Föredras

Enligt 39 § i arbetsordningen avgör talmannen vem som ges ordet för att ställa en fråga. Talmannen har rätt att förklara frågestunden avslutad även om alla anmälda frågeställare inte beretts tillfälle att framföra sina frågor. En fråga får räcka högst en minut och svaret på frågan får ta högst två minuter. Efter svaret får frågeställaren och ministern yttra sig högst två gånger. De här anförandena får räcka högst en minut. Talmannen har rätt att avbryta diskussionen när han anser den ställda frågan tillräckligt belyst.

Tack, talman!

Vi pratar mycket om säkerhetsläget nuförtiden, särskilt när det gäller beredskapsfrågor.

Jag har en fråga i den andan: Ligger ÅHS telefon- och journalsystemet på en molntjänst, eller har vi det på en lokal server här på Åland?

Tack, talman!

Jag vill börja med att tacka ledamoten för att frågorna aviserades i förväg. Det underlättar väldigt mycket, så stort tack för det!

När det gäller journalsystem och molntjänster kan jag säga att ÅHS journalsystem inte är placerad på någon molntjänst. Istället lagras datan i ett datacenter i Sverige, det är dedikerat till Åland. Vi har ett specifikt utrymme i detta datacenter. Utöver detta finns också en lokal kopia här på Åland, och ÅHS har dessutom möjlighet till en läskopia. Detta handlar egentligen om att säkra driften ifall något bekymmer skulle uppstå i tekniken.

Tack, talman!

Tack minister Zekaj för svaret. Om jag tolkar svaret rätt, så förmodar jag att den här kopian på Åland innehåller all information som man kan tänkas behöva, även i en situation där kontakten med Sverige skulle vara avbruten. Är det så jag ska tolka det, att all information, all telefoni och alla journaler kommer att finnas precis som vanligt?

Det är precis så ledamoten kan tolka det. Vi har denna konstruktion just för att säkra driften, eftersom vi inte kan ha all information och våra viktigaste uppgifter i ett annat land, utan vi måste också kunna förvara dem lokalt.

Mycket bra! Tack så mycket! Jag är nöjd med svaret.

Talman!

Min fråga riktar sig till lantrådet i egenskap av ansvarig för personal- och beredskapsfrågor.

I tider av desinformation är det viktigare än någonsin att veta vem som står som avsändare. Flera av regeringens ministrar har nyligen delat anonyma artiklar från en branschtidning, där regeringens egen agenda hyllas med stora vidlyftande rubriker.

Anser lantrådet att delning av spökskrivna artiklar är förenligt med transparens och stärkandet av medborgarnas tillit till landskapsregeringen och myndigheterna?

Talman!

Lagtingsledamot Holmberg lyfter en viktig fråga om vad som är fakta och relevans i samhällsdebatten.

Jag skulle vilja påstå att man måste vara noggrann i detta avseende. Jag tror att jag talar för flera av ministrarna när jag säger att vi kanske delar artiklar från väl etablerade medier. Det kan handla om allt från Expressen, Ålandstidningen, Hufvudstadsbladet, Aftonbladet, Dagens Nyheter till Ålands Sjöfart. Dessa är välrenommerade tidskrifter, och jag ser inget problem med att dela deras innehåll.

Om det sedan framkommer att det finns felaktiga uppgifter, då får man göra rättelser och hantera situationen.

Talman!

Anser lantrådet alltså att det är ett normalt beteende att låta de egna medlemmarna anonymt hylla ens egna politik? Är det verkligen förenligt med transparens och den särskilda försiktighet som bör iakttas idag, i tider av säkerhetspolitisk spänning?

Regeringens ministrar ska vara föredömen för andra. Jag anser att det inte är rent spel att dela anonyma artiklar som stöder regeringens egna stridbara agenda, i detta fall skärgårdstrafiken, som handlar om en fullmakt på över 340 miljoner. Det är den största fullmakten någonsin i Ålands historia. Regeringen har en märklig standard när det kommer till transparens.

Talman!

Men nu är det ju lagtingsledamot Holmberg som sysslar med brist på transparens och rena konspirationsteorier. Det är inte så att landskapsregeringen har skrivit artiklar i Ålands Sjöfart. Landskapsregeringen hade ingen aning om vem som hade skrivit artiklarna. Om det kommer en bra ledarsida i Ålands Tidning eller Nyan, så delar vi den också. Absolut.

Jag har vid flera tillfällen uttalat mig om att jag tycker att det ska vara tydlighet och transparens. Jag anser att man ska skriva under när man publicerar något. Det har jag också varit tydlig med.

Men att insinuera att landskapsregeringen har full koll på vem som skriver i Ålands Sjöfart, i andra medier eller andra artiklar, det blir absurt.

Talman!

Jag respekterar lantrådets svar. Jag har inte nämnt någon tidning vid namn, utan jag pratar om en branschtidning.

Regeringsprogrammet innehåller starka skrivningar om att demokratin måste försvaras och utvecklas. Anser lantrådet att delningen av anonyma inlägg som hyllar regeringens arbete är förenligt med denna målsättning? Vi har sett i vårt västra grannland vad en sådan här situation med anonyma konton osv. kan leda till.

Till sist, vet lantrådet om de spökskrivna anonyma artiklarna, som hennes minister nu delat och hyllat, är producerade här i huset? Vi har väl ändå inte en tomteverkstad som skriver önskelistor här i huset?

Talman!

Jag tycker att vi bör försöka hålla en viss nivå på diskussionen och frågeställningarna. Det som ledamot Holmberg framför liknar rena konspirationer.

Landskapsregeringen arbetar med demokratifrågor, och den som är huvudansvarig för detta är kansliminister Zetterman. Jag vill påstå att vi gör ett gediget arbete. Vi har tagit fram en agenda och en handlingsplan och vi arbetar systematiskt utifrån dessa.

Vi pratar inte om anonyma spökkonton här, utan om etablerad media.

Tack, herr talman!

Min fråga är kanske lite spontan, eftersom den dök upp i morse när jag gick igenom mediaflödet. Det handlar om två exempel där sociala medier spelar en viktig roll. Det första exemplet rör rapporteringen om påstådd otrygghet på yrkesgymnasiet och de problem som finns där, vilket enligt min förståelse är kopplat till sociala medier.

I samma tidning fanns också ett resonemang från polisen, där de varnar barn, ungdomar och deras föräldrar för kriminella gäng som rekryterar ungdomar via till exempel spelsajter.

Därför vill jag ställa en fråga till vicelantrådet, i egenskap av utbildningsminister: Hur ser vicelantrådet på de åländska ungdomarnas motståndskraft mot sådana här fenomen?

Tack, talman!

Tack ledamoten, för att du lyfter upp den här viktiga frågan. Jag tror att vi alla blev oroliga och bekymrade när vi läste artikeln i en av våra lokala medier i morse. Det är allvarligt när ungdomar känner sig otrygga i skolan.

Som artikeln också påpekar, är detta inte ett problem som har uppstått inom skolan i sig, utan skolan tvingas hantera det eftersom det pågår andra aktiviteter utanför skolvärlden, relaterade till trakasserier och liknande på sociala medier.

Det är bra att detta lyfts fram i media, särskilt i relation till polisen, eftersom det är en viktig diskussion som också behöver föras hemma, runt middagsbordet. Föräldrar måste vara medvetna om hur situationen ser ut på sociala medier och vilka allvarliga faror som finns. Det handlar om sådana saker som uppmuntrar till farliga beteenden på fritiden eller annan form av rekrytering, vilket är djupt allvarligt. Här är föräldrar och andra vuxna de viktigaste förebilderna; de måste agera som föredömen i hur vi beter oss.

Rädda Barnens arbete med internet är ett exempel som jag tycker är viktigt, eftersom de ger värdefull information.

Landskapsregeringen har nyligen gett ut en rekommendation kring sociala medier i skolan. Hur ska elever och studerande använda sina egna mobila enheter, till exempel i skolan? Men vi vet också att det förekommer mycket som händer utanför skolan. Hur ska vi komma åt det? Det är jätteviktigt att vi pratar om hur vi beter oss gentemot varandra idag.

Tack, herr talman!

Den här frågan är knölig och svår. En skrämmande tanke är att det kan uppstå parallella verkligheter, där vi i vuxenvärlden inte riktigt vet vad som pågår i ungdomarnas och barnens digitala verkligheter. Som ministern nämner, är det ett viktigt föräldraansvar, vilket kanske inte alltid är lätt att ta. Föräldrar har inte alltid full insyn i vad som händer, men föräldrarna har ett stort ansvar att ta.

Jag tänker också på att samhället och skolorna har en viktig roll att spela i detta. Upplever ministern idag att samhället har tagit ansvar, och är det klart och tydligt vad skolorna i första hand ska göra när det gäller dessa utmaningar? Finns det tillräckligt med resurser för det arbetet?

Tack, talman!

Det pågår ett arbete ute i skolorna här. I höstas var jag faktiskt på besök till Godby högstadium, där man i samband med föräldramöten också informerar om allt arbete som skolan gör.

Jag blev väldigt imponerad av ett projekt som heter Amor. De har en elev från varje klass som arbetar för att motverka mobbning och ensamhet, och de fokuserar på klassanda. De mäter anonymt en gång per månad i klassen för att se om det finns några problem. Om något går ner, försöker de aktivt fånga upp det.

Jag rekommenderar även min egen utbildningsbyrå att åka ut dit och ta med sig information. Många gånger pågår det ett gott arbete som inte riktigt kommer ut. Det här är en jätteviktig och central fråga, hur vi hanterar sociala medier, mobbning och trakasserier.

Tack, talman!

Jag tycker det låter bra att utbildningsministern håller sig ajour med positiva exempel på hur det görs i olika skolor. Det skulle vara en uppmaning och en rekommendation från min sida att verkligen försöka vara i framkant i denna komplexa fråga.

Vi från samhällets sida bör ha resurser för att lära oss mer om detta. Utvecklingen sker i en rasande takt, och även om det nästan är omöjligt att hänga med, är det viktigt att vi vet vad vi behöver stärka för att öka motståndskraften hos barn och unga. Vi vill undvika att de hamnar i obehagliga situationer när det kommer till den digitala världen.

Tack, talman!

Jag kan bara hålla med ledamoten Röblom i det här. Vi ska också komma ihåg att barn och unga speglar vuxnas beteende. Om vi som vuxna använder hårt språk, sprider rykten och visar brist på respekt, både offline och online, så skickar vi signaler om att vi normaliserar samma beteende hos unga. Detta är en viktig samhällsfråga.

Tusen tack, talman!

Jag tror att vi som sitter här alla känner till den fantastiska simulatorverksamheten inom sjöfartsutbildningen i Åbo. Den är långt över vad vi kan prestera här, men vi har något som är väldigt unikt: ett skolfartyg. Vi vet att flera studerande har valt Åland som studieort just på grund av att vi har ett skolfartyg, något som ingen annan har.

Personalen vid Högskolan, Ålands yrkesgymnasium, studerande, tidigare studerande och många politiker anser att det är ett oklokt beslut av landskapsregeringen att avyttra skolfartyget.

Min fråga till utbildningsansvarig är: På vilket sätt moderniseras utbildningen genom att man avyttrar skolfartyget?

Talman!

Att modernisera utbildningen är det arbete som den här arbetsgruppen har gjort för att utveckla sjöfartsutbildningen. Vi måste säkerställa en bra och attraktiv sjöfartsutbildning här på Åland. Att vara en aktör inom sjöfartsutbildningen handlar om mer än bara ett skolfartyg.

Jag vet att Pro Åland hade tidigare, för ett år sedan tror jag, ett seminarium eller en infoträff där det tydligt framkom att det behövs en flexibilitet i examenssystemet för våra sjöfartsutbildningar. Vi behöver anpassa utbildningarna till de tekniska förändringar som sker inom branschen, men också erbjuda utbildning på engelska inom sjöbefäl, eftersom branschen idag är internationell.

Dessutom har vi ju också ett brand här på Åland. Vi erbjuder sjöfartsutbildning både på gymnasienivå och på högskolenivå, och säkerhetskurser på samma ställe. Vi är nog den enda aktören med just den här kompetensen samlad. Jag tror mycket på att vi nu sammanför sjöfartsutbildningen till en enda enhet med en gemensam budget, vilket ger oss goda möjligheter.

Sedan har vi ju Michael Sars som har varit väldigt bra, särskilt för gymnasieutbildningarna. Här försöker vi nu se vad vi kan göra när det gäller praktik och de olika utbildningsmomenten. Går det att samverka med rederier eller andra aktörer inom sjöfarten just nu, där vi kan använda den kompetens som finns här på Åland? Vi behöver använda resurserna smart.

Tack, talman!

Det var ett intressant svar, men det har ju ingenting att göra med min fråga.

Man omstrukturerar sjöfartsutbildningen, man vill utveckla den och skapa ökad flexibilitet och man vill se på tekniska förändringar. Men är det kanske ett inköp av en däcksattrapp för 50 000 som är den tekniska förändringen?

Att man vill utbilda på engelska, självklart! Men Michael Sars har ingenting med det här att göra. Michael Sars är unik. Det finns inga attrapper för till exempel manskapet. De behöver ut på en riktig båt, tillsammans med pedagogisk kompetens, och få lära sig i verkliga livet hur saker och ting fungerar.

Jag stöder att man utvecklar sjöfartsutbildningen, men jag kan inte stöda att man ska avveckla den. För det är ju det man gör när man tar bort skolfartyget Michael Sars. Snarare borde man försöka söka ytterligare möjligheter att använda sig av skolfartyget.

Tack, talman!

Jag tycker nog att jag har svarat på frågan, men kanske ledamoten väljer att inte lyssna.

I dag så har vi ett intentionsavtal med Axferries där det framgår att man aktivt ska arbeta med sjöfartsnäringen och sjöfartsutbildningen. Detta innebär att man ska ta emot praktikanter och långsiktigt bygga upp kunnande samt bereda marken för framtida rekryteringar.

Därtill handlar det också om samarbeten. Jag har även deltagit i möten med både högskolan och gymnasiet, där Axferries säger att det är möjligt för en lärare att följa med på en båt, för att genomföra dessa utbildningsmoment.

Talman!

Det här förutsätter ju att Axferries vinner upphandlingen. Finns det något sådant redan planerat från landskapsregeringens sida? Om Axferries inte vinner upphandlingen utan ett annat bolag vinner, så mig veterligen är språket ombord på Finferries fartyg finska. Vi kan ju knappast skicka våra studerande dit, det känns nog lite märkligt. Vi har även vår ekonomipersonal som också nyttjar skolfartyget nu.

Utbildningsministern sade i radion att det här är ett sätt "att modernisera utbildningen". Men på vilket sätt moderniserar man utbildningen? Att ha ett gott samarbete med näringslivet är ingenting nytt; det har sjöfartsbranschen haft i många år.

Nej, bästa ministern och regering, tänk om, tänk nytt! Behåll skolfartyget och utveckla verksamheten mera istället för att ta bort det.

Tack, talman!

Det handlar inte om huruvida utbildningen sker på Axferries eller inte, eller om de vinner eller inte.

Landskapsregeringen har gått in för att arbeta mer konstruktivt. I en upphandling så sätts det in i intentionsavtalet att man ska samarbeta med utbildningen. Det har ingenting att göra med om Axferries vinner eller inte; det är något som ledamoten verkar ha missförstått.

Detta är ett sätt att arbeta inom flera utbildningar, att man har nära kontakt med näringslivet. Man kan också inkludera utbildningsmoment både inom den privata och den offentliga sektorn. Det handlar om att ta vara på samhällets resurser och att tänka långsiktigt ur ett ekonomiskt perspektiv för hela landskapets ekonomi.

Talman, minister Zekaj, ledamöter och åhörare!

Jag tänkte tala om upphandlingen av sekreterartjänster. Vi har läst och hört att det är flera tusen diktat som inte är utskrivna. Kvaliteten har varit ganska diskutabel, det krävs rättningar och även sekretessen har ifrågasatts. Man gick på en konsults rekommendation och orsaken var inbesparingar.

Min fråga är: Tänker man fortsätta på linjen att upphandla sekreterartjänster externt?

Tack, talman!

Tack ledamot Lindén. När vi ser på hur den här upphandlingen har planerats och verkställts, kan vi konstatera att den ursprungliga planen var att detta skulle komma igång i september. Därefter har det gjorts en justering av tidsaxeln för projektet.

De bekymmer som ledamoten redogör för är, som sagt, bekymmersamma. Dessa har delvis baserats på en rapport, en utvärdering och en kartläggning av de aktuella tjänsterna. Huruvida organisationen ska fortsätta med diktamen eller hur detta ska lösas är något som för närvarande utreds inom organisationen för att nå en slutsats.

Jag kan inte svara på frågan här och nu om hur man avser att gå vidare, eftersom det är en verksamhetsfråga som hanteras på en annan nivå.

Däremot kan jag informera om att organisationen har förstärkts med ytterligare ett tiotal sekreterare för att komma ikapp, och det görs ett gediget arbete på den fronten.

Vad gäller avtalets framtid kan jag inte ge något svar här och nu. Vi kommer att ha ett styrelsemöte den 12 december, där de beslut som behöver fattas kommer att tas.

Tack minister Zekaj. Det var nästan en enig läkarkår som gick ut med insändare och skrivelser till ledningsgruppen. Läkarfacket, enligt de uppgifter jag har fått, har försökt få audiens hos både ledningsgruppen och styrelsen för att diskutera hur detta ska hanteras i framtiden. Tyvärr har man inte fått någon audiens.

Är ministern öppen för att träffa representanter för läkarkåren i denna fråga?

Tack, talman!

Jag är alltid öppen för att träffa människor som vill diskutera.

Det är viktigt att vi skiljer på vad en minister ska besluta om och vad en oberoende organisation har beslutsrätt och mandat för. När det gäller framtiden för den här tjänsten så vidhåller jag att det behöver lösas inom myndigheten, och jag vet att man arbetar med frågan. Jag kommer att be om en statusuppdatering på det.

Jag har personligen initierat kontakt, inte bara med läkarföreningen, utan även med andra grupper inom branschen. Jag är absolut öppen för att träffa representanter och har en pågående diskussion med dess ordförande för att ses för en dialog.

Tack för det, minister Zekaj. Det låter bra.

Man kan säga att det är en separat myndighet, men den separata myndighetens verksamhetsramar bestäms av den rambudget som finns. Det var det uteslutande motivet för att man upphandlade detta externt, har jag fått veta efter att ha talat med styrelseordförande.

Jag anser att landskapsregeringen också har ett ansvar gentemot styrelsen och hur styrelsen har hanterat den här frågan. Det gläder mig att minister Zekaj är öppen för att träffa representanter, inte bara från läkarfacket utan även från verksamheten i övrigt. Detta korrelerar också med det som står i regeringsprogrammet: ökat inflytande för personal och patienter i verksamheten. Jag tackar för det.

Tack, talman!

Naturligtvis är vi lika angelägna om personalinflytande, och jag är helt säker på att även ÅHS arbetar med den här frågan.

Självklart är det så att regeringen styr via ramar. Det är så vi arbetar och det är så vi ska arbeta. Vi ska inte gå in och styra hur verksamheten planerar eller verkställer olika typer av utvecklingsprojekt. Det här är ett sådant projekt.

Jag är helt öppen för att ha en diskussion. Vi har haft en pågående diskussion här med styrelsen i olika sammanhang, och vi har den kanalen öppen.

Som jag nämnde tidigare, så kommer jag vilja träffa läkarföreningen. Vi har en tråd på mejlen för att ses och diskutera förutsättningslöst. Men det finns ingenting som antyder att vi skulle gå in och styra det här projektet i sig.

Tack, talman!

Min fråga rör mobiltelefoner och sociala medier. Användningen av dessa har krupit ner i åldrarna och smugit sig in i våra liv på förhållandevis kort tid. Det blir allt vanligare att våra unga ålänningar spenderar en större del av sin vakna tid framför skärmar. Detta är en skadlig utveckling som medför stora utmaningar för samhället, och skolorna märker av detta, bland annat i form av hur mobbning har utvecklats.

Nuförtiden är det vanligt att mobbning sker via sociala medier, och lärarna upplever att de inte har tillräckliga verktyg för att hantera denna nya verklighet. Så min fråga är om landskapsregeringen överväger ytterligare åtgärder för att ge skolorna de verktyg som behövs för att hantera denna situation?

Tack, talman!

Först och främst behöver man komma ihåg att användningen av digital teknik i skolan är en förutsättning för en god, allmän digital bildning redan i tidig ålder.

Landskapsregeringen har nyligen fastställt rekommendationer som lyfter fram elevernas och studerandes rättigheter och skyldigheter gällande användning av egna mobila enheter. En av orsakerna till detta är att det ska skapa arbetsro och begränsa användning som stör koncentrationen och lärandet.

Den åländska lagstiftningen innehåller för närvarande ingen skrivning som förbjuder användning av mobila enheter. Skolorna har inte lagligt stöd att förbjuda mobila enheter, men användningen under skoltid kan regleras med stöd av nuvarande lag. Av den anledningen uppmanar landskapsregeringen nu skolorna att aktivt och tydligt beskriva i sina ordningsregler och i trivselstadgan hur användningen av mobila enheter ska ske, samt vilka konsekvenser som gäller om elever och studerande bryter mot reglerna.

Ledamoten känner till att jag har nämnt i andra sammanhang att vi just nu ser över barn- och grundskolelagen. Jag skulle vilja ha in en tydlig skrivning kring digitala enheter och mobiltelefoner i själva lagstiftningen, inte enbart som en rekommendation, utan att vi också kan föra in detta i lagstiftningen idag.

Tack, herr talman!

Det glädjer mig att ni funderar på det här. Rekommendationer är just rekommendationer, och jag vet inte hur det kommer att utfalla. Kommer lärarna att känna att de har mandat att ta mobiltelefonen, trots att det inte finns lagstöd? Kommer det att gå att förhindra det här skadliga beteendet med de här rekommendationerna? Vi får se.

Klart är i alla fall att det behövs verktyg. Vi vet att både Australien och Danmark har förbjudit sociala medier för ungdomar upp till ungefär högstadieålder. Danmark har också flaggat för att de inom kort kommer att gå vidare med att förbjuda mobiltelefoner i högstadieskolor.

Personligen anser jag att ett förbud mot mobiltelefoner i högstadieskolor absolut kan vara rätt väg att gå. Det ligger inom vår lagstiftningsbehörighet och skulle ge skolorna ett tydligt mandat att hantera frågor som exempelvis mobbning via sociala medier och det skulle ge eleverna ro att studera.

Kan ministern precisera lite, är det alltså ett förbud som landskapsregeringen överväger?

Tack, talman!

Först och främst handlar det om en rekommendation. Vi arbetar för närvarande med att se över barnomsorg- och grundskolelagen, och hur det är möjligt att införa ett direkt förbud. Detta var också en diskussion jag hade med Finlands undervisningsminister i aftonskolan, där vi pratade om hur man har hanterat dessa frågor lagligt i Finland. Det pågår mycket diskussioner om huruvida detta bryter mot den finska grundlagen eller inte, och det är något vi just nu undersöker närmare.

När det gäller mobbning fick jag tidigare en fråga från ledamot Röblom angående mobbning och trakasserier som sker på sociala medier. Det är en svår situation att hantera utifrån skolans perspektiv och den lagstiftning som finns. Därför är det mycket viktigt att vi tar ett aktivt grepp och diskuterar hur mobila enheter och digital teknik används. Digital teknik kommer alltid att finnas, men hur hanterar vi det? Det är en viktig fråga.

Tack, herr talman!

Ja, om det finns problem med lagstiftningen och har vi behörighet så vi kan alltid pröva. Vi har en självstyrelse av en anledning.

Men just den här frågan om mobbning – hur ska man hantera den? När mobbningen sker via mobiltelefoner verkar det för mig så att om mobiltelefonerna inte finns, skulle eleverna kunna fokusera mer på sina studier. Det skulle ge dem en lugn plats där de kan vara utan den här typen av påtryckningar. Jag tycker att det är en bra idé.

När vi pratar om förbud har vi genom tiderna alltid förbjudit saker för barn för att skydda dem, som alkohol och tobak. Nyligen har vi arbetat med tobakslagen, där det blir förbjudet för ungdomar att köpa nikotinpåsar. Förbud när det gäller ungdomar och barn, särskilt när det handlar om nya företeelser, är något vi behöver agera på. Jag hoppas att vi kan komma vidare i den här frågan.

Tack, talman!

Det är allvarligt när barn och unga inte känner sig trygga, till exempel i skolan eller under sin fritid, särskilt när de blir utsatta för mobbning på sociala medier. Här ser vi att vuxna och föräldrar har ett stort ansvar. Idag kan vi tydligt se hur vissa vuxna beter sig, de använder hårt språk, sprider rykten och visar brist på respekt för varandra.

Detta är en viktig samhällsdiskussion om hur vi kan behandla oss själva och varandra med respekt.

Talman!

När vi talar om civil beredskap på Åland handlar det i grunden om något mycket konkret. Kommer ambulansen när den behövs, oavsett om det är natt, storm eller mitt i högsäsong?

Åland är ett isolerat ö- och skärgårdssamhälle. Vi kan inte alltid räkna med en snabb förstärkning utifrån. Därför är det avgörande att ambulansberedskapen dimensioneras utifrån behov och risk, inte utifrån en i förväg fastställd kostnadsram.

Redan idag saknar Åland politiskt fastställda servicenivåbeslut för den prehospitala sjukvården. Det innebär att beredskapen riskerar att formas lite baklänges, när man först sätter en ekonomisk ram och sedan anpassar servicen därefter.

Samtidigt har Finland på nationell nivå valt att kraftigt stärka den civila krisberedskapen genom betydande statliga satsningar och genom att tydligare slå fast hur beredskapen ska dimensioneras vid kris och undantagsförhållanden.

Min fråga blir därför: Hur resonerar lantrådet själv kring behovet av att politiskt fastställa servicenivåer och beslut för ambulanssjukvård? (… taltiden slut).

Talman!

Om ledamot Holmberg-Jansson ville ha ett fullödigt svar på frågan som har ställts till hälso- och sjukvårdsministern, som operativt arbetar med dessa frågor.

Jag kan svara utifrån det jag känner till. När det gäller hälso- och sjukvårdens beredskap handlar det inte om det säkerhetspolitiska läget, utan beredskapsfrågorna är en väsentlig del av hälso- och sjukvården. Beredskap och hälso- och sjukvård har alltid hanterat allt från stora olyckor, och det finns till och med en disciplin inom hälso- och sjukvården som heter katastrofmedicin. Man har alltid hanterat beredskapsfrågor. Det är klart att om vi får ett väldigt skarpt läge av en eller annan orsak, då blir det en fråga för riket.

Men när det gäller hälso- och sjukvårdens beredskap, så det viktigaste vi har, särskilt när vi pratar om regionerna och framförallt skärgården, är helikoptern. En av orsakerna till att vi har helikopterverksamhet på Åland är att den är skärgårdens ambulans och är extremt viktig.

Sedan har vi sjöräddningen och sjöbevakningen. I mindre akuta fall kan man också använda sig av skärgårdsfärjorna.

Men är det ett akut läge, en livshotande olycka eller ett livshotande sjukdomstillstånd, då ska man så snabbt som möjligt till ett större sjukhus, till Mariehamn eller till Åbo exempelvis. Då är det helikopter som gäller, förutsatt att det går att flyga. Om det inte går att flyga, så behöver man göra det man kan på plats. Där finns det en förordning som reglerar verksamheten, där hälso- och sjukvården ska samordna verksamheten inom den prehospitala akutsjukvården. Man ska också ge ut anvisningar som beaktar regionala särdrag. ÅHS ska årligen samla in nyckeltal som finjustera sin service.

När det gäller den prehospitala sjukvården på plats, och om vi nu pratar om skärgården, så har jag blivit informerad alldeles nyligen att det pågår ett standardiseringsarbete. Det förs diskussioner mellan ÅHS och skärgårdskommunerna. Tidigare har det varit upp till kommunerna själva att ha egna räddningsavtal med räddningsmyndigheterna. Nu försöker man se hur man kan standardisera detta. Vad behöver man kunna ge för mediciner? Vad ska delegeras? Vad behöver man för utrustning? Det här är ett pågående arbete som man lägger en hel del krut på just nu.

Min uppfattning är att man arbetar med frågan och tar steg framåt.

Talman!

Jag skickade frågan i förväg till lantrådet, eftersom jag anser att lantrådet har det övergripande ansvaret för vår beredskap.

De som arbetar inom ambulansverksamheten beskriver i dag ett tydligt ökat tryck, dels på grund av en åldrande befolkning, dels på grund av färjetrafik, turism och genomfart.

I praktiken innebär detta att det under dagtid vistas betydligt fler människor här än vad folkbokföringen visar, för beredskapen är detta avgörande. Olyckor och akuta insatser följer nämligen inte folkbokföringen.

Min följdfråga till lantrådet, som har det yttersta ansvaret för beredskapen på Åland, blir därför: Har landskapsregeringen säkerställt att den faktiska dagbefolkningen och trafikintensiteten fullt beaktas när den prehospitala beredskapen analyseras och dimensioneras?

Talman!

Ledamoten ställer en synnerligen operativ fråga till mig. Jag utgår från att det pågår en diskussion mellan ÅHS och landsbygdskommunerna samt skärgårdskommunerna. Det är klart att detta är något som måste följas upp. Har man tillräckligt med personal och tillräckligt med ambulanser och så vidare?

Jag vill ändå understryka att det viktigaste i urakuta situationer är att man snabbt kommer till ett sjukhus, för att kunna stoppa en blödning eller förhindra ett allvarligt sjukdomstillstånd.

Min uppfattning är att det finns en lyhördhet hos ÅHS, och det finns absolut också en lyhördhet i landskapsregeringen.

Talman!

Tack för svaret lantrådet. Det är viktigt att det tas fram ett servicenivåbeslut och att lantrådet verkligen är involverad i det. Det får inte vara så att pengapåsen bestämmer var servicenivån läggs, eftersom det kan påverka hur många ambulanser vi har på Åland, särskilt med tanke på vårt läge.

Jag vill också avsluta med en fråga, om jag hinner. På Åland har vi en stark frivilligsektor med frivilliga brandkårer. Tidigare hade de bilar som var anpassade för att kunna ta in bårar med mera.

Min fråga blir därför: Hur ser landskapsregeringen på den frivilliga sektorns roll i den prehospitala beredskapen? Finns det planer på att stärka deras förutsättningar genom ett tydligare uppdrag och nödvändig grundläggande utrustning för att stärka beredskapen på hela Åland? Vi har ju dem i alla kommuner.

Talman!

Det finns nog ingen, varken i den här salen eller utanför, som inte är väldigt tacksam över de frivilliga brandkårens insatser i alla upptänkliga sammanhang. Absolut.

Den frivilliga räddningsverksamheten är en kommunal verksamhet.

Jag sätter ändå en stor tilltro till den nya räddningsmyndigheten, att de kan samordna och fokusera på att utbilda sin personal. ÅHS kan också bidra om det behövs delegeringsbeslut för att ge vissa mediciner eller liknande.

Tidigare fanns det en legendarisk akutläkare vid namn Jan Österberg, som utvecklade den akuta sjukvården på Åland. Han hade en specifik idé om att utbilda den frivilliga brandkåren, så att de som körde ambulans skulle kunna hjälpa till på plats. Jag uppfattar att det är den vägen vi ska gå och utnyttja de frivilliga och intresserade resurser som finns. Jag har tilltro till att räddningsmyndigheten ser till att man får erforderlig utrustning och delegeringsbeslut.

Jag vill också påpeka att hela Åland är ett örike mitt i Östersjön. Vi är utsatta. Ibland är det så att vi helt enkelt inte kan ta oss härifrån, inte ens med en Superpuma. Vi lever i ett riskscenario hela tiden, till skillnad från dem som bor i Stockholm eller Helsingfors, där man kanske har en halvtimme till ett universitetssjukhus.

Talman!

I Ålands budget för 2025 dök trafikförseelseavgifterna för första gången upp som ett separat budgetmoment, 89210. Enligt den av Ålandsdelegationens fastställda behörighetsfördelningen skulle landskapsregeringen få intäkterna från trafikförseelseavgifterna. Dessa avgifter har budgeterats som intäkter för åren 2025 och 2026, med ett belopp på 50 000 euro.

Jag har här information om trafikförseelseavgifter som ålänningar har ålagts. Det står angivet att avgiften ska betalas in till Oikeusrekisterikeskus. Borde inte ålänningars trafikförseelseavgifter betalas direkt till Åland istället? I lagen står det rent av att dessa ska tillfalla landskapet.

Talman!

De här avgifterna tillfaller landskapet. Det är viktigt att komma ihåg och förstå. Samma fråga var uppe när vägtrafiklagen behandlades. Det är däremot Rättsregistercentralen som uppbär avgifterna, vilket de gör för hela landet.

Det är också så att dessa trafikförseelseavgifter inte går till Ålands polismyndighet. Det kan ge intrycket av att man är väldigt frikostig med att dela ut trafikförseelseavgifter för att förbättra sin egen budget. De går till landskapet som lagen säger, även om de uppbärs av Rättsregistercentralen.

Jag har också förstått att det på själva fakturan står ett namn på finska som betalningsmottagare, och att det svårligen kan rättas till på något sätt.

Talman!

Ja, det är ett intressant budgetmoment. Budgetförverkligandet för 2024 var 17,9 %, och det kan man förstå, eftersom det var en helt ny företeelse.

Jag skulle vilja ge en hälsning till landskapsregeringen och påpeka att det kan finnas skäl att följa med budgetförverkligandet före år 2025 när det gäller det här momentet. Det kan nämligen bli något helt annat än tidigare år, med tanke på bland annat överviktsavgifter som kan ge femsiffriga belopp direkt. Det kan kasta en hel del där.

Det som fortfarande får mig att fundera är varför åländska trafikförseelseavgifter tar en genväg via Rättsregistercentralen innan de kommer till landskapsregeringen. Borde de inte komma direkt till landskapet Åland i enlighet med lagens anda och mening?

Talman!

Jag vill först ta ett sidospår. Det är viktigt att understryka att de som får en vägtrafikförseelse också får ett informationsbrev på svenska i detta sammanhang. Det enda som är på finska är namnet på Rättsregistercentralen.

När det gäller rättsregistercentralen så ansvarar de för all administration och byråkrati, allt från verkställighet till indrivning. Det är en resursbesparande åtgärd för att minska administrationen genom att låta en enhet, som sköter detta för hela landet, även ta hand om det för Åland. Detta är en effektiviseringsåtgärd som fungerar mycket bra, åtminstone från polismyndighetens sida.

Talman!

Jag konstaterar att jag har fått svar på den första frågan, men inte riktigt på den andra.

Jag anser att det vore mer i enlighet med lagens anda och Ålandsdelegationens beslut från den 20 oktober 2024, där det konstateras att det ingår i landskapets behörighet gällande vägtrafik att lagstifta om administrativa påföljder med karaktären av sanktioner. Det finns ett mandat för Åland att kunna skriva in detta i landskapslagen.

Jag efterfrågar därför ett bättre system för detta, där det verkligen skulle tillfalla landskapet direkt, som det ursprungligen var avsett.

Ja, pengarna tillfaller landskapet. De går till landskapet och ingen annan.

Däremot sköts administrationen och det byråkratiska arbetet, från verkställighet till indrivning, av Rättsregistercentralen som hanterar motsvarande uppgifter för hela landet. Man kan se det som att köpa en tjänst av den organisationen.

Pengarna kommer till landskapet. Den åländska polisen är involverad. När man får en trafikförseelse får man också en informationsblankett som är anpassad till den åländska lagstiftningen, och den är på svenska. Vid betalningstillfället står det "betalningsmottagare", och då anges Rättsregistercentralen på finska, precis som när du går in på "Min skatt" så kommer du in på sidan "Vero.fi".

Talman!

Landskapsregeringen månar om de offentligt anställda. Det kan vi se genom det nya treåriga tjänstekollektivavtalet som kommer att ge de offentligt anställda en löneförhöjning på ungefär 6,7 %.

Jag undrar om landskapsregeringen även månar om dem som är anställda inom den privata sektorn?

Arbetslösheten stiger och den kommande vintern kan bli tuff, särskilt med tanke på byggbranschens brist på kommande projekt.

Så min fråga är: Finns det någon beredskap att snabbt agera om arbetsbristen uppstår inom byggbranschen under den kommande vintern?

Tack för en mycket aktuell fråga. Arbetslösheten är oroväckande, men prognosen visar ändå att den kommer att minska. I oktober såg vi att arbetslösheten sjönk till under 5 % som helhet.

När det gäller byggsektorn så har de ofta tufft i konjunkturer. Vi är lite inne i en lågkonjunktur. Jag anser att vi har varit nere på botten och skrapat och är nu på väg uppåt.

Vi har dock inte några snabba verktyg för att åtgärda situationen. Genom Fastighetsverket prioriterar man så gott man kan med projekt som bidrar med arbetstillfällen. Grannhuset är i full renovering, självstyrelseparken här utanför före det och andra projekt är också på kommande.

Det som är glädjande är att vi snart ska presentera en ändringsbudget här i lagtinget. I den fyller vi på investeringsstöden. Under hösten har det kommit in flera projekt som bidrar till byggbranschen. Det handlar framförallt om turism och industri, där det just nu finns flera ansökningar. Det är mycket positivt att vi snart kommer att se en större efterfrågan på byggprojekt, åtminstone utifrån vad näringslivet planerar.

Talman!

De signaler jag har fått från vissa håll inom byggbranschen tyder på att situationen ser lite skralt ut, så det är jättebra om det finns en renoveringsplan från Fastighetsverket.

Det finns också ytterligare underlydande myndigheter som kanske skulle kunna titta på behovet av mindre renoveringar eller andra åtgärder för att stimulera arbetssituationen inom byggbranschen, just under vintermånaderna, som annars är en tuff tid för branschen.

Det är viktigt att man på något sätt säkerställer byggbranschen. Annars finns det en risk att folk söker sig till andra branscher och när behovet väl uppstår så ståt vi inför en brist på kunnig arbetskraft inom byggsektorn.

Tack, talman!

Som sagt, det här är en väldigt aktuell fråga. Vi ska också minnas att byggbranschen nyligen har genomgått en period av rekord, både under 2022 och till viss del under 2023, för att nu ha sjunkit ner till botten. Det har varit en mycket svängig tid för branschen, och det är verkligen tufft.

Det är också värt att påpeka att det finns stora skillnader inom byggbranschen beroende på om det handlar om nybyggen eller renoveringar. Vissa aktörer har mer att göra, medan andra har mindre arbete totalt sett.

En positiv aspekt är att räntorna och inflationen verkar vara på väg ner. Förhoppningsvis kommer detta att leda till fler nybyggen och fler bygglov framöver. Vi för en aktiv politik som syftar till att stärka hushållens ekonomi, vilket i sin tur bör gynna byggbranschen på sikt.