Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Tack, talman!

Jag vill ta avstamp där allt började. När sjukdomskostnadsavdraget kom upp på regeringens bord fanns det en tydlig signal från skatteförvaltningen: avdraget var dels trubbigt, administrativt besvärligt och svårt att navigera och motivera när det gällde träffsäkerhet.

Det var säkert inte fel att ha det här avdraget en gång i tiden, men med åren blev det ett verktyg som inte längre träffade dem vi säger att vi vill prioritera.

Ett system som bygger på skattekraft lutar alltid uppåt. Det säger sig självt. Därför sa regeringen tidigt två saker samtidigt. Vi sa att avdraget skulle tas bort, och vi sa att det skulle ersättas med åtgärder som bättre hjälper låg- och medelinkomsthushåll. Vi sa också när det skulle göras. För den som lyssnade under förra året var det här tydligt hela vägen.

Nu lägger vi den tredje pusselbiten i ett paket som redan har aviserats. Låt mig påminna om de två första delarna i paketet.

Först kom den höjningen av grundavdraget. Höjningen av det här avdraget har gjorts med några hundra från 3 600 euro. Ålänningarna kommer att märka att de får mer kvar i plånboken.

Vårt system med grundavdraget är uppbyggt på ett sätt så att låg- och medelinkomsttagare träffas bättre, eftersom minskningsprocenten skiljer sig från Finland.

Sedan presenterade vi och höjde minimibeloppet för personligt bruk för dem som bor på effektiverat serviceboende. Några har nämnt att det här är en teknisk detalj, men vår uppfattning är att om man lever på den nivån så är det faktiskt inte ett obetydligt belopp. Den här höjningen motsvarar 600 euro mer per år. Det var pusselbit nummer två.

Och nu kommer pusselbit tre, precis enligt plan. Den handlar om vårdavgifterna. Det här lagförslaget innehåller ett utvidgat högkostnadsskydd och fler avgiftsfria tjänster inom ÅHS.

Varför är det här viktigare och bättre än det gamla avdraget? Jo, för att vi går in och stöder där kostnaden faktiskt uppstår. Det gamla avdraget gav förvisso pengar tillbaka till ålänningarna. Men samma konstruktion kunde ge långt mer till en person med hög inkomst bara för att avdraget räknades mot skattekraft. Då kan vi inte säga att systemet var rättvist, vi kan bara säga att systemet följde inkomsten. Det är just den orättvisan som den här regeringen har velat rätta till.

Det vi lägger på bordet idag går i stället till låg- och medelinkomsthushåll, till dem som faktiskt betalar sina vårdavgifter själva.

I lagförslaget skriver vi nu in flera avgiftsfria tjänster direkt i lagen, bl.a. receptförnyelse, primärvård, tandvård och ytterligare tjänster blir avgiftsfria upp till 21 år och den åldern linjeras över hela linjen. Vissa undersökningar och behandlingar som vi vet att människor behöver regelbundet blir avgiftsfria.

Den största förändringen är att vi förstärker det inkomstbaserade skyddet, och vi gör det åldersneutralt. Det innebär att man kan ha ungefär 25 000 euro i förvärvsinkomst per år och som pensionär ungefär 26 000 euro. Det här är en stor del av träffsäkerheten. Våra utredningar visar att det här systemet träffar låg- och medelinkomster bättre än sjukdomskostnadsavdraget någonsin gjorde. Därför gör vi det.

Vi gör dessutom högkostnadsskyddet enklare att följa med genom att städa upp och harmonisera vissa avgifter över linjen.

Sist men inte minst så för vi in en utvecklingsmöjlighet att automatisera avgiftshanteringen genom automatisk hämtning av uppgifter från skattemyndigheten.

Jag vill säga något om omfattningen. Regeringen har i sitt budgetförslag för 2026 aviserat satsningar på flera miljoner euro för att stärka hushållens ekonomi. Tillsammans med höjt grundavdrag, höjt minimibelopp och det här lagförslaget kan vi faktiskt säga att vi ger tillbaka långt mer än vad sjukdomskostnadsavdraget ändå genererade till ålänningarna. Det här är nivåer som går att räkna. Vi måste se socialpolitiken som en helhet.

Jag vet att kritiken i det här rummet från förra året kan upprepas. Den kommer kanske att låta likadant. Men då måste man också vara ärlig med vad man väljer bort. Om man säger att det här inte kompenserar, då säger man samtidigt att höjt grundavdrag inte räknas. Man säger att höjt minimibelopp inte räknas. Man säger också att ett utvidgat högkostnadsskydd inte räknas. Man säger till sist att de satsningar som vi gör i kommande budgetförslag inte heller räknas. Det blir svårt att säga till de ålänningar som faktiskt kommer att se lägre avgifter och mer kvar efter skatt.

Det är också detta som skiljer vår modell från det gamla avdraget. Vi har gått från ett system som belönar hög skattekraft till ett system där skyddet behövs mest. Det är enligt mig en ganska klassisk omfördelningspolitisk åtgärd.

Jag vill avsluta med att säga att jag vet att debatten har handlat om frågorna: När kommer de kompenserande åtgärderna? Vad innehåller de och hur ser de ut? Jag tycker att regeringen har visat det här paketet och berättat om det. Vi har sagt vad vi ska göra hela tiden, hur vi ska göra det och vad det ska innehålla. Tack!

Tack, herr talman!

Tack till minister Zekaj. Jag har ett par mindre frågor som jag tänkte ta i turordning för att göra det tydligare.

Den första handlar om att det här blir en nettokostnad på 300 000, och ÅHS kommer att få ett extra anslag som finansierar det. När man tittar i lagförslaget finns det ett antal ingredienser, och det är inte helt lätt att räkna ut den totala kostnaden. Därför är det enklare att ställa frågan på det här sättet: Man förväntar sig en minskad administration, vilket innebär att nettokostnaden blir 300 000. Vad innebär den här minskade administrationen i pengar? Har man redan nu börjat förbereda detta genom att titta på tjänster och så vidare?

Tack, talman!

Det har skett i samråd med ÅHS. Som ledamoten nämnde så pratar vi om en storleksordning på 300 000, och det är så att ÅHS kompenseras för detta. När det gäller dessa 300 000 är det fortsatt uppskattningar som vi baserar på besöksstatistik, inkomstfördelning på Åland med mera.

Att beräkna exakt vad den minskade administrationen innebär i termer av några tiotusentals euro är väldigt svårt. Vi måste istället se hur utfallet blir i verksamheten. Däremot är vi överens med ÅHS om att detta innebär en minskning i administrationen. Genom att vi inför ett antal förändringar i lagen hoppas vi på sikt att detta helt ska automatiseras genom det arbete vi planerar att genomföra under 2026.

Tack för svaret. Vi får väl i utskottet grotta ner oss i plus och minus här.

Men om vi tar den andra frågan, som kanske är lite mer juridisk. Nu kommer ÅHS att få långtgående rättigheter att få tillgång till inkomstuppgifter. Det är bra. En av de rättigheter man får är att få tillgång till exempelvis uppgifter från banker på inkomster och förmögenheter antagligen. Där ska man göra på det viset att rättigheterna ges till ÅHS som begär uppgifterna. Samtidigt informerar man den som ska begära uppgifterna om hur man ska gå tillväga. Det här är jättebra, men det låter lite juridiskt knepigt; det verkar finnas en juridisk nöt här. Är det så enkelt som det står här?

Tack, talman!

Vad är nöten? Nöten är att det här är ett fungerande arbetssätt. Så här ser det ut i välfärdsområdena. Det här är inget nytt på det sättet; man tar ut vissa uppgifter som behövs för att kunna beräkna en viss avgift, och dessa hämtas in från skattemyndigheten genom en formel. Jag kan inte redogöra för den, men tanken är att detta ska automatiseras. Vi behöver bygga in det i systemet så att informationen hämtas in automatiskt.

Det är inte så att detta ska skapa någon större mängd merarbete. Det finns ett utarbetat sätt i välfärdsområdena för detta, och det anses också göra saker och ting smidigare.

Talman!

Jag vill börja med att tacka ministern för lagförslaget. Jag tycker att det finns många goda poänger i det. Tråkigheten ligger i att det inte fanns några kompensationsåtgärder på plats när sjukdomskostnadsavdraget avskaffades.

Det jag vänder mig emot är när det står i lagförslaget, i den allmänna motiveringen, att detta är en samlad paketlösning för att man har tagit bort sjukdomskostnadsavdraget. Om vi kalkylerar med att man bor i en kommun som har 18 % i kommunalskatt, så får man tillbaka 58,50 euro. Det är vad grundavdraget ger. Låginkomstskyddet ger ytterligare 25 euro, och man får också 25 euro till för att gränsen för högkostnadsskyddet har sänkts.

Inte, bästa ministern, så är detta en kompensation för det slopade sjukdomskostnadsavdraget?

Tack, talman!

Våra utredningar visar att låg- och medelinkomsttagare får betydligt bättre utdelning av det här systemet. Du har nämnt några saker, men jag kan inte specifikt säga om dina beräkningar stämmer eller inte. Däremot kan jag säga att vi har gjort en samlad bedömning i vår utredning som visar att vi nu omfördelar medel från höginkomsttagare till låg- och medelinkomsttagare.

Det handlar om ett paket, och vi behöver se att alla satsningar har ett samband med alla andra överföringar. Totalt sett riktar sig detta paket till låg- och medelinkomsttagare och ger dem en bättre utdelning.

Talman!

Jag förstår resonemanget. Det gör jag. Jag ser socialbidragssystemet ungefär som en pyramid: ju mindre du förtjänar, desto mer behöver du. Men oavsett detta måste även den som har valt en längre utbildning, som har valt att jobba hårt och har ett arbete med ansvar, få någon slags utdelning från samhället.

Jag säger inte att det måste vara exakt på det här viset, men jag känner väldigt många som helt och hållet faller utanför systemet. Speciellt kvinnor som har varit förvärvsarbetande hela sitt liv. De behöver glasögon, de behöver vissa saker, men får ingen ersättning för det.

Det här är inte schysst gentemot dem, ministern. Så är det.

Tack, talman!

Tittar vi på hur den här fördelningen ser ut, så ser vi att det faktiskt är fler som gynnas av de här åtgärderna. Det är tydligt. Våra utredningar visar det klart och tydligt.

När det gäller grundavdraget så påverkas vi alla positivt av det.

När det kommer till andra avgifter, som exempelvis receptavgifter, finns det flera komponenter som berör alla som på ett eller annat sätt uppsöker den offentliga sjukvården.

Dessutom minskar det allmänna taket från 475 till 450. Det kan låta litet i sammanhanget, men vi måste räkna ihop allt, och då ser vi faktiskt att det handlar om betydande summor.

Talman!

Kompensation för låg- och medelklass, det som ni tidigare har nämnt att inte kan ta del av sjukdomskostnadsavdraget, att det är marginellt. Nu gör ni en ny ändring. En tredje pusselbit nummer tre som påverkar samma grupp negativt. De som de facto hade kunnat använda sig av det och märkte av sjukdomskostnadsavdraget. Nu kommer de att få en höjning igen.

Om du är pensionär med en arbetspension som överstiger 26 000 euro så kommer du att få betala 450 euro istället för de 250 euro som det har varit tidigare. Är det verkligen rätt att säga att det här är en kompensation för alla?

Tack, talman!

Min minnesbild säger mig absolut inte att vi har sagt att vi ska ha ett exakt likadant system som ska omfatta alla. Det har vi aldrig sagt.

Vi har sagt att vi ska rikta om detta så att de som behöver samhällets stöd mest ska kunna få det. Det innebär att vi behöver fördela om vissa summor. Jag tycker att vi har gjort det, och jag tror att det har varit utgångspunkten för regeringen när detta avdrag slopades.

Ja, vi ser på det här på olika sätt. Jag håller mycket med det som ledamot Thörnroos sade tidigare.

Men när får vi se den här kompensationen som ska hjälpa den grupp som inte längre får göra avdrag för långvårdsavgifter?

Det vore intressant om ministern kan berätta när klientavgiftslagens steg tre ska behandlas här i salen. Det var något som utlovades i september, förra året 2024, när vi diskuterade sjukkostnadsavdraget.

Dessutom handlar det också om den grupp som ministern nämner nu, låginkomsttagarna och de hade redan lägre gränser. 14 000 euro var gränsen och då betalade man 125, och hade man 16 000 så betalade man 250 euro. Så det har redan funnits skydd för dem med låg inkomst.

Tack, talman!

Det vi gör är att vi höjer gränsen och vi gör det på ett kraftfullt sätt. Anledningen är att fler ska kunna rymmas inom det skyddet. Det är en väsentlig skillnad. Vi ser till att fler får åtnjuta detta skydd, och det tycker jag är väldigt positivt. Vår utredning visar också att fler får detta skydd än i det tidigare systemet.

När det gäller klientavgiftslagen har vi inlett arbetet, och under 2026 kommer vi att presentera ett förslag här. Ledamoten vet också att lagen trädde i kraft 1.1.2024. Vi började få in boksluten från kommunerna någon gång i maj eller juni det här året. Vi vill göra detta korrekt, men då behöver (… taltiden slut).

Tack, talman!

Minister Zekaj sade här i sitt anförande att sjukdomskostnadsavdraget på något sätt har förändrats och inte längre är lika fördelaktigt som det har varit. Det sammanfattar situationen i ett nötskal.

Jag vill påminna ministern om att i november 2014 arbetade dagens lantrådet Sjögren och nuvarande finansminister Perämaa för att utöka detta sjukdomskostnadsavdrag. Ett citat från den budgetmotionen var att detta är en viktig räddning för privatekonomin, oavsett den drabbades inkomstnivå. Detta var då när sjukdomskostnadsavdraget avskaffades förra hösten och då hade det gått exakt tio år sedan dessa numera bevingade ord yttrades.

Jag undrar därför vad ministern menar har förändrats i verkligheten under dessa tio år. Vad är det som har gjort att avdraget inte längre är bra?

Tack, talman!

Vad som hände för tio år sedan är en omöjlig uppgift för mig att reda ut.

Däremot har vi fått nya utredningar från skattemyndigheten. Vi har också granskat hur systemet fungerar och gjort en helhetsbedömning på att det är för trubbigt. Det träffar inte de som systemet var tänkt att nå när det infördes här i riket på 1940-talet. Det har tappat sin effekt över tid. Siffrorna visar kontinuerligt att syftet inte längre är detsamma som när det inrättades.

Tack, talman!

Ministern återkommer till att något har hänt, och att detta sträcker sig ända tillbaka till 40-talet.

Men det jag önskar, och som jag fortfarande inte tycker att ministern kan redogöra för, är vad det egentligen är som har hänt. Det är trots allt en ganska kort tid. Har det införts några särskilda stöd under de här tio åren, från 2014 till 2024? Är det något annat som har gjort att man på något sätt överkompenserar, om man är sjuk och har kostnader för det och drar av det som en vanlig ålänning? Vad är det som har förändrats som gör att situationen inte längre är bra? Är det inte egentligen så att vi har bytt politiker och att några har ändrat sina politiska åsikter? Är det inte det som har hänt? Ska vi inte vara ärliga på den punkten?

Tack, talman!

Ja, det är nog många i den här församlingen som byter politisk åsikt då och då. Det händer ju. Man får ny information, omvärderar och ändrar åsikt. Det är helt naturligt i politiken att man gör det.

Tack, talman!

Tack minister Zekaj. Det är både bra och skönt att vi så småningom går i mål med den här debatten, efter drygt ett år.

Det jag främst funderar på är hur det fungerar i vårt västra grannland, Sverige. Där har man varit orolig för att sänkningen av högkostnadsskyddet skulle leda till en överkonsumtion av sjukvårdstjänster, och det har man också sett i verkligheten. Denna situation, i kombination med en redan överbelastad sjukvård, har ställt till med ett och annat. Är det något som landskapsregeringen har tagit i beaktande?

Tack, talman!

Tack för frågan. Ja, naturligtvis vet vi att det finns en gräns för när man behöver införa någon form av avgiftssystem för att förhindra att systemet utnyttjas för hårt. Under vår analys har vi också sett att det system vi har tagit fram liknar mycket det som redan finns i österut i riket idag.

Vi vill undvika en situation där vi skapar en onödig vårdpuckel, om man säger så.

Tack, talman!

Det som är lite mer personligt är att ministern nämnde att detta är en klassisk politisk omfördelningspolitik, och det är väl bra om man anser det.

Jag måste nog respektera de replikskiften som har ägt rum tidigare här idag; vi får inte glömma bort lokomotivet, alltså de som verkligen ser till att vi har den skattekaka vi har att fördela. Den behöver alltid beaktas i alla typer av lagförslag.

Tack, talman!

Ja, det är naturligtvis så att alla ska vara med, inklusive det lokomotiv som håller igång vårt samhälle. Jag ser att det finns både lokomotiv och massor av vagnar. Hela tåget måste vara på spåret.

Tack, herr talman!

50 % av dem som nyttjade sjukdomskostnadsavdraget var äldre pensionärer. Hälften av kostnaderna gick till den gruppen av människor.

I de här kombinerade förslagen så är det absolut inte 50 % av de nya kostnaderna som träffar den äldre befolkningen. Det tror jag inte att ministern själv kan hävda heller.

Jag tycker att det är helt korrekt när ministern beskriver detta som en omfördelningsåtgärd, istället för en kompensatorisk åtgärd. Det är det. Det är en omfördelningsåtgärd, särskilt det här förslaget som rör äldre som är sjuka som sjukdomskostnadsavdraget träffade, till unga som är friska, vilket det här förslaget mycket går ut på. Så det är nog helt korrekt som han beskrev det. Det är en omfördelningsåtgärd, en annan prioritering.

När man pratar om sjuka människor kanske man vill sikta på dem som ofta är sjuka och drabbas mycket av sjukdom, snarare än dem som statistiskt sett mer sällan är sjuka och drabbas mer sällan av sjukdom.

Tack, talman!

Jag får väl säga att det stämmer inte. 75 % av 75-åringarna omfattas av det här systemet, med en tröskel på 125 euro. De får även andra incitament och tillskott genom grundavdraget och andra avgifter som också försvinner. Så den analysen stämmer.

Tittar vi på hur sjukdomskostnadsavdraget fördelades, så var ungefär 30 % höginkomsttagare. Jag skulle nog säga att vi skulle ta den delen och sedan omfördela den till låg- och medelinkomsttagare. Så ja, omfördelningspolitik, det kan jag skriva under på.

Men allt det där andra, där är vi inte överens om.

Den här frågan om hur sjukdomskostnadsavdraget fördelades är något vi helt enkelt får vara överens om att vi inte är överens om. Jag tror inte att vi kommer att nå enighet i den frågan.

När vi pratar om euro och cent är det viktigt att titta på hur många euro som går till den äldre befolkningen. Det handlar inte om att exakt specificera vilken del som är 75 plus och så vidare. Jag vet inte om det finns någon sådan analys om hur stor procentandel av dessa kostnader som tillfaller den äldre befolkningen, vilket skulle behöva finnas om man pratar om kompensatoriska åtgärder. Men sådana åtgärder finns inte, även om det nämns i lagförslaget om kompensatoriska åtgärder. Ministern pratar om omfördelningsåtgärder, så vi får väl förhålla oss till det.

Det finns också positiva aspekter i det här. Formuleringen om att detta ska ersätta en sjukdomskostnadsavdraget stämmer inte. Men speciellt receptförnyelse per telefon utan att behöva erlägga en avgift tror jag att kommer att bli väldigt uppskattat.

Tack, talman!

Jag håller med det du nämnde angående receptförnyelse. Den satsningen innebär ungefär 90 miljoner euro, vilket jag tror att kommer att underlätta en del.

När det gäller det andra som ledamoten nämnde, specifikt tabeller, kan jag hänvisa till de beräkningar som finns här. Det är ett gediget arbete som har gjorts.

Jag hoppas, när detta väl dyker upp i utskottet, att vi tillsammans kan gå igenom de frågor som ledamoten ställde.

Tack, talman!

Inledningsvis vill jag säga att det finns mycket positivt med det här förslaget, bland annat det som ledamoten Wikström nämnde i en replik att man kan göra en receptförnyelse utan kostnad. Det är verkligen bra.

Men ministern säger i sitt anförande att man nu går i mål med de kompensatoriska åtgärderna och att man stöder där kostnaderna faktiskt uppstår. Mot detta vänder jag mig kraftigt. Vi har fortfarande en stor grupp ålänningar som har skyhöga medicinkostnader. De gläds överhuvudtaget inte åt något av de förslag som har presenterats.

Hur har minister Zekaj och landskapsregeringen tänkt kompensera dem? Kan han rakryggat säga att han står fast vid det han sade i september i fjol, att han är helt säker på att de allra flesta kommer att vara mycket mer nöjda med de åtgärder som presenteras?

Tack, talman!

När det gäller läkemedelskostnaderna så är recepten en del av den totala läkemedelskostnaden. Därför kan man säga att det sker en förmildring på det området. Det är också viktigt att påpeka att det inte finns ett särskilt fack för medicinkostnader; istället har vi en totalekonomi där alla människor rör sig.

Om det ett större utrymme, vilket detta förslag och de åtgärder som föreslås ger, så anser jag åtminstone att man blir avhjälpt när det gäller just läkemedelskostnaderna också genom de åtgärder som sätts in här från detta paket, bland annat grundavdrag med mera.

Tack, talman!

Vi ser i det här förslaget, eftersom det enbart berör offentlig sjukvård, att möjligheterna att göra avdrag tidigare för kostnader för privat sjukvård helt försvinner. Egentligen går vi in för ännu mer offentlig konkurrens mot det privata. Jag vidhåller min åsikt att de utlovade åtgärderna som kraftfullt lovades, framförallt av minister Zekaj och hans partikollegor, har uteblivit.

Nu säger ministern att vi är i mål, men det är ministern själv som får se sig i spegeln och ta den kritiken.

Tack, talman!

Jag tror att jag under debatten, och i alla debatter som har varit kring det här, har sagt att socialpolitiken aldrig blir färdig. Vi är aldrig i mål. Vi behöver hela tiden värdera, omvärdera och se vad som händer här, hur det utvecklas där, och vidta åtgärder när de behövs. När det gäller den här delen så ja, det är avslutat. Vi måste sätta punkt för det här.

När det kommer till den privata sjukvården så finns det FPA ersättningar, och det är dit som alla andra får vända sig till. Vi har FPA som ersätter. Det finns också en modell för det framtaget.

Tack så mycket, bästa talman!

Landskapsregeringen föreslår att vi ska anta en lag om förnyade högkostnadsskydd som en budgetlag.

Dagens lag medför tunga administrativa kringelikrokar och är byråkratiskt tungrott både för brukare och personal. Det nuvarande systemet är svårbegripligt och svårt att kommunicera till patienterna. Att minska och avgränsa de olika grupperna – som går från fyra till tre till antalet – gör så att hanteringen på sikt kan effektiviseras och digitaliseras.

De tre grupperna benämns i fortsättningen A, B och C och ska vara mer rättvisa sett till inkomster och även komma flera ålänningar till godo. Alla dessa förändringar som nämns innebär att ÅHS får ca 300 000 mindre i intäkter, som landskapet ska ersätta. Det här är viktigt att poängtera att denna ändring inte belastar ÅHS ekonomiskt.

Sammanfattar vi det så föreslås att gränsen för högkostnadsskydd sänks från 475 euro till 450 euro. Det här är alltså den åtgärd som träffar det omnämnda lokomotivet. En liten förbättring. Men har man 300 000 så kan man bara göra så mycket som 300 000 räcker till. Det är dock bra att man gör den här lilla justeringen.

Det är 125 euro för dem som vid den senaste beskattningen hade sammanlagda beskattningsbara kapital- och förvärvsinkomster i statsbeskattningen under 21 000 euro. Här kommer det ännu att finnas en del byråkrati och administration då man ska utreda inkomsterna.

Vissa myndigheter och aktörer blir skyldiga att lämna ekonomiska uppgifter om patientens ekonomiska ställning till Ålands hälso‑ och sjukvård. Detta kan upplevas som intrång i privatlivet och integriteten. Vi behöver säkerställa att man följer sekretessreglerna och att dataskyddet är fullt anpassat för sådan uppgiftsdelning. Att man verkligen väger byråkratin och hanteringen mot vad det ger. Vad får vi för dessa åtgärder? Hur kommer man från tjänstemannahåll och den från administrativa personalen att verkställa det här?

För barn och ungdomar bibehålls ett separat högkostnadsskydd om 100 euro. Liberalerna vill på inga sätt förminska förslagets beaktande av barn och ungas bibehållna rättigheter. För unga vuxna innebär det till och med en förbättring. Vi är mycket tacksamma och lättade över att dessa ändringar inte skett på bekostnad av barnen och familjerna. Det är viktigt att vi slår vakt om familjernas ekonomi och rätt till vård. Vi vill även betona det som även nämns i förslaget; att de bibehållna nivåerna inte beaktar det förändrade penningvärdet som skett över tid. Att man heller inte nu gör förändringar i det, med konsumentprisindex eller liknande, är faktiskt egentlig en sänkning om man tittar tillbaka många år.

Talman! Nu breddar jag diskussionen lite grann. Alla dessa tre högkostnadsskydd är för ett kalenderår. Vi undrar om man alls har tittat över möjligheten att kostnaderna för högkostnadsskyddet inte skulle beräknas på kalenderår, utan på den tid man faktiskt är sjuk och behöver betala för sin vård? Rent praktiskt så är det en inbyggd orättvisa i kalenderårsberäkningen, då den är mindre gynnsam för en person som besöker vården i slutet av året.

Jag kan konkretisera med ett exempel. Om Pelle drabbas av svår influensa i november, blir inneliggande och kommer upp i 450 euro på kort tid, då är hans avgiftsfrihet till ända vid årsskiftet, alltså några veckor. Får han då komplikationer som kräver många återbesök så börjar han om från noll i januari igen och arbetar upp till dessa 450 euro som ska betalas ut. Men hade han blivit sjuk i februari så hade han kunnat göra återbesök och fått mera vård för dessa 450 euro helt enkelt. Är detta något man övervägt? Kan det vara något för framtiden? Jag vet att Finland också använder kalenderår, men det betyder ju inte att vi inte kan tänka eget. I Sverige använder man det system som jag nyss beskrev och som skulle vara lite mera rättvist. Det kan vara en boll att ta emot.

Jag ska ta mig vidare. Lagen omfattar även de avgiftsfria tjänsterna, dit receptförnyelse läggs till listan. Detta är kanske en liten summa för de flesta, men för de med långvarig sjukdom ändå märkbar. Summan för detta avslöjar att dessa tjänster är mycket vanliga, hela 90 000 euro, nästan en tredjedel av hela summan i detta lagförslag.

Talman! I den budget vi ska börja debattera inkommande fredag står det så här: ”I samband med revideringen av tandvårdsprogrammet initieras en utredning om allmänhetens tillgång till tandvård”.

Vi ställer oss därför frågande till den ändring man väljer att göra i detta läge, där man ger avgiftsfritt till unga upp till 21 år. Är regeringen medveten om att detta är mer frikostigt än både i Sverige och Finland? Det handlar om 35 000 euro, hade dessa 35 000 gjort större nytta för någon annan patientgrupp? Eller, allra helst, borde man ha avvaktat den egna utredningen om allmän tandvård? Unga har ju, upp till 26 år, möjlighet att nyttja den allmänna tandvården mycket förmånligt. Liberalerna anser att behovet av att reformera tandvården är viktig. Munhälsan är idag belagd med ett system som inte riktigt lirar med våra grannars. Men en totalreform av tandvårdsprogrammet, som kanske kunde innefatta servicesedlar eller liknande, än en stor och kostsam koloss som nog inte kommer gå obemärkt förbi. Vi vill ha detta sagt, det är viktigt och man hade gärna fått ta helheten i ett svep.

Liberalerna har också lite frågor om begreppet långvarig institutionsvård som beskrivs i detaljmotiveringens 3.3. Enligt vad vi känner till så torde det vara en kommunal angelägenhet, så vi önskar klargörande kring den här punkten.

Avslutningsvis, talman, sammantaget behöver vi betona att denna förändring medför en förbättring för många vårdtagare, dock medför det högre kostnader för vissa äldre personer med en bättre ekonomi, det behöver man vara medveten om.

Liberalerna stöder förslaget där man på ett tydligt sätt riktar åtgärder mot de i vårt samhälle som är i störst behov av dem. Tack!

Talman!

När det gäller ansökan, så var ledamoten inne på det här. Jag satt och försökte hinna scrolla och läsa. Är det så att man själv måste göra den här ansökan om man är gammal? Tidigare har man automatiskt fått det. När man har kommit upp till 250 euro så har man fått det automatiskt. Man behövde inte göra en ansökan och lämna in alla papper.

Hur ser det ut idag med det här nya förslaget? Är det så att varje gammal person på Åland själv måste hålla koll och lämna in sina papper? Eller finns det någon sorts automatik i det nya, kanske i vårdinformationssystemet? Är det något som ledamoten vet?

Tack, talman!

Jag kan inte svara på exakt hur det ska gå till, och eftersom detta är en budgetlag så har den inte varit ute på remiss. Den frågan kanske hade kunnat besvaras av en lämplig remissinstans. Men det är en viktig fråga. Jag hoppas att finans- och näringsutskottet ska kunna ta itu med den, kanske när man behandlar den parallellt med budgeten.

Talman!

Det har tidigare funnits kritik om att systemet har varit krångligt, många har glömt och har inte kunnat ha kontroll på när man når upp till högkostnadsskyddet.

Det är viktigt att förstå att en av de saker som kom upp i diskussionen om sjukdomskostnadsavdraget var att äldre personer ofta avstår från att göra ansökan eftersom det upplevs som komplicerat. Nu, som jag tolkar det, så kommer det att bli krångligt igen för dem. Det är viktig att finans- och näringsutskottet utreder detta.

Ledamoten nämnde också barn och unga, och att det är bra att vi inte försämrar. Men man förbättrar tandvården och primärvården, där åldersgränsen höjs från 18 till 21 år. Det är egentligen den stora skillnaden.

När det gäller tandvården kan jag känna att det kommer att bli jättejobbigt för alla äldre igen att betala sina räkningar. Mycket av den tandvård som utförs idag räknas inte in under högkostnadsskyddet, eller kanske ingenting räknas in.

Jag tappade också lite fokus, men jag ska försöka komma ihåg frågeställningarna.

Det kan kanske vara så att det blir flera som ansöker om det här, med tanke på vilka inkomster man har och så vidare. Det kanske är en större del äldre som berörs, så det är kanske något att beakta när man ska verkställa det här. Vi behöver fundera på hur vi möjliggör det på bästa sätt.

Gällande tandvården för barn och unga så kan konsekvenserna för barn och unga avgränsas till unga, eftersom avgifterna och högkostnadsskyddet för barn är detsamma. Vi har mycket arbete framför oss när det gäller tandvården. Som jag nämnde i mitt anförande så är det här en jättestor process. Det är ingenting man gör på ett år. Jag tror att kommande regeringar kommer att behöva ta tag i detta.

Tack, talman!

Det verkar vara en positiv dag idag, och det är fantastiskt kul att höra.

Jag vill påminna om Robin Hood-principen som vi tillämpar, bland annat när det gäller kommunerna. Vi ger stöd till de kommuner som har det lite jobbigare genom att ta lite från de kommuner som har det lättare. Detta sätt att stärka där det behövs mest är socialpolitikens kärna.

Huvudorsaken till att detta avdrag drogs in var bland annat digitaliseringen. Det blev problem med kvittoexercisen från skattemyndigheten, vilket gjorde att det inte fungerade längre. Därför behövde vi se över hur vi istället kan stöda dessa människor när avdraget slopades.

Tack, talman!

Tack för svaret, minister Zekaj. Jag är inte förvånad över att man tar Robin Hood som ett exempel. Det är ju den politik som man vill föra när ni plockar pengar från de som är 75 plus och ger dem till dem som man anser behöver det.

Vi i Obunden Samling är inte riktigt lika exalterad över varken Robin Hood eller Bamse.

Tack, talman!

Jag tror att vi måste komma in i en korrekt verklighetsbeskrivning när vi tittar på hur inkomstfördelningen ser ut här i landskapet. Det är inte åldern i passet som avgör hur din ekonomi ser ut när man passerar vuxen ålder; vi har siffror som visar detta. Det är inte 75-plussarna som per automatik behöver samhällets stöd i form av högt högkostnadsskydd med mera.

Vi gör detta nu träffsäkert, så att stödet faktiskt når dem som behöver samhällets stöd. Där ser vi att det är en del unga vuxna som kanske precis har köpt en bostad och skaffat barn. Det handlar alltså inte per automatik om 75-plussarna.

Tack, talman!

Det som ministern gör här är i princip att styrka det jag sade tidigare. Men att se det som en kompensatorisk åtgärd, det fungerar ju bara för en liten grupp, absolut. Jag ska inte säga att det är en liten grupp, det är kompensation för en grupp, men det handlar inte bara om en utebliven kompensation för en annan grupp. Det är till och med en ytterligare försämring för en annan grupp och detta sker för att kunna omfördela pengarna till den grupp som man själv anser har större behov.

Det här resonemanget har vi fört många gånger tidigare: Vad är syftet med socialpolitiken och hur använder vi samhällets medel för den.

Jag skulle dock vilja få svar på en enkel fråga. Anser Obunden Samling att vi bör använda våra begränsade samhällsmedel för socialpolitiken för att ge mer stöd till höginkomsttagarna?

Tack, talman!

Vi har fört det här resonemanget många gånger tidigare, vilket inte alls är konstigt, eftersom vi företräder en mer borgerlig politik medan regeringsblocket företräder en mer socialistisk politik.

Nej, det är inte så att Obunden Samling vill fördela mer medel till höginkomsttagare. Vi inom Obunden Samling ser ingen skillnad på den som blir sjuk, oavsett om det är en höginkomsttagare, medelinkomsttagare eller låginkomsttagare. Vi tycker att det var bra när alla som blev sjuka kunde göra ett avdrag och få sänkt skatt. Det tyckte vi var bra.

Problemet med sjukkostnadsavdraget var just det att det var inte så att alla som blev sjuka kunde göra avdrag. De som hade lägst inkomst kunde inte göra dessa avdrag, och de siffror som finns visar att så var det ju inte heller.

Ledamoten säger att man plockar pengar från de äldre för att genomföra dessa åtgärder. Det stämmer ju inte heller. Om man läser förslaget så är det absolut inte så att man plockar pengar från någon grupp, utan man jämnar ut spelplanen för dem som har det allra svårast. Socialpolitiken är till för att se till att ingen ramlar igenom systemet helt och hållet.

Jag undrar hur mycket pengar Obunden Samling tänker att vi ska avsätta för socialpolitiken, om den ska fungera på det sätt som ledamoten tycks mena, att de som har mycket ska få mer?

Tack, talman!

Jag börjar med den sista meningen, att de som har mycket ska få mer. Det är inte vad jag har sagt. De som har mycket ska inte behöva bekosta mer när de blir sjuka än de som har lite. Detta blev skitkonstigt.

Nej, det är helt sant som ledamot Fellman säger. Man kan inte göra ett avdrag om man inte har några pengar, och då blir det sociala systemet som får betala istället. Så det blir ju klent med avdrag.

Men man kan inte heller säga, som ledamot Fellman säger, att vi plockar pengar från en viss grupp, för det står ju här. Om jag har korrekt läsförståelse så står det att gruppen 75 plus inom ett visst inkomstspann kommer att få ett högkostnadsskyddstak som ligger 200 euro mer än vad de har idag, och då kan man väl säga att man har plockat.

Talmannen vill i sammanhanget påminna om att vi använder ett vårdat språk i debatten i detta lagting.

Tack, talman!

Jag vill hänga kvar i den sista meningen som ledamoten sa här, där behoven är som störst. Det är just det vi gör här; vi riktar om stödet dit behoven faktiskt är störst. Jag vill påminna ledamoten om att det här förslaget är större tillsammans. Det här paketet är mer omfattande än det som sjukdomskostnadsavdraget genererade för ålänningarna. Det är viktigt att ha med detta.

När vi pratar om de som är 75 år och äldre vill jag återigen påminna om att 75 % av dessa personer omfattas av det här. En pension på 26 000 euro per år n är inte en jättedålig pension, det är det inte. Samtidigt får man ändå del av andra lättnader, såsom grundavdrag och sänkta patientavgifter.

Talman!

Det jag försökte säga vid flera tillfällen under mitt anförande är att det egentligen inte spelar någon roll hur mycket du får i pension om du betalar 85 % av din inkomst i avgifter och bara får behålla 300 euro. 300 euro har du kvar och det ska räcka till allt.

Jag har blivit kontaktad av personer som har jobbat deltid och tidigare hade möjlighet att göra sjukdomskostnadsavdraget. Man har sett på lappen som kom hem i postlådan att man får tillbaka pengar, trots att man hade kvarskatt i början av året. Efter att man har gjort avdragen får man plötsligt tillbaka pengar på skatten, och det berodde på sjukdomskostnadsavdraget.

Det här handlar om precis den gruppen som nu hamnar strax ovanför gränsen. Att ha ungefär 2 000 euro i månaden före skatt (… taltiden slut).

Tack, talman!

De personer som ledamoten nämnde, så vi gör detta åldersneutralt för att säkerställa att stödet faktiskt riktar sig till alla, oavsett om man är 70, 75 eller 65 år och går i pension. Många kan ha det kämpigt, men redan där får de åtnjuta samhällets stöd och möjlighet till billigare och bättre skydd inom den offentliga sjukvården.

När det gäller minimibeloppet för personligt bruk, så har det höjts. Det blev 600 euro mer.

I samband med klientavgiften och den revidering som vi ska genomföra så kommer vi att titta på hela situationen när det gäller klientavgiftslagen.

Jag vill inte börja prata om kompensatoriska åtgärder igen nästa år, eftersom det begreppet har blivit ganska urvattnat numera.

Talman!

Det må vara ett urvattnat begrepp, men det betyder mycket för dem som är hemma att de får en kompensation för det som de har förlorat. Det har vi blivit utlovade här i salen, efter den jobbiga och långa diskussionen förra året i september.

Jag förstår och ser vad man har försökt göra här, men jag tycker att man har gjort fel. Jag förstår inte, var tog man 26 000 ifrån? Var kom den summan ifrån? 2 000 euro i månaden, ja, som sagt, det är en okej pension före skatt, men om du betalar 85 % i avgifter så har du ingenting att leva på. Det är den gruppen som dessutom nu ska klara av att betala sjukkostnadsavgifterna, eftersom de kanske har kommit upp i högkostnadstaket lite tidigare.

Talman!

Vi är flera som anser att tänderna är viktiga. Där vi satt under förra mandatperioden så införde vi att man boenden på ESB får gå till ÅHS tandvård, vilket man inte fick tidigare, för dit fick man endast gå om man bodde på institution. Vi såg att kostnaderna var så pass höga och det var en del av hela diskussionen. Men i hela den diskussionen fanns ändå sjukdomskostnadsavdraget kvar, och nu är det borta.

Det som stör mig lite grann i hela den här diskussionen handlar om att den här mellangruppen som man tror är så rik, faktiskt inte är det. De som har kontaktat mig är kvinnor som har jobbat deltid och som får ungefär 2 200 euro i månaden före skatt. Nu får de en förhöjning från 250 till 450 euro, så jag tror att vi är ganska överens. Det är egentligen inte en fråga, utan mer ett konstaterande.

Tack, talman!

Jo, jag delar den analysen. Vi är helt överens i den här frågan. Det socialpolitiska området är för övrigt ett väldigt svårt område. Dels för att det är utmanande att uppnå en millimeterrättvisa, och dels för att vi har en delad behörighet med Finland.

Men jag känner ändå att vi kan göra betydligt mer härifrån Ålands lagting än vad vi hittills har gjort.

Talman!

Det kan vi göra, och det behöver nödvändigtvis inte handla om att strö en massa pengar, utan det handlar om hur man fördelar dem. Som jag nämnde i mitt anförande, vilket jag också kände att ledamoten tog upp, är just det att det spelar ingen roll om du tjänar 10 000, 20 000, 30 000 eller 40 000 i året om du betalar 85 % av vad du tjänar. Det finns lagtingsledamöter, våra kollegor, som idag får betala 85 % när de hamnar på ett boende och de ska klara sig på 300 euro. Det ska räcka till när glasögonen går sönder, när du får hål i tänderna och måste ha en protes. I dagens läge har man sina egna tänder kvar, och det är dyra kostnader. Vi måste hitta ett sätt som får det att fungera.

Tack, talman!

Vi har en stark samsyn i detta.

Jag vill återkoppla nu i min slutreplik till ledamoten Holmberg-Jansson och det som ledamoten lyfte upp. Både Moderaterna och Pro Åland är naturligtvis för ett starkt skyddsnät och ett starkt socialt skyddsnät. Ingen ska fara illa på Åland.

Det är inte det som det här handlar om; det handlar om arbetslinjen. Det handlar om att den som orkat, vill och kunnat arbeta hela livet också måste få erkännande för det, även när man har uppnått pensionsåldern.

Tack, talman!

Tack, ledamot Thörnroos! Det värmer när ledamoten pratar om arbetslinjen. Bra så.

Jag vill dock poängtera att det här lagförslaget är en budgetlag. Den kommer att hamna hos finans- och näringsutskottet, så vi behöver inte göra något mer kring det. Ärendet finns snart hos finans- och näringsutskottet.

Talman!

Tack för det påpekandet. Det visste jag ju egentligen, men jag glömde bort det i ivern.

Kanske skulle man istället kunna uppmana finans- och näringsutskottet att låta social- och miljöutskottet komma med en social input istället för att bredda beredningen av ärendet.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.