Plenum den 11 april 2016 kl. 13:00

Protokoll

  • Plenum börjar 1

    Meddelande. 1

    Andra behandling. 2

    1    Godkännande av överenskommelsen med Ryssland om direkt internationell järnvägstrafik

    Lag- och kulturutskottets betänkande nr 4/2015-2016

    Landskapsregeringens yttrande RP 6/2015-2016-s

    Republikens presidents framställning RP 6/2015-2016

    Första behandling. 2

    2    Ny hälsoskyddslagstiftning

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2015-2016

    Remiss. 12

    3    Ändring av landskapslagen om besiktning och registrering

    Ltl Runar Karlssons m.fl. lagmotion LM 2/2015-2016

    Remiss. 23

    4    Dånöbron

    Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2015-2016

    För kännedom.. 34

    5    Produktionsstöd för el

    Finans- och näringsutskottets betänkande nr 7/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 11/2015-2016

    6    Ändring av kommunallagen, §§ 23 och 41

    Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 3/2015-2016

    7    Förenkling av fiskerätt på landskapets fiskevatten

    Ltl Mikael Lindholms m.fl. åtgärdsmotion MOT 3/2015-2016

    Plenum slutar 34

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering. 28 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamoten Jörgen Pettersson anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av Ö-spelsmöte på Gibraltar och från plenum den 13 april 2016 på grund av deltagande i konferens i egenskap av BSPC-rapportör.

    Lagtingsledamoten Göte Winé anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av kommunstyrelsemöte.

    Lagtingsledamoten Carina Aaltonen anmäler om ledighet från plenum den 18 april 2016 på grund av privata angelägenheter. Antecknas.

    Meddelande

    Talmannen meddelar att på onsdag den 13 april direkt efter plenum, dock senast kl. 15.00, kommer lantrådet att ge en upplysning om den pågående social- och hälsovårdsreformen i riket och dess konsekvenser för landskapet. Efter lantrådets upplysning tillåts gruppanförande på max tio minuter, inga repliker tillåts.

    Antecknas.

    Andra behandling

    1        Godkännande av överenskommelsen med Ryssland om direkt internationell järnvägstrafik

    Lag- och kulturutskottets betänkande nr 4/2015-2016

    Landskapsregeringens yttrande RP 6/2015-2016-s

    Republikens presidents framställning RP 6/2015-2016

    Först tillåts allmän diskussion och efter det kan lagtinget antingen lämna sitt bifall till förslaget i presidentens framställning eller vägra ge ett sådant bifall.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Förslaget i presidentens framställning föreläggs lagtinget för bifall. Kan lagtinget enhälligt ge sitt bifall till framställningen? Lagtinget har i andra behandling enhälligt lämnat sitt bifall till förslaget.

    Betänkandets motivering föreläggs för godkännande i enda behandling. Lagtinget har i enda behandling godkänt motiveringen.

    Ärendets andra behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Första behandling

    2        Ny hälsoskyddslagstiftning

    Social- och miljöutskottets betänkande nr 4/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 9/2015-2016

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Carina Aaltonen

    Herr talman! Förslaget till ny hälsoskyddslag har behandlats i social- och miljöutskottet. Utskottet välkomnar de förändringar som innebär att regelverket moderniseras, förtydligas och förenklas och därmed också anpassas till förhållandena i dagens samhälle och dagens krav. Det är inte bara utskottet som välkomnar detta. Även samtliga höranden vi har haft i utskottet har varit positiva och ser fram emot hösten då denna lag förhoppningsvis kan träda ikraft.

    Jag tänkte i min presentation lyfta tre saker. Behovet av anvisningar och handböcker, möjligheten att få kompetens för att handha och hantera vatten i vattenverk och bassänganläggningar samt paragraf 10.

    Det finns en stor fördel med att anta Finlands hälsoskyddslag som blankettlag och det är att handböcker, rekommendationer, anvisningar och annan vägledning som utarbetats som komplement till rikslagstiftningen kan användas även på Åland som stöd för verksamhetsutövare, myndigheter och allmänheten. Vi behöver inte uppfinna hjulet på nytt. ÅMHM kan – om man finner det ändamålsenligt - fatta beslut om vilka handböcker och anvisningar och rekommendationer man vill att ska vara tillämpliga också på Åland. Det mesta finns också på svenska - än så länge. Utskottet har erfarit att de flesta av Valviras och Eviras anvisningar översätts till svenska, dock med viss fördröjning. Eftersom detta område är vår egen behörighet kan vi inte kräva att få allt översatt, men så länge det fungerar som det gör idag är det riktigt bra.

    Sammanfattningsvis, tydliga spelregeler för alla, det förväntar sig nu alla av den nya blankettlagen.

    Den andra frågan rör paragraferna 20b och 28 a i rikets hälsoskyddslag och där det krävs i vissa fall ett intyg över anläggningsteknisk och hushållsvattenhygienisk respektive anläggningsteknisk och bassängteknisk kompetens. Dessa intyg utfärdas av social- och hälsovårdens produkttillsynscentral efter tester. Landskapsregeringen föreslår i 8 § 1 mom. i lagförslaget att dessa intyg även ska vara giltiga på Åland. Eftersom ett godkänt test av riksmyndigheten kräver deltagande i utbildning som relativt sällan hålls på svenska föreslås i 2 mom. att även landskapsregeringen vid behov ska kunna fastställa krav för att erhålla kompetens, ordna den utbildning som krävs samt utfärda intyg över sådan kompetens. Utskottet tycker att förslaget som medger att erforderlig kompetens också kan erhållas i Sverige eller av utbildare från Sverige är mycket bra.

    Vi har i utskottet fått information om att personal från samtliga vattenbolag som hämtar dricksvattnet från ytvattentäkter har genomgått av Ålands Vatten Ab i samarbete med landskapsregeringen ordnad utbildning som uppfyller ställda kompetenskrav. Det här är otroligt viktigt. Vattenrening kräver stor kompetens, man hanterar mycket kemikalier. Vatten är vårt viktigaste livsmedel och vi måste kunna få utbildning på svenska men det blir allt svårare att få utbildning på svenska från Finland. Ålands Vatten har ordnat utbildning via Svenskt Vatten i Sverige och på den vägen byggt upp en kompetens. På så sätt kan också små vattenbolag på Åland ha råd att gå på dessa kurser. Alla som jobbar med ytvatten gick utbildningen ifjol. Nu planeras en ny kurs för de som jobbar med grundvatten.

    Sist, herr talman, kommer vi till 10 §. Vid undersökningar enligt 49 och 49a §§ i hälsoskyddslagen krävs att analysmetoden är godkänd av Tillsyns- och tillståndsverket för social- och hälsovården samt att laboratoriet är godkänt av Livsmedelssäkerhetsverket. Dessutom måste de provtagare som anlitas kunna påvisa tillförlitligheten hos de undersökningsmetoder som används. Det finns en lång beskrivning på vad som krävs. I 10 § föreslås ett undantagsförfarande som medger att analysrapporter, avgivna från exempelvis svenska laboratorier eller andra utomstående sakkunniga, som inkommer till ÅMHM kan ligga till grund för beslut, förutsatt att vissa specifika krav är uppfyllda. Eftersom svenska konsultfirmor och laboratorier anlitas i hög grad på Åland är det av språkskäl enligt utskottets uppfattning synnerligen viktigt och välkommet att ett undantag införs som tillåter att de åländska verksamhetsutövarna även i fortsättningen kan vända sig till aktörer i Sverige. Det har utskottet inte några problem med. Det här är viktigt av bl.a. språkskäl. Det som vi däremot har föreslagit är en omskrivning av 10 §.

    I paragrafen föreslås att resultat från undersökningar som vidtagits utan krav från ÅMHM kan ligga till grund för myndighetsbeslut under förutsättning att undersökningen utförts på ett korrekt sätt samt att tillförlitligheten hos den analysmetod som använts är vetenskapligt påvisad.

    Utskottet konstaterar att det i praktiken skulle vara svårt för ÅMHM:s tjänstemän att kontrollera att undersökningen har genomförts korrekt om tjänstemännen inte varit närvarande vid undersökningstillfället. Ett sådant krav skulle innebära att den som ska utföra undersökningen dels på förhand skulle behöva anmäla till ÅMHM att en undersökning ska genomföras och dels att syftet med att kunna använda sig av utomstående expertkonsulter skulle gå om intet om det ändå är ÅMHM som ska bedöma om undersökningen utförts korrekt. Med anledning av detta så föreslår utskottet att formuleringen i 10 § ändras till; under förutsättning att den som utfört undersökningen kan påvisa tillförlitligheten i provtagningsmetodiken. Man sätter alltså bevisbördan på konsulterna och inte på ÅMHMs tjänstemän. Tack, herr talman.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, utskottsordförande Aaltonen. Det framgår tydligt ur utskottets betänkande att man helt klart har uppfattat den långsiktiga målsättningen med lagförslaget och delar det.

    Jag anser även, lika som föregående talare, att 10 § har vunnit en del på att skrivas om. Såsom paragrafen var formulerad i ursprungsförslaget hade den möjligen kunnat styras in på vetenskapliga teoretiska spörsmål om hur vi verkligen vet vad vi vet. Nu är den ännu närmare den ursprungliga målsättningen, dvs. att tillförlitligheten i provtagningsmetodiken kan påvisas, vilket är gott och bra.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, herr talman! Avsikten med den här om formuleringen från utskottets sida är att det ska stå helt tydligt och klart så att det inte kan finnas något tolkningsutrymme vem som ska visa om undersökningen har utförts på ett korrekt sätt och att analysmetoden har varit vetenskaplig påvisad. Utskottet ser nog att lagtexten vinner på det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag noterar att ltl Carina Aaltonen är väldigt tillfredsställd över att nu har fått kopiera den finska lagstiftningen rakt av. Vad är det som gör utskottsordförande så nöjd? Beror det på att vi saknar kompetens här på Åland eller att vi saknar resurser? Vad är annars anledningen till den stora förnöjsamheten?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Jag är nöjd eftersom Ålands näringsliv och många andra utövare också är väldigt nöjda över just den här förändringen. Det blir tydligare spelregler, man vet vad som gäller och vad som efterfrågats. Det är inte beroende av vilken inspektör som kommer till verksamhetsställe, utan det kan finnas handböcker, anvisningar och annat som man kan få stöd av när det gäller att utforma sin verksamhet.

    Jag är också mycket nöjd över att vi inte har tagit den här blankettlagstiftningen rakt av. Vi har gjort en anpassning så att den fungerar också för oss som bor på Åland där vi lever i svenskspråkig miljö och att vi då kan inhämta kompetens, konsulter och annat från Sverige. Vi är inte enbart hänvisade till utbildning i Finland eventuellt på svenska.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det är i så fall glädjande om det åländska näringslivet är nöjd med det som Ålands lagting presterar. Det gör mig lite fundersam när ltl Aaltonen säger att nu först har vi tydliga spelregler. Ska man uppfatta det på det viset att vi inte har kompetensen och möjligheten här på Åland att själva handskas med lagstiftningen på ett sådant sätt som självstyrelsen de facto kräver, så nu ska vi gå in och kopiera från den finska sidan?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Världen har nog förändrats en hel del sedan 1967 när man talar ”avträden i stadsmiljö” och hur man ska hantera kött som säljs på torget i Mariehamn och mycket annat sådant. Världen har förändrats, och jag tycker inte att vi inom landskapsregeringen ska bygga upp en förvaltning som reglerar sådant. Det är lika bra att kunna plocka hem så mycket som möjligt från andra ställen bl.a. från Valvira och Evira och själva bedöma vilka handböcker och tillämpningsanvisningar som ska vara tillämpbara på Åland eller om vi ska göra undantag. Jag tycker att det är bättre än att vi ska bygga upp en myndighet där det krävs väldigt mycket specialkompetens för väldigt smala områden. Just när det gäller det här området så har vi gjort ett steg i rätt riktning.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Torsten Sundblom

    Talman! Jag har tre saker understreckade i det här betänkandet och alla de tre sakerna tog utskottsordförande upp. Jag tycker att presentationen av betänkandet var helt bra. Jag säger ingenting om de två första sakerna men dock om 10 §. Min uppfattning om paragrafen är att när vi förde bevisbördan mera på den som tar proven och laboratoriet så gör vi någonting som är mindre kostnadsdrivande för ÅMHM som inte själva behöver följa med alla olika provtagningssätt och -metoder som finns. Intyget att det är verifierat ska vara bra för dem. På det viset har vi gjort en tjänst även när vi har sparkrav på oss om vi kan minska på ett stegrande kostnadstryck på övervakningsmyndigheten.

    Den liberala gruppen stöder det här betänkandet.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Talman! Jag kommer att beröra ungefär exakt samma som utskottsordförande gjorde.

    Vi har behandlat det här lagförslaget om hälsoskyddslagstiftning. Man kan konstatera att lagen är gammal och den behöver verkligen förnyas. Vi behöver en modern lag som är tydlig, förenklad och anpassad till förhållandena i dagens samhälle.

    Under våra höranden har det kommit fram att de alltid har funnits behov av att kunna ta del av Valviras regelverk och hänvisningar, nu öppnas det upp och detta görs möjligt. Det finns ingen orsak att vi själva ska sätta tid och pengar på att göra upp instruktioner för hur t.ex. en bassäng ska rengöras, vilka prover som ska tas och hur ofta de ska tas när det redan finns instruktioner som redan följs från Valvira.

    I Finland använder man en lista på vilka utövare som är godkända för att göra provtagningar, VTT.

    Här på Åland öppnar vi nu upp och tryggar att vi även kan använda oss av svenska företag och åländska företag som ej är godkända och inte finns på VTTs lista. För att få finnas på den listan ska man ha gått vissa speciella utbildningar som VTT kräver och dessa hålls inte alltid på svenska. Detta innebär att vi kan använda oss av ett svenskt företag som kommer hit och tar prover för att senare även analysera proverna i Sverige, allt för att vi helt säkert ska kunna ta del av provtagningar och provsvar på svenska.

    Fördelen med denna lagstiftning är ändå att det blir enklare och tydligare regler och att man kan ta hjälp av Valvira. Vi får även hoppas att detta nu innebär att det blir lägre kostnader för företagare då antalet inspektioner blir färre, att inspektionerna fungerar och att det är likvärdiga regler som gäller här och på fastlandet, vilket företagarna efterfrågar. Det blir tydligare spelregler för alla. För det blir viktigare och viktigare att ha tydliga regler för de inspektörer som gör kontrollerna. 

    De personer i vårt landskap som har hand om vårt dricksvatten har ett enormt ansvar över många människors liv. Det är viktigt att de har mycket och bra kunskap. Det är viktigt att ha en chans att få undervisning, gå på kurser och utbildningar på svenska. Det är viktigt att vi från samhälle kan hjälpa till att ordna undervisning, kurser och utbildningar på svenska. Precis som utskottsordförande sade så ordnades det en tredagarskurs på Åland i samarbete med Svenskt Vatten och Ålands Vatten. Den här kursen är oerhört dyr att skicka personal på till Sverige. Vi från utskottet har verkligen förordat det här. Vi från landskapet måste se till att de här kurserna kan hållas, speciellt nu när lagen kräver att man ska ha gått en utbildning.

    Det som är bra med den här lagstiftningen är att vi öppnar upp och tryggar att vi på Åland kan använda oss av åländska och svenska företag, att vi får tillgång till dessa instruktioner och regelverk som finns för att man ska få ett säkert samhälle. Det är jätteviktigt när vi tar en massa prover att vi får svaren på vårt eget modersmål.

    Jag förordar den här lagstiftningen. Vi från moderat samling för också fram den som ett bra lagförslag.

    Ltl John Holmberg

    Herr talman! Bästa lagtingsledamöter, hälsoskyddslagen blir bättre på många sätt. Förutom att den skapar en förenkling och blir mer anpassad till dagens behov kommer den även att ge bl.a. verksamhetsutövare och allmänhet möjligheter till svenskspråkigt facklitterärt stöd och annan vägledning. Det borgar för en bättre tillämpning.

    Ur ett rent ekonomiskt och näringslivsperspektiv, men även språkligt, är det dessutom positivt att svenska laboratorier och konsulttjänster kan användas.

    I och med att förslaget även tillåter åländska företag att genomgå kurser i Sverige. eller genom att svenska kursledare kommer till Åland så skaffar man erforderlig kompetenshöjning och detta ger en stor valfrihet och ett större utbud att välja från. Högst troligt till en billigare prislapp, vilket fallet ofta är när en konkurrenssituation råder. Allt detta gör det även möjligt för den åländska utbildningsverksamheten att, likt Optima i Österbotten, arrangera skräddarsydda utbildningar inom ett specifikt område, utbildningstillfällen som med fördel kunde säljas utanför Åland.

    Jag blir glad av att se hur förslaget ger utövaren valfrihet, det vinner alla på och det skapar priskonkurrens. Tack.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack, herr talman! Det finns en intressant principiell diskussion och avvägning att göra i samband med det här lagförslaget. För den uppmärksamma visar dagens debatt att det är ett ganska utmanande område som vi befinner oss på. Det är klart att det enklaste sättet för oss här i Ålands lagting alltid är att kopiera en finsk lagstiftning. Vi kanske inte alla gånger har så stor uppfattning om den fungerar bra eller dåligt, med den fungerar och den används på andra sidan Skiftet. Då behöver man inte tänka mera om det här är en bra lagstiftning för åländska förhållanden eller inte.

    Nu har man förvisso gjort vissa anpassningar för åländska förhållanden i den här lagstiftningen. Gott så! Men, det som slår mig när jag hör debatten här idag och läser utskottets betänkande är att vi inför undantag för att svenska aktörer ska få komma in med sina rapporter och lägga dem till underlag för beslut. Det görs alltså som undantag! Man kallar det till och med undantagsförfarande som medger att de här analysrapporterna kan ligga till grund för beslut förutsatt att vissa specifika krav är uppfyllda. Borde det inte vara en huvudregel att den här typen av rapporter av svenska aktörer ska kunna verka på Åland på det här området? Om man utgår ifrån det förhållningssättet så kan man faktiskt ställa sig frågan; är det klokt att ha en finsk lag som föredöme när vi vet att det finns så många svenska aktörer, både laboratorier och konsulter, som kommer att ge råd åt våra företagare på det här området? Är det faktiskt klokt att ha en finsk lag som utgångspunkt och föredöme vid den här typen av lagstiftning? Ärligt talat ställer jag mig väldigt tveksam till det. Vi pratar väldigt mycket om hållbarhet, hållbar utveckling och regeringsprogrammet var fullt av de ambitionerna. Är det då den finska hälsoskyddslagen som är vårt föredöme för ett hållbart Åland 2051? Fundera på det, kära kollegor!

    Man skriver: ”Utskottet har erfarit att de flesta av Tillsyns- och tillståndsverkets för social- och hälsovården (Valvira) och Livsmedelsäkerhetsverkets (Evira) anvisningar översätts till svenska, dock med viss fördröjning.” Och nu är vi glada över att vi ska få ta del av de här anvisningarna som kommer från Valvira och Evira. Men vore det inte bättre, ur språklig synvinkeln, att vi kunde få ta del av de svenska anvisningarna? Hade vi haft den svenska lagen som föredöme och modell så hade man faktiskt kunna ta del av de svenska anvisningarna som direkt finns på svenska, vilket jag ändå vågar lova i det här sammanhanget, istället för att behöva vänta på anvisningarna med en viss fördröjning.

    Mot bakgrund av detta ställer jag mig faktiskt skeptisk till att vi i lagtinget ska godkänna den här lagstiftningen. Jag tycker att vi borde ha högre ambitioner än så här på hälsoskyddsområdet.

    Tittar man på lagstiftningen väster och öster om oss så finns vissa fördelar med det upplägg som Sverige har valt. I Sverige har man en miljöbalk som samlar lagstiftningen på miljö- och hälsoskyddsområdet och gör det till en helhet. I Finland har man en betydligt mera upphackad lagstiftning som gör det svårare för medborgaren, för företag och för andra att få en inblick vad det faktiskt handlar om. Speciellt i det lagförslag som vi behandlar idag är det oerhört svårt för den enskilda att förstå lagstiftningen när det gäller vilka rättigheter och vilka skyldigheter man har. När det gäller blankettlagarna måste man, som vanligt, läsa den åländska lagboken parallellt med den finska lagboken för att få ett någorlunda grepp om vad det handlar om.

    När vi pratar om att skapa mindre byråkrati och enklare regler så är det väldigt tveksamt om vi ska gå in för den här typen av lagstiftning. Vi borde ha en högre ambitionsnivå. Man borde kunna ställa sig frågan också här på Åland, med de ungefär 30 paragrafer som det handlar om i den här hälsoskyddslagen; kunde vi inte skriva en egen lagstiftning med grund i den svenska lagen? På det sättet skulle det underlätta både språkligt och tidsmässigt för våra åländska aktörer inom det här området. Jag tycker definitivt att man borde det.

    Sammanfattningsvis, herr talman, så föreslår jag att lagtinget förkastar den här lagstiftningen och ger landskapsregeringen i uppdrag att återkomma med ett nytt lagförslag på det här området.

    Rent principiellt menar jag att vi från lagtingets sida borde anta ett stopp för blankettlagstiftning för att komma bort från det passiviserande tankesättet. Vi funderar inte så mycket själva, det blir enklare och vi får färdiga anvisningar från Finland. Vi slutar fundera på om det här faktiskt är det optimala för det åländska samhället. Det finns en väldigt stor risk när vi går in för blankettlagar att det går just på det sättet.

    Herr talman! Jag föreslår ett förkastande av den här lagstiftningen. Tack.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Ibland vet man inte om man ska skatta eller gråta. Vi behöver ju inte uppfinna hjulet på nytt varje gång. Att uppfinna hjulet på nytt kostar ofta. Var tänker ltl Jonsson skarva till inom förvaltningen, både i lagberedning och i tjänstemän, som ska bereda underlaget för lagarna om vi ska göra alla lagar själva? Är det inte bättre att öppna upp för provtagningar, där både Sverige och Finland är jämställda bara de kan visa certifikat på att de är godkända?

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Om ltl Sundblom hade lyssnat på mitt anförande så sade jag inte att vi ska uppfinna hjulet på nytt eller skapa helt egna lösningar. Jag menar att vi borde ta modell av den svenska lagstiftningen på det här området och kanske göra anpassningar till åländska förhållanden, precis som utskottet föreslår. Ska vi verkligen ha den finska lagstiftningen där vi har språkproblem som är alldeles uppenbara? Ska vi ha den lagstiftningen som grund för framtida åländsk lagstiftning? Jag ställer mig väldigt skeptisk till det. I det här fallet vore det bättre att titta västerut och försöka skapa ett system som vi vet att fungerar på svenska och fungerar för de svenska aktörerna som vi så gärna vill att ska kunna verka också på Åland. Det hade väl ändå varit klokare i det här fallet. Utan att ägna för mycket tid och resurser åt det, men titta och ta modell västerifrån och anpassa det efter vår åländska lagstiftning. Vad är det som hindrar oss ifrån det, ltl Sundblom?

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, talman! Jag vill hävda att landskapsregeringen har gjort en väl avvägning i det här fallet när man har valt det här systemet. Vi tar en blankettlag fast den kommer från Finland och vi öppnar upp för att använda även svenska bestämmelser och provtagningar osv.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, ltl Jonsson! Vi vill från landskapsregeringen framhålla att det är frågan om en radikal modernisering och även förbättring av rättssäkerheten för aktörerna på detta område. Det är en uppdatering till verkligheten 2016. Det har länge efterfrågats att just rättssäkra anvisningar ska kunna användas i den åländska verkligheten med allt vad det innebär i form av beprövad kunskap och tydligare spelregler.

    Sedan har vi, precis såsom noterats tidigare i debatten, också fönstren i 2 § och 10 §. Jag ställer mig personligen skeptisk till att landskapsregeringen skulle lägga resurser på att bedöma toaletters ändamålsenlighet i 30 § eller bassängers hygien i 28a §. Vi har nog bättre grejer att ägna vår energi åt. Jag tänker på stora reformer som självstyrelselagsrevisionen och jordförvärv. Vår realitet är att vi måste prioritera vilka resurser vi använder för vad. Här har vi bedömt att vi har fått en riktigt rättssäker och bra helhet med relativt få resurser

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, herr talman! Ja, det är inte lätt för oppositionen att hitta något att klaga på i den här lagstiftningen. Nu när landskapsregeringen tar det bästa ur två världar och ändå försöker göra det så rättssäkert som möjligt så måste ltl Axel Jonsson tycka att vi har utgått ifrån helt fel lagstiftningsområde. I det här fallet tar man ju faktiskt det bästa från Sverige, och inte bara från Sverige, man kan också sikta ner mot övriga Europa. Man kan använda sig av konsulter och experter också från Tyskland, Holland eller från andra delar av EU och göra det möjligt för deras expertutlåtanden här, utan att finnas med på VTT-listan som ltl Holmberg Jansson redovisade för.

    Jag tycker att det här verkligen är lite billiga poäng från ltl Axel Jonsson.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack, herr talman! ”Det är svårt att hitta någonting att klaga på”. Jag är inte alls ute efter att klaga på lagstiftningen. Jag är ute efter ett resonemang och jag är ute efter en politik som ser till att vi skapar regelverk som fungerar bra på Åland utifrån våra åländska förutsättningar. När vi bedömer att vi inte ska lägga resurser på att ta fram en helt unik egen lagstiftning så måste vi i varje fall ställa oss frågan om vi ska ta inspiration från väster eller ska vi ta inspiration från öster? Nu har man valt att ta inspiration från öster, trots att man vet att det finns språkproblem på flera av de här områdena. Skulle vi kunna utveckla vårt tankesätt lite och titta lite bredare när vi går in för när typen av lagstiftningsåtgärder så kunde vi vinna mycket på det. I det här fallet blir det alldeles uppenbart just med tanke på att man försöker att få svenska aktörers, konsulters och laboratoriers papper att vara giltiga också på Åland. Då borde vi också försöka skapa ett regelverk som de känner igen och som säkert funkar minst lika bra i Sverige som det gör i Finland.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Herr talman! Jag beklagar om jag var otydlig i mitt anförande. Jag sade att det kommer trots allt översättningar av hänvisningar och av handböcker osv. med någon månads eftersläpning. Det är inte så som det är till exempel inom hälso- och sjukvården och socialvården att handböcker och anvisningar kan komma åratal efter att en lagstiftning har antagits eller inte komma alls och landskapsregeringen måste själv gå in och översätta. Inom de här områdena, Evira och Valvira, så kommer det faktiskt svenskt material och det välkomnar vår myndighet som också ska tillämpa det här. Annars hade man nog nogsamt talat om det för oss i hörandena.

    Jag tycker att det här, på ett mycket effektivt, administrativt sätt, är att göra det bästa för den åländska befolkningen och dess näringsliv.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Det är klart att det alltid att bekvämt för ÅMHM att vända sig till och lita på den finska lagstiftningen och de finska anvisningar som kommer även om de översätts för sent. Det är klart att det är bekvämt för ÅMHM. Men jag är inte ute för att skapa ett system som bara är bekvämt för ÅMHM, utan att skapa ett system som faktiskt fungerar på svenska och som fungerar utifrån de förutsättningar vi har här, med svenska konsulter och svenska laboratorieutlåtanden osv. Ur deras perspektiv vore det betydligt enklare att ha den svenska lagstiftningen som grund. Men det här har man överhuvudtaget inte reflekterat kring eller resonerat kring. Man har av gammal vana att tagit en finsk blankettlag. Det måste vi väl ändå vara överens om?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, herr talman! Efter att ha hört socialministerns inlägg på ltl Axel Jonssons anförande så undrar jag varför vi ska utveckla vår självstyrelse överhuvudtaget. Den utvecklingen skulle vara att man köper in en kopieringsapparat och entledigar 30 lagtingsledamöter, för varför sitter vi här? Varför sitter ni här och ska lagstifta? Det enda som ni gör är att kopiera finsk lagstiftning! Den här diskussionen är inte ny i detta lagting. Den har pågått länge. Det finns de som vill kopiera, men då ska vi inte heller utveckla självstyrelsen för det är ingen idé att göra det. Då bryr vi oss inte om vår egen befolkning, vad vi behöver här och vilka rättigheter och skyldigheter den åländska befolkningen ska ha. Då är det bättre att vänstern i Finland får lagstifta om vilken lagstiftning de högersinnade på Åland ska ha. Ni accepterar ju det! Oberoende av vilken regering som är i majoritet i Finland så godkänner ni i majoritetsblocket det som det står i lagen. De ändringar som sker i finsk lagstiftning kommer aldrig hit, de kommer aldrig till lagtinget. Ändringarna är automatiskt gällande utan att vi vet någonting.

    Man kritiserar EU för att de kommer med regler, men där gör man en prövning åtminstone när det gäller direktiv och annat. Den enskilda kan alltid åberopa EUs rättigheter, men en myndighet måste lagstifta först. Men ni i majoritetsblocket tycker att det här är à la bonne heure. Det är helt okej eftersom socialministern har sagt det. Ledamöter från majoritetsblocket säger att detta är bra, ministern har gjort ett jättebra jobb. Det hade väl varit okej om ministern hade sagt; ”när vi har tid och möjlighet ska vi lagstifta om det här”. Men det sade ministern inte, utan ministern hävdade att vi ska lägga ner energin på självstyrelselagsutvecklingen, att vi ska få mera behörighet där. Men vad ska vi göra med den behörigheten eftersom vi lagstiftar som i Finland. Ni vill bara ha vissa ämbeten och sitta på dem, tycka att det är bra och inte göra någonting. Det är det som det handlar om.

    Ska vi ha självstyrelse här? Och så pratar man om gammal lagstiftning! Vet ni att strafflagen i Finland är från 1889! Ingen av er har sagt att den lagen är gammal. Man har moderniserat lagen vartefter. Vår hälsoskyddslagstiftning är från 1967, vad hindrar att man modernisera den? På den tiden hade vi inte så många på lagberedningen, var de mer effektiva då?

    Ni säger att den här lagstiftningen moderniseras, det blir bättre för det åländska samhället, det bli bättre för företagen och de får service billigare. Men ni har inte sagt ett enda exempel på vad detta innebär. Ni använder bara floskler. Säg ett enda exempel där det bli bättre och billigare!

    Ni kritiserar tjänstemän på ÅMHM, att de har varit dåliga och att de blir bättre när de får stöda sig på rikslagstiftning. Va? Det är någonting som inte funkar! Det är någonting som jag inte begriper.

    Förklara det här socialministern som är så bra på detta och som har kommit med detta lagförslag! Hela regeringsblocket steg upp här och sade att detta var jättebra. Säg exempel på hur bra det är!

    Är blankettlagstiftning något som den nya regeringen kommer att komma med i fortsättningen, ska vi ha blankettlagstiftning konstant? Att det är utveckling av självstyrelsen, det gör Åland för bra och det kanske är så för då kan vi minska på lagtinget och vi kan minska på landskapsregeringen. De människorna kan gå ut i samhället och bedriva näringsverksamhet istället, det kan jag omfatta, om det är det som socialministern vill göra i fortsättningen.

    Jag kommer att göra ett klämförslag i andra behandlingen; ”att landskapsregeringen får i uppdrag att inom valperioden inkomma med en framställning om en egen åländsk lag inom hälsoskyddslagstiftningen.”

    Det här betyder inte att man behöver uppfinna hjulet som ltl Torsten Sundblom sade. All vår lagstiftning bygger ofta på ett nordiskt samarbete, men alla länder har sin egen lagstiftning och det behöver vi också ha. Inte behöver vi uppfinna hjulet. Vi ska ta det bästa av alla världar, det är ju därför vi har självstyrelse och det är det som vi ska utnyttja. Men för den skull ska man inte ta finska handböcker och tycka att de är de bästa för det tar minst tre månader innan de översätts. Ska vi därför ha finska tjänstemän och diskvalificera våra egna åländska ungdomar eftersom vi måste ha folk som ska kunna finska för att de ska kunna läsa handböckerna? Är det den utvecklingen som socialministern vill ha? Tänkt er noga för, eller köp in en kopieringsapparat! Välj själv!

    Minister Wille Valve

    Talman! Lagen är uppbyggd enligt den principen att vi nu hoppar på ett tåg som vi sedan kan hoppa av om vi inte gillar det. Därtill kan nämnas, vilket också har gjorts i debatten, möjligheten för ÅMHM att fatta enskilda beslut om att anvisningar ska träda ikraft. Landskapsregeringen betraktar det här som en radikal modernisering. Hur vi än vänder och vrider på det så är den lag som vi idag har i lagboken från 1967 inte rättssäker och detta har flera gångar påtalats från Ålands näringsliv.

    Min personliga syn på självstyrelsen är att den är en organism som utvecklar sig över tid. Det finns ibland behörighetsområden som vi har ett jättestort behov av att få till Åland för att kunna göra det bästa möjliga av det. Sedan finns det andra områden där vi ser att det finns en uppenbar fördel med att kopplas ihop med alla anvisningar och den ökade rättssäkerhet som detta innebär för de aktörerna som finns på Åland.

    Ltl Häggblom nämnde strafflagen från 1889, också den har vi behandlat i den här salen då den åländska ordningslagstiftningen i sin tillämpning ledde till att vissa bestämmelser från 1889 faktiskt var tillämpliga på Åland. Man fick bland annat betydligt högre straff för allmänt upplopp på Åland än vad man fick i övriga Finland. Det är nu åtgärdat. Det var också ett exempel på hur vi har moderniserat och gjort lagstiftningen så bra som möjligt. Tack för ordet.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack, talman! Rättsäkerhet sade ministern, men inte ett enda exempel på rättssäkerhetsproblematiken. Var har det varit osäkerhet beträffande rättsäkerheten? Nämn ett eller några exempel! Hur har man moderniserat i förhållande till nuvarande lagstiftning? Jag efterlyser det. Man använder floskler och floskler, men man säger inte var, när och hur. Vad är det som har blivit bättre? Eller vad är det som blir bättre? Tack.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet. Eventuella förslag om förkastande samt klämförslag väcks och föreläggs i andra behandlingen.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om landskapslag om tillämpning på Åland av hälsoskyddslagen för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 6 och 13 §§ landskapslagen om allmänna vatten- och avloppsverk för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 3 § plan- och bygglagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 5 kap. 10 § och 11 kap. 1 § vattenlagen för landskapet Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

     Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Remiss

    3        Ändring av landskapslagen om besiktning och registrering

    Ltl Runar Karlssons m.fl. lagmotion LM 2/2015-2016

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Ltl Runar Karlsson

    Herr talman! I januari 2006 stod jag här i talarstolen och föreslog i egenskap av trafikminister en minskning av besiktningsintervallerna för fordon i privat bruk.

    Nu är det dags igen att ytterligare minska på besiktningsintervallerna för fordon och paketbilar i privat bruk.

    Nu gällande lag kräver att dessa fordon ska besiktas första gången under det fjärde året efter det år då fordonet för första gången togs i bruk, därefter vartannat år tills fordonet är 10 år och därefter varje år. Nuvarande lagstiftning säger också att veteranbilar ska besiktigas vartannat år.

    Nu föreslår vi att fordon och paketbilar i privat bruk måste besiktas första gången under det fjärde året, alltså lika som nu. Men därefter skulle kravet vara att fordonet bara måste besiktas vartannat år.

    Vi föreslår också att så kallade veteranbilar som är i privat bruk inte alls behöver besiktas. Kravet här är att dessa fordon är minst 30 år gamla och används högst 30 dagar, körs högst 5 000 km per kalender år, är godkänd som veteranbil och har en veteranbilsförsäkring hos ett försäkringsbolag. Dessa förslag följer EU:s minimikrav för besiktningar.

    Herr talman! Anledningen till förslaget är att vi inte ska påföra fordonsägare mera kostnader än vad som är nödvändigt. Kostnaderna är nog höga ändå.

    Vi vet att bilarna aldrig idag har varit säkrare än de är nu. Dessutom har den åländska bilparken färre kilometrar i förhållande till åldern än bilar på andra orter. Våra bilar är också förskonade för vintersaltningen av våra vägar vilket också är positivt för vår bilstandard.

    Herr talman! Förslaget betyder i praktiken, enligt mina preliminära beräkningar, cirka 4 000 färre besiktningar på Åland av totalt cirka 37 000 besiktningar. Då är det inte bara besiktning av bilar utan man gör också många andra förrättningar. Besiktning av bilar i privat bruk är en del av 37 000. Jämför man förrättningar med förrättningar så skulle det innebära en minskning med cirka 11 procent.

    Besparingen för de åländska bilägarna skulle vara i direkta besiktningskostnader cirka 200 000 euro per år.

    Men inte nog med det, vi vet också att besiktningar kostar tid för bilägaren. För en skärgårdsbo tar det i princip hela dagen för en besiktning, en landsbygdsbo ett par tre timmar och för en stadsbo cirka 1 timme. Om vi beräknar en medeltid för en besiktning om cirka två timmar så blir besparingen 8 000 timmar per år för bilägarna och samhället. Skulle vi värdesätta dessa 8 000 timmar så skulle besparingen bli ytterligare cirka 300 000 euro.

    Herr talman! Totalt medför detta lagförslag en besparing på ungefär en halv miljon. Tack, herr talman.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Ltl Runar Karlsson nämnde att den paragraf som säger att bilar ska besiktas vartannat år, tidigare var det tio år, ska tas bort. Jag tycker om när man rationaliserar, jag tycker om när man effektiviserar och ännu bättre är det om man kan spara pengar. Men jag är inte beredd att rubba på trafiksäkerheten och på min egen säkerhet. Anser ltl Runar Karlsson att en bil som är 20 år är lika säker som en bil som är fyra år gammal?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Allting är förstås relativt. Allra helst skulle jag vilja att ålänningar kör med bilar som är en vecka gammal, en månad gammal eller ett år gammal, men någonstans går gränsen. All forskning pekar på att det inte är problem med bilarna i och med att utvecklingen har gått så mycket framåt och bilarna är så oerhört säkra. Om det mot förmodan skulle ske en olycka så finns det både krockkuddar och bilbälten. Det är inte där problemen är, problemet är föraren och där borde man i så fall sätta in resurserna. Bilarna är inte ett problem, det visar all statistik.

    Men det är klart att allting är relativt, man kanske borde besikta bilarna en gång i månaden istället. När man tittar på detta så blir det uppenbart att det är absolut totalt onödigt att hålla på med besiktning så här ofta. Det är att ta för mycket pengar av de åländska bilisterna.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, talman! Ltl Runar Karlsson menar då att även om bilarna är 30-40 år gamla och inte är klassade som veteranbilar så ska det räcka med att besikta vartannat år? Vi vet också att ålänningar har mycket äldre bilar än vad många i våra närregioner har. Det har väl funnits en logik i att man har en övre gräns när det blir besiktning varje år. Anser inte ltl Runar Karlsson att det är ett problem?

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! År 2006 när jag stod här och begärde att lagtinget skulle godkänna färre besiktningar, då gjorde jag det tillsammans med socialdemokraterna och moderaterna. Då fanns det inte en stavelse till att det här var ett problem. Tvärtom, man såg att äntligen kom det ett förslag som skulle minska kostnader för bilisterna. Annars innebär nästan alla lagförslag att det blir mera kostnader och mer problem osv.

    När det gäller riktigt gamla bilar, veteranbilar, de ska inte besiktats vartannat år. Veteranbilar ska inte besiktat alls, för de körs så oerhört lite. De kanske tas ut några gånger per år, kanske på en utställning till Sverige eller Finland. Det är onödigt. EU har ett minimikrav och det följer det kravet. Man har konstaterat att det här rimligt. Det är klart att man kan lägga ribban jättehögt och det är vi vana med här i lagtinget. Vi gör det alltid mycket strängare, mycket värre än vad EU och andra kräver. Det har alltid varit ett ok och ett problem förut. Nu är jag lite förvånande över moderaterna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, talman! Det som jag först kommer att tänka på, när jag ser den här motionen och hör anförandet, är att här vill ltl Karlsson lite tumma på trafiksäkerheten.

    Till exempel veteranbilar, så alla vet att det finns gummidetaljer och gummi föråldras. Att inte alls besikta en veteranbil så bäst som det är så är bromsslangen av. Jag tycker inte att man ska tumma på säkerheten. Någonting måste man göra. Det finns säkert andra vägar istället att gå, kanske andra kontroller. Att helt slopa det känns inte riktigt säkert. Jag vill inte stå i vägen för den bil som är obesiktad.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Herr talman! Jag är lite förvånad över att ltl Sundblom, som skärgårdsbo, går emot det. Har man en veteranbil på Kökar så tar det en hel dag att fara och besikta bilen. Man kanske kör 25 kilometer i året, eller kanske 125 kilometer. Tycker man verkligen att det är rimligt? Det tycker inte jag.

    Återigen, det är inte där vi har problemet med trafiksäkerhet på Åland. Vi har andra problem där vi istället kan satsa de här pengarna och resurserna på. Vi kan göra det på ett annat sätt. Vi måste försöka se var problemet är.

    Det har sagts här att lagtinget alltid lägger på mera bördor än vad EU kräver. Här kommer det ett förslag enligt EU:s minimikrav och då borde vi väl alla vara med på det. Det har ingen praktisk betydelse som man kan mäta i trafiksäkerheten. Det är klart att alla borde köra nya bilar med tre dubbla krockkuddar och extra säkerhetsbälten, absolut. Men någonstans går gränsen.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, talman! Jag vill inte möta en bil som är obesiktad och där bromsslangen brister på grund av att den inte har fått översyn. Vi vet att gummi blir förlegat. Jag har själv kört en bil där bromsslangen brast en gång i tiden och jag vet hur det gick.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Ltl Sundblom för skrämselpropaganda här i salen. Det har hänt ytterst, ytterst få olyckor på Åland på grund av brustna bromsslangar. Det händer mycket flera olyckor med rattfyllerier och sådant. Det är där vi ska lägga resurserna, inte på några bromsslangar.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Tack, herr talman! Mitt replikskifte rör också det som ltl Sundblom tog upp, nämligen veteranfordon. Ltl Karlsson föreslår att veteranfordon inte behöver besiktas. Jag tycker att man inte ska slopa det. Man kan diskutera besiktning vartannat år, det kunde kanske vara mera sällan. Tycker ltl Karlsson att vi ska ha bilar som är över 30 år gamla, som kan köra 30 dagar per år och 5 000 kilometer, och som ska vara helt obesiktade och röra sig i trafiken? Jag ser en uppenbar trafikfara.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Det är klart att man alltid kan diskutera detaljerna i det här förslaget. Jag har själv funderat på åldern, kanske det borde ha varit 50 år istället? Jag valde 30 år i och med att det härrör sig till beskattningen och att man inte ska blanda ihop det. De personer som har veteranbil och har den veteranbilsbesiktad, de har en klenod. Man behandlar veteranbilen varsamt, man kör hemskt lite och om man kör sakta. Det är oerhört större risk att en artonåring, som kör en tre år gammal bil och just har fått körkort, ställer till med en olycka jämfört med en person som kör en veteranbil. Det är en antagligen minimal risk med en veteranbil. Men det är klart att det är farligt att leva.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Jag håller med ltl Karlsson att det finns större riskmoment i trafiken, t.ex. artonåringar och rattfyllerier som han just nämnde. Principiellt tycker jag inte att över 30 år gamla bilar ska få röra sig vår trafik högst 30 dagar och högst 5 000 kilometer. Det är ganska mycket trafik som gamla obesiktade bilar ska få köra enligt Karlssons förslag. Det tycker jag faktiskt att är illa för trafiksäkerheten.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Talman! Jag hävdar att de här bilarnas trafiksäkerhet är mycket mindre än de bilar man möter som har besiktats på vanligt sätt.

    Om utskottet tycker att det här är lite väl mycket så kan man i och för sig gå in för att de besiktas vart fjärde, vart femte år. Det är i alla fall ett steg i rätt riktning. Inte är omöjligt det heller.

    Om vi ska klara av ekonomin i landskapet så måste vi börja ta bort saker och ting som kostar samhället, ålänningarna, pengar. Här kan man visa att man kan spara en halv miljon, inklusive direkta och indirekta kostnader. Låt oss börja diskutera det istället för att säga vackra ord och vackra glosor och säga att allting ska effektiviseras och moderniseras. Inte sparar de orden några pengar. Det är konkreta lagförslag som sparar pengar!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Om jag minns rätt så har bilparken ökat ganska kraftigt decennium för decennium. Antalet bilar som finns på marknaden har ökat, bilismen har ökat och framförallt så skedde det väl en väldigt kraftig ökning på 80-talet. Nu skriver vi 2016, 30 år tillbaka blir 1986, om jag inte har räknat helt fel. I min värld börjar den stora massan komma in i 30-årsåldern, vilket medför att det kanske inte är så få veteranbilar utan det bli tillgängligt för fler än bara några entusiaster som har veteranbilar. Har ltl Runar Karlsson tänkt något på den aspekten? Det kan faktiskt bli flera som använder veteranbilar eftersom det blir en mycket större massa att tillgå.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Ja, jag har tänkt på den aspekten. Jag har också tänkt i de banorna som ltl Petri Carlsson tog upp nu. Jag har också lekt med tanken att det kanske borde vara 50 år istället. Det är möjligt. Utskottet får titta på det. Det kan hända att det var lite väl ungt. Å andra sidan så vet jag att det är strikt att få en bil veteranbesiktad idag. Det är inte vilken Taunus eller Mercedes som helst, den ska absolut vara i original. Försäkringsbolagen har också strikta krav innan de medger en veteranbilsförsäkring. Bilen kan inte användas som vilken bruksbil som helst. I praktiken kan man söndagsköra någon gång eller fara på någon utställning. Men det är klart att visst kan man ha en fundering och diskussion om åldern.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Tack, herr talman! Trafiksäkerhetsaspekten blir mer betydande om massan ökar nu. Det är en viktig fråga som vi i utskottet får titta på, eftersom jag själv sitter i utskottet ville jag höra diskussionen.

    Västerut har man slagit fast att årtal. Bilar som är äldre än 1950 har man i Sverige som en gräns. Är det någonting som ledamoten har funderat på eller kan tänka sig när det gäller att slå fast ett visst årtal som bilen måste vara ifrån eller äldre? Ju längre tiden går nu desto större blir ju bilparken att tillgå som 30-årsgräns.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! I Sverige har man också en gräns som de kallar för historiska bilar. De har det på ett litet annat sätt. Jag tror att de historiska bilarna i Sverige är skattebefriade. Sedan finns det också veteranbilar.

    Men som jag sade tidigare här, utskottet ska förstås titta på de här konkreta förslagen och kanske ändra på någon siffra. Det viktigaste är ju att vi försöker börja beta av och få ner kostnaderna för det åländska samhället på olika sätt. Det här är en liten del, så att man inte bara säger ”nej, nej”. Nu verkar det här idag som om regeringen plötsligt skulle bli i opposition mot oppositionen.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Mika Nordberg

    Herr talman! Jag börjar med att gratulera till en konstruktiv motion, trots att den kanske kräver vissa justeringar. Har jag förstått saken rätt så är det ltl Runar Karlssons första motion som första undertecknare. Med tanke på de övriga motioner som vi ska behandla så är det här en av de mera konstruktiva.

    Herr talman! Den här motionen handlar i stort om trafiksäkerhetsfrågor. Jag vill komma med lite fakta. I mitt anförande tänker jag först beröra den första delen som handlar om trafik för personbilar och paketbilar när det gäller besiktningsintervaller och sedan den andra delen som har med veteranbilar att göra.

    När det gäller statistik över hur många bilar vi har så finns det i registret cirka 21 600 bilar. Av dessa bilar underkänns årligen 3 300 stycken. 15,2 procent av de fordonen är inte kördugliga och får alltså underkänt. Det här kan säkert bero på många olika saker. Det är inte alla gånger kilometerna som gör att en bil har problem med t.ex. bromsar eller andra saker. Ofta kan det till och med vara så att ju mindre man använder en bil desto mera börjar bromsar kärva och avgassystem rostar etc.

    Idag har vi den möjligheten på Åland att avställa bilar om man inte använder dem så ofta. En äldre bil som man till exempel använder under sommaren kan man avställa för 10 euro och ställa på den när man vill använda den. Ändrar man besiktningsintervallen att det ska gälla för två år, vartannat år, för alla bilar oberoende ålder så finns det risk att man har bilar som är 20-25 år gamla, som kanske har använts under några månader per sommarhalvår och de kan de facto ha stått och rostat på bromssystem eller övrig utrustning. Man måste väl titta på det här. Personligen ser jag att man kanske kan höja gränsen från idag 10 år när man börjar med besiktning varje år till kanske 15 eller 20 år. Detta måste man titta på.

    EU-kommissionen har kommit med ett direktiv som gäller besiktning av fordon. I det direktivet anges att även motorcyklar behöver omfattas av besiktning. Det här är ett direktiv som vi ännu inte har implementerat på Åland. Det ska vara implementerat i maj 2017. I direktivet säger man att motorcyklar antingen ska besiktas eller att alternativa effektiva trafiksäkerhetsåtgärder bör vidtas. Det här är någonting helt nytt i så fall, vad detta skulle kunna vara. Man kanske kunde tänka sig att försäkringsbolagen har ett intresse av att vara med och t.ex. granska motorcyklar. I samband med detta bör man väl titta på det.

    Jag tror ändå att man måste ta i beaktande att vi har en föråldrad bilpark. Cirka 14 000 av våra cirka 21 000 fordon är över tio år idag.  Det rör sig om ungefär 7 000 fordon som i så fall inte behöver besiktas varje år.

    Jag tror att utskottet, om de väljer att behandla den här motionen, har anledning att återkomma, titta och fördjupa sig i de här siffrorna. Jag tror också att man behöver titta både österut och västerut vad gäller trafiksäkerhetsfrågor eftersom vi på Åland ändå har begränsade resurser.

    Herr talman! Jag vill nämna några ord om veteranbilar. I det här förslaget har man sagt att veteranbilar inte ska omfattas av besiktningskrav. Det är helt riktigt att EU-direktivet möjliggör en intervall efter lämplig tid som det står, alternativt att man kan ta bort besiktningen helt och hållet. Man brukar ofta många gånger säga att det ska vara lika som i riket. Jag vet inte om jag är den som förespråkar det alla gångar. Riket har vart fjärde år besiktningsintervall när det gäller veteranbilar. Vill vi då vara annorlunda på Åland, vilket vi ofta har behov av att vara i olika syften, så kan man väl tänka sig kanske treårs- eller femårsintervaller. Men att helt, som under diskussionen tidigare här har framkommit, ta bort besiktningskravet för veteranbilar tror jag inte är riktigt lyckligt.

    Vi har också antal kilometer, max 5 000 kilometer. Vid en besiktning idag så antecknar besiktningskontrollanten antalet kilometer och på det viset kan man också hålla en viss koll på hur mycket bilen är medkörd. Även fast det är en veteranbil kan den vara från 1986. Tiden går och det finns rätt så moderna veteranbilar. Dessa veteranbilar får man ju framföra fritt inom hela Europa, i Sverige och i Finland och på motorbanor i Tyskland. Att färdas utan att ha kontroll när det gäller bromsar och andra säkerhetsarrangemang tror jag inte är helt lyckat. Jag tror att utskottet, om de fördjupar sig i det här, får återkomma i saken.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Jag är medveten om att det finns bilar som är underkända av olika orsaker, för det mesta är det egentligen ganska små saker.

    Återigen, om föraren skulle besiktas varje år och göra tenter så tror jag att bra många flera skulle bli underkända. Det visar att det inte är bilarna som det är problem med. Man måste nog titta på andra saker då; förarna, attityder, alkohol och annat. Man måste sätta krafterna där de verkligen gör största nyttan.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Det är säkert så. Men trots allt så behöver förarna också kontinuerligt göra en hälsokontroll, av eget intresse om inte annat. På samma vis tror jag många förare också är glada över att ha den årliga kontrollen av sitt fordon. Är allt i skick, är allt i sin ordning? Intervaller för service är långa ibland, upp till 20 000 kilometer och det medför kanske att man inte varje år har sin bil regelbundet på service.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! När det gäller veteranbilar så är ministern är lite tveksam. Nu är jag lite osäker på hur det är i Tyskland, men i alla fall kan man konstatera att i Tyskland på autobahn får man köra veteranbilar utan att besikta, men på åländska byvägar måste man besikta.  Vi tror att vi har sådan våldsam trafik på lilla Åland, när vi egentligen inte har någon trafik alls. Vi förstorar allt och till och med lägger till mycket mera än vad vi behöver. Man brukar prata om att Åland är någon sorts metropol och det är vi, men vi är inte speciellt stor metropol. Låt oss komma ner till den åländska modellen och nivån lite mera.

    Minister Mika Nordberg, replik.

    Tack för det. Jag tror att om man som ålänning ska åka med en veteranbil ner till autobahn i Tyskland så är det inte några problem att man har kontrollerat bilen i besiktningen vart femte år, vilket jag sade i mitt anförande. Säkerheten är viktig faktor när det gäller fordonens framfart på vägarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Axel Jonsson

    Tack, herr talman! Jag håller med om att det är en intressant och konstruktiv motion vi har att behandla. Jag ska kort beröra vår inställning.

    Ålands Framtid har flera gångar motionerat att man t.o.m. kunde gå så långt som att privatisera bilbesiktningen. Man kunde föra ut besiktningen på våra motorverkstäder på Åland. Detta är kanske något att ha bakom örat i debatten, men nu handlar den här motionen direkt om intervallen för besiktning och om veteranbilar ska besiktas överhuvudtaget efter en viss tid.

    Ministern nämnde att ungefär 15 procent av personbilarna underkänns i besiktningen. År 2012 i Sverige underkändes 47 procent av personbilarna. Det är ganska intressant. Vad kan man dra för slutsats av det här? Ja, att ålänningarna sköter om sina bilar i ganska stor utsträckning. Tänker vi på det så vore det ganska självklart att vi också kunde tillåta ålänningarna att besiktat sina bilar med lite längre intervall. Den slutsatsen drar jag.

    Tittar man på veteranbilarna så ställer jag mig faktiskt frågan; finns det någon grupp bilägare som sköter sina bilar bättre än veteranbilsägarna? Jag är väldigt skeptisk till det. Är det någon som bryr sig om sina bilar och ser till att de är i skick så är det faktiskt veteranbilsägarna. Deras pärlor står i garaget och de far ut och luftar dem några månader per år. Ur den aspekten tycker jag absolut att man kunde lätta på kraven även på det här området. Tänker man samtidigt på veteranbilsägaren som är ute och kör på sommarvägarna så tror jag att han i regel tar det väldigt försiktigt med sin bil när han är ute och kör. Han är inte intresserad av att råka ut för några olyckor eller liknande. Jag känner mig definitivt trygg med det förslaget som ltl Karlsson och centern lägger här även när det gäller veteranbilarna.

    Mot den bakgrunden, herr talman, så stöder vi den här motionen. Jag tycker att det har förts en konstruktiv debatt här. Jag hoppas att man tar vissa anmärkningar som har gjorts till sig i utskottet och kommer till ett bra och konstruktivt förslag. I det stora hela är det en bra motion.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Herr talman! Ltl Axel Jonsson nämnde att man kanske kunde föra över hela besiktningen på verkstäderna. Jag har en personlig erfarenhet av att ha varit flygplansägare då man precis är i den situationen. Man för sitt flygplan på service. På verkstaden säger de vilka delar som ska bytas och som kund står man där och kan absolut ingenting annat göra än att säga; tack så mycket! Sedan byter verkstaden delarna och man får betala precis vad det kostar. Det kanske inte finns så väldigt många auktoriserade verkstäder, men trots allt.

    Jag tror mera på att man skulle kunna öppna upp det som idag heter eftergranskning. Där skulle man kunna ge, som i Sverige, verkstäder möjligheter att släcka ner så kallade tvåor. Istället för att man ska åka tillbaka till motorfordonsbyrån och visa att man har bytt någon del, så skulle det räcka med ett intyg från en auktoriserad bilverkstad som kan släcka dem i det fallet. En viss uppluckring, ja, men ett litet varningens finger för att helt lämna över besiktningen.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Som borgerlig politiker är det ändå tryggt att höra att ministern inte är helt främmande för den här typen av lösningar, även om han inte är beredda att gå så här långt. Jag litar faktiskt på våra motorverkstäder här på Åland. Om man skulle ställas inför ett sådant faktum att bilverkstaden sade vilka delar man måste byta år efter år så skulle nog åtminstone jag fundera på att byta bilverkstad för min besiktning framöver. Jag tror att det där problemet kunde lösa sig själv genom att man faktiskt skulle ha en fri konkurrens på den här marknaden. Så resonerar vi i övrigt som borgerliga politiker när man är missnöjd med en service. Jag är inte särskilt orolig för den delen, om man skulle vilja gå så långt.

    Men vad gäller motionen så tycker jag att det är ett bra förslag. Vi borde också kunna lita på våra bilägare i större utsträckning. Siffrorna visar ju de facto att vi har skäl att göra det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Herr talman! Det här lagförslaget är bra. Varför kritiseras det? Ska bra förslag kritiseras bara för de kommer från oppositionen? Ledamöterna Annette Holmberg-Jansson, Torsten Sundblom, Roger Eriksson och Petri Carlsson ifrågasätter det här lagförslaget på olika sätt. Samma partier har tidigare haft en tilltro till den åländska befolkningen.

    Det spelar ingen roll om vi har besiktning eller inte. Den som äger en bil måste ha bilen i det skicket att den också ska kunna kontrolleras av polismyndigheten eller besiktningsmyndigheten när som helst, fast den inte är besiktad.

    Det lilla landet i väster som heter i USA har ingen bilbesiktning. Hur funkar det landet överhuvudtaget med dessa alla bilar? Bästa majoritetsblock, fundera lite på det! Varför ska ni sätta hinder och inte lita på folk? Det fattar jag inte. Tro på den egna befolkningen, de sätter faktiskt sin egen och andras säkerhet i första hand. Man behöver inte skatta från majoritetsblocket. Litar ni så lite på de åländska medborgarna?

    Ministern pratade om privatisering av besiktningen. I skärgården måste man föra in brandbilar för besiktning. De körs inte så ofta och skulle aldrig behöva besiktas. Den gången brann det i skärgården.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Ledamoten påstod att jag har kritiserat det här förslaget och det kan jag inte påstå att jag har gjort. Vad har jag sagt när jag har kritiserat motionsställaren? Jag ställde frågor och ville höra hur motionsställaren har resonerat och om man har tänkt på alla aspekter. Det finns flera aspekter att tänka på inför vår behandling i utskottet. Jag har inte kritiserat, jag har ställt frågor och jag ville ha ett utökat resonemang.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Det är den uppfattning som jag hörde om ltl Carlssons inlägg. Jag uppfattade det så.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen

    Tack, herr talman! Efter föregående talare finns inte så mycket att säga men jag vill ändå säga några ord.

    Som alla känner till är det här en är mina hjärtefrågor. Jag har faktiskt skrivit en insändare om att besikta bilan vartannat år, kanske samtidigt som ltl Karlsson talade om det i sitt sammanhang.

    Tidigare för någon vecka sedan talade jag här om att vi borde skriva mera lagmotioner för det blir billigare och dessutom är det här en lagmotion som sparar pengar, ungefär 500 000 euro.

    Orsaken till att jag i tiden skrev en insändare om besiktningen var att man skulle bygga ut besiktningslokalerna. Jag visste att man i Frankrike besiktar samtliga bilar vartannat år. Om man besiktar bilarna lite mera sällan så kanske man inte skulle behöva bygga ut besiktningslokalerna. Det var ur den synvinkeln jag tog upp saken.

    I Frankrike har man privata besiktningar. Man behöver inte fara in till stan för att besikta sin bil, de finns på flera ställen och de har också kvällsöppet. Detta är en sak som man kunde fundera på här, om ministern vill utöka servicen. Har man öppet under längre tid så kanske man också kan spara på kapitalkostnaderna. Det var de synpunkterna. Man ska helt enkelt börja spara, inte bara för privatpersoner utan också för samhället. En annan sak är veteranbilarna, men i Frankrike är bilbesiktningen vartannat år.

    Vi understöder motionen principiellt. Tack.

    Ltl Runar Karlsson

    Fru talman! Det känns bra. Jag tycker att det finns ett stöd i alla fall till den här lagstiftningen. Det kan säkert behövas någon förändring också, det är möjligt. Vi hoppas verkligen att utskottet jobbar med den här motionen på ett sådant sätt att vi får lite lägre kostnader för det åländska samhället.

    Motionen syftar inte på något vis i världen till att kritisera motorfordonsbyrån. De gör ett bra jobb och är effektiva.

    Sedan har det kommit fram här att man borde privatisera. Den debatten tänker jag inte ge mig in i, inte i det här skedet i alla fall.

    Jag kan i alla fall konstatera att intäkterna på motorfordon var drygt 1,3 miljoner och utgifterna drygt 900 000 i bokslutet 2014, det var ett överskott på 384 000 euro. Det ingår visserligen lite avskrivningar. Jag ser att för år 2016 har man kalkylerat med 80 000 euro i överskott vilket skulle motsvara ungefär de fasta kostnaderna eller avskrivningarna. Man kan konstatera att den här verksamheten går bra ekonomiskt, kanske nästan lite för bra. Man kan inte ta ut mera kostnader av bilisterna än vad de förorsakar på byrån. Man behöver väl titta på det.

    Å andra sidan, tar man det här lagförslaget nu så betyder det lägre inkomster, och antagligen behöver man lika mycket personal som kan avyttras efter naturlig avgång. Vi vet att det förekommer en pensionsvåg där just nu. Man kan välja att inte återanställa alla som går i pension, kanske man kan lämna bort en och ändå kan man med oförändrade avgifter visa ett rejält överskott som antagligen är något för högt mot vad det egentligen får vara. Man ska inte få ta högre avgifter än vad verksamheten förorsakar. Det ska inte vara möjligt, sedan är det inte alltid så lätt att räkna från år till år. Man kan i alla fall konstatera att det här är en verksamhet som verkligen inte i sig lider av ekonomiska problem. Här finns det faktiskt lite att ta av. Just därför är det också en av orsakerna till stöd av det här lagförslaget. Tack.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag som lekman kan ju förstås inte säga här och nu vad en ändrad frekvens vid besiktningen skulle innebära för fordonsparken i framtiden. Det har förts ett resonemang och det har funnits vissa farhågor om detta.

    Sett ur den ekonomiska aspekten så tycker jag att det är väl om utskottet fördjupar sig i den här frågan. Här finns ändå en potential att spara pengar i sista ändan. Jag tänker varje dag på de sakerna väldigt mycket. Jag finner det väl om utskottet gör ordentliga bedömningar utifrån det initiativ som har lagts.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Tack ministern för ett sympatiskt inlägg. Oberoende om vi sitter i regering eller opposition så måste vi hjälpas åt att se till att vi på sista raden här om ett antal år i alla fall har någorlunda låga röda siffror. Det är nog allas vårt ansvar. Naturligtvis vilar det största ansvaret på regeringen som sig bör. Vi hjälper gärna till från oppositionen och försöker förmå budgeten att gå runt här om några år.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Remiss

    4        Dånöbron

    Vtm Veronica Thörnroos m.fl. åtgärdsmotion MOT 1/2015-2016

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Tack, talman! Under min tid som infrastrukturminister inleddes ett ganska omfattande arbete med att kartlägga statusen på brobeståndet inom landskapet Åland. I dagsläget har vi 53 broar med en diameter över två meter som landskapet är ansvariga för.

    Det kom då till min kännedom att Dånåbron av någon anledning inte stod som landskapets bro, utan Geta kommun skulle vara ägare av bron. Man framförde då att orsaken till att Dånåbron är Geta kommuns bro är att den ligger på en kommunal vägsträcka med kommunalväg på båda sidor. Jag har sedan dess försökt nysta lite i den historien men det är ett antal år sedan. Av de fullmäktigeledamöter som då satt i Geta finns inte så många kvar. De jag har talat med och de som tror sig känna historien så menar nog att intention alltid har varit att detta skulle vara landskapets bro.

    I vår åtgärdsmotion lyfter vi fram att det är anmärkningsvärt att Geta kommun, med sina 500 invånare, skulle stå ansvarig för underhållet av Dånöbron.

    Vad det skulle kunna innebära i rena pengarna, nu när man står inför en renovering, är storleksklassen 1,5-2 miljoner. Vi vet idag att Geta har 500 innevånare och en skatteprocent 17,5. Vi vet att ett skatteöre som är 1 procent ger 50 000 i intäkter. Det är helt orimligt och orealistiskt att en liten kommun skulle klara av en sådan ekonomisk belastning.

    Sedan kan man också ställa sig frågan om det är rimligt och rättvist. Varför ska just getaborna, med sin kommunalskatt, betala för en bro när alla andra broar av motsvarande karaktär bekostas av landskapet?

    Med anledning av det ovanstående föreslår vi motionärer att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att påta sig det tekniska och ekonomiska ansvaret för Dånöbron. Tack.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det här är en intressant frågeställning som egentligen innehåller ett större problematikområde. Det är inte bara frågan om hur vi ska ta hand om våra broar, utan det här är också en kostnadsdrivande motion som man måste ta hänsyn till. Jag upplever att problemet kanske inte handlar om frågan om vi ska renovera eller inte renovera bron utan vem som ska betala för den. Vtm Thörnroos lyfte upp att man med 500 invånare inte kan betala. Har vi alltså för små kommuner som inte klarar av de åtaganden som är på dem? Borde vi framöver, med större kommunhelheter, egentligen överföra en del av vägkostnaderna på kommunerna som faktiskt har beskattningsrätten?

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Jag väljer nu i min replik att bara kommentera det som är kopplat direkt till mitt anförande. Ltl Sara Kemetter påstod en del som jag väljer att avstå ifrån här och nu.

    Jag tycker att landskapsregeringen har ett ansvar för hela Åland alltid, precis som finska staten har ett ansvar för landet Finland. Därför tycker jag att det är anmärkningsvärt och regionalpolitiskt galet att en liten kommun ska bekosta bron för att historieskrivningen har varit oklar kring vem som äger bron. Jag tror inte heller att det skulle ha hjälpt fast det hade varit en större kommun. Det är själva grundprincipen som är fel. Landskapet har ansvar för alla andra broar i landskapet och då ska de också ha ansvar för Dånåbron punkt!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Är det inte så att vtm Veronica Thörnroos under valet har gått och lovat lite för mycket åt Geta kommun? Det ger ju landskapet en ganska lång vägsträcka som blir landskapsväg som vi måste ta hand om. Vi har ju i andra beslut, t.ex. gentemot Sund och andra kommuner inte riktigt velat gå in och bekosta sådana kostnader. Var är rättviseaspekten här och just nu? Vi i regeringen ska inte stöda sådana här kostnadsdrivande motioner eftersom vi har ett stort sparkrav på oss.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag vill vara väldigt tydlig med att jag varken före, under eller efter valet har lovat någonting åt någon. Jag driver inte min politik på det viset. Jag försöker lyfta fram här att vi ska ta ett solidariskt ansvar och det borde tilltala socialdemokraten Sara Kemetter. Ett ansvar för en bro som i rimlighetens namn borde höra till landskapet. Varför bron sedan historiskt inte har blivit skriven på Geta kommun tror jag att ingen längre vet. Det är en inbyggd orättvisa i det. Det är ungefär som att en kommun skulle bekosta någonting som alla andra kommuner får betalt från landskapet. Det är för mig helt främmande. Vi har i Ålands lagting ett ansvar för det samlade Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! I huvudanförandet sade vtm Thörnroos att kostnaden för en ny bro kan ligga mellan 1,5-2 miljoner euro, enligt de bedömningar som har gjorts nu. Det är säkert riktigt så. Frågan gäller finansieringen av en sådan bro om inte Geta kommun kan stå för finansieringen av renoveringen och då skulle det falla på landskapet. Det här är ju jättebra, för vicetalmannen var ju infrastrukturminister fram till lite före årsskiftet och lade den budget som vi lever efter idag. Då är det väl bara titta efter i budgetboken var finansieringen för Dånöbron ligger. Hittar vi det i budgetboken så ska vi givetvis verkställa.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Vad gäller finansieringen av renoveringen av Dånöbron så är det min uppfattning, och min intention har hela tiden varit, att beroende av brons status, som jag inte känner till i dagsläget, så bör den fasas in i det allmänna broprogrammet. Det kan i så fall betyda att en annan bro någon annanstans, som är i bättre skick, helt enkelt får vänta.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det blev ju klart att vi inte hittar budgetposten där landskapet ska finansiera bron i den budgetbok som vicetalman har levererat till lagtinget där centern även hade finansministerposten. Sanningen är den att Dånöbron nämns i det avsnitt där man räknar upp kommunala kommande investeringar. Det budgetförslag som vi lever efter nu, levererat av infrastrukturministern, åländsk center, finansminister, åländsk center, där står det nämnt att Dånöbron är en kommunal angelägenhet.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Orsaken till att Dånöbron inte finns inskriven i budgeten för 2016 beror på att statusen inte är fastställd för den bron och inte för många andra broar i landskapet Åland heller. När brostatusen är fastställd, vilket jag har förstått av minister Nordbergs tidigare resonemang, så bör bron fasas in i underhållsprogrammet som alla andra broar. Det är möjligt att ingenting behöver ske före 2018 eller 2020, men det kan inte jag ta ställning till här och nu.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Jag körde över Dånöbron så sent som för två dagar sedan eftersom jag har familjehem där och jag hämtade lite saker.  

    Jag vill säga det som i stort sett ha sagts av de andra tidigare, men nu tänker jag fråga en sak. Det här är en bro, men vi har många broar som före detta infrastrukturministern vet. De flesta broar är byggda för 40-50 år sedan och då tänkte man inte så mycket på livslängd, utan man byggde rätt så billigt som man gör i offentlig sektor. Man tar det billigaste erbjudande.

    Vet före detta infrastrukturminister någonting överhuvudtaget om resterna av broarna? I vilket skick är de? När börjar man se att hela infrastrukturskulden kommer emot oss?

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Nej, jag har svårt att här och nu redogöra för brostatusen enligt bertprogrammet som finns på infrastrukturavdelningen. Den frågan bör i dagsläget riktas till ansvarig minister.

    Det som jag försöker diskutera är principen, själva grundprincipen. Även Dånöbron borde ingå i det antal broar som landskapet ansvarar för.

    Ltl Igge Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Finns det möjlighet att överta bron utan att överta vägen? För det är ett av problemen. Vi från landskapsregeringen har sagt att vi inte ska överta flera kommunala vägar. Vi ska istället försöka fasa ut hela den biten.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! Lagstiftningen ligger helt i våra egna händer. Det är klart att vi har möjlighet att överta bron om det är detta som landskapsregeringen sedan önskar göra. Det finns ju bara möjligheter för oss eftersom vi har hela verktygslådan hos oss. Det förutsätter då att Ålands lagting också upplever att det finns en orättvisa i handläggningen och ägarstrukturen av Dånöbron som det ser ut idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Tack, vtm Thörnroos, det här är väl ännu ett bevis på hur ekonomiskt utsatta små kommuner är. Är lösningen sedan att lägga kostnaderna på landskapet när de små kommunerna inte längre har råd att finansiera sin egen verksamhet? Hur hållbart är det i längden?

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Med den information jag har så vet jag att getaborna och Geta kommun nog alltid har räknat med att bron är landskapets och således inte haft medel i sina budgetdiskussioner.

    Alla broar som finns i landskapet, ett femtiotal, är placerade runt om på hela Åland och det är ingen kommun som räknar med hur mycket eller hur litet underhåll en sådan bro kunde kosta. Jag ser det här som ett snedsteg på vägen helt enkelt som ganska enkelt borde kunna klaras ut genom att landskapet ur ett rättviseperspektiv i första hand åtar sig ansvaret för bron.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, herr talman! Vtm Thörnroos sade att Geta kommun alltid har ansett att bron har varit under landskapets ansvar. Vad menas med ”alltid”? Har det varit på det viset så är det märkligt att det först nu börjar diskuteras att bron ligger på landskapet.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Enligt min information så finns det ingen skriftlig dokumentation kring bron, som byggdes av landskapet, att den under byggnationstiden skulle ha överförts till Geta kommun av landskapets ingenjörer. Jag känner inte till att det finns någon dokumentation kring det. Man har åtminstone inte kunnat hitta det tidigare. Det betyder därmed att om inte bron har övergått till Geta kommun så är det ju landskapets bro. Att man inte fäst så stor uppmärksamhet vid bron tidigare beror ju på att den har varit där i funktionsdugligt skick så man har inte oroat sig speciellt mycket för den.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Mika Nordberg

    Herr talman! Angående motionen om Dånöbron så kan jag inte riktigt säga samma som när jag kommenterade den förra motionen. Jag anser att den här motionen andas populism i väldigt hög grad.

    Det är cirka fyra månader sedan tidigare infrastrukturminister Veronica Thörnroos lämnade posten. Som tidigare i replikskiftena här har sagts så var hon ansvarig för den budget som då lämnades in.

    Den ansökan som kommunen de facto har lämnat till landskapsregeringen är inlämnad långt innan. Det fanns alltså full möjlighet att ta med både skrivningar och anslag i den budget som vi idag lever efter. Men så är inte fallet.

    Herr talman! Det konkreta innehållet i den här motionen är heller korrekt. Mitt i texten står: ”Landskapsregeringen har således ansvar för underhåll och renovering av ett femtiotal broar på hela Åland med ett undantag, Dånöbron i Geta.” Det är inte korrekt, herr talman. Det är nämligen så att det finns ytterligare en bro på Simskäla som är en kommunal bro och den har landskapet inte heller väghållning för. Det är nämligen väghållaren som också ansvarar för broar, tunnlar, och vägräcken och allt som har med den vägsträckningen att göra.

    Vi har flera broar. I fredags var jag till Eckerö och besökte kanalbron, eller den bro som finns direkt efter Kärringsundsbyn. Där finns ett sprängt dike, en farled, och över den finns en bro. Åker man ytterligare åtta kilometer på den vägen så kommer man till nästa bro, en likadan.

    Vi har en till bro, söder om Mariehamn mellan Granö och Slättholm, som är bara ett par år gammal. Att säga att det bara finns en enda bro, Dånåbron som skulle vara undantag, det är inte korrekt herr talman.

    När vi kommer till principer så har jag som infrastrukturminister precis börjat fråga efter dem på min avdelning. Hur är det med de här principerna? Hur kommer det sig att vissa broar är kommuners och vissa broar är landskapets? Nu håller vi på i Brändö och gör Fiskekroken och det är ingen huvudled enligt mig. Det är en avstickare inom en kommun så det borde egentligen vara en kommunal angelägenhet.

    Att efterfråga principer är precis det som jag har gjort när jag är ny på jobbet. Man måste fråga sig vilket parti som har suttit på infrastrukturministerposten det sista decenniet. Jag tycker att man kan hålla an lite när man kommer med sådana här påståenden.

    Om inte media, i samband med skrivningar om detta, uppfattat det som att landskapsregeringen inte håller sitt löfte så skulle jag kanske inte heller ha brytt mig så farligt mycket om den här motionen. Men när man säger att landskapsregeringen har lovat och den nuvarande ministern bryter mot det så är det ytterst beklagligt. Så är inte fallet. Jag stannar här, herr talman.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Tack för värdefull information. Det var jättebra att vi fick tilläggsinformation av ministern.

    Jag vill tillägga, när det gäller principen, att alla kommuner ska behandlas lika. Man kan också fundera på varför stadens busstrafik aldrig har fått några pengar från landskapet medan annan busstrafik har fått pengar. Jag är också lite ifrågasättande till det här, precis som ministern. Jag undrar om det skulle ha funnits samma drivkraft om det gällde en större kommun t.ex. staden som inte får pengar. Jag tror det här handlar om kommunens storlek.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! En av centerpolitikernas grunddeviser är att hela Åland ska leva. Vi är också beredda att ta ansvar för hela Åland.

    Vad gäller Simskälabron så beklagar jag i så fall att min åtgärdsmotion var utformad på det sättet. Vi ska också komma ihåg att Simskälabron grundrenoverades för x antal år sedan och det var landskapet som stod för samtliga kostnader.

    Det är också korrekt att jag har gett Geta kommun ett muntligt löfte, det står jag för. I min värld är det självklart, ur ett rättviseperspektiv, att det är landskapet som ansvarar för alla broar just därför att kompetensen finns på landskapet.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Det är ju det som är problematiken när det gäller de här olika broarna. I det skedet när en bro byggs så tycker man att det inte är någon fara, men det finns alltid något som heter efterservice och det finns alltid något som hette längre fram i tiden. Därför är det väldigt viktigt med de här principerna som efterfrågades tidigare. Vilka är principerna? Man borde ha principer i de här frågorna. När det gäller t.ex. de här två broarna i Eckerö så har jag förstått att den första bron bekostades någon gång i tiden av landskapsregeringen, men den ligger på ett samfällt markområde och landskapets vägområde tar slut innan. Det betyder att det inte finns någon idag som egentligen vill kännas vid bron; inte väglaget, inte kommunen och inte landskapet. När broar byggs då vill alla ha dem, men när tiden har gått så vill ingen ha dem.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack, talman! När det gäller bron som byggdes mellan Granö och Slättholm så är det viktigt att påpeka att det var ett privat initiativ och det är privatpersoner som äger den.

    Vad gäller broarna på Åland så är det min bestämda uppfattning, och det inkluderar även Simskälabron och andra broar, att landskapet ska ha det övergripande ansvaret för dem. Den speciella kompetens som krävs i de här fallen finns på landskapet. Jag tycker faktiskt också att det är viktigt att vi möjliggör en infrastruktur på hela Åland.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, herr talman! Ålands Framtid är en av undertecknarna av den här motionen. Jag har lyssnat på debatten som har förekommit. Man har tillkännagett att landskapet inte vill ha att göra med underhållet av den här bron i framtiden.

    Jag ställer mig till dem som har debatterat här tidigare, att landskapet borde ha ett ansvar för att finansiera bron i framtiden. Man borde hitta på en finansieringsform som alla kan ta del av. Kanske kommun också kan bidra till en viss del.

    Tidigare hade vi ett system i landskapsbudgeten där landskapet gick in och bidrog till nybyggnader av kommunala vägar, vilket senare togs bort. Landskapsandelsreformen medförde att kommunerna skulle bygga upp ett grundkapital för att klara av investeringar, infrastruktur och offentliga byggnader.

    Idag finns inte detta längre när det gäller vägsidan. Då kommer frågan till sin kärnpunkt; vad gör vi i framtiden? Ska vi klippa av förbindelserna med Dånö den dagen då underhållet blir så dåligt att man sätter trafikstopp där? Till dess, om det inte är akut nu, borde man hitta på någon sorts finansieringsform i framtiden, kanske tillsammans, och inte enbart belasta en part i den här frågan.

    Som ministern sade här så har vi broar i Eckerö också. Den sista bron som han nämnde, som är längst bort ute på öjarna där, är helt väglagets bro. Väglaget har bekostat den överbyggnaden enligt andelar och nyttjande som man har i vägen. Den första bron över själva kanalen i Kärringsund så var det, som ministern nämnde, landskapet som en gång i tiden byggde den till ett privat område, ett väglag. Den diskussionen kommer säkert upp någon gång i framtiden också mellan Eckerö kommun och landskapet när det blir dags att finansiera den. Då borde man tills dess hitta en formel för att lösa de här problemen. Att strida mot varandra om vems ansvar det är kanske inte leder till något bra beslut och man får heller inte någon lösning. Men man borde hitta på en lösning i varje fall.

    Jag stöder motionen som sådan. Kanske motionen kan förorsaka en diskussion i utskottet så att man tittar på de här modellerna. Finns det andra möjligheter att finansiera det här? Vi vet alla att kassan både landskapet och i kommunerna inte är så överlopps stora så att man bara kan kasta omkring sig pengar hur som helst.

    Det finns ett antal broar till som i framtiden har behov och de kommer också att ställa frågan om landskapet ska finansiera hela broutbyggnader vid sådana här mindre broar. Detta borde man kika på.

    När det gäller landskapets ansvar i framtiden mot sina bygdevägar som man vill överföra på kommunerna, så har vi haft en sådan dialog, åtminstone en skrivelse från landskapets vägavdelning idag. Landskapet vill helst överföra bygdevägar som är i dåligt skick, som landskapet inte vill behålla, mot att ta över en färdig nybyggd, nylagd asfalterad väg, som ner till t.ex. Skeppsvik som landskapet istället är beredd att ta över. Om man diskuterar dem mot varandra så undrar jag; varför skulle kommunen ta över ansvaret för bygdevägar som är i dåligt skick, som inte landskapet har skött, och ska bekosta nyrenoveringar och istället ska landskapet få en väg ner till Skeppsvik som är färdigt utbyggd och nyasfalterad? Det finns ju rättviseförhållanden som kanske inte alla gånger är riktigt bra. Detta borde man kanske titta på i framtiden.

    Det här var mitt inlägg i debatten. Tack för mig.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! Ltl Brage Eklund för ett intressant resonemang kring att hitta en bra lösning, att vi måste ha principer när vi tar dessa beslut och att vi tillsammans ska skapa lösningar. För socialdemokraterna blir det en tolkning. Det här är ändå principiellt. Vem ska bekosta det? Hur ska det se ut framöver? Problemet varför Geta, med sina 500 invånare, inte har råd beror ju på kommunstorleken. Få man större enheter tillsammans och större skattekraft så kanske en del av infrastrukturen mer och mer ska vara på den kommunala nivån fram om landskapets nivå. Hur ser Ålands Framtid på det?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Nu har det blivit en debatt om kommunerna. Jag tänkte inte gå in på den. Ltl Kemetter påstod att det skulle bli bättre om kommunerna blir större men jag tror att problematiken fortfarande finns kvar. Det handlar fortfarande om en prioritering var man sätter pengarna. När det blir en stor kommun och man står inför investeringar, med just detta som vi pratade om nu, så kommer det inte i första hand. Det spelar ingen roll sedan, för de kommer att ha samma bekymmer med att ha tillräckligt med pengar i budgeten för att upprätthålla underhållet som ägare, precis som landskapet har idag. Inte har man full pott i kassan så att man kan tillgodose alla landskapsvägar idag.

    Sammanslagning av kommuner, den debatten tar vi en annan gång. Det kan jag motivera då så det går jag inte in på här. Men jag tror inte att det är lösningen på problemet för att lösa vägfrågorna.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, herr talman! När det gäller infrastruktur och principer, hur ser Ålands Framtid på det? Vad har ni för principer på hur man ska prioritera? Vilken infrastruktur borde vara på kommunernas respektive landskapets nivå? Anser ni, som centern, att alla broar ska renoveras av landskapet eller har Ålands Framtid en annan vision? Vad är den visionen då?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Vi har överhuvudtaget inte tagit ställning till sådana här brofrågor och principer. Det här är väl det första ärendet som kommer upp där kommunernas och landskapets åsikter skiljer sig, vem som ska finansiera. Sådana principer har vi inte diskuterat i vårt parti.

    Som jag sade här i mitt inlägg, man borde hitta på lösningar så att man inte en vacker dag står med Dånöbron obrukbar pga. att landskapet och kommunerna har stridit om finansieringsformerna. Man borde hitta på lösningar. Det kan inte vara olösligt i varje fall.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Tack, herr talman! Ja, jag tror att det är bra om vi kan vara överens om att man behöver ta fram principer. Ltl Eklund tog upp att tidigare har man fått landskapsbidrag för olika kommunala vägbyggen. Så är även fallet med bro nummer två i Eckerö. Om jag har fått rätt uppgifter så när den bron byggdes så fick man 80-90 procent i landskapsbidrag. På det viset har landskapet även där varit med och tagit sitt ansvar för att förverkliga bron.

    Det här blir ett problem i längden. Vi talade tidigare om bron mellan Granö och Slättholm. Lemlands kommun har varit med och gett bidrag till att förverkliga den bron. Blir det tät bebyggelse där kanske den bron någon gång i framtiden tas över av kommunen. Vilket är då landskapsregeringens ansvar när det gäller den bron om 10-30 år?

    Ltl Brage Eklund, replik

    När det gäller andra bron i Eckerö så fick den en gång i tiden ett bidrag enligt skogsbilsvägsinvestering. Jag kan inte säga vad procenten var, men det bidraget är också indraget från landskapets sida idag.

    När det gäller broarna som ministern nämnde så borde man jobba fram något underlag så att man har klara regler för framtiden vad det är som ska gälla och inte gälla.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Herr talman! När det ändå handlar om broar så behöver man komma fram till bron på ett eller annat sätt och då använder man vägar. Det är precis samma sak när det gäller vägar. Vissa vägar ägs av landskapet, vissa vägar ägs av kommuner och vissa vägar är privatägda. Ett riktigt klart hur mönster hur det här ser ut idag i det åländska samhället när man talar om infrastruktur på ett övergripande sätt, så de principerna behöver också klarläggas, anser jag.

    Ltl Brage Eklund, replik

    När kommunerna exploaterar bostadsområden som det inte finns förbindelser till idag så måste de ju vara medveten om att de åtar sig ansvaret för vägen. Man kan inte komma 20 år efteråt och säga; ”nu har vi byggt upp ett bostadsområde och nu är vägen så risig att nu får landskapet finansiera underhållet”. I den satsningen måste kommunerna vara medveten om att det är deras ansvar. De här regelverken måste vi få klarhet i. Vad är det som gäller i framtiden?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack, herr talman! Ålands Framtid och centern brukar vara ganska överens om att man ska behålla en stark kommunal självstyrelse och landskapet ska inte dra på sig mera kostnader för det ska sparas. I det här fallet argumenterar både centern och nu också Ålands Framtid att beslutanderätten över broar och vägar ska föras över från kommunerna och även att det ska påföras kostnader till landskapet. Hur långt får det gå innan ltl Eklund försvarar det kommunala självstyret? Hur mycket ska föras över innan det har gått för långt? Hur ska detta finansieras, vilket moment och vilka pengar ska vi ta det av?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Om jag börjar med den sista frågeställningen, i sådant fall att det blir en finansieringsform på något vis så måste väl landskapets pengar komma från det budgetmoment som belastas idag av vägunderhåll. Inte kan pengarna komma från något nytt konto.

    När det gäller det kommunala självbestämmandet så här handlar det väl ändå om en infrastruktur. Jag tror att alla ålänningar har varit ut till Dånö för att titta av nyfikenhet. Man åker ju gärna på vägarna när de finns. Jag tror inte att vägarna bara är för dem som bor där ute. Jag tror att det är många som åker ut och tittar och utnyttjar vägarna när de finns. Jag tycker inte att man tar från kommunens självbestämmande för att man går in och stöder en finansiering av en bro som alla kan tillgodogöra sig.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Siffror som har nämnts har varit 1 miljon, varav man har velat ha finansiering av landskapet på 900 000 och sedan tillkommer förstås löpande underhåll med åren.

    Jag fick inget direkt svar, det var från de befintliga kontona, men detta är de facto en tilläggskostnad, vilket ltl Eklund faktiskt också måste erkänna. Man måste då veta var man ska ta pengarna. Ltl Eklunds förslag tidigare har varit de inbesparingar man har föreslagit i budgeten. Är det så som ltl Eklund och Ålands framtid resonerar? Vi ska skära ner på sjukvården, enligt Ålands Framtids förslag, och bekosta sådana här saker. Är detta ltl Eklunds politik?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Man måste ju faktiskt lite dra på munnen när man hör ltl Petri Carlssons argument. Nu kom jämförelsen med sjukvården, att man ska dra ned på sjukvården. Vi har aldrig nämnt att man ska jämföra väganslag och sjukvård på det viset. Det är ltl Petri Carlsson som alltid växlar in på det spåret för att få ett motargument. Ltl Carlsson har inget annat motargument utan kopplar in sjukvården gentemot väganslag hela tiden. I alla sparkrav som jag lagt fram har man frågat; ”hur många lärare ska vi minska för att möta upp det här?” Kom med något konkret från landskapsregeringen! Idag står ni inför verkligheten. Om ni för fyra år sedan skulle ha gått in med på de sparkraven som vi ställde i våra motioner då hade finansläget varit ett helt annat, med det vågade man inte. Vi får se vad det blir när tilläggsbudgeten kommer.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Minister Mats Perämaa

    Herr talman! Jag ska inte bli här i talarstolen särdeles länge.

    En god sak och en dålig sak den här motionen. Den goda saken är att motionen har fått nuvarande infrastrukturminister på det spåret att vi behöver se till att vi får principer i väghållningen. Det behöver bli klart eftersom det finns ett antal broar som nu sköts av kommunerna och många broar som sköts av landskapet. Principer behövs så att det blir klart. Den här motionen har fått minister Nordberg in på det spåret. Han hanterar frågorna seriöst enligt min uppfattning och han kommer att till att det här ordnas upp.

    Landskapsregeringen som helhet har ett grundläggande ansvar för infrastrukturen på Åland. Vi har en jättestor utmaning att finansiera det underhållsunderskott som vi har här i landskapet. Vi kommer att göra vårt yttersta för att se till att vi har en ekonomi som leder till att vi kan se till att infrastrukturen fungerar här på Åland. Givetvis kommer den här diskussionen om denna enskilda bro att finnas med i det sammanhanget också.

    Sedan till det dåliga med den här motionen. Jag var lite inne på det i en replik här tidigare. Vi fick höra av nuvarande vtm Veronica Thörnroos att hon har gett ett löfte om att Dånöbron ska renoveras på landskapets bekostnad. Nu är det förstås intressant att få reda på om hon har gett det här löftet som regeringsledamot, alltså i regeringens namn, eller om hon har gett löftet i en valrörelse, eller som vicetalman, lagtingsledamot eller som centerpartist? Det vet jag inte ännu. Men vtm Thörnroos har som regeringsledamot haft en möjlighet att se till att det skulle ha funnits anslag eller åtminstone skrivningar om Dånöbron i landskapets budget, som vi lever efter idag. Om det var så att hon gav löftet efter att budgeten levererades, efter att den nya regeringen började tampas med budgeten och det nya lagtinget började arbeta med budgetförslaget, då hade hon en möjlighet att i finans- och näringsutskottet föreslå skrivningar om Dånöbron. Hon hade i så fall möjligheter att reservera sig om inte utskottet skulle ha gått in för att ge finansiering för renoveringen av Dånöbron. Det här ser vi inte några spår av överhuvudtaget. Ger man löften som regeringsledamot och inte sedan gör någonting och ger man löften som lagtingsledamot och inte gör någonting åt det, så då må det vara, då är det upp till en själv. Om man sedan inte gör någonting åt saken, då blir det för mycket om man försöker vältra över ansvaret på någon annan och det har skett här. Ett sådant beteende kan jag inte tycka att är hederligt. Tack för mig.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Tack talman! Under min tid som infrastrukturminister fick vi vid flera olika tillfällen påstötar från Geta kommun vad gällde Dånöbron. Jag kan nu inte erinra mig om det är två år tillbaka i tiden som första förfrågan kom därifrån. Påstötar har också kommit i olika varianter. Kommun har frågat efter om landskapet kanske kan stöda med x antal pengar eller om landskapet kan ta över bron eller om man kan finna en lämplig lösning, ofta med hänvisning till ett rättviseperspektiv, vilket jag stöder fullt ut.

    Jag har, i egenskap av infrastrukturminister, före valet, vid flera tillfällen till representanter från Geta kommun, sagt att jag stöder deras ambitioner att landskapet ska stå som ansvarig för bron och att det är min målsättning att försöka få det till stånd. Det är det löftet som jag har gett och det löftet står jag också för. Tyvärr hann jag inte verkställa det fullt ut under min tid som infrastrukturminister. Därför lyfter jag upp frågan här och nu. Jag tycker att det är viktigt att vi har den här diskussionen. Det här har ingenting att göra med om Geta kommun är liten eller stor. Det här en utgift som är betungande oberoende av vilken kommun som skulle få en extra kostnad i storleksordningen 1,5 miljoner. Nu är inte beredningsmaterialet färdigt ännu, man vet de facto inte exakt i vilken status som bron befinner sig i och därför finns det inte heller reserverade medel för den. Det ser man först när brostatusen är klarlagd och man ser hur pass dålig eller hur pass bra den är och var den ska fasas in i det allmänna underhållsarbetet.

    I rimlighetens namn borde det på infrastrukturavdelningen finnas pengar. Den privatisering som den förra landskapsregeringen genomförde har minskat sjökostnaderna med 3,1 miljoner på årsbasis med bibehållen turlista. Tack.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    För kännedom

    5        Produktionsstöd för el

    Finans- och näringsutskottets betänkande nr 7/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 11/2015-2016

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 13 april 2016.

    6        Ändring av kommunallagen, §§ 23 och 41

    Ltl Harry Janssons m.fl. lagmotion LM 3/2015-2016

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 13 april 2016.

    7        Förenkling av fiskerätt på landskapets fiskevatten

    Ltl Mikael Lindholms m.fl. åtgärdsmotion MOT 3/2015-2016

    Ärendet upptas till behandling vid plenum den 13 april 2016.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 13 april 2016 klockan 13.00. Plenum är avslutat.