Föredras

En fråga ska läsas upp av frågeställaren och efter det ger lantrådet eller en minister svar på frågan. Frågeställaren får sedan hålla högst två anföranden som också kan besvaras. Någon annan diskussion är inte tillåten. För svaret på frågan tillämpas ingen tidsbegränsning medan övriga yttranden inte får överstiga tre minuter. Svaret kommer att ges av minister Alfons Röblom. Ordet ges först till lagtingsledamoten Simon Påvals.

Tack, herr talman! Den som vill beställa eller köpa åländskt viltkött på restaurang eller i butik blir idag ofta besviken. Samtidigt har vi på Åland goda stammar av jaktbart vilt och speciellt rådjursstammen har vuxit till närmast problematiska nivåer. Samtidigt vittnar jägare om oklara besked från myndighetshåll kring vad som gäller bland annat i fråga om försäljning, antal djur och slaktutrymmen.

Med hänvisning till 38 § 1 mom. lagtingsordningen ställer jag till vederbörande medlem av landskapsregeringen följande skriftliga fråga: Hur avser landskapsregeringen att göra det så enkelt som möjligt för åländska jägare att kunna sälja viltkött till restauranger och butiker?

Herr talman! Jag vill börja med att tacka ledamoten Simon Påvals. Som vi vet och som vi nyss har hört så är Simon Påvals en av lagtingets starkaste röster för viltvård, skärgårdstraditioner och jaktkultur. Jag vet också att ledamoten är en allierad i miljöfrågor.

Därför är det extra glädjande att jag kan svara ledamoten att det här är en fråga som aktualiserades för landskapsregeringen redan tidigt i höstas. I och med att vi arbetar med en reviderad livsmedelslag så har vi också haft möjlighet och det har varit väldigt lämpligt att ge ett väldigt tydligt politiskt direktiv, både från mig och från regeringen, till beredningen att den här frågan ska belysas extra noga.

Det är min och regeringens tydliga målsättning att det ska vara så enkelt som möjligt för åländska jägare att sälja viltkött till restauranger och butiker.

Man ska akta sig för att säga att saker och ting var bättre förr, men jag tycker att den här frågan delvis belyser att det förr fanns en annan lokal ekonomi här på Åland, både vad gällde viltkött och fisk. Man kunde t.ex. fiska på dagarna, sätta fångsten på bussen till stan och sedan få en slant för det och så var alla glada och nöjda. Rent generellt och principiellt så är det naturligtvis en form av lokal ekonomi som vi vill underlätta för och se mera av.

Vi vet att den åländska jägarkåren är ansvarstagande och gör ett oerhört viktigt jobb. Vi vet att viltkött är en resurs som vi måste dra nytta av. Det är naturligtvis också en attraktionskraft att kunna servera åländskt vilt på restaurangerna och sälja i butiken.

Vi lämnar svaret att vi ska göra allt vi kan för att vi ska få en lagstiftning som är i linje med frågan.

Tack, herr talman! Tack minister Röblom för det svaret. Viltkött har i praktiken en oerhört stor andel i Ålands självförsörjningsgrad. Vi har en outnyttjad, hållbar och ekologisk resurs i viltköttet som skulle kunna gagna vårt matutbud på olika sätt. Precis som ministern sade så dels såklart både för besöksnäringens skull, men också för att se till att var och en kan bidra till vårt samhälles självförsörjningsgrad och att vi kan använda de resurser vi har på ett så hållbart sätt som möjligt, det är väldigt viktigt.

Samtidigt så är det viktigt då också internt för Ålands image. Inte bara för besöksnäringen, utan även internt som lokalprodukternas mecka - vilket vi ju har jobbat ganska starkt för på Åland de senaste åren med begreppen AXGAN längst fram i spetsen - så är det viktigt att vi kan erbjuda en så hög andel åländska livsmedel som möjligt för kunder oavsett om de är härifrån eller om de är bortifrån.

Jag anser att Åland, med sin relativt stora jägarkår och artrika natur, behöver inkludera viltkött i ekvationen på ett helt annat sätt. Detta är varför den här problematiken har uppstått eller varför man har ifrågasatt varför det ännu är svårt att sälja kött.

Det är fullt möjligt, som vi alla vet eller åtminstone jag och ministern vet, för jägare och jaktlag att sälja kött på Åland. Problemet är av informativ karaktär. Det handlar om att det är delade informationsgångar. Det är olika bud från olika myndigheter på Åland och det har lett till att vissa helt enkelt inte ens har brytt sig om att göra det arbetet som krävs för att man är osäker på om man överhuvudtaget får sälja.

I grund och botten, som också ministern nämnde, så har ju landskapet som mål att göra det enklare på Åland, så enkelt som möjligt och enklare än i övriga Finland för jägare och jaktlag att idka försäljning av viltkött. Därför togs den finska livsmedelslagen med nödvändiga ändringar för att det målet skulle uppnås. Nå, ända sedan den finska livsmedelslagen ändrades här för inte så länge sedan så blev ju fallet det omvända samt att fler djur får säljas i Finland.

Saken är prioriterad, nämnde ministern. Vad vi ska göra är givet. Hur vi ska göra det är kanske givet. När vi ska göra det, det är den stora frågan. Är det en ny livsmedelslag på gång? Kommer saker att beröras i den? Kommer de här sakerna att lösas i den? När, minister Röblom, kommer vi att få se de lösningarna? Tack!

Tack, talman! När är alltid den springande frågan. Livsmedelslagen är nu under beredning. Det arbetas på tjänstemannahåll med ett förslag som vi sedan kommer att behandla politiskt i vederbörlig ordning. Exakt när vi kommer så långt att den kommer hit till lagtinget kan jag tyvärr inte svara på. Som alltid så jobbar man ju så snabbt man kan.

Det som jag vill passa på att belysa är det som ledamoten var lite inne på, om det finns oklarheter, otydligheter, dålig information eller i värsta fall till att det till och med kommer lite olika information beroende på när och hur man frågar, så då är ju beredningen av den nya livsmedelslagen en väldigt lämplig tidpunkt att belysa de otydligheterna i så fall. När vi gör ett sådant här beredningsarbete så rådfrågar vi, skickar på remiss och diskuterar med berörda myndigheter och andra intressenter. Målet är absolut att om det finns eventuella otydligheter i hanteringen så ska de sträckas ut.

Tack, herr talman! Tack ministern för det svaret. Då kanske jag kan erbjuda lite matnyttigt till ministern och till landskapsregeringen? Det finska livsmedelsverket har, tillsammans med bl.a. Novia, många andra och viltcentralen, varit med och gett ut den här handboken för försäljning av viltkött enligt den finska lagstiftningen. Varsågod!

Det finns ett behov anser jag, minister Röblom och herr talman, för en motsvarande handbok på Åland. Vi har en liknande lagstiftning. Det finns mycket gratis att plocka ur den här. Man ska alltså ha blickarna på omgivningen när man ska göra något för att slippa uppfinna hjulet på nytt. Det har vi lärt oss.

Det här är alltså en motsvarande handbok. I den här handboken finns lagliga förutsättningar för att sälja olika typer av viltkött och vad som krävs av ett viltslakteri; lättstädade ytor, dricksvatten och kylrum etc. Den här handboken får Åland skulle också kunna innehålla ett tydligt manuskript för hur handelns olika steg går, exempelvis till butik eller till restaurang och av vad som gäller för olika viltslag.

Det finns mycket att dela från den finska sidan och jag hoppas att man gör det i bearbetningen av en den nya livsmedelslagen, åtminstone ändringen i den. Den här handboken kunde vara en del i ett infopaket, där även en kurs i styckning, vet jag, har efterfrågats för att flera ska lära sig att stycka och hantera viltet som ett livsmedel på ett säkert och hygieniskt sätt. Detta kunde anordnas i samarbete med ÅMHM, jaktvårdsföreningarna och livsmedelsaktörer. Många kanske till och med då inser att man redan uppfyller kraven. Vi har ju haft en ganska så hög andel jaktlag som har byggt slakthus och gjort det enligt alla normer som krävs. Många uppfyller idag kraven utan att veta om det. Jag tror att det också kan lösa upp många knutar på det sättet.

Slutligen, för ett litet utvidga ärendet, skulle det vara möjligt att eventuellt också erbjuda trekintest på Åland? Vi har ju ÅMHM:s laboratorium som jag vet att vid ett tillfälle har sagt att det är möjligt, åtminstone säsongsmässigt. Idag måste åländska jägare skicka kött till Sverige och Finland för ganska dyra pengar för att få de testerna. Det kan vara ganska tidskrävande att utföra det här. Detta skulle vara ganska enkelt göra på Åland, speciellt med tanke på att inom en snar framtid kanske sälhandelsförbudet hävs och då har vi även sälen som ett vilt som kunde säljas till butik och restaurang. Där kräver man trekintest för försäljning, men även för vildsvin och annan typ av provtagning som är nödvändig.

Det finns också andra anledningar till varför det svårt att sälja viltkött på Åland. De här sakerna utreds i en annan artikel från Novia som jag kan leda till ministern. Tack!

Tack, talman! Det är goda tankar som ledamoten Påvals kommer med. Jag kommer absolut att ta dem med mig i den fortsatta processen.

Också det här exemplet som ledamoten nämnde om att jägare måste skicka bort kött för att få de nödvändiga labbtesterna, så finns det någon möjlighet att vi kan göra det här på Åland så är det naturligtvis eftersträvansvärt.

Tanken om AXGAN och när vi förhoppningsvis inom en inom framtid får en fungerande AXGAN-märkning så är det någonting som vi med stolthet kan sätta den märkningen på så är det ju på viltkött.

Landskapsregeringens svar antecknas till kännedom. Ärendet är slutbehandlat.