Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Tack, talman!

Vi har en blankettlag om konsumentsäkerhet på bordet. För Ålands del handlar det mycket om att genomföra EU:s förordning om allmän produktsäkerhet samt en rad olika direktiv.

Bakgrunden till initiativet från EU är att allt fler varor från tredje land, som exempelvis Kina, importeras och säljs till lokala konsumenter. Dessa varor tillverkas kanske inte alltid på ett säkert sätt, vilket gör frågan om tillsyn mer angelägen än någonsin.

Tidigare har vi haft en blankettlag inom detta område, och till följd av den nya förordningen samt Finlands nya lag behöver vi också uppdatera vår lagstiftning. Den kommer i huvudsak att vara densamma som Finlands nya lag, men förstås med Ålands anpassningar, såsom det svenska språket och vår myndighetsstruktur.

Vidare föreslår vi att centralisera tillsynen till ÅMHM, eftersom de har bäst kompetens inom detta område. Idag har nämligen landskapsregeringen tillsyn över kosmetiska produkter, medan ÅMHM har ansvaret för i princip alla andra produkter som berörs av lagen.

Vi ska inte heller sticka under stol med att det finns vissa resursutmaningar för att genomföra denna tillsyn, vilket ofta är fallet när det kommer EU-krav. Vår småskalighet har inte heller ett stort behov av den här sortens tillsyn som ofta kommer från EU-nivå. Dessutom är det svårt att inneha all den expertis och utrustning som behövs för att utföra vissa uppgifter, som provtagning och liknande.

Samtidigt har vi inlett ett arbete med att få till en överenskommelse där Säkerhets- och kemikalieverket skulle utföra vissa uppgifter istället. Detta hör ihop med en större fråga som rör området med kemikalier. Det är kanske inte en behörighet vi har alltför stor nytta av, men det är en utmaning. Vår småskalighet kanske inte har nytta av det, men vi försöker ha så goda samarbeten som möjligt och ingå överenskommelseförordningar där det krävs, bland annat med Säkerhets- och kemikalieverket.

Men vad har den här lagen för konsekvenser för näringslivet? Vid första anblick kan man tänka; nej, inte mer byråkrati och mer tillsyn, vilket ofta är fallet. Men i det här fallet minskar den lite samtidigt. Tillsynsmängden ökar visserligen något, men det mesta kan ändå utföras i kombination med andra tillsyner som redan görs idag. Samtidigt lyfts också en del krav bort för de som levererar så kallade konsumtionstjänster.

I Finlands konsekvensbedömning, som också beskrivs i lagförslaget, räknar man med att företagen i denna kategori minskar sin administrativa börda med 15 till 20 procent i förhållande till den tidigare lagen. Så det är en tumme upp där. Det passar väl bra att avsluta med det positiva. Tack, talman!

Talman!

Tack till minister Josefsson för presentationen av ett lagförslag som tyvärr till stora delar är bristfälligt. Jag kommer att återkomma till detta i vårt gruppanförande.

Lagförslaget omfattar 33 sidor, men ordet "tillväxt" nämns överhuvudtaget inte. Lagförslaget saknar en tillväxtkonsekvensbedömning, och det vi lär oss när vi läser lagförslaget är att det i riket ledde till merkostnader på 3,3 miljoner för de finländska företagen. Dessutom medför det mer byråkrati i form av översyn. De siffror som minister Josefsson nämner, om en minskad administrativ börda på 15 till 20 %, nämns överhuvudtaget inte i detta lagförslag.

Tack, talman!

Jag tror att vi i så fall har läst olika lagförslag, för det står tydligt att det handlar om en minskning av den administrativa bördan med 15 till 20 procent. Det finns inte en pengasumma angiven, men det finns med i lagförslaget.

Jag har själv försökt fundera tillsammans med lagberedningen på vilken stämpel vi kan sätta på det här lagförslaget. Medför det mer byråkrati eller minskar det? Det är svårt att säga, så det kanske får en neutral stämpel. Det beror på. Vissa företag ökar lite, medan andra får mindre.

Talman! Ett annat exempel på när minister Josefssons ord skiljer sig från lagförslaget, handlar det om termen "Ålands anpassningar", som minister Josefsson nämnde i sitt anförande. I lagförslaget talas det om att hantera avvikelser, vilket ger intrycket av att avvikelserna handlar om de områden där Åland utövar självstyre.

Jag vill passa på att varna för detta smygande språkbruk. Att kalla åländsk lagstiftning för avvikelse, det borde vi överhuvudtaget inte göra några lagförslag.

Tack, talman!

Det här med resurserna på ÅMHM och det ökande ansvaret som läggs på myndigheten är något vi har kunnat följa under åren. Det blir mer och mer, och resursfrågan är alltid något vi diskuterar.

I förslaget står det att man för närvarande inte har resurser att ta ansvar för tillsynen över konsumentprodukters och leksakers säkerhet. Man har inte resurser till det. Översynen av kosmetika ligger på landskapsregeringen, och det görs inte heller i dagsläget.

Vi vet också att det kan komma lagstiftning, och det är lagstiftning på gång i riket som kan innebära ytterligare arbetsuppgifter för ÅMHM. Upplever ministern och landskapsregeringen att vi har något slags grepp om vad det är vi egentligen ålägger ÅMHM? Eller är det här är något vi borde diskutera mer ingående?

Tack, talman!

Det är en mycket bra och relevant punkt som ledamoten lyfter fram. Många gånger har man tillfört fler uppgifter och mer tillsyn till ÅMHM, även landskapsregeringen, utan att kanske tillföra mer resurser. Som sagt, ofta är detta kopplat till nya EU-direktiv och annat. Det här är en utmaning vi står inför.

Jag brukar prata tillsammans med ÅMHM om att försöka skapa "luft", för det kommer alltid att komma nya krav som vi behöver uppfylla. Jag vet att styrelsen arbetar aktivt med att se över lagstiftningen för att kunna minska på vissa områden och därigenom skapa så kallad "luft" för att göra det möjligt att hantera de kommande krav som troligtvis kommer. Det är den linje det går till.

Tack, talman!

Den här luften och vad man nu sätter för betydelse i det ordet. Jag hoppas att det också innefattar att det inte är ett för skört system på ÅMHM, att de är utsatta, om någon blir sjukskriven så bromsar det hela processen.

Det handlar inte bara om människors säkerhet och trygghet för konsumenter, utan det är också en effektivitetsfråga för näringslivet när det gäller tillstånd, uppdateringar och att kunna komma till skott och ställa frågor. Det är oerhört viktigt att denna myndighet får de resurser den behöver för att göra ett gott jobb.

Jag vill bara påpeka, inte till ministern utan mer till utskottsbehandlingen, att detta är något vi behöver titta närmare på.

Tack, talman!

Jag kan bara hålla med. Ledamoten lyfte ändå en viktig punkt. Detta samtidigt är en näringspolitisk åtgärd. Man kan svänga på myntet, ju lättare vi gör det för näringslivet, desto enklare blir kontrollerna och det blir också mer tidseffektivt för myndigheten. Detta är något vi har stort fokus på. Vi går igenom den existerande lagstiftningen och försöker identifiera och förbättra processer. Kan vi digitalisera vissa tillståndsprövningar och annat? Det arbetet pågår för fullt, och jag upplever att myndigheten tar det på största allvar. Vi har en mycket god dialog.

Jag tror att det behöver förbättras, när det kommer nya lagförslag är det viktigt att försöka förankra dem, och detta gäller överlag, inte bara för den här typen av tillsyn.

Tack, talman!

Jag lyfter lite samma fråga. Det står nämligen i förslaget att de tillsynsuppgifter som är kopplade till den här lagstiftningen har ÅMHM i dagsläget inte gjort. De uppgifter som landskapsregeringen har ansvar för har inte heller blivit utförda. Nu väljer landskapsregeringen att överlämna allt detta till ÅMHM.

Det finns en övervägning om en omvärdering av resursfrågan, men det saknas en ekonomisk analys i lagförslaget. Jag har svårt att förstå helhetstänket som landskapsregeringen har när det gäller ekonomi. Det tidigare lagförslaget innebar två nya tjänster, och jag vet inte hur många nya tjänster som detta förslag innebär. Samtidigt har landskapsregeringen sagt att man ska minska med 30 årsverken per år. Hur ska detta gå ihop?

Tack, talman!

Det är en svår ekvation, så är det. Men det är därför vi är här och gör jobbet.

När det gäller ekonomin, antalet årsverken och vilken budget ÅMHM och landskapsregeringen har, så återkommer vi förstås till detta varje år när vi presenterar budgeten.

Tidtagare när det har kommit sådana här lagförslag så har man kanske inte uttryckligen skrivit ut vilka resursbehov som finns. Det står tydligt hur många årsverken det finns för att uppfylla den här tillsynen. Tidigare har jag upplevt att man kanske har gömt undan detta för att slippa diskussionen.

Jag vill vara transparent och visa att detta är en utmaning vi har, och det kommer fortsättningsvis att vara en utmaning för vår småskalighet när det kommer nya EU-krav, som det gör varje år.

Talman!

Till den delen har vi absolut en samsyn. Det är inte bara jag, utan många med mig, som tycker att ÅMHM gör ett väldigt viktigt arbete. Vi har säkra livsmedel och en djurhälsa som vi vågar stå upp för.

Men det är ekonomin som är den röda tråden. Varje lagförslag som nu kommer från landskapsregeringen är kostnadsdrivande, och det finns inget resonemang i lagförslaget om hur man har tänkt hantera detta. Det tycker jag är en svaghet, särskilt med tanke på de ekonomiska tider vi har.

Jag vill också nämna, och det sades tidigare här i salen av ledamot Wille Valve, att landskapsregeringen inte längre får skriva i våra egna lagförslag att det är en avvikelse från Finland. När vi har egen lagstiftningsbehörighet så är det vår lag som gäller. Det är inte en fråga om annat.

Tack, talman!

Man kan alltid önska betydligt bättre ekonomiska konsekvenser. Jag tror inte att det passar sig i ett lagförslag att skriva i detalj hur man ska finansiera. Det gör man i en budget. Lagförslagen beskriver vilka konsekvenser de har, och sedan löser man ekonomin. Så är det.

Det är viktigt att vara tydlig med att det finns ekonomiska konsekvenser. Den andra delen handlar om att försöka lösa dessa ekonomiska konsekvenser. Jag tycker att lagförslaget tydligt beskriver de ekonomiska konsekvenserna. Vi löser det budgetmässigt och vi försöker också lösa detta genom en överenskommelseförordning. Det kan i sig medföra vissa kostnader, men i det här fallet tror jag att det är den smartaste vägen att gå.

Tack, talman! Tack, minister Josefsson!

Jag blev nöjd när jag såg i lagförslaget att landskapsregeringen ämnar hålla sig innanför de ekonomiska ramarna. Jag vill nästan tillskriva det finanspolitiska ramverket, eftersom det sällan tidigare har setts i ett lagförslag.

Det är också bra att man samlar kompetensen för översyn och tillsyn under ÅMHM för att få en kostnadseffektiv organisation. Det är också bra.

Men jag tänkte retas lite och egentligen ifrågasätta. Jag märker att ingen av våra näringslivsorganisationer lämnade remiss. Antingen tycker man att allting är jättebra, eller så tänker man att det spelar ändå ingen roll.

Har ministern reflekterat över om detta är en lagstiftning som egentligen medför nytta att ha behörighet på?

Tack, talman!

Tack för synpunkterna. Frågan är berättigad. I det här fallet har vi i princip rakt av en blankettlag. Jag tror det vore dumt att ha något som avviker kraftigt från vad man har i närliggande regioner. Det skulle bara vara negativt för näringslivet, tror jag.

Det är viktigt att hålla koll på att varor transporteras och säljs över gränserna, framför allt mellan Åland, Sverige och Finland. Det är svårt att säga vilken nytta behörigheten skulle ha. Det har varit på tal i självstyrelserevisionen, särskilt inom kemikalieområdet, och det är en del av detta. Kanske skulle man kunna flytta över. Men man behöver göra en ordentlig konsekvensanalys av det. Det kan ju förstås finnas (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det är så att vårt näringsliv vill ha en konkurrensneutral miljö. Oftast vill man inte på något sätt försämra villkoren eller göra dem mer byråkratiska än vad de redan är i våra regioner.

Kön i lagberedningen växer ständigt, och det handlar om EU-direktiv och implementeringar som kommer i allt snabbare takt och ställer större krav. Frågan är: borde vi politiskt börja fundera på vilken lagstiftning som faktiskt prioriterar det som gör skillnad för ålänningarna?

Vi bör fokusera på Ålands konkurrenskraft och attraktionskraft, snarare än på lagstiftning som bara är en kopia av andra och som skapar ännu hårdare tryck på redan hårt drabbade resurser.

Tack, talman!

Jag tycker absolut att vi borde överväga detta, särskilt nu i samband med självstyrelserevisionen. Det är inte alltid lätt att ge bort eller få nya behörighetsområden, det är bevisat, men jag anser att det är en mycket viktig frågeställning.

Samtidigt tycker jag att vi ska värna om vår självstyrelse och den möjligheten. Man vet aldrig när den kan gynna oss, till exempel när det gäller lotterier och lotteriskatt. Kanske man inte tänkte att den här behörigheten skulle vara så fördelaktig, men vi ser nu att det kan vara fallet. Därför bör vi vara försiktiga med att ge bort behörighet. Man vet aldrig vilken möjlighet den kan ge oss.

Vi står inför en stor utmaning, särskilt med alla EU-direktiv och krav som vi måste förhålla oss till, inte bara när det gäller näringslivet. Så är det.

Fru talman!

Minister Josefsson nämner de ekonomiska konsekvenserna. ÅMHM betonar alltså att de i nuläget saknas tillräckliga resurser, både hos myndigheten och hos landskapsregeringen, för att hantera alla de nya uppgifter lagförslaget medför.

Vem är det tänkt att ska täcka dessa öka kostnader? Är det landskapsregeringen som finansierar dessa tjänster vid ÅMHM? Eller är det de åländska företagen som nu får ökade kostnader och ska finansiera det här lagförslaget? I så fall är det inte mindre arbete för företagen, ja, kanske mindre arbete men kostnaderna ökar. Är det så som det kommer att bli?

Tack, talman!

Som sagt, det här är en fråga som vi får återkomma till när vi presenterar budgeten. I samband med det fastställs också alla avgifter hos ÅMHM. Som näringsminister är jag förstås inte så sugen på att höja avgiften gentemot näringslivet, utan snarare tvärtom. Det är den linjen vi arbetar utifrån.

Vi håller oss inom kostnadsramarna och presenterar ett lagförslag därefter, som förhoppningsvis är väldigt näringsvänligt också.

Fru talman!

Det är lite oklart här om vi får en ökad tillsyn, så att säga. Vi har hört från Finland hur kostnaderna ökar ganska mycket för de finländska företagen, uppemot 3 miljoner. Jag saknar lite konsekvensanalyser, särskilt ekonomiska, i det här lagförslaget. Vad innebär det här för de åländska företagen? Jag hoppas verkligen att utskottet tittar närmare på detta och ser vad det kommer att innebära. Det är viktigt när det kommer lagförslag.

Ledamot Thörnroos nämnde att nu kommer det ett lagförslag till där det krävs mer resurser. Nu har vi två lagförslag i början av plenum med fyra nya tjänster kanske. Det är mycket.

Tack, talman!

Det är positivt att vi är så pass transparenta i lagstiftningen och visar att de nya kraven medför resurser. Som jag nämnde tidigare, vi kan inte sticka under stol med att vi har utmaningar när det gäller att uppfylla alla EU-krav som ställs på oss. Detta gäller även näringslivet.

Därför har vi tagit ett ordentligt grepp om ekonomin, och det är viktigt att prioritera. Vi har ett kostnadstak att förhålla oss till, och vi prioriterar därefter. Vi får återkomma angående den ekonomiska delen.

När det gäller näringslivets kostnader kan man tänka 3,3 miljoner och ta Ålands andel av det. Så det beloppet är inte så stort, det är större konsekvenser för det offentliga i detta fall.

Talman! Bästa lagting.

Vi behandlar idag lagförslaget om landskapslagstiftning om konsumentsäkerhet. Lagförslaget syftar till att öka konsumenternas säkerhet och skydd. En konsument ska kunna lita på att exempelvis en leksak inköpt på Åland är säker och att barn inte kan få i sig smådelar eller giftiga färger enligt de regler som gäller inom EU.

Varför behövs lagen? Ja, hur många av oss har inte handlat något på nätet de senaste månaderna?
En leksak till barnbarnet eller en laddare till telefonen. Hur ofta har vi verkligen kollat varan? Är den testad? Är märkningen korrekt? Är den säker? Det är just för att vi inte ska behöva ställa de frågorna som vi behöver en tydlig lagstiftning.

EU:s nya produktsäkerhetsförordning syftar till att alla varor och tjänster som säljs inom EU, även de som säljs online, ska leva upp till samma krav på säkerhet. Om man väljer att handla direkt från länder utanför EU kan man inte vara säker på att produkterna är i enlighet med EU:s krav på produktsäkerhet. Man bör således i första hand välja våra lokala företag. Väljer man att handla online bör man välja europeiska företag.

Landskapsregeringen föreslår en blankettlag och vår bedömning är att det är ändamålsenligt i detta fall för att säkerställa att vi automatiskt följer samma regler som i riket och i EU. Det är fördelen med självstyrelsen att vi väljer själva vad som fungerar bäst för oss.

Lagförslaget klargör också ansvarsfördelningen. ÅMHM får huvudansvaret för tillsynen medan landskapsregeringen behåller den mer strategiska rollen, att styra och följa upp lagstiftningen.

Så här långt är det rätt självklart och logiskt men samtidigt blir man att fundera kring vilken arbetsbörda alla dessa regler som kommer i en ständig ström från EU ger. Har vi verkligen möjlighet att i vårt lilla samhälle att klara av efterlevande av alla regler? Lagförslaget nämner behovet av mer resurser till ÅMHM. Vidare nämns också en avsikt att söka en överenskommelseförordning där man avser att överföra hela eller delar av förvaltningsbehörigheten gällande tillsynen av produktsäkerheten till riksmyndigheter. Detta kommer förstås med en kostnad men måste ändå anses vara mer realistiskt än att vi ska hantera detta själva här på Åland.

Talman! Jag ser framemot behandlingen i utskottet och att inhämta mer kunskap om konsekvenserna.

För oss liberaler är det viktigt att lagstiftning är begriplig och rättssäker. Det är viktigt att konsumenternas vardag är trygg och det är viktigt att företagen har stabila villkor.

Den liberala lagtingsgruppen står bakom detta lagförslag som helhet. Tack!

Talman!

Precis som ledamoten Pettersson sa, så är fördelen med självstyrelselagen att vi väljer det som passar bäst för oss. Nu kopierar vi faktiskt den finländska lagen om produktsäkerhet.

Min fråga är: Hade det här kunnat göras enklare? Har regeringen och regeringsblocket övervägt ett enklare alternativ?

Om man talar i termer av enkelhet och begriplighet, så blir det ett myller av korsreferenser från den åländska konsumentsäkerhetslagen till den finländska och till EU-lagstiftningen. Det är inte helt lättbegripligt så här.

Nej, jag har inte varit med i diskussionen angående ett enklare alternativ. Jag tänker att det här är något vi får fördjupa oss i lite mer i utskottet och se hur man har resonerat på ett djupare plan än det som vi nu har läst i det här förslaget.

Talman!

Det låter lovande. Jag läste ekonomiutskottets behandling av motsvarande lag. De hörde Finlands näringsliv samt turism- och restaurangförbundet, sektorer som nog har ganska stor betydelse för Ålands näringsliv. Jag ser fram emot en omsorgsfull behandling i utskottet.

Vi ska bestämma vilka höranden vi ska ha. Jag hör vad ledamoten säger, jag antecknar lite här och vi hoppas att det ska vara tillfyllest.

Tack, talman!

Jag ville bara ta tillfället i akt att kommentera något som ledamoten Pettersson tog upp i sitt anförande. I många sammanhang pratar och gnäller man om EU och vad vi ska ha EU till. Här tycker jag att vi har ett tydligt exempel där EU verkligen fyller en funktion. Det handlar om att säkerställa att vi som konsumenter har möjlighet att köpa varor inom unionen och, förhoppningsvis, i stor utsträckning kunna lita på att vi vet vad vi köper och att det är säkra produkter.

Jag ville faktiskt bara ta tillfället i akt att sekondera det resonemanget lite. Jag tror inte att konsumenterna på Åland skulle vilja ha en vardag där de själva måste springa runt och undersöka varje vara. Det är istället skönt att det finns ett system på unionsnivå, där vi har gemensamma regler som fungerar som en stormarknad.

Jag tror att ledamoten Röblom och jag har en ganska likartad syn på EU. Precis som ni nämner här, så är det mycket av de små sakerna som vi inte ser i vår vardag, men som ändå ger oss ett skydd och en trygg tillvaro.

Det är lätt att fokusera på negativa aspekter och sådant som styrs långt över våra huvuden. Men det finns också mycket positivt att lyfta fram.

Tack, talman!

Vi lever i en digital värld där trender och varor sprids snabbt över gränserna. Mycket köps idag direkt på nätet, och då blir mellanhänderna färre. Det gör handeln smidigare – men det innebär också risker. Fler produkter kan nå våra konsumenter utan att alltid leva upp till de säkerhetskrav vi förväntar oss.

Inledningsvis kan konstateras att den lagstiftning som benämns konsumentsäkerhet grundar sig på en EU-förordning. Från landskapsregeringens sida föreslås att denna lagstiftning antas som en blankettlag genom Finlands lag om konsumentsäkerhet. Åland har redan en blankettlag på området, men landskapsregeringen gör bedömningen att den behöver förnyas av flera skäl – både lagtekniska och pedagogiska. Den EU-förordning om produktsäkerhet som ligger till grund syftar till att minska konsumenternas kostnader till följd av skador och dödsfall orsakade av osäkra produkter, både på kort och lång sikt.

Från kommissionens sida bedömer man att direktivet kommer att leda till minskade kostnader för konsumenterna, eftersom återkallelser av produkter antas effektiviseras. Vidare förväntas skillnaderna i EU-ländernas nationella genomförande minska genom förordningen. Kommissionen förutspår även att den rättsliga fragmenteringen minskar, vilket i sin tur innebär lägre kostnader för företagen. Att förordningen bedöms bidra till något minskade kostnader för företagen välkomnas av Åländsk Center. Det ska bli intressant i utskottet att höra företagen och hur de ser på lagstiftningen.

Från Centergruppen noterar vi att blankettlagen kommer att tillämpas inte bara på konsumentprodukters och konsumtionstjänsters säkerhet, utan även på leksakers och kosmetiska produkters säkerhet.

Lagtingsgruppen noterar också att ÅMHM, genom lagförslaget, ges ansvar som tillsynsmyndighet även för de så kallade kosmetiska produkterna – ett ansvar som tidigare har legat på landskapsregeringen. På det sättet torde tillsynen bli mer ändamålsenlig då allt som rör tillsyn på området produktsäkerhet tillfaller ÅMHM:s ansvarsområde. Det finns därmed anledning att se över resursfördelningen mellan landskapet och myndigheten, något som även betonas i framställningen. Man kan notera att ÅMHM hela tiden tilldelas nya ansvarsområden genom EU-förordning. Man påpekar då ofta att kostnaderna ökar för ÅMHM. Där finns ett litet varningens finger. Det är bra om utskottet tittar vidare på den frågeställningen.

Landskapsregeringen överväger dessutom att anta en överenskommelseförordning för att föra över tillsynsansvaret till den nationella riskmyndigheten på området, det vill säga Säkerhets- och kemikalieverket. Detta är en också fråga som utskottet kan fördjupa sig i för att bedöma vilka ekonomiska konsekvenser en sådan lösning eventuellt kunde medföra för Åland.

Centergruppen noterar även att landskapsregeringens tillsynsansvar förväntas kunna lösas inom befintliga ekonomiska ramar, något vi ser positivt på.

Talman! I grunden handlar detta lagförslag om trygghet för våra konsumenter, att varor och tjänster på marknaden ska vara säkra. Men samtidigt vill vi i centergruppen påminna om vikten av sunt förnuft, eget ansvar – och inte minst föräldraansvar när det gäller vad vi och våra barn använder. Tack.

Talman!

På flera ställen i lagförslaget nämns återkommande årliga kostnader för företagen, på ett ställe anges 0,02 %, det nämns även för Finlands företagare kostnaderna i form av 3,3 miljoner euro det första året, och därefter 3,0 miljoner euro för kommande år.

På ett ställe står "riket bedömer sammantaget att lagen om konsumtionstjänst för säkerhet kommer att minska företagens, föreningarnas och kommunernas administrativa börda med 15 till 20 % i förhållande till den tidigare konsumentsäkerhetslagen."

Det som förbryllar mig är att jag har sökt efter denna siffra i konsumentsäkerhetslagen. Den nämns inte i regeringens proposition, och den nämns inte i riksdagsutskottets betänkande. Före 15 till 20 % används flera gånger, så vill uppmana alla i den här salen till källkritik. Varifrån kommer dessa felstavade 15-20% ?

Tack, talman!

Som utskottsledamot noterar jag Valves frågeställning och kommer att ta med mig den vidare till utskottet för att se på den närmare. Det behöver helt klart förtydligas.

Talman!

I den senaste arbetslöshetsundersökningen låg ungdomsarbetslösheten på Åland på 8,8 % för unga. Det innebär att 8,8 % av våra unga saknar jobb. Många är oroliga för hur det ska gå för våra unga, och lösningen stavas jobb. Vi behöver fler jobb på Åland och därför behöver Åland ekonomisk tillväxt. Vår BNP per capita ligger på en nivå, som har diskuterats i över 15 år, under både Sverige och Finland.

Det behövs en kraftfull och fokuserad näringspolitik, och den behövs nu – inte om två år. Den kraftfulla näringspolitiken behöver genomsyra samtliga lagförslag som lämnas till Ålands lagting, särskilt de som reglerar Ålands företagare. Det är ett sådant lagförslag vi har på bordet idag.

Detta lagförslag omfattar 33 sidor, men ordet tillväxt nämns inte. Lagförslaget saknar en tillväxtkonsekvensbedömning. Däremot får vi veta att när lagen antogs i Finland förmodades detta leda till merkostnader för företagen på ungefär 3,3 miljoner euro.

Lokalt innebär det mer byråkrati i form av tillsyn, vilket kommer att kosta ungefär 3 miljoner euro årligen under de följande åren, uppskattningsvis, för de finländska företagen. I dessa 33 sidor nämns inte heller med ett ord någon ambition om att minska krånglet för företagare. Det är inte förvånande att regeringsprogrammet, som är 33 sidor långt, saknar ordet avbyråkratisering.

Talman! Vi har starka betänkligheter kring att utöka ÅMHM:s arbetsbörda, trots att det i lagförslaget står att de hittills inte har gjort någon tillsyn på grund av resursbrist. Lagförslaget motiveras allmänt med att det ska passa ihop med Ålands särskilda förhållanden och myndighetsstruktur, samt att hantera avvikelser, det vill säga att Åland utövar sin självstyrelse, vilket jag nämnde i en tidigare replik.

Ett bra lagförslag hade motiverat varför de åländska företagen nu måste acceptera ökad byråkrati och ökade kostnader. Det hade också innehållit en försäkran om att vi nu lägger oss på den absolut enklaste nivån för att ålänningarna och de åländska företagarna ska ha det så enkelt som möjligt. Den frågan tycks inte ha ställts. Går det att göra enklare? Fokus ligger istället på helt andra saker i det här lagförslaget. Fokus ligger på hur detta passar in i myndighetspusslet. Hur mycket våt filt kan vi lägga på våra åländska företag?

Regeringen borde överväga att ta tillbaka lagförslaget och göra en tillväxt tvätt. Titta en gång till! Går det att lindra de åländska företagarnas administrativa börda istället för att öka den?

Det ser mycket ut som att vi kommer att rösta för ett förkastande av detta lagförslag. Tack för ordet!

Tack, talman!

Det är kul att oppositionen verkar vara pigga och alerta inför en höst av debatt. Men i det här fallet tycker jag att man gör en höna av en fjäder. Det här lagförslaget handlar om en blankettlag för implementering av nya EU-direktiv.

Det är faktiskt en ovanligt detaljrik konsekvensbedömning. Åtminstone under de sex år som jag har varit med, tycker jag att lagberedningen har gjort ett väldigt bra jobb och ställt relevanta frågor. Det framgår förstås inte vilka specifika frågor man har ställt, men man tar tydligt upp vilka ekonomiska konsekvenser det handlar om. Hur ser situationen ut i dagsläget, och vilken administrativ börda det medför för näringslivet och den offentliga sektorn.

Talman! Höna av en fjäder, det må ligga i betraktarens öga.

Men det är mycket viktigt att detta genomsyrar samtliga lagförslag, kan vi göra det på ett annat sätt, kan vi göra det enklare? Det är en betydande brist att detta resonemang saknas helt i det här lagförslaget. Ännu mindre finns det en tillväxtkonsekvensanalys eller bedömning.

Det är också tveksamt om det svarar på frågan: Hur mycket kostar det för de åländska företagen? För vilka åländska företag? Hur mycket? Det verkar vara en kopia från rikets konsekvensbedömning, med siffror som 3,3 miljoner och sedan 3,0 under det påföljande året. Men för den åländska företagaren måtte detta lagförslag kännas dunkelt och hotfullt.

Tack, talman!

Som sagt, man gör en höna av en fjäder med förhoppningen om att få lite rubriker.

Som jag nämnde tidigare, så var det ingen näringslivsorganisation, förening eller som gav remissvar, trots att en förfrågan skickades ut. Därför räknar man inte med att det kommer att få alltför stora konsekvenser, vilket tydligt framgår av konsekvensbedömningen.

Jag vet ärligt talat inte hur man ska kunna vara mycket tydligare, förstås i euro och cent, men det är också väldigt svårt att ta fram sådana siffror, och det kräver mycket arbete. Vi kan bara konstatera att det inte medför särskilt stora konsekvenser för näringslivet. Det blir ungefär plus minus totalt sett.

Talman!

Till det sistnämnda ställer jag mig ytterst skeptisk. För små och medelstora företag kan detta vara en mycket stor fråga, och det är en betydande aspekt när man läser den finländska propositionen. Det är bristfälligt beskrivet vilka konsekvenserna är. En annan brist är att frågan överhuvudtaget inte ställs i detta lagförslag. Går det att göra det enklare än vad vi gör idag? Det hade varit betydligt mer betryggande om denna fråga hade ställts. Går det att göra enklare, ja eller nej, och varför? Går det att göra eller inte?

Tack, talman! Bästa lagtingskollegor!

Idag behandlar vi förslaget om landskapslagen om konsumentsäkerhet. På pappret må det faktiskt vara en ganska teknisk anpassning av EU:s regelverk, men i verkligheten handlar det här om vår vardag.

Den nya EU-förordningen, som träder i kraft i december, svarar mot en global handel och en växande e-handel där produkterna snabbt når oss även från länder utanför EU. Det är självklart att åländska konsumenter ska ha samma skydd som de i Finland, Sverige och resten av Europa.

Myndigheternas ansvar blir tydligare, deras verktyg för att stoppa farliga produkter starkare, och konsumenternas trygghet blir bättre garanterad, oavsett om man handlar lokalt eller via nätet.

Jag själv är ganska intresserad av historia, och när jag skulle skriva det här anförandet kom jag på att jag säkert är sist i listan för gruppanföranden, åtminstone någorlunda sist. Jag har kollat igenom många videor och artiklar om hur livet såg ut före man hade en slags konsumentsäkerhetslagstiftning och kontroller av gifter. Det var inte alltid trevliga leksaker man kunde köpa. Man kunde till exempel köpa hem leksaker med uran som barnen lekte med i vardagsrummet på 60- och 70-talen. Det är ganska kul om man vill sätta sig in i de här sakerna.

Om man vill sätta sig in i dessa frågor idag kan man titta på olika saker man har i hemmet, till exempel en mobilladdare som man beställer hem från nätet. Det finns ingen kontroll. Man vet inte riktigt vem som har tillverkat den eller hur den är tillverkad. Är den säker för våra eluttag? Det har hänt att sådana laddare överhettas och börjar brinna medan folk ligger och sover. Skillnaden mellan trygghet och katastrof är ofta en fråga om lagstiftning.

Det finns också flera andra skrämmande exempel från vardagen när folk beställer mediciner och kosttillskott från nätet, liksom olika skönhetsprodukter och kemikalier. Innehållet i förpackningen kan vara helt annat än vad som står på etiketten, och i värsta fall kan det vara rena gifter. Här är konsumentsäkerhet inte bara viktigt; det handlar om skillnaden mellan liv och död.

Det handlar inte bara om trygghet, utan också om tillit och ansvar. Lagstiftningen skyddar oss inte bara som konsumenter, utan också de som tillverkar, transporterar och säljer varorna. Detta är vårt gemensamma skyddsnät, och det är det som gör att vi kan leva tryggt i en värld full av gränsöverskridande handel.

Som sista gruppanförande på listan finns det inte så mycket mer att tillägga som inte redan har sagts. Men om ni, som jag, är intresserade, ta reda på mer. Gå in och kolla på YouTube, till exempel, om vad man kunde köpa för prylar innan det fanns reglering och lagstiftning. Tack!

Tack, talman!

Bästa lagting och åhörande. Jag önskar öppna upp tankebanorna med ett anförande som på intet sätt ifrågasätter vår självstyrelse, tvärtom, utan mer som ett inslag i den ekonomiska verklighet vi politiskt behöver ha kontroll över. Anförandet riktar ingen kritik mot varken lagberedning, tjänstemän, landskapsregeringen, majoritet eller opposition.

Det handlar om att vi återigen har ett lagförslag som riskerar eller kanske vi ska säga, tvingar fram ökade resurser för bl.a. tillsyn. Vår litenhet gör sig ännu en gång gör sig påmind, eftersom vi måste tänja på redan begränsade resurser. Är vår lagstiftningsbehörighet gällande konsumentsäkerhet något som förbättrar ålänningarnas vardag, Ålands attraktionskraft eller konkurrenskraften för våra företag? Eller skulle det vara bättre att vi lägger våra resurser på den lagstiftning som verkligen gör skillnad, och som utvecklar Åland? Jag tror det är något vi på allvar behöver förbereda oss på, speciellt när den ekonomiska verkligheten börjar nå det offentliga Åland. Tempot i strömmen av ny lagstiftning och direktiv ser dessutom ut att öka över tid.

I lagförslaget framkommer ett eftertänksamt resonemang om ansvarsfördelning, nya resurser och överenskommelseförordningar. Jag citerar direkt ur lagförslaget: "Landskapsregeringen bedömer att tillsynen över kosmetiska produkter, vilken i dagsläget ankommer på landskapsregeringen, i och med den nya blankettlagen bör överföras till ÅMHM. Överförandet bör ske med hänvisning till ändamålsenligheten i att samla hela produktsäkerhetstillsynen vid en myndighet och därmed möjliggöra synergieffekter och effektivitetsvinster i dess tillsynsverksamhet." Det är mycket bra att landskapsregeringen tagit fasta på synergier och effektivitet.

Jag fortsätter citera: "Landskapsregeringens tilldelade tillsynsansvar förväntas lösas inom nuvarande ekonomiska ramar." Det är givetvis även positivt. Jag tillskriver den det finanspolitiska ramverkets införande.

Oberoende hur vi bollar med resurser och deras placering inom borgens väggar eller hos en myndighet har all ny lagstiftning en kostnadsdrivande effekt. Det spelar ingen roll om det gäller vår egen lagstiftning eller implementeringen av EU-direktiv. Samtidigt ringlar kön till vår lagberedning sig allt längre.
Det skulle vara intressant om social- och miljöutskottet kunde föra ett resonemang under arbetet med betänkandet, på vilket sätt detta lagförslag tillför ålänningarna eller våra företag ett mervärde tack vare vår behörighet inom området. Vår självstyrelse ska inte vara ett självändamål, den ska ge mervärden i form av trygghet, tillväxt och attraktionskraft. Att processa och implementera blankettlagstiftning som inte tillför mervärden riskerar urholka våra ekonomiska möjligheter att satsa på det som verkligen utvecklar och stärker Åland och vår självstyrelse. Det som inte enbart är resurskrävande och tvingar oss till finansiering utan egentliga mervärden. Ordet prioritera är något vi politiker behöver använda oss mer av och reflektera över i utvecklandet av självstyrelsen. Att våga prioritera är även en grundbult i arbetet mot en stark offentlig ekonomi.

Tillväxt tillkommer på flera olika sätt. Att driva det offentliga Åland så kostnadseffektivt som möjligt ger ålänningarna mer pengar i plånboken. Det i sig är en tillväxtsatsning. Tack, talman!

Talman!

Om man nu ska ge lite beröm till landskapsregeringen, så är det åtminstone ärligt när det kommer till ÅMHM. I lagförslaget nämns det att ÅMHM har bristande resurser, och inte har gjort någon tillsyn och inte kommer att klara av det i framtiden heller. Jag instämmer i det som ledamoten Holmberg framförde inledningsvis.

Men man kan också notera att jordbruk överhuvudtaget inte nämns i det här lagförslaget. Vad betyder det för den som vill tillhandahålla maskinuthyrning, ridtjänster, gårdsupplevelser, gårdsförsäljning eller lantbruksturism? Allt sådant kan falla under konsumentsäkerhetslagen, men den nämns inte alls i lagförslaget. Det är en ganska stor grej på Åland, vilket vi kommer att få se under skördefesten här om några dagar. Att detta inte nämns är anmärkningsvärt, och jag tycker att det är ytterligare en bra sak för utskottet att fördjupa sig i, alternativt begära ett utlåtande från finans- och näringsutskottet.

Tack, talman! Tack

Lagförslaget har jag inte läst ordagrant flera gånger. Men jag kan konstatera att ivern att lämna in remissvar har varit begränsad. Vad jag har förstått är det bara ÅMHM som har lämnat in ett remissvar. Våra två näringspolitiska organisationer har inte gjort det.

Jag vet inte heller om det finns andra organisationer som har blivit tillfrågade att lämna remiss, men vi kan väl konstatera att vi inte ska överdriva betydelsen av det här lagförslaget heller. Det kan vara så att branschen är nöjd med hur det är idag, men jag tror att vi behöver ha en övergripande diskussion de kommande åren om vilken lagstiftning vi egentligen ska satsa på. För som sagt, resurserna är begränsade.

Talman! Jag tror att man ska vara lite försiktig med att dra den typen av slutsatser, att kommer det inga remissförslag så är alla nöjda. Remisstiden är oftast kort, branschorganisationerna är stressade och pressade och de har tusentals saker att fundera på. De tittar på lagförslag men kan inte riktigt förstå vad relevansen är för dem. Därför blir det ofta så att de inte lämnar in remissutlåtanden. Jag uppmuntrar å det starkaste det behöriga utskottet att fördjupa sig i den här frågan.

Tack, talman!

Ledamot Valve har kommit med bra färdkost till social- och miljöutskottet, som på det sättet kan bena i saken på ett bra sätt.

Talman!

Tack, ledamot John Holmberg, för ett intressant och bra anförande.

Det här lagförslaget omfattar både produkter och tjänster. Hur anser finans- och näringsutskottets ordförande att landskapsregeringen ska se till att dessa regler blir rimliga för företag inom turismen, idrott, evenemang, jordbruk och alla andra här på Åland som erbjuder tjänster till allmänheten? Det är viktigt att det inte innebär ökade kostnader och att det inte blir dyrare för alla.

Den här tillsynen och övervakningen ska ju någon de facto betala. Kommer notan att skickas ut till alla åländska turistföretag, företag och evenemangsarrangörer? Hur ser finans- och näringsutskottets ordförande på det?

Tack, talman! Tack, ledamot Anders Holmberg!

Precis som jag nämnde i mitt anförande och i en tidigare replik, tycker jag att det är positivt att det i det här lagförslaget står att man ämnar hålla sig innanför de ekonomiska ramarna som finns. Man gör också åtgärder för att flytta resurser till ÅMHM på ett ansvarsfullt sätt, för att uppnå en kostnadseffektiv tillsyn och översyn. Detta anser jag vara positivt. Jag brukar ha väldigt skarpa glasögon på mig när jag läser dessa lagförslag, särskilt ur ekonomiska och näringslivspolitiska perspektiv. I det avseendet är jag nöjd, för det känns som att det finns ett inslag av nytänkande.

Minister Josefsson nämnde vid flera tillfällen också vikten av konkurrenskraften och att vårt näringsliv inte ska drabbas oskäligt. Därför är detta en viktig fråga som bör lyftas av social- och miljöutskottet under sin behandling.

Tack, talman!

Det stämmer. Men om vi går tillbaka till alla arrangörer som kan beröras av detta, kan vi titta på turismen till exempel och gym, lekland, simhallar, äventyrsaktiviteter och så vidare. Riskbedömningar ska göras och olyckor ska rapporteras till ÅMHM. Säkerhetsinformation måste finnas tillgänglig.
Det är en hel del arbete som kommer att krävas av företagare, och vi fick höra av ministern att det kanske inte blir så mycket administrativt jobb. Jag upplever att när man läser lagen så verkar det som att det kommer att bli ganska mycket arbete för företagarna.

Att det kanske det inte kom in så många remissvar, så det vore intressant att kontrollera när remissrundan har gått ut. Om den har skickats ut som vanligt inför högsäsong, kan det hända att många företagare inte har tid att svara. Men det ska vi kontrollera.

Däremot tycker jag att det är bra om social- och miljöutskottet begär in ett utlåtande från finans- och näringsutskottet i denna fråga. Hur ställer sig ordförande John Holmberg till detta?

Tack, talman!

Ledamot Anders Holmberg, det är inte så att man med ett EU-direktiv eller vilken lag som helst kan säga nej eller nej tack, eller svänga det till minsta möjliga nivå som man själv tycker. Man har ändå en nivå man måste följa.

Frågan är om det hade blivit enklare, billigare och bättre om vi hade gjort en helt egen lagstiftning och inte haft en blankettlagstiftning? Det är jag väldigt tveksam till. Jag tror att i det här fallet, med den vision som landskapsregeringen har, är det bäst att ha blankettlagstiftning.

Det jag försökte föra fram i mitt anförande var att vi behöver ha en politisk diskussion om vilken typ av lagstiftning och behörighet vi ska ha i framtiden, eftersom det påverkar ekonomin i allra högsta grad.

Alla är hjärtligt välkomna att lämna in utlåtande till finans- och näringsutskottet, vilket utskottet uppskattar. Vi kommer däremot att gå in i en väldigt intensiv period med budget 2026, så tiden är begränsad.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.