Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Utskottet konstaterar att Ålandsdelegationen har verkställt avräkningen för år 2025 och fastställt avräkningsbeloppet till 211,7 miljoner euro. Då landskapet under året erhållit 206,9 miljoner euro i förskott innebär den slutliga avräkningen ett tillägg om cirka 4,8 miljoner euro.

Utskottet noterar vidare att Ålandsdelegationen har fastställt ett tilläggsförskott på skatteavräkningen för skatteåret 2026 om cirka 9 miljoner euro. Genom tilläggsförskottet uppgår förskottet på skatteavräkningen för året till sammanlagt 123,4 miljoner euro.

Utskottet konstaterar att såväl avräkningen som skatteavräkningen är förenade med en betydande osäkerhet ur budgeteringssynpunkt. De belopp som slutligen tillfaller landskapet kan avvika från de förskott och prognoser som ligger till grund för budgeteringen. Detta innebär att det vid tidpunkten för budgetens beredning är svårt att med tillräcklig precision bedöma landskapets inkomster från dessa poster.

Utskottet framhåller att osäkerheten försvårar den långsiktiga ekonomiska planeringen, eftersom justeringar av avräkningen och skatteavräkningen i efterhand kan uppgå till betydande belopp och därmed påverka budgetutfallet. Utskottet anser därför att denna osäkerhet bör beaktas i budgeteringen och den fleråriga ekonomiska planeringen samt att försiktighet bör iakttas när prognostiserade inkomster läggs till grund för varaktiga utgiftsökningar.

Talman! Utskottet konstaterar att det finanspolitiska ramverket medför att Ålands landskapsregering ska, i den mån det är möjligt, begränsa antalet ändringsbudgetar till två per år.

Före införandet av det finanspolitiska ramverket överlämnade landskapsregeringen årligen, i anslutning till årsskiftet, en tilläggsbudget till lagtinget, den så kallade städarbudgeten. Syftet med denna var att synliggöra avvikelser från såväl grundbudgeten som tidigare tilläggsbudgetar och därigenom tydliggöra förändringar som annars skulle framgå först i årsbokslutet.

Årsbokslutet behandlas normalt av lagtinget under april–maj, medan finans- och näringsutskottets betänkande vanligen behandlas under hösten. Utskottet uppmärksammar i detta sammanhang problematiken med att ett av lagtinget fastställt kostnadstak kan visa sig ha överskridits först när bokslutet föreligger.

Utskottet konstaterar att tidsperioden mellan höstens budgetbehandling och bokslutet uppgår till minst tre månader, vilket innebär att eventuella avvikelser från fastställda kostnadstak och andra budgetförändringar kan komma till lagtingets kännedom först i samband med bokslutet. Ett bokslut som beroende av lagtingets arbetstider, klubbas i september oftast. Alltså nio månader in på det nya budgetåret ska lagtinget klubba dessa avvikelser.

Utskottet anser att denna problematik behöver beaktas vid en framtida revidering av det finanspolitiska ramverket, i syfte att säkerställa att väsentliga budgetavvikelser kan synliggöras för lagtinget i ett tidigare skede. En revidering av ramverket behöver även hantera ett tydliggörande gällande definitionen av oförutsedda kostnader. Budgeteringsmarginalen, skillnaden mellan kostnadstak och takbegränsade kostnader, riskerar på sikt annars överutnyttjas och sålunda tappa sin grundfunktion, att vara en krockkudde för icke påverkbara och oförutsedda kostnader. Återigen, det är inte landskapets intäkter som är utmaningen, det är kostnaderna.

Utskottet konstaterar att landskapsregeringen, i enlighet med 25 § 2 mom. landskapslagen om landskapets finansförvaltning, begär lagtingets samtycke till nyttjanderätten till landskapets allmänna vatten för utläggning av fiberoptisk sjökabel mellan Finland och Sverige via Åland för en tid om högst 40 år och på de villkor som landskapsregeringen i övrigt beslutar. Det blev en intressant diskussion i utskottet. Utskottet erfar att utläggningen av den fiberoptiska sjökabeln är en del av ett nordiskt samarbete som syftar till att stärka de gränsöverskridande kommunikationsförbindelserna mellan länderna. Utskottet konstaterar vidare att åtgärder av detta slag även kan beröra privatägda vatten- och markområden och därmed förutsätta berörda markägares medgivande. Utskottet erfar att processerna för kontakterna med berörda markägare och inhämtandet av nödvändiga medgivanden behöver utvecklas och tydliggöras.

Talman! Utskottet konstaterar i sitt betänkande (FNU18/2025-2026) att budgeteringsmarginalen för 2026 minskade från 6,3 miljoner euro till 0,3 miljoner euro och därmed lämnade ett mycket begränsat utrymme för ytterligare oförutsedda utgifter. Utskottet framhöll då att landskapsregeringen i första hand bör hålla sig inom det fastställda kostnadstaket och vid ytterligare finansieringsbehov prioritera omfördelningar och omprioriteringar innan en höjning av kostnadstaket övervägs.

Utskottet konstaterar att samma synpunkter alltjämt är hyperaktuella och understryker vikten av återhållsam budgetdisciplin och ett effektivt nyttjande av tillgängliga resurser. Idag återstår ett kvartal av året. Tre månader att hitta omprioriteringar av tänkta kostnader i syfte att hedra kostnadstaket, men även tre månader för ytterligare risker av utökade kostnader.

Personligen skulle jag se ett brustet kostnadstak som ett misslyckande och något som snabbt blir en praxis som på sikt utmanar betydelsen av ramverket.

Talman! Avslutningsvis, utskottet noterar att det finns en diskrepans mellan det prognostiserade utfallet för år 2026 i delårsrapporten (387,5 miljoner euro) jämfört med ändringsbudgeten (380,3 miljoner euro).

Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet
- Att budgetmotionerna 64 – 65 förkastas
- att lagtinget antar landskapsregeringens förslag till andra ändring av budgeten 2026
- att lagtinget beslutar att den andra ändringen av Ålands budget 2026 ska tillämpas omedelbart i den lydelse det har i lagtingets beslut. Tack, talman!

Herr talman!

För det första, angående prognostiseringen av intäkterna. Jag tycker att utskottets ordförande beskrev det på ett bra sätt, och både landskapsregeringen och jag själv hade förmånen att diskutera dessa frågor i utskottet. Det visar att det finns en vansklighet att utgå från positiva prognoser och formellt skriva upp intäkterna här i lagtinget, för att sedan eventuellt anpassa kostnaderna efter det.

Vi har nyligen fått exempel på när prognoserna har visat sig vara optimistiska, även om andra prognoser som stöder detta visar en positiv riktning. Det är svårt, men det gäller att hitta den trovärdiga medelvägen i det hela. Denna landskapsregering kommer att fortsätta att försöka göra just det.

Tack, talman!

Tack, ministern! Det är bra att utskottet är tacksamt för att finansavdelningen och den ansvariga ministern alltid kommer till utskottet när vi begär det, och ibland även på eget bevåg vill informera oss. Det är en mycket bra kommunikation som vi har med finansavdelningen.

Det som oroar mig är diskrepansen mellan ändringsbudget två, som kom nu, och den delårsrapport som blev klar i slutet av juni. De som är oroliga för kostnadstaket blir inte mindre oroliga av detta.

Herr talman!

Jag sällar mig till den skara som oroar sig för möjligheten att hålla kostnadstaket det här året också. Det har vi varit öppna med, och det vill vi säga baserat på den här halvårsrapporten.

Om vi skulle korrigera i ändringsbudgeten, efter prognosen, så skulle det bli någon form av städarbudget. Det visar på problematiken i vårt ramverk och hur vi hanterar det. Vi har sagt att vi vill ha så få ändringsbudgetar som möjligt. Men nu står jag inför dilemmat att om det visar sig att till exempel bränslepriserna stiger kraftigt, så borde vi höja kostnadstaket istället för att vänta till bokslutet och en behandling här i lagtinget ett år senare. Det finns några sådana aspekter som är lite motsägelsefulla i vår hantering av ramverket, och det behöver vi diskutera vidare.

Tack, talman!

När vi förde ett resonemang i utskottet under hörandet med finansavdelningen, framkom det att det kan bli problematiskt, speciellt när lagtinget sedan klubbar ett bokslut i september. Då blir det väldigt långa ledtider. Så hellre i det fallet en extra ändringsbudget.

Men vi ska vara positiva. Det återstår ungefär 90 dagar av året, och det finns fortfarande saker att göra. Jag har ännu inte gett upp hoppet om att kostnadstaket kommer att hedras. Jag vet att finansministern och jag har samma åsikt i den frågan.

Det oroar mig, och jag säger det ännu en gång: det är väldigt vanskligt om vi inte kan hålla kostnadstaket.

Talman!

Jag har några frågor om den här fiberkabeln, jag upplever att det finns en del saker obesvarat.

Utskottet erfar att kabeln ingår i ett nordiskt samarbete för att stärka gränsöverskridande kommunikationsförbindelser. Men betänkandet ger fortfarande väldigt lite information om vad Åland faktiskt får ut av detta. Vad får Åland ekonomiskt och vilken konkret nytta får det åländska samhället och det åländska näringslivet av den här kabeln?

Har utskottet resonerat kring detta?

Tack, talman!

Vi har resonerat kring detta, och som jag nämnde i mitt anförande var det ett väldigt intressant hörande. Landskapet har inte desto mera
med detta att göra, annat än sina egna mark- och vattenområden. De som begär tillstånd för mark gör det direkt mot markägarna, och de får betalt beroende på hur många meter kabel som ska läggas på marken. Men det har också gått så långt att markägare har sagt nej, vilket har lett till domstolsprocesser.

Kablaget som läggs ner på sjöbotten har helt andra tyngre och mer komplicerade processer än när det gäller marktillstånd på land. Det finns ett arbete att göra för att förbättra dessa processer.

Talman!

Det var roligt att hörandet var intressant. Man har ju mest hört sina egna tjänstemän, det är inte mycket information som kommer utifrån. Det hade varit intressant att höra mer från företaget som ska lägga ner kabeln och vad som är på gång.

Sedan har vi det här med 40 års nyttjanderätt till landskapets allmänna vatten. Det är en ganska lång period. Men det finns en formulering i betänkandet kring nyttjanderätten som säger att den ges på de villkor som landskapsregeringen i övrigt beslutar. Det öppnar upp för landskapsregeringen att besluta om de övriga villkoren.

Är detta något som utskottet har diskuterat? Ger vi nu en fullmakt in blanco till landskapsregeringen att hantera detta, eller hur har utskottet resonerat?

Tack, talman!

Det här är ingen ny företeelse, utan en praxis som vi följer. Det som vi också måste beakta är att den fiberoptiska kabeln kanske inte ger ett direkt mervärde för landskapet Åland, men vi blir ändå en del av en större helhet, en nordisk helhet som får förbättrade teknikmöjligheter.

Sedan måste vi också vara noggranna med att allting kanske inte ska skrivas ut så väldigt tydligt i ett betänkande eller i ett budgetförslag. Det kan synliggöra saker som kan ligga till last vid eventuella konflikter. Man måste vakta sina bokstäver och ord.

Talman!

Jag vill lyfta fram tre olika aspekter ur det här betänkandet för att understryka dess betydelse. Det är inget dramatiskt.

För det första får vi konstatera att vi har fått en hel del extra intäkter de senaste åren, och den trenden fortsätter. Jag tänker på skatteavräkningen. Det är förstås väldigt positivt att det kommer in pengar till oss. Men, som ordförande Holmberg sa, är det viktigt att ha klart för sig att sett till en längre kontext ligger vi kanske ganska bra till just nu när det gäller dessa extra intäkter. Det handlar dock om ett begränsat antal företag, vilket gör situationen känslig. Vi behöver ha detta i åtanke.

Utskottet resonerar också utifrån detta, och vi måste vara försiktiga när vi ser framåt och inte tro att detta är en ny baslinje som vi kan förlita oss på. Vi bör titta på de prognoser vi har vid respektive tillfälle och vara medvetna om att vi kanske ligger lite i överkant just nu. Med det sagt är det välkommet att dessa pengar kommer in, och vi ska vara glada för det. Det gör livet lite lättare för oss här på Åland.

Det andra jag vill nämna är ERUF- och ESF-medel som kommer. Dessa medel är fastställda inom programmets giltighetstid, som sträcker sig över fem år, fram till slutet av 2027. Det som skiljer sig är hur medlen portioneras ut över programperioden. Just nu, inför det sista året av programperioden, ser vi en liten ökning, men det kommer att bli en minskning nästa år. Det handlar inte om att hela anslaget för programperioden har höjts, utan om hur medlen allokeras till olika år. Det är det vi ser nu, en liten förhöjning.

Det sista som jag tycker att är värt att notera en gång till är budgetmarginalen. Vi är nu nere på 0,3 miljoner euro, vilket i princip är ingenting i förhållande till den budgetomslutning vi har. Det är självklart att vi behöver hantera detta på något sätt under året. Det är en utopi att tro att det inte kommer att dyka upp några överraskningar mot slutet av året. Vi har bland annat bränslepriserna, som redan är en utmaning, och det ser tyvärr inte ut att bli en mindre utmaning framöver. Jag tror att vi får räkna med att bränslepriserna kommer att ställa till det för oss, och vi behöver vara beredda på att hantera denna situation. Tack!

Tack, herr talman!

Lagting, åhörare! Det har varit en intressant diskussion om diskrepansen mellan delårsrapporten och ändringsbudgeten. Det skiljer ungefär 7 miljoner där, vilket förstås väcker oro kring hur det här året kommer att sluta. Finansministern nämnde också att det kanske kommer en ändringsbudget till under året, och det får vi se.

Från utskottet har vi varit väldigt tydliga med att man i första hand ska försöka hålla kostnadstaket och prioritera samt omprioritera där det är möjligt under resten av året, om farhågan finns för att kostnadstaket kan spricka. Vi vet att budgeteringsmarginalen i princip är slut. Det finns några hundratusen kvar.

Det som jag tycker är mest intressant är diskussionen om ändringsbudgeten och det finanspolitiska ramverket. Vi vet också att städarbudgeten är borta. Det heter att man ska ha två ändringsbudgetar per år. Det är inte hugget i sten, utan snarare en rekommendation. Jag tror att den rekommendationen är väldigt bra, eftersom den har hållit bra hittills. Det visar att man har respekt för det finanspolitiska ramverket. Gott så!

Om det behöver komma en ändringsbudget till, så låt den komma. Det är här i lagtinget som vi har makten över pengarna, och ändringarna ska komma hit.

Det vi kan föra en diskussion om och det man behöver göra, senast i samband med en översyn av ramverket, så där man säkert hittar sådant som behöver justeras lite.

Det som utskottet tar upp här, och som jag ser som en typ av brist, är när den andra ändringsbudgeten lämnas vid det här tillfället under hösten. Det är ganska lång tid kvar till bokslutet. Dessutom dröjer det länge innan lagtinget diskuterar bokslutet och innan det slutligen klubbas här, efter att utskottet har lämnat sitt betänkande.

Här är den intressanta frågan: Vad händer när lagtinget har fastställt ett kostnadstak, och det sedan visar sig först i bokslutet att kostnadstaket har överskridits? Hur hanterar man det? På något sätt har lagtinget gått miste om något, eftersom ett bokslut är vad det är. Det är väldigt svårt att ändra ett bokslut där siffrorna är vad de är. Det enda man kan göra är att studera dem, ta lärdom av dem och använda dem som grund för kommande budgetar.

Men vad händer då när kostnadstaket är spräckt och man ser det först i bokslutet? Det handlar inte om den här regeringen eller den här ändringsbudgeten, utan om framtiden. Det här behöver man ta ställning till. Hur hanterar vi en sådan situation?

Anledningen till att jag tar upp detta är att det finanspolitiska ramverket ligger mig väldigt nära om hjärtat, och jag är mån om att det ska fungera. Det ska hedras och justeras när det behövs. Vi behöver ta med oss detta. Om det under det här året behöver göras en justering, så behöver det komma en ändringsbudget. Jag har absolut ingenting emot det. Jag tycker att det är bra om den kommer nu än att den försvinner i ett bokslut.

Som jag nämnde tidigare, bokslut är en väldigt sen hantering. Intresset är inte så stort av ett bokslut av de anledningar som jag är tvungen att förstå.

Det är viktigt att vi tar med oss dessa tankar från det här betänkandet. Den lilla oron jag har är hur vi ser till att ramverket, kostnadstaket och lagarna håller ihop. Tack, mina vänner!

Herr talman!

Vi får hoppas att många, förutom oss, är intresserade av diskussionen om ramverket. För mig är det intressant. Frågan om vad som händer om lagtinget först i samband med bokslutet konstaterar att kostnadstaket inte höll, vad betyder det? I min värld är det inte riktigt seriöst.

Även om jag inte på något sätt förespråkar att man via en ändringsbudget ska höja kostnadstaket, så är det kanske ändå mer seriöst att göra det än att lämna frågan till bokslutet.

Men sedan kommer vi till en annan aspekt, städarbudget. Om man börjar bedöma att man kanske måste höja kostnadstaket, då handlar det inte bara om självklara kostnadsökningar, utan man letar efter varje moment där man kan spara lite grann också. Då är vi nästan inne på en städarbudget igen, vilket vi inte heller ska ha.

Vi har en mekanism där som inte riktigt är löst ännu.

Tanken med en budget är att den på något sätt ska återspeglas ett kommande bokslut. Varje gång man går in med en ändringsbudget så gör man det för att man har sett vad som har hänt, och genom ändringen återspeglar man det kommande bokslutet.

Tiden mellan andra ändringsbudgeten och bokslutet är så pass lång så kanske det behöver det vara en städarbudget - ett väldigt fult namn - men en ändringsbudget eller en justeringsbudget, bara för att de budgeterade siffror och bokslutet ska närma sig varandra.

Det är något man får diskutera och hitta en modell för. Det är inte alldeles enkelt, men det är inte olösligt. Budget och bokslut kommer aldrig att vara exakt lika förstås, men ju närmare man får dem varandra, desto bättre är det.

Herr talman!

Jag tänker ungefär likadant. I min värld är antalet ändringsbudgetar i slutändan inte så betydelsefullt. Det spelar ingen roll om man kallar det städarbudget, ändringsbudget eller investeringsbudget. Huvudsaken är att respekten för ramverket bibehålls på lång sikt, så att det inte blir irrelevant och att alla uppfattar att det har ingen betydelse för det blir vad det blir ändå. Det viktiga är att relevansen i budgeteringen och ramverket upprätthålls. Det är det som verkligen är viktigt.

Vi har en samsyn där. Jag tycker idag att det finanspolitiska ramverket omfattar i princip alla. I början var det tungt och jobbigt, kanske till och med lite meningslöst. Men vi börjar verkligen närma oss, det har blivit en del av vår vardag.

Talman!

Tack, ledamoten Höglund! Jag vill bara säga att jag försöker lära mig mer om rambudgetens konsekvenser i jämförelse med en ändamålsbaserad budget, som vi tidigare har diskuterat.

Risken finns att vi blir alltför kortsiktiga i vårt tänkande. Jag ska ta ett exempel: Det som tveklöst skulle leda till stora besparingar inom sjukvården är en väl fungerande primärvård. För närvarande saknar vi tio allmänläkare för att kunna bygga upp ett egetläkarsystem. Detta medför en stor kortsiktig kostnad, men resultaten av en mer kostnadseffektiv sjukvård ser vi först om fem till sex år.

Det blir ett dilemma med denna kortsiktiga syn. Vi ser nu hela debatten om den palliativa vården och så vidare. Det är mycket viktigt, när vi talar om politikområdet sjukvård, att vi jämför oss med likartade regioner (… taltiden slut).

En av de stora andemeningarna och vinsterna med det finanspolitiska ramverket var att skapa en långsiktighet. Jag brukar skämtsamt säga att vi bedrev mycket kvartalsekonomi och signalpolitik. Men nu har vi den här treårsplaneringen.

Jag pratade häromdagen med en god vän som är utvecklingschef för ett större företag i Sverige. Vi kom in på ÅHS av någon underlig anledning, och då sade han ungefär så här: när man gör en förändring innebär det ofta att man måste investera mer pengar och resurser för att ha råd med förändringen. På sikt kommer man dock att spara pengar.

Detta är ett riktigt svar på ledamoten Lindéns fråga, som handlar mycket om ÅHS, läkare och sådant som jag inte är riktigt insatt i.

Talman!

Mina kolleger i utskottet har, som vanligt, fördjupat sig i det finanspolitiska ramverkets olika aspekter, och det är både viktigt och bra. Jag skulle vilja säga något kort om det som jag tror kommer att bli verkligt svårt.

Utskottet skriver - och jag har inte protesterat - att man vid ytterligare finansieringsbehov ska prioritera omfördelningar och omprioriteringar innan en höjning av kostnadstaket övervägs. Så är det sagt och så är det skrivet. Så långt är allt gott och väl. Vi ska hålla oss till systemet och vara sparsamma och effektiva.

Min oro ligger i verkligheten. I teorin har ingen något emot att man ser över var det finns utrymme. Var ska vi ta pengarna om en del av systemet blir dyrare? Men vi närmar oss den punkt när det blir väldigt svårt att göra dessa omprioriteringar. Det är utmanande att inom samma politikområde eller andra politikområden hitta de pengar som behövs. Om det blir dyrare på ett ställe, vad ska man då ta ifrån? Ska de politikområden där man håller sina ramar straffas genom att man tar från dem för att finansiera något annat? Det är knepigt, och vi är inte alltid politiskt särskilt bra på att hitta dessa förändringar.

Jag är inte emot utskottets skrivning, men jag tror att det blir en utmaning att förklara för ålänningarna – och kanske också för oss själva – varför vi har det här systemet, hur vi ska hålla oss till det och hur vi ska förhålla oss till situationer när det faktiskt inte går, om vi inte hittar de där pengarna någon annanstans och vi inte vill öka kostnadsramarna.

Jag påminner om att det i slutändan är lagtingets beslut. Om det visar sig att det inte fungerar, är det lagtinget som bestämmer att man gör något annat.

Med all respekt för systemets fördelar, så kommer vi att diskutera dessa frågor igen när vi kommer till årsbudgeten för nästa år. Tack!

Tack, herr talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga till viceordförande i utskottet, Nina Fellman. Jag undrar hur resonemanget har förts och hur hon själv ser på det faktum att vi gång på gång får större inkomster än vad vi har räknat med? Trots detta fortsätter kommunikationen att betona hur viktigt det är att vi absolut inte ska tro att vi har några pengar, utan att vi måste fortsätta spara, spara, spara.

Jag har lyft fram detta tidigare i olika sammanhang, och jag tar upp det igen, eftersom jag tror att det kan bli svårt för medborgarna att hänga med i den här vändningen. Vi får mer pengar än vi trott, gång på gång, men ändå hör vi ständigt ropen om att spara. Varför är det så?

Jag upplever inte att det vi i lagtinget, inklusive ledamot Röblom, har gjort när vi har arbetat med det finanspolitiska ramverket, handlar om att skrika att vi ska spara. Istället har vi satt en kostnadsram för oss själva för att långsiktigt kunna upprätthålla en balans i vår ekonomi. Detta skyddar oss både vid plötsliga intäkter och när intäkterna minskar.

Skulle det uppstå en allvarlig kris, skulle vi ändå inte kunna kapa benen av samhället. Det är klarat att man måste diskutera hur vi ska hantera oförutsedda intäkter. Vad ska vi göra med dem för att på sikt kunna minska våra kostnader? Jag anser inte att vi bara ska använda plötsliga intäkter för att öka driftskostnaderna. Istället bör vi använda dem på ett sätt som gör det lättare för samhället att upprätthålla en balans på lång sikt.

Tack, talman!

När jag lyssnade på ledamoten här talade hon om att olika politikområden kan komma att straffas. Det handlar om prioriteringar, och vi politiker måste välja att prioritera ett område framför ett annat. Har vi begränsade resurser måste vi välja att ta bort något. Det är något vi har pratat om tidigare.

Men det som görs nu, att man säger att alla ska spara ett visst antal procent för att få budgeten i balans, innebär att man anser att allt är exakt lika viktigt. Man gör inga prioriteringar. I min värld är det fel.

Nu har vi diskuterat sjukvården ganska mycket och skolan, dvs. kärnverksamheter, samtidigt som man vill behålla olika typer av politikområden som kanske inte är lika viktiga. Man gör ju en prioritering när man bibehåller verksamheter som inte är kärnverksamhet, och då prioriterar man bort de andra. Håller inte ledamoten med om det? Jag förstår inte resonemanget om att straffa verksamheter. Utveckla gärna det!

Ledamoten Wikström utgår ifrån att det som ledamoten och Obunden Samling bedömer att inte är kärnverksamhet, har en sådan volym att det motsvarar kostnadstrycket, till exempel inom vården. Så är det inte. Det finns inte så mycket icke lagstadgad kärnverksamhet inom landskapet som man skulle kunna kapa av ideologiska skäl.

Jag vill påminna ledamoten Wikström om att det för inte så länge sedan var så att Obunden Samling tyckte att man kunde ta 5 % över hela linjen, och att det skulle bli bra.

Det är klart att vi måste göra prioriteringar. Min frågeställning är: Hur vi ska klara av att göra det, att prioritera mellan olika politikområden och hitta de kostnadsbesparingar som är av en sådan omfattning att de kan täcka upp ganska stora behov på andra områden?

Vi har egentligen inte kommit dit än att vi faktiskt pratar om stora saker. Vi har pratat om små bagateller.

Tack, talman!

Jag kan konstatera att det är tråkigt att man inte lyckas komma överens om de frågorna. När man inte gör det, blir det jämt överallt. Vi får läsa att skolan ska spara och ÅHS ska spara och det ska vi förstå att det är så det ska vara. Det handlar om en typ av prioritering.

Ledamoten säger att det inte går att göra detta. Vi kan inte bibehålla kärnverksamheterna på sin nuvarande nivå genom att prioritera ner andra saker.

Vi har lämnat två skuggbudgetar hittills, och där har vi konsekvent prioriterat upp de områden som vi anser vara viktigare än vad ni tycker.

Det visar på prioriteringar genom budgetförslaget som landskapsregeringen lägger fram och som sedan omfattas. Om man inte har tillstymmelse till att vilja göra prioriteringar, så blir det så här. Då blir det procent överallt.

Jag vet inte vad ledamoten Wikström har för verklighetsuppfattning, men hans syn på hur rambudgeteringssystemet fungerar känns helt främmande för mig. Vi har varit med om att införa ett system där kostnadsramarna bestäms utifrån vad vi tror att vi har råd med, och det har Obunden Samling ställt sig bakom.

Man fördelar pengar till de olika områdena och det innebär att alla områden får mer resurser i kommande budgetar. Vi bromsar kostnadsutvecklingen något, men ingen säger att vi inte ska prioritera skola eller vård. Alla prioriterar dessa områden.

Om ledamoten menar att vi aldrig ska ändra på något eller reformera någonting av rädsla för att någon kan bli arg, då är inte jag med.

Herr talman!

Det är viktigt att föra denna diskussion, och den behöver verkligen föras. Vi är fortfarande i början av tillämpningen av ramverket, och det är klart att diskussionen kommer att utvecklas över tid. Den här debatten hänger samman med den som fördes om prioriteringar.

För min del är det naturligt att politiker hamnar i situationer där man måste prioritera olika frågor. Det är inget konstigt med det. Precis som ledamoten nämnde, anser de flesta att sjukvård och utbildning är viktiga områden. Samtidigt innebär det att man kanske måste säga att andra frågor är något mindre viktiga. Detta kan vara smärtsamt, särskilt när man möter väljare som anser att just det som prioriteras ned är det viktigaste för dem. (… taltiden slut).

Det är just här som den här smärtpunkten kommer in, och vi måste börja diskutera på allvar. Vad är det som är mindre viktigt, men som ändå har en sådan volym att det kan täcka upp behov? Om vi ser på situationen, så finns det stora behov av mer pengar inom vården. Hur ska vi hitta de kostnadsposter som går att prioritera bort utan att andra grupper i samhället drabbas av det?

Säkert finns det de som anser att skärgårdstrafiken kostar alldeles för mycket, eller att jordbruksstöden är för höga. Ingenting är lätt.

Det är inte lätt. Nu i den rådande situationen och inför budget 2007 har den sittande landskapsregeringen, i samråd med ÅHS, har gett det löftet om att prioritera upp ÅHS, vilket innebär att vi kommer att minska resultatförbättringskravet med hälften, det vill säga med 2,5 miljoner euro.

Samtidigt säger vi, utifrån vad utskottet har framfört i detta betänkande och vad ramverket har uttryckt, att vi nu letar efter inbesparingar någon annanstans. Det tål att nämnas, och det har också sagts här. Det är en svår uppgift, eftersom man möter starka argument för varje förslag som en eventuell bister finansminister lägger fram om nedskärningar. För varje förslag kommer det starka argument för varför just det området är viktigt.

Nu är vi inne i kärnan av politiken, det svåra arbetet att få pengarna att räcka till.

Ja, finansminister Perämaa. Vi är helt eniga. Det här kommer inte att bli lätt.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Fellman. Det är väl egentligen nu som det politiska debaclet börjar med ramverket. Under de senaste åren har det gått relativt enkelt, med tanke på att det har funnits luft i systemet. Det har funnits ganska enkla saker att genomföra för att nå kostnadsramarna. Men det är nu som det börjar.

Att återgå till det gamla systemet med någon form av äskande budget är inget alternativ. Nu gäller det helt enkelt att vi visar kraft och politiskt mod.

Jag tror att jag förstår ledamoten Fellman rätt när ledamoten pratar om att någon annan straffas. I min värld straffas någon annan om en myndighet eller ett verksamhetsområde inte förmår klara av sitt effektiviseringsuppdrag, så då kommer den skulden att flyttas över på någon annan. Det blir en form av bestraffning.

Jag tror att detta långsiktigt är vanskligt, för det kommer att skapa en form av myteri. Varför ska vi göra det, om inte de behöver göra så? I en perfekt värld klarar alla av sina uppdrag.

Det var precis det som var min oro: att vi kommer till en punkt där det går att överflytta prioriteringarna från ett område till ett annat. Det blir väldigt tungt för de myndigheter eller politikområden där man har jobbat hårt med att hålla en kostnadsram som redan är snäv.

Om man därtill får ett ökat tryck för att ytterligare täcka upp för ett annat område, då blir det en kannibalisering som jag tror att i längden inte är konstruktiv för samhället som helhet.

Man behöver förklara varför det här är viktigt och vad vi vill åstadkomma med det. Det räcker inte bara att säga att vi ska spara, utan vi måste också se varför vi ska göra det.

Sedan tycker jag att det är en relevant fråga, det som ledamoten Röblom var inne på från början: om det kommer tilläggsintäkter som är oväntade, hur ska vi använda dem? Hur ska vi investera dem på olika sätt för att lätta på kostnadstrycket för framtiden?

Tack, talman!

Det är väl det som är "PP", politisk pedagogik just nu: att kunna förklara behovet av att hitta en kostnadskostym som är tillräckligt stor eller liten, samtidigt som vi just nu får rätt stora intäkter. Det är en svår ekvation att vara pedagogisk.

När det gäller det gamla systemet, där vi använde en städarbudget i januari som tog bort ansvaret och strödde ut pengar så att allt verkade frid och fröjd igen, och så gick vi vidare i tolv månader. Sedan kom det en ny städarbudget som redde upp situationen.

Låt oss inte låta det bli så att en ändringsbudget 3 i december varje år ska höja kostnadstaket, bara för att vi ska ha råd med allting. Vi måste försöka tillsammans hedra det finanspolitiska ramverket. Jag tycker att ledamoten Fellman hade ett bra anförande gällande det.

Jag tycker att det vore en ynkedom om vi har gått in för ett system som är tänkt att skapa långsiktighet i hur vi använder pengar. Vi skulle klara av det i tre år, och sedan skulle det vara slut.

Men då gäller det för lagtinget som helhet att ta ansvar för omfördelningarna och att säga: om det uppstår stora kostnader på ett område, var ska man ta dem i stället? Det blir väldigt politiskt och också väldigt ideologiskt. Och där kommer vi att vara om några veckor när vi ska diskutera årsbudgeten.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Föreläggs avsnittet VERKSAMHET OCH ÖVERFÖRINGAR i sin helhet. Godkänt.
Föreläggs avsnittet SKATTEFINANSIERING, FINANSIELLA POSTER OCH RESULTATRÄKNINGSPOSTER i sin helhet. Godkänt.
Därmed är hela sifferstaten behandlad.

Föreläggs nu betänkandets klämmar och därefter dess motivering. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

Föreläggs det första klämförslaget. Godkänt.
Föreläggs det andra klämförslaget. Godkänt.
Föreläggs det tredje klämförslaget. Godkänt.
Klämmarna är därmed behandlade.

Föreläggs betänkandets motivering. Godkänd.

Budgetbetänkandet är därmed godkänt. Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.