Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.
Diskussionen avbröts vid plenum i onsdags och återupptas nu. Ordet ges först till lagtingsledamoten Jessy Eckerman som håller gruppanförande för socialdemokraterna.

Tack, talman!

Bästa lagting. Jag vill börja med att prata om två kvinnor. De drev tillsammans podcasten och Instagramkontot Röstsystrar, där de öppet delade sin verklighet med spridd bröstcancer. Lyssna på den och titta på instagramkontot.

Hanna och Josefin, och Josefin kommer från Lumparland och har gått i min klass i högstadiet.

Två kvinnor mitt i livet, i sina bästa år. Två kvinnor som, precis som många andra, trodde att allvarlig sjukdom var något som drabbar senare i livet och som litade på undersökningen om flärpar och små vävnader. Inte är det så farligt. Men som istället senare fick beskedet att de båda hade spridd bröstcancer.

Spridd bröstcancer innebär att cancern inte längre bara finns i bröstet. Den har spridit sig till andra delar av kroppen. Den går inte att bota. För att överleva krävs livslång behandling. Och det här är verkligheten för allt fler kvinnor. Kvinnor som är unga. För unga för screeningprogrammen. För unga för att tas på allvar.
“Det är nog bara fettvävnad.” “Du inbillar dig.” “Du är för ung.” För ung, enligt vad då? Vilken statistik? Vilken forskning?

Allt fler kvinnor får sin diagnos i 30–40-årsåldern. Vi kvinnor är i allmänhet duktiga på att känna och klämma, vi är uppfostrade med det. Vi vet att vi ska göra det i duschen åtminstone en gång i veckan.

Det är kvinnor som ofta inte omfattas av dagens screeningprogram, de får vänta och se. Vänta tills de är gamla nog för mammografi. Vänta tills symptomen blir tydliga. Vänta tills sjukdomen ibland redan har hunnit sprida sig.

Vi hör berättelser som denna: En kvinna känner en knöl i sitt bröst. Hon söker vård. Hon får höra att allt ser bra ut. Att det bara är en liten flärp, en fettknöl. Inget att oroa sig för. Men knölen är kvar.
Den syns mer och mer. Till och med genom BH och kläder. När hon lyfter armen över huvudet syns den tydligt. Den ömmar lite. Det blir obekvämt att ligga på mage. Hon söker vård igen. Och igen.
Till slut, när hon inte längre kan ignorera sin oro, söker hon vård för tredje, kanske fjärde, gången.
Först då tas det på allvar.

Detta är en berättelse som visar att tidig upptäckt fortfarande brister. Nu valde jag att ta Hanna och Josefin som konkreta exempel då de själva valt att vara offentliga med sin sjukdom och på ett mycket hjärtligt, sakligt sätt beskriver situationen. Mitt i livet, mellan barnkalas och planering av sin egen begravning. Jag har också frågat Josefin om det var okej att jag tar upp dem som exempel här, vilket jag fick.

Men det här ska inte handla om bara Hanna och Josefin. Det handlar om så många andra saker, forskning, screening, bemötande i vården, synen på kvinnors och mäns sjukdomar och annat. Allt är inte bara ledsamt och svart fast det känns så, vi befinner oss i en tid med enorma möjligheter.
AI och modern forskning utvecklas snabbt. Tekniken kan hjälpa oss att analysera bilder bättre, identifiera riskgrupper tidigare och upptäcka cancer i ett tidigare stadium.

Vi har alltså verktygen. Men vi behöver också viljan att använda dem. Vi behöver diskutera utvidgad screening för fler grupper:
• yngre kvinnor
• kvinnor med tydliga symptom
• och kvinnor i regioner där statistiken fortfarande är bristfällig
För sanningen är att statistiken kring kvinnosjukdomar ofta är otillräcklig.
För så här är det, när forskning, resurser och statistik släpar efter drabbar det kvinnor och deras familjer. Därför behöver vi göra mer. Vi behöver bättre data. Mer forskning om kvinnosjukdomar och större användning av AI i diagnostik. Och framförallt, vi behöver bredare screeningprogram som fångar upp fler i tid.

För bakom varje statistikpunkt finns en människa. En mamma som Hanna och som Josefin. Det är människor med liv, familjer, drömmar och framtid.

Om vi kan upptäcka cancer tidigare kan fler slippa få beskedet om spridd sjukdom. Det är därför utvidgad screening är en så viktig fråga som behöver diskuteras, inte bara för dagens kvinnor, utan för nästa generation.

För att vi ska ha statistik, forskning och för att ingen ska behöva gå igenom detta i framtiden. Det handlar om hälften av befolkningen. Det gäller inte bara bröstcancer.

Vi ser samma mönster vid sjukdomar som endometrios, där kvinnor i många fall väntar åratal på diagnos. En av tio ungefär har endometrios. Knappast har ens många hört talas om den sjukdomen. Det är ju normalt med lite mensvärk. Det är ju inte normalt och roligt att livmoderslemhinnan klättrar upp och fäster på lungorna och tar fruktansvärt ont. Det kanske ni aldrig har hört om heller.

Jag vill tacka för att vi äntligen ges lite utrymme att tala om kvinnohälsofrågor i lagtinget.

Här under helgen var det en temadag om NPF. Det var ett seminarium där man hade en föreläsare som berättade att varje år förlorar världen 1 triljon USD av den globala BNP:n till följd av kvinnorelaterad ohälsa. Det är inte bara bröstcancer som räknas in i det. Jag ville säga det, för jag tycker att det är också en samhällsekonomisk fråga. Det är också en fråga om mycket lidande och mycket annat. Tack!

Talman!

Det är svårt att inte bli emotionellt påverkad av ledamotens anförande. Jag har också klasskompisar som har haft cancer och dött av sjukdomen. Goda vänner har dött, och kanske ibland helt i onödan, om man kan säga så. Hade det upptäckts tidigare, så kanske de hade funnits här i dag.

Det vi vet, och som jag tycker att ledamoten lyfter fram så bra, är att den yngre gruppen drabbas mycket hårdare. De har en mer aggressiv form av cancer.

Det som slog mig efter att ha diskuterat med cancerföreningen, och som jag inte var medveten om, är de hormonbehandlingar som man sedan dessutom får, när man har genomgått hela den här hemska behandlingen. Man måste sedan fortsätta att ta hormoner som kastar en rakt in i klimakteriet, med allt vad det innebär.

Ledamoten Holmberg-Jansson tar upp frågan om efterbehandlingarna. Jag har flera bekanta som lever med dessa efterbehandlingar och som har tvingats in i klimakteriet. Jag skulle kunna utöka mitt anförande med berättelser från deras erfarenheter. Men jag har inte frågat dem om lov att dela deras historier och därför vill jag inte säga något mer om det. Men du har helt rätt i det.

Tack, talman!

När man är mitt i livet, till exempel 30 eller 35 år gammal, så måste ta ett beslut. Man har cancer och man måste fundera på om man vill ha barn i framtiden. Man behöver frysa ner sina ägg för att ens ha en möjlighet att få barn senare.

Därför är det jätteviktigt att vi ser på hela perspektivet, både uppåt och neråt. Statistiken är tydlig, screenar man så minskar cancer. Det finns alltid en risk att man hittar cancer som kanske inte skulle ha utvecklats till något allvarligt. Men man måste ändå ställa sig frågan: Är det bättre att få ett besked som kanske inte är så farligt, eller att man missar en diagnos av en dödlig cancer?

Det är därför jag vill lyfta fram vikten av att ha en faktabaserad och vetenskaplig grund i detta sammanhang. Jag vet inte om det beror på att jag själv börjar komma upp i en ålder där bröstcancer är vanligare, eller om det helt enkelt är att jag märker att så många drabbas.

Jag tycker det är fint att många är öppna med sina erfarenheter och berättar om sina historier, hur de fick sina diagnoser, vad som hände och vilka behandlingar de genomgick. Det är kanske också ett sätt att visa hur utbrett detta är bland människor som är för unga för att delta i det allmänna screeningprogrammet.

Talman!

Tack för ett engagerat anförande. Det finns många olika former av bröstcancer, och dessa har olika prognoser och behandlingsmetoder. Det är viktigt att komma ihåg. Jag uppfattade att ledamoten sa att det handlar om en livslång behandling. Så är det ju inte alltid; vissa blir färdigbehandlade medan andra går på förebyggande behandling.

Det jag egentligen skulle vilja säga är att jag vill tacka ledamoten som är socialdemokrat. Jag tolkar också ledamotens anförande som att Socialdemokraterna står bakom den här åtgärdsmotionen. Det är alldeles utmärkt, med tanke på att ansvarig minister också kommer från Socialdemokraterna.

Kanske kan vi för ovanlighetens skull förvänta oss lite mer action när en åtgärdsmotion har lagts fram än vad som är vanligt.

Tack för det. Ministern kommer själv att hålla sitt anförande här i slutet av debatten.

Jag är också medlem i social- och miljöutskottet, som har den här motionen under behandling. Vi väntar även på namninsamlingen från Cancerföreningen, så det är absolut saker på gång.

Det är viktigt att veta att det pågår olika initiativ i Finland och Sverige, där olika system ska utvecklas för att utvidga detta och bestämma till vilken ålder det ska gälla. Det är bra att Åland också hänger med i det. Jag hoppas att minister Zekaj kommer att ta upp detta i sitt anförande.

Talman!

Det som ledamoten säger är säkert både rätt och riktigt. Men min fråga kvarstår: Stöder Socialdemokraterna den här åtgärdsmotionen fullt ut?

Jag upprepar vad jag sade: Vi har absolut ingenting emot att man utökar en screening och så vidare, eller att folk får diagnos i tid.

Men det finns också riktlinjer som är på kommande från både Sverige och Finland, som beskriver hur man ska gå tillväga, baserat på fakta. Vi anser att Ålands lagting inte bör hitta på egna åldersgränser. Vi följer den här frågan med största allvar och seriositet.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamoten för ett anförande som berör. Eftersom jag är i den åldersgruppen 30 till 40 år och mitt i livet med familj och små barn så känns det extra starkt.

Den här motionen är mycket initierad. Jag sitter liksom ledamoten i social- och miljöutskottet där vi inte har andra lagförslag i kö just nu. Vi har motioner som behöver prioriteras, och med tanke på de medborgarinitiativ som vi också väntar på, hoppas jag att vi tillsammans kan se till att denna motion får hög prioritet i utskottet. Det är viktigt att vi får möjlighet att fördjupa oss i frågan.

Tack ledamot Mattsson. Jag tror att det blir både intressant och bra för oss båda att diskutera några frågor i utskottet som berör oss, särskilt med tanke på att det är så få kvinnor som är representerade i lagtinget.

Jag vill också försäkra alla våra väljare att vi kommer att bevaka den här frågan med både hjärta och varm hand.

Talman!

Det ska bli intressant att höra eftersom det har diskuterats mycket här om AI och ny teknik. Vilka kostnadseffektiva metoder finns det för att i olika åldersgrupper upptäcka den hemska sjukdomen i ett tidigt skede, där man faktiskt kan rädda liv? Det här känns verkligen intressant och aktuellt att få behandla.

Jag ser också fram emot att höra vad minister Zekaj kommer att berätta om, vad som är på gång i Sverige och Finland. Han nämnde något tidigare på vårt gruppmöte, men jag var tvungen att gå på ett föräldramöte, så jag hann inte lyssna klart på vad han sade. Men han får snart möjlighet att tala. Stanna kvar i salen så att ni alla får höra.

Talman!

Jag har för ovanlighetens skull satt en rubrik på mitt anförande. Rubriken är "När mer än var tredje faller utanför, då är det fel på systemet."

Bröstcancer är den vanligaste cancersjukdomen bland kvinnor. Vi vet att tidig upptäckte räddar liv, minskar lidande och minskar behovet av omfattande behandlingar. Ändå upprätthåller vi ett screeningssystem som lämnar stora grupper utanför den åländska mammografiscreeningen.

Det åländska programmet om mammografiscreening har utvecklats stegvis. Den övre åldersgränsen höjdes under den föregående regeringsperioden från 69 till 74 år efter politiska ställningstaganden. Men det räcker inte längre.

För övrigt kan jag också informera om att Socialstyrelsen, som år 2023 sade nej till att tillåta screening i den övre åldersgruppen, har ändrat sig och kommer att starta en utredning den 5 mars i år.

Bästa ledamöter, när screeninggruppen är så pass liten som den ändå är, är det inte hållbart, varken socialt eller samhällsekonomiskt.

Lagtingsledamot Anette Holmberg-Jansson från Moderat Samling har lyft frågan genom en åtgärdsmotion om att se över mammografiscreeningens åldersgränser. Det är ett initiativ som bör tas på största allvar, för verkligheten visar att dagens system inte räcker till.

Frågan har nu aktualiserats i det åländska samhället genom ett medborgarinitiativ med målsättning att utöka åldersgrupperna för mammografiscreening.

Den statistik som jag har sammanställt har jag fått från Finlands cancerregister, och den talar sitt tydliga språk. Av 121 fall här på Åland återfinns 42 fall, alltså cirka 35 procent, utanför dagens screeningsåldrar. När mer än var tredje faller utanför, då är det fel på systemet. Det innebär alltså att mer än var tredje kvinna står utanför den förebyggande vård som skulle kunna upptäcka cancern i tid. Det är ingen marginell och det ingen liten fråga.

Samtidigt ser vi, och även andra talare här har belyst, att insjuknandet sker även i yngre åldrar. Under perioden 2020-2024 noterades tolv fall här på Åland i åldersgruppen 40 till 44 år. Det handlar om kvinnor som i dag i stor utsträckning inte omfattas av screeningen, trots att vi vet att tidig upptäckt är avgörande. Parallellt lever åländska kvinnor längre. Många är friska och aktiva långt upp i åldern. Att då stänga dörren till screening vid en viss ålder framstår inte bara som föråldrat utan som orimligt.

Bästa ledamöter, bakom varje siffra finns en människa, en mamma, en partner, en vän. Det mänskliga lidandet som följer av en sen upptäckt är i praktiken omöjligt att värdera i pengar. Men även, ledamöter, om man ser det ur ett strikt ekonomiskt perspektiv, är slutsatsen tydlig. Det är i regel betydligt billigare att upptäcka cancer tidigt än att behandla sent. Tidig upptäckt innebär enklare behandlingar, kortare vårdtider och bättre prognoser. En sen upptäckte innebär ofta det motsatta, både i mänskligt och ekonomiskt avseende. Att inte utveckla screeningprogrammet riskerar därför att bli den dyra vägen.

Det handlar om politiskt ansvarstagande, om att våga ompröva gamla gränser när kunskap och verklighet förändras. Därför är en översyn av mammografiscreeningens åldersgräns nödvändig. Vi måste våga pröva både att avskaffa den övre gränsen och inkludera yngre åldersgrupper. Screeningen här på Åland ska inte styras av stelbenta åldersgränser.

För den som undrar hur det ser ut i Norden, så är detta ingen bingorad: I Sverige omfattas åldersgrupperna 40 till 74 år, i Finland 50 till 69, på Åland är det i dagsläget 45 till 74, i Norge 50 till 69, i Danmark 50 till 69 och på Island 40 till 69. Att således här på Åland sänka åldersgränsen till 40 är något som redan förekommer i andra nordiska länder, och att höja den ytterligare är inte heller fel. Tack för att ni har lyssnat.

Tack, talman!

Tack för stödet, ledamoten. När vi pratar om pengar, som många ändå förstår, så under förra mandatperioden sattes 60 000 euro i budgeten, för en sänkning till 40 år och en höjning till 74 år. Det innebar en förändring i screening från 69 år till 74 år och från 50 år till 40 år.

Att tänka 60 000 euro, och om man då tänker på vad det kostar att behandla en svår patient, där cancern har spridit sig mycket, så utan att ljuga så handlar det någonstans om mellan 30 000 och 100 000 euro för en patient, enligt den statistik jag har fått.

Om man ser det på det sättet så är det inga kostnader. Maskinerna finns där, personalen finns där. Det handlar bara om att fundera (… taltiden slut).

Herr talman!

För säkerhets skull vill jag klargöra, jag kanske var otydlig i mitt huvudanförande angående siffrorna jag lyfte fram, alltså 121 stycken, dessa siffror rör sig från år 2020 till 2024. Om vi tittar närmare på dem, så var det tolv personer i åldersgruppen 40 till 44 år som drabbades av cancer. I åldersgruppen 75 till 79 år var det tio personer. Jag har alla siffror här, och om någon vill ta del av dem.

Jag vill också uttrycka mitt fulla stöd till ledamoten Holmberg-Jansson, som har drivit denna fråga även i den förra landskapsregeringen.

Talman!

Kritiken som framförs är att vi här i lagtinget inte ska blanda oss i frågor som dessa, utan att vi bör låta de på ÅHS ta hand om dem. Men i den förra landskapsregeringen hade vi i vårt regeringsprogram att vi skulle se över screeningen och vi ändrade mammografiscreeningen efter en genomgång.

Det jag efterfrågar i min motion är att vi ska titta på den senaste forskningen. Socialstyrelsen 2023 sade att vi inte ska se över de övre åldersgränserna. Men nu, med tanke på den nya forskning som finns, när flera har blivit screenade i den äldre ålderskategorin, så har de ändrat sig. Nu överväger man att ändra den övre gränsen från 74 år och uppåt.

Talman!

Jag tror inte alls att andemeningen varken i ledamotens åtgärdsmotion eller i mitt anförande är att det är vi här i Ålands lagting ska gissa sig till vilka eventuella åldersgränser som ska gälla.

Man kan till exempel rikta blickarna mot Sverige och konstatera att där har man sänkt åldersgränsen till 40 år redan. Det finns i alla fall ett antal svenskar, så nog finns det kunskap i det landet också.

Samma sak gäller för Island. Vi behöver inte alltid kopiera det som görs i Finland; vi kan faktiskt tänka själva. Inom de områden där vi har egen behörighet, som till exempel självstyrelsen, är det klokt och smart att titta på hur de andra nordiska länderna hanterar motsvarande frågeställningar.

Talman!

Ledamöter, jag tycker att det här är en bra motion, och jag vill lägga till ett ord: "Utredningen av utvidgning av mammografiscreening". Om utredningen entydigt visar att det finns vetenskaplig evidens för detta, så kanske det blir en av de få motioner som går igenom. Motionerna brukar ju ofta bli liggande, men jag tror att vi alla är eniga om att det är bra att kunna reducera bröstcancerfallen.

Jag vill ta upp några allmänna aspekter kring screening. Vi har mammografiscreening, papa-screening och numera har vi även tarmcancerscreening, men vi har inte PSA-screening. Då kan man fråga sig: Är inte all screening bra? Jag vill göra en liten statistisk redogörelse för hur det ser ut. Man brukar ange incidensen av en sjukdom i antal fall per 100 000. Om vi har en metod med en sensitivitet på 99 % och en specificitet på 99 %, så fångar vi alltså upp 99 av 100 sjuka om vi screenar 100 000 personer. Men vi får också 1 % falskt positiva, vilket i en population av 100 000 skulle innebära 1 000 falskt positiva fall. Det är alltid det som är problemet; man måste alltid relatera det till den aktuella testmetoden, specificiteten och sensitiviteten.

När det gäller mammografi så som tidigare talare har nämnt så finns det olika åldersgränser. Vi ska veta att dessa ändras fortlöpande baserat på ny teknik och ny kunskap. Jag har nyligen fått veta att man på radiologikliniken har börjat använda AI-baserad teknik, vilket avsevärt underlättar mammografiscreeningen.

Man tittar på kostnader och effektivitet. När det gäller prostatacancerscreening så orsaken att man inte har det generellt är att man kan ställa frågan: Hur många män måste man behandla i onödan för att rädda livet på en man? Det rör sig mellan 25 och 50.

När det gäller bröstcancerscreening är det inte alls samma siffra; det handlar möjligen om två som eventuellt behandlas i onödan.

En annan aspekt av prostatacancerbehandling är biverkningarna, som ofta är mycket mer besvärliga än de som uppstår vid behandling av bröstcancer. Det finns alla skäl att försöka hitta det optimala intervallet för denna screening.

Vad kostar det? Som ledamoten Thörnroos lyfte fram så har vi personal och apparatur. För ett tag sedan var det bara en ordinarie radiologitjänst tillsatt av tre tjänster, men nu verkar det som att det kommer att fyllas på.

När man talar om kostnader är det egentligen en extrapolering. Om det finns personal och apparatur, så kostar det i praktiken ingenting.

Det finns alla möjligheter, om den vetenskapliga sakkunskapen i utskottsbehandlingen håller med motionären att man borde utvidga mammografiscreeningen på det sätt som motionären föreslår.

Detta ska styras av vetenskap. Vi vill alla minimera förekomsten av alla cancerformer, men det är viktigt att göra det på vetenskaplig grund. Vetenskapen förändras hela tiden i takt med ny teknik.

När det gäller bröstcancer finns det något som kallas trippeldiagnostik. Om en kvinna upptäcker en knöl i bröstet går hon till sin läkare, som bekräftar fyndet och skickar patienten på mammografi. Utöver screening, mammografi och ultraljud så går man vidare med det tredje steget, vilket är biopsi. Många av dem som vi upptäcker har sökt för att de har noterat en knöl i bröstet, men det finns också de som inte har noterat det men som blir upptäckta genom screening. Screeningen fyller definitivt sin funktion.

Jag ser fram emot utskottsbehandlingen där vi kommer att ha möjlighet att höra sakkunskapen. Jag är benägen att tro att vi, med tanke på att man i Sverige har sänkt åldersgränsen till 40, kanske hamnar där också. Men om det blir för dyrt, ställer jag mig skeptisk, eftersom de kostnaderna är hypotetiska om vi har personal och apparatur.

Jag välkomnar denna motion och hoppas att vi får bra höranden. Kanske kan motionen antas efter att vi har fått ett utskottsutlåtande. Det skulle vara förnämligt om så är fallet.

Rent allmänt vill jag också kommentera en liten del. Nu när det har varit sparbeting inom ÅHS, hänvisar man ibland patienter till sina företagsläkare eller säger att de inte ska komma till primärvården i första hand. Jag har erfarit att många som vill ha bältrosvaccinet hänvisas till privat sektor, vilket jag inte riktigt förstår. Det har en enorm betydelse för den enskilda patienten att slippa en sjukdom som kan vara mycket besvärlig. Vi ska inte på Åland försöka överföra patienter till privat sektor. Vaccinationer och relevanta undersökningar, som bröstundersökningar, ska naturligtvis kunna skötas inom den offentliga sjukvården.

Sammanfattningsvis är detta en lovvärd motion. Jag vet att medborgarinitiativet har långt över 1 000 namn, så det har kanske redan överlämnats, men det kommer att överlämnas.

Jag ser att om vi får vetenskapligt stöd för att utvidga gränserna, så kommer de med största sannolikhet också att utvidgas. Tack för en mycket relevant motion!

Talman!

Tack för stödet, ledamoten. Finska riksdagsledamöter, som jag har diskuterat den här frågan med och som är medicinskt utbildade, har sagt till mig att dessa frågor nu även diskuteras i Finland. De ser med spänning på Åland och hur vi agerar här, eftersom vi är en föregångare gentemot de strikta reglerna 50 och 69 år som man har i Finland.

Samma respons fick jag när den ändringen gjordes under förra mandatperioden. Då kontaktades jag av forskare och läkare i Finland som stödde den förändring vi föreslog, att sänka åldern till 40 och höja den till 74. De ansåg att vi återigen var en föregångare på Åland och att vi har möjligheten att göra detta.

Vi ska också tänka på att det handlar om en begränsad grupp. Det är inte flera tusen kvinnor som ska in genom systemet varje år. Däremot är det viktigt att screeningprogrammet inte bara är en kortvarig insats, utan att det måste vara kontinuerligt.

Tack ledamot Annette Holmberg-Jansson. Jo, jag tycker att det här är en viktig aspekt, att Åland faktiskt kan, med sin egen behörighet, vara en föregångare. Det var vi när det gällde de första tre TBE-vaccinationerna som var gratis. Som ni kanske kommer ihåg, så finns den frågan också under behandling; att man ska utvidga och eventuellt ha ett register med påminnelsefunktion.

Det finns olika skäl till varför vissa frågor är väsentliga att samordna med Finland. Men ibland kan vi driva en fråga, och Finland följer efter. Det är bara positivt. Självstyrelsen utnyttjas då på bästa sätt och kan också bidra till vad som sker i närregionerna.

t'

Ledamoten lyfter fram AI och att man nu har börjat använda det på ÅHS, vilket är jättebra. I den rapport jag hänvisade till, Bröstcancerrapporten 2025, som jag nämnde i mitt anförande under vår förra diskussion, finns det en intressant forskarintervju. Den handlar om hur man arbetar på Sankt Görans sjukhus i Stockholm. Där ser man hur AI kan frigöra läkarkapacitet och öppna upp för att fler kvinnor över 74 år ska kunna få den här cancer-screeningen.

Tidigare granskades varje röntgenbild av två radiologer, men nu gör en radiolog och AI granskningen tillsammans. Detta leder till bättre resultat och man hittar mer cancer snabbare, tidigare och mer effektivt. Det är intressant att vi står inför ett skifte här.

Tack ledamot Holmberg-Jansson. Jo, det har ändrats och det förändras fortlöpande i takt med ny teknik och vetenskapliga fynd.

Jag är alldeles övertygad om att de gränser vi har i dag inte kommer att vara desamma om tio år. Det är bara en tidsfråga.

Vi måste basera våra beslut på solid vetenskap, inte bara på politiskt tyckande. Det är mycket relevant att utreda frågan, och det stöder jag varmt.

Tack, talman!

Ledamoten Lindén lyfter fram vetenskapen bakom den här motionen. Jag tycker att det är en viktig fråga. Det är bra att det kommer förslag om att utvidga dessa gränser. Ledamoten framhäver klokt att det inte handlar om så många personer, och att kostnaderna kanske inte är så stora. Det handlar istället om viljan att färre personer ska drabbas av denna sjukdom. Om vi kan göra det på ett bra sätt, så är det positivt.

Jag anser också att det är viktigt att vi får en bra behandling av både motionen och detta medborgarinitiativ i utskottet. Det ska bli intressant att hålla våra nästa anföranden när ärendet har behandlats, så att vi kan bidra med mer insikter.

Tack, ledamot Eckerman. Jag tror att vi alla är ganska eniga i den här frågan. Jag är övertygad om att om det finns vetenskapliga hållpunkter och vi får stöd från ÅHS och sakkunskap, så kommer vi att revidera de här gränserna. Det är jag helt övertygad om.

Det finns inga skäl emot detta. I så fall skulle det endast handla om kostnadsmässiga skäl, men väger vi dessa mot de liv som kan räddas och det lidande så blir svaret blir tämligen entydigt.

Jag ser med stor nyfikenhet fram emot detta. Jag tycker att det är bra om kloka motioner går igenom.

Vi har också en snarlik motion om TBE som handlar om att skydda utsatta grupper från en besvärlig sjukdom, men den ska jag inte ta upp nu.

Tack, talman!

Bästa lagting. Vi vet att bröstcancer är en brutal diagnos. Många här inne, inklusive jag själv, vet vad som händer när oron flyttar in i en familj och väntan på besked tar över.

Vår utgångspunkt måste alltid vara att åländska kvinnor ska ha det bästa möjliga skyddet. Vi vill att åländska kvinnor ska ha de bästa förutsättningarna att klara sig igenom detta.

För att uppnå detta krävs det naturligtvis att vi ligger så rätt som möjligt, både när det gäller tidig upptäckt och hur vi bygger upp ett program med bra träffsäkerhet. Jag är helt säker på att detta är en utgångspunkt som vi alla delar i den här salen.

Den bröstcancerscreening som nämndes här under debatten utvidgades för några år sedan, i samråd med ÅHS. Vi har idag ett mer generöst program än motsvarande i riket, som vi normalt sett brukar följa. Slutsatsen när det steget togs, om det nu var 2022, var att åtgärden just där och då var tillräcklig.

Det som jag tror är relevant just nu, när vi diskuterar detta, är att det pågår en genomgång i Socialstyrelsen. Ledamoten Thörnroos nämnde detta uppdrag lite grann. I den genomgången tittar man både på åldersgränser och på screeningintervallen och då tittar man på alla program. Det är viktigt. Vi vill ta del av dessa slutsatser, eftersom det kan hända att detta ger oss helt nya riktningar, både vad gäller ålder, upp och ned, men också intervallen för det är också relevant.

Jag tror att denna fråga är väldigt viktig och bör hanteras med eftertänksamhet. Därför tror jag att det är bra om vi kan ta del av resultatet från Socialstyrelsen innan vi fattar nya beslut. Hastiga ändringar i sådana här program påverkar naturligtvis också volymerna inom den radiologi vi har här. Det handlar inte nödvändigtvis bara om pengar, utan det ska också finnas en god kapacitet att hantera en förändring.

Vi tror att vår linje är att denna fråga ska vidare. Vi ska se över programmet, och det tror jag att vi är överens om. Om vi kommer fram till att vi måste göra förändringar, då kommer vi också att göra det. Men det måste ske under ordnade former, i samråd med ÅHS och med hela kunskapsläget på bordet.

Jag ser fram emot att få ta del av Socialstyrelsens resultat. Det kommer att vara riktgivande, och vi får se var vi hamnar när vi tagit del av det resultatet. Jag är helt säker på att, som ledamot Lindén nämnde, dessa gränser kommer att flyttas kontinuerligt i takt med att tekniken och kunskapsläget förändras. Tack!

Talman!

Jag tror inte att det är någon som förväntar sig några extremt snabba ryck eller något sådant. Det här är en seriös diskussion som vi har nu, och vi tar den mycket allvarligt, åtminstone från Pro Ålands sida.

Det som Socialstyrelsen nu ska resonera kring nu handlar om en höjning av den befintliga åldersgränsen, inte en sänkning. I dagsläget har Sverige satt den nedre gränsen till 40 år. Hur ser ministern på att vi inledningsvis kan betrakta det som etapp ett, att sänka åldersgränsen till 40 år, och i ett senare skede avvakta Socialstyrelsens kommentarer?

I samråd med förvaltningen har vi sett att den grupp som står först i kön är åldersspannet mellan 40 och 44 år. Det är något vi absolut bör fokusera på. Vi vet att en delrapport kommer redan i juni i år, och vi behöver prioritera just den gruppen. Dessutom måste vi invänta ytterligare delrapporter från Socialstyrelsen.

Jag vill också nämna att Socialstyrelsen tittar på alla program. Om de beslutar att sänka åldersspannet kan det mycket väl innebära att vi behöver se över programmet och resultaten från den analys som pågår just nu.

Talman!

Jag är inte informerad om, och har inte kunskap om, vilken hastighet Socialstyrelsen i Sverige kommer att genomföra den här undersökningen. Jag kan dock tänka mig att det kanske inte kommer att gå riktigt snabbt. Är det då förnuftigt att sitta här och vänta?

Jag tänker på de åländska kvinnor i åldersgruppen 40–44 år som har fått bröstcancer. Jag anser att det inte räcker att bara titta på den här frågan. Det finns vetenskapliga belägg från Sverige som visar att det är förnuftigt att sänka åldersgränsen till 40 år. Varför ska vi då också titta på den frågan? Vi kan väl börja med det och sedan avvakta vad Socialstyrelsen anser om att höja åldersgränsen.

Tack, talman!

Vi på Åland har beslutat att följa de nationella programmen.

När det gäller Socialstyrelsens rapportering kommer den att ske i faser, eftersom de granskar hela programmet och reviderar alla delar. Vi är inte alls främmande för att titta på ålderskategorin 40 till 44. Ska vi göra något större där? Vi granskar alla program, och här pratar man även om tarmprogram och flera andra nationella program.

När åldern sänktes från 50 till 45 var det just ålderskategorin 40 till 44 som man bestämde sig för att titta vidare på. Det här kommer vi att göra. Frågan är bara när.

Talman!

Ett visst positivt stöd kan jag känna att jag fick från ministern.

Under förra mandatperioden så hade vi från regeringen i vårt regeringsprogram att vi skulle tittade på screening. Vi kom med en rekommendation till ÅHS och vi tillsatte budgetmedel för att sänka åldern till 40 år. Vi stannade dock vid 45 år på grund av bristande personella resurser.

Om man nu i dag börjar använda sig mer av AI så borde det på något sätt underlätta. Som sagt, maskinerna finns redan där. Varför skulle vi inte kunna genomföra det som vi var eniga om att göra.

I februari 2028 ska Socialstyrelsen vara klar med sin rapport, och det är väldigt många år dit.

I februari 2028 ska hela resultatet in, sen finns det olika delrapporter. En av dessa kommer redan i juni 2028.

Kategorin 40 till 44 år är något vi kommer att arbeta med. Finns det ett vetenskapligt stöd för detta? Återigen, det är viktigt att det finns ett stöd, inte bara det som har framkommit i denna debatt, utan också att detta är något som behöver beredas inom organisationen. Det kommer att göras.

Tack, talman!

Det finns faktiskt väldigt mycket statistik om hur många som fångas upp i Sverige tack vare åldersgränsen på 40 år. Det finns statistik för gruppen 40–44 år. Det finns väl lite statistik om man höjer åldersgränsen från 74 år för den gruppen har inte överhuvudtaget screenats. Där saknas statistiken, vilket gör att vi inte har någon evidens för att göra det. Det finns ingen som har screenats i den åldersgruppen. Man har istället tittat på andra aspekter.

Jag har läst mycket forskning inför att jag skrev den här åtgärdsmotionen. I min motion påpekar jag att vi bör beakta den senaste forskningen. Det finns mycket forskning kring detta, och åsikterna är delade. Vissa anser att vi bör höja åldersgränsen, medan andra inte anser det. Jag menar att detta inte är något man ska besluta om lättvindigt. Det här är något som ska finnas (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det är kanske också anledningen till att vi vill ge det här uppdraget till förvaltningen och till ÅHS. Vi behöver deras hjälp med en rekommendation som vägleder oss genom forskningen, eftersom vi är lekmän i sammanhanget.

Vi vill ge våra åländska kvinnor det bästa skyddet för att klara sig igenom detta. Vi är beredda att göra de förändringar som krävs för att kunna tillhandahålla de bästa förutsättningarna. Däremot när det handlar om 40 år och om forskningsläget, det är sådant som vi politiker sannolikt har svårare att bedöma.

Talman!

Jag brukar roa mig med att läsa ÅHS protokoll på fritiden. Då får man lätt bilden av långa linjer, alltså händelser som inträffade under förra mandatperioden och förrförra mandatperioden och detta förvaltas under den här mandatperioden och kommer säkert att prövas i nästa mandatperiod också.

En sådan sak är beslutet från den 21 maj 2022 om mammografiscreening vid Ålands hälso- och sjukvård. Styrelsen var enhällig, och på basis av sakkunnigt underlag fattade man beslut om den nuvarande modellen, alltså upp till 74 år. I det beslutet finns det en intressant brasklapp eller språngbräda in i framtiden. Där står det att den dag vi får AI att fungera tillfredställande och eventuellt kan rekrytera en radiolog, då kan det bli möjligt att utöka screeningen i syfte att spara pengar och minska mänskligt lidande.

Tack, talman!

Jag observerar att det egentligen inte finns någon motsättning i den här debatten. Vi har tagit upp frågan och kommer att hantera den. Första gruppen, när det handlar om att utvidga åt något håll, så är 40-44 år.

Talman!

Det är ett glädjande besked, och det omnämns också i beslutet, att det är därhän som man kan blicka.

Till slut vill jag egentligen bara framhålla det som står i den åtgärdsmotion som vi debatterar i dag. Det har flera gånger lyfts fram vikten av forskning. Det står uttryckligen i motionen, "att landskapsregeringen uppmanas att göra en forskningsbaserad översyn med syfte att öka eller avskaffa den övre åldersgränsen."

Så givetvis en forskningsbaserad översyn och därefter politiska beslut. Så har vi arbetat tidigare också, och jag förutsätter att landskapsregeringen och ÅHS styrelsen arbetar på samma sätt nu.

Tack, talman!

Jag tycker att det är ganska intressant debatt här hur vi omformulerar vår enighet i den här debatten. Vi kommer att genomföra dessa åtgärder. Det handlar inte bara om att vi reagerar på en motion; vi är skyldiga att följa både nationella program och att agera när det är medicinskt motiverat. Dessutom kan vi vidta andra åtgärder. Om vi finner att något är medicinskt motiverat då kan vi revidera programmen.

Talman!

Minister Zekaj, när det gäller den äldre gruppen, de som är 74 år och äldre, är det alltid svårt med forskning. Det handlar om att man kanske har ett antal kvinnor, 100 kvinnor, i en grupp som inte får screening, och ett antal kvinnor i en annan grupp som får screening. När man sedan tittar på utfallet tio år senare har många av dem dött av andra orsaker. Många har också sökt vård och blivit remitterade av läkare, vilket gör det svårt att genomföra forskning inom denna äldre åldersgrupp.

När det gäller den yngre gruppen är det betydligt lättare. Jag misstänker att en av anledningarna till att man inte har velat utvidga screeningen är de ekonomiska aspekterna. Man påpekar att det inte finns tillräckligt med personal och att det stjäl resurser från andra undersökningar, och så vidare. Jag kommer att ta upp den frågan mer ingående i min andra replik här.

Tack, talman!

Nu blir jag nyfiken på din andra replik.

Förutsättningarna inom radiologin och hur flödena till radiologin påverkas handlar både om ekonomi och om hur radiologins flöden påverkas.

Jag väntar gärna på din fråga.

Talman!

Ja, minister Zekaj, det handlar om hur man utnyttjar resurserna på röntgenavdelningen. Det behövs en noggrann översyn. Vi vet till exempel att den offentliga sjukvårdens röntgenavdelning servar hela den privata sektorn på kontorstid, vilket stjäl tider från den offentliga sektorns olika uppdrag. Det är något som man måste titta på mycket noggrant.

I ÅHS styrelse finns det ett beslut om att alla typer av privata verksamheter ska äga rum efter klockan 15, och mig veterligen är så inte fallet. Det finns skäl att granska hur resurserna utnyttjas.

Det är också glädjande att det verkar som om vi nu har nya radiologer på ingång.

Tack, talman!

Naturligtvis ska vi alltid se över alla resurser och hur de används inom vår offentliga sjukvård, och jag tror att vi är ganska överens om den delen.

Men resursmässigt har jag inte uppfattat att detta enbart handlar om pengar. Om vi säger att man skulle utvidga från 40 till 44, så handlar det inte bara om en strikt ekonomisk fråga; det kräver också att vi planerar på ett vettigt sätt.

Bollen ligger nu hos oss, och vi kommer att ta den och se om vi kan möta de behov som finns. Jag är faktiskt ganska överens med de talare som har framfört att detta är den grupp vi behöver ta oss an. Det verkar också vara våra tjänstemäns inställning i frågan, att det är just den gruppen som vi först bör prioritera. Tack, talman.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.