Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Herr talman!

I miljöministerns frånvaro, han sköter sina förpliktelser som nybliven förälder vilket är en helt rimlig prioritering, så ska jag, utifrån min förmodligen något mer ytliga kunskap, ändå presentera ärendet för lagtinget så att behandlingen kan börja.
Det borde gå att ordna så att miljöministern kan närvara vid utskottshöranden för att ge mera precis och detaljerad information om ärendet.

I sak handlar det om det reviderade utsläppshandelsdirektivet, särskilt vad gäller handel med utsläppsrätter för sektorn för separat uppvärmning med mera. Detta ska införas i åländsk lagstiftning genom att rikets lag antas tillämplig i form av en blankettlag. Systemet med utsläppsrättshandel utvidgas, vilket jag nämnde tidigare. Detta faller väl in med den ambition som landskapsregeringen har att minska användningen av fossila bränslen genom dessa system.

Det finns dock en nackdel i detta ärende. Frågan om hur plussidan av handelssystemet ska uppnås för Ålands del är fortfarande olöst. Vi känner alla till den lagstiftning som finns i lagtinget gällande utsläppsrättshandeln för sjöfarten, där det handlar om hur intäkterna, det vill säga aktörerna, betalar in pengar till systemet och hur dessa intäkter sedan ska fördelas. Den frågan är fortfarande olöst. Det finns en liknande problematik inbyggd i det här lagförslaget som i den gällande frågan om sjöfarten.

För att precisera vad som omfattas av detta direktiv och det lagförslag som landskapsregeringen föreslår, så omfattar det för distributörer vägtransportfrågor, uppvärmning av byggnader, byggande och fossila bränslen inom industrin och energiproduktionen som inte omfattas av de tidigare utsläppsrättshandelssystemen. Det finns ett antal aktörer här på Åland som kan omfattas av detta. Det går inte exakt enligt lagförslaget att säga vilka eller hur många som berörs, man bör inte nämna vilka i lagförslaget. Vissa aktörer kan möjligen få sina frågor hanterade via avtal med andra aktörer.

Kort och koncist, detta kommer att medföra kostnader för de aktörer som får ansvar att sköta sina frågor i enlighet med denna lagstiftning.

På sidan 6 i framställningen ser man vilka uppskattade kostnader som kan uppstå, och då blir det också frågan om lika mycket intäkter åt någon. Här kommer vi tillbaka till den stora frågan: hur ska intäkterna fördelas? Landskapsregeringens klara ståndpunkt i denna del är att de kostnader som uppstår för åländska aktörer ska återföras till självstyrelsen och kunna användas till gagn för det åländska samhället. Detta för att uppnå grundmålsättningen med lagframställningen, det vill säga energiproduktion och annat med andra metoder som inte involverar fossila bränslen. Tack, herr talman!

Tack, herr talman!

Det som finansministern nämner faller egentligen under miljöministerns ansvar. Regeringen har också en klimatminister, men i det här fallet verkar det inte vara så. Lagförslaget handlar om utsläppshandeln, som är ett centralt verktyg i EU:s klimatpolitik. Detta framgår även i ingressen till EU:s klimatlag.

Klimatlagen är en förordning, och i denna förordning står det att alla medlemsländer, inklusive Åland, ska arbeta långsiktigt och samordnat, sektorspecifikt med klimatpolitiken. Med tanke på att finansministern står här och att det är en stor klimatpolitisk fråga på bordet, ställer jag frågan till finansministern: Arbetar landskapsregeringen strategiskt, långsiktigt och sektorspecifikt med klimatpolitiken?

Hur gör man på finansavdelningen, till exempel när det gäller kriterier för upphandlingar, pensionsfonden, ägande och så vidare?

Minister, varsågod att svara.

Herr talman!

En fråga som kräver ett långt svar får istället ett kort svar. Svaret är ja på frågan.

Herr talman!

Betryggande, tack för svaret.

Vi är alla överens om att intäkterna från utsläppshandeln, i den del som berör Åland, ska återföras till Åland och inte gå någon annanstans. Kanske finansministern, trots den korta tiden, kan ge en liten lägesbild kring förhandlingarna med riket. Jag är specifikt nyfiken på hur tydlig landskapsregeringen är gentemot riket i dessa förhandlingar.

När pengarna väl kommer till Åland, kommer de att användas för klimatfrämjande energiomställning och åtgärder? Är man tydlig med det budskapet, så att det inte finns någon risk att Helsingfors tror att vi ska använda pengarna till något annat?

Herr talman!

Jag har inte medverkat i förhandlingarna gällande den här lagframställningen, men jag har deltagit vid flera tillfällen när det gäller den tidigare lagstiftningen om sjöfarten.

Landskapsregeringen har varit synnerligen tydlig. Kostnaderna som uppstår i samband med denna lagstiftning, om den antas, ska kanaliseras tillbaka för att göra sjöfarten mer fri från fossila bränslen. Jag vågar påstå att vi är mer klara på den punkten än vad förhandlingsparten är.

Talman!

Jag kan börja med att informera ministern om att det är åtta företag som eventuellt berörs av detta.

Men min första fråga är: Det finns ingen beskrivning, så som är brukligt enligt lagstiftningen, av vem som har tagit fram detta. Är det här ett arbete som har gjorts internt på landskapsregeringen, eller har det varit på remiss? Hela den delen saknas.

Det finns inte heller någon analys, vilket är brukligt, av vad detta betyder för självstyrelsen och varför man har valt blankettlagstiftning i det här fallet. Det är väl lite anmärkningsvärt. Jag inleder mina första frågor med detta.

Herr talman!

Jag har ingenting emot att man gör självstyrelsepolitiska analyser, men det är kanske en fråga som har väckts av någon här i lagtinget. Här ser man att det borde finnas sådana analyser.

Om jag ska göra en bedömning, så tolkar jag att det ska göras barnkonsekvensanalyser och ekonomiska analyser. Om lagtinget vill införa andra element, så må det väl vara, och inget ont i det förstås.

Jag har inte svaret på hur lagberedningen har agerat, eftersom det är en annan minister som ansvarar för vilka parter man har hört i det här sammanhanget. Som en kommentar till det hela, så är det klart att jag är medveten om vad som står i framställningen. Det framgår också att det är lite oklart vilka som kan hantera sina frågor via avtal med andra.

Talman!

Det finns ett intresse från lagtingets sida att veta hur en lagstiftning har processats. Har det varit ett internt arbete som sker i många fall? Har detta lagförslag varit på remiss, och i så fall, vad har remissinstanserna ansett? Det framgår ju inte av det här lagförslaget. Antingen har det varit väldigt bråttom, annars finns det andra orsaker.

Jag måste faktiskt säga att jag tycker att det här lagförslaget är väldigt svårt att förstå. Därför blir min direkta fråga nu: I den här tabellen som finns på sida sex, uppskattas kostnaderna för ETS på Åland till 5,7 miljoner år 2030. Är det så att de åländska företagen ska betala 5,7 miljoner, eller är det ålänningarna som ska stå för den kostnaden? Vem ska betala 5,7 miljoner?

Herr talman!

Min uppfattning är att sådana kostnader i slutändan kommer att drabba konsumenterna, det vill säga ålänningarna, vilket är till nackdel för dem. Därför är det synnerligen viktigt att intäkterna sedan kan återföras till Åland för att fördelas till ålänningarnas fördel. Det är ju hela grundtanken bakom varför landskapsregeringen arbetar med detta, förutom de klimatmässiga mål som ska uppnås. Det är essensen i varför landskapsregeringen så intensivt står på vår rätt i frågan. Det här ska inte bara belasta Åland; det ska också finnas en uppsida.

Vi ska se till att lagtinget, innan denna process är klar, får reda på hur förvaltningen processar frågan.

Tack, talman!

Som jag ser det är detta en av de sista resterna från den gamla EU-kommissionen, som nu kommer fram här nu och där man drev igenom den gröna omställningen, oavsett vilka konsekvenser det fick för de europeiska konsumenterna och vår konkurrenskraft. Jag hoppas att detta är det sista som kommer från den gamla kommissionen och som drabbar oss alla ålänningar med högre priser.

Jag tycker att det var en mycket bra kommentar att detta ska komma tillbaka till ålänningarna på något sätt, eftersom det betraktas som en skatt, även om det i praktiken handlar om handel med utsläppsrätter.

För min egen del skulle jag gärna vilja säga att om vi nu lyckas få tillbaka dessa medel, så bör vi återbörda alltihop till ålänningarna i form av skattesänkningar, eller åtminstone en del av dem. Men jag vet inte om regeringen funderar på dessa frågor ännu.

Herr talman!

Landskapsregeringen noterade, när frågan om utsläppsrättshandeln och sjöfarten diskuterades, att Obunden Samling förde fram samma argumentation via ledamoten Wikström. De hävdade att intäkterna skulle leda till skatteminskningar för det åländska folket. Det är förstås en sympatisk tanke, men det finns inte stöd i direktivet för att göra på det sättet.

Om man skulle gå vidare med det förslaget så skulle det innebära att sjöfarten skulle drabbas av betydligt ökade utgifter, vilket skulle leda till högre kostnader för sina passagerare, utan att få någon hjälp för att ställa om till mer fossilfria drivmedel.

Jag konstaterar bara att om man analyserar det obundna förslaget så ligger nog sjöfarten illa till.

Tack, herr talman!

Nu handlar inte det här specifikt om sjöfarten, utan det berör även andra sektorer som drabbas av utsläppsrätter.

I det förra direktiv som vi diskuterade fanns det faktiskt stöd för att genomföra skattelättnader för de grupper som blir utsatta till följd av nya avgifter, vilket i slutändan drabbar konsumenten.

Jag har ännu inte läst det här direktivet, men jag ska göra det. Det är svårt att tänka sig att det inte finns liknande även här.

Man kan också betrakta situationen ur ett annat perspektiv. Om vi anser att det här främst drabbar industrin, kan vi överväga att införa någon typ av industritaxor för el och vatten för att kompensera de utgifter som företagarna har. Det behöver inte nödvändigtvis påverka konsumenten direkt, men det vore bra om vi kan återföra dessa pengar till det åländska samhället på något sätt, så att de inte bara försvinner ner i det svarta hålet av offentlig sektor.

Herr talman!

Intäkterna ska komma ålänningarna till gagn i förlängningen, det är självklart.

I en omställning från fossila bränslen till andra energikällor så uppstår det kostnader. Om ålänningarna ska konsumera andra former av energi så kostar det mera, och därför måste vi se till att pengarna används för att möjliggöra konsumtion av dessa energikällor till ett billigare pris. Det är klart att pengarna ska återföras till konsumenterna och ålänningarna på ett eller annat sätt.

Sedan finns frågan om höga priser för vatten, avlopp, el och liknande. Det är en fråga som landskapsregeringen tar på stort allvar, och vi får se om det finns anledning att återkomma till den frågan vid ett annat tillfälle. Det är något som prioriteras och bereds som bäst.

Tack, talman!

Jag vill gärna dela med mig av mina tankar kring hur Centern ser på detta.

Det är helt klart att systemet ska bidra till att minska utsläppen och stimulera övergången till fossilfria alternativ. Detta är ett viktigt steg mot ett hållbart och klimatneutralt samhälle. Jag uppskattar att landskapsregeringen är tydlig i sin kommunikation. Tack för det, finansministern!

Självklart ska pengarna återföras till Åland i proportion till den konsumtion som sker här.

Herr talman!

Jag finner att det som ledamoten Mansén sade bara understryker det jag också nämnde, nämligen att landskapsregeringen lägger en oerhört stor vikt vid frågan om de förhandlingar som pågår för att säkerställa att ålänningarna får ta del av intäkterna också.

Något överraskande tyckte jag att det här var en ganska intressant fråga.

Handeln med utsläppsrätter är en följd av den politik som EU har fört under många år. Denna politik syftar till att tvinga fram ett skifte från fossila bränslen i alla delar av samhället, bland annat genom att belägga användningen med vad man kan kalla en straffavgift eller en skatt. Utsläppsrätterna och de intäkter som genereras ska i sin tur användas till den gröna omställningen.

Att EU nu fokuserar på tillväxt och förenklingar av byråkrati betyder inte att den gröna omställningen har satts på hyllan eller att den inte längre är viktig. Tvärtom, den övergår nu i verkställighet. Precis som med den här lagstiftningen ska den bli en del av vardagen.

Följden av detta blir att det blir dyrare att stanna kvar i det gamla. Konsumenterna kommer i slutändan att betala. Det blir dyrare att fortsätta använda olja för att värma sina hus, att köra bensindrivna fordon och att använda fossila bränslen på andra sätt.

Den diskussion som förs med riket nu, om hur intäkterna från utsläppsrättshandeln ska fördelas, är något vi får avvakta resultatet av. Jag tror inte att det blir någon lätt diskussion; alla vill ju hålla i pengarna.

Socialdemokraterna stöder det här förslaget, men konstaterar att det intressanta och svåra, om man ska problematisera saken, framgår tydligt i lagförslaget. Man beskriver konsekvenserna av lagförslaget, hela utsläppsrättssystemet och omställningen, och bensin, olja och diesel blir dyrare, vilket drabbar konsumenterna. Allt som drabbar konsumenterna drabbar vissa grupper hårdare, särskilt de med små medel.

Socialdemokraterna har konstant lyft fram denna problematik: Hur skapar vi en rättvis omställning så att det inte bara är de med små medel som betalar? Detta behöver tas i beaktande, självklart måste man göra det. Men jag vill understryka att man inte kan ta det i beaktande genom att ge stöd, skattelättnader och andra metoder som subventionerar fossilhandeln istället. Det skulle motverka det syfte som lagen är till för. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag kan inte låta bli att reagera. Ledamoten Fellman säger sig vara överraskad över att frågan om utsläppshandeln är intressant. Det överraskar mig en aning. Men det som överraskar mig nästan mer är att ledamoten Fellman så tydligt påstår att den förenklingspolitik som förs inom EU just nu inte kommer att drabba den gröna omställningen.

Jag skull vara försiktig med att vara så säker på det, med tanke på hur många miljöorganisationer och organisationer som arbetar med mänskliga rättigheter som pekar på att risken finns att det blir en urvattning. Företag till exempel inom EU snart kanske inte behöver ta ansvar längre för lika stor del av sin produktionskedja som tidigare. Det upplever jag som ganska allvarligt.

Vi ska inte gå med i den här förenklingsivern och det narrativet helt okritiskt.

Tack, talman!

Jag lutar mig mot den information som vi har fått, bland annat från den åländska regeringsrepresentanten i Bryssel, som uttryckligen beskriver att den gröna omställningen nu går över i verkställighet. Det tycker jag är en bra sak.

Vi är helt överens, ledamoten och jag, om ivern att arbeta med tillväxtfrågor och förenklingar och avbyråkratisering leder till att det som är nödvändigt att genomföra – det vill säga den gröna omställningen – urvattnas, så behöver vi på alla nivåer motarbeta det.

Tack, talman!

Jo, grön omställning är inte en motsats till konkurrenskraft i dagens läge. Det är nästan skrämmande att höra, både här och på EU-nivå, att den retoriken fortfarande lever kvar och att vi måste minska kraftigt på den gröna omställningen. "Nu har vi redan gjort det i några år, nu struntar vi i det och satsar istället på konkurrenskraft". Men så fungerar det inte. Grön omställning och konkurrenskraft hänger ihop.

Jag vill också ge mitt bifall till det som ledamoten nämnde angående att dessa regler kan medföra höga kostnader för vissa aktörer och delar av samhället, särskilt när det gäller utsläppsrätter och liknande. Men det är inte en anledning till att börja subventionera från andra håll, för då riskerar vi att ena handen motarbetar det som den ena handen gör. Vi har sett exempel på detta, till exempel när det gäller undantagen för sjöfarten och de stöd som ges till sjöfarten från den finska regeringen.

Tack, talman!

Vi är överens i den här frågan, absolut.

Det jag ville lyfta fram är att i alla förändringsprocesser finns det en fas där man behöver trycka på och driva framåt väldigt kraftigt, och en fas där man ska verkställa det som man har drivit fram. Jag uppfattar att en hel del av den gröna omställningen befinner sig i den senare fasen, nu när man verkställer förändringar som redan har lagstiftats om.

Detta direktiv, till exempel, har tillkommit under denna mer aktiva förändringsfas, och jag tycker att det är en bra sak. Men jag ville också lyfta fram de utmaningar som finns med att göra en rättvis omställning.

Talman, ledamöter!

Det här kommer säkert att komma till utskottet. Det är en komplex fråga.

Om vi ser på den gröna omställningen vet vi att den fossila bränslens roll inom elproduktion globalt sett minskar, men inom transportsektorn fortsätter den att öka. Vi står inför en mycket allvarlig klimatkris.

När det gäller utsläppsrätter var tanken, om jag har uppfattat det rätt, att man genom en marknadsekonomisk mekanism skulle kunna reducera den fossila belastningen. Paradoxalt nog kan det innebära att det blir billigare att köpa utsläppsrätter än att investera i grön teknik. Slutet av detta med utsläppsrätter är ganska komplext. Jag kanske är lite ute och cyklar, men kan det rentav bli så att om dessa medel tillfaller Åland, så finns det ett visst intresse av att få dessa pengar till Åland. Det skulle ge oss mer pengar om folk köper utsläppsrätter istället för att investera i grön teknik.

Hela den här klimatkatastrofen som vi faktiskt lever mitt i är otroligt komplex. Jag gör en liten parallell till det vi diskuterar i utskottet när det gäller utsläpp av gråvatten och svartvatten. Egentligen gäller det ju bara Åland, men på internationellt vatten fortsätter man att ha möjlighet att förorena. Den frågan har mest varit aktuell, om jag har uppfattat det rätt, så ska dessa pengar tillfalla Åland och kompensera för de ökade kostnaderna för produktion av produkter och varor som är relaterade till vad producenterna får betala för utsläppsrätter.

I det här skedet känner jag att jag ser fram emot den diskussion som jag utgår från kommer att äga rum i social- och miljöutskottet. Det är väldigt komplext. Dilemmat handlar om huruvida man ska kunna köpa sig fri från en grön omställning. Tyvärr ser vi att den fossila energibelastningen inom transportsektorn fortsätter att öka, och vi ser ingen minskande tendens. Den förnyelsebara gröna omställningen gäller i hög grad elproduktionen, men inte transportsektorn.

Det var bara några reflektioner. Tack!

Tack, fru talman!

Det här ärendet ska remitteras till finans- och näringsutskottet, och inte till social- och miljöutskottet, som det tidigare har varit. Jag vill bara klargöra den delen.

Sedan undrar jag över en annan sak. Ledamoten pratar ofta om den gröna omställningen och hur vackert det ska bli när vi når dit, samt hur viktigt det är. Men ledamoten måste väl ändå hålla med om att det är viktigt att vi har en fungerande industri i Europa. Vi vill inte att allting flyttar bort från Europa när vi inför den här typen av beskattning på vår industri, även på åländska företag.

Som det står i beredningen kommer 6 miljoner euro att landa på våra axlar. Det handlar inte om gratis pengar som kommer till Åland, utan det är pengar som medborgarna måste betala. Håller inte ledamoten med om att det finns en problematik här? Vi behöver tänka på flera saker samtidigt.

Tack, ledamot Wikström.

Jo, som sagt, det är komplext och det handlar om ett globalt problem. Jag är övertygad om att vi står inför en klimatkris som är relaterad till fossila bränslen, och detta är också kopplat till vår konsumtion.

Vi vet till exempel att kolkraften dramatiskt byggs ut i Kina, vilket kanske beror på att vi i Västeuropa konsumerar allt fler varor som produceras där. Hela denna problematik måste därför ses i ett globalt sammanhang.

Det är avgörande att man tror att det föreligger en klimatkris. Jag vill ställa en kort fråga till ledamot Wikström: Tror ledamot Wikström att vi har en mycket allvarlig klimatkris som kräver en grön omställning?

Självklart påverkar vi klimatet, och våra utsläpp av växthusgaser bidrar till att jorden värms upp. Det är tydligt. Jag har svarat på den frågan tidigare. Däremot utgör vi på Åland en väldigt liten del av jordens befolkning, och vi behöver också kunna försörja oss.

Det jag vill påpeka är att vi måste tänka på flera aspekter samtidigt. Det finns ett resonemang om att vi exporterar företag till Kina på grund av de hårda krav och skatter som finns i Europa. När företagen flyttar bort, köper vi istället varorna. Ledamoten har rätt i att detta är en radikalt felaktig situation, men det är bara en del av orsaken till att vi ser dessa flyttningar.

Vi höjer produktionskostnaderna och minskar deras konkurrenskraft. Det här är, som sagt, de sista resterna från den gamla kommissionen. Jag hoppas i alla fall att vi inte får liknande paket nu.

Tack, ledamot Wikström. Vi är säkert eniga om att det hela är väldigt komplext, och det är också kopplat till den debatt vi hade i plenum för några dagar sedan, där vi diskuterade hela vår tillväxtekonomi och hur man ofta bara fokuserar på BNP och man ser inte på långsiktig hållbarhet.

Jag har ingen lösning på detta. Jag förstår att det är en mycket komplex fråga, särskilt med tanke på att produktionen flyttas till länder med lägre krav, både när det gäller miljö och arbetstagares löner. Detta är ofrånkomligt i vår globala ekonomi.

Vi måste börja diskutera tillväxtens problematik och hur vi ska se på tillväxt, vilket ledamot Röblom tog fram här på ett bra sätt för några dagar sedan.

Tack, talman!

Det är ju viktigt samtidigt, och det är i linje med att utsläpp tidigare har varit gratis. Det har det funnits en så kallad externaliserad kostnad. Man har kunnat producera saker och släppa ut dem genom höga skorstenar eller långa rör, och det har varit gratis.

Det som nu har skett, och som fortsätter att ske, är att man sätter ett pris på detta. Om ni ska producera varor på det här sättet, så måste ni också betala för de osynliga kostnaderna, det vill säga utsläppen. Jag tycker att det i grunden är bra att ni tydliggör vad det handlar om.

Sen är det ett problem att, trots den gröna omställningen och den klimatkris vi befinner oss i, fossilindustrin fortfarande subventioneras av offentliga medel med hundratals miljarder globalt varje år. Även här på Åland har jag bett att man ska se över detta. Gör vi det här, subventionerar vi fossilindustrin med skattepengar?

Tack ledamot Röblom. Jag delar den här åsikten.

Något som är förödande för miljön, ska man kunna köpa sig fri? Det är verkligen ett dilemma. Jag har ingen lösning på detta, men vi måste se det i ett globalt sammanhang.

Det är komplext, men tanken är att antalet utsläppsrätter ska minska för varje år som går. Det innebär att det blir färre och färre att köpa, och att de blir dyrare och dyrare. Syftet med detta är att pressa på för industrins omställning.

Jag vill dock återkomma till frågan om fossila subventioner. I en fungerande och trovärdig klimatpolitik, som ska drivas här på Åland, är det en viktig aspekt att titta på. Hur ser det ut med näringslivsstöden som ges från landskapsregeringen? Vad gäller pensionsfondens ägande? Hur hanteras de upphandlingar som görs härifrån där det offentliga är en stor kund? Tar vi gemensamt ett klimatansvar på Åland genom dessa kanaler, eller är det bara det bästa priset som styr våra inköp?

Vi har ett arbete att göra för att säkerställa att vi inte omedvetet subventionerar fossilindustrin.

Tack ledamot Alfons. Det är också signifikant hur man ser på den här frågan, att det här remitteras till i finans- och näringsutskottet och inte till miljöutskottet. Man anser att den finansiella konsekvensen är det som är viktigast.

Egentligen tycker jag ganska ofta att vi ser frågor som hör hemma i flera utskott. Jag vet inte om man ibland kanske hör vid flera utskott, men tveklöst handlar det här om miljön.

Talman!

Det här lagförslaget handlar helt enkelt om att ta ansvar, om att vi som samhälle ska ta vårt klimatansvar på allvar.

Förslaget innebär att de som distribuerar fossila bränslen, alltså de som för in och säljer bensin, diesel och olja, nu måste betala för de utsläpp som bränslet orsakar när det används. Det är själva utsläppen som kostar. Ju mer som släpps ut, desto dyrare blir det. Tanken är att det ska bli dyrt att förorena och mer lönsamt att tänka smart och klimatsmart.

Det här är ingenting som vi själva hittar på här. Det här kommer från EU och det gäller alla, även oss här på Åland. Om vi ska vara ärliga så borde det här redan ha varit på plats. Vi är lite försenade.

På Åland står transportsektorn för närmare hälften av våra totala utsläpp. Det är mycket. Vi kör mycket bil. Vi kanske inte har så långa avstånd, men ofta finns inga andra alternativ. Det är inte så konstigt; det är bara så vårt samhälle ser ut. Men vi måste börja tänka lite annorlunda.

Därför kommer också det att märkas. Priserna på fossila bränslen kan gå upp, och det slår hårdast mot dem som inte har något alternativ till bilen. Vi måste våga prata om det. Omställningen behöver vara rättvis, och ingen ska lämnas efter. Samtidigt vet vi att klimatet inte väntar. Det här är ett konkret steg som kan minska utsläppen på riktigt.

Vi måste våga ta det här ansvaret, och vi måste också göra det på ett sådant sätt att människor hänger med. Det handlar inte om pekpinnar; det handlar om att göra det möjligt att välja rätt. Det är då omställningen lyckas, när den funkar i vardagen.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.