Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet. Diskussion.

Tack, talman!

Vi har som sagt ett lagförslag på bordet gällande allmänt stöd för arbetslösa. Även om förslaget i sin tur är främst lagtekniskt, där man byter en blankettlag mot en annan, så utgör det en central del av en stor reform som genomförs i Finland, men som i förlängningen också omfattar Åland eftersom vi i hög grad har samma lagstiftning på området och även delad behörighet till vissa delar.

Dagens system för olika stödformer är minst sagt komplext. Det liknar ett lapptäcke där olika förmåner påverkar varandra på ett sätt som gör det näst intill omöjligt för den enskilde att förstå. Här fyller reformen en viktig funktion. Målet är att skapa ett enhetligt allmänt stöd som täcker grundläggande levnadskostnader. Ett stöd som ska vara tydligt och begripligt.

I detta skede ersätts dagens grundpenning- och arbetsmarknadsstöd av det nya allmänna stödet. Det handlar alltså om att ersätta två stöd med ett, och det är kärnan i lagförslaget.

Avsikten är att i senare skeden stegvis utvidga stödet till att omfatta även andra förmåner.

Stödnivån jämfört med dagens stöd är detsamma 37,21 euro per dag. Det är inga större ekonomiska konsekvenser av förslaget. AMS får lite merarbete, men i huvudsak är det en puckel i form av nya rutiner och mallar, samt det största arbetet i form av behovsprövning, som samtidigt införs, sker via FPA.

Men då är frågan: Varför måste Åland uppdatera lagen och införa detta just nu på grund av en reform i Finland? Svaret ligger i vår delade behörighet och hur hela den administrativa strukturen är uppbyggd, bland annat med FPA. Åland tillämpar redan idag en blankettlag för grunddagpenning- och arbetsmarknadsstöd, och eftersom den finska lagen nu upphävs och ersätts av lagen om allmänt stöd, så uppstår plötsligt ett tomrum, om vi inte gör något. Vår nuvarande lagstiftning skulle peka mot paragrafer som inte längre existerar, vilket skulle göra det omöjligt för AMS att betala ut några stöd. Det är förstås en situation vi måste undvika.

Det är därför brådskande att lagtinget antar denna blankettlag så snabbt som möjligt i mars, när lagtinget är tillbaka. Den snäva tidtabellen styrs av att riksdagen nyligen har slutbehandlat ärendet, med ett ikraftträdande redan i maj. Den kom upp på Finlex igår. Det är en väldigt färsk lag på finska sidan, men med ett snävt ikraftträdande datum.

Talman! Låt mig avslutningsvis säga några personliga åsikter kring reformen. Jag tycker att den är ett steg i rätt riktning. Hela syftet med den är att öka sysselsättningen, undvika flitfällor och förenkla vardagen för den enskilde.

Det finns dock delar av den totala reformen, vissa av dem beskrivna i det här lagförslaget, som är sämre och innebär en försämring, framförallt för barnfamiljer. Konsekvenserna pekar på en utökad risk för barnfattigdom. Här kan vi använda vår självstyrelse och göra egna kloka anpassningar, och det tycker jag att vi ska göra. Barn får inte bli lidande. Ett exempel på en åländsk lösning för barnen är de justeringar vi gjorde i bostadsbidraget i början av mandatperioden.

Men det är som sagt en pågående reform, och det kommer att finnas flera tillfällen att diskutera och ta olika ställningstaganden från Ålands håll, inte bara under den här mandatperioden, misstänker jag.

I det här skedet handlar det egentligen enbart om att få blankettlagen på plats, så att vi har en laglig grund att betala ut stöd. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack för presentationen.

I mångt och mycket är det som ministern sa, att för Ålands del kanske det här inte är en jättestor reform.

En sak som jag vill betona här är den indexfrysning som nämns i lagstiftningen. Den årliga höjningen av stöden, inklusive det allmänna stödet, är fryst fram till 2028. Det betyder att detta stöd inte har höjts under dessa år.

Jag har läst lagförslaget, men jag har inte hittat någon konsekvensbedömning av detta. Om det allmänna stödet inte höjs, innebär det att de som får utkomststöd får lite mer utkomststöd istället, vilket då hamnar på kommunerna. Jag vet inte om ministern har tänkt på detta.

Tack, talman!

Det är bra observerat. Det stämmer, och vi vet att alla dessa stöd påverkar varandra. Det är väldigt komplext att säga hur den här reformen kommer att slå. Men det är något vi arbetar med tillsammans med socialvårdsbyrån. Jag vet att det är på gång även lagstiftning kring utkomstskyddet, och vi kommer att återkomma till den delen.

Som sagt, olika stöd påverkar varandra, så är det.

Tack, talman!

Utskottet kan säkert fördjupa sig mer i den här frågan.

Det är som ministern säger, att dessa stöd påverkar varandra. Jag anser att vi bör behandla detta socialreformspaket i riket på ett sammanhållet sätt. Just nu kommer den här blankettlagstiftning, och sedan ska vi hantera utkomststödet. Det blir väldigt fragmenterat, och för den som inte är insatt i dessa sociala frågor och stödsystem kan det bli svårt att förstå vad som egentligen händer.

Det är därför viktigt att lagtinget fördjupar sig i dessa frågor på ett bättre sätt. Det kommer att hållas ett tillfälle om utkomststödet, och jag vill passa på att säga att jag hoppas att så många som möjligt deltar, inklusive ministern själv.

Det är lätt att hålla med det replikskiftet. Som sagt, det är bra om hela lagtinget fördjupar sig i dessa frågor.

Just nu pågår en omfattande reform i Finland, och vi har en lagstiftning som är mycket lik den finska. Det är också svårt att frångå den, och jag vet inte om vi ens vill göra det. I praktiken är det nästan omöjligt att avvika från den.

Vi kan dock göra egna anpassningar, men då gäller det att hålla tungan rätt i mun och se hur de olika aspekterna står mot varandra. Det är inte lätt att förstå sig på detta, särskilt inte för den enskilda människan och inte heller för undertecknad.

Tack, talman!

Tack minister Josefsson. Jag håller med om att den är väldigt komplex. När vi någon gång per år har dylika lagstiftningar blir det svårt att hålla helhetsgreppet. Det blir, precis som ledamot Wikström sade, väldigt fragmenterat. Det skulle vara bra om vi kunde ta ett helhetsgrepp när det gäller samordning, ta bort stuprör och göra vad vi kan för att få bukt på det här.

Vi borde kanske prata lite mer om hur vi ska skapa arbeten och få folk i arbete, istället för att bara diskutera vilka stöd de arbetslösa ska ha.

Jag tycker att den går i rätt riktning, aktiveringsperioden är bra, och kravet på att man ska ha yrkesutbildning är också positivt. Så den går helt klart i rätt riktning.

Vi skulle behöva ta ett helhetsgrepp om det. Nu blir det lätt att saker sker i brådskan, och vi måste anpassa oss. Det är inte första gången, och det är inte ens andra eller tredje gången den här mandatperioden som vi behöver göra en brådskande ändring för att få systemet att fungera.

På tal om aktiveringsperioden, så kommer det troligtvis under våren att presenteras uppdaterad lagstiftning om arbetsservicemarknaden. Där kommer det att bli mer praktiskt hur arbetet fungerar. Den lagstiftningen har redan trätt i kraft i Finland, och en del av den här reformen också.

Tack, talman!

Detta är ett område som handlar om tillväxt – en tillväxt för samhällsekonomin och en speciell tillväxt för individen. Varje gång vi hör om arbetslöshet och dess lagstiftning i utskottet slår det oss att det finns en hel del att göra som vi själva kan ta hand om.

Det är en viss lagstiftning som behöver förändras, och det krävs också en samordning för att alla vill samma sak. Det handlar egentligen om en opolitisk fråga, särskilt bland de olika myndigheter som är berörda.

Det skulle vara mycket bra om vi tog oss tid att få ett helhetsgrepp kring detta. Det är en så pass viktig fråga, särskilt idag när arbetslösheten tickar åt fel håll, och speciellt långtidsarbetslösheten.

Jag håller med. Vi har ett inledande arbete mellan näringslivet och den sociala sektorn, just för att greppa det bättre.

Långtidsarbetslösheten har utvecklats negativt under de senaste tio åren, särskilt efter pandemin. Jag tror att vi behöver nya åtgärder. Frågan är vilka åtgärder som är effektiva. Det handlar oftast om temporära insatser, men vi behöver åtgärder som håller i längden. Därför måste vi ta ett ordentligt grepp om situationen. Jag håller helt med.

Talman!

Jag förstår systematiken och problematiken med blankettlagstiftning från rikssidan, som också snabbt behöver träda i kraft. Jag sällar mig till skaran som redan har sagt att det är svårt att få en helhetsbild klar för sig när informationen bara kommer i enstaka bitar.

Det är också viktigt att det framgår vem inom den offentliga sektorn som får ett ökat kostnadsansvar. Om jag har förstått det rätt, så är det kommunerna som får ta ett större ansvar eller betala en större del än vad de har gjort tidigare. Det skulle vara bra om ministern kan komplettera kring den frågeställningen.

Det jag egentligen skulle vilja påpeka är att i rikslagstiftningen lyfts frågan om barnfattigdom fram, och att detta påverkar mycket. Trots detta fanns inte Rädda Barnen med på landskapsregeringens sändlista för att ha möjlighet att ge ett remissutlåtande. Hur resonerade ni där?

Till att börja med, när det gäller kommunerna: de direkta konsekvenserna av lagförslaget påverkar dem inte. Men som sagt kan det påverka andra stödformer som i sin tur kan påverka kommunerna. Det pågår en ändring i detta avseende, så jag avstår från att gå in på det djupare just nu.

Vi har inte fört någon djupare diskussion i samband med detta, eftersom vi inte har något val än att genomföra den här ändringen.

Gällande sändlistan så vågar jag inte säga varför. Det är förstås öppet för vem som helst att lämna in remissvar. Den stora konsekvensbedömningen kring barnfattigdom som har gjorts i Finland handlar egentligen om reformen i stort, och inte specifikt om den här ändringen som sker nu. Därför blir det också lite förvirrande, ska jag erkänna, när man läser det här lagförslaget.

Talman!

Så är det. Ni lyfter ju ändå fram ert lagförslag nu, och det kan finnas en inbyggd problematik i det här, särskilt när det gäller barnfattigdom.

Ibland tycker jag att det är lite fel när vi jämför oss direkt med Finland, eftersom vi har högre levnadskostnader här än vad man har på rikssidan.

Jag tycker också att det är tråkigt att ni inte valde att anlita Rädda Barnen, som verkligen är ett kompetenscentrum för just sådana här frågor. Jag tror att deras utlåtande skulle ha varit av stor betydelse.

Tack, talman!

Det kan hända att det berodde på att det var så pass brådskande, det skickades ut precis innan jul och remisstiden var kort. Men definitivt, och de används ju när vi pratar om hela paketet. Vi gör också egna åländska anpassningar med barnen i fokus. Jag uppfattar att hela lagtinget har den linjen, vilket är jättebra.

Under hela reformens tid kommer det antagligen att komma olika lagändringar med just barnen i fokus. Bland annat har vi redan gjort förändringar gällande bostadsbidraget, där vi skiljer oss åt från Finland. Vi är alltså inte helt sammansvetsade på det sättet, vilket är bra.

Talman!

Jag har några ekonomiska frågor eller en kort fråga. Vilka merkostnader det här lagförslaget kommer att medföra? Det blir ju en hel del mer administration, handläggning och arbete hos AMS. Min fråga är därför: Kommer det att krävas mera resurser hos AMS och kommer man att klara av detta? Kan ministern kort redogöra för de ekonomiska konsekvenserna? Det vore tacksamt.

Tack för frågan. Det finns inga vidare ekonomiska konsekvenser, men det kommer att innebära ett visst merarbete. Det är möjligt att hantera detta inom befintliga resurser hos AMS. Det handlar egentligen om en puckel av ökning av arbetsbelastningen för att arbeta in rutiner och mallar.

Det stora merarbetet sker via FPA när man gör behovsprövningarna. Vi räknar inte med några ekonomiska konsekvenser eller behov av ändringar i budgeten.

Talman!

Jag vill ge en kort replik på det. AMS håller inte riktigt med om det. Det kommer att innebära en hel del merarbete för AMS vilket de dessutom säger i sitt remissutlåtande Har man gjort den ekonomiska analysen att man kommer att klara av det här? Det uppstår en del frågetecken.

AMS har varit med och tagit fram lagförslaget, de har kommit med input och berättat hur det fungerar i praktiken. Som det står i lagförslaget räknar man med att det ska fungera med de resurser som finns tillgängliga.

Hur det slår på olika stöd som betalas ut, så det räknar vi inte heller med. Stödnivån förblir densamma. Däremot, om vi ser på längre sikt så minskar förhoppningsvis behovet av det allmänna stödet. Men det återstår att se. Vi vågade inte göra någon sådan prognos eller budgetera in det.

Tack, talman!

Det här lagförslaget borde egentligen vara det korta formuläret, reglerna för stöd till arbetslösa är en blankettlag. Nu görs det förändringar i riket, och vi behöver uppdatera vår lag så att vårt stöd kan fortsätta även efter den 1 maj i år. Detta är alltså en lagteknisk fråga. Egentligen skulle jag kunna sluta prata här, men eftersom riket nu ändrar systemet vill jag gärna ge lite mer information om detta.

I dagsläget har en arbetslös möjlighet att få arbetslöshetsdagpenning, som beviljas antingen som dagpenning eller som inkomstrelaterad dagpenning. Utan att gå in på detaljer kan man säga att grundpenningen betalas av Ålands arbetsmarknads- och studiestödsmyndighet, medan den inkomstrelaterade dagpenningen hanteras av de riksomfattande arbetslöshetskassorna.

Det som nu föreslås är att systemet ändras så att det istället för grunddagpenning ska det utbetalas ett allmänt stöd. Detta allmänna stöd kommer också att ha ett krav på att det ska finnas ett behov av ekonomiskt stöd, vilket innebär att stödet blir behovsprövat. Anledningen till denna förändring är att det ska bli mer lönsamt att arbeta. Det handlar helt enkelt om en arbetslinje. Genom att förenkla upplägget kring arbetslöshetsförmånerna blir systemet också mer hanterbart, istället för det nuvarande upplägget med många olika bidrag.

När det gäller nivån på detta stöd är det lite svårt att säga exakt, men enligt de bedömningar som finns tillgängliga ska det för de allra flesta mottagare vara ungefär oförändrat. Däremot ändras villkoren så att en åldersgräns som finns idag slopas, och man kommer att ta hänsyn till inkomster, vilket innebär att kapitalinkomster till exempel beaktas. Detta bör betyda att fler arbetslösa omfattas av stödet. Vissa som idag får grundpenning kommer dock att få ett lägre allmänt stöd på grund av beaktande av inkomster.

Lagen om arbetsmarknadspolitisk verksamhet ändras inte. Det handlar om sysselsättningsfrämjande åtgärder. Det är en åländsk behörighet och kommer att fortsätta även efter ändringarna i lagen om allmänt stöd. Just i den lagen kanske Åland skulle behöva fundera ett varv till. Ministern öppnade för diskussion kring detta.

När riket göra denna ändring och inför aktiveringsperioder, det tycker jag att låter väldigt intressant. Det handlar om perioder när myndigheterna ska sätta in en växel till för att hjälpa arbetslösa att hitta sysselsättning. För personer under 25 år ska detta ske automatiskt efter 180 utbetalningsdagar, och aktiveringsperioden ska vara 15 månader. Jag vet att detta diskuteras och är på gång, men vi bör fundera närmare på detta i utskottet, eftersom det kan vara ett sätt att hantera den långvariga och ungdomliga arbetslösheten som nu börjar ticka åt fel håll här på Åland.

Jag skulle också vilja lyfta fram en katt på bordet i det här sammanhanget. Bland våra arbetslösa idag finns det en andel personer som i praktiken saknar möjlighet att komma in på arbetsmarknaden. Det kan exempelvis handla om personer som har fått avslag på en sjukpensionsansökan, men som ändå saknar arbetsförmåga på grund av sjukdom. Jag anser att vi bör fundera på om dessa personer ska vara kvar under arbetsmarknadspolitiska åtgärder, eller om vi ska flytta dem till andra delar av vårt välfärdssystem. Det blir lite underligt när vi ska räkna dem som arbetssökande, när de i praktiken är arbetsoförmögna. Samtidigt vet jag att detta system fungerar på liknande sätt i alla nordiska länder, så det kan finnas en anledning till att detta är den bästa lösningen. Men om vi har möjlighet i utskottet bör vi under våren titta närmare på denna fråga.

Avslutningsvis vill jag säga att Liberalerna stöder denna lag. Det är rätt väg att gå. Tack!

Tack, talman!

Ledamot nämnde de här aktiveringsperioderna, och som jag ser det har vi tidigare diskuterat det sociala skyddsnät, kanske framförallt inom social- och miljöutskottet. Det var inte mer än ett halvår sedan som vi tog upp den här förändringen som skulle komma.

Dessa aktiveringsperioder är särskilt viktiga för riket. Här på Åland blir man ganska snabbt kallad till AMS för samtal, där AMS engagerar sig och försöker handleda arbetssökande att hitta sysselsättning. Så även om det nu kommer lagkrav, skulle jag säga att Åland redan hanterar detta på ett mycket bättre sätt än vad som görs på andra håll.

Det låter väldigt positivt om det är så. Jag menar inte att nedvärdera det som görs här på Åland. Men jag tycker att det här låter intressant att man lägger in en växel om man under sex månader inte har fått tag i ett nytt jobb. Jag tycker att vi ska titta på det här.

Om vi redan gör mycket och har tillräckligt effektiva åtgärder, så är det förstås bra. Men jag tänker lite på de här dagarna, bara för att påpeka att hela syftet med det allmänna stödet för arbetslösa är att få tillbaka personer i arbete. Det är den här tillväxtåtgärden som vi behöver fokusera på.

Talman!

Det lagförslag som nu behandlas gäller införande av en landskapslag om tillämpning av lagen om allmänt stöd. Förslaget är i grunden tekniskt, men dess betydelse är mycket konkret, att säkerställa att arbetslösa på Åland även fortsättningsvis har rätt till ett fungerande grundskydd.

I riket reformeras systemet för arbetslöshetsförmåner. Grunddagpenningen och arbetsmarknadsstödet avskaffas och ersätts av ett nytt system, allmänt stöd. Samtidigt begränsas lagen om utkomstskydd för arbetslösa till att i huvudsak reglera den inkomstrelaterade dagpenningen, ett område som hör till rikets behörighet och därför gäller direkt på Åland.

För Ålands del innebär detta att utan lagstiftningsåtgärder från lagtingets sida skulle det från och med våren 2026 saknas en rättslig grund för att betala ut grundläggande arbetslöshetsförmåner inom landskapets behörighet. Det är en situation som inte är acceptabel.

Genom lagförslaget säkerställs att det nya systemet med allmänt stöd blir tillämpligt också på Åland. Förslaget garanterar kontinuitet i förmånssystemet och förhindrar ett avbrott i utbetalningen av stöd till arbetslösa.

Det är också viktigt att understryka att reformen i huvudsak är lagstiftningsteknisk för Ålands del. Nivån på stödet motsvarar den nuvarande grunddagpenningen och systemets struktur liknar det som redan tillämpas genom arbetsmarknadsstödet. För de flesta stödmottagare innebär det inga dramatiska förändringar i vardagen.

Detta lagförslag är också ett tydligt exempel på självstyrelsens praktiska betydelse. Självstyrelsen ger oss inte bara rätten utan också skyldigheten att agera när rikslagsstiftningen förändras. Genom detta beslut säkerställer lagtinget att ålänningar inte hamnar i en sämre situation än arbetssökande i riket och att grundläggande social trygghet upprätthålls inom landskapets behörighet.

Mot den bakgrunden är lagförslaget både motiverat och brådskande. Det tryggar rättssäkerheten, säkerställer kontinuitet i utbetalningarna och upprätthåller ett fungerande system för grundläggande försörjning vid arbetslöshet.

Centern lagtingsgrupp stöder detta lagförslag. Tack, talman!

Tack, talman!

Flera talare har redan beskrivit dessa lagstiftningsåtgärder som är en blankettlag.

Som jag nämnde tidigare under replikskiftet, handlar det om indexjusteringar och frysning av index. Jag vill betona detta för att upplysa lagtinget och övriga åhörare om hur det hänger ihop. När man fryser ett index i ett stödsystem kan det få konsekvenser för ett annat stödsystem. I det här fallet har vi en frysning av index fram till 2028 inom det nya allmänna stödet. Det är viktigt att vi lär oss använda termen "allmänt stöd" istället för "grunddagpenning", men det är kanske en invänjningsperiod.

Om vi fryser detta index nu, på grunddagpenningen och det allmänna stödet, innebär det att de människor som söker utkomststöd, som betalas av kommunerna, påverkas. Vi fortsätter att indexjustera utkomststödet, som vi diskuterade tidigare idag, men när det gäller arbetsmarknadsstödet eller det allmänna stödet så fryser vid det. Det betyder i praktiken att alla som söker utkomststöd också måste söka just detta stöd, det allmänna stödet. Det innebär att en större del av deras totala försörjning betalas av kommunerna. År för år blir skillnaden större ju längre vi väntar med att justera detta. Vi har en diskrepans mellan frysningen av indexstödet och indexjusteringen av det allmänna stödet, utkomststödet. Om vi inte justerar dessa samtidigt, förändras kostnadsförhållandet mellan kommunerna och landskapet. Landskapet betalar detta stöd, medan kommunerna betalar utkomststödet. Det får en viss effekt för kommunerna i flera år som vi håller på med detta. Jag har lyft fram detta varje gång vi diskuterar indexjusteringar. Jag tycker att det är beklagligt att vi inte kan enas om att följas åt i dessa indexjusteringar, antingen genom att höja båda eller frysa båda. Nu fryser vi arbetsmarknadsstödet, men utkomststödet fortsätter att höjas. Det innebär en successiv kostnadsförskjutning till kommunerna. Det skulle vara bra om utskottet kunde titta på de ekonomiska konsekvenserna för kommunerna.

Jag vill också påpeka att hela detta sociallagstiftningspaket är vår egen behörighet. Traditionellt har arbetsmarknadsåtgärder och arbetsmarknadsstödet behandlats av finans- och näringsutskottet, medan utkomststödet behandlas av social- och miljöutskottet. Kanske borde vi i framtiden fundera på att sammanfoga dessa så att samma utskott hanterar samma lagstiftning, eftersom de är intimt förknippade med varandra och påverkar både kommunernas och landskapets ekonomi.

Jag får väl erkänna att jag bär en del av ansvaret eftersom jag sitter i talmanskonferensen och jag har inte uppmärksammat detta tillräckligt tydligt.

Jag vill också ta upp aktiveringsperioden, som vi har diskuterat tidigare. För personer under 25 år ska aktiveringsperioden inledas efter sex månader, medan den för personer över 25 år ska inledas efter drygt ett år. Jag minns att vi diskuterade detta innan lagstiftningen, och vi kom fram till att det är orimligt att en ung person ska vänta sex månader innan aktiveringsåtgärder inleds. Att vara arbetslös i sex månader är en lång tid, särskilt för någon som är ung och kanske saknar ett bra socialt kontaktnät. Det kan leda till känslor av tristess och depression.

För personer över 25 år är situationen ännu värre, med en väntetid på över ett år. Jag anser att det är oacceptabelt att samhället inte ställer krav på att man ska få ett jobb under denna tid. Dessa perioder borde väsentligt förkortas, eftersom det är viktigt för människor att ha ett arbete. Att ha ett jobb är en central del av de flesta människors identitet och bidrar till att man känner sig som en produktiv samhällsmedborgare.

Jag anser att dessa åtgärder är alldeles för milda och borde komma mycket tidigare för att snabbare få ut människor i arbete. Det är bra för individer och även för samhället. Å andra sidan, med tanke på att detta är finsk lagstiftning, har man tidigare inte haft dessa perioder. Man har kunnat söka stöd hur länge som helst, så på det sättet är det en förbättring i det finska systemet.

På Åland har vi en betydligt bättre situation. Jag tycker att AMS och våra insatser för arbetslösa är mycket bättre än de är på finska sidan. Här blir man snabbt kontaktad av AMS, kallad till möten och får diskutera sin situation och hur man kan komma ur arbetslösheten. Därför blir aktiveringsperioderna mindre relevanta på Åland. Vi erbjuder också olika typer av vidareutbildningar och hjälp att komma ut i arbete, vilket berör annan lagstiftning än den vi diskuterar här. Det är bra att vi gör det på Åland. Jag tror inte att det kommer att påverka så jättemycket.

Jag kanske ska säga något om självstyrelsen. När vi pratar om det sociala systemet som helhet så påverkar de olika förmånerna varandra. Så fortsättningsvis är jag av den åsikten att det här är vår egen behörighet. Vi har möjlighet att göra avvikelser inom utkomststödslagstiftningen och inom den här lagstiftningen som vi diskuterar här idag, även om jag personligen tror att just den här delen kanske kan vara bra att ha blankettlag på, men i så fall med vissa avvikelser.

Om vi ska göra någon slags helhetsreform av det sociala systemet på Åland så skulle vi kunna titta närmare på de här aktiveringsperioderna, vad de skulle innebära och hur vi kan göra dem bättre här på Åland än vad de kraven som ställs här i den här blankettlagstiftning nu gör gällande. Jag tror att det skulle kunna gå att göra på ett bättre sätt.

Jag tror också att man väsentligt skulle kunna förkorta de här tiderna, så att man i teorin inte ska behöva gå i sex månader utan att hamna i en sån här aktiveringsperiod. En aktiveringsperiod är arbetslinjen, men det är någonting som är positivt för den enskilde medborgaren, att man får hjälp att komma ur arbetslöshet. Det är någonting som staten verkligen borde satsa resurser på. Tack!

Tack, talman!

Det här var intressanta synpunkter som kollegan Wikström kom med.

Jag funderar också på det här med tidtabellen. Hur ser lagtingsledamoten på tidtabellen för de här åtgärderna och den här lagstiftningen? Finns det något att säga om det?

Tack, talman!

När det gäller ikraftträdandet så jag tror inte att dessa åtgärder kommer att bli särskilt problematiska. Jag är övertygad om att vi kommer att klara av den nya lagstiftningen ganska bra på Åland. Den ska träda i kraft ganska snart.

Jag vet inte, jag sitter inte med i utskottet och det är väl något som utskottet får titta närmare på. Men spontant sett tror jag inte att det kommer att bli ett jättestort problem.

Tack, talman!

Tack för ett bra anförande och ett klokt resonemang kring aktiveringsperioder och annat.

Det stämmer, vi har det mycket bättre på Åland än i Finland. Det kanske också är en förklaring till varför vi har halva arbetslöshetssiffran jämfört med Finland Att gå sex månader arbetslös som ung, det är en väldigt lång tid, som ledamoten säger. Om man är arbetslös i sex månader på Åland så räknas man som långtidsarbetslös. I Finland och Sverige så räknas man som det efter tolv månader, så det är också en skillnad man kan ha med sig.

Just de här aktiveringsperioderna, de hör egentligen ihop med en annan lagstiftning om serviceprocessen. Att det nämns i det här förslaget beror på att utskottet som behandlar lagen i Finland nämnde det och att det är en del i reformen.

Tack, talman!

Att vi har olika definitioner av vad långtidsarbetslöshet är, så det har jag missat. Det står säkert i ett lagförslag. Men vad bra, jag ska jag lägga det på minnet.

Det är också ett bra förtydligande det här med aktiveringsperioder.

Men om vi ska göra om någonting och om vi någon gång har avsikten att agera på egen hand, så tror jag att när det gäller den sociala lagstiftningen så är aktiveringsperioderna och hur man hanterar dem något vi i teorin skulle kunna tänka annorlunda kring här på Åland.

Det tror jag också, och vi kommer nog att göra det. Som sagt, det fungerar redan bättre på Åland, och det fungerar bra enligt min uppfattning. Vi ska inte ändra på något som redan fungerar bra för oss.

Den stora utmaningen på Åland är egentligen antalet lediga jobb. Det är rekordlågt nu, förutom förstås under pandemin, kanske. Men det är den största anledningen, som jag ser det, till att arbetslösheten är något högre än vad den historiskt brukar vara på Åland.

Tack, herr talman!

Säkert påverkar den övergripande ekonomin också arbetslöshetssituationen. Det var väl i nyheterna för inte så länge sedan att en stor del av de som är arbetslösa är födda utanför Norden, det är människor som har kommit hit till Åland och bosatt sig här, framförallt ukrainare, jag tror att förklaringen var så. Men sådant är läget alltså. Vi har ett ansvar också för Europa.

Jag tror att majoriteten av de som kommer hit från övriga Europa, framförallt från Norden, har ganska goda möjligheter att i förlängningen klara sig på Åland och hitta ett arbete.

Tack, herr talman!

Om det är något vi moderater vill, så är det att så många människor som möjligt på Åland ska lyckas och att det ska gå bra för dem. Vi vill att så många ålänningar som möjligt ska kunna känna glädjen av att ha ett jobb, se sitt företag lyckas, växa med nya utmaningar och växa som människor. Vi vill att Åland ska lyckas. Åland lyckas när så många ålänningar som möjligt lyckas.

Vi tror på att det goda samhälle är ett samhälle där ansträngning lönar sig. Allt börjar med en stark näringspolitik som skapar fler lediga jobb. Om den näringspolitiken är tillräckligt stark då behövs inte lika mycket socialpolitik. Det finns ingen bättre socialpolitik än en fungerande näringspolitik.

Talman! Detta är perspektivet vi har när vi tar oss an lagförslaget om allmänt stöd för arbetslösa. Vi har två problem på Åland idag. Det ena är att antalet långtidsarbetslösa har mer än fördubblats på tio år, från 157 personer 2015 till 370 idag, trots att myndigheten AMS har haft som uttalat mål att minska den kategorin. Det andra problemet på arbetsmarknaden är att ungdomsarbetslösheten på Åland, specifikt bland de som är under 25 år, var 9,2 % i november 2025, vilket är en hög siffra. Den brännande frågan är: Är denna lag ett steg i rätt riktning för Åland? Ökar den sysselsättningen på Åland?

Det korta svaret är att regeringen har levererat en blå verktygslåda som vi på Åland ska fylla med redskap för att lösa uppgiften. En kuriosa är att denna blå verktygslåda har levererats lite inpackad i rött papper. Regeringen har kopierat flera stycken från riksdagens social- och hälsoutskotts betänkande. När man läser dessa texter ska man minnas att utskottet utgår från verkligheten och grundskyddet i Finland, och inte på Åland. Flera har redan nämnt att bostadsbidragen är högre på Åland. Man kan också nämna att barnbidragen och bidragen till ensamförsörjartilläggen är högre på Åland. Ja, det finns grupper som är utsatta på Åland idag. Men, talman, en seriös diskussion om vilka grupper vi särskilt behöver skydda på Åland måste utgå från fakta för att svara på frågan om hur mycket högre bidragsnivåerna ska vara på Åland för att skydda rätt grupp.

Åter till själva lagtexten. Stärker den då direkt eller indirekt våra möjligheter att sysselsätta de grupper som är särskilt svåra att sysselsätta på Åland? Det korta svaret är att denna lag, denna verktygslåda, indirekt torde stärka sysselsättningen på Åland. Det är målsättningen. Det är en del av regeringen Orpos reform av grundskyddet som ska göra det mer lönsamt att arbeta och göra den sociala tryggheten smidigare.

När man läser remissvaren kan man notera att lärarfacket Akava anser att Ålands regering har försummat en möjlighet att öka sysselsättningen på Åland genom att inte införa så kallade lönesubventionerat arbete. Akava pekar på att det här redskapet borde finnas i den blå verktygslådan. Jag skulle personligen inte döma landskapsregeringen hårt för detta. Precis som minister Josefsson sa, är detta en lag som behöver antas i hyfsat skyndsam ordning. Vi måste ha rimliga förväntningar, möjligheten till lönesubventionerat arbete är inget trollspö som löser våra problem.

Men när det kommer specifikt till att aktivera gruppen långtidsarbetslösa, så vore det ett välkommet redskap i verktygslådan i framtiden för att åtminstone få ett litet fotfäste på arbetsmarknaden.

Lagförslaget i övrigt är inte heller något trollspö, men det är en viktig grund i främjandet av sysselsättningen. Lagförslaget ger mer behovsprövat stöd. Konkret betyder det att myndigheterna i ökad utsträckning bedömer vilka som har störst behov av ekonomiskt stöd. Vi kommer att se en större likhet med ett rikets system på Åland, och i det här specifika fallet kan det göra det enklare att administrera på AMS och lättare att förstå regelverket för arbetssökande. Det är några av de positiva bieffekterna.

Talman! Jag ser inte framför oss att vi moderater skulle ha lagt ett annat förslag än vad regeringen har lagt idag, men vi hade definitivt uttryckt oss annorlunda i motiveringarna kring de samhällsekonomiska fördelarna. Vi hade poängterat att det ska löna sig att arbeta och att Åland mår bra när ålänningarna får möjlighet att växa.

Avslutningsvis, talman, så skadar det aldrig med lite markkontakt, och därför föreslår jag att utskottet hör någon av Ålands 370 långtidsarbetslösa för att få en inblick i vilka verktyg som verktygsboxen skulle behöva fyllas med. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag kan i hög grad hålla med om inledningen av anförandet. Jag brukar ofta känna mig moderat i näringslivsfrågor. Jag gillar hur ledamoten uttrycker sig: en välfungerande näringspolitik är den bästa socialpolitiken. Det tror jag också.

Ledamot Valve tog också upp att det inte finns något trollspö som kan lösa de utmaningar vi står inför. När vi pratar om långtidsarbetslösa så är de inte en homogen grupp. Det handlar om språkutmaningar, matchning, låg utbildning och nedsatt arbetsförmåga, och dessa faktorer kräver alla olika åtgärder. Vi behöver arbeta tvärsektoriellt framförallt för att lösa dessa problem.

Jag är tacksam för den repliken. Minister Josefsson har helt rätt. Vi behöver arbeta tvärsektoriellt, inte bara mellan myndigheter utan också politiskt.

Det är viktigt att vi behandlar arbetsmarknaden som en helhet, gärna genom som ett ministerarbetsutskott där till exempel minister Zekaj kunde ingå.

Jag ser framför mig att i utskottsbehandlingen torde det klarna mera vilka verktyg vi behöver för att fylla vår verktygsbox med för att aktivera långtidsarbetslösa och för kunna aktivera personer under 25 år, där arbetslösheten sticker ut i en åländsk kontext.

Jo, det skulle vara bra att samla alla de så kallade verktygen vi har och eventuellt se om några saknas. Det kräver nog både generella och specifika åtgärder.

Generella åtgärder förstås, som en god näringspolitik, fler lediga jobb och lagstiftning som stärker arbetslinjen. Men det är också viktigt att arbeta sektorsövergripande mellan arbetsmarknad, utbildning och den sociala sektorn. Gymnasielagen innehåller t.ex. en viktig komponent med studieförberedande utbildning, där fokus bland annat ligger på språket.

Dessutom behöver vi fånga upp hemmasittare. Jag pratar med en inom KST som har arbetat i Sverige tidigare, och han var förvånad över hur många hemmasittare som finns på Åland.

Talman!

Inför den fortsatta utskottsbehandlingen vill jag särskilt poängtera vikten av aktiveringsinsatserna. Vad betyder de i en åländsk kontext? Vad innebär de för den arbetslöse ålänningen? Hur påverkar de för arbetsmarknads- och studieservicemyndigheten, AMS? Det är välkommet att utskottet fördjupar sig i dessa frågor, eftersom det verkar finnas olika bedömningar kring vad de innebär.

Tack, herr talman!

Jag tycker att ledamoten Valve bidrar till den resonliga diskussionen kring detta oerhört viktiga ämne. Just nu har vi en ungdomsarbetslöshet som tangerar 10 %. Det börjar bli ett allvarligt läge, och det har varit så under en längre tid. Situationen blir mer och mer allvarlig.

Samtidigt har vi på Åland väldigt bra insatser som kan nyttjas ännu bättre. Vi politiker ska ge förutsättningar för detta. Jag tänker på det sektoröverskridande arbete som ledamot Valve nämner. Vi har också insatser inom tredje sektorn som vi kan utnyttja mer effektivt.

När vi pratar om arbetslöshet och det utsatta läge som dessa personer befinner sig i, särskilt de som är långtidsarbetslösa, är det jättebra att diskussionen inte är för ideologisk utan pragmatisk. Det handlar om att det finns bra insatser att göra. Dessa insatser bör sättas på rätt ställe och genomföras i rätt läge.

Jag understöder det som ledamot Valve sade i sitt anförande. Det är mycket bra.

Tack för det ledamoten Påvals. Jag tycker mig höra ett eko i debatten, där flera är överens om att vi behöver fokusera på politiken. Vi måste skapa förutsättningar för tillväxt på Åland, vilket i sin tur ger fler jobb att fördela. Vi kan ju "biffa upp" AMS hur mycket som helst, men om det inte finns några jobb att fördela, då händer det ingenting heller.

Tack, herr talman!

Jag tror att den kombinationseffekt vi kan ha genom sektorsöverskridande arbete är det viktigaste här. Vi har något som man inom socialt arbete kallar för det sociala arvet, och det är tyvärr avgörande i många fall.

Det handlar om att se till att de som är vuxna, föräldrar och ansvarstagande i barn och ungdomars vardag, faktiskt arbetar och har en sysselsättning. De ska vara förebilder som visar att livet handlar om att utveckla sig själv, att försörja sig själv och att bidra till samhället. Detta är en viktig del. För om ett barn växer upp i en familj där arbetslöshet är ständigt rådande, så finns det tyvärr en stor risk att detta mönster fortsätter även i vuxen ålder. Det är därför viktigt att vi arbetar för att bryta detta mönster.

Talman!

Det kan vara på sin plats att i sista repliken lyfta på hatten för de företagare på Åland som faktiskt gör en insats för att bryta det sociala arvet delvis. Det kan handla om att ha en anställd som kan vara lite extra utmanande, och man vet att det här kan bli jobbigt. Ibland fungerar det kanske inte alls. Men här har vi en chans att göra något betydelsefullt för samhället i stort. Utan att nämna specifika företag så tycker jag att dessa arbetsgivare är värda all respekt och erkänsla.

Talman!

Jag vill börja med en kommentar till ledamoten Valves anförande. Det är inte så enkelt som att avgöra utifrån om paketet är rött eller blått. Det som är avgörande i sådana här frågor är mer komplext. En sak som vi kan konstatera som ett faktum är att regeringen Orpos politik hittills inte har lyckats öka sysselsättningen i Finland. Arbetslösheten växer, vilket är tragiskt för både individer och landets ekonomi.

Socialdemokraterna stöder det här lagförslaget. Det måste antas, även om vi inte håller med om alla delar av det. Vi stöder det för att vi självklart inte kan riskera att människor i arbetslöshet på Åland blir helt utan stöd. Det är inte rimligt att så många förändringar drabbar samma grupper i samhället som redan är ekonomiskt utsatta. Det är också oroande att konsekvenserna för barnfamiljer kan bli negativa. Vidare är det problematiskt att hanteringen av olika stödformer blir allt mer komplex och svårhanterlig.

Här vill jag lyfta en fråga som flera har berört och som jag också tidigare har diskuterat. Vi i vår lagstiftning springer efter reformerna som görs i Finland, och vi hittar inte tiden att skapa ett eget system, särskilt när det gäller socialvården, men även andra åtgärder. Resultatet blir ett allt mer trassligt system där vi inte lyckas använda den behörighet vi har på ett tillräckligt bra sätt.

Jag är glad att minister Josefsson i sin presentation lyfte just den frågan. På Åland, inom vår lagstiftningsbehörighet, har vi möjligheten att parera en del av de negativa konsekvenserna för utsatta individer och koncentrera oss på de arbetsmarknadsåtgärder som kan vara till nytta för att hålla arbetslösheten nere, stimulera näringslivet och hjälpa människor ur utsatthet och utanförskap.

Ur socialvårdens perspektiv skapar detta förstås ytterligare komplikationer. Det blir allt svårare att säga vilken lagstiftning som gäller, hur de olika stödformerna påverkar varandra och hur man i framtiden ska bedöma hur de olika stöden påverkar exempelvis utkomststöd och bostadsbidrag.

Det är också ett stort problem att dessa trassliga system finns utan tillräckliga anvisningar från den åländska lagstiftaren och myndigheterna. Det saknas klara besked om hur man ska tolka lagarna, hur de påverkar varandra och när olika ändringar kan komma som ställer allt på ända. Det är orimligt svårt att veta när man gör rätt. Detta är något som vi i finans- och näringsutskottet behöver titta på.

I grunden är riktningen i den här riksreformen att hitta ett enklare och mer rätlinjigt system, med färre stöd som påverkar varandra på det här krångliga sättet, så att folk kan förutse och veta hur trygghetssystemen ser ut. Men som sagt, det är inte bra om alla system siktar på samma grupp av människor som redan har det tufft.

Vi kan också se att flera reformer som görs nu påverkar behovet av utkomststöd. KST:s kostnader för utkomststödet ökar hela tiden, och vad jag har förstått kan det också komma en förändring av den lagstiftningen som en följd av detta.

Här har kommunernas socialtjänst flera gånger påpekat att kostnaderna flyttas från landskapsnivån till den kommunala nivån, och att man då behöver se över hur KST, kommunerna och landskapet fördelar kostnaderna för konsekvenserna av sådana förändringar. Tack, talman!

Talman!

Ledamoten Fellman inledde sitt anförande med att konstatera att regeringen Orpos arbetsmarknadspolitik har misslyckats. Då undrar jag varför ni verkställer regeringen Orpos arbetsmarknadspolitik?

Talman!

Det är helt uppenbart, vilket jag också sade i mitt anförande, att vi stöder den här förändringen. Därför att det är orimligt att åländska arbetstagare skulle bli utan ersättning för att vi inte har antagit den här lagstiftningen.

Det finns aspekter som är positiva med den. Det som inte är bra ur en socialdemokratisk synvinkel är att vi inte vill att människor ska slås ut eller bli långvarigt beroende av utkomststöd för att systemen stramas åt för samma grupper av människor.

Man behöver inte se bara med ena ögat hela tiden; man kan se att det finns både bra och dåliga saker. Det handlar inte ens om partifärg, utan om vad som faktiskt fungerar. Om arbetslösheten i landet stiger som den gör nu, så är det tydligt att något inte fungerar.

Talman!

Jag kan inte låta bli att säga att det blir lite komiskt att svära över regeringen Orpos arbetsmarknadspolitik, samtidigt som man själv uttalar sitt stöd, vilket denna lag handlar om. Sedan kan säga hur mycket som helst om andra frågor,

Gällande det som ledamoten nämnde i slutet av sitt anförande, angående kostnadsfördelningen mellan KST, kommuner och andra myndigheter, så vill jag ge ledamoten rätt: där finns en hemläxa att göra. Dagens upplägg skapar inte helt sunda incentiv mellan myndigheterna. Det finns jobb att göra.

Ja, där är vi eniga. Det finns jobb att göra och det spelar ingen roll med partifärg. Vi är eniga om att vi vill få det gjort.

Talman!

Jag vill inleda med en kort självstyrelsepolitisk analys, och efter det går jag in på det substantiella i lagförslaget.

Självstyrelsen är delvis självgående inom vissa politikområden, men när det gäller det sociala systemet är det väl integrerat med Finland. Detta gör att komplexiteten i systemet och möjligheten att verkligen förstå hur en förändring påverkar ett annat stöd någon annanstans är stor. Det är inte många som klarar av den delen.

Tyvärr följer vi nu efter Finland. Som situationen ser ut för tillfället har vi ingen möjlighet att ha ett eget regelverk, och vi kan inte heller arbeta aktivt i förebyggande syfte, utan vi får helt enkelt följa. Orsaken till att vi gör det handlar om ålänningarna. Vi vill inte riskera att en ålänning som behöver socialt stöd hamnar i en sämre situation än vad man gör på rikssidan.

Samtidigt har vi ett annat system inom självstyrelsen som gör att det tidsmässigt är lite krångligare. Alla våra lagar måste godkännas i Helsingfors, och där har presidenten och myndigheterna fyra månader på sig. Visserligen går det oftast mycket snabbare än så, men verkligheten är så. Det är synd att lagförslaget kommer så sent. Jag förstår landskapsregeringens dilemma i detta. Lagtinget kommer nu att ta ett vinteruppehåll, vilket innebär att vi måste processa detta väldigt snabbt i mars. Det kommer säkert att ske också i finans- och näringsutskottet. Jag lämnar nu självstyrelsen och talar om något annat.

Lagförslaget stöder och bygger på arbetslinjen. Det är viktigt att tydligt säga att arbetslinjen i sig är riktig. Arbete är inte bara en inkomst, utan en väg till delaktighet, självständighet och långsiktig trygghet. Ett system som uppmuntrar till arbete och förenklar vägen tillbaka till arbetsmarknaden är därför i grunden positivt.

Samtidigt behöver vi vara ärliga med att Åland inte är identiskt med riket. Vi har högre levnadskostnader, särskilt när det gäller boende, transporter och vissa nödvändiga tjänster. Det innebär att förändringar i sociala trygghetssystem ofta får större konsekvenser här än i övriga Finland, även om regelverket på pappret ser likadant ut.

Jag vill särskilt lyfta oron för barnfattigdomen. Redan idag visar statistiken att barnfattigdomen på Åland är högre än i riket, trots att vi ofta uppfattar oss som ett ekonomiskt starkt samhälle. När stödformer blir mer behovsprövade och kraven skärps, finns det en rejäl risk att familjer med svag ekonomi får det ännu svårare att klara vardagen. Barnen bär konsekvenserna, oavsett om orsaken är arbetslöshet, sjukdom eller andra livssituationer.

Det är därför avgörande att arbetslinjen inte blir en fattigdomslinje. Reformer måste utformas så att de stärker incitamenten till arbete, utan att samtidigt pressa barnfamiljer in i ekonomisk otrygghet.

Jag vill också betona något som landskapsregeringen nämner i sitt lagförslag, men jag vill komma med ytterligare ett förtydligande, och det handlar om uppföljningen. I nuläget går detta lagförslag fram i snabb takt, och det finns en förståelse för detta. Det finns ett behov av att undvika juridiskt och administrativt strul mellan lagstiftningen på Åland och i Finland. Att olika system utvecklas i otakt skapar osäkerhet för myndigheter och för människor som är beroende av stöden. Just därför är det avgörande att landskapsregeringen tydligt förbinder sig att:

1. Följa upp hur lagförslaget faktiskt faller ut på Åland.
2. Återkomma till lagtinget när kunskapen och resultaten har klarnat.
3. Vara beredd att justera regelverket om det visar sig att konsekvenserna blir negativa, särskilt för barnfamiljer och personer med svag ställning på arbetsmarknaden.

Som avslutning vill jag påminna om att använda Rädda Barnen. Rädda Barnens organisation här på Åland är ett kompetenscenter, nyttja den möjligheten! Tack!

Tack, talman!

Tack, ledamoten. Jag tänker lyfta fram det som ledamoten nämnde om barnfattigdom här på Åland. Det stämmer att vi har en högre nivå av barnfattigdom. Utifrån vår självstyrelse har vi också försökt möta denna utmaning på olika sätt. Till exempel, under förra mandatperioden, införde vi ett kompletterande barnbidrag för ensamförsörjare.

Vi har även tagit med studiestödslagen under denna mandatperiod. Om man har föräldrar med lägre inkomster finns det möjlighet att få en högre studiepenning. Vi arbetar också med initiativet "ÅL-IN", så att alla barn ska ha möjlighet till en fritidsaktivitet efter skolan.

Vi försöker, tack vare vår självstyrelse, att se till att barn inte ska riskera att leva i barnfattigdom.

Talman!

Tack för det påpekandet. Visst är det så att vi har försökt använda självstyrelsen, men det betyder inte att vi inte kan utveckla verksamheten ytterligare.

Jag tyckte det var lite patetiskt här i ett tidigare replikskifte mellan ledamot Wille Valve och ledamot Fellman. Ledamot Fellman riktade kritik mot Orpos arbetslinje när arbetslöshetssiffrorna de facto också stiger här på Åland.

Talman!

Det var nog det mest moderata jag har hört idag, inklusive mig själv. Jag konstaterar att det blir inte svårt att hitta en gemensam linje med ledamoten Thörnroos i de här frågorna.

Jag tackar för det. Det finns bara möjligheter i framtiden och snart är det val.

Tack talman!

Kära kollegor och åhörare. Det här är en väldigt bra och viktig debatt. Varje gång vi har en lagstiftning som berör arbetslöshetsersättningar eller AMS på något sätt, inser vi att allt är väldigt komplext. Jag kan själv intyga att det krävdes flera genomläsningar av olika delar av detta lagförslag för att få grepp om helheten. Det är verkligen komplext och fragmenterat.

Februari månad är en vit månad för lagtinget, men finans- och näringsutskottet kommer att ägna veckan efter sportlovet, den 23–27 februari, åt denna lagstiftning samt den kommande lagstiftningen om statsstödsreglerna. Båda lagstiftningarna är brådskande. Senast vid budgetarbetet före jul konstaterade utskottet att vi behöver ta ett helhetsgrepp om arbetslösheten, inte bara för att vi ser en ökning av den, särskilt långtidsarbetslösheten, utan också för att få en bättre förståelse för hur samordningen fungerar mellan KST och gymnasiet, till exempel.

Jag tycker att den här debatten idag har gett bra färdkost till utskottet när det gäller utkomststödet och dess påverkan på kommunerna och aktiveringsperioderna. Det finns möjligheter att göra dessa aktiveringsperioder mer lokalt anpassade på Åland. Vi kan konstatera att vi kanske behöver börja med att samordna. Under åren har vi i utskottet hört att alla, inklusive myndigheter, landskapsregeringen och lagtinget, anser att det behövs bättre samordning. Det krävs vissa lagstiftningsförändringar, och precis som ledamot Valve sade, behöver vi också sätta örat mot marken. Det är ingen dum idé att vi hör även en långtidsarbetslös person och få en inblick i vardagen och hur det fungerar.

Vi behöver vara lyhörda. Och utan att gå in på detaljer med mina kollegor i utskottet eller med utskottssekreteraren så är det kanske inte heller en dum idé att utskottet har ett öppet hörande för lagtinget. En eftermiddag skulle vi kunna höra de grundläggande funktionerna i form av AMS, KST och gymnasiet och kanske även lyssna på en företagare. Jag tror mig veta vilka företagare ledamot Valve syftar på. Det finns företagare som gärna skulle ställa upp och berätta om sina utmaningar och varför de gör det.

Som sagt, februari är en vit månad, och det skulle vara bra om samtliga partier hör av sig till vår utskottssekreterare med önskemål om hörande, så att vi kan agera snabbt efter sportlovet. Vi kommer inte att kunna ha ett betänkande klart första dagen i mars när lagtinget återsamlas, utan det kommer att ta ytterligare någon vecka av olika orsaker. Men vi ska arbeta så snabbt som möjligt. Men under 23–27 februari kommer vi att ägna mycket tid åt detta, för det är viktigt. Tack, talman!

Tack utskottsordförande för visad förståelse och för arbetet och få det på bordet så snabbt som möjligt.

För utomstående som lyssnar på oss så kan vi utveckla begreppet "att dra en vit månad". Det betyder att lagtinget alltså inte är på plats i plenum, inget annat.

Tack, talman!

Tack, ledamot Josefsson. Det stämmer. Jag vet att jag har diskuterat frågan om långtidsarbetslösheten med minister Josefsson. Det tillfället för lagtinget eller för ett utskott att verkligen grotta ner sig i frågan, det kommer sällan om man inte aktivt bestämmer sig för det. Jag tror att rätt tid är nu, och de färska siffrorna visar att trenden går åt fel håll.

Jag tror att alla myndigheter gör vad de kan, men det finns en samordningseffekt som vi behöver bli bättre på. Vi bör kanske prioritera den här frågan, för det handlar både om samhällsekonomisk tillväxt och om individens tillväxt.

I grund och botten handlar det också om att det ska finnas arbete och att företag ska må bra och kunna anställa folk, för det är en komplex fråga.

Talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. Jag tänkte säga några ord om tekniken och processerna. Det är väl helt okej, och vi har redan nämnt i gruppanförandet att Orpos arbetslinje är bara att lyfta på hatten för. Det är rätt tänkt. Det är bra att regeringen är med på noterna, även om vi har fått lite blandade besked i tidigare anföranden.

Det jag vill berätta om är lagen om allmänt stöd. Det är en finsk lag som vi nu säger att ska gälla på Åland. Lagen kom den 16 januari i år. Bakgrunden till lagen är en proposition, regeringens proposition nummer 112/2025. Den kom till riksdagen i september 2025 och var på remiss i maj och juni. Jag har inte tagit reda på om den kom till Åland i maj eller juni, men det var två remissrundor, så antingen i maj eller juni kom den på remiss hit. Ålands landskapsregering svarade på remissen och sa att detta inte gäller Åland, eftersom det handlar om åländsk lagstiftningsbehörighet. Det är i och för sig helt korrekt, men i praktiken gäller lagen i allra högsta grad Åland, och det visste man på Ålands landskapsregering redan i juni 2025.

Nu kommer jag till det som är grejen: plötsligt får vi ett lagförslag till kännedom i måndags, utan att vi har fått veta ett ljud. Vi inom lagtinget vet ingenting om detta före, det kommer som en blixt från en klar himmel. Det här är inte okej. Vi fick just höra finans- och näringsutskottets ordförande Holmberg berätta hur man ska sköta detta. Det ska bli någon form av utlåtande från finans- och näringsutskottet i början av mars, och sedan kommer det att bli en behandling här. Lagförslaget ska sedan gå till lagstiftningskontrollen, och så säger vi att den ska träda i kraft den 1 maj för annars hamnar folk i kläm.

Det är helt uppenbart hur ni än förklarar detta, att det här inte har skötts bra, och det är inte första gången som detta händer. Vi måste få någon form av ordning och system. Det måste finnas en lagstiftningsplan där man vet vad som är på gång och där man bevakar vad som behöver göras.

Den här landskapsregeringen och dess förvaltning behöver skärpa till sig och se till att man har koll på vad som behöver ändras, och komma till lagtinget i tid med det.

Det är faktiskt lagtinget som är högst och det är lagtinget som bestämmer över landskapsregeringen. Jag kommer att börja verka för att vi har regler i lagtinget som landskapsregeringen måste följa när de kommer med sina lagförslag. Om man inte följer dessa regler kan det i slutändan bli ett brott mot tjänsteplikt eller något annat. Folk måste få märka att det är fel att göra på det här sättet.

I slutändan, när vi inte får lagar i skick i tid, vilket vi nu riskerar, så hamnar den enskilda medborgaren i kläm. Det är det stora problemet och kanske inte att finans- och näringsutskottet borde jobba hela februari som är en vit månad. Det spelare sist och slutligen inte så stor roll. Kanske man borde jobba mera för att få detta snabbare och kanske vi borde ha ett extra plenum i februari för att lösa detta i tid?

Det handlar om arbetssätt och respekt för hur man arbetar. Jag säger det igen: landskapsregeringen borde verkligen se sig i spegeln och reflektera över hur man arbetar. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag kan egentligen hålla med. Det här är inget nytt problem, utan ett ganska strukturellt problem som vi har inom landskapsregeringen. Vi ligger efter med implementeringen av förordningar och direktiv, och när det sker reformer i Finland som påverkar oss, blir det ännu svårare att hantera den brådskande situationen.

I det här fallet finns det också en naturlig förklaring. Vi skickade faktiskt ut remissen i slutet av årsskiftet innan lagen fanns, vilket ledde till att det blev en blankettlag för en lag som ännu inte existerade. Dessutom är tidsramen för ikraftträdande väldigt snäv. Vi har också den problematiken att våra lagar kan ta upp till fyra månader innan de träder i kraft.

Det är egentligen den utmaningen vi står inför: om lagarna skulle träda i kraft direkt när de antas av lagtinget så skulle vi inte ha det problemet.

Tack, talman!

Minister Josefsson, alla dessa saker är kända fakta. Vi vet att vi har lagstiftningskontroll, vilket framgår av självstyrelselagen. Den här lagtexten, jag har faktiskt inte kontrollerat om riksdagen har börjat lagstifta och ändrat den text som fanns i regeringspropositionen, men jag har svårt att tro att man gjorde det. Det betyder att man har haft den här lagtexten sedan remissrundan, eller åtminstone sedan september när propositionen kom till riksdagen.

Jag skulle säga att det här är ett ganska nytt problem. Vi har haft mycket som har hänt på sistone, och det lilla jag har kontrollerat visar att detta är ett relativt nytt problem. Det är något som inte har förekommit i samma utsträckning tidigare, utan det har ökat med de brådskande ärendena. Vi har färdiga listor i lagtinget över vilka ärenden vi ska behandla, och plötsligt, på måndag morgon, kommer det två nya ärenden. För även nästa lag om statsstöd är ett sådant här exempel.

Jag håller inte med om att det är ett nytt problem. Under förra mandatperioden, åtminstone så länge jag har varit med, så har det kommit upp väldigt många brådskande lagförslag och även andra. Nu beror det, som sagt, mycket på att man under hösten behandlade över 100 lagförslag i riksdagen, och vissa av dessa påverkar förstås Åland. Dessutom kommer det ett högt tryck från EU när det gäller direktiv och förordningar.

Det är nog helt enkelt en kombination av att det är ett strukturellt problem och att vi de facto har ganska få lagstiftningsresurser, vilket skapar praktiska problem. Men det är ett problem, det håller jag med om och vi behöver bli bättre på det viset.

Tack, talman!

Den här lagen kom i samband med statsbudgeten och hörde ihop med den. Vi bevakar statsbudgeten noggrant eftersom den är viktig för Åland. Där får vi en översikt över hur stor klumpsumman blir, och så vidare.

När det gäller lagberedningen så är min uppfattning att det har tillförts resurser där. Det handlar nog om en inställningsfråga. Den här typen av situationer måste man se på med stor allvar. Det är ett stort fel när det blir så här, och därför får det inte hända igen.

Jag tror att vi måste göra en lista över alla dessa paniklagar för att sedan se hur nytt detta problem är. När jag talar om att det är nytt, så syftar jag på de senaste åren. Det kan mycket väl ha inträffat även under förra mandatperioden. Jag var inte med i lagtinget då, men jag har hört att situationen har blivit värre på sistone. Jag tänker på Kanta och andra liknande frågor. Det måste skärpas till.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas? Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.