Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Ärade lagtingsledamöter. Vi har idag äran att presentera ett lagförslag som tar sikte på att skydda sådana som upptäcker oegentligheter runt om i samhället och känner ett behov av att föra det vidare, och att man då ska vara trygg i att det inte leder till repressalier och sker det någon form av sanktion och repressalier som kommer att få följdverkningar för den som agerar för att skada visselblåsaren.

Det här är ett lagförslag som, med tanke på när EU-direktivet i fråga borde vara implementerat till fullo, är försenat. Det beror naturligtvis på att det hänger ihop med vad som händer i Finlands riksdag i detta nu. Vi är försenade på grund av att lagförslaget från regeringen Marin gav det så sent som i september i år.

Som framgår av lagförslaget så är det återigen en lagstiftning som är av blandad natur där systemen går in i varandra. Vi har alltså ett system för den offentliga delen av Åland och vi har ett system för den privata delen av Åland som då regleras via den lagstiftning som behandlas som bäst i Finlands riksdag.

Jag vill rikta mig direkt till utskottsordförande Juslin med en hälsning. Nu ligger ju då lagförslaget som bäst i Finlands riksdag. Det är arbetslivs- och jämställdhetsutskott som är huvudutskott. De har kommit så långt att man har begärt in utlåtanden från andra, varav lagutskottet så sent som i dag har lämnat sitt yttrande. Jag överlåter med varm hand till utskottsordförande att bestämma hur lag- och kulturutskottet här i vårt parlament hanterar det. Vill man börja nu så går det naturligtvis att starta resan så att säga och analysera vad det innebär. Eller så väljer man att vänta in när huvudutskottet i Finlands riksdag kommer med sitt för att ha helheten klar och då naturligtvis se till att de paragrafer, som vi nu räknar upp, ska sammanhänga med rikslagstiftningen. Det blir ganska viktig.

Vi har ju valt att göra så här och hoppas på förståelse från parlamentet för att vinna tid. Vi vill inte, trots att vi är beroende av vad som händer i Helsingfors, att vi ska bli ytterligare försenade. Det finns naturligtvis, till följd av det här, en risk att EU-kommissionen går vidare från skriftligt yttrandet till andra allvarliga åtgärder. Det här är för att vinna tid.

Jag kan väl säga inledningsvis att jag igår kväll på nytt började bekanta mig med den här lagstiftningen, för det här har vi hållit på med länge och det här är ett typexempel på hur vår lagberedningen belastas resultatmässigt på ett dåligt sätt. Vi hade mer eller mindre ett färdigt förslag under fjolåret och så uppstod det nya överläggningar och diskussioner i Helsingfors bland ministerier och bland de arbetsgrupper som jobbar med det och det betydde att vi då fick göra halt.

När jag satt med detta igår kväll så slog det mig en sak. Dagens generation av yngre politiker kanske minns en man som heter Paul van Buitenen. Det är en modern hjälte när det gäller att få EU till vad EU är idag. Vi som var med på det glada 90-talet till fullo följde med hans öden till punkt och pricka. Den mannen var den första egentliga visselblåsaren som starkt bidrog till att vi har en union i dag som vi kan vara betydligt stoltare över än hur den såg ut på 90-talet. Denna man larmade till EU-kommissionen, Santer-kommissionen. Han fick en reprimand i stället för att hyllas för att han avslöjade oegentlighet på oegentlighet. Men han fick hela Santer-kommissionen på fall och den fick lov att avgå.

Med detta skulle jag vilja påstå, talman, att vi har en bidragande orsak till att vi har ett Europaparlament i dag som är modernt, tar saker och ting på allvar och skaffar sig en given roll inom EU-systemet, dvs. att man är medlagstiftare. Det var ett viktigt skifte i EU:s historia. Denne van Buitenen har starkt bidragit till att vi här i dag kan presentera det nu aktuella lagförslaget för Ålands del.

Det här är i den nordiska kontexten inte så revolutionerande i sig. Vi har ju också som framgår av lagförslaget olika speciallagstiftningar om den här typen av skydd för den som vill avslöja oegentligheter. Men saker och ting tar betydligt längre tid. Det här blir allmängiltigt och utgår från de 140 olika EU-direktiv som är själva grunden och därmed botten för hela systemet. I inledningen räknas de tio politikområden upp som det här direktivet och den här lagstiftningen berör. Så där finns ju allt från offentlig upphandling ner till skydd av privatliv osv.

Vi har naturligtvis valt att försöka göra det bästa möjliga. Redan inledningsvis så förstår ni varför vi har valt en blankettlag. Det är ju inte populärt, men här finns det absolut inget alternativ. Som sagt var, övervakningen av samhället till den här delen - om vi kallar den övervakning, i alla fall de administrativa verkningarna - är ju på det viset att det offentliga Åland kommer att ha sin rapporteringskanal via landskapsrevisionen. Jag är glad att landskapsrevisionen har accepterat en sådan roll. Vi är ju inte oroliga att det skulle bli överbelastning för landskapsrevisionen. Vi är inte heller oroliga för kostnaderna för att bygga upp ett rapporteringssystem. Men det är oerhört viktigt att man i det här systemet har en oberoende instans som har en sådan status att man kan fungera som mottagare av klagomålen. De facto blir det ju så att det är en central position för landskapsrevisionen.
Landskapsrevisionen kommer då att ha, om man jämför med det finska systemet, också den privata delen av Åland. Landskapsregeringens roll är att jämställa med justitiekanslersämbetet som är den som då är mottagaren av rapporter på riksnivå och även då via den privata delen av Åland.

Herr talman! Det finns många detaljer i det här lagförslaget. Jag vill kort säga att de som berörs av de offentliga Åland är ju då av kommunerna enbart Mariehamns stad på grund av storleken. Men vi har kommunalförbund som också kommer att beröras. Vi har polisen, Fastighetsverket och Posten Åland med flera och Ålands penningautomatförening inte minst. Så där har ju vi det primära ansvaret. Men även ett 25-tal åländska företag, alltså de som har fler än 50 anställda i dag, kommer att beröras av det här. De ska också se till att de har ett rapporteringssystem som svarar mot andan och meningen i det här EU-direktivet.

Jag tror att jag stannar här och svarar på frågor. Tack!

Tack, talman! Tack vicelantrådet för presentationen. Jag tror att utskottet kommer nog att fördjupa sig i den här lagstiftningen. Vi behöver nog ha den här dialogen med landskapsregeringen kring tidtabellen för att tidsfristen har ju i princip redan löpt ut, så på det sättet måste man nog se det som ett brådskande ärende ändå. Men den här dialogen med landskapsregeringen måste vi nog upprätta här direkt efter budgetdebatten, som jag ser det.

I övrigt så återkommer jag till några frågeställningar i mitt anförande.

Tack ledamot Juslin. Naturligtvis står vi till tjänst och ska bidra till det.

Jag fick frågan av någon kollega som undrade varför vi inte hade riksdagslagstiftningen med som bilaga som vi brukar? Men i och med att det inte finns en lag de facto så vill vi inte vilseleda lagtinget i övrigt. Det är, som sagt var, en regeringsproposition som behandlas som bäst och där hittar man naturligtvis den lagstiftning som åberopas och där blankettlagen då gör undantag på punkt efter punkt.

Jag är övertygad om att vi kommer att ha ett gott samarbete, som vanligt, med lag- och kulturutskottet.

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson för en bra presentation. Jag vet att vicelantrådet har fullständig kontroll och insyn i lagberedningsarbetet i ett brett spektra.

Jag och den liberala gruppen börjar bli fundersamma nu. Vi har idag redan diskuterat lagstiftning och konstaterar att vi har flera stora lagpaket som inte hinns med. Vi har många brådskande lagstiftningar som egentligen heller inte hinns med i tillräckligt snabb takt. Vi har också den här ständiga frågan; landskapslag kontra blankettlagstiftning och så har vi resurseringen till lagberedningen. Är det vicelantrådets uppfattning att vi idag egentligen väljer blankettlagstiftning på grund av bristande resurser och bristande tid?

Det var faktiskt en berättigad fråga som ledamot Holmberg ställde. Jag skulle väl säga, lite fegt kanske, både och. För i vissa fall så är det givet att blankettlag är det enda möjliga just när systemen går in i varandra och vi är tvungna av ekonomiska skäl att inte skapa helt egna system. Och sedan naturligtvis polislagen, som redan har varit aktuell från talarstolen idag, där är det självklar för det handlar om trygghet och att säkerställa.

Det fanns ett papper en gång i tiden från dåvarande lagberedningschef Lars Karlsson som bra beskriver det här och hur vi egentligen borde göra. Jo, blankettlagar när det handlar om icke politiska frågor av teknisk natur, då kan man köra blankettlagar. För vad har vi för intresse, om vi tar gödsel eller kemikalier, vad har vi för intresse av egen lagstiftning egentligen? Ingen bryr sig. Men sedan kommer politiken in och där borde vi vakta mera (… taltiden slut).

Som jag sagt förut, den liberala gruppen och undertecknad är absolut inte emot blankettlagstiftning. Det är ett klokt sätt sett till ekonomi och kvalitet och att få fram lagstiftning. Jag tror att vi kommer att lyfta frågan under nästa veckas budgetdebatt. Jag tror att vi behöver ta det där inriktningsbeslutet kring lagstiftningen, det kanske också kan vara långtidsverkande att vi har en linje, oberoende om man sitter i landskapsregeringen, vilka lagar vi ska ge en egen handpåläggning på och vilka som vi ska gå in för blankettlagstiftning. Nu känns det på något sätt som att resurserna minskar och kön med lagstiftning bara ökar. Vi hinner inte springa riktigt tillräckligt snabbt som det skulle krävas.

En annan sak som jag också hoppas att vi kan lyfta nästa vecka. Det är det som vi kallar 1:1 systemet. Vi tillför byråkrati och lagstiftning, men var tar vi bort någon gång? Det känns på något sätt så när man sitter här, för bara i dag så har vi fått ganska mycket ny lagstiftning. Vad har vi tagit bort, vad har gjort livet enklare i andra änden?

Jag får faktiskt påminna ledamot Holmberg om att jag har föreslagit för lagtinget några lagar, bland annat biograflagen som kanske ledamoten minns. Men det är jättesvårt. Vi har ju inte lagstiftning för skojs skull. De har ju ett syfte och det är klart att man kan ersätta den. Men i samband med biograflagen, inte var det så enkelt fast den gick tillbaka till 1946. Det visade sig att vi måste se till att vi hade kompletterande modern lagstiftning för att vara trygga i det.

Sedan till sist, ansträngningar görs hela tiden för att förstärka lagberedningen. Det finns ju inte så stort intresse bland jurister att söka sig dit. När de väl kommer så tar det några år innan man blir en riktigt bra lagberedare för det åländska systemet är komplicerat.

Tack, talman! Bästa lagting. Ungefär för ett och ett halvt år sedan behandlade lagtinget offentlighetslagen och i samband med den så nämndes, och i utskottet tog vi också upp, det här direktivet som vi visste att var på kommande. På ett sätt så hänger det i viss mån ihop med offentlighetslagen, för det handlar om att ge offentlighet åt sådant som man upplever som missförhållanden.

Vi kan också se att det här direktivet inte riktigt gynnar ett litet samhälle som Åland på grund av att det ska tillämpas för större arbetsgivare, över 50 anställda, eller kommuner där vi har över 10 000 invånare. Däremot så kan man tycka att i ett litet samhälle så finns det ett stort behov av den här typen av funktioner. I ett litet samhälle kan det bli svårt att föra fram kritik till exempel, och då borde det finnas kanaler där man kan framföra missförhållanden som man upplever eller kanske har fått kännedom om och ändå kunna behålla sin anonymitet.

På något sätt så tror jag att det här med Ålands kommunförbund kan vara en framkomlig väg där man samarbetar kring skapandet av system för det här ändamålet. För som jag ser det så är det väldigt viktigt. Det finns ju ofta tystnadskulturer och för att komma åt den typen av missgynnade arbetsplatser så borde man systematisera hur man förbättrar organisationen. Därför har de här kanalerna den här funktionen att föra fram kritik, inte gällande person annat än om man har missbrukat sin tjänsteställning utan sakfrågor.

Så jag välkomnar den här diskussionen i utskottet. Vi kommer verkligen att fördjupa oss i den här frågan. Men, som sagt, lite missanpassad är den för Åland eftersom den inte ändå i grund och botten omfattar riktigt alla.

Sen kan man också förstås fråga sig, alla dessa som inte finns inom det offentliga, vilka kanaler har de för att framföra missförhållanden som de upplever? Man kan skriva anonyma insändare, man kan också polisanmäla och få behålla sin anonymitet i viss mån.

Jag tror att det här är ett bra första steg för att kunna gå vidare och utveckla nya system för att förbättra organisationerna.

Tack, talman! Tack för reflektionerna ledamot Juslin. Vi hade ju viss vånda i början. Vad är lämpligt, som ledamoten sade, med tanke på Ålands småskalighet? Vi valde 50 anställda och sedan befolkningsmässigt när det gäller kommunerna. Jag tror att det är bra, då uppfyller vi direktivets minimikrav. Under tiden ser vi vad vi har för erfarenhet av att bygga upp rapporteringssystemen och sedan om ett kommande lagting så önskar så tar man nästa steg då och ser till att det omfattar alla. Men det är klart att begära t.ex. att Sottunga skulle bygga upp någon form av system så därför är Ålands kommunförbund och liknande samarbete ett alternativ i så fall, men det blir en framtidsfråga.

Tack vicelantrådet. Det gör mig glad att ni har tänkt på den möjligheten att det här får vara det första steget och att vi sedan i framtiden tar ett steg ytterligare för att implementera alla ålänningar. Tack så mycket!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.