Remissdebatt

Debatten avbröts vid onsdagens plenum och återupptas nu.

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Talman!

Ledamöter, jag kommer att återupprepa mig lite grann.

Det här är en av de viktigaste diskussionerna, tycker jag. När vi tittar på det vi kallar politikens makroplan, kan man också tala om politikens mikroplan. Mikroplanen handlar om skola, vård och omsorg – vardagens frågor som är väldigt viktiga. Men vi har också politikens makroplan, det vill säga att vi befinner oss i en oerhörd miljökris. Jag behöver inte gå igenom alla faktorer, men man talar om att Golfströmmen eventuellt är hotad. 70 % av alla ryggradsdjur har försvunnit på bara 50 år. En sådan artdöd har vi inte sett sedan dinosauriernas död, för 65 miljoner år sedan.

Min uppfattning, när jag hörde debatten senast, var att det finns en tendens att vissa ledamöter förnekar den allvarliga situation vi befinner oss i. Människan har ju alltid sagt att domedagen kommer, men att det nog blir bra till slut. Det är ett flagrant förnekande av den mycket allvarliga situationen. I stort sett alla andra ledamöter sa att vi måste ha en fortsatt tillväxt, för annars har vi inte råd med vår välfärd – det vill säga business as usual. Jag tror inte på detta. Jag anser att vi måste diskutera drivkraften för vår samhällsekonomi.

Jag vill nämna att både den föregående och den nuvarande påven har lyft fram den oerhört allvarliga situationen och konstaterat att det politiska etablissemanget helt enkelt förnekar den. Många tror att vi kan lösa detta genom förnyad teknik och istället för varor så konsumerar vi tjänster på nätet.

Ibland får man intrycket att allting i miljökrisen bara handlar om klimatkrisen. Det finns en intressant paradox som debattören Per Kågeson tog upp på 70-talet. Låt oss anta att vi har en oändligt ren energikälla utan utsläpp. Skulle då miljökrisen vara löst? Svaret är nej. Miljökrisen handlar om en överexploatering av ändliga resurser. Det är så enkelt att en oändlig tillväxt inte är möjlig. Då måste vi börja diskutera hur samhällsekonomin ska styras.

Thomas Piketty säger så här: "En extra euro i utbildning och hälsa ger en mindre materiell påverkan och energiförbrukning än en extra euro i tillverkningssektorn." Det är den stora frågan. Vi har en samhällsekonomi som bygger på varukonsumtion. Vi konsumerar på Åland motsvarande fyra jordklot. Det är inte hållbart.

Sedan behöver man inte alltid ha en lösning. Många gånger ser man sjukdomen, men vet inte riktigt hur terapin ska se ut. Men vi kan inte fortsätta blunda. Det som bekymrar mig är att man undviker dessa övergripande makrofrågor. Min övertygelse är att den renodlade kapitalismen, som bygger på ständig tillväxt, är en omöjlighet.

Det är ungefär samma sak jag har sagt sedan jag kom in i det här lagtinget. Men jag slutar här. Tack!

Tack, talman!

En fråga till ledamoten Lindén: Har kapitalismen utrotat fattigdom på något vis? Eller är fattigdomen värre nu än vad den var förr?

Tack, ledamot Egeland. Jag brukar tala om de Roslingska teserna. Jag har gått en lång kurs Hans Rosling. Det är tveklöst så. Som jag nämnde i mitt förra gruppanförande: Skulle vi leva i en oändlig värld med oändlig resiliens för ständig tillväxt, då skulle jag sannolikt vara borgare. Men vi lever i en värld med ändliga resurser.

Tänk på våra förfäder som bodde på en skärgårdsö. Man högg inte ner hela skogen bara för att man skulle kunna sälja veden. Självfallet måste vi hushålla med våra ändliga resurser. Det är vanligt sunt bondförnuft.

Tack, talman!

Vad är då ledamoten Lindéns lösning på det här problemet? Hur vill ledamoten Lindgren att vi ska leva? Vi hör bara ledamoten Lindén berätta om vilket problem det är, och det är så många ryggradsdjur som har dött. Vi lever mitt i en klimatkris. Vad är lösningen?

Jag har förstått att vi inte ska konsumera, men det verkar som att ingen har mer varor på sin bänk här i lagtinget än ledamoten Lindén till exempel. Konsumera verkar man göra i varje fall. Vad är lösningen?

Tack, ledamot Egeland. Om jag nu skulle prata om risken för cancer och cancerns gåta, så kanske ledamoten Egeland säger: Jo, jag vet att det här och det här beror på cancer. Men vad är din lösning för att vi inte ska få cancer? Nej, jag har inget givet svar. Men vi måste lyfta frågan. Vi måste diskutera hur vi ska ha en ekonomi som är hållbar. Jag är ingalunda ensam om att tycka att BNP som mått inte är hållbart, eftersom det inte säger något om produktionens hållbarhet, varken ekologiskt eller socialt.

Sedan kan jag inte låta bli att nämna, men tiden är slut, så jag nöjer mig med det.

Tack, talman!

Ledamoten Lindén lade lite ord i min mun, och det är helt okej. Jag är van vid att alla inte lyssnar helt på vad jag säger. Det är som jag brukar säga: När det gäller historia finns det en tendens, man brukar historiskt säga att vi människor tror alltid att vi lever i väldigt speciella tider, och att just nu händer något som är historiskt jättestort, och att vi vet vad det är som sker. Det som sedan brukar ske är att det är något som händer som vi inte har en aning om. Vi har ett problem, det finns miljöproblem och klimatet blir varmare och varmare – det vet vi om. Min poäng är att oftast händer det sådant som vi inte har en aning om. Det som ibland kallas för den stora svarta svanen som kommer och allt blir riktigt tokigt. Det brukar vi oftast inte märka i förväg.

Tack ledamot Måtar. Ja, ledamot Måtar tror på den vita svanen som kommer in och seglar, och kanske löser det för ett för oss idag okänt sätt.

Jag kan inte låta bli att säga till ledamoten Wikström att vi alla vill ha det bättre för våra barn. Vi vill ha mer och mer. Kapitalismen gör att vi alla strävar efter att tjäna mer.

Apropå hälsa kan jag också säga att vår lycka inte ökar ju tjockare vår plånbok blir. Vår skyldighet mot våra barn är att se till att detta jordklot är beboeligt även i framtiden. Just nu går vi en rak väg mot en katastrof, och jag är ingalunda ensam om att tycka så, men möjligen i denna sal.

Tack, talman!

Ledamoten Lindén, när det gäller vad Ålands lagting kan göra här i världen, ska vi i första hand sköta Åland. Det finns många olika miljösaker som vi kan förbättra på Åland. Men faktum är att den omfattande artdöden som det talas om inte är lika tydlig som ledamoten Lindén beskriver den. Vi ser den inte på Åland. Tvärtom ser vi olika ekosystem som har reparerat sig. På norra Åland fanns det en sjö en gång som var helt slut efter att man haft en viss produktion där i närheten. Nu har den blivit Ålands bästa abborrsjö. Vi har fått uttern tillbaka, bisamråttan har försvunnit men den är en främmande art, så kanske det är gott så. Vi har också fått en ökning av mårdhundar. Det kanske inte är helt okej, men å andra sidan har man i vissa kommuner lyckats få bort dem, och då har man märkt att skogsfågeln kommer tillbaka.

Vi kan inte riktigt se helt tydligt det här katastrofscenariot på Åland.

Tack ledamot Måtar. Jag är 71 år gammal. För 50-60 år sedan kunde jag simma hela sommaren utan att vara orolig för blågröna alger. Jag fiskade flundra, och visserligen fick jag också simpor i näten, men visst ser vi nog miljökonsekvenser idag.

Det finns dock också positiva tecken, och det ska vi komma ihåg. Att bara vara en domedagsprofet tror jag inte är bra. Där tycker jag att Greta Thunberg faktiskt gör en skillnad. Tänk att denna unga tonårstjej har talat i Davos och inför FN, och att hon inspirerar oerhört många ungdomar genom rörelsen Fridays for Future. Man kan säga att de är populistiska, och det kanske inte är meningsfullt att kasta färg på Mona-Lisa. Men det finns en allt större medvetenhet.

Tack, talman!

Bästa lagting, jag ska fatta mig ganska kort. Jag vill bara på något sätt få fram det till protokollet.

När det gäller det tillväxtpolitiska meddelandet, som vi diskuterade under förra plenum, så påstods det från liberalt håll att näringsrätten skulle kunna vara ett problem, och att genom att avskaffa näringsrätten och dess regler skulle vi på något sätt kunna främja en förbättrad tillväxt.

Det är möjligt att det kan se så ut på papperet, och man kanske tänker att det är okej. Men om man ser historiskt på Åland och hur tillväxten har sett ut, kan man inte se något samband mellan näringsrättsreglerna och hög eller låg tillväxt. Det är lite som att man på sommaren märker att samtidigt som glassförsäljningen ökar, så drunknar fler människor. Det handlar om ett falskt samband; glassförsäljningen har ingenting med drunkningsolyckorna att göra, även om det kan verka som att de korrelerar. Jag skulle påstå att det är likadant med näringsrättsreglerna. I synnerhet eftersom, såsom vi tillämpar näringsrättsreglerna, så har det visat sig att vi de senaste åren aldrig har haft så många utländska aktörer som har etablerat verksamhet här. Om man bara åker lite norr om rondellen till Maxinge ser man att näringsrättsreglerna inte verkar förhindra nya etableringar på Åland, om det är det vi önskar.

Det vi måste komma ihåg är att näringsrätten är en del av våra kronjuveler. Det är en del av hela grundsystemet för den självstyrelse som vi här i lagtinget ska bevaka. Det handlar om jordförvärvsreglerna, hembygdsrätten och näringsrätten, samt kravet på svenska som undervisningsspråk i offentligt finansierade skolor. Dessa grundregler var ett axplock ur självstyrelsen och som vi ska stå upp för. Om vi börjar avskaffa näringsrätten först och sedan blir hembygdsrätten och jordförvärvsrätten problematisk ur ett tillväxtperspektiv.

Därför vill vi göra en tydlig markering: Obunden Samling kommer inte att tumma på näringsrättsreglerna. De är en viktig del av vårt grundskydd och språkskydd som Åland har och som våra förfäder har skaffat åt oss, och vi är satta att bevaka detta. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Det var ett intressant inlägg av vicetalman Måtar. Det finns en nyansskillnad mellan de olika punkter som vicetalmannen räknar upp. Näringsrätten kom senare i förhållande till jordförvärvsrätten och resten av självstyrelsens grunder. Själva grunden för näringsrätten är att svenska språket ska bevaras, och det är viktigt att se till att det bedrivs på svenska. Det handlar i första hand om språkskydd.

Vi anser att det finns en byråkrati kring näringsrätten som kanske inte är förenlig med ett modernt synsätt på företagsamhet och hur man bedriver en näringsvänlig politik idag. Denna byråkrati kanske inte skulle behöva finnas. Vi lever i en värld där företagande är mer globalt, och kontakterna med närliggande områden ser annorlunda ut idag och detta skulle kunna underlättas av de förändringar vi föreslår.

Vi väcker den här frågan just därför att vi tycker att det är viktigt att kunna revidera gamla sanningar. Jag vill dock hävda att näringsrätten inte har samma tydliga grund i självstyrelsen som de andra punkterna som nämndes.

Tack, talman!

Lagtingsledamot Påvals har helt rätt i att näringsrätten infördes i början av 50-talet. Det var i samband med att man trodde att det skulle bli en stor varvsverksamhet på Åland. Det låter bekant för er som är intresserade av varvsverksamhet, men man hade stora förhoppningar om att denna verksamhet skulle leda till en betydande inflyttning av finskspråkiga företag till Åland. Därför valde man att lagstifta om detta. Jag har till och med diskuterat med en numera avliden, tidigare framträdande politiker här på Åland, som berättade om bakgrunden till näringsrättsreglerna.

Här kan man säga att vi har helt olika politiska uppfattningar om deras betydelse. Liberalerna har nu och då väckt frågan, långt före ledamot Påvals blev lagtingsledamot, om att avskaffa näringsrätten, medan vi anser att den ska vara kvar. Det är en politisk skiljelinje. Vi tror på språkskyddet, ni gör det inte.

Tack, fru talman!

En skiljelinje kan också skapas för att polarisera en fråga och man vill att det ska finnas en tydlig skillnad mellan oss två. Det kan vara ett syfte i sig.

Vårt syfte med språkskyddet är att det ska vara reellt och fungera i praktiken. Verkligheten ska ha en konkret inverkan på människors vardag och liv, och det ska spela en roll.

Jag kan tycka att näringsrättens språkskydd kanske inte har varit det bästa de senaste åren. Det har varit väldigt krångligt och har inte visat sig fungera särskilt bra i praktiken, särskilt eftersom det inte finns några påföljder om man bryter mot det. Vi är nu inne på att revidera detta, kanske inte helt enkelt att avskaffa det, det vet vi inte, men vi ska åtminstone utreda frågan.

Vi behöver revidera näringsrätten för att säkerställa att vi får flera företag som vill etablera sig på Åland. Det ska bli enklare. Om vi hårdrar det, så är det de facto förbjudet att starta företag på Åland idag. Du måste ansöka om att få näringsrätt för att kunna bedriva en näring till en viss grad.

Vi anser att detta är en viktig fråga (… taltiden slut).

Tack, talman!

Lagtingsledamot Påvals, jag tror att det finns en skillnad mellan det liberala synsättet och hur man ser på näringsrätten och dess betydelse. Det blir helt uppenbart.

I praktiken, särskilt när vi ser på hur näringsrättsreglerna tillämpas, så kan vilken ålänning som helst starta ett företag. Man ansöker om näringsrätt, och det är inga problem. Visst, det kostar pengar, och det har vi påpekat i en budgetmotion. Det borde inte kosta något för den som har hembygdsrätt eller har bott här i fem år och vill bedriva näring. Varför ska man ta betalt när man drar igång ett aktiebolag? Vi borde ta bort den kostnaden. Det är helt okej att göra det enklare på det sättet.

Men vi ska inte säga att det är förbjudet att idka näring på Åland. Det är det inte. Man kan bara dra igång ett bolag och sätta igång. Så ska det vara.

Samtidigt måste vi ha de näringsrättsreglerna. De är ett viktigt skydd, precis som kravet på svenskaundervisning i skolor som finansieras med offentliga medel. Det är en viktig bestämmelse, precis som jordförvärvsrätten är en viktig bestämmelse.

Tack, fru talman!

Det här tillväxtmeddelandet har orsakat diskussioner som till vissa delar använder ganska stora ord. Det handlar om tillväxt. Vad innebär det? Hur ska vi uppnå tillväxt? Vad är tillväxtens framsida och baksida? Det har berörts att vi står inför globala utmaningar som klimatförändringar och resursbrist, samt förlust av biologisk mångfald. Vi har en ekonomi som bygger på att vi utvinner, använder och slänger.

Jag trodde att jag hade pratat klart om den här frågan, men jag satt faktiskt i ett annat sammanhang och gick igenom vad Hållbart Initiativ har väckt för motioner och budgetmotioner under de senaste åren. Då hade jag den här tillväxtdebatten färskt i minnet. Jag noterar att av de över 50 budgetmotioner vi har lagt fram under den här mandatperioden, är det ganska många som på ett eller annat sätt går att koppla till det som tillväxtmeddelandet handlar om, men också gör det ur en väldigt åländsk infallsvinkel.

Vi har lyft fram hur vi här på Åland ska kunna stärka den cirkulära ekonomin, det vill säga det som är kopplat till konsumtionens problematik. Det som är bland det svåraste att komma åt när det gäller hållbar utveckling är hur vi ska göra produktion och konsumtion hållbar. Vi har också lyft frågor som att stärka biblioteken och bredda biblioteksuppdraget. Biblioteken ska inte bara låna ut böcker; de kan också bli knutpunkter för andra aktiviteter. Till exempel har Helsingfors fantastiska bibliotek blivit en plats där man kan låna symaskiner eller verktyg för att reparera sina prylar istället för att köpa nya. Detta är också kopplat till näringslivet och de möjligheter och utmaningar som finns.

Vi har från Hållbart Initiativ lyft fram att vi ska främja återanvändning av material, öka livslängden på byggnader, minska resursslöseri och öka cirkuleringen av näringsämnen inom jordbruket. Detta handlar inte bara om ekonomi, utan är också en beredskapsfråga. Vi arbetar för ekologisk odling och ökad kollektivtrafik och VA-frågor. Vad har detta med tillväxten att göra? Mycket, faktiskt. Här handlar det om saker som vi å ena sidan har möjlighet att påverka själva här på Åland. Det är oerhört lokala frågor, samtidigt som det minskar vårt importberoende, skapar nya affärsmöjligheter och stärker lokal sysselsättning.

Det övergripande temat måste vara att vi ska använda resurserna smartare. Ekonomi handlar om att hushålla med begränsade resurser.

Jag tycker att det har varit intressant att se att i en tillväxtdiskussion blir det lätt att man fokuserar på vilka nya grejer som vi kan göra. Vilka nya industrier eller företag kan vi locka hit, och hur vi får hit ny kompetens och nya affärsmöjligheter? Men en stor del av det arbete vi behöver göra för att stärka Åland handlar också om att göra saker som vi redan gör, men på ett smartare och bättre sätt samt att hitta nya möjligheter här som vi är också i dag. Tack, herr talman!

Herr talman!

Tack ledamoten Röblom. Den gröna rörelsen, inklusive Hållbart Initiativ, kommer ofta fram med bra med enskilda frågor. Jag håller med dem i dessa frågor, men jag saknar en systemkritik. Vad är det i vår energipolitik som driver fram miljökrisen? Tror Hållbart Initiativ på en tillväxtbaserad kapitalism?

Tack, talman!

Hållbart initiativ har, ända sedan partiet grundades, sysslat med systemkritik. Det som ledamoten Lindén gång på gång, mer eller mindre uttalat, påstår är att han skulle vara den enda som sysslar med sådant, vilket är fel. Vi har arbetat med detta ända sedan början.

Vi jobbar i kommuner och i lagting. Vi har även arbetat på nordisk nivå och samarbetar med våra systerpartier i Norden. Dessutom arbetar vi på europeisk nivå där vi alla bor. Vi bjuds in och har en plats och vi arbetar för den omställningen.

Vi vet att allt hänger samman, och att omställningen sker på internationell nivå lika mycket som på kommunal nivå. Det måste göras samtidigt. Jag förstår inte riktigt varför Lindén påstår att vi inte har någon systemkritik.

Tack ledamot Röblom. Jag ska ta två exempel. Hållbart Initiativ förordar vindkraftsparken i Norrhavet med 300 meter höga vindmöllor, drivna av internationellt storkapital och talar mycket mindre av de lokala lösningarna.

Hållbart Initiativ säger att vi ska titta på persontrafik. Men lika fullt är man villig att reservera 340 miljoner för att fortsätta en skärgårdstrafik som i huvudsak baseras på privatbilism. Det här kallas ekomodernism, och jag tror att man måste tänka ett steg ytterligare.

Tack, herr talman!

Den stora skillnaden mellan Grön vänster och Hållbart Initiativ är att vi under den här mandatperioden har lagt fram 100 initiativ här i salen. Jag är inte säker på att Grön vänster når upp till samma siffra. Anledningen till att jag nämner detta är att det alltid har varit viktigt för oss i Hållbart Initiativ att agera. Vi kan inte bara stå här och ägna oss åt systemkritik och producera varmluft, utan vi måste samtidigt komma med politiska initiativ inom den arena där vi kan verka.

När det gäller exempelvis vindkraften, som ledamoten Lindén nämner, vet jag att han förespråkar att vi ska satsa på de lokala alternativen först. Det kan man ifrågasätta ur ett solidariskt perspektiv. Varför ska vi bara ha små vindkraftverk för vårt eget behov och inte se vilka möjligheter vi har att hjälpa andra att ställa om, till exempel?

Tack, talman!

Jag funderade först på om jag inte skulle säga något i den här debatten. Först hade jag tänkt att bidra med mina tankar, men tyvärr blev jag sjuk. Så nu passar jag på att prata lite idag.

Jag vill diskutera vikten av goda transporter över hela Åland, så att folk kan leva, bo, driva sina företag och ha en hållbar och fungerande vardag. Det är också viktigt för besöksnäringen att våra gäster och besökare kan transportera sig över Åland utan bekymmer, särskilt om de inte har tillgång till en egen bil.

Nej, bästa lagting, jag tänker inte prata om skärgårdstrafiken. Till allas glädje vill jag istället fokusera på tätortstrafiken och bussar på fasta Åland, eller andra kollektivtrafiklösningar. Det tycker jag att vi är värda, vi som har behov av det. Tidigare fanns det faktiskt avgiftsfria bussar inom staden. Jag arbetade själv inom turistnäringen då, och många av våra grupper valde att bo i Mariehamn just tack vare de avgiftsfria transporterna. Det gjorde att grupperna lätt kunde hoppa på bussen och åka och besöka museer, äta på restauranger och göra olika aktiviteter.

Men om man är en grupp på 30 barn som åker på klassresa, så blir kostnaden för transporten ganska hög. Det var inte hållbart. Efter att avgiftsfria bussar försvann slutade grupperna att komma, och de angav att det var en av orsakerna till varför de valde Åland som besöksmål. De korta avstånden och möjligheten till avgiftsfri kollektivtrafik var avgörande. Men kanske är jag den enda i världen som bryr mig om detta. Annars får ni gärna ge mig en tumme upp eller skicka hjärtan på Facebook efter att jag har sagt detta. För nu vill jag prata om tätortstrafik och bussar.

Vi har också stora evenemang på Åland året runt. Jag såg att den tidigare näringsministern hade sammanställt en ny hemsida som visar hur många evenemang som äger rum på Åland. Det var 1 000 stycken bara på första sidan, och jag tycker att det är häftigt. Men hur gör man om man bor en bit utanför stan? Om du och dina barn vill gå på en konsert eller äta på restaurang, har ni råd att alla ska åka taxi? Eller om barnen ska åka på en Rockoff i nio dagar, har ni råd? Det är helt ohållbart.

Jag förstår inte hur vi kan ha ett samhälle där det är så svårt att få tillgång till överkomliga transporter som kollektivtrafik. Det måste vara en förutsättning för att näringslivet ska blomstra, enligt min mening.

Jag läser också i tidningarna att folks vanor förändras; även om man har en okej lön väljer många att inte gå ut och äta längre. Varför? Jo, för att restaurangpriserna har ökat. Det är inget man ska skylla på krögarna eller näringslivet, men det handlar om prioriteringar. Ska man lägga 100 euro på en middag och en taxi, eller åka på en chartersemester utomlands med flyg? Det är konstigt att det ska vara så svårt på Åland att få kollektivtrafiken att fungera så att folk kan ta sig fram och tillbaka utan att behöva äga en bil.

Jag vet att det finns många inom näringslivet som också tycker att den här frågan är viktig. Därför vill jag lyfta den i den här debatten.

Vi måste börja tänka på detta. Ledamoten i Lindén Grön vänster brukar prata om den eviga tillväxten. Det behöver inte betyda att vi köper fullstora bussar. Kollektivtrafiken behöver inte se likadan ut över hela Åland. Vi måste hitta hållbara lösningar som minskar utsläppen från alla bilar och gör det möjligt för alla som bor här att delta i roliga och spontana aktiviteter utan att behöva oroa sig för kostnaderna. Många människor på Åland skulle gärna vilja vara mer delaktiga, men de kan inte ta sig fram och tillbaka eftersom det blir för dyrt. Jag tror att detta är en viktig fråga för hela tätortsutvecklingen och för näringslivet, särskilt i Mariehamn, Jomala och omkringliggande områden.

Det finns också de som tycker att det inte finns något öppet, att allt är stängt och att det är folktomt i Mariehamn. Men så är det inte alls. Det är inte stängt, och det är inte folktomt; det finns öppet både på helger och sena kvällar. Jag skulle gärna se ännu fler som spontant hoppar på bussen för att gå på konsert eller äta en bit mat och sedan åka hem igen.

Jag ville lyfta den här frågan eftersom vi har pratat så mycket om skärgårdstrafik. Nu fick jag möjlighet att prata om tillväxt och kollektivtrafik. Tack!

Talman!

Tack ledamoten Eckerman. Jag hör ofta ledamot Eckerman komma med förnuftiga inlägg, men det är just i de här mikrofrågorna. Jag har också uppfattat att ledamot Eckerman hör till vänsterflanken inom åländsk socialdemokrati.

Det som jag saknar är att man försöker titta lite djupare på det här makroplanet, systemkritik. Är ni av den åsikten att vi ska fortsätta på en tillväxtbaserad kapitalism, eller måste vi ompröva ekonomins drivkrafter på något sätt?

Tack för det. Nu sade jag ingenting om tillväxtbaserad kapitalism eller whatsoever i mitt anförande, så jag kan inte svara på den här frågan.

Tack ledamoten Eckerman. Vi diskuterar det tillväxtpolitiska meddelandet, där den övergripande målsättningen är att Åland ska vara en av Nordens mest välmående ekonomier, med en högre BNP per capita än både Finland och Sverige.

Vi konsumerar redan nu på en nivå som skulle kräva fyra jordklot. Det är ju hela grunden för den här diskussionen – vår syn på tillväxt.

Det är svårt att föra en djupgående analys ur både ekonomisk och ekologisk synvinkel, men jag vill betona att mitt anförande faktiskt handlar om hur vi kan stärka våra lokala småföretagare, särskilt de som driver restauranger. Dessa företagare skapar arbetstillfällen och ser till att pengarna stannar på Åland på ett mer hållbart och miljövänligt sätt.

Vi bör också uppmuntra kollektivtrafik och sträva efter ett mer rättvist samhälle för dem som kanske inte har råd med flera bilar i familjen, eller ens en mopedbil.

Tack, herr talman!

Tack till ledamoten Eckerman. Jag satt med för många år sedan i en kollektivtrafikgrupp eller trafikgrupp och diskuterade mycket inför framtidens sätt att ta sig fram. Det är klart att vi diskuterar busstrafik, men vi diskuterade också förstås olika alternativa lösningar. Det var olika typer av appar som redan på den tiden fanns på Öland eller på Gotland i Sverige.

För det är ju så att det är många som vill ha mer kollektivtrafik, busstrafik, men det är förknippat med stora kostnader. Det är det som är problemet och vi vet alla hur mycket extra pengar det finns i dag i vår budget. Det var bland annat lite kommentarer till alternativa färdmedel annat än buss.

Tack, talman!

Tack ledamoten Höglund. Jag har själv varit med i en planeringsgrupp för tätortstrafik, som Ålands landskapsregering tillsammans med Jomala och Mariehamn har haft. Arbetet resulterade i att vi skickade ett meddelande till kommunerna som ska godkänna detta. Det handlar om en strategisk färdplan för hur vi ska kunna gå vidare med att knyta ihop trafiken.

Men det är också en fråga om prioriteringar, ledamoten Höglund. Prioriterar vi att lägga pengar på kollektivtrafiken för att minska avgaser och viltolyckor? Det finns många olika aspekter att ta hänsyn till om folk skulle åka mer tillsammans. Vad prioriterar vi då? Vad är det för Åland vi vill ha? Vill vi ha ett tillgängligt Åland där det inte ska vara så stort fokus på att alla måste ha fyra eller fem bilar i familjen, bara för att man bor 15 kilometer utanför stan? Hur har man tänkt kring detta?

Jag bor ungefär 15 kilometer från stan och har tidvis åkt kollektivtrafik här. Problemet är att trafiken mellan Mariehamn och Godby borde ha ganska fullsatta bussar, men så är det långt ifrån. Jag kunde välja sittplats helt fritt och använde till och med två sittplatser, så det var inget problem.

Det är vårt dilemma: vi har otroligt billig taxa. En biljett kostar fortfarande 2,50, men folk åker inte buss. Å andra sidan börjar fler och fler åka buss, så skulle det innebära att det borde finnas ekonomiskt utrymme för att sätta in fler linjer och kvällsturer. Kanske kan vi koppla samman flera delar av Åland med en bra busstrafik. Men hur kommer vi dit?

Hur vänder man ett samhälle till något annat? Man kanske ger morötter. Man kanske ser till att det blir den nya normen.

Det enda jag har hört talas om så länge jag har funnits på Åland, är att folk vill köra direkt in i butiken med bilen. Man ska sträcka ut armen och få sin matberedare eller borrmaskin från Mattsson och helst ska man kunna köra igenom. Men jag tror inte att folk tänker så. Jag tror att det är en myt. Men det har att göra med planering.

Det handlar också om att ju bättre det är, desto mer används det. När det var gratis så då åkte folk buss i stan, men när man tog bort det så slutade folk åka buss. Man sade då: Ingen åker buss längre, det är ingen idé att satsa på det här. Men man kan tänka lite, lite större.

Annars tycker jag att priset på 2,50 är rimligt om man bor 15 kilometer utanför stan. Men om man bor i stan och åker två hållplatser så kostar det fortfarande 2,50. Det är kanske inte rättvist, men jag tycker att det är bra att det kostar 2,50 för då kan man fortsätta på samma (… taltiden slut).

Diskussionen är avslutad. Kan talmannens förslag att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas?

Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.