Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till självstyrelsepolitiska nämnden. Diskussion.

Tack, talman!

Bästa lagtingsledamöter. Landskapsregeringen bär ett stort ansvar också när det gäller externpolitiken.

Meddelande som vi har framför oss är inte bara en redogörelse, det beskriver en tydlig riktning för Ålands vägval i en tid av omställning, skärpta globala motsättningar och snabba förändringar.

Vi lever i en europeisk samtid där demokratins fundament sannerligen prövas. Desinformation, missinformation, polarisering och utrikespolitiska skiften påverkar även små samhällen som vårt. Därför är en av de viktigaste slutsatserna i detta meddelande att de demokratiska krafterna måste hålla samman. Vi måste lokalt, nationellt, nordiskt och europeiskt bygga broar, inte murar. Vi åstadkommer mer i samarbete än i isolering. Samarbetet behöver leda till ett starkare Norden, ett starkare Europa med högre konkurrenskraft, högt kunnande och en stark sammanhållning, även på Åland.

Som bekant är Norden vår politiskt och kulturellt närmaste samarbetsyta. Åland har goda möjligheter att påverka arbetet inom Nordiska ministerrådet, inte minst i frågor om gränshinder, hållbar utveckling och den viktiga revideringen av Helsingforsavtalet. Dessa frågor kommer vicelantrådet Annika Hambrudd, tillika samarbetsminister, att redogöra närmare för.

Jag nöjer mig med att slå fast en sak: Norden förblir ett fundament för vår externpolitik, och vår röst i det samarbetet är tydligare än någonsin efter det delade ordförandeskapet.

Talman! Det är inom Europeiska unionen som en stor del av Ålands utvecklingskraft formas. Meddelandet beskriver en tydlig målsättning: Åland ska vara tidigt aktivt och konstruktivt närvarande i EU-processerna. Vi gör detta genom vårt ministerråd i Bryssel och genom dialog med Europaparlamentariker, via Regionkommittén och genom alla kontakter som upprätthålls, både politiskt och av andra aktörer.

Vi kan nämna högskolans stora arbete genom EUNICoast och vi kan också nämna både civilsamhällets och det privata näringslivets samarbeten. Det handlar inte bara om administrativa detaljer eller festtal; det är själva kärnan i att upprätthålla ett fungerande självstyrelsesystem i en europeisk rättsordning.

Jag vill också fästa lagtingets uppmärksamhet på det nya greppet i själva utformningen av det externpolitiska meddelandet under EU-delen, där vi försöker tydliggöra vilka ståndpunkter landskapsregeringen har i olika sakfrågor. Vi är tydliga för att kunna arbeta konstruktivt och effektivt i sakfrågorna.

På tal om sakfrågor vill jag lyfta fram tre teman som är extra viktiga när det gäller EU. Först och främst tullkodexen, där finansminister Perämaa gör ett omfattande arbete. Tullkodexen har under en längre tid varit en av Ålands mest kritiska frågor i EU. Den påverkar vår handel, vårt skatteundantag och konkurrensvillkoren för våra företag. Därför fortsätter landskapsregeringen att bevaka alla förändringar på området och verka för lösningar som inte belastar de åländska aktörerna med oproportionerlig administration. Det handlar om rättvisa villkor och att särlösningar som följer av vår autonomi också ska respekteras fullt ut i EU:s korridorer. Finansminister Perämaa höll en dragning för lagtingsledamöterna i ärendet förra veckan, och han svarar gärna på frågor under dagens debatt.

En annan fråga som ibland är större, ibland mindre, men alltid finns med ålänningarna i vardagen, är frågan om geoblocking, dvs. möjligheten att se framförallt på SVT Play. Det handlar om tillgång till kultur, språk och samhällsdeltagande på lika villkor. Vi slår fast att geoblockingen begränsar ålänningarnas möjlighet att ta del av digitala tjänster och svenskspråkigt innehåll i en omfattning som är orimlig för oss som EU-medborgare. Därför driver landskapsregeringen, tillsammans med andra aktörer, ett gott samarbete som tidigare kansliministern Harry Jansson inledde tillsammans med Ostbelgien för undantag och anpassningar som tar hänsyn till små regioners och minoriteters behov. Detta är en demokrati- och rättighetsfråga. Tillgången till digital kultur och information får inte vara geografiskt diskriminerande, så som det är idag.

Det tredje sakpolitiska område jag vill lyfta är näringspolitiken. Våra basnäringar, jordbruk, fiske och skogsbruk, är fortsatt centrala. De är inte ensamma, utan en del av en bredare åländsk konkurrenskraft som också omfattar sjöfart, våra mikro- och småföretag samt alla de entreprenörer som varje dag utgör ryggraden i vårt lokala näringsliv. Meddelandet understryker behovet av långsiktiga och stabila villkor för jordbruket i reformeringen av jordbrukspolitiken liksom hållbara lösningar och beståndsförvaltning för det kustnära fisket samt handlingsutrymme inom skogspolitiken som möjliggör både klimatarbete och aktivt brukande.

Samtidigt behöver vi se dessa sektorer som en del av något större: en åländsk ekonomi där småskaligheten är en styrka och där innovation, flexibilitet och lokalt ansvarstagande skapar den motståndskraft som efterfrågas EU. Våra mikro- och småföretag påverkas direkt av EU-regler som rör stöd, handel, digital tillgång och konkurrensvillkor. Regelverk måste därför utformas med förståelse för de mindre regionernas behov. Subsidiaritetsprincipen är viktig för Åland.

Vi ska givetvis inte glömma sjöfarten, en grundpelare för den åländska ekonomin, men också för vår identitet och internationella roll. Sjöfarten är beroende av rättvisa konkurrensvillkor inom EU och förutsägbara regler, vilket möjliggör att den fortsätter vara en drivkraft för både sysselsättning och hållbar omställning. Landskapsregeringen ser att klimatkraven behöver hållas kvar, hålls i och utvecklas.

När vi ser helheten blir slutsatsen tydlig: EU-politiken måste stärka Ålands konkurrenskraft, inte kväva den. Den måste gynna våra primärnäringar, värna vår skog och vårt hav, men också främja de småföretag som utgör majoriteten av vår ekonomi och de sjöfartsaktörer som förbinder oss med omvärlden. Då kan vi säkerställa en hållbar och livskraftig utveckling för hela det åländska samhället.

Talman! I meddelandet kan man också se på andra samarbeten. I redogörelsen för politiska meddelanden tas de formaliserade samarbetena mellan landskapet och externa aktörer upp. Vi har till exempel ett associerat medlemskap i UNESCO, som vi uppfattar som både givande och lärorikt, där Åland har stora möjligheter att delta och lära andra. Överallt är det just samarbete som är vår främsta styrka.

Samarbete lokalt, samarbete mellan Åland och Finland, samarbete med Norden, med EU:s institutioner och med andra regioner. Genom förtroendefulla relationer, konstruktiva dialoger och gemensamt ansvarstagande kan Åland fortsätta vara en stabil, demokratisk och framtidsinriktad europeisk region. Vi ska inte underskatta vår roll. Åland har, genom sin självstyrelse - trots att vi saknar vår parlamentsplats som vi rättmätigt borde ha - men även genom vår historia och vår strategiska position, något att bidra med i Europa. Vi har allt att vinna på att vara en aktiv del av de större samarbetsstrukturerna.

Det externpolitiska meddelandet 2026 visar att landskapsregeringen står fast i sina värderingar och prioriteringar. Vi vill främja stabilitet, stärka demokratin och skapa goda villkor för ålänningarna i vardagen och i framtiden. Tack, talman!

Tack, fru talman!

Jag tycker att det är bra att landskapsregeringen är tydlig med sina prioriteringar gentemot EU. Det är viktigt att man prioriterar.

Landskapsregeringen konstaterar också att resurserna för att arbeta med dessa frågor är mycket begränsade för Åland. Vi har egentligen bara en person på plats, vilket är lite i jämförelse med andra, som Färöarna och så vidare.

Hur samordnar landskapsregeringen den politiska delen av våra gemensamma resurser? I meddelandet nämns SFP:s europaparlamentariker nästan som en åländsk institution. Men vi är ju andra partier som också har goda relationer till EU-parlamentariker. Jag kan inte se att det skulle ha kommit en direkt förfrågan från landskapsregeringen till mig om vi kunde ha ett gemensamt möte för att diskutera detta.

Så hur ser ministern på det? Ska man inte arbeta smart när man är liten?

Talman!

Jag förstår Hållbart Initiativs invändning kring SFP:s kandidat, men å andra sidan är det också en kandidat som säger sig arbeta för Åland.

Det sistnämnda, alltså att inte landskapsregeringen skulle ha varit aktiv tillsammans med andra partier, så jag har själv varit med och godkänt flera e-postmeddelanden som har skickats ut via ministerrådet för att samallokera och informera om landskapsregeringens ställning. Jag har också personligen talat med ledamoten Röblom om detta.

Det är viktigt att påpeka att den typen av koordinering inte bara sker genom ministerrådet. Den kritiken är för mig smått obegriplig.

Tack, talman!

Det finns ju också andra, i det senaste valet fanns det flera kandidater till Europaparlamentet, inklusive sådana som blev invalda och som talade om att de ville ha en Ålandspolitik. Jag är orolig för att landskapsregeringen missar en resurs här.

Jag håller med ministern om att visst finns det exempel på samarbeten, till exempel när det gäller tullkodexen. Men jag anser att det kunde ske mycket mera och på ett mer organiserat sätt. Det här är en fråga som jag har lyft i flera sammanhang. Jag tycker att vi, tillsammans med de nordiska representanterna vi har här i Nordiska rådet, till exempel med BSBC, skulle kunna diskutera på ett strukturerat sätt vad som är viktigt just nu för Åland, när det gäller externpolitiken. Det tror jag att detta skulle kunna vara till stor nytta.

Sedan angående det stycke där SFP:s ledamot beskrivs som en åländsk institution, där noterar landskapsregeringen att en praktikants påverkansmöjligheter är begränsade. Vad grundar sig landskapsregeringen på när det gäller detta?

Talman!

Jag tar det sista först. Det är klart att en medarbetare har större inflytande än en praktikant. En egen parlamentsplats har det största inflytandet i de sammanhangen.

När det gäller min personliga erfarenhet från Bryssel, så träffade jag förstås olika personer, till exempel kommissionär Henna Virkonen, vilket var väldigt bra. Det var ett viktigt möte som vi upplever att vi fick mycket ut av. Vi har faktiskt fått in direkta skrivningar tack vare det mötet.

Vi mötte också ledamoten Wille Niinistö under det besöket, där vi diskuterade det goda samarbetet som Hållbart Initiativ har med De Gröna, både på riksnivå och inom EU-sfären. Vi pratade om hur man kan utveckla dessa samarbeten.

Jag tycker att ledamoten kanske gör en höna av en fjäder.

Tack, fru talman!

Tack för presentationen civilminister Zetterman. Vi kan inte nog från åländsk sida värdera betydelsen av ett fungerande nätverk.

Jag är glad att landskapsregeringen avslutar meddelandet med att betona vikten av samarbete med de lagstiftande territorierna, det handlar om 16 stycken sammanlagt som kan arbeta tillsammans. Vi har också det aktuella ärendet med geoblockering. Det är viktigt att vi fortsätter samarbetet med den belgiska-tyska minoriteten.

När det gäller den sistnämnda frågan är det ett perfekt sätt att hela tiden ha något i röret mot kommissionen, så att säga, framförallt med ett område som har en egen parlamentariker i Bryssel och Strasbourg. Det är något vi också är berättigade till, men som Finland hittills har avvisat.

Vi ser fram emot fler sådana initiativ, civilministern, bara det går att hitta samarbeten med andra liknande territorier.

Talman!

Jag håller helt med om det. Vid mitt senaste besök i Bryssel träffade jag också en av ostbelgisk parlamentariker, och jag avser att upprätthålla den kontakten framöver.

Det är dock viktigt att påpeka, precis som har konstaterats i meddelandet och här tidigare idag, att det är en stor fråga för lagtinget och landskapsregeringen när det kommer till resurser i Bryssel. Detta är en avgörande faktor i dessa sammanhang.

Jag kommer i Centerns gruppanförande om en stund att beröra behovet av resurser, om vi vill nå våra önskade positioner, det vill säga att skapa nätverk.

Har landskapsregeringen gjort några framsteg med sina tankar? Kan vi stärka resurserna i Bryssel för att faktiskt klara av detta? Finns det några aktuella tankar här och nu?

Vi vet alla att redan det nordiska samarbetet kommer att kräva betydligt mer resurser från vårt lilla system, så vi har en utmanande tid framför oss. Vi måste se till att Åland har de resurser som behövs för att hävda oss i framtiden.

Talman!

När det gäller det nordiska samarbetet har vi också kommit över om en stor arbetspuckel. Det har varit ett fantastiskt år att ha delat ordförandeskapet. Det delade ordförandeskapet har varit både givande och arbetsamt, och det har förstås möjliggjorts genom att många tjänstemän har prioriterat det nordiska samarbetet framför andra arbetsuppgifter inom landskapsförvaltningen.

Vi diskuterar denna fråga kontinuerligt, och den tas ofta upp på lagtingsnivå. Jag ser fram emot att läsa vad lagtinget kommer fram till i sitt betänkande från den självstyrelsepolitiska nämnden.

Jag vill också skicka en hälsning. Det vore bra om vi kunde få det externpolitiska meddelandet hanterat i så god tid som möjligt. Anledningen är att vi nu anger vad vi kommer att arbeta med under 2026. Om lagtingets kommentarer kring detta kommer in för sent, kommer de helt enkelt inte att kunna beaktas under den största delen av 2026. Ju tidigare lagtinget ger vägledning så desto bättre är det.

Tack, talman!

Det nordiska samarbetet har idag en starkare politisk relevans än någonsin tidigare. I en tid präglad av geopolitisk osäkerhet, ökade säkerhetshot och globala samhällsutmaningar har de nordiska länderna valt att fördjupa och bredda sitt samarbete.

Talman! Det externpolitiska meddelandet redogör inte för säkerhetspolitiska frågor. Den självstyrelsepolitiska redogörelsen kommer att behandla dessa senare, men landskapsregeringen vill ändå klargöra vårt tydliga stöd för Grönland och Danmark, våra nordiska vänner.

Det är viktigt att slå fast att det nordiska samarbetet idag är starkare än någonsin, inte enbart politiskt. Vi ser ett fördjupat engagemang i Norden även inom civilsamhället, där till exempel Föreningen Norden möter ett ökat intresse och fler som vill engagera sig.

Under 2025 har Åland och Finland tillsammans lett arbetet i Nordiska ministerrådet. Det är första gången detta sker fullt ut i praktiken, där landskapsregeringen har varit delaktig i samtliga delar av arbetsprocesserna. Tillsammans har man planerat möten, koordinerat arbete och haft löpande avstämningar med de övriga nordiska länderna. Mötena har letts både av Åland och Finland, på såväl ämbetsmannanivå som på ministernivå. Statsministerns möten är utanför det formella ministerrådssamarbetet, och historiskt har det varit en fråga om regeringscheferna från Färöarna, Grönland och Åland som ska bjudas in till statsministrarnas sommarmöten. Här har lantrådet Sjögren och statsminister Orpo tillsammans bjudit in de nordiska regeringscheferna till statsministrarnas båda årliga möten, vilket är en viktig markering för de självstyrande ländernas roll i det nordiska samarbetet.

Åland har stått värd för flera ämbetsmannamöten samt ett samarbetsministermöte. Ett flertal seminarier har arrangerats på Åland, och i samband med samarbetsministermötet hölls även ett högnivåseminarium om framtidens nordiska samarbete. Åländska ministrar har tillsammans med finländska ministrar även representerat Nordiska ministerrådet i möten med Nordiska rådet.

Talman! Samarbetet mellan Åland och Finland har fungerat mycket väl, och arbetet har även bidragit till ett närmare samarbete mellan Mariehamn och Helsingfors. En av prioriteringarna i ordförandeprogrammet har varit samhällssäkerhet och beredskap. Att främja samhällssäkerheten är att stärka de nordiska ländernas resiliens och utveckla en bred och robust beredskap inför olika kriser och hybridhot. Vi står inför många utmaningar, såsom klimatförändringar, försörjningsberedskap och att värna om vår demokrati, så att vi i Norden ska vara konkurrenskraftiga.

Att de självstyrda länderna ska ha möjlighet att ingå i det så kallade Haga-samarbetet är något som landskapsregeringen har arbetat för under lång tid. I samband med att de åtta nordiska regeringscheferna träffades i Åbo i maj antogs en deklaration som tydligt tog ställning för att det är viktigt att Färöarna, Grönland och Åland kan delta i Haga-samarbetet. Ett steg har tagits i rätt riktning, då Färöarna och Grönland nu ska bjudas in att delta i det nordiska samarbetet inom civilskyddsområdet på operativ nivå.

Talman! Målsättningen är att Åland ska kunna delta på politisk nivå i samarbetet, och vi kommer även fortsättningsvis att arbeta politiskt för detta. Färöarna och Danmark har ordförandeskapet i ministerrådet under det här året, och för Färöarna är denna fråga lika viktig som för oss. Vi utgår från att denna fråga avancerar ytterligare under 2026, och vi ser fram emot Färöarnas och Danmarks ordförandeskap.

Talman! Det finns fortfarande en stark och växande drivkraft för nordiskt samarbete, att samarbeta mer ambitiöst och fokusera mer på att leverera nordiska lösningar där vi har gemensamma utmaningar och skapa plattformar för konkret samverkan. Miljö- och klimatutmaningarna är gränsöverskridande, liksom kunskap om barn och ungas välmående och försörjningsberedskapsfrågor. Nordisk konkurrenskraft är avgörande för hållbar tillväxt och välfärd. Genom samarbete kring innovationer, näringsliv, energi och kompetensförsörjning blir vi bättre på att möta gemensamma utmaningar.

Arbetet med att undanröja gränshinder är särskilt viktigt för Åland och självstyrelsen. En fungerande rörlighet för både vardagsliv, arbetsliv och näringsliv har stor betydelse för oss. Regelverken behöver utformas så att de möjliggör och inte försvårar. Gränshinderfrågorna har varit på samarbetsministrarnas bord nästan vid varje möte. Det som har fokuserats främst på är digital mobilitet och identitetsmatchning samt utbyte av folkbokföringsuppgifter över gränserna. Gränshinderrådet har en viktig roll i att ge inspel om vilka problemområden som är särskilt viktiga och som kräver ett större politiskt ägarskap för att nå en lösning. Även fri rörlighet i kristider samt mobilitetsfrämjande åtgärder, där bland annat skatteutbildningsrelaterade frågor kan ingå, är prioriterade.

Åland har även haft ordförandeskapet för Gränshinderrådet tillsammans med Finland. Ålands representant har tillsammans med info Norden och Åland Living vid AMS bildat ett nätverk med flera intressenter för att identifiera gränshinder utifrån ett åländskt perspektiv.

Talman! Gällande revideringen av Helsingforsavtalet beslutade de nordiska regeringarna i februari förra året att inleda en utredning av juridiska frågor inför en eventuell revisionsprocess av Helsingforsavtalet. Bakgrunden är Nordiska rådets rekommendation från 2024, som i huvudsak har två syften. För det första att möjliggöra likvärdigt deltagande för Grönland, Färöarna och Åland i det formella nordiska samarbetet, och för det andra att modernisera samarbetet så att det motsvarar de ambitioner som de nordiska länderna har idag.

Professor Elina Pirjatanniemi har varit huvudansvarig för att genomföra den juridiska utredningen, vilken ska bli klar inom kort. Vår utgångspunkt är att det inte föreligger några hinder för Åland. Ålands position stärks på motsvarande sätt som Färöarnas och Grönlands. Nu ska vi komma ihåg att den juridiska utredningen enbart är en juridisk utredning, och att de åtta regeringarna nu, i samband med att den juridiska utredningen lämnas över, ska ta ställning till om en kommission ska tillsättas. Samarbetsministrarna kommer att diskutera detta vidare, och landskapsregeringen kommer att föra en dialog med lagtingets självstyrelsepolitiska nämnd och Ålandsdelegationen i Nordiska rådet gällande ärendet. Vår politiska utgångspunkt är dock att en kommission med mandat att se över Helsingforsavtalet tillsätts.

Talman! Ålands associerade medlemskap i UNESCO är också av stor betydelse och ger Åland och självstyrelsen en viktig internationell plattform för att bidra till att stå upp för Unescos grundläggande värderingar, ett ställningstagande för fred, mänskliga rättigheter, demokrati, utbildning och kultur. Dessa värden är grundläggande för fredliga och hållbara samhällen. Tack!

Fru talman!

Det är bra att vicelantrådet och samarbetsministern nämner vårt stöd för Grönland och Danmark, med tanke på hur läget har varit. Många ålänningar och andra i Norden har följt detta med förskräckelse.

Det nordiska samarbetet hade ju utmaningar under pandemin när gränser stängdes, och gränsområden som Åland hamnade i kläm. Detta har utvärderats, och en process pågår för att förbättra det nordiska samarbetet och hur vi reagerar på sådana situationer.

Jag vill ställa en fråga kopplad till den senaste tidens händelser, särskilt med Grönland och den amerikanska administrationens strävan där. Hur ser vicelantrådet på de kontakter som i dag finns? Har möjligheterna till kontakter mellan de nordiska regeringarna förbättrats? Vet landskapsregeringen vilket nummer man ska ringa om man vill kontakta den danska regeringen till exempel?

Tack, talman!

För det första så har vi alla ministrar, och även lantrådet, direktkontakt med dem som behövs.

När det gäller det som ledamoten tog upp angående pandemin och dess konsekvenser, vill jag påstå att det är vår representant i Gränshinderrådet som har tagit sig an frågan om fri rörlighet i kristider. De har börjat titta på just detta område.

Vi vill inte igen uppleva det som skedde under pandemin, när gränserna stängdes. Vi ska värna om vår nordiska rörlighet och stöda varandra i sådana situationer och kristider.

Tack, talman!

Det är en jätteviktig aspekt. Det är klart att ett samarbete fungerar bra när allt rullar på och det är ljust och soligt ute. Men samarbetets motståndskraft mäts ju när det uppstår problem och stora utmaningar, som pandemin var.

Jag tycker därför att det är väldigt viktigt att både det nordiska samarbetet och landskapsregeringen tar till sig de erfarenheter som gjordes under det skarpa läget. På så sätt kan vi nästa gång något liknande inträffar agera snabbt och resolut – och jag vill understryka just ordet "snabbt". För snabbheten är ofta en avgörande faktor när det händer saker.

Tack, talman!

Vi är helt eniga i den frågan. Det är väl av den anledningen som vi också har varit överens om att ta upp ämnet fri rörlighet i kristider. Vi har kommit överens alla åtta länder kring att detta ska finnas på agendan. Det är inte alltid så enkelt att vi alla är eniga om vilka frågor som ska prioriteras, men här är vi nog alla överens.

Talman!

Jag vill först gratulera och berömma vicelantrådet, samarbetsministern, för ett mycket väl utfört arbete under förra året och under ordförandeskapet. Det har varit roligt att se hur väl arbetet har fungerat och hur bra samarbetet mellan Åland och Finland har utförts. Så stor eloge till hela regeringen för det.

När det gäller Helsingforsavtalet, så år 2024 hade vi en arbetsgrupp som jag deltog i, som förde vidare till ministerrådet att vi behöver titta på hur vi kan få till det. Nu ska eventuellt en kommission tillsättas. Vi vet redan att Grönland har varit supertydlig, de har uteblivit från ministerrådsmöten, på grund av att översynen av Helsingforsavtalet tar för lång tid.

Jag skulle gärna vilja höra ministerns tankar kring detta. Tror vi verkligen att man vågar säga nej?

Tack, talman!

Först måste jag nämna att ledamoten som var samarbetsminister under förra mandatperioden faktiskt tog det första steget genom att det var Finland och Ålands ordförandeskap som satte agendan. Ledamoten krattade manegen förra året.

När man lyssnar på länderna lyfts det många gånger fram att det eventuellt ska tillsättas en kommission. Landskapsregeringens ståndpunkt är att en sådan kommission ska tillsättas.

Precis som ledamoten nämnde, Grönland har varit mycket tydliga med att politiskt markera från regeringshåll att de anser att en kommission ska tillsättas. Det är därför de har uteblivit. Nu är det Färöarna och Danmark som har ordförandeskapet, och jag skulle bli mycket förvånad om det inte sker.

Då tror jag att vi tror ganska lika när det gäller detta.

Jag tänker fortsätta lite grann på det som ledamot Röblom var inne på, nämligen den oroliga tid vi befinner oss i, den pandemi vi har gått igenom och olika rapporter, bland annat Enestam-rapporten.

Det är också intressant att se hur man nu försöker från finsk och åländsk sida, inom ramen för Nordiska rådets ordförandeskap, att titta på totalförsvar och civil beredskap som en del av det arbete som fortsätter inom ministerrådet. På så sätt tror jag att den här frågan kommer att leva vidare.
Det ska bli intressant att se hur det utvecklas.

Jag kan också känna att vi från Norden, genom Nordiska rådet och Nordiska ministerrådet, kanske borde planera fler möten på Grönland, både nu och i framtiden, för att visa att vi står enade.

Tack, talman!

Det är väldigt tydligt att de senaste åren - dels efter pandemin men också Rysslands anfallskrig mot Ukraina och den geopolitiska oron - har gjort att frågor kring beredskap, säkerhet och civil beredskap har blivit mycket centrala.

Man värnar om det nordiska samarbetet, det nordiska guldet och tilliten till varandra, vilket är mycket positivt. Det är också glädjande att Nordiska rådet förra året och nu även fortsätter att prioritera dessa frågor högt på agendan.

Tack, talman!

Tack till den liberala gruppledaren Påvals för möjligheten att hålla Centerns anförande här med tanke på kommande möten.

Tack till ministrarna för presentationerna! Det är sällan som ett dokument har sådan stor betydelse som det externpolitiska meddelande faktiskt har denna gång. Det beror inte bara på att landskapsregeringen presenterar över 50 olika delområden för lagtinget, utan också på allt som händer i världen och som påverkar Åland på olika sätt.

Jag kan på stående fot säga att jag kommer att försöka se till att självstyrelsepolitiska nämnden handlägger meddelandet skyndsamt. Det betyder att vi redan under vårsessionen ger landskapsregeringen vägledning. Framförallt handlar det om den dialog som detta dokument förtjänar. Många av de punkter som ministrarna har presenterat behöver hanteras av nämnden i skyndsam ordning. Vi får se till att vi uppfyller det löftet, eller hur alla medlemmar i nämnden inklusive sittande talman?

Talman! För ganska exakt ett år sedan yttrade jag följande på centergruppens vägnar i januari 2025: "I och med att Vita huset i Washington fyra åren framåt åter kommer att kännetecknas av tvära kast, otaliga utspel och omöjliga att bedöma värdet av, kommer även vi ålänningar att påverkas på ett eller annat sätt av att inte minst Grönlands status åter är i fokus."

Idag kan vi alla konstatera att dessa ord tyvärr har överträffats av verkligheten, i och med att vi de facto står inför en helt ny världsordning, åtminstone fram till det amerikanska mellanårsvalet i november 2026. Först då vet vi om det amerikanska systemet via kongressen kommer att förmå tygla Trump-administrationen, och om den sittande presidenten blir en sorts lam anka, som det amerikanska uttrycket säger. En sådan förändring förutsätter dock att republikanerna förlorar även i sådana delstater som kan betecknas som starka magafästen, dvs. republikanska kärnväljare av modernt snitt. Men hoppet lever för alla demokratiska krafter i världen.

Det är alltså bara några månader sedan lagtinget slutbehandlade det föregående externpolitiska meddelande, faktiskt så sent som i november i fjol. Också här vill jag citera en del av anförandet från den 19 november: "Över en fjärdedel av alla världsmedborgare lever idag därtill under olika former av diktatur. Kännetecknande för alla moderna diktaturer är att de utgör en stor fara både för den egna befolkningen och omvärlden. Rysslands fortsatta aggressioner i och mot Ukraina är ett talande och tyvärr fortsatt tragiskt exempel på detta destruktiva beteende."

Tyvärr, några månader senare kan vi tragiskt nog konstatera att Donald Trumps USA alltmer glider över till den kategorin länder som utgör en fara både för sina egna medborgare och omvärlden. Visserligen har USA en historia fylld med agerande som en sorts världspolis, och få sörjer de olika diktatorer som förpassas till forntiden, men Trumps hot mot Danmark och Grönland, samt de brutala avrättningarna och morden av amerikanska medborgare på gatorna i Minneapolis, gör att dagens USA har tagit stora steg i en katastrofal riktning.

Den avgörande frågan är förstås om hotet om riksrätt kommer att göra Donald Trump mindre benägen att utmana allt som är traditionell, ärlig amerikansk politik. Men det faktum att USA redan har beslutat att lämna 66 internationella organisationer, däribland UNESCO, innebär en radikal förändring av det geopolitiska systemet och hotar många miljoner människors liv, hälsa och säkerhet till följd av en förändrad världsordning.

Talman! Folkrätten och den internationella ordningen har alltid utgjort den första försvarslinjen, där alla normala och demokratiskt styrda länder kunnat räkna med en grundläggande respekt inom världssamfundet. Den nya världsordning som Trump-administrationen representerar hotar att förpassa denna respekt till historieböckerna.

Vi har visserligen sett att hotet mot Danmark och Grönland temporärt har minskat, men vi får se vad som väntar runt hörnet. Varje morgon är en spännande tid när vi vaknar upp och ser vad som har hänt på andra sidan Atlanten.

Några ord om EU-medlemskapet. Utöver det som jag hade en replikväxling med civilministern Zetterman, så vill jag betona vikten av samarbete i olika nätverk, särskilt med territorier som har egna parlamentariker i Bryssel och Strasbourg. Det är oerhört centralt för oss att bygga sådana nätverk.

När det gäller vår egen EU-plats har vi kanske inte öppet sagt det förut, men jag kan berätta här och nu, som ansvarig för den åländska delen av självstyrelselagsrevisionen.

De finska partierna fortsätter att prioritera sin egen makt, trots givna löften om att Ålands särställning bör respekteras, vilket också nämns i meddelandet om regeringen Vanhanens löfte från 2009 med mera. Det är beklagligt att man inte tar till sig Ålands status och ser till att vi har den representation som vår ställning ger oss rätt till.

Det har redan nämnts, men jag vill betona att planerna från EU-kommissionen att skapa en nationell plan för hanteringen av framtida penningar till nationerna, samt arbetet med en ny tullkodex, gör sannerligen att vi borde ha en egen parlamentariker. Istället får vi förlita oss på Team Ålands goda insatser och arbeta tillsammans via andra kanaler. Vi behöver verkligen denna plats. Jag brukar säga att behovet av en egen åländsk parlamentariker inom EU växer bara från dag till dag.

När det gäller EU-medlemskapet i stort är det mycket beklagligt att konstatera att efter 30 år av EU-medlemskap fungerar inte servicen på svenska. Visserligen antyder landskapsregeringen att det finns förbättringar inom enskilda ministerier och en bättre förståelse för att Åland behöver service på svenska, men mycket haltar. Och detta dels på grund av tidsbrist, dels för att vissa dokument bara finns på finska. Trots modern teknik fungerar inte de löpande mötena alltid. Det vill säga, även om man har resurser på plats för översättningar, möjliggör inte tekniken sådan kommunikation. Det hämmar oss kontinuerligt, vilket landskapsregeringen skriver, om vi inte har tillgång till mängden material på vårt eget språk. Jag önskar bara landskapsregeringen lycka till med att fortsätta pressa på till denna del.

Sedan vill jag gå över till en annan mikronivå, det vill säga det nordiska samarbetet, som är oerhört centralt. Här kommer, som vicelantrådet var inne på, den pågående översynen av Helsingforsavtalet att göras av professor Pirjatanniemi. Det är naturligtvis oerhört viktigt att Åland får en saklig hantering av sin särställning. Jag utgår från att landskapsregeringen kommer att se till att vi får en produkt som vi också kan acceptera på politisk nivå. Det finns inga hinder för en åländsk förstärkning inom den nordiska position, men vi måste se till att juridiken inte blir ett hinder. Den kommer att räcka nog med den politiska biten till den delen.

Jag vill också nämna civil beredskap och Haga-samarbetet. Jag kan än idag förbanna mig själv för att vi våren 2022 lyssnade på löften från inrikesministeriet i Helsingfors om att det inte skulle vara några problem med Haga-samarbetet. Vi ålänningar skulle komma att få ta del av det till fullo.

Som vi konstaterade av meddelande så är inte ens idag allt på plats, även om vi ser framsteg att man i alla fall på tjänstemannanivå börjar komma in i strukturerna. Ingen ska underskatta vikten av att ta del av det rätt stora nätverk av civil beredskap på olika nivåer. Det handlar om att lära sig hantera olika nödsituationer, hur man ska agera och framförallt ha det nätverk som man behöver när man behöver hjälp. Vi vet alla vad det betydde när det gällde Alfrida, att kunna nå ut till dem som kunde bistå i svåra tider.

Om det nu finns löften från Helsingfors, och till och med statsministern har sagt att de nordiska autonomierna ska med, så får vi hoppas att det finns politisk kraft, inte minst i Helsingfors men även i andra huvudstäder, för att se till att det ordnar sig för Ålands del.

Därmed, talman, så tackar jag för mig. Som sagt, det finns enormt många frågor som borde förtjäna en bredare politisk hantering. Vi får se vad självstyrelsepolitiska nämnden kan prioritera bland de ärenden som landskapsregeringen aktualiserar. Tack, talman!

Tack, talman!

Det är mycket lätt att hålla med i de frågor och ärenden som ledamoten Jansson lyfter, allt från svenska språket till Europaparlamentariker. Dessa frågor är helt centrala för att vi ska kunna ta vårt ansvar som lagstiftande region inom EU-sfären.

När det gäller det säkerhetspolitiska läget är det ansträngande på många sätt. De geopolitiska kontinentalplattorna rör sig i en hastighet som vi inte är vana vid. Jag vill också understryka att dessa frågor givetvis kommer att fördjupas ytterligare i den självstyrelsepolitiska redogörelsen i samband med diskussionen om demilitariseringen och neutraliseringen.

När det gäller Hagasamarbetet som berör dessa frågor har vi goda förhoppningar om att det till slut ska komma att sättas i fas under det här nuvarande året. Det är vår utgångspunkt.

Tack, talman!

Tack för kommentaren civilminister Zetterman. Jag hoppas sannerligen att Hagasamarbetet kommer på plats. Politiskt behöver vi på olika nivåer, alla vi som har kontakter i Helsingfors, börja påpeka att det blir lite dubbelt, det är en tvetydig tunga från Helsingfors. Å ena sidan säger man att det är viktigt att Åland är med och att vi ska involveras i olika frågor, men å andra sidan ser man inte till att vi har tillgång på en mer praktisk nivå till Hagasamarbetet.

Lycka till med den biten! Det är nog så viktigt för oss alla.

Talman!

Detta är en fråga som jag har diskuterat tillsammans med inrikesministern, även vid flera tillfällen. Jag uppfattar att det på politisk nivå finns en stor förståelse, så nu hoppas vi att det bara återstår praktikaliteter innan allt är slutgiltigt på plats.

Tack, talman!

Jag vill gärna lägga till något i analysen. När EU-projektet går mer mot en centraliserad struktur, med en plan per land utan att ta hänsyn till regionerna, drabbar det i grunden EU-projektet. Det har ju varit ett pågående problem med den demokratiska förankringen och så vidare.

Som ett tillägg tror jag att EU egentligen borde göra precis tvärtom nu. Man borde satsa mer på att involvera regionerna och stärka den demokratiska förankringen för att motverka de politiska krafter som anser att man skulle stå starkare utanför EU. Jag tycker att detta är något man också bör beakta när det gäller EU-parlamentsplatserna. Det handlar inte om att ta något ifrån någon, utan snarare om att stärka det gemensamma projektet.

Tack, talman!

Ledamot Röblom har rätt och aktualiserar en mycket viktig fråga. Utgångspunkten för EU-kommissionen är att man ogärna vill ha med autonomier eller andra lagstiftande områden att göra, eftersom man bara erkänner nationalstaterna som medlemmar. Här börjar kanske unionens stora problem, som ledamoten är inne på, nämligen bristen på förankring bland medborgarna.

Ledamoten har helt rätt, och vi måste tillsammans försöka påverka på olika nivåer för att skapa en bättre respekt. Övergången till en nationell plan för penningströmmarna från Bryssel kommer att påverka, inte bara Åland, oerhört negativt.

Herr talman!

I belysningen av det som sker internationellt och den oberäknelighet som kommer från USA, samt de utmaningar vi har med auktoritära krafter, så är ett starkt EU något att föredra.

Därför tror jag att vi kanske måste börja använda det argumentet när vi talar med folk om systemet. Vi får inte hamna i en situation där vi får ytterligare försvagningar av EU, till exempel att vissa länder av populistiska skäl skulle börja överväga att lämna. Om det händer hamnar vi helt i händerna på dessa stormakters auktoritära ledare.

Jag vill bara understryka, jag tror att vi är överens om detta, att ett starkt regionalt EU är bra för EU.

Jag tror att vi har samma grundsyn, ledamot Röblom. Jag hoppas och tror, precis som ledamoten, att fler och fler inser vikten av ett starkt Europa med tanke på det som händer i omvärlden. Är vi splittrade och är vi också internt oeniga, som vi har sett vissa tendenser till, så leder det inte till något gott för Europa som helhet.

Det goda med Donald Trump är att han har fått oss alla att inse att Europa måste stå upp för sig själva. Jag är övertygad om att en rysk ekonomi som är mindre än Italiens inte kan vara ett långsiktigt problem för Europa. Vi måste tillsammans kunna stå starka och jobba för våra gemensamma intressen. Vi jobbar visserligen i motvind med tanke på den nya amerikanska strategin, som går ut på att underlätta kontakterna och till och med stöda partier i Europa som stöder anti-demokratiska krafter.

Tack, herr talman!

Ärade ledamöter och åhörare. År 2026 inleds i en tid när vår omvärld genomgår snabba förändringar — både i Europa och i det globala säkerhetspolitiska läget. Landskapsregeringens externpolitiska meddelande ger oss en gedigen översikt över hur Åland positionerar sig i denna komplexa verklighet.

Vi vill i dag, för Liberalerna, lyfta fram några centrala perspektiv — och särskilt vad dessa innebär för Ålands roll och ansvar i externpolitiken.

Det nordiska samarbetet är en viktig bas för Ålands påverkan i världen. Det nordiska samarbetet är en av Ålands viktigaste plattformar för internationellt inflytande. Genom våra kontakter inom Nordiska rådet och ministerrådet, samt i samarbeten med våra grannländer kan vi både bidra till och dra nytta av gemensamma initiativ inom områden som energi, digitalisering, arbetsmarknad och särskilt viktigt civil beredskap.

Regeringen lyfter fram civil beredskap som ett prioriterat område inom det nordiska samarbetet; med rätta! Civil beredskap handlar om vår förmåga att förebygga, hantera och återhämta oss från kriser och katastrofer, vare sig de uppstår genom naturkatastrofer, tekniska fel eller andra samhällsstörningar som väpnad konflikt eller hybridattacker.

För Liberalerna är detta inte bara ett administrativt område — det är kärnan i vår sociala trygghet. Det handlar om att säkra kritisk infrastruktur, om att skydda medborgares liv och egendom, samt att vi på Åland är redo att agera tillsammans med Sverige, Finland och de andra nordiska länderna, samt med Färöarna och Grönland, när det behövs.

Nordiskt samarbete i beredskapsfrågor, såsom Haga-samarbetet och EU:s Civil Protection Mechanism, stärker vår motståndskraft och gör oss mer robusta som samhälle.

Talman! Även internt handlar det om hur vi kan forma vår civila beredskap i praktiken genom att både ta och ge exempel från våra grannländer. Lokalkraft Leaders initiativ för att samla det ideella krafterna på Åland är glädjande och något som jag uppmanar alla intresserade att engagera sig i.

Våra primärnäringar som producerar lokala råvaror är en oerhört viktig del i vår civila beredskap. Den åländska maten är vi alla väldigt stolta över, och den kan visa sig vara ovärderlig i en varaktig samhällsstörning. Jordbruk, kustfiske, fiskodling och de företag som förädlar produkterna är en viktig del av vår civila beredskap och vi något som vi ska ta hand om.

Talman! Även EU-relationerna får stort utrymme i meddelandet. Åland verkar för att EU-lagstiftningen ska respektera självstyrelsens och minoriteternas rättigheter, och att subsidiaritetsprincipen efterlevs. Liberalerna delar dessa ambitioner. Vi vill aktivt bidra till att Ålands särställning beaktas i EU:s beslutsfattande, särskilt då det gäller transportfrågor, ö-politik och sammanhållningspolitik där vår a- till ö-förutsättningar måste få en möjligast tydlig röst.

Vi kan inte heller samtala om externpolitik utan att beröra det säkerhetspolitiska läget i vårt närområde. Östersjön har blivit en geopolitisk brännpunkt. Spänningar mellan stormakter, militär upprustning och betydelsen av fri sjöfart och energiförsörjning gör vår region strategiskt viktig. Detta är ord som man skulle slippa säga i modern tid, men tyvärr så är det ett krav i dagens läge.

Vi ser också hur Europeiska Unionen och NATO påverkar balansen. Sverige och Finland är nu fasta delar i Natos säkerhetsstruktur, och Östersjön är därigenom också ett område där samarbete och beredskap krävs. Åland deltar aktivt och demilitariseringen och neutraliseringen gäller enligt internationella avtal. Det ger oss ett ansvar att framhålla Ålandsexemplet som en fredslösning i framtiden i de områdena i världen där de inte är fred just nu.

Därefter några ord om de transatlantiska spänningarna som pågår omkring Grönland. Den senaste veckan har illustrerat hur internationell politik snabbt kan skapa nya och oförutsedda konflikter: Spänningarna mellan EU och USA om Grönland har eskalerat, med Donald Trumps uttalanden och hot om tullar från amerikanskt håll som utmanar internationella normer och EU:s intressen. Senare mildrades det av Trump med en handvändning och med enorma politiska och ekonomiska vågor som följd. Det här påminner oss bland annat om att extern politik inte bara handlar om att försvara nationella och regionala intressen, utan om att alltid stå upp för en regelbaserad ordning och suveränitet och förmågan att parallellt kunna hantera stort och smått. Här måste Europa stå enat i stormen.

För Åland innebär detta:

· Att vi måste vara lyhörda för hur stormakters agerande i framtiden påverkar våra samarbeten inom Norden och EU och aktivt delta i det gemensamma stödet för Nordens intressen. I detta fall just nu för Grönland och Danmark.

· Att vi behöver stärka vår förmåga att delta i multilaterala dialoger som kan tänkas påverka oss i nutid eller framtid.

· Vi måste ständigt utveckla vår roll i det demokratiska samarbetet i Europa. Jag pratar då främst om en åländsk plats i Europaparlamentet. Det vore avgörande för att vi ska kunna påverka dessa frågor på ett bättre sätt.

· Hur vi strategiskt kan nyttja våra kontaktnät för att bedriva åländska frågor mot ett gemensamt mål. Skattegränsfrågan är ett utmärkt exempel på hur Team Åland tillsammans kan jobba oavsett partitillhörighet och position.

Herr talman! Liberalerna är av den bestämda åsikten att vår externpolitik måste vara både principfast och pragmatisk. Principfast när det gäller att värna demokrati, rättsstat, minoriteters rättigheter och internationell ordning. Pragmatisk när det gäller att navigera i säkerhetspolitisk komplexitet såsom samarbeten kring civil beredskap, säkerhet i Östersjön och gränshinderslösningar.

Vi stöder landskapsregeringens mål och målsättningar, men vi vill se en ökad satsning på civil beredskap. Vi vill se en utvecklat deltagande inom det nordiska samarbetet och i olika EU-sammanhang, samt en aktiv hållning i syfte att främja Ålands särskilda intressen inom Europa och i Norden.

Herr talman! Vår framtid inom världens olika skeenden kan aldrig lämnas åt slumpen. Genom samarbete och en rätt fokuserad externpolitik, kan Åland uppnå ett fortsatt mål att vara en såväl trygg som framgångsrik plats i en osäker värld. Tack!

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Jag vill säga några ord från Obunden Samling och börjar med en eller två små berättelser.

Det finns en åländsk författare som brukar skriva böcker som ibland utspelar sig i Afrika. Där lärde jag mig ett väldigt bra talesätt. I boken var man i Biafra som är en liten del av Nigeria som en gång i tiden försökte bli ett eget land. I boken sade man att "när de stora elefanterna dansar, blir gräset nedtrampat." Det var den ena historien.

Den andra berättelsen handlar om när Zoʼé indianerna stred mot general Custer. Det sägs att de vann det berömda slaget vid Little Big Horn tack vare att de koncentrerade sina krigare till en enda trupp, medan Custer hade spridit ut sina styrkor. Indianerna lyckades nedkämpa Custer genom att fokusera sina krafter. Man åt elefanten i bitar, så att säga. Man lyckades.

Detta kanske var en lite annorlunda inledning på det jag ska tala om, som är det externa politiska meddelandet. Men, den sista berättelsen om slaget vid Little Big Horn, där man koncentrerade sina trupper, och vann slaget, mot en fiende som var uppdelad i flera, det har relevans för detta externpolitiska meddelande. Från Obunden Samling skulle vi gärna se en ännu tydligare prioritering och satsning på det som vi anser vara en av de viktigaste aspekterna. Det handlar om hur vi främjar självstyrelsen och får mest avkastning för de resurser vi investerar i denna verksamhet.

Vi vill vara tydliga med att vi anser att den viktigaste satsningen inom externpolitiken riktar sig mot Helsingfors. Det är nummer ett, och det skulle gärna få framkomma. Underförstått förstår man att det inte finns tillräckligt med resurser och att vi kanske borde tillsätta mera resurser. Vi tycker då att vi borde tillsätta ännu mera resurser på relationerna till Helsingfors. Detta är ingen kritik mot hur det sköts idag av en ensam tjänsteman; det fungerar bra utifrån de resurser som finns. Men vi menar att detta är den viktigaste aspekten av externpolitiken.

Om vi fortsätter att rangordna, hävdar jag att nummer två är Bryssel. Vi har en tjänsteman i Bryssel som ska hantera väldigt mycket och väldigt brett. Om vi ska överväga att öka resurserna till externpolitiken, bör vi rikta blicken mot Bryssel. Det är där vi ska satsa. Helsingfors och Bryssel är ett och två, eller kanske första plats, eftersom många viktiga frågor som påverkar oss också avgörs i Bryssel.

Vi har även andra externpolitiska aktiviteter, som Nordiska rådet och Regionkommittén, som också är i Bryssel. Jag skiljer dock Regionkommittén från vår tjänsteman i Bryssel. Vi har UNESCO, och det börjar också talas om WHO, även om vi ännu inte har kommit så långt.

När det gäller Nordiska rådet är vi helt nöjda med hur det fungerar nu och har ingen kritik mot de som är aktiva där. Men nu kommer jag tillbaka till berättelsen om de stora elefanterna. När de stora elefanterna dansar påverkar det gräset de springer på. Grönland har fått en otrolig uppmärksamhet i världen och har en stark ställning inrikespolitiskt i Danmark, misstänker jag. Många gånger lyfter vi här i lagtinget fram hur bra Grönland har det, och kanske även Färöarna, i förhållande till hur vi har det när vi ska diskutera med Helsingfors. Om Grönland kunde ställa krav på Köpenhamn tidigare, så har de möjligheterna inte blivit sämre nu. Jag kan tänka mig att vi får en situation liknande det bortskämda barnet som får vad han eller hon pekar på.

Inte något ont som inte för något gott med sig. Om Trump skulle rikta sig till Åland så kanske några av oss skulle säga att det skulle bli lättare att förhandla med Helsingfors efter det, bara för at göra en direkt jämförelse.

Varför säger jag detta? Jo, om Grönland blir en fullständig medlem i Nordiska rådet, så är det väldigt många här som tycker att Åland då också måste haka på. Från Obunden Samling är vi milt skeptiska till detta. Vi anser att det inte är den prioriteringen. Om vi ska lägga pengar på att bli en fullvärdig medlem i Nordiska rådet pga att Grönland blir det, så tror vi att pengarna kan användas bättre om vi ska prioritera. Vi ska satsa mera i Helsingfors och mera i Bryssel. Detta är ett tydligt politiskt ställningstagande, som vi väljer att göra.

Om vi fortsätter med ytterligare organisationer som vi är aktiva i, som Regionkommittén och UNESCO, så där har det inte heller varit någon större diskussion om att utöka dessa engagemang. WHO har bara varit upp och vänt på agendan. Vi anser att vi inte behöver engagera oss i fler internationella organisationer. Vi är trots allt en ganska liten aktör och måste verkligen fundera på hur vi prioriterar och vad vi sätter pengarna på.

Avslutningsvis, när det gäller EU, så ska vi komma ihåg att EU är världsbäst på reglering. Vi kan konstatera att när EU har skapat lagar som förhindrar utveckling, så har vi samtidigt sett att världens största och mest framgångsrika techbolag har uppkommit i USA, som inte har haft samma reglering och något bolag har uppkommit i Asien och delvis i Kina.

EU har mycket förbättringspotential, och det verkar som om det kanske är på väg att svänga. Man börjar höra mer om att EU eventuellt tar sitt förnuft till fånga och slutar med de överdrivna regleringarna, och istället funderar på hur vi kan få företag att uppkomma, förbli i EU och bli framgångsrika i EU och världen. Detta är en jätteviktig fråga.

Samtidigt skrämmer det lite när EU går mot en allt större centralisering av nationella frågor, vilket också lyfts fram i detta externpolitiska meddelande. Det är bra. Men vi ser hur EU till exempel kör över Regionkommittén, som inte har något att säga till om när EU beslutar att EU-stöden plötsligt ska fördelas av en nationell aktör istället för flera, som tidigare. Det är en tydlig begränsning av Ålands möjligheter.

Sammanfattningsvis är detta ett intressant externpolitiskt meddelande. Kanske skulle lite tydligare ställningstaganden och kommentarer vara önskvärda. Tack, talman!

Talman!

När det gäller Helsingfors är det en fråga som många tjänstemän och vi ministrar arbetar med varje dag i våra relationer till Helsingfors. Vi har kontinuerliga möten på många olika nivåer.

Jag i mitt ämbete som EU-minister - kanske samarbetsministern har en annan syn - vill också understryka det som ledamoten nämnde: vi har tre lagstiftande församlingar som styr ålänningarnas vardag. Det handlar om EU, Helsingfors och vi själva förstås, som är viktigast här.

EU har en direkt beslutsfattande makt och rätt att fatta beslut som påverkar oss, förutsatt en majoritet för det. Nordiska rådet har inte samma typ av makt. Nordiska rådet är en oerhört viktig samarbetspartner och en viktig arena för Åland att föra fram sina ståndpunkter och försöka påverka de nordiska länderna. Men den direkta lagstiftningsmakten som EU har är unik i de sammanhangen.

Tack, talman!

Minister Zetterman, Nordiska rådet nämner jag som tredje i detta sammanhang eftersom det ofta lyfts som en viktig plattform där åländska politiker kan lyfta fram självstyrelsen.

Som jag tidigare har nämnt så är vi nöjda med situationen som den är nu. Vi är mycket skeptiska till en eventuell utveckling, särskilt om det börjar kosta för Åland. I så fall måste vi verkligen fundera på våra prioriteringar.

Jo, det behövs prioriteringar. Jag tror inte att det är någon här som vill avsluta något nordiskt samarbete. Tvärtom, man vill ju vara med och vidareutveckla det. Jag tycker särskilt att ordförandeskapet har gett helt nya möjligheter för Åland.

Som sagt, EU har en helt egen status i ålänningarnas vardag och ålänningarnas liv.

EU är kända, som också vicetalmannen lyfte, för att ha varit den som har reglerat medan de andra har fått utveckla.

Asien är definitivt betydande och både Kina och Indien. Det här är något man nu försöker skruva om för att bli mycket mer fokuserat på konkurrenskraft. Det är något som jag och hela regeringen stöder. Vi försöker lyfta fram perspektivet för mikro- och småföretag, eftersom det är det som vårt samhälle ytterst präglas av.

Men oaktat detta, även om EU bara reglerar, så att vara med är ändå bättre än alternativet.

Tack, talman!

Jag har inte på något sätt talat om att vi inte ska vara med i EU. Jag konstaterar att vi är med i EU och att vi behöver prioritera tjänstemannaresurserna i Bryssel. Obunden Samling - även om vi vill vara försiktiga med pengarna - tror att skulle vara klokt att förstärka våra resurser i Bryssel på lång sikt. Detta i synnerhet om man ställer det mot att vi ska ha ett utökat nordiskt samarbetet, vilket kommer att kosta jättemycket till följd av att Grönland blir en fullvärdig medlem.

Fru talman!

Diskussionen om rangordningen av vad som är viktigast som prioriterat område för att rikta resurserna tyckte jag att var intressanta synpunkter. Jag har ingen anledning att argumentera emot dem. Jag vill dock tillföra en dimension i diskussionen.

När det gäller EU-politiken är chanserna till framgång betydligt större om man också vänder sig till Helsingfors och lyckas åstadkomma att hela landet och den finska representationen i Bryssel, det vill säga deras huvudman och ministerierna i Helsingfors, arbetar åt samma håll. Genom att samarbeta med Helsingfors kan vi nå framgång i EU-politiken.

Om vi lyckas få Helsingfors att driva samma linje som är intressant för oss, har vi också varit tidigt ute och därmed större möjlighet till framgång.

Tack, talman!

Bra kommentar, finansminister Perämaa. Det är helt korrekt. Jag brukar själv, och jag tror att vi alla här i lagtinget, få de här e-postmeddelandena när det kommer ett EU-initiativ som vi i teorin alla kan reagera på och börja bekanta oss med.

Självstyrelselagen ger oss möjligheter att vända oss till regeringen i Helsingfors för att reagera på olika bra eller dåliga saker som är på gång i EU. Vi kan också, precis som finansministern beskrev, vara aktiva där. Det är en jättebra poäng som jag lyfte en gång tidigare när jag diskuterade det här externpolitiska meddelandet. Kanske vi borde till och med använda den här möjligheten mycket mer än vad vi gör.

Tack, talman!

Ledamoten lyfte just en viktig fråga. Det handlar om en prioriteringsordning, vilket självklart är otroligt viktigt. Precis som civilministern nämnde så har vi goda relationer. Nu utifrån ordförandeskapet har detta prioriterats ytterligare.

Det stämmer att Nordiska rådet inte fattar några lagstiftningsbeslut på det sättet. Däremot är Nordiska rådet och ministerrådet en oerhört viktig arena för att bygga relationer, både med Helsingfors och med de andra nordiska länderna.

Förstår jag rätt att Obunden Samlings bedömning är att om Färöarna och Grönland blir fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet, vilket de har varit mycket tydliga med, så anser Obunden Samling att Åland ska stanna utanför?

Tack, talman!

Minister Hambrudd, när det gäller den frågan så beror det på prislappen. Vi anser att det är bättre att använda de pengarna genom att anställa ytterligare en tjänsteman i Bryssel, eller genom att tillsätta en tjänsteman till i Helsingfors.

Utifrån vad prislappen har indikerat vara i de preliminära undersökningar som jag har gjort så är svaret är ja. Vi tror att de pengarna är bättre att använda på annat sätt.

Tack, talman!

Så som jag uppfattar finns det en tidigare utredning. När ledamot Fellman var samarbetsminister genomfördes en utredning. Vad jag förstår handlar det inte om några stora summor i samband med själva medlemskapet.

Som jag nämnde tidigare i mitt anförande är det viktigt med en kommission som nu börjar titta på detta. Vad innebär det egentligen att vara fullvärdiga medlemmar? Jag tror att det finns ett momentum här, och att man kanske kommer att göra om själva samarbetet också. Det kanske inte kommer att se exakt ut som det gör idag, så vi får väl se hur det utvecklar sig.

Dessutom hålls en mycket viktig dialog och diskussion med den självstyrelsepolitiska nämnden kring framtiden, när vi får mer fakta och information.

Tack, talman!

Jo, man kan alltid ha olika åsikter och tankar om hur saker och ting bör vara. Man kan hoppas och önska att det ska bli på ett visst sätt för oss, om vi ska bli fullvärdiga medlemmar i Nordiska rådet.

Jag gör en förutsägelse att det kostar minst 5-6 tjänstemäns årslöner att bli fullvärdig medlem och att sköta det som fullvärdiga medlemmar gör. Därför föredrar jag att sätta de där tjänstemännen i arbete i Bryssel och Helsingfors, istället för att börja ordna Nordiska rådets möten i Mariehamn.

Tack, fru talman!

Jag skulle vilja utveckla tanken kring prioriteringarna.

Inom det nordiska samarbetet, främst på ministernivå, sitter de åländska ministrarna med på jämställd nivå med andra nordiska ministrar. Det innebär att den åländska landskapsregeringen har möjlighet att kommunicera direkt med fem regeringar, varav tre är EU-regeringar. Denna ingång, om man vill påverka Bryssel, är inte helt förkastlig, det finns ett värde i det.

Det har diskuterats att det nordiska samarbetet bör bli bättre på att enas i svåra EU-frågor i Norden innan man åker till Bryssel. Det är också en aspekt av prioriteringarna.

Tack, talman!

Ledamot Röblom, jag sade att såsom Nordiska rådet fungerar idag och såsom Åland är medlem idag, är helt okej. Vi accepterar det.

Det som ledamoten beskrev här, att man redan idag har en bra tillgång och en fin kontakt med olika nordiska ministrar, är helt i sin ordning. Så ska det vara.

Men att sedan sätta ännu mer pengar på att på något sätt bli ännu mer involverade i Nordiska rådet, ser vi inte riktigt som en dörröppnare för oss.

Tack, fru talman!

Jag menar att det är en viktig aspekt när man försöker mäta inflytandet som vi får för pengarna.

Om Grönland och Färöarna blir fullvärdiga medlemmar och Åland enligt Obunden Samling stannar utanför, vilken förändring innebär det då för det nordiska samarbetet? Har vi samma direkta kontakt med ministrarna? Vad är den direkta kontakten värd gentemot Bryssel?

Det är viktiga aspekter att ha i åtanke innan man bara tittar på euro och cent och säger att det blir för dyrt.

Tack, talman!

Som sagt, ledamoten Röbloms resonemang innehåller ett mått av spekulation. Vi vet inte och givetvis spekulerar jag också när jag säger att Grönland kommer att bli en fullvärdig medlem, och att vi, eller åtminstone några av oss, kommer att vilja gå efter. Så allt detta är väl lite spekulation på sitt sätt.

Jag tror att vi fortfarande kommer att kunna delta i Nordiska rådet på ett liknande sätt som idag, och det är helt tillfyllest. Det är helt tillräckligt.

Tack, talman!

Vi har ett år händelserikt år bakom oss där vi sett lite av en ”ketchupeffekt” för Ålands del i Nordiska rådet.
Det handlar om frågor som flera regeringar har nötit på med och som för Åland har nått en gynnsam lösning. Här avses Ålands plats i Nordiska rådets presidium och att vi är inkluderade i Haga-samarbetet. För Ålands del är detta ”jackpot”, samtidigt som vi bör vara medvetna om att våra färiska och grönländska autonomikusiner vill gå en bra bit längre än vi. Här finns också en av Ålands utmaningar på området, hantering av det här förväntansskapet mellan de olika nordiska autonomierna.

Jag vill här särskilt lyfta nordiska delegationsordförande Holmberg-Janssons värdefulla insatser i att bygga mera åländskt inflytande i Nordiska rådet och bygga åländska nätverk. Att Sveriges vice statsminister besökte Åland var inte ett sammanträffande, det var ett resultat av ett starkt fotarbete och målmedvetet nätverksbyggande.

Talman, på lagtingets fjärde våning huserar en isbjörnsfäll. Det är en grönländsk symbol för makt, överräckt till Ålands lagting. När jag guidar grupper på lagtinget händer det att jag stannar vid isbjörnsfällen och berättar att den ”visar var vi äro hemma”. Vi är ju båda nordiska autonomier. Åland brukar betraktas som den äldsta autonomin i det nordiska sammanhanget och särskilt intressant för färingar och grönlänningar är vår hembygdsrätt och det EU-interna arbetet. Vi blir givetvis berörda på djupet när hela Grönland ifrågasätts.

Vad kan vi göra för våra Grönländska vänner? En sak vi kan göra är att påminna om grönlänningarna, påminna om självstyret.

Det är ju så här, talman, att den som vill legitimera ett övertagande av Grönland glömmer gärna aktivt bort att det finns ett grönländskt folk med grönländska hjärtan. Det finns en logik bakom att beskriva Grönland som en obebodd ”isbit”. Vi kan göra väldigt mycket bara genom att påminna om människorna på Grönland. Vår uppgift är att lyfta att här bor människor, människor som vill bygga samhälle och samarbeta med andra. Människor som styr sitt eget öde och vars autonomi är så stark att de nästan utgör ett eget land.

Talman, det är inte bara utmaningar och svårigheter i det nordiska samarbetet. Meddelandet konstaterar helt riktigt att det nu finns en ”stark drivkraft för nordiskt samarbete”. Vi har definitivt lämnat år 2013 bakom oss då Karen Ellemann kallade Nordiska rådet för ”Nordens dyraste kaffeklubb” och föreslog en nedläggning av hela rasket. Kaffeklubben har fått substans, relevans och driv. Jag tror vi nu träder in i en era där det nordiska samarbetet levererar nordiskt värde på ett helt annat plan än tidigare. I ett sådant läge är det utmärkt att vi har t.ex. Fredrik Karlström på plats i Gränshinderrådet för att undanröja gränshinder i Norden. Det är också utmärkt att Finland och Åland har fortsatt arbetet för den fria rörligheten för människor och företag och för att avskaffa gränshinder som hämmar ekonomisk tillväxt.

Talman! Om vi vänder blad i redogörelsen och tittar på landskapsregeringens EU-prioriteringar så är det riktigt bra prioriteringar. Så här står det t.ex. om tillväxt: ”Tillväxt och konkurrenskraft är avgörande för att möta framtidens utmaningar. Landskapsregeringen välkomnar därför EU:s fokus på förenkling och har under året arbetat för att minska den administrativa bördan för myndigheter och näringsliv, särskilt för små autonomier och självstyrda regioner.” Det här är bra! Det här borde även vara regeringens politik internt, inte bara externt.

Regeringens prioriteringar i EU beskrivs så här: ”I det europeiska samarbetet har landskapsregeringen bevakat Ålands intressen i frågor om sammanhållningspolitik, jordbruk, fiske och miljö.” Det här ju dock inte någon uttömmande lista. Regeringen har också bevakat tull- och skattefrågor aktivt i EU, så pass aktivt att det borde ha omnämnts i inledningen.

När det kommer specifikt till intressebevakningen av EU-frågorna, så förtjänar de åländska partierna - både i regering och opposition - en skopa beröm. De åländska partierna har på 15 år blivit mycket proffsigare på att bevaka sina intressen i EU. Om du för 10-15 år sedan hade frågat en åländsk lagtingsledamot om vad en rapportör gör i EU-parlamentet så hade nog en och annan passat på frågan. Idag är detta allmän kunskap. De åländska partierna arbetar aktivt med att flytta fram positionerna i EU-sammanhang – var och en på sitt sätt men med inspiration av varandra.

Som ett resultat av detta har vi nu åländska tjänstemän inne i Europaparlamentet, inne i de branschorganisationer som lobbar gentemot EU och inne i de europeiska politiska partierna. Det är bra. Det här nätverket har enorm betydelse om vi jämför t.ex. hur Färöarnas och Ålands påverkansarbete ser ut inom Europeiska rådet. Där har landskapsregeringen en enda anställd i rådet, Färöarna har tre heltidsanställda i Bryssel. Men vi ”väger upp” obalansen i rådet genom att vi är inne i EU och har ett åländskt nätverk inne i de Europeiska organen. Jag hävdar att vi som Team Åland börjar vara rätt bra på att hävda våra intressen i EU internt. Det här har det getts för lite cred för, jag vill ge cred för det.

Med det sagt, talman, så kan man ju föreställa sig betydelsen av att ha en egen åländsk europaparlamentariker med t.ex. 3 heltidsanställda tjänstemän som bevakar Ålands intressen. Regeringen gör rätt i att fortsätta prioritera en åländsk europaparlamentariker. Stå på er! Hoppet lever!

Moderat Samlings hälsning med anledning av detta meddelande är: Fortsätt smida medan järnet är varmt. Dessa är utmanande tider, men utmanande tider ger möjligheter att flytta fram positionerna och knyta nya kontakter. Tack för ordet!

Talman!

Jag vill ge mitt understöd för det som ledamoten Valve tar upp när han pratar om Team Åland på olika nivåer inom Bryssels apparatur. Just nu har landskapsregeringen formellt några få utsända, just nu en och en praktikant till denna, men det finns många andra som arbetar som praktikanter och medarbetare i kommissionen, där vi också har åländska hjärtan som bultar.

Det här är förstås ett viktigt arbete. Hur kan vi institutionalisera detta något, så att vi vet vem som sitter på vilka poster i de olika EU-korridorerna? Som sagt, det här är informellt.

Ledamoten Valve lyfter också fram behovet av en starkare formell kapacitet i Bryssel. Vi har ju en helt egen ingång genom vår ständiga representation, vilket ger oss en egen status. Det vi också saknar på Åland är till exempel näringslivets och kommunernas engagemang i Bryssel.

Ja, vad gäller det sista så ligger det något i det när det gäller näringslivet och kommunerna. Om man ser på hur olika europeiska regioner bevakar sina intressen så är det inte helt ovanligt att de har hemsidor som till exempel heter "Invest in Skåne" eller "Invest in Eastern Poland". Dessa sidor syftar till att dra till sig en investerares uppmärksamhet och man berättar om varför man ska investera i just den regionen.

I det avseendet finns det en poäng i det som minister Zetterman säger. Vi som åländskt samhälle kan bli bättre på att bevaka våra intressen i EU.

Men jag vill ändå notera de framgångar som de åländska partierna har gjort när det gäller att bygga Team Åland. I förlängningen har detta lett till att vi har ingångar i kommissionen och i utskottens sekretariat, vilket är bra för Åland.

Talman!

Ledamot Valve har helt rätt. Jag tycker också att det är oerhört viktigt att landskapsregeringen tar detta på större allvar, nämligen att fysiskt besöka Bryssel. Jag vet att kollegan, finansminister Perämaa, gjorde ganska stora framsteg när han deltog där. Mina samtal med kommissionär Virkonen var också av stor betydelse, uppfattade jag, för Ålands del. Det är också viktigt att vara aktiv.

Om vi nu pratar om den andra delen, som handlar om näringslivet och kommunsidan, har jag förstått att det blir mindre vanligt att ha stora staber på plats i Bryssel. Istället arbetar man hemifrån med stor kunskap om hur EU-maskineriet fungerar. Mycket av lobbyarbetet görs också hemifrån, och man har lokala arbetsplatser för att hantera de frågor som rör Bryssel.

Talman!

Det är klart att vi alltid kan bli bättre. Det är bra att mötas och att finnas på plats där det händer.

En sak som jag konkret vill framhålla som en fördel är lagtingsledamöternas besök till Bryssel vart fjärde år. Under dessa besök har lagtingsledamöterna möjlighet att i förväg framföra önskemål om intressanta frågeställningar att fördjupa sig i, oavsett om det handlar om säkerhetspolitiska, ekonomiska eller andra ämnen.

Det är otroligt värdefullt att göra den resan vart fjärde år. Det bygger också nya kontakter med ideologiska meningsfränder inom EU, vilket också har ett värde.

Talman!

När man läser det externpolitiska meddelandet ser man att det till sin natur är bakåtblickande. Majoriteten av texten är en redogörelse för vad som har hänt under det gångna året, med en liten del som handlar om framtiden som förstås är en viktig aspekt.

När man läser det slås man av hur snabbt och omvälvande världen har förändrats – och absolut inte till det bättre – på bara ett år. Ibland känns det nästan som att man naivt hoppades på att saker skulle bli bättre för ett år sedan, men man får inse att det inte har blivit något av det.

Jag har under ett par års tid vid den här tiden sagt att krig tar slut, men fy, vad långsamt det går. Det är fortfarande krig i Ukraina, fast vi alla har hoppats på en lösning. Detta gör att alla antaganden om en regelstyrd världsordning, internationella garantier, avtal, ekonomiska system och överenskommelser inte längre håller. Vi kan inte lita på att vi, som är så små, skyddas av den regelstyrda världsordningen, för den håller på att vittra sönder.

EU, som vi är vana att tänka på som en långsam, byråkratisk koloss som förser oss med lagstiftning som vi har svårt att implementera, är på väg att utvecklas till något annat. EU blir en motkraft till ett allt mer irrationellt och farligt USA samt ett aggressivt och diktatoriskt Ryssland. Det uthålliga stödet för Ukraina finns i Europa.

NATO, som de flesta här var positiva till att gå med i, är idag en organisation vars existens i framtiden är oklar. Den ledande aktören, USA, hotar med att anfalla en del av en medlemsstat, Grönland. Om någon hade sagt för ett år sedan att amerikanerna tänker ta Grönland, hade man skrattat och tyckt att ingen amerikansk president kan vara så galen.

Min grundläggande skeptiska hållning till militära allianser har inte försvagats. Vi är inte tryggare i NATO; vi är tryggare när stater och supermakter håller sig till överenskomna regler, gränser och demokratiska system.

Det nordiska samarbetet är viktigt, och det tycker jag verkligen att det är. Men det har länge varit en gäspning för den stora allmänheten, som kanske inte ser det som kan finnas under ytan. Det handlar om att ta saker framåt på ett sätt som inte skapar stora rubriker och som går långsamt. Det handlar om att bygga nätverk, hämta in kunskap och föra dialoger.

Idag har också det nordiska samarbetet förändrats. Norden står mer enat än någonsin inför ett upplevt yttre hot och kan, om man inte fastnar i detaljerna kring Helsingforsavtalet, visa att autonomierna i Norden, små som de är, visas den respekt som vi kräver att andra ska visa oss.

Om man gör om Helsingforsavtalet på ett sätt som ger Grönland, Färöarna och Åland rätten att på egna villkor delta som fullvärdiga medlemmar, då har man äntligen också gjort upp med det koloniala arv som inte har varit någon vacker del, framförallt för den danska historien.

Det är dock en helt annan historia hur detta i praktiken ska genomföras. Om vi kommer till en sådan slutsats att de självstyrda länderna i Norden ska vara fullvärdiga medlemmar av det nordiska samarbetet, hur ska det se ut då? Jag menar att vi på Åland måste vara aktiva i att berätta om och påverka förverkligandet av det fullvärdiga medlemskapet.

Den utredning som jag helt riktigt var med och tog fram visar att själva medlemsavgiften, den kostnaden, inte är grejen, utan det handlar om hur man utnyttjar möjligheten. I vilka sammanhang ska man vara med? Vilka möten ska man ordna och så vidare? Där finns jättestora kostnader som vi bedömde, och som jag fortfarande tror är en riktig bedömning, att vi helt enkelt inte har nytta av i den omfattning som det skulle kosta.

Därför tycker jag att vi på Åland borde fundera på någon form av "opt-in"-lösning, där man kan satsa på de delar av att vara en fullvärdig medlem som faktiskt är till nytta och förhandla om hur det förverkligas. Om Grönland och Färöarna vill ha hela paketet, så är det upp till dem och hur mycket de har råd med. Men vi måste balansera mellan att vara en fullvärdig medlem, vi kan inte bli ett B-lag, men samtidigt hitta en lösning för det praktiska förverkligandet som vi faktiskt vill ha och har råd med.

Vår budget för extern politik är väldigt liten och världen är väldigt stor, så därför är det viktigt att tänka på vilken nytta vi har av de olika samarbeten vi är med i och att prioritera vad som görs, vad som mest behövs och vad som är viktigast.

Jag kan hålla med Obunden Samling om att samarbetet med Helsingfors är centralt, men det är inte det som det här dokumentet handlar om, utan det är självstyrelsepolitik.

För Socialdemokraternas del kan vi konstatera att samarbetet inom den Europeiska unionen växer i betydelse på flera områden; från lagstiftning som ska implementeras, skattegränsproblematik och alla de frågor till det dramatiskt förändrade säkerhetspolitiska läget. En enda person i Bryssel, med de nätverk som vi partier har byggt upp, räcker inte till. Vi ber landskapsregeringen att i kommande budgetprioriteringar överväga någon form av utökning av resurserna där.

Socialdemokraterna har satsat på att utveckla våra samarbeten med de socialdemokratiska parlamentarikerna i EU. Där ser vi att det finns mer att göra. Det handlar mest om att vi ännu mera behöver förstå hur man arbetar i Bryssel och när det är dags att sätta in informationsinsatser.

Det är också viktigt att komma ihåg att även om externpolitikens styrka, muskler och snabbhet är viktiga för vår plats i världen, så vet alla som förtvivlat försöker hålla sig i någon sorts form att det är core som räknas. Det handlar om att ha en inre styrka som håller samhället upprätt. Vår core är självstyrelsen, våra demokratiska institutioner, vår tredje sektor och våra invånare som ska känna sig trygga och delaktiga.

Exemplet USA visar hur snabbt det kan gå att demontera ett samhälle och vilket kaos det blir både hemma och borta när ett samhälle inte håller ihop. Så kanske vår bästa externpolitik är att vi håller oss i demokratisk högform. Tack, talman!

Jag uppskattar verkligen avslutningen på ledamoten Fellmans anförande. Jag delar den uppfattningen, mycket starkt.

Vi måste jobba med vår demokrati lokalt om vi ska kunna kräva demokrati också av andra. Det handlar om tillit till myndigheterna och om att utveckla samhällsmodeller som gör att medborgarna känner att de har en relevant och adekvat funktion i samhället. Det handlar förstås också om rättsstatsprincipen.

Hur utvecklar vi våra PAF-stöd? Det är praktiska frågor där vi behöver ha hög svansföring för att kunna ställa krav på andra.

Demokratin är stark i EU. Ibland pratar man om att Europa är splittrat, men jag delar inte den uppfattningen. Jag uppfattar Europa som oerhört enat, med några få enstaka undantag som för en annan linje. Vi har också nya val att vänta i vissa av de länderna.

Det som skrämmer mig när jag ser på världen är faktiskt hur snabbt det går att förstöra sådant som man har byggt upp under en lång tid och hur snabbt institutioner vittrar samman om man har ledare som bara struntar i dem. Det krävs en viss ryggrad för att stå upp mot den förändringen.

Jag håller med, jag tycker inte att den sjukdomen är så spridd i de europeiska länderna som man kanske ibland kan tro. Men jag tror att vi behöver vara på vår vakt, både här och i Europa.

Talman!

Det handlar om att stärka institutionerna och vi har ett ambitiöst regeringsprogram här hemma, och det är något vi också behöver driva både i Norden och Europa.

En viktig fråga inom mitt område är tillämpningen av AI. Hur ska den ske? Ska det vara demokratiskt, så måste det ske utifrån våra europeiska värderingar. Vårt svar i Nordiska rådet är givetvis.

Jag vill också lyfta fram en annan fördel som kommer att uppstå när det gäller EU. Under den kommande mandatperioden kommer det troligtvis inte att lagstiftas lika mycket. Detta ger oss nödvändigt andrum att dels implementera det vi har oimplementerat, men också att börja svänga om till en mer proaktiv hållning. Det är något vi verkligen behöver arbeta med både som institution, regering och parlament. Vi måste vara proaktiva inför EU-lagstiftningen istället för reaktiva. Just nu faller lagstiftningen ofta över oss i ett sent skede, vilket gör det svårt att implementera den. En proaktiv hållning kräver förstås förberedelser.

Jag är helt enig, och det är därför vi vill lyfta fram det faktum att om vi ska klara av att vara proaktiva i Bryssel, med så många institutioner, så mycket lagstiftning och så många människor att påverka, så är vi lite för tunna.

Jag förstår att kassan - jag vågar inte ens titta på finansministern - är ändlig. Men om vi ska prioritera mellan olika delar av externpolitiken, så är det där vi behöver sätta in stöten.

Tack, talman!

Tack ledamoten. Jag håller helt med. Vi är överens om att det nordiska samarbetet har tagit stora kliv framåt de senaste åren, och jag är glad att ledamoten också lyfte fram att Åland behöver vara en fullvärdig medlem.

Det viktiga är att vi kan delta där vi har den mest åländska nyttan. Det handlar inte om att vara med i alla olika ämbetsmannakommittéer eller nätverk, utan om att fokusera på det centrala och viktiga. Jag hoppas att det kommer att bildas en kommission som kan klargöra vad det innebär att vara fullvärdiga medlemmar.

Vi får inte glömma hur viktigt nätverkande och plattformar är, samt de kunskaper vi faktiskt får. Det är dessa som ger oss den åländska nyttan i samarbetet.

Jag ser inte framför mig en möjlighet att det nordiska samarbetet har fullvärdiga medlemmar och Åland. Så kan vi inte ha det.

Det är därför vi nu behöver agera aktivt själva och fundera på hur vi vill att detta fullvärdiga medlemskap för vår del ska förverkligas och framhålla hur vi vill ha det. Kanske en diskussion behöver föras på någon form av parlamentarisk nivå, eftersom det nordiska samarbetet, både i Nordiska rådet och i ministerrådet, bygger på en bredd.

Tack, talman!

Vi är helt överens om detta. Det är viktigt att det finns en parlamentarisk plattform, dels via självstyrelsepolitiska nämnden och att Ålands delegation är närvarande representanter för hur nyttan ska se ut.

Jag ser svårigheter med att Åland inte skulle vara fullvärdiga medlemmar, då nedgraderar vi oss själva och respekten för självstyrelsen.

Detta kommer att bli en central fråga i de kommande diskussionerna under året, och det kommer att krävas en hel del arbete för att definiera hur detta medlemskap ska se ut.

Med det utvecklade samarbetet med den finländska delegationen i Nordiska rådet och samarbetet i ministerrådet, så tror jag faktiskt att det finns ett intresse från finsk sida att detta ska se snyggt ut. Man vill inte från finländskt håll vara den som stoppar utvecklingen.

Sen är det många knoppigheter på vägen, inklusive juridiska frågor som måste lösas. Men jag tror att det finns en möjlighet, för ingen vill att det nordiska samarbetet ska misslyckas med att hantera den här frågan.

Talman!

Vi måste våga tänka stort. Vi måste våga prova. Vi behöver vara lite modiga och inse att vi inte har lösningar på allt. Det är så typiskt finskt och åländskt att först ha lösningen.

Det blev tydligt under den konferens som hölls av samarbetsministrarna i juni under temat "Framtidens nordiska samarbete", att vi måste börja tänka som en dansk, färöing och en grönlänning. Vi önskar något, vi kräver något och får vi det, ja då hittar vi lösningen.

Jag vet att jag provocerar lite när jag säger så. Men är vi inte lite för försiktiga också?

Nu är det omvända världen igen, ledamoten Holmberg-Jansson, för jag tänker på pengarna. Det är ju givet att vi ska vara med och kräva den här utvecklingen. Men om man är en finländsk tant vill man veta hur saker ska förverkligas, vad det kostar och vilken nytta man har av det.

Det är därför jag poängterar att vi själva behöver fundera på den saken, så att vi kan framföra vad vi tycker.

Det är ju den omvända världen just nu.

En fråga som samarbetsministern lyfte handlade om det som hänger i luften: Vad är ett fullvärdigt medlemskap?

Jag satt med i den arbetsgrupp som tog fram rapporten angående Helsingforsavtalet. Jag lyfte frågan till färöingarna och till grönlänningarna, men även till dem som satt i gruppen. Vad innebär ett fullvärdigt medlemskap? Vad får ni ut av det som ni inte får med det vi har idag?

För dem är det väldigt tydligt att det handlar om en symbolisk aspekt. Man vill kunna säga att man är fullvärdiga medlemmar.

Klarar man av att ordna en stor konferens på Grönland eller Färöarna? Nej, det finns inga lokaler. Det finns inte ens poliser eller säkerhetsapparatur där. Men det är liksom en bisak; man ser bara målet.

Självklart är jag inte så naiv att jag tror att vi klarar det här utan problem. Det kommer att kosta mycket pengar, såklart. Men vi behöver titta på hur vi kan ha den största nyttan (… taltiden slut).

Jag tror att vi egentligen är helt eniga. Vi formulerade kanske på lite olika sätt.

Jag är inte särskilt intresserad av någonting som är bara symbolpolitik, utan jag tycker att det viktiga är nyttan för Åland av att vara med i olika sammanhang. Och jag tror att det här är en fråga som går att lösa.

Talman!

Jag tyckte det var piggt att ledamoten Fellman uttryckte skepsis mot försvarsallianser i inledningen av sitt anförande. Jag vill lite gå i polemik mot det. Nog anser undertecknad att vi är tryggare i NATO, trots Trump. Hade vi varit utanför hade vi varit ännu mer beroende av amerikansk välvilja och bilaterala avtal med USA.

Tycker inte ledamoten Fellman ändå att det är värdefullt att vi har försvarsgarantier istället för förhoppningar?

Jag tycker att det viktiga i den värld vi lever i nu är att vi pratar mer om säkerhet, resiliens och demokrati, och mindre om vapensystem och militärövningar. Det senaste året har visat att det inte finns någon förutsägbarhet i hur en militär allians agerar i olika sammanhang.

Det ska finnas säkerhetsgarantier inom NATO. Men vad händer om en orange person en morgon bestämmer sig för att ta det vidare?

Med risk för att underdriva så en viss trygghet måste ändå en försvarsallians ge, även om man bortser från den orangea personen som ledamoten Fellman nämnde. Det är trots allt fortfarande 31 medlemsstater sammanbundna av kollektiva försvarsgarantier, även om man räknar bort ett land, och det ju ingenting man skojar bort. Det borde rimligtvis ge en viss trygghet.

Jag hör dock att vi har lite olika infallsvinklar på den här frågan.

När vi tidigare har diskuterat den här frågan kan jag konstatera att det finns väldigt många här och i samhället i stort, samt en majoritet i Finland, som stöder ett finländskt medlemskap i NATO. Det räcker väl till för att vi ska vara där. Vi är ju medlemmar i NATO, och det är ingenting som jag kan förändra.

Jag tycker att det är viktigt, ja, viktigare att vi också diskuterar andra former av trygghet och säkerhet, samt säkerhetsskapande mekanismer, och inte fastnar i att det enda som gör oss trygga är att vi har ett starkt försvar och är med i en militärallians. Jag menar att det inte räcker alls.

Tack, talman!

Tack ledamot Fellman. Det händer ibland att ledamot Fellman och jag har lite olika åsikter, och idag är en sådan dag.

Även jag vill ta upp det som ledamot Valve lyfte om NATO. Jag är glad att Finland och Sverige har tagit ställning för NATO och är medlemmar idag. Jag tror att det är väldigt viktigt.

Jag anser att det är minst lika viktigt att vi inte blir för deprimerade, även om det finns enkla orsaker till att känna så idag.

Det kommer ett mellanval i USA till hösten, vilket garanterat kommer att förändra saker och ting. Men även utan en stark militär allians så hjälper det nog inte med vackra ord. Det enda som hjälper mot Putin och som har hjälpt Ukraina i snart fyra år är tyvärr bara bomber och granater. Så hemsk är världen, men det är realiteten.

Jag har ingen illusion om att min åsikt i just den här frågan kommer att förändra någon annans ståndpunkt. Däremot tycker jag att det är viktigt att lyfta fram att det finns andra saker vi också behöver fokusera på. Vi behöver stärka vår resiliens och våra demokratiska institutioner. Vi bör fundera på varför situationen ser ut som den gör i Ryssland. Vad kan vi göra för att undvika det? Efter ett krig kommer en annan situation. Vad ska vi då göra? Vad borde vi göra för att stärka demokratin här hemma?

Vi bör också tänka på vad som hände i USA, när man plötsligt började skjuta sina egna medborgare på öppen gata. Det finns många viktiga frågor att fundera över.

Tack, talman!

Det finns en klyscha som säger att inget ont kommer utan något gott. Det stämmer faktiskt i det här fallet. Om vi ser på det ryska anfallskriget mot Ukraina, så har vi blivit ett starkare EU än vad vi någonsin har varit tidigare under EU:s korta livstid. För att inte tala om energitillgången, om vi skulle ha vetat för några år sedan vad vi vet idag, så skulle vi aldrig ha kunnat föreställa oss att Tyskland och Frankrike skulle ta ställning till sin kärnkraft, eller att de skulle bli så beroende av rysk energi och rysk gas som stora delar av Europa fortfarande är.

Så visst, det finns något gott som kommer ur detta, även om det tyvärr medför katastrofala effekter. Men om vi försöker vara lite positiva, så om inte NATO i sin nuvarande form lever vidare så tror jag ändå att EU kommer att ha en militär allians som kan hålla oss trygga.

Det finns säkert poänger med det. För en gammal fredsaktivist så är det nödvändigt att lyfta att fred består av annat än militärt försvar.

Det som vi pratar om här, det som jag diskuterade i replikväxlingen med minister Zetterman, det handlar om att bygga upp någonting som är hållbarare och starkare och som leder framåt efter att ett krig tar slut.

Tack, herr talman!

Som har konstaterats under debatten, så är vi inne i ett absurt världspolitiskt läge. Det är egentligen två saker som har slagit mig med kraft när det gäller den amerikanska presidentens beteende gentemot Grönland. Det första är att han representerar en politisk kraft som vill bygga vidare på fossila bränslen och en fossil ekonomi. Det andra är att han samtidigt också representerar egoismen som dygd, alltså en världsåskådning där man får vara egoist och där man ska vara stolt över det. Det jag vill ha så tar jag och det är inte ett problem.

När det gäller den fossildrivna ekonomin har vi gröna och många med oss under lång tid sagt att om man är beroende av en ändlig fossil resurs, så kommer det att leda till konflikt på ett eller annat sätt. Det går inte att komma ifrån. Mot allt förnuft fortsätter man att kämpa för en fossildriven politik och kämpar emot fossilfria alternativ av ideologiska orsaker. Det intressanta här är att alla som kämpar för den fossila ekonomins fortlevnad och som kämpar mot den förnybara energin är, på ett eller annat sätt, en del av samma rörelse. Där tycker jag att vi måste bli tydligare i debatten.

När det gäller min andra punkt, egoismen som dygd, så tror jag att det är något som blir i ett samhälle där ojämlikheten tillåts växa. Klyftorna växer, polariseringen ökar och radikaliseringen tilltar. Där ryms det, där finns det plats för egoism som dygd. Den här kombinationen av att vara fossilkramare av rang och tro på en fossil framtid, samtidigt som man blåser upp sig i någon slags egoismdygd, där har vi exemplet i Vita huset.

Mot detta anser jag att Norden är en stark motsats. Norden är en region där länderna arbetar för förnybar energi, till största delen. Det är en region där vi har vår nordiska modell, ett samhällsbygge som vilar på tillit med starka offentliga institutioner, social sammanhållning och respekt för människor och natur. Det här fungerar inte perfekt i våra länder heller, men det är en avgörande motvikt mot den rovkapitalism som nu breder ut sig över jorden idag.

Detta är en inledning till hur viktigt jag tycker att det nordiska samarbetet är, och det gäller även det europeiska projektet.

Talman! Som jag nämnde i ett replikskifte, så var pandemin ett stresstest för det nordiska samarbetet, och det var ett test som visade blandade resultat. Vi minns de stängda gränserna som slog hårt mot Åland till exempel, och bristen på samordning osv. Jag hoppas verkligen att Norden som samarbete har tagit till sig av dessa erfarenheter för att kunna stärka samarbetet. Även om man inte ska vara alarmist angående kommande krig, så känns det tryggare att veta att det nordiska samarbetet skulle fungera sömlöst i händelse av en kris.

Herr talman! Vi befinner oss i en tid där stormakterna vobblar runt och auktoritära ledare beter sig som de vill. EU är en stark motpol, och det är viktigt att säga detta i alla tänkbara sammanhang, särskilt när det ibland ploppar upp från populistiskt håll att länder ska gå ur EU, och kanske även Åland. Detta är helt i linje med de auktoritära ledarnas vilja att världen ska se ut, ett gäng små länder som inte har något att säga till om gentemot de större. En världsordning som bygger på att styrka går före rätt. I den tid vi lever i nu är det viktigt att betona vikten av ett starkt och fungerande EU.

Jag inledde mitt anförande på en ganska bred nivå, men jag går nu ner till mer konkreta poänger i det externpolitiska meddelandet.

Det sägs i meddelandet att det finns ett stort nordiskt intresse för projektet Sunnanvind, vilket är positivt. Men jag skulle vilja veta lite mera konkret. Vilka initiativ finns idag inom det nordiska samarbetet för att få till en samordning kring den havsbaserade vindkraften?

Det har talats om att om alla planer förverkligas i Östersjön, så skulle vi ha massor av vindkraftverk lite här och där i vårt lilla hav. Det är tydligt att det skulle behövas någon slags samordning och öppen kontakt mellan regeringarna, främst runt Östersjön när det gäller detta. Jag vet att det har talats om detta från landskapsregeringens sida. Infrastrukturministern har nämnt att man har tagit politiska initiativ, men jag ser ingenstans i meddelandet omt det har lett till någon slags samordning.

När det gäller EU-politiken, talman, sSå uppskattar jag strukturen på rapporten. Jag vill ge cred till EU-minister Zetterman just för den tydlighet som finns i landskapsregeringens prioriteringar. Det är jätteviktigt, med tanke på de begränsade resurser vi har, att vi är tydliga och att det diskuteras här vilka som ska vara prioriteringarna.

Jag stöder också de tankar som fördes fram av ledamoten Fellman och andra, att vi måste ha en politisk beredskap att stärka resurserna som arbetar med externpolitiska frågor för Åland, eftersom mycket händer som påverkar oss.

När det gäller landskapsregeringens prioriteringar gällande EU så finns det vissa saker jag vill ta upp särskilt.

Jag stöder naturligtvis landskapsregeringens strävan att EU:s fonder och program måste utformas så att de respekterar självstyrelsens ställning och tar generellt hänsyn till mindre regioners förutsättningar. Det resonemanget, som jag var inne på tidigare i debatten, att hela tiden satsa på en djupare förankring av EU-projekt i regionerna bland medborgarna är avgörande för att EU ska kunna utvecklas vidare. Om man kör för mycket på en strömlinjeformad, centraliserad tanke, så tror jag att man kommer att tappa många på vägen, och det är inte bra. Så det stöder jag.

Det nämns att landskapsregeringen driver att det är viktigt att EU tar hänsyn till öar och behovet av transporter till öar. Det tolkar jag som att landskapsregeringen ska fortsätta verka för ö-undantaget, att transporter som sker till Åland från Finland per fartyg inte ska behöva betala utsläppsrätter. Det är en knivig fråga för Åland, men det skulle vara intressant om landskapsregeringens klimatminister eller någon annan kunde föra ett resonemang om hur detta går ihop med den ambitiösa klimatpolitiken, det vill säga att Åland begär undantag från klimatstyrningen inom unionen.

En annan sak som jag reagerar på, och som jag har reagerat på tidigare, är att landskapsregeringen återkommer till ordet "förenklingar". Förenkling är, herr talman, i sig ett positivt ord. Jag tror ingen skulle stå här och säga att man vill ha det svårare. Men förenkling i EU-sammanhang just nu är inte ett neutralt begrepp. I dagens EU finns det en reell oro bland organisationer och civilsamhället att den förenkling som man pratar om i praktiken är lika med en urvattning av klimat- och miljöpolitik samt sociala framsteg.

Så när landskapsregeringen nu verkar ta diskussionen vidare om förenklingar, så skulle det vara bra om man någon gång kunde problematisera detta. För som det står nu i meddelandet, så stöder landskapsregeringen en förenkling inom jordbrukspolitiken, man vill förenkla fiskeripolitiken och man vill förenkla bestämmelser inom klimat- och miljöpolitiken. Men det står inte vad man menar med detta. Däremot står det att man tycker att miljö- och klimatpolitiken ska bygga på teknisk utveckling, vilket kan, om man är på det humöret, tolkas som att man inte vill göra så mycket utan inväntar uppfinningarna som ska lösa problemen åt oss.

Detta är en fråga som jag tycker att man kan titta lite närmare på och som jag anser att man bör vara varsam med. Vad menar landskapsregeringen med ordet "förenkling"?

Avslutningsvis, talman, när det gäller fiskeripolitiken, som vi nu inleder arbetet med delvis i finans- och näringsutskottet, så skriver landskapsregeringen att man aktivt ska verka för "en fortsatt implementering av den gemensamma fiskeripolitiken, som baseras på vetenskapliga råd och principen om maximal hållbar avkastning."

Här, i linje med motionen som jag lämnade in i våras, anser jag att landskapsregeringen via Finland gentemot EU bör verka för en större öppenhet kring dessa vetenskapliga råd. Ett centralt problem i EU:s fiskeripolitik är hur dessa råd används och hur de tolkas när det gäller att bestämma kvoterna. Det har kommit många varningsflaggor kring detta, även från forskarna som arbetar med det. Det finns osäkerheter och prognoser. Man kan inte bara slentrianmässigt säga att havsforskningsrådet har sagt att så här mycket fisk får ni ta upp, utan vi måste alla bli bättre på att förstå vad forskarna säger. Detta är en linje som jag tycker att landskapsregeringen och Finland ska driva och inte bara hänga med på kälken. Tack!

Tack, talman!

Jag lyssnar på det här gröna ivrandet från ledamoten Röblom och de andra här i salen. Jag kan inte låta bli att tänka på hur konstigt det är att det ivras så mycket om detta, särskilt med tanke på det säkerhetspolitiska läget som vi befinner oss i just nu.

Jag vet inte hur många krig och hur många nationer som har drabbats i krig på grund av att de inte har tillgång till tillräckligt med fossila bränslen. Jag kan nämna flera exempel här, men jag kanske avstår från det.

En annan aspekt av detta anfallskrig mot Ukraina, och mot Europa, har lett till att europeiska länder har intensifierat sin exploatering av naturgas. Rumänien är ett exempel som jag vill nämna; de leder utvecklingen och har just påbörjat ett mycket stort projekt som heter Neptun Deep. De började borra 2015, och detta är ett resultat av att vi inte längre kan använda rysk gas. Att helt och hållet sluta med det förefaller dock vara väldigt orealistiskt just nu.

Tack, talman!

Att vi överhuvudtaget måste fortsätta förlita oss på fossil energi i det läge vi är idag visar hur grymt försenad den här utvecklingen har blivit, just på grund av fossilkramarna. Hur många år som helst har den gröna politiska sfären sagt att vi är i händerna på auktoritära regimer eftersom vi är beroende av fossil energi.

Precis som ledamoten säger, när vi sedan inser att "oj, hoppsan, vi kanske inte ska vara beroende av Ryssland", hamnar vi i ett läge där vi delvis måste hitta vår egen fossila energi. Det är ju helt knasigt!

Vi ska ju ställa om från beroendet av fossil energi. Det är det som är grundproblemet. Fossilkramandet leder just nu till konflikt på ett eller annat sätt, oavsett hur man vänder sig.

Tack, talman!

Det här med att det bara är autokrater som är fossilkramare, så jag måste säga att jag personligen är väldigt glad att det har funnits så kallade fossilkramare i Europa som har stått emot lite den här gröna vågen.

Hur skulle det annars ha sett ut, om vi nu skulle stå helt utan fossila bränslen här i Europa? Om vi hade lyssnat på Röbloms gelikar som vill avskaffa allt detta, då hade vi verkligen varit i en svår situation nu när Ryssland hotar att attackera oss.

Jag är glad över att vi fortfarande har tillgång till fossila bränslen och att Rumänien håller på att exploatera mer naturgas. Det ger oss något att försvara oss med och möjliggör också en realistisk omställningstakt.

Tack, talman!

Det är den realistiska omställningstakten som delvis har gjort att vi befinner oss i det läget, nämligen att vi är beroende av fossil energi, vilket vi inte borde vara.

Jag vill verkligen understryka detta. Jag tycker nästan att ledamoten Wikström symboliserar just detta. Om du är en så kallad fossilkramare bidrar du till makten hos Trump och Putin. Om du istället arbetar mot detta, så är det ett motstånd mot Trump och Putin.

Talman!

Ledamoten sa att om man är på det humöret kan man läsa det här på ett visst sätt.

Jag vill diskutera två saker i detta sammanhang. För det första har ledamoten helt rätt när han problematiserar begreppet förenkling. Det har vi också gjort, eftersom det kan innebära det som ledamoten nämner. Därför har vi varit noga med att konstatera att klimatmålen, till exempel, ska ligga kvar och att de ska uppnås för att balansera den delen. Jag anser att vi har gjort vår hemläxa.

Sen finns problemet med förenklingsdiskussionen, särskilt när det gäller det åländska samhället. Tittar vi på de krav som finns för hållbarhetsredovisning ser vi att de har medfört oerhört mycket byråkrati, administration och kostnader – reella kostnader för företagen. Det kanske inte alltid träffar helt rätt. Den typen av förenklingar tycker jag att man måste våga se. Det kan inte vara så att man är en motståndare till grön omställning bara för att man anser att just den saken är lite fel.

Tack, herr talman!

Jag håller helt med. Jag har också identifieratr att det finns regler inom hållbarhetsredovisning som inte alltid träffar rätt.

Generellt sett tycker jag att man måste vara lite försiktig med att använda ordet "förenkling" så generellt som landskapsregeringen gör på sina ställen i det här dokumentet. Istället bör man kanske tydligare beskriva den avbyråkratisering som pågår.

Förenkling, som jag uppfattar det nu, verkar vara en fortsättning på någon slags förenklingsiver som följer av konkurrenskraftsarbetet inom EU. Den gröna dealen var något vi arbetade med under förra mandatperioden och nu ska vi satsa på något annat. Det är viktigt att vi använder sådana ord med medvetenhet.

Talman!

Den andra saken jag skulle vilja korrigera är den analogi som ledamoten gör mellan ö-undantaget och ö-politiken som vi har valt att lyfta fram alldeles särskilt. Den diskussionen har faktiskt inte pågått överhuvudtaget i landskapsregeringen, utan vi har uppmärksammat att i arbetsprogrammet har Ursula von der Leyen tidigt tagit upp diskussionen kring öar och deras särskilda ställning. Det här är en fråga som vi har diskuterat tillsammans med EU-parlamentariker och kommissionären, betydelsen av att ta hand om öarna, både ur ett säkerhetspolitiskt perspektiv och för att se vad öarna kan bidra med. Europas öar är otroligt attraktiva för många människor. Hur kan vi utveckla den här frågan?

Högskolan har redan inlett EUNIcoast samarbete som är en start för det här ö-arbetet. Vi vet ännu inte var ö-politiken kommer att landa, men en särskild strategi tas fram, och där vill vi vara med. Därför finns dessa skrivningar i det externpolitiska meddelandet.

Tack, talman!

Det stöder jag naturligtvis fullt ut. När jag träffar EU:s havskommissionär Kadis så nickar vi igenkännande till varandra. Vi båda hade behövt resa länge för att komma dit, eftersom vi båda kom ifrån öar. Då tyckte jag själv att nu vet han vem jag är och nu vet han var Åland är, för nu delar vi någonting broderligt. Han nämnde just det här ö-arbetet och fokus på det ska finnas och det stöder jag naturligtvis.

Då konstaterar talmannen att klockan är slagen 17.00 och lite till.

Diskussion avbryts här och återupptas på onsdag den 18 januari kl. 09.30.