Enda behandling

Diskussionen avbröts vid plenum den 20 januari och återupptas. Diskussionen inleds av ledamot Liz Matsson.

Tack, fru talman!
Så får vi chansen att fortsätta diskutera grunden för hela vår existens på ett rejält sätt. Tack till landskapsregeringen för demokratimeddelande!

Jag tycker det är tråkigt att det är så få kvinnor som är lagtingsledamöter och att det är svårt att attrahera både yngre personer och kvinnor att ställa upp i val. Här finns en hel del rekryterings- och marknadsföringsarbete att göra för framtiden. Jämför man vårt parlament med Finland och Sverige har vi bara 33 % kvinnor i parlamentet, i både Finland och Sverige består 46 % av parlamentet av kvinnliga ledamöter. Nåväl, det ser bättre ut idag än för 100 år sedan men detta till trots kan vi inte vara nöjda.

Man kan fråga sig varför är det så få kvinnor inom politiken? Har det med marknadsföringen av hela yrkesrollen att göra? Spelar medias rapportering roll? Vad har sociala medier för betydelse för uppfattningen av det politiska uppdraget?
Det har jag åtminstone konstaterat att det lilla samhället med stor social kontroll ger båda goda förutsättningar för närdemokrati tillika som det många gånger begränsar engagemang och viljan att uttala sig i offentligheten.

Hur skall då Åland få mer kvinnor och yngre personer att ställa upp i politiken?
Det finns nog ingen enkel lösning på denna fråga men jag tror det är oerhört viktigt med goda förebilder som tillika fungerar som ambassadörer för självstyrelsen - oavsett kön. Ett mer jämställt parlament är rätt och slätt en grund för ett bättre samhälle vilket jag gärna utvecklar mer ingående.

Jämställdhet i ett parlament är viktigt av flera skäl, eftersom det påverkar både demokratins legitimitet och samhällets utveckling. Ett parlament ska spegla samhället det representerar. Om halva befolkningen är kvinnor men deras representation är låg, undermineras demokratins trovärdighet och rättvisa, vilket även demokrati strategin problematiserar. Jämställdhet säkerställer att olika perspektiv och erfarenheter blir representerade i beslutsfattandet, vilket stärker folkets förtroende för parlamentet. När både män och kvinnor, unga och äldre deltar i politiska processer blir besluten mer balanserade, eftersom de reflekterar ett bredare spektrum av erfarenheter och prioriteringar.

Jämställdhet är en grundläggande mänsklig rättighet. Att säkerställa lika möjligheter för kvinnor och män i politiska sammanhang är en del av att bygga ett rättvist och inkluderande samhälle. Det motverkar strukturella hinder som historiskt har exkluderat kvinnor och andra marginaliserade grupper.
Studier visar att länder med högre jämställdhet tenderar att ha snabbare ekonomisk utveckling och bättre sociala utfall, som hälsa och utbildning. En jämställd representation visar att kvinnor kan ta plats på samma nivå som män, vilket även inspirerar kommande generationer att följa efter. Det bidrar i sin tur till att bryta stereotyper och förändra normer om könsroller.

Forskning tyder på att en högre andel kvinnor i parlament kan bidra till att minska korruption och maktmissbruk. Detta kan bero på att kvinnor ofta möter högre krav på transparens och ansvarstagande. Jämställdhet i ett parlament handlar alltså inte bara om rättvisa, utan om att skapa en effektiv, representativ och hållbar demokrati som gynnar hela samhället.

Ytterligare frågor som jag ofta funderar på. Hur stärker vi den allmänna förståelsen för självstyrelsen och vad den på riktigt betytt/betyder för vår vardag? Åland har varit en fantastisk plats att få växa upp på och vart jag än varit i världen har jag alltid känt att jag vill hem. Men det var nog inte innan jag själv blev invald som jag på ett djupare plan fått förståelse för självstyrelsens betydelse för det åländska samhällsbygget och vilka utmaningar som vi brottas med dagligen. Inte heller har jag reflekterat över hur viktig självstyrelsen varit för det svenska språkets ställning på Åland. När jag nu inser det har min respekt för närdemokratin och för parlamentet ytterligare vuxit.

Talman, jag vill avsluta med det som demokratistrategin säger i ett inledande stycke. Varje person och organisation kan genom landskapets demokrati strategi uppmuntras att fråga sig – vad gör vi för att främja det demokratiska samhället? Det är en fråga som vi ålänningar skall fortsätta ställa till oss själva och varandra för utan ett långsiktigt och ingående engagemang för självstyrelsen och demokratin skulle vår livsvärld vara en helt annan. Och till alla er alla som lyssnar på dagens debatt och känner att det vore roligt att vara med och bidra till demokratin och samhällsbygget - rösta eller ställ själv upp i nästa val!

Tack, talman! Tack ledamot Mattsson för en riktigt bra sammanfattning av det viktiga i den här demokratistrategin. Jag vill verkligen fästa uppmärksamheten vid det som ledamoten sade i början av anförande om det här. Visst, det är bättre än för hundra år sedan. För det är inte alls självklart idag, det behöver utvecklas vidare. Man tänker ofta att det är ganska bra och det mycket bättre än på andra ställen. Men det är som ledamoten säger, inte en orsak att sluta det arbetet.

Tack, talman! Varje morgon när jag kommer hit till parlamentet och möts av tavlan nere i vid ingången där man ser att det är bara män på tavlan, så ser vi att det hänt en skillnad. Och det var också det som inspirerar mig i inledningen av mitt anförande Jag såg den här tavlan framför mig och tänkte att om hundra år, då kanske det är mer kvinnor på den här bilden än vad det är män. Men det ska ju som sagt inte spela nån roll om det är kvinnor eller män på det sättet. Men jag tycker att det är väldigt, väldigt viktigt att vi uppmärksammar det här och därför är jag så glad att det här demokratistrategi meddelandet också med forskning belyser det här. Det blir trovärdigt.

Tack talman! Det som ledamoten säger att är viktigt för hela samhället, den utvecklingen, inte bara kvinnorna. Jag har själv varit med om en situation där jag ställde frågan till arbetsgivaren varför jag hade 85 % av den lön som en manlig kollega som hade samma uppgifter och lite mindre utbildning i området. Jag fick svaret att 85 % är ändå mer än på många andra ställen så man skulle vara nöjd med det.

Tack ledamot Waller! Det är nog bara så att vi får fortsätta kämpa vidare för ett ännu mer jämställt samhälle och jag är glad att kunna ta ton i den här talarstolen i dagens 2025.

Tack talman och tack ledamot Mattsson för ett bra anförande. När jag lyssnar på anförandet så kommer jag att tänka på när jag för kanske 15 år sedan steg in i stadspolitiken som helt ny och visste ingenting vad jag gav mig in på. Det var bland det roligaste jag gjort i hela mitt liv. Då funderar jag på en sak, att även om det finns en viss balans i nämnder och styrelser, till exempel inom stan och också här i lagtinget i utskotten, så har vi en slags någon slags balans och det ska vara ganska likvärdigt. Så är det så att det finns en outtalad regel att finans, infrastruktur och sånt, det har liksom en högre status. Är du en ordförande i en infrastruktur sektor så har du högre status än om du har hand om till exempel ÅHS eller sjukvård. Och det är något som är lite outtalat, men man märker det när det ska fördelas poster inom partier. Det har jag tänkt på jättemycket. Varför är det så?

Tack, talman! Jag har nog inget direkt svar på varför det är så, men man ser att olika ämnesområden intresserar olika människor. Jag tycker att den här jakt debatten som vi hade här innan bevisade på att det var många män i det här fallet som uttalade sig. Jag säger inte att kvinnor inte är mer eller mindre intresserade av jakt, men jag tycker man kan se i de här olika sammanhangen i alla fall att vissa ämnen lockar kvinnor och vissa ämnen lockar män.

Tack! Det kanske inte är helt könsbaserat vad man har för intressen, men jag håller helt med ledamoten om att i vissa konstellationer så får vissa saker ett väldigt, väldigt stort utrymme. Kanske ett oresonligt stort utrymme, till exempel mot vad hälso- och sjukvården borde ha fått eller någonting annat som faktiskt är på riktigt viktigt i samhället. Men det är ingenting vi kan styra här. Jag tänker också på en till sak att när vi har så få kvinnor i lagtinget, vi var ju ännu färre förra perioden. Så jag vet att ledamoten Mattsson och jag diskuterat det här flera gånger om att den här arbetsbördan för oss som är här blir så extremt mycket större när vi måste vara insatta i allting. Vi måste prata om allting, vi måste kunna allting. Vi ska sitta med i massa olika grupper för att hålla upp jämställdheten och så vidare. Så det är ju också en baksida av demokratin att det är så få kvinnor som deltar i den här debatten och i det här formandet av Åland.

Tack. Ledamoten Eckerman lyfter här också en liten problematik som man ser när det inte är riktigt jämställt mellan könen så blir det så att kvinnorna många gånger får ta på sig lite flera uppdrag för att arbetsgrupperna ska vara jämställda. Mitt svar på den frågan är att det nog bara är att jobba vidare. Jag tror att det är jätteviktigt att man engagerar sig i de ämnen som man själv brinner för och det är den typen av ämnen som också får som sagt mer eller mindre synlighet. Så därför är det väldigt viktigt med ett brett engagemang både av yngre och äldre, kvinnor och män, inflyttade och infödda.

Talman! Ledamoten lyfter upp att det är inte så lätt att hitta sätt att få kvinnor att komma in. Vi har provat olika saker, med jämställdhetsbonusen med mera, som kanske inte har fallit helt väl ut. Många ställer upp med jämställda listor. Men sen är det ändå männen som blir inröstade. Då kan man ju fråga sig vilket ansvar har vi kvinnor, då pratar om inte vi kvinnor här i lagtinget. Men är det så att vi röstar på män för att det känns tryggare? Vi vet att de kvinnor som blir inröstade ofta har ganska många röster. Det ett jätteproblem att vi på Åland fortfarande väljer att i högre grad än i Sverige och i Finland, rösta på en man. Det är väl inget fel att man röstar på en man, men om man vill ha ett jämställt parlament så blir det ju ett problem.

Tack! Det är också en intressant frågeställning och det är ju så att varje medborgare har sin röst och det måste man få lägga på den man vill helt enkelt. Jag tror, som jag sade i mitt anförande också förebilder är otroligt viktiga oavsett kön men också hur debatten förs. Jag vet också att i ett tidigare replikskifte i det här ärendet så diskuterar vi sociala mediers roll till exempel. Allt som marknadsför den här rollen som politiker påverkar säkert också hur man sedan väljer att rösta. Men som sagt, jag har inget rakt svar på frågan annat än att man har ju sin röst och man måste få välja att lägga den på den personen man vill såklart.

Absolut, det här var mer ett resonerande kring att varför är det så på Åland och inte i Sverige och i Finland? Jag tror att vi kvinnor som är i lagtinget kanske måste steppa upp ett steg till och försöka ta för oss mer, synas mer, driva frågor som kvinnor mera kan ta till sig. Jag är inte intresserad av jakt över huvud taget. Jag är väldigt intresserad av hälso- och sjukvård och barnomsorg. Det är väl kanske traditionella kvinnliga ämnen. Men sen finns det andra ämnen som jag är jätte intresserad av som anses som manliga. Men vi kanske behöver bli bättre på att hjälpa varandra och stötta varann och pusha istället för att trycka ner.

Tack, talman! Jag ledamot Holmberg - Jansson för ett väldigt intressant resonemang och jag ser också fram emot den här tillsatta arbetsgruppen för jämställdhet som ska jobba under hela mandatperioden och där flera av oss kvinnor också ingår. Vi får väl se vad vi kan åstadkomma där, men det finns helt klart mycket arbete kvar att göra för att vi ska ha ett jämställt parlament.

Fru talman! Vad är demokrati? Den förkortade versionen är att demokrati innebär folkstyre och att den offentliga makten skall utgå från folket, vilket den gör genom våra demokratiska val.

Åland har en självstyrelse som ger en närdemokrati som många nog önskar att skulle finnas på fler platser. Beslutsfattarna finns nära varandra och nära folket, men finns det utrymme för åsikter som inte passar in i den egna kompassen? Det sistnämnda upplever jag att inskränks mer och mer. Jag upplever en tydlig linje där man enbart har förståelse för åsikter som ligger på den vänsterliberala sidan – där politisk korrekthet har sin borg. Är det en fungerande demokrati?

Tillåts alla väljares folkvalda representanter att komma till tals utan att bemötas av härskartaktiker, fulspel och förakt?

Nåväl, demokratistrategin är ett dokument fyllt av fina ord. Men den stora frågan, fru talman, är om landskapsregeringen lever upp till sin egen vision.

Landskapsregeringen vill öka valdeltagandet – det vill även jag och troligen hela kollegiet i denna sal. Det vore bra för demokratin om fler valde att göra sin röst hörd, det indikerar folkets vilja att välja väg i politiken och för det åländska samhället. Men här börjar frågetecknen. Man vill öka andelen kvinnor och unga som väljs till politiska förtroendeposter. Jag delar förstås den grundtanken och jag har stor respekt för det målet. Vi kan inte blunda för problematiken i detta. Innebär inte detta att man säger att väljarna i våra demokratiska val till dags dato haft fel?

Vi skall på intet vis försöka påverka väljarna att fundera över kandidatens kön eller ålder. Det vore utan tvivel en framgång med ett mer jämställt lagting med en bredare representation– men samtidigt är det farligt att säga att representationen i lagtinget är fel. Jag är övertygad om att ålänningarna är så kloka att de väljer att lägga sin röst på den kandidat vars övertygelse och förväntade insats överensstämmer bäst med den personliga kompassen.
Jag påstår personligen att vi kommer att uppnå verklig jämställdhet den dag vi väljer att bortse från individens kön och istället fokusera på dess personliga egenskaper.

Vidare har landskapsregeringen som mål att ta fram en egen variant av Suomi.fi, en medborgarportal för ålänningarna.
I teorin är idén lysande – men sen kommer frågorna. Skall ålänningarna framöver använda två portaler för sina myndighetsärenden? Smidigheten kommer inte per automatik, och vi har tyvärr för ofta sett när vi skall snickra egna lösningar att resultatet inte alltid blir det bästa.
Förde landskapsregeringen en dialog om att integrera vår apparat i Suomi.fi för att skapa en samlingstjänst för ålänningen? Visst skall vi använda de verktyg som finns i vår verktygslåda inom ramen för självstyrelsen, men det bör inte vara ett självändamål alla gånger om det inte leder till en automatisk förbättring för ålänningarna. Jag förstår också att det kan finnas utmaningar i en eventuell integrering, men aspekten är värd att lyfta. Det vore intressant att ta del av minister Zettermans reflektioner kring just detta.

Att demokratin utmanas konstaterar även regeringen. Ja, inte minst utmanas den av landskapsregeringen själv. Som exempel kan vi återkomma till de styrelser som utses av landskapsregeringen, där man i odemokratisk ordning utestängt oppositionen.
Den opposition som fått sitt stöd från en stor del av väljarna i ett demokratiskt val – men sittande landskapsregeringen har ruckat på gamla principer och gömmer sig bakom ordet ”semi-professionell”. Här stängs de facto en del av folkets röst ut från såväl information som inflytande. Vad är fel med att semi-professionalisera en styrelse och ändå tillåta en, eller flera, representanter från oppositionen att delta i styrelsearbetet? De facto utsätter sig regeringen på detta vis för en större kritik – och för kritiken finns det fog.

Vidare vore det intressant med ett resonemang om hur landskapsregeringen avser att öka förtroendet för de politiska institutionerna – även detta är vackert i ord, det är något i borde sträva efter. Men regeringen Sjögren har trots allt raserat det förtroende till en ny lägsta nivå genom sitt eget agerande. Man har till exempel slopat sjukdomskostnadsavdraget och tydligt utlovat att återkomma med effektivare och bättre åtgärder. Som jag tidigare nämnt, senaste i samband med budgetdebatten, väntar fortfarande de med höga medicin-, tandläkar- och ESB-kostnader på sin kompensation. Och vad allt verkar kommer de fortsatt att få vänta. Anser regeringen att dylikt agerande höjer förtroendet och tilliten till de politiska etablissemangen?

Man nämner även att man avser att förbättra öppenheten rörande lagstiftningsprojekt. Vi kan ta samma ärende igen. Man gick till skattebyrån i mars och meddelade att detta var på gång, men det tog flera månader innan lagtinget fick reda på vad som var i röret. Är det öppenhet kring lagstiftningsprojekt? Vidare kritiserar ofta landskapsregeringen Finland för de korta remisstiderna man får, men samma kritik speglas i remissvaren till landskapsregeringen – därmed en viss brist på öppenhet och möjlighet till påverkan från samhället vad det gäller lagstiftningsprojekt.
Åter igen är tanken god, men regeringens beteende är på ett annat vis.

Avslutningsvis vill jag betona att det finns många positiva aspekter i syftet med demokratistrategin och innehållet i densamma, men kontentan är om det är välinvesterade resurser man lägger ner när landskapsregeringen inte själva handlar som man undervisar i sin nya strategi?

Det är också skäl att ifrågasätta om strategin skall gälla över två mandatperioder, det torde vara känt för landskapsregeringen att i vårt västra grannland vill inte den nuvarande regeringen känna till den gällande demokratistrategin, den betraktas som ett arv från en regering med en annan karta och kompass. Samma risk tar man nu här – och då är delar av arbetet förlorat. Fundera på giltighetstiden.

För att citera världens starkaste björn – Du kan inte alltid få som du vill, men i en demokrati får du alltid säga vad du tycker.

Talman! Jag hade tänkt att vi från ledamoten Kanborg kanske skulle få höra ett uppbyggligt anförande om hur man vill utveckla demokratin på Åland. Men man fortsätter på samma mantra återigen. Ledamoten säger dessutom att landskapsregeringen inte agerar efter sin egen strategi. Den här strategin gäller då hela landskaps förvaltningen och det man säger samtidigt är också att tjänstemännen inte gör det. Jag tycker det är allvarliga anklagelser som kommer från Obunden Samling. De är inte heller skäliga eller rätta. I går fanns det ett informationstillfälle om just medborgarportalen där alla integrationer presenterades. Jag kan säkert återkoppla till ledamoten, jo vi har tänkt på medborgarperspektivet. Det är för medborgarna hela medborgarportalen byggs. Det kan man också konstatera när ledamoten talar om det politiska etablissemanget, ledamoten är också en del av just det.

Tack, talman! Tack minister Zetterman! Absolut, vi är alla en del av det politiska etablissemanget och jag tycker det finns skäl att ifrågasätta regeringens agerande i många frågor. För jag anser att de överensstämmer inte med den här strategin. Men för att återgå till den här medborgarportalen så skulle det vara intressant och höra lite kortfattat om den dialog man eventuellt har haft kring det här och hur man har tänkt när man vill skapa en egen portal i stället för att eventuellt nyttja de resurser som redan finns. Det blir ju inte smidigare för ålänningarna med två olika portaler för myndighets ärenden. Jag skulle uppskatta om minister Zetterman vill utveckla.

Talman! Nu var det ledamoten Kanborg som hade ett anförande. Jag ställer replikerna till det och konstaterar för den delen att det hölls ett informationstillfälle för hela samhället i det här ärendet igår, så jag tror att allmänheten är informerade och även Obunden Samling hade möjlighet att delta där. Ja, medborgarperspektivet och enkelheten är prioriterad i det projektet. Ledamoten Kanborg återkommer till styrelserna i myndighets sfären under landskapet Åland. Det som ju hör till saken är att självstyrelselagen är mycket, mycket tydlig. Det är landskapsregeringens underlydande myndigheter, inte lagtinget. Och det är alltså landskapsregeringens politiska inriktningar som ska genomföras. Också under förra mandatperioden, när Obundna var satt vid makten så var oppositionen utesluten från många styrelser och jag tycker att det är rätt, för oppositionen ska inte driva regeringspolitik.

Tack talman! Jag konstaterar att minister Zetterman i sin presenterade strategi talar om öppenhet. Men i praktiken vill man inte riktigt tillämpa den öppenheten vad det gäller oppositionen i alla fall.

Tack talman! Jag uppfattar att ledamoten utmålar en viss offerroll för de obundna i sitt anförande, att man har upplevelser av förakt och härskarteknik. Jag kan inte säga att jag har upplevt särskilt mycket uppskattning eller respekt för min politik och mina åsikter från den obundna bänken. Jag tror att det där har vi alla varit med om. Under den tiden som jag jobbat som chefredaktör så var det ibland människor som var arga på mig för att jag av någon anledning inte publicerade en insändare eller en åsikt i tidningen och de tyckte att det var en inskränkning av deras yttrandefrihet. Man har rätt att yttra sig, man har rätt att ha vilka åsikter som helst. Men det betyder inte att man har rätten att vara oemotsagd eller bli publicerad. Man får uttrycka vad man vill. Men jag kan ha en annan åsikt och det är demokrati.

Tack talman! Ledamot Fellman och jag delar helt den insikten om att man får ha olika åsikter och vi är också här för att debattera dem. Det är trots allt den debatten som driver vårt samhälle framåt. Men jag kände att det behövde sägas i en värld där man pratar om polarisering, framför allt pratar man om det från vänsterliberalt håll. Vänsterliberalt håll är också ganska duktiga på att fortsätta med den polariseringen helt själva.

När jag utanför den här salen ibland masochistiskt tittar vad som skrivs om mig, till exempel på de obundnas sociala medier, kan jag konstatera att det är ingen vacker syn. Så det kanske skulle vara bra om man sopar rent framför egen dörr. Jag skulle vilja ställa frågan när ledamoten Kanborg lyfter frågan om hur man ska uppnå ett jämställt parlament eller hur man ska få unga att engagera sig, att man inte ska påverka detta på något sätt. Hur jobbar Obunden Samling med sin kandidatrekrytering? Tänker man aldrig när man rekryterar kandidater inför valet att kanske det skulle vara bra om vi hade någon kvinna som ställer upp för vårt parti så att kvinnor också känner sig välkomna att rösta. Eller att det skulle vara bra om vi hade någon ung person? Eller är det helt random bara vem som råkar säga, jag vill ställa upp i val?

Tack, talman! Jag kan väldigt stolt informera ledamot Fellman att 44 % av Obunden Samlings medlemmar är kvinnor. Det är något jag är väldigt stolt över. Tyvärr, får vi ärligt säga så är det så att vår grupp består endast av män. Men vi kan ju inte säga att väljarna har fel. Det är väljarnas val och det måste vi respektera i alla lägen.

Tack, talman! Jag vill beröra lite samma punkt som ledamot Fellman var inne på när det gäller representation i demokrati. Det finns ingen sanning om att det här är fel eller rätt sorts representation. Men om man ser på samhället och konstaterar att hälften av invånarna på Åland är kvinnor, borde inte då också lagtinget rimligen ha ungefär hälften kvinnor. Om allas röst på lika sätt kommer att bli hörd, även om det är väljarnas val. Men borde det inte vara målsättningen?

Tack, talman! Precis som jag sa i mitt anförande så tycker jag att det är ett bra mål. Men jag tycker att det är farligt att säga att representationen är fel, för det gör trots allt att vi nedvärderar väljarnas val av representanter. Det vore absolut bra om vi skulle få en bredare representation och återspegling av det åländska samhället i lagtinget. Men det är väldigt farligt att säga att representationen är fel.

Tack, talman! Vi påverkas alla hela tiden av vår omgivning, både via politiken och medierna, av varandra och vid middagsdiskussionerna. Det är väldigt viktigt att ställa den här förebilden för alla sorters människor. Ni kan också vara här och ni kan också delta. Om vi inte jobbar för det medvetet, då kommer det inte heller att bli så. Enligt uppgift har Åland jämfört med sina närregionen en mycket mer manspräglad kultur som påverkar samhället på olika sätt.

Allt som vi människor konsumerar påverkar oss vare sig vi vill eller inte. Det kan handla om att konsumera media, det kan handla om att vara på sociala medier. Det kan handla om diskussioner i vardagen. Allt påverkar oss, det är jag och ledamot Waller helt överens om. Men jag anser fortfarande att vi borde börja bortse från folks kön över huvud taget. Kön är irrelevant. Det är en människa vi ska fokusera på och människors personliga egenskaper, inte deras kön.

Tack, fru talman! Jag kommer att fokusera på självstyrelseperspektivet och den åländska samhörigheten och identiteten och dess koppling till vår demokrati.

För det är ju så att vår befolkningsökning idag på Åland beror till absolut största del av invandring från våra närområden. Och gott så. Det är jättebra att flytta folk hit i vårt samhälle. Det är inte ett problem på det viset. Förståelsen för vår självstyrelses tillkomst och varför vi faktiskt har självstyrelse så är min erfarenhet, när jag pratar med människor som har flyttat hit, inte alltid riktigt på plats.

Det skulle vara intressant att till exempel se hur många människor som har rätt att söka hembygdsrätt som inte gör det. Varför är det i så fall som man inte söker hembygdsrätt? Det är en svår fråga att svara på, men jag tror att det har mycket att göra med, vad har självstyrelsen för betydelse i mitt vardagliga liv? Varför ska jag betala för att få rösträtt?

En människa som inte är medborgare i landet Finland från början så behöver först bli det, det kostar 250 euro. För att söka hembygdsrätt på Åland kostar det 111 euro till på det. Det är kanske inte så mycket pengar för många människor, men för andra människor så är det ganska stora medel. Särskilt om man inte ser någon direkt fördel av att söka hemortsrätt.

Vill man bo någonstans, man vill hembygdsrätten för att man vill bosätta sig, kanske köpa en stuga. Då förstår jag det. Om man tänker sig en situation där människor flyttar hit för att jobba med ett helt vanligt jobb och inte har behov av att äga en strandtomt till exempel. Varför ska man då söka hembygdsrätt? Det är en intressant aspekt som jag tycker att vi borde ta reda på. Vad är egentligen orsaken till det här?

För den åländska identiteten och tillhörigheten till samhällen är viktig i min mening. För hur intresserad man också är för lokal demokrati. Om man inte kan grunderna till självstyrelsen och förståelsen för vad den unika åländska lösningen är för någonting, så blir det också svårare att förstå varför självstyrelsen är viktig och de lokala valen är viktiga.

Jag är själv andra generationens invandrare hit till Åland och jag tycker att det åländska samhället välkomnar nya människor, vilket också visar genom att jag är invald här i lagtinget. Så jag tycker inte det är något problem med att vi är ett icke välkomnande samhälle.

I den här strategin så står det faktiskt ingenting om det här resonemanget om tillhörigheten till samhället, våra traditioner, den åländska identiteten. Vi pratar om varför inte människor ställer upp i val och valdeltagande, det finns inget resonemang om den här aspekten. Jag menar på att det är en brist i den här demokratistrategin, även om det är ett meddelande vi diskuterar och det är någonting som landskapsregeringen kan fundera på utan att man skriver det i text. Det skulle vara intressant att se någon slags undersökning om just de här frågorna.

Man har däremot fokuserat på internationella relationer och den nordiska samhörigheten talar man om. Det är väl bra att vi har en nordisk samhörighet och det har vi ju. Vi har en nordisk samhörighet, men ett litet ösamhälle som Åland faktiskt är, så är det i min mening i alla fall vår gemensamma kultur och våra traditioner som är vår styrka och inte en ökad globalisering. Framför allt om vi pratar om valdeltagandet i lokala val.

Jag vill fortsätta med den här frågan som har debatterats ganska mycket om att det är väldigt mycket hat och hot och så vidare på sociala medier. Det har varit ganska mycket moraliserande över hur vi beter oss där. Det stämmer säkert att till viss del så är det så här. Varför ställer man inte upp i val när människor är så stygga, man vill inte utsätta sig för det. Personligen, i alla fall så handlar det mer om att man faktiskt vill engagera sig i samhället och göra någon nytta för det. Då kan man också kompromissa eller man kan acceptera den här typen av utsatthet i offentlighetens ljus.

Jag tror inte att vi kommer att komma få bukt med det här genom att prata om det och säga att vi ska vara snälla, för det har vi gjort ganska länge och jag tycker mig inte märka någon förbättring. Men kanske nån annan tycker det. Det är nog bättre att vi fokuserar på att människor har en ökad förståelse för vår demokrati och känner en ökad tillhörighet och samhörighet i vårt samhälle, enligt min mening.

Några korta andra poänger som jag tänkte lyfta handlar om utskotten och deras möjlighet att granska lagförslag som jag tycker är helt avgörande för demokratin. Och det är flera gånger som vi hör att det är bråttom och nu måste det gå fort igenom och så hinner inte utskotten riktigt göra sitt jobb. För utskotten har ett kontrollarbete, man skall kontrollera lagstiftningen och upptäcka oegentligheter och felaktigheter och saker som inte är till nytta för det åländska samhället. Men allt som oftast blir det så att regeringen vill få igenom ett förslag och det finns en tidsgräns. Även om det finns ledamöter som nog sympatiserar med kritik som framförs den inte. En del av spelet kan man tycka. Så ska det vara, men det får också ganska tråkiga konsekvenser i vissa fall. Vi får väl se hur det går med det här lagstiftnings paketet om tjänstemän eller tjänsteinnehavare. Om vi ska fortsätta finlandisera vårt svenska språk eller om det kan bli en ändring. Det ska bli intressant.

Det syntes också i samband med sjukdomskostnadsavdragets avskaffandet som innehöll väldigt mycket betänkligheter och där utskottet hade behövt, säkert en vecka eller två eller ännu längre, för att sätta sig in i detta ärende. Men istället så valde man att klubba igenom det på någon dag eller ett par dagars behandling. Helt otillfredsställande.

Jag tror att när vi pratar om utskotten, att finans- och näringsutskottet har kanske en för stor arbetsmängd. Jag anser att det är det utskottet som har den största arbetsmängden, medan andra utskott, kanske framför allt mitt eget utskott, har en betydligt mindre arbetsmängd. Men det har ju att göra med karaktären i ärendena. Men det finns ändå, tror jag, skäl att fundera på vilka ärenden ska vart och är vårt nuvarande system helt optimalt?

Avslutningsvis så vill jag säga att det är väldigt viktigt att vi har den här närheten till beslutsfattare och att vi politiker tillåter samhällskritik att komma fram och att vi tar till oss av den. Som det står i detta meddelande så står det "Den konstnärliga friheten i alla dess uttrycksformer är avgörande för möjligheterna att skapa konst och bedriva en konstnärlig verksamhet fullt ut". Och där är det ju svårt att undvika avslutningsvis att kommentera just den här pågående diskussionen som vi har i vårt samhälle där vi har en revy som med jämna mellanrum sätts upp här på Åland. Jag anser att det är inte vår uppgift som politiker och framför allt inte om man är ledande politiker att kommentera satir på ett negativt sätt i vårt samhälle, utan satiren är fri, teatern är fri och det är inte vår uppgift att på något sätt kritisera den. Det är i alla fall min åsikt. Det är lite liknande om man har medier, ska man kritisera medier eller ska man inte kritisera medier. Vi behöver betrakta satiren och teatern på samma sätt.

Talman. Min erfarenhet är nog inte den som ledamoten beskriver, utan det är nog snarare så att det är steget att bli finsk medborgare som är det svåra och stora steget för många. Jag har träffat många, eller jag känner många som är mina vänner som längtat och sett fram emot att få söka efter det finska medborgarskapet när de kan språket tillräckligt väl. Migri har dåligt med tider och det är krångligt. Där kanske vi borde titta på hur vi kan påverka frågorna som ställs om samhället de lever i. De kan det åländska samhället, men kanske inte det finska. Det här har de upplevt som svårt. Samma sak när det gäller hörprovet, språkprovet. De har svårt att förstå finlandssvenskan. Jag diskuterar med en av mina vänner, hon sa "jag kan ju åländska, men jag förstår inte när de pratar på finlandssvenska". Hon hade haft väldigt, väldigt svårt i det provet, att förstå fast hon talar svenska flytande. Men där var det liksom dialekten som ställer till det. Så vi kanske behöver titta på sånt också. För det här har jag uppfattat har blivit ett jätteproblem för de som vill få åländsk hembygdsrätt.

Tack, fru talman! Jag håller med till 100 % det som ledamoten säger. Eller i alla fall till den delen, att det är klart att det finns olika typer av människor och vissa vill väldigt gärna ha hembygdsrätten av olika orsaker. Det finns absolut den typen av människor och den typen av problematik med finlandssvenska existerar helt säkert. Jag har ingen anledning att ifrågasätta det. Men också den delen av människor som inte känner ett behov av att rösta i valet. Jag träffar flera sådana. Det var kanske framför allt under valrörelsen som man kommer i kontakt med den här typen av potentiella väljare, men som saknar hembygdsrätt.

Talman! Där håller jag inte heller med ledamoten överhuvud taget. Alla de som jag känner som när de väl har fått sin åländska hembygdsrätt, efter att de blivit finska medborgare, de längtar efter att få delta och rösta i valen. För det är någonting som man, om man kommer från länder där man inte kan ta det för givet ser fram emot att få göra sin röst hörd. De jag mötte valrörelsen är kanske inte personer som har flyttat hit, utan sådana som har bott här hela sitt liv, som inte går och röstar. Så jag tycker inte att man ska dra dem över en kam, att de inte bryr sig. Min erfarenhet och jag har jobbat med väldigt många från många länder. De ser verkligen fram emot att få göra sin röst hörd och få vara med och delta i samhället på riktigt.

Tack, fru talman! Absolut, det finns den typen av människor som man kommer i kontakt med som uppskattar vårt Åländska samhälle. Som uppskattar det faktum att det tar tid innan man får hembygdsrätt och som värnar just att vi har jordförvärvsrätt. Att man behöver ha hembygdsrätt eller jordförvärvsrätt för att få köpa olika typer av tomter. Som gärna bidrar och röstar i val, jag håller helt med. Men det finns olika typer av människor och det är bra att vi har den här diskussionen.

Tack, talman! Tack ledamot Wikström för anförande. Jag vill uppmärksamma ledamoten på problematiken kring dem som inte röstar eller har hembygdsrätt på Åland. De som kommer från icke nordiska länder är sammanlagt ungefär 2600 personer som inte har hembygdsrätt och inte kan rösta i landstingsvalet. Samtidigt som vi har 1600 personer som bor utanför Åland, som har den rätten eftersom de har flyttat ut men de har kvar hembygdsrätten. Hur ser ledamoten på det, är det en demokrati skuld vi har? Eller är det så det ska vara?

Tack, fru talman! Jag tycker att det är helt rätt att det tar tid innan du får din hembygdsrätt och innan du har rätt att rösta i allmänna val. Det ger dig tid att sätta dig in i det åländska samhället, hur det fungerar och att man också förstår vår unika särart. Jag tycker att det är rätt att vi har den här tidsgränsen, att det tar tid innan du får rösträtt. Det är någonting som man förtjänar genom att bo här och bidra till det åländska samhället.

Tack talman! Jag vill också diskutera en annan punkt som kommer upp här är i samtalet. Det är det här med hur flitigt folk röstar som kommer från olika håll. Nu ser det ut enligt ÅSUB rapport från 2023 att de som kommer från Åland eller Finland som röstar mellan 60 och 70% av den gruppen i till exempel kommunval där man snabbare får möjlighet att rösta. Medan svenskarna röstar bara kring 52 %. Kommer man från ett icke nordiskt land så ser det ut att ligga ungefär vid 30 % eller lägre. Så hur ska man bemöta det här? Ska vi aktivt försöka få med alla som bor på Åland i våra till exempel, kommunalval?

Tack, fru talman! Det är bra information som ledamoten tar fram här om hur stor andel människor som kommer från olika länder röstar i våra åländska val. Jag tycker självfallet att människor som i teorin ska ha rösträtt men som exempelvis inte söker hembygdsrätt, inte söker finskt medborgarskap. Varför gör man inte det? Om avsikten är att man ska bo här en kort tid och arbeta och flytta tillbaks, då förstår jag det. Men om avsikten är att man ska stanna kvar här under resten av sitt liv så är det förstås i samhällets intresse att så många som möjligt gör sin röst hörd.

Värderade fru talman! Ledamot Christian Wikström tycker i dag i sitt anförande att det är bra att det flyttar in människor till Åland. För en vecka sedan eller två tyckte ledamoten Christian Wikström att han och Obunden Samling är emot att så kallade flyktingar skall få flytta in och bosätta sig på Åland. Då undrar jag vari ligger skillnaden mellan de människor som flyttar till Åland och som är välkomna och vilka som inte är välkomna?

Tack, fru talman! Obunden Samling har aldrig uttalar oss kritisk mot arbetskraftsinvandring och kärleksinvandring. Däremot har vi sagt i flyktingdebatten att nu behöver Åland fokusera på Ukraina och de ukrainska flyktingarna som kommer till Åland. Det är det vi ska fokusera på. Så är vårt ställningstagande och det står vi står fast vid.

Så med andra ord arbetskraftsinvandring även om de utgörs av så kallade flyktingar, är välkomna, men däremot inte flyktingar som inte utgör arbetskraftsinvandring.

Tack! fru talman! Nu handlar ju det här ärendet inte om en flykting debatt. Den diskussionen så hade vi tidigare och jag kan inte lägga fram hela resonemanget om flyktingfrågan i ett replikskifte på det här viset. Den diskussionen skulle jag gärna ta och jag har tagit den fler gånger i allmänheten. Jag har inga problem med det, men i ett kort replikskifte på det här viset så är det väldigt svårt att göra det på ett heltäckande vis.

Tack! Det var ett brett anförande om mycket som kanske inte direkt berörs i den här demokratistrategin. Men en sak som jag tänkte ta fasta på så var det ledamoten nämnde att det finns grupper på Åland som inte utnyttjar sin rätt att söka hembygdsrätt. Jag har inte uppfattat att vi har stora grupper som inte utnyttjar den här rättigheten även om vi har många som kanske väntar på att få den här rättigheten. Hur många personer uppfattar ledamoten att det handlar om egentligen?

Tack, fru talman! Jag sa också i mitt anförande att det här är någonting som man borde titta på. Hur många är det? Varför väljer man då aktivt att inte göra det? Så det är ingenting som jag har svar på. Jag ställde frågan i mitt anförande också. Hur ligger det till med det här? Att man lyfter upp saker som inte finns med i demokratistrategin men som man anser borde finnas med, det tycker jag är helt naturligt att man gör i en sådan här debatt.

Absolut. Det här tycker jag var en väldigt relevant sak, för det här är en grupp som inte omnämns direkt och det är bra att den nämns, där många andra grupper som nämns. Det som jag kanske missar eller som jag inte riktigt hörde, så är det att när vi nu har personer som ska söka sin hembygdsrätt och blir aktiva i den åländska demokratin. Hur menar Obunden Samling att vi på bästa sätt ska möjliggöra deras väg till att bli demokratiska medborgare?

Tack, fru talman! Det finns inget enkelt svar på den här frågan, vilket jag försökte lyfta fram i mitt anförande. Det finns inget enkelt svar på den här frågan. Vad är orsaken till att man inte aktivt söker hembygdsrätt? Är kostnaden en bit i det här om man inte har stora tillgångar? Om man inte är intresserad av att köpa mark? Om man samtidigt kommer från ett land som kanske inte har de starka demokratiska traditionerna som vi har här, som vi tidigare replikskiftet hörde exempel på att valdeltagande från ickenordiska länder. Varför ska man söka? Jag tror att nyckeln ligger i samhörigheten i samhället, tillhörigheten till samhället och att man känner sig som en del av det och också vill bidra till det. Det tror jag är en viktig del i att uppnå det här. Men hur man kommer dit? Hur får vi en ökad samhörighet? Hur får vi en mer gemensam identitet än idag? Det är väl de frågorna som blir de mest naturliga följdfrågorna.

Tack, talman! De obundna ledamöterna, också ledamot Wikström pratar påfallande ofta för att vara ett parti som verkar vara motståndare till identitetspolitik, vilket vi också hört, om just identitet. Jag har ställt den här frågan flera gånger till obundna ledamöterna när man som Wikström nu pratar om åländsk identitet, unik särart, kultur och så vidare. Kunde ledamoten Wikström definiera vad det är som är den där åländska identiteten som ska vara en grund för deltagande och engagemang i samhället och att man är en produktiv samhällsmedborgare? Jag kan inte se i det här rummet att vi alla skulle vara överens om någon enda av de där punkterna. Vilka av oss bär på den där åländska identiteten som eftersträvas och vilka gör det inte? Eller hur definierar man den?

Tack, fru talman! Jag tror att den frågan är olika för alla människor. Jag tror att alla människor här inne mycket väl kan känna sig som, jag är en ålänning. Det är ju där man behöver börja, om du själv har en känsla av att, jag känner mig som en del av det här samhället. Jag känner tillhörighet i samhället. Om du delar samma grundläggande värderingar som resten av majoritetsbefolkningen gör, i min värld så är du en ålänning. Det är inget exkluderande i det här. Men jag tror att det kan bli exkluderande om människor som flyttar hit, inte bjuds in till våra traditioner, lär sig hur de fungerar och så vidare. Människor som kommer hit påtalar ganska ofta det här, att det åländska samhället är ett ganska slutet samhälle om man ska delta utöver jobb. Så jag tror nog att det är någonting vi behöver fundera på.

Det finns absolut i samhället någon form av kitt och gemenskap som skapas när man lever tillsammans i ett samhälle. Men jag kan inte hitta de grundläggande värderingar som ledamoten pratar om där vi alla ska vara överens eller någon gemensam konsensus om vad som är den rätta kulturen eller den rätta identiteten. Jag tycker att det är problematiskt att man utgår, i den här diskussionen, från någonting som man faktiskt själva inte kan definiera vad det var det innebär. För att om man säger att det finns en gemensam åländsk kultur så måste det finnas någon som inte tillhör den. Vilka är det då om man inte kan definiera vad det är? Sedan skulle jag bara vilja kort kommentera att ledamoten lyfte det här att man inte får kritisera satir, får man då kritisera public service, som Obundna gärna gör.

Tack, fru talman! Jag skulle säga att förståelsen för självstyrelsen och det svenska språket är väldigt viktiga beståndsdelar när vi pratar om hur man ska känna sig ordentligt som en del av det åländska samhället. Man kan säkert känna sig som ålänning utan att ha de här aspekterna med sig. Men har man inte svenskan med sig så är det ännu svårare att ta sig in i de åländska kretsarna och i föreningslivet och så vidare. Sedan har vi gemensamma kulturtraditioner här också, som till exempel midsommarfirandet. Alla är inte med. Det är för komplext att svara på ett replikskifte. Vad är alla de här delarna? Jag tror inte heller att jag kan säga dem rakt ut. Sedan vad det gäller kritik mot public service så det måste nog ändå har varit väldigt länge sedan. Eller när var det egentligen som Obunden Samling senast kritiserade public service? Det är klart man kan kritisera saker och ting, men man ska vara väldigt försiktig med att göra det när man är politiker.

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Den här demokratistrategin är såtillvida intressant att den lyfter förstås en väldigt viktig fråga. Det är väl lite klyschigt att säga kanske, men så är det.

Jag tänkte gå in på några punkter och reflektera lite. Jag tänkte efterlysa några saker som jag tror att man skulle kunna sätta in i den här strategin för att göra den bättre och kanske lite mer tänkvärd. En generell reflektion som åtminstone jag har gjort när det gäller demokratistrategin är att den är ganska abstrakt. Jag är personligen lite halvt allergisk mot abstrakta texter, i synnerhet när de blir långa. Det är absolut underlätta om man lite oftare kunde komma med konkreta problembeskrivningar och förslag till lösningar på de problemen.

Tittar man sedan på den här andra delen där man har lite åtgärdsförslag så blir det lite mer konkret och man säger vad man har tänkt göra. Det är väl ändå det som är syftet med det här meddelande, att det är någon form av information från landskapsregeringen till lagtinget vad man har för planer.

En sak som man resonerar om är att man har en benämning som man använder som säger mellanvalsaktiviteter. Att det skulle vara en ganska viktig sak, att man behöver hålla på med mellanvalsaktiviteter och det ges några exempel på det. Man skriver på någon lista eller man bojkottar någon produkt eller något liknande. En väldigt viktig mellanvalsaktivitet som jag däremot tycker att man har glömt bort i den här strategin. Så det skulle ju faktiskt vara medborgarinitiativ.

Det instrument som vi har idag men som är väldigt oanvänt och som jag tycker oförtjänt har blivit bortglömt i den här strategin. Eller är det en händelse som ser ut som en tanke, som det så vackert heter? Vi har ju medborgarinitiativet idag och det krävs tusen underskrifter. Det behöver göras på papper och det går inte att göra det elektroniskt såsom det går i Finland. I Finland räcker det med 50 000 underskrifter i en nation med ungefär 5,5 miljoner invånare. Det skulle motsvaras av ungefär 278 ålänningar om vi ska ha samma proportioner. Det är Obunden Samlings uppfattning och min uppfattning att vi bra skulle kunna sänka kravet på antal människor som ska godkänna ett medborgarinitiativ. Det borde, istället för att man nu håller på fundera på och göra en massa med val, hur det ska bli elektroniskt bättre för partierna att ställa upp folk i val och så. Som det finns några konkreta förslag så tycker jag att man ska lägga ner allt sådant arbete och koncentrera sig på att fixa att det ska gå elektroniskt att identifiera sig och godkänna ett förslag till ett medborgarinitiativ. Det skulle räcka med 300 underskrifter. Så kommer det i lagtinget. Där skulle vi ha en äkta förbättring av demokratin. Så det är det första.

Sedan tänkte jag komma upp här och perkla lite på att offentlighetslagen är bortglömd. Men det är den faktiskt inte. Offentlighetslagen är upptagen och det är bra. Det jag menar är att det är dags att vi öppnar upp så att man med stöd av offentlighetslagen får ut bolagshandlingar från bolag som kontrolleras av landskapet eller kommunerna, alltså offentliga bolag. Där måste man också fundera på affärshemligheter och sånt. Men efter ett antal år. Ett konkret exempel, nu håller Ålands Utvecklings Ab på och likvideras. Jag skulle vilja att det skulle vara öppet, att vem som helst ska kunna, åtminstone efter något år, gå in i Ålands Utvecklings Ab:s arkiv. Och titta på alla affärer som har gjorts och hur har man motiverar dem, vad har hänt och så vidare. Då vet vi vad man har använt pengarna till och hur det har gått till.

Det är en öppenhet, för öppenhet är en otroligt viktig sak för demokratin och för att till exempel skingra påståenden om att någonting inte har gått riktigt rätt till, att det har varit bäste bror eller i jämställdhetens namn, bästa systerpolitik som har förts när någon har tilldelats pengar. Det var om offentlighetslagen.

Sedan kommer man att titta på kommunallagen, ett konkret förslag. Det är väl helt okej. Kommunallagen behöver säkert moderniseras och olika saker behöver beaktas. Men där är också en grundläggande sak, att vi bör stå upp för kommunerna. Vi har en otroligt stark lokal demokrati genom våra kommuner och vi har den här så kallade finansieringsprincipen som är fastställd i en konvention, som jag inte på rak arm kommer ihåg vad den heter. Vi borde skapa lagstiftning, kanske ta in det i kommunallagen när vi nu går in i den och konstatera att kommunerna har rätt att få den finansiering som de behöver för att tillgodose det ansvar man har mot kommuninvånarna. Det är också en viktig kommunal fråga som jag säger här att man behöver beakta.

Sedan är man lite inne på undervisning och lite är man kanske på undervisningsväsendet där det står att man på något vis ska gå till skolorna och informera. Jag är tycker personligen att vi ska hålla politiker borta från skolorna i största möjliga mån. Och politik ska vara borta från skolorna. Däremot borde vi på allvar börja fundera på om man behöver titta över grundskole lagen och andra lagar som reglerar utbildning och införa det här som man talar mer och mer om internationellt. De fyra C:na, jag själv döpt det på svenska, till SKKK. Det är ganska lätt att säga SKKK, alltså de fyra C:na. Det är collaboration, alltså samarbete, critical thinking - kritiskt tänkande, communication - kommunikation och creativity dvs kreativitet. Det blir tre K och ett S.

Att lära ungdomar och barn den här typen av tänkesätt kommer att bli bara mer och mer värdefullt. För vi är ju i en värld där vi har mer och mer och mer information och det är lättare och lättare och lättare att ta reda på det. Ändå blir det svårare och svårare och enas om vad som stämmer. Det är ju något som har lyfts också här i den här debatten. Att kunna samarbeta, tänka kritiskt, kommunicera och vara kreativ lyfts upp i den här internationella debatten som otroligt viktiga saker för att bibehålla demokratin.

Då kommer jag till den sista punkten som är totalt bortglömd i den här strategin. Det är verkligen en framtidsfråga som vi annars brukar nämna. Jag håller er i den här cliffhangern, att vad är det jag nu menar? Det är två bokstäver och de förekommer bara en gång i den här demokratistrategin som en del av Ukraina. Det är alltså AI som jag tänker på. AI beskrivs i den internationella diskussionen om demokratins utveckling i världen. Så beskriver man AI som kanske det största hotet mot demokratin som är på gång. När man beskriver AI gör man ger bakgrunden att vi väl aldrig trodde att en dator skulle slå oss i schack och så hände det. Aldrig skulle väl en dator kunna slå människan i det kinesiska spelet Go, så händer det och det är snart tio år sedan.

Nu håller vi på och kommer vidare och vidare med AI. Vi har en sådan utveckling som väldigt många duktiga tänkare pekar på, att det här håller på att bli ett demokratiskt hot och att man behöver tänka lite på den frågan. Så det är också ett medskick från Obunden Samling och får mig att fundera på hur AI kan påverka demokratin. Hur vi kan göra barn och ungdomar och förstås alla mera medvetna om det. Jag tror att det här tänkesättet, de fyra C:na, som till exempel min kollega, lagtingsledamot Johan Lindström, nämnde här i ett annat anförande som hade med utbildning att göra. Det här är någonting som vi på allvar behöver fundera på.

Tack för det! Först gällande medborgarinitiativet, jag tycker det är viktigt och bra ifall man överser det instrumentet. Men som jag också sade i presentationen så har vi bara ägnat oss åt sådant som är inom landskapsregeringens behörighets område. Medborgarinitiativ är ju som vicetalmannen känner till, inom lagtingets behörighetsområde, det lagtinget som handhar dem. Så vad jag förstått av intresset att fortsätta jobba med demokratifrågor i lagtinget är det en ypperlig fråga att lyfta. När det gäller offentlighetslagen så finns det med i regeringsprogrammet. Det var en fråga som jag vet att både ledamoten Måtar och jag var överens om också förra mandatperioden. Nu har riket tagit en motsvarande lagstiftning. Det skulle i retro perspektiv har varit väldigt roligt ifall Åland hade gått före riket i den här lagstiftningsprocessen, så att vi får helt enkelt ta itu med det när tid finnes.

Tack, talman! Minister Zetterman påpekar att det är i lagtingets hand med medborgarinitiativ. Det är ett bra påpekande och det får vi väl ta till oss tycker jag. Kan väl förstå den uppdelningen som man då har valt. Som ministern säger. Men jag tycker ändå att man ska kunna lyfta fram den här frågan även om det skulle anses att man stiger in på lagtingets område.

Talman! Vi har varit väldigt noga med att det ska vara saker vi kan påverka och vi har ju däremot flera frågor om medborgarpaneler och annat som upptas bland åtgärderna. När det gäller finansieringsprincipen som regleras i den europeiska stadgan om kommunalt självstyre, om jag inte missminner mig, så tror jag att det vore viktigt att vi skulle föra en diskussion om det. Man ska komma ihåg att den är framtagen ur en europeisk kontext där många saknar, de flesta förutom de nordiska länderna, saknar reella skatte verktyg och annat. Jag tror att det skulle vara bra för oss gemensamt att fördjupa oss i den här och vad det finns för rättsfall kring det. Sen till sist, AI frågan är inte bortglömd, men kanske lite undangömd. Vi har en avdelning som handlar om medie och informationskunnighet. Det gäller också digital litteracitet och i det ingår förstås AI som en del av digitaliseringen. replik. Svar vice talman Måtar.

Tack talman! Det är bra att AI på något sätt är med. Personligen anser jag att det förtjänar kanske en rubrik nummer ett eller något liknande, eller i varje fall någon form av lite mera utsatt eller synlig plats än mitt i Ukraina.

Tack, talman! Vice talman Måtar lyfter vikten av att man utvärderar till exempel Ålands Utvecklings Ab. Det håller finans- och näringsutskottet med om och därför skrev jag det också här i senaste ändringsbudget. Om att det ska utvärderas, inte kanske bara av demokratiska skäl, utan också på att man ska lära sig att se effekterna av saker som man lägger pengar på. Det gäller kanske mycket av det som det offentliga gör och satsar på. Att man ska utvärdera sig själv och se vad man kan göra bättre nästa gång.

Tack, talman! lagtingsledamot Holmberg - bra. Personligen så vill jag att det inte ska vara något ad hoc beslut då man säger, nu ska vi titta på det här och det ska utvärderas. Det har ju alltid finans- och näringsutskottet som en möjlighet och i olika fall. Det ska vara generellt att man vet att efter fem år när ett landskapsbolag har avslutats så får vem som helst gräva fram pappren och se vad som har hänt. Den som har varit med och skapat de här pappren, den som har varit med och gjort de här sakerna och som är inblandade i verksamheten. Ska veta att det jag gör idag, vid ett visst datum så kommer det att bli offentligt och det tror jag att underlättar att ingenting går fel till.

Tack talman! Det kan säkert vara en sådan kultur där det möjliggörs för att vi ska väl veta att vi är ju ett antal här i salen som alltid ser fram emot revisionsrapporten som kommer varje år. Vi kan också konstatera att revisionsrapporten som ett verktyg har utvecklats enormt mot både mottagare och avsändare. Jag ser det som ett sätt att bli bättre, det är ingen farlig årlig kontroll utan det är mer ett sätt att utveckla verksamheten. Det är så jag ser det som Måtar för fram med Ålands Utvecklings Ab.

Tack, talman! Lagtingsledamot Holmberg har helt rätt.

Tack, fru talman! Vice vicetalman Måtar satte fingret på det här med skolans roll i demokratisk fostran. Jag håller helt med. Det är jätteviktigt att våra barn och ungdomar får ta del av utbildning där man fokuserar på källkritik och att man kopplar till dagens teknik utveckling precis som vicetalman pratade om med artificiell intelligens. Något som är intressant tycker jag, med yngre personer, är att de verkar ha något typ av sjätte sinne för att identifiera AI och CJAI i film, bild, skrift och tal. Jag tycker att det är någonting som också kan vidareutvecklas. Jag tror att skolorna är på tårna med det här. Det är jättebra att det även diskuteras i det här forumet, det är en viktig sak när vi pratar om demokrati i framtiden.

Tack, talman! Lagtingsledamot Påvals, vi har väl ungefär liknande uppfattningar. Jag tror nog att vi skulle kunna ha ett uttryckligt uppdrag till våra undervisningsanstalter att det är det här som blir viktigare och viktigare. De fyra C:na ; samarbete, kritiskt tänkande, kommunikation och kreativitet. Förut har det varit viktigare att ha någon form av utantill kunskap. Och visst, allmänbildning är fortfarande ett stort värde. Men det har blivit lättare och lättare med de informations verktyg vi har att lösa sådana problem som man förut måste lära sig i skolan. Så gör man nu så här, så är de lösta. Då skulle de här egenskaperna kunna betonas. Vi skulle kunna göra det genom lagändring.

Tack, fru talman! Utbildning och kunskap tas bäst in när den känns relevant för mottagaren. Det är viktigt att den kunskap som förmedlas idag är kopplad till den spelplan som idag finns. En helt annan än som bara var för fem eller tio år sedan. Idag är det en helt annan spelplan vi spelar på som. Det är ingen utantill inlärning som behövs. Det handlar om att kunna hantera de verktyg som idag finns och som är en teknik som är helt global och som du måste lära dig använda AI och också lära dig nackdelarna med AI. Jag tror att också de kreativa yrkena och funktionerna kommer att komma fram mer. Det kommer att finnas ett mycket större värde också i någonting som är skapat av människor, så det här är nog en viktig del. Jag håller helt med om att det här är avgörande för framtidens demokratiutveckling.

Tack talman! En sådan utveckling skulle, om man lyssnar på den internationella debatten om AI i förhållande till demokratin. Så är det det här man lyfter fram. Jag tycker att vi borde ta det på allvar. Alltså förbereda oss på att AI kommer att bli viktigare och viktigare. En del beskriver AI så som man tror att det kan bli, som en vuxen människa som är inlåst i ett rum. Vi människor är femåringarna som har låst in den här människan i ett rum och den här vuxna kommer att göra allt för att försöka ta sig ut ur det här rummet. Femåringarna kommer att bli lurade av den vuxne till slut, så att säga. En del beskriver AI på det sättet, det kan var ganska skrämmande.

Värderade talman, ledamöter och representanter för media som förhoppningsvis sitter kvar.

Jag har med tiden varse blivit att många i vårt samhälle aldrig skulle våga eller ens vilja ställa upp i politiska val. Något som jag förstås respekterar. De invalda och de styrande ska granskas i en demokrati. Det vill jag tro att alla tycker. Men det måste finnas en gräns, en gräns som förmodligen överstigs när föraktet för våra folkvalda med tiden har blivit en norm och det nya normala.

Vi är alla med och bygger samhället på olika sätt och vi har alla ett ansvar. Man ställer upp i politiska val för att bidra till hur samhället utvecklas. Men det finns en risk att många grupper, såsom yngre och framförallt kvinnor väljer bort ett aktivt politiskt engagemang på grund av det massiva förakt som alltmer gror i första hand på våra sociala medier.

Med det som inledning och när man sedan studerar de fakta som presenteras i landskapets demokrati strategi kan man utläsa att kvinnor i och för sig har ett högre valdeltagande än män i lagtingsval. Men att invalda kvinnor i lagtinget aldrig har nått upp till ens 35 % av det totala antalet ledamöter. Av strategin kan man utläsa att könsfördelningen mellan de uppställda kandidaterna har varit relativt konstant. Ungefär 40 % av de uppställda kandidaterna i lagtings- och kommunalvalet har varit kvinnor.

Vidare framgår att kvinnor inte engagerar sig i lika hög grad som män i politiken och att det förklaras med att kvinnor dels upplever större utmaningar med att förena politiker uppdraget med familjelivet, dels att de är utsatta för hot och hat i större omfattning. Kvinnor upplever således i högre utsträckning olika former av så kallad negativ maktutövning, olika former av härskartekniker.

I landskapsregeringens demokrati strategi konstateras följdriktigt att man måste arbeta med att minska hot, hat och kränkningar som riktar sig mot förtroendevalda. Statistiken visar att direkta hot på sociala medier mot lagtingspolitiker på en skala mellan 0 till 10 på nivån 5,8 riktar sig mot kvinnor och endast på nivån 1,6 mot män. Samt i den politiska vardagen så högt som 7,4 mot kvinnor jämfört med 3,4 mot män. Med dessa sanningar som utgångspunkt är det lätt att förstå att även om kvinnor i stort röstar i lika stor omfattning som män i våra val så röstar de mera på män än kvinnor. Kvinnor är på ovannämnt sett mera utsatta för hot och kränkande behandling inom den demokratiska sfären, vilket förstås förtar deras egen tillit till att verka som aktiva politiker.

Därmed förtas deras tilltro till att andra kvinnor, som trots allt vågar ställa upp i val, inte kommer att ha den förutsatta förmågan att stå upp inför de kränkningar och olika former av förakt som väntar dem. Och visst är det så. De kvinnor som trots allt kandiderar och blir invalda i lagtings- och kommunalval är att de måste vara såväl starka som mycket kompetenta. Genom att se vilka som axlar de viktigaste posterna inom självstyrelsen och vilka som ständigt visar prov på ett stort kunnande och en avsaknad av rädsla i sitt agerande. Med andra ord kvinnor, så hittar vi ett starkt argument för varför kvinnor i mycket högre grad borde rösta på just kvinnor. Något som också vi män borde göra, för det skulle på många sätt gynna vår demokrati och dessutom stärka kvalitén på våra förtroendevalda.

Tack ledamoten Lindbäck för ett till många delar sympatiskt anförande, även om jag kanske inte riktigt instämmer i slutklämmen att vi ska börja uppmana ålänningarna att börja rösta på det ena eller det andra sättet. Vi kan återkomma till det i mitt anförande, men jag håller fullkomligt med om att vi bör undanröja flera av de utmaningar som ledamoten nämnde. Bland annat detta med att lyckas förena politiken med familjelivet. Det kan uppställa många olika hinder, bland annat sena plenum och liknande. Hat och hot på sociala medier, det kan hastigt uppfylla rekvisiten för ärekränkning, olaga hot och en del andra brott också. Just ärekränknings paragrafen i strafflagen lagen är i mitt tycke intressant såtillvida att den återspeglar rättsmedvetandet på så sätt att politiker behöver inte tåla precis vad som helst. Vi ska tåla kritik som rör vårt ämne.

Ja, det var så att ledamoten Wille Valve ville anföra något ytterligare.

Tacksam för ledamoten Lindbäcks generösa attityd i replik frågor. Man kan ju ytterligare anföra det också att det ligger mycket i det som ledamoten var inne på inledningsvis i sitt anförande också kring politikerföraktet. Det kan vara värt att minnas att om man drar politikerföraktet till sin spets så är det folkförakt för att det skvätter över också på dem som har röstat fram oss. Och ett sådant samhälle vill vi inte ha.

Jo tack för det och tack för det som ledamoten Wille Valve anförde och jag ser fram emot vad han kommer att anföra i sitt anförande och som kanske då delvis står i strid med vad jag har anfört.

Jo tack ledamot Lindbäck för många tänkvärda synpunkter. Jag vill lyfta en aspekt som inte har kommit fram när det gäller kvinnors deltagande i politiken. De är inom vården, skulle jag våga påstå att 70 %, kanske högre inom ÅHS, som möter patienterna på golvet är kvinnor. Hur ska man få dessa att ställa upp i politiken? Jo, genom att ge dessa inflytande på arbetsplatsen. När man märker att man kan påverka i den verklighet där man arbetar så inser man att det är en demokratisk möjlighet som uppmuntrar till vidare politiskt engagemang.

Tack ledamoten Mogens Lindén. Jag vet inte om jag i övrigt kan gå i polemik i den här frågan. Jag kan däremot minnas eller försöka minnas rätt, jag tror att vårt lantråd har funnit sin start på sin karriär inom detta yrke.

Jag fortsätter på samma spår. Hur ska vi få ungdomar att bli aktiva? Där lyfter jag fram som ett föredöme, Ålands gymnasium som har elev och lärare representanter närvarande på styrelsen, Ålands lyceum som hade elev och lärar representanter i ledningsgruppen och grundskolorna i Mariehamn där elevrådsordförande är inbjudna att delta i Bildningsnämndens möten. Det är på det sättet man får folk att bli intresserade för politik, att man kan påverka i den verklighet man lever. Det gäller både kvinnor som i låg utsträckning är politiskt aktiva, tyvärr, och också ungdomar där den politiska aktiviteten är beklagligt låg. Så det handlar om hela de här mellan valen inte är inte bara valet.

Ja, jag har ju förstås svårt att kunna ge goda råd till hur man skulle kunna bättre förmå ungdomar att aktivera sig politiskt. Det är förstås en uppgift för landskapsregeringen att närmare fundera kring. Själv blir jag i tiderna mer eller mindre inlurad i att sitta i styrelsen för Ungliberalerna. Hur det egentligen gick till, det vet jag inte och det minns jag inte.

Tack talman! Jag försökte följa med lite här i ledamot Lindéns resonemang som då gick ut på att undersökningen, som visar att kvinnliga politiker är mer utsatta för hot och hat på nätet och det gör att andra kvinnor och även män, röstar inte på kvinnor för att man tror inte att kvinnorna kan stå upp mot de här kränkningarna. Förstod jag det resonemanget rätt för att i så fall är det ju ett jättekonstigt resonemang som innehåller en kvinnosyn som jag definitivt inte delar. Då skulle kvinnor på gruppnivå inte klara av att hantera den mentala pressen på samma sätt som en man? Hur kom det här fram?

Jag pratar egentligen inte på det sättet om kvinnor och män, utan vad jag pratar om var att kvinnor som själva känner sig utsatta för hot och kränkande behandling och den vägen blir svaga i sin egen tillit. Lätt kan tenderar att tro att också andra kvinnor utsätts eller känner samma svaghet och därför inte väljer att rösta på dem. Därför för att de inte har tilltro till att de ska kunna axla det politiska uppdraget. Det var väl ungefär så jag försökte föra fram det.

Tack talman! Då förstod jag det med andra ord rätt att kvinnor känner att det är jobbigt med det här hotet och hatet på nätet. Och därför, eftersom man själv tar illa vid sig av det, så tror man inte att det finns andra kvinnor som kommer att klara av den här pressen. Jag tycker att det är en jättekonstig kvinnosyn. Varför skulle inte kvinnor klara av den här pressen lika bra som män klarar av den? Det finns män som är väldigt känslosam och det finns kvinnor som har väldigt mycket skinn på näsan. Att liksom skylla det här valresultatet på att förmodligen så resonerar kvinnor så att andra kvinnor inte kommer klara av pressen. Jag måste säga att det var en helt ny vändning för min del. Jag har inte hört det resonemanget tidigare.

Mitt anförande till den här delen var ju egentligen tvådelat, jag spekulerade i att det kunde vara så här. Efter det kom jag fram till att så här borde man egentligen inte känna. För bevisligen är det så att de kvinnor som har blivit invalda i lagtinget visar en synnerlig styrka och en synnerlig kompetens. Alltså, jag förde en spekulation om att så här tycks vara fallet och i så fall är det fel, därför att de kvinnor som vi har i vårt parlament mycket väl fyller rocken och till och med mer därtill.

Tack talman! Tack ledamot Lindbäck för ett jättefint anförande som blir ett fint avslut för dagens diskussioner. Jag vill prata bara kort om en studie som gjordes i USA på 60-talet bland universitetsstuderande, där man tog samma skönlitterära text och gav den till två olika referensgrupper bestående av både kvinnor och män. För ena gruppen så presenterade man den här texten som att den var författad av en man och för den andra som att den var författad av en kvinna. Man fick resultatet att alla, nästan alla, tyckte att boken var bättre när den var skriven av en man. Detta säger någonting intressant om just det som ledamoten var inne på, att kvinnor behöver också stödja kvinnor både före valet, i skolvärlden men också här inne i lagtingssalen och i korridorerna. För om inte vi alla jobbar tillsammans för att också lyfta varandra, så förblir den osanningen i kraft så att säga.

Jag är helt enig.

Den här tidigare diskussionen som fördes här i salen om det som ledamoten sa, så tror jag att egentligen riktar sig mot kvinnornas självförtroende och hur den kan stärkas inifrån och på det sättet möjliggöra en starkare representation även på lagtings nivå. Är det det som ledamoten var inne på?

Så är det.

Tack, talman! Jag vill tacka ledamot Lindbäck för ett viktigt och fint anförande här i slutet av debatten i dag. Mycket som ledamoten lyfte i sitt anförande, så försökte jag också säga i det anförande jag hade tidigare. Jag tänkte tala lite till om just det här föraktet, politikerföraktet och sociala medier. Kvinnor blir kanke lite svaga i sin egen tillit tror jag ledamoten uttryckte det och det tycker jag är helt rätt. Jag kan förena mig i det. Jag har också tittat lite på ÅSUB undersökning för förtroendevalda. Där man säger att kvinnor generellt är mer plikttrogna och noggranna och ställer högre krav på sig själva. Där det åländska lilla samhället med mycket köksbordsdiskussioner tror jag kan göra att man tappar tilliten på sig själv och därför inte heller väljer att ställa upp. Det är väldigt synd.

Ledamoten får gärna fortsätta.

Tack. Då fortsätter jag med att säga att jag tror att de här köksbordsdiskussionerna som blir och de diskussioner som blir i sociala medier. De kan hämma att man faktiskt vågar ställa upp även om man har många goda åsikter som skulle bidra till en mångfald i debatten. Det är väldigt synd och jag tycker att det är fint av ledamoten också att lyfta de här aspekterna i debatten.

Tack för det.

Diskussionen avbryts och fortsätter den 27 januari 2025.