Remissdebatt

Ärendet bordlades vid plenum den 31 augusti 2022 då det beslöts att en gemensam diskussion om detta och de tre andra ärendena tillåts.

Begäres ordet?

Talman! Jag skulle vilja diskutera en del som saknas i bokslutet. Vi har diskuterat att vi landskapsbokslutet inte har ett koncernbokslut och också svag beskrivning av bolagen. Men någonting som också saknas är avkastning från bolagen in i landskapsförvaltningen, i alla fall i den mån som jag har uppfattningen att man borde se dem.

Bolagen är en resurs som vi väldigt sällan diskuterar här i lagtinget. De är både en ekonomisk resurs och en kompetensmässig resurs. Det är organisationer som besitter annan kompetens än vad vi har i vår allmänna förvaltning. Vi uppfattar från Liberalernas sida att ägarstyrningen har varit svag under den här mandatperioden. Vi anser att den borde vara betydligt starkare och framförallt att ägarstyrningen skulle konsolideras under finansministern. En minister har hand om alla bolag. Det är ägarstyrningen som ska skötas, inte andra politikområden genom bolagen.

Man borde använda bolagen mer effektivt. Ett rimligt långsiktigt mål vore att säga att alla bolag årligen ska generera 10 procent i avkastning gentemot sitt egna kapital. Man skulle kunna ge hälften till ägarna, precis som man gör i andra bolag, och behålla hälften själv för utveckling av sin egen verksamhet. Alltså det vill säga, en betydligt mycket mer affärsmässig hantering av landskapets bolag än vad som finns idag. Återbäringen från bolagen kan ju förstås ske genom direkta vinstuttag, men än hellre av skattemässiga skäl genom andra förfaringssätt.

Det har varit upp till diskussion många gånger och personligen är jag av den uppfattningen att landskapsregeringen borde arrendera ut all hamnmark och Långnäs hamn skulle ta över alla hamnar i landskapet. Det skulle betyda att Långnäs hamn fick en betydande skuld till landskapet och samtidigt betala ut arrendeavgifter till landskapet. När det gäller hamnskötsel skulle vi också få en samlad kompetens som skulle kunna gynna hela Åland och en betydligt högre affärsmässighet hos bolaget Långnäs hamn.

Fastighetsverket är ju en särskild konstruktion, inte ett vanligt aktiebolag, men också där skulle motsvarande principer kunna tillämpas. Till exempel skulle Fastighetsverket kunna få ett uppdrag att dels lämna tillbaka till ägaren, men göra det genom att klimatoptimera landskapets fastigheter för att minska landskapets långsiktiga driftskostnader, men också minska koldioxidavtrycket från landskapet som helhet.

I enlighet med den parlamentariska kommittén som faktiskt fördjupat sig i ärendet så borde PAF nyttjas för att fylla på en fond för forskning och utveckling. Men kanske också PAF kunde användas till det man lite öppnar för nu genom Grit:lab, alltså fungera som ett praktiskt IT-stöd för hela den åländska digitala transformering när det gäller offentlig sektor och vara ett "best practice" på hur man effektivera genom IT för Åland. Så här borde man kunna gå igenom bolag för bolag och fundera kring; vad kan det här bolaget skapa för mervärde för Åland? Hur kan vi öka effektiviteten genom att använda våra bolag? Och också när man tittar på listan när det gäller de bolag som landskapet äger så behöver man verkligen göra analysen: Vad ska vi äga? Vad är landskapets strategi med de bolag som man äger och innehar i dag?

Talman! Det är så att visst kan det ifrågasättas att landskapet driver affärer. Visst kan det konstateras så att skulle man gå in för en sådan här modell så måste offentlighetslagstiftningen, som vi var lovade förra hösten, komma på plats för bolagens del. Men ska man ha bolag så måste man också driva dem på affärsmässiga grunder, annars blir det ett lager till med VD-löner och styrelsearvoden utan att man får ut det goda från bolagen. Varje ägare ska långsiktigt kunna förvänta sig avkastning från sina bolag. Jag uppfattar inte att vi lever efter en sådan strategi nu.

Jag uppfattar också att det finns två bolagsfrågor som ständigt är på agendan och som vi i lagtinget har väldigt lite information om. Det ena gäller bolagiseringen av högskolan. Vi har en minister som vid sidan av vindkraften egentligen bara har ett uppdrag och det är utvecklingen av högskolan. Där har vi inte sett till synes för lagtingets del några som helst resultat under den här mandatperioden.

Och också på tal om digitalisering; ÅDA - hela det gemensamma offentligas bolag när det gäller IT-stöd - är i
fullständig limbo.

Talman! Liberalerna ber landskapsregeringen att i betydligt högre utsträckning ta hand om ägarstyrningen, skapa strategier, använda långsiktiga målsättningar och faktiskt dra nytta av de bolag som man har och sälja ut sina ägarandelar i de bolag där det är tveksamt att man är ägare. Tack, talman!

Tack, talman! Tack också till ledamoten Zetterman för många konkreta förslag och en konstruktiv hållning. Särskilt finner jag det intressant med PAF-medlen och hur dessa pengar som inte kanaliserats ut till föreningar, idrottsliv, kulturliv och så vidare ska användas. Här har vi ju faktiskt en parlamentarisk enighet i att vi ska kanalisera dessa medel till olika typer av utvecklingsprojekt och att man också hittar en konstruktion för hur dessa medel ska fördelas. Vad för typ av utveckling ska Åland helt enkelt bidra till? Min förhoppning har ju varit att man kan kanalisera det som medfinansiering till olika typer av EU-projekt och så vidare. Hur man ska lösgöra de här reserveringarna som finns i balansräkningen, det tror jag att är en ganska stor fråga som kommer härnäst och som landskapet behöver titta på ordentligt. Det är ganska mycket pengar som finns i (… taltiden slut).

Talman! Till den sista delen gällande reserveringen så tror jag nog att man får använda revisorerna till hjälp för att göra det som de föreslår helt enkelt. Det är egentligen inte en politisk fråga utan mer en praktisk fråga och resultatet av synder som alla landskapsregeringar har varit en del i.

När det gäller det breda parlamentariska stödet för forskning och utveckling med PAF-medel så är jag nu lite oroad med anledning av den i övrigt mycket briljanta kommittérapporten som just avlämnades. Där öppnade man för att plocka in PAF-medel direkt in i förvaltningen, egentligen utan särskilda regelverk. Regelverken när det gäller användningen av PAF-medel behöver definitivt uppdateras. Men att lyfta in pengar direkt in i landskapets kassa, det kan inte vara rätt väg att gå.

Talman! Jag är helt enig i det. De pengar som vi har att förvalta via PAF ska så klart, som alltid, fördelas till kulturliv och så vidare. Men det kommer alltid lite överskott, beroende på PAF:s resultat så har vi alltid lite extra. Så klart att det är attraktivt för politiker att fylla luckor här och där. Men det är inte på något sätt en ansvarsfull finanspolitisk styrning. Vi har faktiskt också kommit överens om att vi ska ha andra principer för styrning. Att då i någon typ av bisats kommentera PAF-användningen så här styvmoderligt, det motsäger den tidigare parlamentariska kommitténs arbete, men det motsäger också finanspolitiska avsikter som vi faktiskt också har kommit överens om.

Talman! Jag understöder helt de tankarna och därför reserverade jag mig också mot kommitténs beslut till den delen.

När det gäller PAF-medel i övrigt så är det klart att man också från PAF måste kunna lyfta avkastning som man gör från andra bolag. Det är egentligen ett bolag vi talar om.

Men att fritt börja flytta över kapital till landskapets budget för att täppa till hål, det är inte en väg att gå framåt. Vi vet att PAF och spelbranschen är en väldigt osäker bransch. Att börja bygga upp löneutbetalningar på PAF-medel är nog en riktigt, riktigt riskabel väg att gå framåt.

Tack, talman! Ledamoten Zetterman väckte min nyfikenhet när hon antydde att de samhällsägda bolagen inte agerar affärsmässigt. Där skulle jag gärna höra lite mera vad ledamoten avser. Min uppfattning är tvärtom, i rätt många av fall åtminstone, att de verkligen agerar affärsmässigt och har också lyckats bryta ny mark och göra livet bättre för konsumenterna. Jag skulle gärna höra mera om var detta inte riktigt har gått vägen.

Talman! Det är förstås så att de olika bolagen fungerar ju olika. Vi har till exempel PAF, som vi just talade om, som har gjort rekordvinster och gått ut på den internationella marknaden och som agerar affärsmässigt till 150 procent. Sedan kanske vi har andra bolag där man ser möjligheter att kunna driva bättre affärer. Men min poäng är att jag uppfattar att landskapsregeringen inte har affärsmässiga krav på sig på sina bolag och att man i mångt och mycket har släppt ägarstyrningen. Vi har inte formulerat här vad vi äger bolagen till och på vilket sätt vi vill att de ska utvecklas.

Tack, talman! Jag tror att det fortfarande finns skäl att vidareutveckla på vilket sätt som det inte har fungerat affärsmässigt. Den här landskapsregeringen har varit rätt tydlig när det handlar om styrelsetillsättning. Företagen har, inom ramen för givna direktiv, fått agera så fritt som möjligt, vilket faktiskt har gynnat konsumenterna i sista änden när det kommer till vissa delar. Med det sagt så är säkert allting inte helt perfekt. Men att hävda att bolagen inte sköts på affärsmässiga principer, det kan möjligen inte vara riktigt sant tror jag. Då undrar jag förstås varför man säger så?

Talman! Jag uppfattar nog att ledamoten Pettersson prioriterade och poängterade en detalj i hela anförandet. Mitt anförande handlade om att vi behöver strategisk nyttja våra bolag. Jag pekade till exempel på hur man skulle kunna använda Fastighetsverket för att bidra till klimatomställningen och hur man kunde använda Långnäs hamn för att kunna få upp investeringstakten för landskapets hamnanläggningar som helhet. Pettersson valde nu att lyfta upp den här detaljen. Pettersson vet ju att vi varken kan eller ska peka ut enskilda, varken juridiska eller fysiska personer, från den här talarstolen.

Herr talman! Bästa lagting. Vi har en fortsatt debatt om dessa fyra viktiga ärenden. På grund av ett inplanerat läkarbesök kunde jag inte delta i den första debattdagen. Jag trodde att den då skulle avslutas, vilket den inte ens gjorde under den andra debatten på grund av bordläggning.

Därför tänker jag nu säga några ord om årsredovisningen, men inte om de andra ärenden som ju kommer till finans- och näringsutskottet där jag själv sitter som medlem.

När det gäller årsredovisningen vill jag naturligtvis ge en eloge över ansiktslyftningen som vi har kunnat se, med olika nyckeltal och så vidare. Det är mycket informativt.

Men bästa lagting. Det som jag kom att tänka på när jag tittade igenom bokslutet var den gamla fabeln om gossen och vargen. Ni vet, han som ropade "vargen kommer, vargen kommer" och byborna kom för att hjälpa honom, men det fanns ju ingen varg och så småningom ledsnade de och sedan kom faktiskt vargen och enligt vissa versioner blev han uppäten. Då undrar ni förstås vad detta har med bokslutet att göra. Jo, under många år så ropade oppositionen "lånen kommer, lånen kommer" regeringen måste gå till banken. Vi ska ha budgeten i balans annars måste regeringen gå till banken.

Jag tror att det började i samband med att den föregående finansministern ändrade genom att skriva att landskapsregeringen ska ha rätt att uppta lån på en viss summa. Tidigare fanns det en öppen klausul och märkligt nog kom ropen då; "landskapsregeringen måste gå till banken".

Herr talman! Jag vill här citera vad jag själv sade i budgetdebatten 2020, dvs. för budget 2021: "Vi har talat om den här lånefullmakten. I det här betänkande så står att den här gamla fullmakten förlängs till 31.12. Jag hade ingenting emot det, personligen skulle jag lika gärna kunna höja den. Jag tycker att det inte känns riktigt hederligt att godkänna en budget men inte godkänna den här finansieringen. Det känns kanske lite populistiskt som vi ibland säger här." Det var ju då som det ropades ”lånen kommer”.

Jag avslutade det året med att säga: "Så som jag ser det så är likviditeten, lånen, en mycket viktig uppgift för nästa finansminister, om två veckor och en dag. Att se det som sin uppgift att inte behöva ta lån kan vara en utmaning, att hjälpa detta med kreativitet och inte genom att skära i kostnaderna eller besparingarna. Ja, det ska bli intressant att se vem som blir vår nästa finansminister."

Herr talman! Då visste inte ens finansministern att finansministern skulle bli finansminister, utan finansministern satt här i salen bland oss andra. Och inte visste vi heller hur 2021 skulle bli. Budgetförslaget visade -19 miljoner, men som vi kunde se så efter fyra tilläggsbudgetar så blev det -9 miljoner och i bokslutet blev det -200 000. Finansministern visade själv en korrigerad ”normalversion”, här under min sjukledighet, den visade -11 miljoner, men där finns inte eventuella covidbidrag med. För 2020 får vi uppenbarligen 17 miljoner, så det kan bli ganska nära noll i en korrigerad slutversion så småningom för 2021.

Herr talman! Från finansieringsanalysen kan vi utläsa att likvida medel i början av 2021 var ungefär 30 miljoner och i slutet av året 41 miljoner. Finansministern konstaterade förra veckan att vi nu ligger på ungefär en liknande nivå. Vargen har inte kommit och ropen om "lånen kommer" har tystnat. Det var kanske bara populistiska lockrop i alla fall. För då presidenten har godkänt covidersättningen för 2020 så kommer det ju ytterligare pengar i kassan.Vi närmar oss 60 miljoner, vilket också får mig att tänka på ledamot Gunell, som härom dagen talade om en allt minskande kassa. Även det är en felaktighet, populistisk eller inte.

I finansutskottet så fick vi för ett tag sedan - jag hittade pappret här när jag städade lite häromdagen - en sammanställning över kassautvecklingen ungefär 20 år bakåt. Man kunde se att kassamedlen samlades ihop och var på topp 2009, sen minskade de till 2013 och låg då på ungefär 60 miljoner och det är ungefär det som vi kommer upp till efter att vi har fått våra covidpengar. Kassamedlen har legat på samma nivå i ungefär tio års tid. Det går kanske inte så lysande, men det går kanske inte heller så illa som en del försöker påskina. Detta var en liten reflektion som jag gjorde efter att ha lyssnat igenom det jag missade och tittat på årsredovisningen.

Däremot vill jag, innan taltiden går ut, ge en eloge åt ledamot Holmberg för anförandet i den här debatten. Han påpekade faktiskt hur kostnaderna skenar och att det går att spara utan att slå sönder, vilket andra igen sedan hävdar. Det gäller att spara kontinuerligt. Löser vi inte det problemet, då kommer vi att få ett problem med både bokslut och likviditet. Men för tillfället så har vi inte problem med likviditeten. Ledamot Holmbergs analyser får vi titta närmare på i finansutskottet. Tack för ordet, herr talman.

Herr talman! Det är enkelt att peka på ett år och säga att det går hyfsat bra. Finansministern redogjorde för varför det gick hyfsat, jo för att man fick ett nytt ekonomiskt system och inkomstposter av engångskaraktär och liknande. Men tittar man historiskt och på trenden så är det ju den som är den farliga, precis som Holmberg redogjorde för i sitt anförande tidigare i debatten. Trenden från att ha haft en kassa på 140 miljoner, trots enorma nya engångs- och bestående inkomster, så pekar allting på rätt stora underskott, 11 miljoner. Strukturellt visade finansministern 2021 och kommande budgetår att det kommer att vara ännu större. Det är den långsiktiga trenden som är det farliga, enligt mig.

Tack, herr talman! Som jag nämnde så har kassamedlen legat på nivån 60 miljoner - 50 miljoner snart i tio års tid. Så tittar man på likviditeten så finns inte den trenden.

När det gäller resultatet så om jag kommer rätt ihåg så var det väl i betänkandet för budget 2021 - vi hade ett betänkande för något år sedan i finansutskottet - där vi hade uppgifter över boksluten, inte budgeten. Då visade det sig att det fanns ju överskott i boksluten år efter år. Det är budgetunderskott vi har. Men det är ju bokslutet som visar det slutliga, precis som vi hade här i första budgeten -19 miljoner, sedan blir bokslutet med de här engångsposterna plus minus noll. Det är bokslutet som vi måste se på.

Herr talman! År 2007, när jag själv slutade i landskapsregeringen, om jag minns exakt så var likviditeten cirka 140 miljoner då. Nu är den nere på 40, sedan 60 om vi får en engångspost från Finland. Vi har via det nya ekonomiska systemet och goda utfall på skattegottgörelsen fått enorma intäktsökningar. Trots det så ser vi liksom ett sluttande plan med 11 miljoner strukturellt 2021, det kommer att vara ännu större 2022 och sannolikt ännu större 2023. Det är detta som vi måste ta tag i. Vi kan inte bara teckna in nya pengar i ny offentlig drift och lämna investeringar ogjorda till exempel. Man måste titta lite större, än de här enskilda åren isolerat, på trenden hur det går långsiktigt.

Tack, herr talman! Jag sade väl någonting i slutet att det går inte bra, men det går inte heller så dåligt som vissa säger. Fonden som vi har och som byggdes upp 2009, så det var mellan 2009 och 2013 som den största delen togs bort. Efter det så har det varit ganska plant, även om det kanske är lite sluttande plan. Men det är inte som det var från 2009 till 2013 för då det då var en mycket, mycket brant nedförsbacke.

Tack, talman! Jag ids inte upprepa vad min kollega Strand just sade i repliken. Jag tänker höra med ledamot Toivonen om ledamoten är medveten om vad förverkligandegraden var för budget 2021? Den var 87 procent, alltså 5-6 procent lägre än vad normalåren 2018-2019 var. Det betyder alltså att rätt många miljoner som inte förverkligades är ute i verksamheterna, det vill säga att vi skuffar framför oss någon form av utvecklingsskuld i takt med det. Så det också måste man ta i beaktande. Tittar vi på vår digitaliseringstakt, tittar vi på skärgårdstrafiken och vi kan titta på ganska många sektorer som har ett ganska stort investeringsbehov som vi har skuffat framför oss. På grund av detta så har vi klarat vår kassa och hållit investeringarna så pass låga så att vi har haft näsan ovanför vattenytan.

Tack, herr talman! Jo, jag kunde också läsa om förverkligandegraden som var lägre. Men från bokslut är det inte lätt att veta om det är på det sättet som ledamot Holmberg sade, att det beror på att man skuffar det framför sig. Eller är det så att man har lyckats spara? Har man lyckats spara så är det positivt. Är det så att man skuffar framåt, som ledamot Holmberg sade, då har man inte vunnit någonting på det, för då har man kostnaderna framför sig. Men det där är saker som vi får titta på i utskottet.

Tack, talman! Man kan ju alltid hoppas att man har lyckats spara, men jag är tveksam till det, speciellt när man tittar på verksamhetskostnaderna, löneökningarna och köp av tjänster. Det tyder inte på att de skulle ligga till grund för att förverkligandegraden är så pass mycket lägre än vad den är under normalår. Jag tror helt enkelt att man skuffar saker och ting framför sig.

Tack, herr talman! Jo, det där är saker som vi kan titta på. Ni gick igenom också hur kostnaderna hade ökat, det är ju de som är förverkligade under några års tid och det var ju rejäla ökningar.

Tack, talman! Ledamot Toivonen, jag vill inte låta det riktigt gå förbi med tanke på tidigare diskussioner som vi har haft i lagtinget om hur man talar om lagtingsledamöter. Jag tycker att det är lite opassande att man nämner Camilla Gunell i ett anförande när hon inte är på plats och kan försvara sig.

Tack, herr talman! Det är en intressant principiell diskussion. Vi får ju naturligtvis inte nämna personer som inte kan vara här. Men jag trodde faktiskt att vi fick nämna dem som har rätt att vara här. Hon har rätt att vara här. Det var ju definitivt inget elakt. Det var bara ett konstaterande. Hon sade det i debatten senast, det är en fortsättning på den debatten och jag bara kommenterade att det som hon sade var kanske inte helt korrekt.

Jag tror nog att den principiella konklusionen av diskussionen var att personer som man nämner i talarstolen ska vara på plats och kunna försvara sig. Jag har inget mer att tillägga.

Tack, herr talman! Jag tycker att vi mycket väl kunde ta upp detta i talmanskonferensen. Ibland är det så att personer har rört sig här. Man vet inte om de är här eller är de utanför? Får man nämna, får man inte nämna? Det är en mycket viktig principiell fråga.

Talman! Först några kommentarer om det ekonomiska läget allmänt. Alltså nog är det en ganska fattig diskussion vi har i fall det handlar om att antingen är allting jättebra eller jättedåligt. Nog kan vi väl alla konstatera att vi har en skuldfri organisation. Vi har en ganska stor mängd fastigheter som vi äger och andra tillgångar, men också det som ledamöterna Strand och Holmberg var inne på, den långsiktiga trenden är inte bra. Vill vi göra saker nu medan vi fortfarande har resurser att ställa om på ett hållbart sätt som inte svider och gör så fruktansvärt ont? Eller vill vi vänta tills det är riktigt tuffa tider? För Liberalerna är det svaret klart och tydligt. Vi vill se ett ständigt effektiviseringsarbete och utvärdering av de verksamheter som vi har för att kunna mota Olle i grind och kunna utveckla välfärden.

För det är ju ändå så att alla som vill utveckla välfärden - oavsett vilket sätt man vill göra det på, vill man ha mer tandvård eller vill man ha högre stöd till lantbrukare på Åland - så måste man ju också inse att det då krävs ett ständigt effektiviseringsarbete. Att bara säga mycket vill ha mera och det bara att ta lån från banken, det tror jag att vi alla förstår att inte är en långsiktigt hållbar lösning, allra särskilt som vi helt och hållet saknar skatteinstrumentet och, i alla fall hoppas jag, att den politiska viljan saknas för att börja bygga ut det offentliga Åland ännu mera för att inbringa landskapsskatt. Det är om det.

Jag skulle vilja diskutera ärende nummer tre, nämligen hanteringen av PAF-medel inom landskapsförvaltningen. Det är en intressant rapport som jag tycker har fått ganska lite uppmärksamhet med många konkreta punkter på hur man kan fördela medel och hur man behöver utveckla verksamheten. Det finns som sagt många konkreta förslag i den här rapporten. De tänker jag inte redogöra för förstås, men jag vill konstatera två saker. Det ena gäller den sociala sektorn där vi från Liberalerna gärna skulle vilja se att man skulle ställa högre krav på evidensbaserade metoder på dem som arbetar med särskilda sjukdomsgrupper till exempel och också överväga att se på kompetenskrav för de anställda. Det borde vara motsvarande krav som i offentlig sektor för de arbetsuppgifterna. Nu säger man uttryckligen att PAF-pengarna inte ska gå till lagstadgad verksamhet utan till kompletterande verksamhet. Det låter ju väldigt enkelt i ett gränsdragningsdokument att säga på det sättet, men ser vi till exempel på den förebyggande verksamheten så är den väldigt, väldigt bred. Här har vi många grupper som till exempel Fixtjänst, Pelaren, Föreningen Vårt hjärta och Ålands cancerförening. Det finns väldigt, väldigt många som jobbar med strukturerat förebyggande arbete och den rungande majoriteten med väldigt högkvalitativ och god verksamhet. Men samtidigt skulle det kunna vara bra för landskapet självt att kräva att man arbetar efter evidensbaserade metoder.

Den andra frågan som har uppdagats och som kanske nog närmar sig en detaljfråga är stöden till idrotten. De bygger egentligen väldigt mycket på det organiserade föreningslivet, samtidigt ser vi trender hos unga idag att man vill vara mindre och mindre tidsbunden till återkommande aktiviteter. Här kommer ju idrotter och grupperingar som till exempel håller på med friluftscykling eller discgolf utanför regelverket. Också till den här delen behöver man kunna se på hur man kan vidga så att fler grupper och idrotter kommer de här pengarna till del. För det viktiga är ju att vi rör på oss, att vi är ute i naturen och att vi motionerar. Då borde alla få PAF-medel som jobbar med det syfte, oavsett ifall man är en förening, ifall man är någon form av paraplyorganisation eller motsvarande och framförallt ifall man inte har återkommande grupper som träffas en viss tid där man ska kryssa i en bok hur många som är på plats och därefter får man pengar. Alltså man borde öppna upp för fler verksamheter.

I den här rapporten säger man också att 13,64 miljoner euro - det är inte så små pengar - under 2014 och 2015 budgeterades för andra ändamål än allmännyttiga. Det handlade om stöd till primärnäringarna, sysselsättningsfrämjande utbildning, kortruttsutdelning och IT-utveckling inom landskapet. Det här är just den utvecklingen som vi från Liberalerna inte vill se. Alltså PAF-medel ska användas i enlighet med den parlamentariska kommitté som faktiskt fördjupade sig i frågan. Inte i enlighet med den parlamentariska kommittén som hanterade ett ramverk för landskapets finanser. Detta fattades det beslut om av regeringen Camilla Gunell med finansminister Roger Nordlund i spetsen. Vi ser inte det här som en hållbar lösning för PAF-medlen. Som sagt, man kan lyfta in motsvarande dividender i landskapets finanser. Men att börja lyfta in pengar för ordinarie drift på det sättet som man gjorde 2014-2015, det anser vi vara ansvarslöst och inte förenligt med PAF:s ändamål. Där hoppas vi att landskapsregeringen, den parlamentariska kommitténs lösa skrivningar till trots, tar sitt förnuft till fånga och inte går in i den linjen att PAF-medel ska kunna plockas in i ordinarie budget hur som helst. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Zetterman. Jag håller med om att det är en jättebra rapport och att den inte har diskuterats så mycket. Men nu är vi två i varje fall som har gjort det, alltså hanteringen av PAF-medel. Ledamot Zetterman berörde tredje sektorn, den sociala sektorn och efterlyste att man kunde ställa högre krav på de som jobbar med särskilda patientintresseföreningar. Man vill att dessa personer ska jobba efter mer evidensbaserade metoder. Jag har själv haft den stora förmånen att jobba som verksamhetsledare i en sådan grupp och därför har jag god insyn i den sektorn. Jag vet inte om Zetterman har några andra uppgifter, men jag har inte sett några risker för det här. Jag tror inte att man ska putta på den här gränsen alltför långt.

Jag hoppas, talman, att jag var tydlig. Jag sade att min uppfattning är att den rungande majoriteten sköter det här alldeles utmärkt. Jag menade inte heller att någon förening gör fel idag. Jag konstaterade att det vore bra när det gäller de här rehabiliterande och förebyggande verksamheterna, inte att man ska behöva öka byråkratin och granskningen, men att det skulle finnas ett krav på att man använder evidensbaserade metoder. Skulle det vara en fråga som uppstår så skulle man behöva visa att den här metoden är en vedertagen metod.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att alla fyra ärenden remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendena remitteras till finans- och näringsutskottet.