finländska lagstiftningen och bygger bort knutarna genom att vara lika. Det vägvalet gör så småningom Åland till ett litet välfärdsområde där viss service som idag finns här så småningom finns i Åbo eller Helsingfors. Vårt sjukhus blir i högre grad primärvård, vår socialpolitik mer lik den finländska och styrd av finländska regeringar.

Alternativet – det är att vi åtminstone börjar utreda hur vi kunde vara annorlunda på socialpolitikens område. Kunde Åland utnyttja den behörighet vi har och driva en egen socialpolitik? Kunde vi frångå det oerhört intrikata och byråkratiska system som utgör finsk social trygghet och bygga upp ett eget system som vore enklare, mer individanpassat men ändå rättssäkert, professionellt och heltäckande? Vi kan vi inte gå in för ett eget system som är sämre men kan vi göra det lika bra men annorlunda? Svaret vet vi inte idag, och jag vet att det finns en stor tveksamhet till om vi skulle klara det, men vi tycker att det vore dags att börja diskutera och utreda frågan. Hur ser juridiken ut i förhållande till grundlagen? Hur skulle en åländsk socialpolitik se ut om vi vill att den ska vara enklare, bättre och mindre byråkratisk. Om självstyrelsen ska vara till konkret nytta för ålänningarna så måste vi våga använda den, våga utveckla våra egna lösningar snarare än att sätta all vår tid på att gneta mot förändringar i Finland.

Ytterligare en fråga vill jag lyfta. Med vårt nya finanspolitiska ramverk höjs både i media och av kolleger i salen kravet att landskapsregeringen ska minska antalet anställda, effektivera och öka produktiviteten. Men var går smärtgränsen för när vi har en självstyrelseförvaltning som klarar sitt uppdrag? När vi inte har tillräckligt mycket verkshöjd och personal för att göra jobbet. Vi är på många områden en stat, i vår offentliga sektor finns det kanske två människor som gör det jobbet som ett ministerium gör i Finland. Det finns en smärtgräns där vi måste ta hänsyn till om vi ska ha en självstyrelse som är värd namnet så är det också en extra kostnad. Det finns många hål att stoppa pengarna i, från ÅHS till vårt utbildningsstöd och vår kommunala struktur som nu börjar blöda likviditetsstöd. Vi vill ha självstyrelsen, och vi är stolta över den, men den måste vara värd namnet, den måste vara trovärdig.

Tack, fru talman!

Tack ledamoten Fellman för ett bra anförande, tycker jag, som lyfter upp centrala aspekter i självstyrelsefrågorna i frågan om den digitala utvecklingen och hur viktigt det är för oss, om det är viktigt ur ett självstyrelseperspektiv. Jag vill säga att jag håller med till fullo. Den här frågan om socialpolitiken, det är ett område som vi skulle kunna utforska och som vi redan har behörighet på idag. Som vi redan varit inne på i ett tidigare replikskifte. Det är jättebra. Jag vill också betona det här som ledamoten säger om att vi de gångna åren har vi sett fler och fler exempel på när det krockar och det krockar med Ålands självstyrelse, och vi måste hitta olika sätt att lappa och laga de förändringarna som man genomför på finska sidan. Jag har någonstans börjat fundera lite optimistiskt på det. Börjar kanske snart nå en kritisk massa av olika typer av åtgärder som kanske kan underlätta den här grundläggande självstyrelselagsrevisionen som ledamoten är djupt involverad i.

Den sista frågan vet jag inte om jag har något svar på alls. Men det kanske är så att när nämnden nu ska behandla den här redogörelsen, kan ta med sig det som har uttryckts i den här debatten och också i den tidigare om utkomststödet, att socialpolitiken är ett område där vi har kommit till vägs ände och väljer. Antingen går vi in i den finländska verkligheten med hull och hår, som vi faktiskt nu har gjort med digitaliseringen, eller så försöker vi göra någonting annat.

Tack, talman!
Det är ju fantastiskt att höra att jag och ledamot Fellman att vi har samma uppfattning när det gäller socialpolitiken. Det är jättefint. Jag vill ändå säga att socialpolitiken som ledamot Fellman nämner här, det kommer att vara ett sådant här område som vi strategiskt under mandatperioden kommer att behöva göra det här vägvalet som nämndes här i anförandet. För det gör vi inte i ett aktivt val. Då kommer det valet göras åt oss. Jag tror inte att det här är något som kan vänta till nästa eller mandatperioden efter det, utan det här är sådant vi behöver hantera nu för att endast reagera på sådant som händer i riket anser inte jag gör självstyrelsen rättvisa, så jag tar gärna det här utredningsuppdraget, ledamot. Fellman.

Tack, talman!

Det var min starkaste reflektion när jag läste det här meddelandet. Det fanns liksom inte bara på socialpolitikens området som, trots att det nu råkar vara ett som jag intresserar mig för, utan på alla områden. När det gäller näringspolitik och när det gäller utbildningspolitik och hälso- och sjukvård så har vi de här samma konfliktytorna. Det är klart, självstyrelsen är ett system för att hantera konflikter. Men om vår tid och vår kraft går åt till att bara hantera problem så finns det ingen tid kvar för att lyfta oss, för att använda de redskapen som vi har. Det är därför jag tycker att vi nu måste göra ett vägval.

Talman!

Jag vill också tacka för ett självstyrelse progressivt anförande från ledamotens sida. Däremot måste jag ställa en kompletterande fråga, har ni alls diskuterat det här inom Socialdemokraterna? Jag tänker närmast på den replik som minister Zekaj gav tillbaks till er, ledamot Fellman.

Jo, självklart har vi diskuterat frågan senast vid ett möte vi hade förra helgen.

Talman! Jag tycker att det är ett alldeles utmärkt förslag som ledamoten Fellman för fram, och ledamoten har också möjlighet till det i och med att hon har två ministrar i regeringen och dessutom social och hälsovårdsministern, så att vi, åtminstone jag, ser väldigt mycket fram emot att få ytterligare information om hur tankegångarna går både från Socialdemokraternas sida och från regeringens sida.

Jag önskar lyfta det här just precis i den här debatten. Inte för att det finns något färdigt förslag eller någon överenskommelse inom landskapsregeringen. Det finns ingenting om en sådan här fråga i regeringsprogrammet, men vi vill lyfta det att vi har kommit till en punkt i självstyrelsens utveckling där vi måste bestämma oss för hur vi ska gå vidare. Det är inte någonting som man gör inom den här mandatperioden, eller kanske ens kommer till en slutpunkt för inom nästa. Men vi tycker att man ska börja prata om den här frågan och kanske tillsätta en utredning först kring den ganska svåra juridiska frågan. Kan man inom samma land, när det gäller individers grundrättigheter, ha olika så olika system som det kanske skulle bli?

Tack, talman!
Även jag måste instämma i de som säger att ledamot Fellman håller i det stora hela ett väldigt balanserat och bra anförande gällande självstyrelsen. Jag har bara en liten, liten nyans jag skulle vilja föra fram. I början av sitt anförande så sade ledamot Fellman att vi borde kanske strategiskt avgöra vad vi mäktar med. I min bedömning är den nyansen att vi strategiskt borde avgöra när vi gynnas av att nyttja de instrument vi har i självstyrelsens verktygslåda. Vi har alltså fått en självstyrelse för att skapa en minst lika bra, eller helst ännu bättre vardag för ålänningarna.

Det är väldigt trevligt att alla tycker att jag har sagt något vettigt, bara ni inte skulle låta så förvånad när ni säger det. Det är självklart, precis som ledamoten Kanborg säger, att ett övervägande är vad vi mäktar med och ett annat är vad som är bra för ålänningarna. Det är precis det som vi glömmer bort i det här vardagliga gnetande mot olika förslag som kommer från rikssidan. Hur ska vi göra med det här? Att vi tänker inte på vad är bäst för ålänningarna? Orkar vi göra en förändring som kräver mer arbete än att bara pussla på? Så självklart!

Tack, talman!

Tack ledamot Fellman för att hon bjöd på ett skratt! Och så måste jag bara framföra att jag tycker det är glädjande när vi för en gångs skull är överens. Det händer inte alla dagar.

Kors i taket!

Tack, talman!
Jag hade egentligen säkrat den här kommentaren i slutet ifall att det skulle ha blivit något elakheter här förut, men alla var ju rungande överens om att ledamoten Fellman hade ett bra anförande. Det har jag också. Jag tycker att det däremot är väldigt trevligt att vi lyfter självstyrelsen på ett nytt sätt och kan diskutera det framåt. För det är ju faktiskt därför vi är här. Det är därför vi är invalda i Ålands lagting för att värna, utveckla och vurma om självstyrelsen och se till att det blir så bra som möjligt för ålänningarna. Jag tycker att självstyrelsen borde få en större roll i det åländska samhället, så att folk förstår vad det är vi kämpar med alla dagar. Tycker det var ett bra anförande som faktiskt borde kanske kunna användas i utbildningssyfte. Folk vet på ett konkret sätt vad det är vi jobbar med här på dagarna.

Tack ledamot Eckerman. Det blir bara bättre och bättre det här. Jag läste Julius Sundbloms första anförande i det första landstinget, där han fritt översatt konstaterade att nu har vi fått den här självstyrelsen. Inte har vi bett om det och inte ville vi ha det, utan vi ville ha någonting annat. Men eftersom vi nu fick den så måste vi börja jobba, det var ungefär andemeningen i det som han sa. Det var väldigt fint att utgå från att det är genom vårt eget arbete och våra egna ansträngningar som vi kan använda det som gavs oss då.

I en tidigare debatt här i lagtinget så hade vi lite olika förslag på hur man skulle kunna göra, och jag tycker fortfarande att när Åland har en representation, till exempel i Helsingfors så skulle Helsingfors, nödgat behöva ha en egen representation också på Åland, så att man har nära till hands till någon som faktiskt är insatt i vår problematik. Vi ser från den här sidan som ett vettigt förslag, men det jag också tänker på är att jag har tillsammans med några vänner frågat runt lite bland ålänningar i olika åldrar. Vet ni vilken lagstiftning vi själva kan bestämma över på Åland? Folk ser ut som frågetecken. Och så säger man att vi har två olika lagböcker. Vi har också ett jättestort jobb att lyfta vad självstyrelsen är, varför den finns och så vidare. För det är ju jätteviktigt att vi värnar om den och vi har ett jättestort jobb att göra där också.

Då ska jag kasta in ytterligare en grej. Man blir ju lite besatt av saker som man råkar se på sociala medier. En av de saker jag har sett ganska många av är de här Town Hall-diskussionerna i USA. USA är ju inget föredöme just nu när det gäller demokratiutveckling, men de har dessa diskussioner där politiker sitter på en stol i ett stadshus och svarar på ofta ganska arga frågor om olika ämnen. De lyssnar också när folk sjunger sånger och gör allt möjligt.

Kanske vi borde börja med något liknande här, där vi själva skulle utsätta oss för en diskussion där man både lyssnar och ger svar på frågor.

Tack, talman!

Jag vill börja med att rikta ett stort tack till landskapsregeringen och kanske främst till tjänstemännen över den här alldeles utmärkta produkten som de har presenterat, Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordningen för Ålands lagting. Jag tycker faktiskt också att den är så pass bra att den väl kan ligga till grund även att uppmanas att ta till skolor och andra ställen när man diskuterar självstyrelsen. Den ger en bra beskrivning över situationen.

Sedan är det ju så och det är ju bra att självstyrelseloket, det tuffar på i princip i samma riktning, oberoende av det politiska ledarskapet så håller man den kurs som är utlagd år efter år. Ragnar Erlandsson, tidigare lantråd och talman, sade många gånger att självstyrelsepolitik och även annan politik är som ett maratonlopp. Det är inte frågan om när väggen kommer emot, den kommer och då är det bara att vara mentalt förberedd så att man orkar arbeta vidare.

Ett återkommande tema som finns i de här redogörelserna är förstås som självstyrelsens utveckling av svenska språket och laga samarbete. Jag ska tillstå att jag var kanske något ouppmärksam när jag läste igenom den första gången och tänkte ja, okej, det här är ganska mycket samma som har varit tidigare. Det vill säga, man fortsätter arbeta med de här stora frågorna och tar små steg framåt. Men i någon sorts form av tanke lapsus så tog jag betänkandet från i fjol och så läste jag igenom det. Och så tänkte jag kanske inte riktigt att betänkandet fullt ut motsvarar det som står i redogörelsen. Sen tog det faktiskt ett litet tag innan jag insåg att det betänkande vara kopplat till fjolårets redogörelse. Och med det försöker jag egentligen säga att de här självstyrelsepolitiska politiska frågorna tar väldigt lång tid när man ska nå ett resultat. Man tar ett litet steg fram och sen tar man några steg tillbaks.

I fjol valde jag mycket att tala om sjöfarten och självstyrelsens utveckling. I år kommer jag att sätta fokus på svenska språket och på digitaliseringen. Sen har jag ett framtidsspan, ett framtidsförslag.

Det som är intressant är att justitiekanslern i december 2024, det gäller arbets- och näringsministeriet begäran om ett utlåtande. konstaterar skriftligen att förslaget lagförslaget bara till vissa delar är översatt till svenska och han konstaterar också att remisstiden på svenska har varit kortare än vad den har varit på finska. Det är inte lagligt. Det här är inte första gången. Det är snarare en regel än ett undantag att de utlåtanden som Finlands regering vill ha eller riksdagen, på olika lagförslag, är väldigt sparsamt översatta, bara till vissa delar. Det är någonting som vi har påtalat otaliga gånger från många olika landskapsregering. Men det är ändå bra att justitiekanslern har satt ner foten och sagt att det här är inte okej.

Det som jag däremot tycker är mera bekymmersamt är Högsta domstolens bedömning av näringsrätten och näringstillstånd. Vi vet ju att Högsta domstolen hade invändningar mot vissa språkbestämmelser som man ansåg stred mot EU rätten och grundlagen. Det ledde till att presidenten valde att förorda att den skulle förfalla till centrala delar, och därmed trädde lagen inte i kraft 22. Man gjorde ett nytt försök i maj 23. Men även det trots ett gott arbete från landskapsregeringens sida som resulterade i att inte heller den lagen trädde i kraft. I det fallet hänvisar man till att språkbestämmelserna inte var överensstämmelse med EU:s krav. Vilket vi från åländsk sida inte riktigt kan omfatta med tanke på att det finns flera länder inom Europeiska unionen som har flera olika språk som man hanterar.

Det andra som jag vill ta upp nu är digitaliseringen. Jag sticker ut hakan lite och säger att Åland och självstyrelsen och vi ålänningar har två extra svåra utmaningar. Det ena är digitaliseringen. Det andra är Finlands intresse av att omorganisera sig internt.

Låt mig börja med digitaliseringen. Vi vet att kostnaden för ett datasystem för 30 000 ålänningar är snarlikt vad det kostar för 5 miljoner. Vi har gjort egna trevande försök. Ålarm till exempel. Jag tror att summan landade på ungefär 5 miljoner och nu söker man nya lösningar eftersom det inte funktionerar. Vi vet i samband med cybersäkerhet och motståndskraftsdirektivet som diskuterades här i lagtinget att regeringen vill att vi själv ska ha en egen digitaliseringsmyndighet här på Åland och att vi skall kontrollera så mycket som möjligt själv. Jag måste ärlighetens namn säga att jag är tveksam till om vi verkligen klarar av det i framtiden. Är det detta som på bästa sätt tryggar självstyrelsen och ålänningarnas självbestämmande? Att vi har en egen digitaliseringsmyndighet här? Jag tycker tyvärr måste jag säga att historien förskräcker på flera olika vis.

Hur skall vi då klara det om vi i större utsträckning behöver vi vända oss österut? Jo, vi ska se till att det finns goda kontakter och kontaktmöjligheter, både på tjänstemannanivå och på politisk nivå. Vi ska se till att vi är med före grunden läggs. När man bygger ett hus så gör man först en planering och så gjuter man en grund och sedan börjar man bygga. Vårt problem är många gånger att vi kommer in för sent. Vi kommer in när de ska sätta in fönstren eller börja rumsfördela och det är för sent. Ska man vara med nu i digitaliseringen och när det gäller nya system så måste man vara med så snabbt som möjligt, och där är det viktigt att landskapsregeringen verkligen är på tårna hela tiden.

Digitaliseringen är en stor möjlighet för Åland på många olika sätt och vis, och det gör också att vi blir ett samhälle som våra närregioner, som där mycket kan göras digitalt och man kan sätta tid på andra aktiviteter. Men samtidigt är det också en utmaning. Det andra som är en utmaning för självstyrelsen är omorganiseringen i Finland. Jag har ingenting emot deras omorganisering och det ska vi inte ha här heller. Det är deras interna angelägenheter hur man väljer att organisera sig. Men bara välfärdsområdets organisationen har ställt till enorma problem. Vi ser resultatet av det i redogörelsen. Vi ser nu när NTM- centralerna kommer att minska och bli förändrade, att det också kommer att leda till problem. Vi vet också att utalarmeringen, om vi nu vilket det verkar vara fallet, ska anslutas till det finska systemet, inte heller helt okomplicerad. Det är viktigt att landet Finland får organisera sig så som de vill. Men det är också viktigt att vi här på Åland har rätten, för det har vi, att organisera vår offentliga sektor så som vi finner angeläget.

Avslutningsvis så vill jag ge ett litet framtidsspan i maj 2024 så lämnar jag en budgetmotion skrev vi, att för många ålänningar är självstyrelsen något som bara politiker pratar om, ett teoretiskt resonemang. Men självstyrelsen är så mycket mer. Självstyrelsen i kombination med vår närdemokrati ger oss var och en möjlighet att själv påverka vår egen vardag på ett sätt som är få förunnat. Skola. Barnomsorg. Sjukvård. Äldrevård. Trafik. Post. Listan kan göras lång. Där kan vi själva bestämma hur vi vill ha det. Hur stora ska grupperna vara i skolan? Vilket språk ska man läsa? Vad ska avgiften vara vid ÅHS? Vi behöver och ska inte alltid göra som man beslutar att göra i Finland. Eftersom vi är ett ösamhälle med delvis andra utmaningar och möjligheter, samt att vi faktiskt har den unika möjligheten att bestämma själv.

Men det skulle vara väldigt viktigt, tror jag, att stärka samhörigheten och se nya möjligheter både som privatperson offentligt. Därför föreslår jag att man borde satsa på en Interaktiv informationskampanj från landskapsregeringens sida. Med det menar jag, det involverar förstås lagtinget också, men bjud in flera grupper, olika målgrupper till lagtinget. Se till att det kommer ut ett informationsblad, i pappersformat till alla ålänningar och vad självstyrelsen de facto är. På ett lättläst begripligt sätt. Utveckla digitala utbildningar, fast spel, så det finns något för alla åldrar och grupper. Ha en obligatorisk kurs för alla nyanställda i Självstyrelsegården och ge kommunerna och Kommunförbundets anställda möjlighet att delta. Samla lagtingspartierna från olika partier för att gemensamt besöka alla åländska kommuner, olika föreningar och diskutera självstyrelsepolitik tillsammans. Tillsammans är vi starka och det är nu vi behöver sluta oss samman. För omvärlden är orolig.

Talman!
Det är god stämning här i lagtinget idag, så vi fortsätter väl vara överens om det mesta, eller hur? När det gäller digitaliseringen så anser jag att vi behöver diskutera den lite mer nyanserat. Ledamoten lyfte Nis2 direktivet när det handlar om frågor om cybersäkerhet. Det berör ju också frågor om att låsa sin skärm när man går ifrån sin arbetsstation till väldiga expertis tjänster. Hela fältet däremellan. Jag tror nog att när det gäller det här vardagsnära cybersäkerhetsarbetet så vill vi gärna ha det hos oss. En annan del är att det kommer att vara väldigt kort tid tills vi inte kan skilja mellan digitala tjänster och tjänster över disk. Riket går nu in kraftigt för sitt digitalt först där man ställer om hela tjänsteutbudet till att skötas digitalt. Det digitala är ju nu helt inkorporerat i hela tjänsteutövningen och det går inte längre att separera digitalisering från normal verksamhet.

Talman!

Det var inte helt lätt kanske att uppfatta frågeställningen från ministerns sida, men för att nu fortsätta den goda stämningen. Så visst är det så att digitalisering är mycket mer än bara cybersäkerhet. Men för mig är digitaliseringen ett så pass specificerat ansvarsområde att den information jag har fått hitintills är att det finns väldigt, väldigt få djupt sakkunniga här på Åland som är tillgängliga för offentlig tjänst. Jag tror att digitaliseringen, som jag sa, är en möjlighet för Åland att utveckla både våra affärer och vårt näringsliv, men jag ser det också som ett hot många gånger, eftersom det är svårt att få tillgång till digitalt material på svenska.

Talman!
Det stämmer mycket väl att jag inte ställde någon fråga. Det är väl inte erforderligt och inte heller egentligen önskvärt, att ställa frågor. Det gjorde jag inte, utan jag diskuterade att digitalisering inte går att separera från övrig verksamhets utövning. När det gäller det övriga som ledamoten lyfte. Kring omorganiseringen så delar jag helt däremot oron att det här ställer till mycket, mycket stora bekymmer för den åländska förvaltningsutvecklingen. Flera har idag lyft socialvården som ett av de mest svåra områdena, men det skär igenom i allt. Vi ser samma utveckling inom polisväsendet där det krävs allt mer specialiserade kunskaper. Med anledning av den reform man har gjort, där det finns möjlighet, när man har mycket större enheter att specialisera sig. Vi ser samma inom räddningstjänsten, vi ser samma inom medicin. Det här passar inte det lilla Åland där man behöver vara generalist.

Talman!
Nej, det passar de facto inte därför att självstyrelselagen inte ger oss den möjligheten att på något vis möta de omorganiseringar som sker på rikets sida av offentlig förvaltning. Det är också därför som det är så otroligt viktigt att revideringen av självstyrelselagen går vidare. Vi har ju nu försökt i 15 års tid med olika grupperingar och olika specialister, allt från bara tjänstemänorganiserade, det gick inte. Vi har försökt med bara parlamentariker och det gick inte. Då får vi hoppas att det förslag som nu ligger på bordet, att det är det som ska leda oss framåt. Det är som jag säger att trägen vinner. Uthållighet. Tålamod. Det är det som gäller när det gäller självstyrelsepolitik och utveckling.

Värderade herr talman!

Ledamoten Thörnroos är säkert medveten om att den väsentligaste orsaken till att de två försöken till att skapa ny näringsrättslag på Åland, berodde på att de innehöll bestämmelser som stod i strid med grundlagens förbud mot diskriminering på grund av språk. Det finns en enkel medicin mot att komma ifrån den här problematiken, och det är att genom att i självstyrelselagen ta in en bestämmelse som möjliggör att man får diskriminera beträffande näringsutövning i förhållande till grundlagens bestämmelse om språk. Det har man gjort när det gäller exempelvis hembygdsrätt. Där har man intagit en bestämmelse i självstyrelselagen som möjliggör att man kan förvägra hembygdsrätt om en person inte kan svenska.

Talman!

Tack för det påpekandet. Jag är medveten om att det är språksvårigheterna som ligger bakom. Samtidigt gjorde ju landskapsregeringen en bedömning att det finns likartade problem i andra europeiska länder, och det var ju också därför som man gjorde ett andra försök för att försöka få igenom den här lagstiftningen. Man hade ju också varit i kontakt med Bryssel för att säkerställa att; Gör ni bedömningen att det här är fråga om negativ särbehandling? Där gjordes inte den bedömningen. Det var väl det som föranledde frågetecknet här på Åland, inte bara hos oss nuvarande opposition utan även i regeringsbänken. När så att säga den återigen stupade är av Högsta domstolen.

Jag har lite erfarenhet från Ålandsdelegationen som i bägge fallen åberopade grundlagens bestämmelser om förbud mot diskriminering på grund av språk. Högsta domstolen i bägge fallen använde sig av dels det och dels av detta med EU rätten. Det här försöket att på något sätt få någon sorts klarering av kommissionen på förhand var nog ett lite halvdant försök. Det var inte en korrekt redovisning av den tilltänkta lagen. Men som sagt var, det finns en enkel medicin, man tar in en bestämmelse självstyrelselagen, som slår ut bestämmelsen i grundlagen om förbud mot diskriminering på grund av språk vad gäller näringsutövning. Det gjorde man när det gällde hembygdsrätten, så löser man det här problemet. Så varför inte lösa problemet först och sedan skapa näringslagen.

Talman!
Det är intressanta synpunkter som ledamot Lindbäck för fram. Jag utgår naturligtvis från att landskapsregeringen har fått den informationen till sig. Sedan har ju också ledamoten möjlighet, via den position som man har nu i samband med revideringen av självstyrelselagen, att även där lyfta fram de här kloka påståendena. Så vi ser fram emot en förändring och hoppas på att ledamoten Lindbäck står på barrikaderna där.

Talman!
Jag vill stämma in i ledamot Thörnroos spaning inför framtiden. Att stärka kunskapen om den åländska självstyrelsen bland ålänningarna är ett oerhört viktigt arbete vi har framför oss.
Jag tycker det är fräscht att komma med konkreta förslag. Även vi inom Moderaterna lyfte flera saker kring hur vi kunde öka kunskapen och intresset för vår självstyrelse via våra tidigare budgetmotioner.
Vi får hoppas att landskapsregeringen och majoriteten i Ålands lagting väljer att lyssna lite mer på Pro Åland och Moderaterna framöver. Det här är viktiga saker att diskutera!

Talman!

Jag tror att det skulle kunna fylla flera funktioner, faktiskt. Dels att öka kunskapen på olika nivåer och kanske på ett lite lättare sätt än vad man har gjort tidigare. Men också det som ledamoten Nina Fellman förde fram, nämligen att gå ut och möta folk ansikte mot ansikte.

Med tanke på att förtroendet för politikerkåren måste betraktas som ganska lågt hos många ålänningar, skulle det kanske finnas en klokskap i att representanter från 3-4 olika partier åker ut till respektive kommun. Det handlar om att föra diskussioner kring självstyrelsen, istället för att fastna i internt käbbel om vem som tycker si eller så om någonting. Tillsammans bör vi representera lagtinget.

Vi bör göra dessa besök och avsätta tid för det, både på skolor, om det tillåts, och möta allmänheten.

Talman!

Jag instämmer i att det är otroligt viktigt just det här med kommunikation. Bara är i den roll som kommunpolitiker hur vi ofta lyfter, att vi måste kommunicera med våra medborgare. Vi har en ännu större uppgift i den här salen. Med tanke på hur debattklimatet är ute bland folk på Åland och kring vår självstyrelse och oss politiker här, så tror jag att det är bra. För min egen del som företagare så möter jag jättemycket folk och ser det som en otroligt värdefull del av min tid att utöver mitt ämbete här få vara och träffa ålänningarna. Jag tror att det finns mycket vi kan göra här faktiskt.

Talman!

Jag tror att det finns en samsyn i lagtinget att det kan vara bra att röra sig mera ute bland folk, och det kan ju också vara så att lagtinget, lagtingets talman tillsammans med landskapsregeringen skapar skapa en gemensam sak som att vi möter ålänningarna där ålänningarna finns. Inte bara diskussioner i den här salen. Tack för att ni har lyssnat.

Tack, herr talman!

Två spaningar som jag gjort när jag tittar igenom den här redogörelsen. Det ena är att den är väldigt välgjord. Den är informativ och den tar på bra sätt upp de utmaningar som självstyrelsen har. Den andra spaningen som är återkommande. Det handlar ju om språkproblem förstås, till exempel när propositioner kommer till en väldigt liten del på svenska. Svarstiden är kort, det där förekommer ideligen.

Jag tänkte närmast ta upp ett par punkter, lite runt skattegränsen och sen lite runt det ekonomiska systemet. Skattegränsgruppen, den parlamentariska där alla partier ingår. Den har kommit igång väldigt bra, och även om man i dagsläget kanske inte ser några direkta förbättringar så jobbar gruppen och tjänstemännen med ett antal förenklingar. Förenklingar genomgår en omfattande analys. Det kan handla om lagstiftning. Det kan handla om tolkningar, det kan handla om överenskommelser och så vidare. Vår förhoppning är att skattegränsgruppen så småningom kan komma med ett antal konkreta förslag. Jag tror att ledamot Ekström kanske kommer att komma in lite närmare på det här.

Det som man redan nu kan nämna är den skattegränsportal som ett av våra lokala IT företag har tagit fram. Skattegränsportalen är ett förtullningsprogram som är tänkt att automatisera och effektivisera förtullningsförfarande. Det här arbetet med skattegränsportalen har fortgått en ganska lång tid. Under förra regeringen som påbörjades arbetet med portalen och nu är den ute för testning. När testningen är klar så ska man förhoppningsvis sätta den i skarpt läge. I första hand så handlar det om att underlätta tullhanteringen i handeln med Finland. Eventuellt så kan systemet kanske anpassas för handel med exempelvis Sverige, men det är för tidigt att säga.

I samband med rikets regeringsförhandlingar och regeringsprogram så lade man in en skrivning om skattegränsen. Det var bra. Det var en vinst för Åland och som en förlängning på det lovade man att tillsätta en typ av arbetsgrupp som skulle jobba med skattegränsfrågor. Det här lovade man för länge sedan, över ett år sedan. Nu har man kommit längre i förhandlingarna och man pratar om en samarbetsgrupp och att den lär vara på gång nu ganska snart. Det är väldigt bra.

Sedan är det förstås intressant att veta vad får den här gruppen för arbetsbeskrivning? Vad får det för mandat? Hur blir Åland involverat i gruppen? Det som också är bra är att landskapsregeringen för diskussioner med finska tullen om att tillsätta en grupp med representanter både från finska och svenska tullmyndigheten. Med tanke på den besvärliga situation som har dykt upp på senare tid, i handeln förtullningen mellan Sverige och Åland. Den har blivit så komplicerad och lett till ökade kostnader och skapat leveransproblem. Förhoppningsvis blir det en annan grupp tillsatt som kan jobba med förenklingar där.

Sedan läser jag att landskapsregeringen ska utreda möjligheterna att med tillfälligt stöd till åländska företag lindra effekterna av de skärpta kraven. Gott så. Det är som med alla andra stöd och bidrag så måste finansieras på något sätt. Här vill jag lyfta fram den debattartikel som kollegan Harry Jansson och jag skrev för ett tag sedan. Det handlade om passageraravgifter och frågan om passageraravgifter är väldigt känslig. Det vet vi. Den har lyfts tidigare. Vissa tyckte att den var bra och vissa tyckte att den var mindre bra.

Vår ekonomi är ju skapligt dålig kan vi säga. Budgetunderskott på 29 miljoner är enligt mig ett budgetunderskott som är nära 37 miljoner om man exkluderar vissa extra ordinarie medel. Så vi har en ekonomi som inte är riktigt i balans. Vi har också en skattegräns som ifrågasätts från olika håll, och då är det väl bra om man kan titta över alla tänkbara alternativ. Med det säger jag absolut inte att det ska införas en passageraravgift. Det är mycket plus och minus men det är bra om man kan diskutera det här. Kan det gynna Åland? Kan det gynna aktörerna?

Slutligen i den här frågan där man kan konstatera att landskapsregeringen har tagit beslut om att bereda ett underlag för en beställning av en utredning över hur skattegränsen påverkar åländska ekonomin. Det är bra. Det har också varit efterfrågat på de här stormötena som har varit med bland annat näringslivet.

Några ord om det ekonomiska systemet. Tanken är att minst vart tredje år så ska finansministeriet och landskapsregeringen göra en bedömning om det finns orsak att ändra avräkningsgrunden. Självstyrelsen ger exempel på när det finns orsak. Till exempel om landskapet övertagit uppgifter från riket. Vi har övertagit uppgifter och fått mera kostnader. Då ska de få vara med i den här avräkningsgrunden. Det kan ju också vara så att någon uppgift övergår från landskapet till riket, då är det ju tvärtom. Det här ska man utreda vart tredje år ungefär.

Arbetet runt det ekonomiska systemet, uppföljningen inleddes 2023 och man tillsatte arbetsgrupper och så vidare. Man kom igång med arbetet, sedan under 24 var det meningen att man skulle fortsätta, men på grund av andra arbetsuppgifter av mer brådskande natur så fick det här helt enkelt vila under större delen av 24. Sedan återupptog man arbetet i slutet av 24 och det fortsätter nu under 2025, så får vi se om det kommer i mål i år. Tack mina vänner!

Tack, talman!

Jag tänkte jag skulle kommentera lite kring det här om passageraravgifter. Jag minns den där debattartikeln. Artikeln i sig var väl kanske inte så förvånande, utan det var väl snarare undertecknarna av den och författarna som var förvånande. Ledamoten brukar ju liksom vara en företagarvänlig ledamot som är emot höjda skatter och höjda pålagor för företag. Så jag undrar hur det tankesättet lyckas fungera ihop med det här resonemanget kring passageraravgifterna.

Tack, talman!
Tack för en intressant och spännande fråga. Det är klart att alla typer av avgifter och skatter ska betalas av någon, och då är ju frågan om vem är det som ska betala en passageraravgift? Läggs det på biljettpriset? Betalas den i det här fallet av rederierna eller blir det någon kombination där? Lite som runt utsläppsrätterna. Någon ska betala det också. Vi ville i första hand få igång en debatt runt det hela. Vinsten här kan ju vara om man går in för en passageraravgift så gynnas det åländska näringslivet i form av att man kan finansiera skattegränskostnader exempelvis. Gynnas det åländska näringslivet så gynnas den åländska befolkningen och kanske till och med transportörerna. Så det är en mångbottnad fråga.

Tack, talman!
Jag tänker lite så här, att om det är så enkelt för rederierna att de bara höjer biljettpriserna med motsvarande som den här passageraravgiften skulle vara. Borde de ju rimligtvis ha gjort det redan nu, för att höja sina intäkter. Man kan tänka sig att det kanske är rederierna som får betala större delen av det. Det kan man ju tycka är fullt rimligt såklart, men om det går åt andra hållet att det är konsumenten som får betala. Egentligen, så spelar det inte så stor roll vem det är i det här fallet. Om man ser på det rent ideologiskt så är det ju fortfarande samma sak som att man gör det dyrare för antingen konsumenter eller för näringsidkare. Man gör det helt enkelt dyrare och för över mer pengar från människor eller företag till staten.

Det som i all business att det finns en som betalar. En annan som får pengarna. Om det kommer in en passageraravgift till landskapet. Vad gör landskapet med pengar? Man kan täcka ett underskott som är jättestort och det hamnar in i driften. Eller är det för att stöda näringslivet så det blir en rundgång mellan pengarna? Det är helt sant att någon betalar, någon tar emot pengarna. Det här är, som jag nämnde tidigare, en debattartikel för att få igång diskussionen. Kanske det visar sig att det här är en bra idé eller att det inte är en bra ide.

Talman!

Ledamot Höglund nämner i sitt anförande bland annat Skattegränsportalen, som nu utvecklas av ett åländskt IT företag, och här vill jag främst framföra ett litet förtydligande ur företagens perspektiv. Den här portalen underlättar själva inrapporteringen till tullen. Däremot så kvarstår allt arbete som finns med att skapa revisionsspåret som man är tvungen att skapa, det vill säga all manuell dokumentation av ankomstnummer, försändelsenummer, fraktnummer, dagar, matchningar med fakturor. Det här kommer fortfarande inte att ske per automatik och det arbetet kvarstår. Det vill säga att det här är endast en liten, liten del i lösningen. Men den stora ekvationen är fortfarande kvar att lösa, och det tycker vi också måste vara så pass ärliga att vi betonar att det här är en mycket liten del.

Tack för det påpekandet. Jag är lite osäker på hur den revisionsspårningen spelar in i det här IT systemet. Vi var från Centern på studiebesök förra veckan och träffade ett lite större företag. Det blev förstås att diskutera ganska mycket skattegräns. Vi diskuterade portalen och de konstaterar att vi kommer inte att ha någon speciell nytta av den här portalen. Vi kommer kanske inte att använda den för att vi måste ändå göra ett arbete. Medan andra företag har sagt att det här kommer att underlätta väldigt mycket. Så vi får väl se när den är testad och man får se den i skarpt läge, hur den underlättar - om den underlättar. Förhoppningsvis så finns det ett antal, stort antal som har nytta av den.

Tack, talman!

Jo, i skedet vad det gäller tullrapporteringen så kommer den garanterat underlätta arbetet. Istället för att manuellt överföra den här informationen så får man det gjort med en automatik. Det är väldigt positivt, men förarbetet får man ingen hjälp med. Det måste fortfarande göras manuellt och det är något som vi gemensamt i till exempel den parlamentariska gruppen måste se hur vi underlättar även den situationen för ålänningarna. Sen måste jag också, likt kollegan Egeland återkomma till passageraravgifterna. Jag hade förmånen att debattera det här tillsammans med ledamot Jansson och ledamot Fellman i Ålands Radio i somras, strax efter den här debattartikeln skrevs. Jag vill betona samma sak igen. Det här är en extra näringsskatt och i sista ändan så kommer det att drabba resenärerna och därmed ålänningarna, för det kommer att leda till höjda priser.

Vi kan ju konstatera att debattartikeln ledde till en debatt ganska snabbt i radion. Det är så att vad det än gäller så skall alltid någon betala och frågan är hur man kanaliserar pengarna. Så det är bra att det debatteras.

Talman!

Ledamot Höglund nämner den här skattegränsportalen och hur bra arbetet har kommit igång med skattegränsens referensgrupp. Det är bra och mycket lösningar på gång med handeln österut. Det fick vi höra. Men sedan kommer vi till kruxet i ledamot Höglunds anförande. Eventuellt, eventuellt, eventuellt möjligt på sikt med handel med Sverige så att säga. Det här är ju någonting som det åländska näringslivet inte vill höra. Man vill inte höra eventuellt, utan man vill höra konkreta förslag på lösningar. Det här är problematiskt, för handeln västerut har blivit ännu mer bekymmersam än vad den var tidigare. Det här är någonting som behöver lösas.

Jo, om vi tar skattegränsportalen så fick vi en snabb visning på ett av de stormöten där näringslivet var inbjudna. Då konstaterade man att det här gäller i första hand mot riket. Så kom frågan att kan det här också användas mot andra regioner, till exempel Sverige? Och då, om jag tolkar rätt, så kom svaret, eventuellt. Jag vågar inte stå här och säga att det här kommer att funka mot Sverige om två år, för det har jag ingen aning om. Kanske ingen annan heller.

Talman!

Vi lämnar ordet eventuellt. Alla hamnar i våra närregioner tar ut passageraravgifter. Därför var det intressant att se att Centern lyfter det här i en debattartikel, och att man lyfter och ser på lite andra perspektiv på det här. Vi har ju två offentligt ägda hamnbolag på Åland. Passageraravgifter är ju någonting som man har diskuterat förut, och jag håller inte med ledamoten Kanborg i ett tidigare replikskifte att det skulle kunna bli en avgift. Vi skulle kunna se möjligheterna istället, att kunna få in högre antal inresande genom att göra om den här avgiften, så att till exempel passagerare som går i land får rederierna betalt för etc. Då ökar vi attraktionskraften med inresande också och det gynnar det landbaserade näringslivet. Så jag tror att det finns möjligheter att se över passageraravgiften som egentligen heter resandeavgiften, att kunna se över den och göra någonting åt den. Det skulle vara bra för Åland, tror jag.

Tack ledamot Holmberg. Det här är väl också ett exempel på hur nyttig en debattartikel kan vara. Att den sporrar folk och inspirerar folk till att se inte bara på problem och kostnader, utan också sådant som kan skapa något gott för samhället. Det är bra.

Tack, herr talman!

Jag har nyligen varit på besök till parlamentet i Baskien. Jag tänkte göra en liten utblick. Vi är ofta fast här på Åland och funderar på vår självstyrelse då kan det vara intressant att se lite hur det är på andra ställen.

När det gäller just Baskien. De som pratar om självstyre, brukar berömma Baskien för att de har så stort självstyre, framför allt inom det ekonomiska området. Det stämmer att de har det. Men de kulturella grunderna i Baskien är absolut inte på samma nivå som vi har här på Åland. En central frågeställning som jag funderar mycket på är hur klarar självstyrande områden, dels på Åland men också på andra platser i världen, av globaliseringens påfrestande och bevarandet av den kulturella identiteten.

I Baskien, är det drygt 30 % av de som bor där som talar baskiska. Andelen är något högre i den självstyrda delen av Baskien. Man kan fundera, det är ett självstyrt område som har en stark självstyrelse som vi pratar väl om och gott om. Men det är väldigt få som pratar baskiska. Kan vi föreställa oss ett Åland där mellan 30 och 40 % pratar svenska? Det tror jag att många med mig har väldigt svårt att föreställa sig. Men det finns platser som den jag just gav ett exempel på där det är på det här viset.

Andelen människor som talar baskiska minskar kraftigt, trots stora ansträngningar från parlamentet. Man försöker bevara den kulturella identiteten och språket i Baskien. Istället pratar man spanska. Man kan för att få förståelse för det här om man tänka på att födelsetalen i Baskien är 1,28 bland baskerna och samtidigt så har man en väldigt hög grad av invandring från Sydamerika och olika delar av Spanien. Detta sammantaget leder till att den spanska kulturen tar över den inhemska, baskiska kulturen. Det här trots omfattande frivilliga insatser från parlamentet.

Varför säger jag det här då? Jag säger det för att vi kan lära oss av just det här exemplet, vad som kan ske med ett självstyrande område om man inte beaktar de här frågorna dagligdags och ofta. Det gör vi här på Åland, men jag lyfter ändå upp det. Det kan ses som ett varnande exempel på vad som kan ske om vi till exempel börjar släpa efter med språkkrav och rättigheter, börjar kompromissa med vår hembygdsrätt och jordförvärvsrätt, till exempel.

Idag så har vi det förhållandevis bra ställt där den absoluta majoriteten på Åland talar svenska, och språket är som bekant grunden till den kulturella tillhörigheten och vår identitet. Jag har personligen fått förnyad insikt i att de regleringar som vi har genom självstyrelselagen som bevarar svenskan och hembygden, inte ska förändras eller luckras upp i någon betydande omfattning. Jag tycker att lagtinget som helhet har visat prov på det här, vilket man ser i den här självstyrelsepolitiska redogörelsen. Så det är bra. Det känns ändå som även om vi är oeniga i diverse frågor så när det gäller självstyrelsefrågorna tycker jag att det finns ganska stor majoritet för att vi ska fortsätta utveckla den. Så är inte fallet i Baskien alla fall inte lika stor majoritet. För Åland är enspråkigt svenskt och vi vill att det ska förbli så.

Det var en liten kort utblick. Jag tänkte nämna några andra saker också. I det här meddelandet lyfter man upp Ålands Akademi och det är bra. Samtliga insatser som syftar till att stärka vår kulturella identitet och sprida den till omvärlden är insatser som jag personligen tycker är bra och positiva. Man får ju se lite från fall till fall. Men som helhet så tycker jag att det är väldigt bra.

Ett annat bra exempel i redogörelsen är att man lyfter upp AX märkningen. Det är ett väldigt synligt exempel på hur vi kan visa att nu är vi på Åland. Här är våra registerplåtar, de ser annorlunda ut. Det är kulturella markörer som vi inte ska ta alltför lätt på. Det kan också sägas att det här med AX märkningen var ett ärende som inleddes under förra mandatperioden, och som nu verkar nå sin upplösning. Viktigt att man behåller det karakteristiska utseendet på våra skyltar när man ska standardisera eller göra det EU vänligt, att vi får AX märkning.

Egentligen så tycker jag att det existerar inte så mycket prat om just kulturens betydelse för vår självstyrelse. Utan kulturen, den svenska kulturen, vår åländska identitet så finns det ingen självstyrelse. Det är någonting som jag säger ofta, men man inte kan ändå undgå att så är det. Det är också sådana saker som borde finnas med i ett sådant här meddelande, nu finns det inte med på det viset. Vi kan inte ignorera kulturens betydelse för vår identitet. Det är en grundläggande del av vilka vi är som ålänningar.

Jag tycker också att i närtid så ser vi ett exempel där man internationellt har fått väldigt stor framgång i det här, och då pratar vi förstås om den här låten som vann Melodifestivalen, Bara Bada Bastu. Som vi alla säkert känner till vid det här laget. Det är ett exempel på hur en finlandssvensk kultur lyfts fram och sprids över hela Europa. Det är ett exempel som visar på att vi pratar mycket om lagstiftning och vad som ska förändras. Men kulturens stora betydelse när vi pratar om att sprida Ålands exemplet i världen skall vi inte underskatta. Vi har till exempel formgivare som ställer ut i New York och London och flera framstående artister. Det nämns inte så mycket meddelandet, och det kanske man kan fundera på till nästa år med att lyfta fram de största händelserna på det kulturella området.

Det ska ändå sägas att den största kulturella händelsen, troligtvis under fjolåret, 2024. Var filmen Stormskärs Maja, den filmen har gjort mycket för just det här som jag pratade om, att sprida Ålands exemplet och berätta vilka vi är. Väldigt bra exempel. Så mera sånt. Det behöver inte ske på skattebetalarnas bekostnad, utan det kan också ske helt utan att vi stöder det. Jag tror till exempel att den här filmen hade blivit av utan att vi hade bidragit till det.

Tack, talman!

Det är en intressant vinkel som ledamoten Wikström lägger på den här självstyrelsepolitiska redogörelsen kring kulturen och kulturens roll. Det är en viktig fråga och kultur är någonting vi ska prata mer om i den här salen. Olika typer av kultur, vad man nu definierar det som, också intressant. Vid sidan av kulturen är det svenska språket, någonting som är centralt i självstyrelsen, och det börjar te sig allt eftersom svenska språket i resten av Finland får en allt svagare roll. Att självstyrelsen är en av de snart få kvarvarande riktiga garantierna för svenska språket i Finland. Åland får en viktigare och viktigare roll allteftersom tiden går och att faktiskt vara ett fäste för svenskan i Finland även för resten av Svenskfinland. Kontakterna till resten av Svenskfinland genom exempelvis folktinget och sådana institutioner är väldigt viktiga. Att vi där också framhåller självstyrelselagens starka skydd av de svenskspråkiga i Finland.

Tack, herr talman!

Ledamoten har helt rätt att vi identifierar oss som ålänningar i en bredare kontext skulle man kanske kalla oss finlandssvenskar. Jag håller helt med om att när det gäller bevarandet av det svenska språket i Finland, så spelar Åland en betydande roll när vi har våra språkskydd som resten av riket och finlandssvenskarna saknar. Man ser det om man vistas på finska sidan. Att finskan, den kryper in mera och mera, den tar över samhället, inte tar över helt och hållet. Men den kryper in i samhällen som tidigare har varit väldigt mycket mer svenskspråkiga än vad de är idag, till exempel i Nagu på sommaren. Jag åker dit varje sommar och den senaste sommaren, då gick det inte att få servering på svenska. Det är första sommaren i mitt liv.

Tack, herr talman!

Det är ju en mångfacetterad fråga kring språk, och det handlar ju också om vilka dimensioner man lägger på det. Det handlar också om vilket språk man har rätt att få tala. Vilka språk har rätt att få finnas? Där har vi också en roll på Åland. Att precis som vi vill hävda att vi har rätt att prata svenska och så har vi minoritetsspråk i vårt samhälle. Vi måste också värna deras rättigheter. Det finns fler dimensioner i den här frågan som är väldigt viktiga. Det handlar också mycket om myndighetsspråket finska gentemot minoritetsspråket finska som vi har på holmen. Det här skulle man kunna diskutera en hel lagtings debatt. Jag tror att språkfrågan är viktig att hantera mångfacetterat och hantera åt båda hållen. Att det inte är finska per se som är ett problem på Åland. Det handlar om de grundläggande rättigheterna som självstyrelsen ger, att använda svenska språket på Åland och sedan också hur vi ska hantera språket i vårt samhälle.

Tack, herr talman!

Ja, det kan jag hålla med om. Vi pratar om minoritetsspråk och svenska, så självklart ska det finnas minoritetsspråk på Åland. Vi har väl 80-90 olika språk som talas. Självklart ska de finnas. Men jag vill ändå betona det här att svenskan och att man talar svenska. Även om man talar ett minoritetsspråk så är det oerhört viktigt att befolkningen talar svenska. Kommer man hit så ska man lära sig svenska. Det är väldigt bra att samhället har ett tydligt krav på det. Att svenska är det som gäller, man får gärna tala andra språk men svenska är det som är grunden för vår självstyrelse. Det är någonting som vi förväntar oss av människor som kommer hit. Att man lär sig svenska. Det är i alla fall min åsikt.

Tack, talman!

Jag sitter som ordförande i referensgruppen för finansministerns arbete för skattegränsen. Jag tänkte säga några saker om det som en del av den här redogörelsen. I den här gruppen jobbar vi med att försöka hitta några konkreta frågeställningar. Ledamot Höglund var redan inne på några av dem och nämnde flera saker. Jag håller med honom i mycket, om passageraravgifter kan jag inte hålla med honom i alla fall. I övrigt så har vi väldigt stor samsyn i det här som vi också har i gruppen, tycker jag.

De här frågeställningarna som finns i gruppen. Det är olika områden som man jobbar inom. Dels så har vi vad man kan göra inom befintliga regelverk. Det är viktigt att förstå att det finns ett ganska omfattande regelverk, men det finns också saker man kan göra inom det här och kanske lite skruva i saker.

Den andra delen är att titta på frågeställningar som kräver att vi någonstans ändrar på nationell eller på EU nivå, att man ändrar regelverk eller ändrar tolkningar av saker. Vi behöver kanske en ny anvisning eller diskutera och göra saker för att kunna göra mera förenklingar.

Den tredje delen av det här som också är viktig, är att det finns kommande regelverk på gång. Vi har en ny tullkodex som diskuteras just nu, och även där behöver vi nu vara aktiva på den, även om det kommer att dröja ett antal mandatperioder innan den kommer på plats. Det här har man också jobbat med, ny tullkodex, under flera mandatperioder. Så det är ingenting nytt för nu. Men vad jag vill säga med det här är att vi har hela tiden olika saker som vi behöver ha ögonen på. Flera bollar som rullar samtidigt och de hör till olika delar, så det tycker jag är viktigt.

Det som jag tycker är lite intressant nu är att vi har ett antal frågeställningar som kunde förenkla vissa processer. Tyvärr har vi inte någon silverkula som gör det här enkelt för allting, men däremot så finns det vissa processer som man kunde göra och där tycker jag att vi kommer framåt i dem. Det finns flera som vi diskuterar med. Men som nämndes tidigare här så är den här vägen framåt beroende av att vi får diskutera på allvar med finansministeriet och finska regeringen. Där finns det framför allt två samarbetsgrupper som borde tillsättas, jag vet att man ligger på att det ska göras.

Den ena kommer från det här regeringsprogram och den utlovade arbetsgruppen där som ska tillsättas. Den väntar vi på, vi har fått löfte om i år igen att den ska göras. Den hoppas jag kommer. Den andra arbetsgruppen som vi väntar på är den mellan finska och svenska tullen, där vi också kunde diskutera de här frågeställningarna väldigt konkret. De här två grupperna skulle vara centrala för oss för att komma vidare.

Rent konkret då, som vi har på bordet, som kommer kanske inom kort att bli mera tydligt, den nämns i den här redogörelsen, skattegränsportalen som även nämndes tidigare. Jag upplever att den kommer att spara tid åt en del företag. Fortfarande så krävs det ett grundarbete bakom det här för att hålla koll på det. Men bara den här portalen i sig och de registreringar man gör där gör ju att man i viss mån skapar en audit trail. Det är inte alla företag som har ett eget redovisningssystem som är så avancerat. Här kan man kombinera det lite och sedan gräva vidare på andra håll om man behöver hitta detaljerade uppgifter. Men det kommer att spara en del tid för vissa företag, och det finns också något som vi sedan kan bygga vidare på för att titta på att utöka till internationell handel. Men då är det flera parter som behöver vara med i den diskussionen och därför blir det svårare. Så vi kan inte utlova så mycket annat än att vi ska vara intresserade av att gå vidare åt det hållet. Det är väldigt tydligt.

Det som jag skulle vilja påminna lite är om de här behörigheterna. Den här frågan är som sagt inte Ålands behörighet. Lagtinget har ingen direkt behörighet på de här frågorna, utan vi behöver tala med dem som har behörigheten. Det är också därför den här frågan tar så påfrestande lång tid att rulla framåt. Vi måste hela tiden be om att få en plats vid bordet. Be om att någon annan för fram saker åt oss och försöka hjälpa dem med processen och med underlagen. Men vi får inte göra det själva. Så är det bara. Men att det är något som påverkar Åland så pass mycket att man tar ett väldigt stort grepp från landskapsregeringen på det här och också från min sida.

Jag skulle vilja säga en sak som jag tror är viktigt i det här, och det gäller hur vi formulerar oss när vi pratar om Åland och det här skatteundantaget. Det är så att Åland är ett särskilt skatteområdet inom EU. När vi pratar formellt med tulltjänstemän eller med andra tjänstemän, internationellt med ambassadörer och liknande, så är det viktigt att vi nämner oss som det särskilda skatteområdet, Åland. Det nämns ibland att vi skulle vara ett tredjeland, och det är väldigt lätt att göra den jämförelsen för det ibland är lite samma processer, ibland till och med samma blanketter och kan uppfattas som ett tredjeland i vissa fall. Men vi är inte ett tredjeland. Tredjeland är länder i Asien eller utanför EU. Vi är det särskilda skatteområdet. Vi är med i Unionen och vi är där. Det har en väsentlig skillnad, framför allt i EU sammanhang när man diskuterar de här frågorna. Jag skulle bara vilja påminna alla ledamöter om det. På stan har jag inga problem med att någon annan pratar om oss som tredjeland, men jag tror att vi måste bara komma ihåg det här när vi ska diskutera med tjänstemän eller andra om det är att vi har ett särskilt skatteområdet.

Avslutningsvis så vill jag bara berömma alla mina kollegor i den här referensgruppen, både lagtingsledamöter från olika partier, representanter från externa organisationer, tjänstemännen som är med. Det finns många olika perspektiv i den här gruppen. Det finns många olika kunskaper, både historiska och nuvarande perspektiv på hur man ska jobba framåt, och det är ovärderligt för den här gruppens arbete. Så tack för att ni är med!

Talman!

Skattegränsreferensgruppen gör ett viktigt arbete. Stort tack för det! För mig och många ålänningar så är de åländska rederierna en del av självstyrelsen. Vi har haft en fungerande trafik i över 65 år, till och från Åland. Har man i arbetet i skattegränsgruppen involverat rederierna eller hört rederierna hur de ser på det här. Vi vet ju att det finns ett visst engagemang i det här skattegränskontoret, för att om inte skattegränsen blir mer hanterbar så kommer ålänningarna att börja rösta in folk som vill avskaffa den här skattegränsen. Det vore väldigt ödesdigert för Åland. Så hur ser gruppen på det här?

Rederierna är inte direkt representerade i gruppen. Det är de inte, men däremot är de indirekt representerade på olika håll. Dels har vi företag och organisationer som är med där rederierna är medlemmar och där är det absolut med. De är också indirekt med i det här skattegräns projektet som heter något annat, som jag tappat namnet på, där de är med och finansierar det. Där har jag förstått att det sker avstämningar och diskussioner kring det. Så på det sättet är de med. Det hålls väl också mellan varven lite möten mellan olika organisationer, de har någon säkert information om vad som händer på ett översiktligt plan om olika saker. Dels indirekt via de här men på annat sätt. Men de har ingen direkt representant här. Jag håller med dig om att de är viktiga.

Talman!

De är jätteviktiga och min fråga egentligen var ledamot om den här referensgruppen har hört rederierna eller haft möten med dem. Vi har tidigare i diskussionerna och debatterna kring det här ämnet hört hur viktigt det är att man kommunicerar och man gör saker tillsammans. Vi får inte få den situationen att det är vi och det är de. Vi måste börja prata och ha en kommunikation, en förståelse som är väldigt viktig i det här viktiga ärendet. För annars så har vi stora problem inför kommande val. Därför är det bra att den här utredningen är på gång så att säga.

Jag tror också att det är bra att den här utredningen är på gång. Den kan vara viktig. Vi har inte direkt hört dem i referensgruppen. Vi har inte haft möte med dem på det sättet. Jag upplever inte heller att vi ännu direkt har haft någon fråga som på något sätt har berört dem direkt. Men det är klart att skulle det någon gång komma upp en fråga där vi känner att det här är nog viktigt att rederierna får komma till tals, så är det självklart så att de behöver involveras med höranden och sådana saker. Så är det. Men jag uppfattar väl ändå att de är indirekt informerade om arbetet. De är absolut med i tanken kring det här. Men jag ska ändå säga att hela gruppen, referensgruppen, fokuserar på att förenkla arbetet med skattegränsadministrationen och det är där vi vill komma framåt. Då är det nog det landbaserade åländska näringslivet som är i fokus just nu.

Tack, talman!

Jag har egentligen ingen fråga. Jag vill bara uttrycka min uppskattning över den närapå besatthet som ledamoten Anders Ekström leder det här arbetet med. Jag tror att det är precis den här typen av nörd approach till de här frågorna som är nödvändig, där vi tidigare har ägnat oss åt att försöka hitta en lösning så borrar vi nu ner oss i en fråga i taget och försöker hitta en konkret lösning på det. Gör det i ett parlamentariskt sammanhang där faktiskt alla idéer prövas och alla tankar kommer fram. Kanske vi lyckas åtminstone med någonting den här gången. Jag tror inte att man kommer att komma i mål, men man kanske kommer en bit på väg.

Jag tackar för berömmet och jag tar till mig av det. Stort tack för det! Jag ska säga att jag hoppas att vi kommer framåt i de här frågorna, och är det något jag har lärt mig av sannolikhetslära så är det att har man många bollar i luften så finns det en större chans att man rullar på mål.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden omfattas?

Ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden.