För kännedom

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Meddelande. 2

    Remiss. 2

    1    Offentlig upphandling

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2016-2017

    Remiss. 11

    2    Komplettering av lagförslaget om sänkt rösträttsålder i kommunalval och folkomröstningar

    Landskapsregeringens lagförslag LF 19a/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2015-2016

    Remiss. 14

    3    Anpassning av blankettlagen om specialomsorger

    Landskapsregeringens lagförslag LF 24/2016-2017

    Föredras. 14

    4    Meddelande angående reform av kommunstrukturen

    Landskapsregeringens meddelande M 4/2016-2017

    Remiss. 67

    5    Förslag till första tilläggsbudget för år 2017

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 3/2016-2017

    Remiss. 67

    6    Utvärdering av den nya lagen om hemvårdsstöd

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 4/2016-2017

    Remiss. 67

    7    Ändring av landskapslag om hembygdsrättsförfaranden

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 5/2016-2017

    För kännedom.. 67

    8    Godkännande av förordning om sättande i kraft av Minamatakonventionen om kvicksilver

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2016-2017

    Landskapsregeringens yttrande RP 9/2016-2017-s

    Republikens presidents framställning RP 9/2016-2017

    9    Godkännande av ändringarna i bilagorna till protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrade av förorening från fartyg

    Landskapsregeringens yttrande RP 8/2016-2017-s

    Republikens presidents framställning RP 8/2016-2017

    10  Ändring av landskapslagen om miljöskydd

    Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2016-2017

    11  Inga lån till kortrutten

    Ltl Brage Eklunds m.fl. budgetmotion BM 49/2016-2017

    12  Extra anslag för kortrutt

    Ltl Harry Jansson m.fl. budgetmotion BM 50/2016-2017

    13  Fler poliser på fältet

    Ltl Britt Lundbergs m.fl. budgetmotion BM 51/2016-2017

    14  Kommunindelningsutredare stryks

    Ltl Jörgen Petterssons m.fl. budgetmotion BM 52/2016-2017

    15  Reservationsanslag

    Ltl Runar Karlssons m.fl. budgetmotion BM 53/2016-2017

    16  Sänkt anslag för kortrutt i skärgården

    Vtm Veronicas Thörnroos m.fl. budgetmotion BM 54/2016-2017

    Plenum slutar 68

     

    Plenum börjar

    Upprop. 27 ledamöter närvarande.

    Lagtingsledamöterna Torsten Sundblom och Roger Eriksson anmäler om ledighet från dagens plenum på grund av sjukdom.

    Antecknas.

    Meddelande

    Meddelas att vi idag efter detta plenum håller ett andra plenum för att klara av första behandlingen och fortsättningen av Minamatakonventionen.

    Antecknas.

    Remiss

    1        Offentlig upphandling

    Landskapsregeringens lagförslag LF 23/2016-2017

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Diskussion.

    Minister Mats Perämaa

    Herr talman! Landskapsregeringen presenterar sitt förslag till lagstiftning om offentlig upphandling över EU:s tröskelvärden. Sedan Åland anslöt sig till EES år 1994 så har lagtinget därefter valt att tillämpa rikslagstiftning på detta område, dvs. för upphandling över EU:s tröskelvärden. Några korrigeringar av lagstiftningen har gjorts därefter utgående från de direktiv som har tagits på europeisk nivå. Som en kuriosa eller en intressant detalj kan man nämna att efter den senaste ändringen 2007 fördes det en behörighetsdiskussion om huruvida landskapet har behörighet över upphandlingslagstiftning eller inte. Vissa bedömare ansåg att frågan har en stark konkurrensaspekt så att frågan möjligen borde höra till rikets behörighet. Det är t.o.m. så att högsta domstolen, efter omröstning, ansåg att den borde höra till rikets behörighet medan Ålandsdelegationen, och småningom presidenten, fastställde att det är landskapet som har behörighet över frågan.

    Nu krävs det en ändring av den lagstiftning som vi har med anledning av att nya EU-direktiv har utformats per år 2014 detta årtusende, för tre år sedan. Till saken hör att direktiven skulle ha varit implementerade i nationell lagstiftning redan våren 2016, men landskapsregeringen har valt att fortsätta den praxis som vi har haft, dvs. att vi implementerar rikslagstiftningen. Vi har avvaktat och inväntat rikets lagstiftningsprocess och riksdagen har antagit nya lagar för detta ändamål detta år per den 1.1.2017. Nu föreslår vi att lagtinget ska sätta motsvarande lagar i kraft också på Åland.

    Intressant i detta sammanhang är förstås vad de nya direktiven kan leda till i praktisk upphandling. De målsättningar som fanns med hela arbetet är intressanta. Jag ska nämna några av de målsättningar som man hade på europeisk nivå då arbetet satte igång.

    Man ville effektivera beaktandet av miljöaspekter och sociala aspekter i upphandlingen. Man ville främja små och medelstora företags möjligheter att delta i anbudsförfaranden. Det här tycker vi i landskapsregeringen att stämmer väl överens med de hållbarhetsambitioner som vi har och med det faktum att vi i många fall har företag som på europeisk nivå får betraktas som små eller medelstora. Det här är ju förstås bra.

    Det finns inte särdeles stora möjligheter att avvika i nationell lagstiftning i förhållande till de direktiv som styr arbetet. Möjligheterna att avvika från det kommer att gälla närmast i den kommande lagstiftningen som ska gälla under EU:s gränsvärden, vilket landskapsregeringen kommer att återkomma till och ge förslag till i lagtinget sedan detta lagpaket först är i hamn.

    I Sverige har man gjort på motsvarande sätt som i Finland. Man har tagit en nationell lagstiftning och har satt direktivet i kraft på det sättet. I Danmark har man valt en annan väg. Direktivet är så pass detaljerat så man har fattat beslut om en ramlag i det danska parlamentet som sätter direktivet i kraft. Landskapsregeringen fortsätter på det sätt som jag tidigare har beskrivit.

    Gränsvärdena för vad som är över EU:s gränsvärden och vad som är under står nämnda i de tabeller som finns i framställningen. Dessa gränsvärden kommer att ändra efter tid och ändringarna kommer att ske med kommissionsförordningar framöver.

    Det finns beskrivet i framställningen närmare om vad miljöaspekter och sociala aspekter kan vara i detta sammanhang. Det står också beskrivet, på sidan 12, vad fördelarna för små och medelstora företag kan vara i och med detta lagförslag och direktiv i förhållande till de direktiv och lagar som vi har följt tidigare. Det kan säkert var och en läsa.

    De ekonomiska aspekterna. Det är självklart så att samhället förtjänar på om offentlig upphandling fungerar väl så att få frågor ska avgöras i domstol, efter och under pågående upphandlingar, där det mesta kan läggas väl på förhand. Därav finns det krav i direktivet att man i nationell verksamhet och i lagstiftning inför rådgivning för de offentliga upphandlande enheterna, samt också inför en tillsynsverksamhet, ytterligare säkerställer alla parter om att upphandlingar sker så väl som möjligt och leder till ett så gott resultat som möjligt.

    I lagförslaget står det beskrivet om den tillsynsmyndighet som måste inrättas i detta sammanhang. Tillsynen kommer att kosta en del pengar. Vi räknar med en kostnad om 140 000 euro för det första året. Till den delen finns det också anslag i det budgetförslag som lagtinget kommer att remittera så småningom. Det finns också behov av att äska om anslag för den rådgivning som ska till. Till den delen behöver förhandlingarna mellan landskapsregeringen och de eventuella rådgivande parterna ännu föras i hamn innan vi kan äska om anslag för att finansiera den verksamhet som direktivet säger att landskapet ska finansiera i det här fallet.

    Vissa kostnader uppstår för det här men målet är ändå att upphandlingsverksamheten ska bli bättre och tydligare för alla parter och att det ska kunna spara pengar också i förlängningen. Tack.                     

    Ltl Brage Eklund

    Tack fru talman! Tack för en bra presentation! Min fråga gäller när det kommer direktiv och förordningar hit som vi ska anpassa vår lagstiftning efter. När vi var på resa till Bryssel och Julia Lindholm presenterade och förklarade hur det här går till, så sade hon att det ofta är så att vi övertolkar direktiven. Vi har ofta strängare regler och förordningar än vad direktivet innebär. Hur är det med den här framställningen? Har man tolkat det den svåraste vägen eller har man försökt bryta upp direktivet så att man kan göra det lindrigast möjligt?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Min bedömning är den - det står också i framställningen - att det finns väldigt lite utrymme för att göra nationella tolkningar i den process där man implementerar direktivet i nationell lagstiftning enligt de olika metoder som jag här har beskrivit som möjliga. Vilket utrymme det finns i det här fallet, om offentliga upphandlingsenheter på Åland, att tillämpa direktivet och lagstiftningen i förhållande till hur andra tillämpar det, det kan jag inte uttala mig om. Men när man stiftar själva lagen så torde det inte finnas särdeles mycket utrymme att göra någonting annat än det som nu görs.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Man har oftast den tolkningen att man ska följa direktivet bokstavligt. Då vet man att man inte gör något fel. Men vi vet att det i andra sammanhang ofta har varit diskussioner - om lokal kännedom, miljöaspekter och sådant - då man överväger anbudshandlingar för att man ska försöka gynna åländska företag så mycket som möjligt. Det är det jag menar. Öppnar det här förslaget upp för sådana tolkningar eller är det en helt annan sak?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag skulle snarare säga så här. I och med att lagtinget förhoppningsvis antar den lagstiftning som föreslås, som grundar sig på direktivet, så klargörs möjligheterna till upphandlingar som torde ligga i vårt intresse.

    Gällande t.ex. socialt hållbar offentlig upphandling så står det klarlagt i den handbok som finns till förfogande, för att hjälpa till vid upphandlingar, att sådana saker som t.ex. sysselsättningsmöjligheter ska kunna ligga till grund då man gör upphandlingen. Vad gäller små och medelstora företag nämns det att man inte ska kunna kräva en för hög nivå på omsättning hos ett företag för att det ska kunna godkännas. Man ska också kunna dela upp upphandlingar i flera stycken så att mindre företag ska kunna vara med och bjuda. I förhållande till det tidigare direktivet så menar jag att det finns fördelar med det här.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack talman! Tack för redogörelsen! Jag hade egentligen bara en fråga, ifall jag har förstått allting rätt, inför den fortsatta behandlingen. Vi gör samma som i Finland, vi använder samma tröskelvärden när det gäller olika upphandlingar och vi använder samma hantering efteråt, vi gör i stort sett exakt likadant. Då är frågan om man på något sätt har undersökt möjligheterna till olika former av lokala avvikelser, lite i stil med det som ledamot Eklund var inne på? Finns det möjligheter till undantag, vilket vi brukar tala varmt om här på Åland? Sådana skulle vi gärna ha där det går och där det passar oss bättre.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Det är klart att landskapsregeringen har ställt sig den frågan. Det ställer sig landskapsregeringen alltid då EU-direktiv ska implementeras, ifall vi kan hitta någon lättare metod att implementera någonting. Men i det här fallet menar vi att direktivet i sig är så specifikt. Vi anser att det inte finns möjlighet till några materiella avvikelser i förhållande till det. Sedan blir det en fråga om hur lagstiftningen tillämpas i praktiken. Det som jag menar att är väsentligt är att det här direktivet i sig anger fördelar för vårt småskaliga samhälle och för våra strävanden till hållbarhet i jämförelse med det tidigare. Men vi ser ingen metod där vi skulle riva bort varannan sida ur det här och få en lättare variant på det sättet.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Det är kanhända rimligt. Man ska väl undvika att göra på det sättet. Det här är ju lagstiftning som är anpassad för länder med andra behov än vad vi har. Där bör man rimligen lägga ribban betydligt högre än vad vi är vana vid i vår offentliga upphandling. Har man fört något resonemang kring om vi oftare kan flyga under radarn med hjälp av den här lagstiftningen än den lagstiftning som vi tidigare inte har haft men som vi i varje fall följt genom EU:s upphandlingsdirektiv. Ger den här möjlighet till att vara lite mera flexibel eller är det samma som tidigare?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Som jag sade i en tidigare replikväxling gällande det nya direktivet, som nu förhoppningsvis implementeras på det här sättet, ger det mera utrymme för små och medelstora företag vilket borde passa vårt samhälle bättre. Det finns klargöranden för hur vi ska kunna vidta upphandlingar med syfte att miljömässigt förbättra samhället och där sociala aspekter kan vägas in. Jag menar att inte bara vi kan ta steg mot någonting som ändå är något positivt, utan kanske hela Europa. Också med tanke på det småskaliga så är det här ett steg i rätt riktning.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Vi har nu ett lagförslag på bordet från landskapsregeringen om offentlig upphandling som i huvudsak rör små och medelstora företag i ett EU-perspektiv. Hur många företag har vi på Åland som har fler än 250 anställda och som har en årsomsättning som överstiger 50 miljoner? Hur många företag har vi på Åland som har färre än 50 anställda, som alltså är ett litet företag, med en årsomsättning om 10 miljoner? Jag erinrade mig att den tidigare näringsministern, Fredrik Karlström, brukade säga att vi har ett stort antal företag på Åland, flera tusen, men att de flesta har bara en eller två anställda.

    Vad vill jag då säga med det? Jo, jag vill säga att dels förstår jag att landskapsregeringen har haft bråttom med den här framställningen eftersom det ligger ett motiverat yttrande och pyr. Det får vi lov att respektera. Förklaringen till det är att man har inväntat hur man gör i Finland och så vill man göra samma sak som där.

    Jag vet inte om någon av er såg på nyheterna i morse och såg resultatet från primärvalet av president i Frankrike. Då stod den kandidat upp som hade fått mest med röster, 24 procent, i förhandsröstningen och så sade han ”Viva la France!” (Leve Frankrike!) och han sade det med stolthet, riktigt så här, och folk jublade. Jag tror att det kanske är lite den känslan som vi behöver ta till oss här på Åland också. Att vara lite stoltare, vara lite tuffare, vara lite rakare, våga vara lite mera pro-Åland. När vi kommer in på hur vi kan vara lite mera pro-Åland, om vi absolut måste implementera detta. Man kanske kunde ha fått ett undantag med tanke på hur väldigt få företag vi de facto har som uppfyller kriteriet för små och medelstora företag, så tycker jag att målsättningarna med de nya EU-direktiven borde kunna ge oss möjligheter att vara litet mer åländska. Jag tänker främst på punkt 4.3 Effektivera beaktande av miljöaspekter och sociala aspekter. Här borde det finnas med lite - jag säger inte kreativ bokföring men jag säger kreativt tänkande – så borde våra åländska företag kunna se möjligheter inom ramen i så fall för detta direktiv. Jag tycker också att det är bra att man nu också försöker stödja Ålands näringsliv så att de blir rådgivare till den som lämnar in en ansökan om en offentlig upphandling.

    Jag tycker också att det är bra att man går in för ett elektroniskt förfarande som ska vara i full kraft 2018, vilket jag dock hyser ett visst tvivel om att landskapsregeringen de facto kommer att hinna verkställa. Men det kanske vi kan få klargöranden kring.

    Sedan är det vissa saker som jag inte riktigt förstår här.  Jag förstår inte riktigt de tröskelvärden som finns angivna under 5.2.1 Tröskelvärden, där det i framställningens allmänna motivering står att man i rikslagstiftningen har nationella tröskelvärden fastslagna. Jag är lite osäker på om landskapsregeringen avser att sätta tröskelvärdena på en förordningsnivå eftersom de inte finns med i lagstiftningen längre fram, vad jag har kunnat se.

    Det som jag också stöder är det resonemang som landskapsregeringen har med alla dessa små myndigheter som nu blir fler och fler och ifall man skulle kunna hitta någon annan lösning kring det. Det känns klokt att resonera vidare kring det.

    Däremot måste jag säga att jag är lite tveksam över det sätt som landskapsregeringen nu väljer att skapa en ny myndighet, den s.k. upphandlingsinspektionen. Det är en skild lagstiftning bestående av i princip elva paragrafer. Men det som är det intressanta med den lagstiftningen, det är vad den här myndigheten får göra och vad den inte får göra. Den här myndigheten får en otroligt stark makt. Otroligt stark! Men den får ingen styrning. Det finns ingen styrelse och det finns ingen ledningsgrupp. Tittar man på vad lagstiftningen säger så säger den att den ska skriva en verksamhetsberättelse och den ska lämna in budgeten till landskapsregeringen.

    Om man tittar på andra myndigheter som vi har så har vi ÅMHM som har en styrelse som egentligen inte har någon funktion, därför att lagen är så utformad. Det ser vackert ut på pappret men de har inget reellt inflytande. Tittar man däremot på Ålands hälso- och sjukvårds styrelse, så har de ett helt annat inflytande såsom lagen är utformad. Det tycker jag är bra. Men den här myndigheten kommer verkligen - tro mig - att bli en utsatt myndighet. Här finns det troligtvis bara en person. Det finns ingen annan att resonera med heller. Den här myndigheten kan t.ex. förbjuda verkställighet av ett upphandlingsbeslut. Den kan göra framställning hos marknadsdomstolen och bestämmande av ogiltighetspåföljd, den kan begära en upphandlad enhet av andra parter som deltagit i upphandlingsförfarandet över alla uppgifter och handlingar som behövs för att utreda ett upphandlingsförfarandes lagenlighet. Den ska övervaka att upphandlingslagen iakttas, den ska ta emot och begära åtgärder för att utreda upphandlingsförfarandets lagenlighet etc. etc. Otroligt stor makt! Och den av er som följer med i dagspressen vet med säkerhet att nio av tio EU-upphandlingar slutar i marknadsdomstolen. Nio av tio! Det här är en uppskattning som jag gör. Nio av tio är det någon sorts form av problem med. På något vis ligger det i sakens natur att man vaktar ganska mycket på varandra. Här finns det nämligen pengar att tjäna, speciellt vid större projekt är vi uppe i miljonbelopp.

    Jag ska ta en kommun som exempel. Jag läste i tidningen att en kommun hade betalat nästan 450 000 euro bara på juristkostnader som vägledning för några projekt. Det var för övrigt inte upphandlat men det är en annan sak. Den här myndigheten kommer med största sannolikhet att bestå av en person som kommer att få en otroligt stor makt och det vill jag varna för.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Jag uppfattar det ändå som att det i det stora hela var ett stöd för att vi ska modernisera upphandlingslagstiftningen och det tackar jag för. Frågeställningarna som lyftes fram av vicetalmannen har givetvis funnits under övervägande också hos landskapsregeringen.

    Gällande tillsynsmyndigheten så är det klart att med bara en person, med den makt som här beskrivs att den personen ska ha, kan man tycka att det är en stor makt bara hos en. Men grunden i hela tillsynsmyndigheten och den funktion som krävs i upphandlingsdirektivet är att det ska vara oberoende, det ska inte vara påverkningsbart. Det är svårt att kombinera något som skulle vara oberoende med någon form av styrelse som mer eller mindre politiskt kanske kan bedöma situationen och ge sina råd. Det här är ingen lätt uppgift att lösa.

    För att en tillsynsmyndighet ska fungera och att alla parter ska uppfatta det som seriöst och trovärdigt, så måste det vara oberoende.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Ja, finansministern uppfattade det helt korrekt jag stöder den här framställningen till stora delar. Men jag hyser ett starkt tvivel kring att organisationen av tillsynsmyndigheten verkligen är den mest lämpade. Självklart ska en myndighet vara oberoende. Vi har andra oberoende myndigheter, såsom energimyndigheten t.ex. Men även där finns det en ledningsgrupp och en styrelse. Jag kommer i samband med arbetet i finans- och näringsutskottet att påtala det här igen. Jag tror inte att det här är rätt väg att gå. Här kan vi verkligen få ett tjänstemannastyre som vi inte har sett maken till tidigare. En person som i princip kontrollerar upphandlingarna. Det är inte okej.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Man ska ändå komma ihåg att det kommer att finnas en lagstiftning i botten som grundar sig på ett direktiv som ger tydliga riktlinjer på vad som tillsynsmyndighetspersonen ska grunda sitt arbete på. Så särdeles mycket utrymme för godtycke tror jag inte att det kommer att finnas.

    Det är just av den här anledningen som landskapsregeringen samtidigt nu ser på möjligheterna att reformera våra tillsynsmyndigheter. Vi tittar på möjligheterna att samordna det på något sätt för att bredda kunskapen så att det inte blir så sårbart. Det finns en sårbarhet om man bara har enpersonsmyndigheter också.

    Det arbetet är i sin linda. Det har just påbörjats och det går inte att säga desto mera om det just nu. Men landskapsregeringen har ambitionen att vi förhoppningsvis ska kunna presentera ett resultat av det här som skulle leda till att arbetet till många delar kunde bli ännu bättre.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Problemet är att just det som finansministern nu säger inte finns i lagstiftningen. Det finns elva paragrafer som talar om vad upphandlingsinspektionen ska göra. Det finns vissa förtydliganden i detaljmotiveringen, precis så som det ska vara. Men det finns ännu saker som är väldigt öppna. T.ex. hur ska inspektionen göras? EU-direktivet ger ju valmöjligheter där. Vilket val har landskapsregeringen gjort? Det borde ha framkommit i samband med presentationen.

    Jag stöder grundtanken i det här, något annat kan vi väl knappast göra. Men jag är mycket tveksam till den här myndigheten och utformningen av myndigheten i dagsläget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Johansson

    Tack talman! Det här är en lag som jag har väntat på ända sedan direktivet kom. Väntat och längtat! Jag tänker fokusera i anförandet på den del som jag väntat på, nämligen hur lagstiftningen möjliggör att de upphandlade enheterna kan främja hållbar utveckling. Avsikten är att effektivera miljöskyddet och ge möjlighet till att beakta sociala faktorer.

    I och med lagförslaget kommer upphandlande enheter ges möjlighet till att ta hänsyn till flera sociala aspekter såsom sysselsättningsmöjligheter, sociala rättigheter och arbetstagares rättigheter, social integration, lika möjligheter, tillgänglighet, hållbarhetskriterium, etisk handel och frivilligt iakttagande av företagens sociala ansvar samtidigt som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och upphandlingsdirektiv kan efterföljas.

    Talman! Det här ser jag som ytterst viktiga åtgärder och möjligheter. Låt mig ta ett exempel från det vardagliga livet. Det är otroligt enkelt som upphandlande enhet att bara kryssa i rutan ”ja” på krav på svenska när man t.ex. upphandlar städpersonal. Varför i all fridens namn ska all städpersonal kunna behöva prata svenska? Är inte det en utmärkt möjlighet för språkintegrering? Oavsett huruvida man i upphandlingsskedet kommer att beakta de här möjligheterna till utökad delaktighet så hoppas jag att lagstiftningen som sådan kommer att fungera direkt normerande så att man funderar mera på vilka val och krav man ställer på de leverantörer man upphandlar.

    Jag ser också stora möjligheter att belöna företag som anställer socialt marginaliserade grupper. Vi vet idag att det som anses vara normalt i samhället inte alltid är det mest effektiva för att utföra olika tjänster. Det finns många människor med olika diagnoser som är mycket bättre på att utföra vissa tjänster än de som anses ”normala” om jag får använda det uttrycket. Vi har tagit en hållbarhetsagenda där vi har sagt att alla människor ska kunna blomstra. I det finns ett ansvar och i det är sysselsättning en viktig grund.

    Några ord om miljöaspekterna. I tider där fri konkurrens lyckligtvis gynnas och vi upphandlar stora delar av den offentliga sektorn är det viktigt att ställa krav på hållbarhetsarbetet. Om vi ska uppnå ett hållbart samhälle 2051 så behöver vi aktivt omställa samhället. Då är det ett grundkrav att våra upphandlade tjänster också ska följa hållbarhetsprinciperna.

    Slutligen talman, konstaterar jag att liberalerna, liksom alla andra också beklagar kravet på att vi ytterligare måste ha en ny myndighet inom landskapet. Vi skulle, tror jag, som varenda en här inne hellre lägga resurserna på innehåll i stället för nya myndigheter.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack fru talman! När den här framställningen kom med rubriken Offentlig upphandling, så hade man faktiskt hoppats på att det handlat om offentlig upphandling. Men det här är bara godkännande av ett EU-direktiv som har gällt i landskapet. Rätta mig om jag har fel, finansministern! Tröskelvärdena som finns på sidan 5 i framställningen, byggnadsentreprenader 5 225 000, varu- och tjänstekontrakt 135 000, offentliga varu- och tjänstekontrakt som tilldelas av upphandlande myndighet 209 000 och tjänstekontrakt 750 000.

    Bästa landskapsregering! När ska det här tillämpas? Inte kommer det att tillämpas något ytterligare i landskapet än vad som har varit gällande idag. Finska staten däremot är mycket tuffare. Där har de, som framgår på sidan 11, nationella tröskelvärden. 60 000 för varu- och tjänsteupphandling, 100 000 för upphandling av vissa utbildningstjänster, 150 000 för byggentreprenader och 400 000 för social- och hälsovårdstjänster och 300 000 för vissa andra tjänsteupphandlingar samt 500 000 för offentliga koncessioner. Det gäller i Finland men det kommer inte att gälla här. Här kommer bara EU:s tröskelvärden att gälla. Det som ltl Ingrid Johansson hade önskemål om på en lagstiftning, det var ju bara nys! I vilket sammanhang skulle det kunna tillämpas i landskapet med de tröskelvärden som landskapsregeringen föreslår?  Det är falsk marknadsföring av framställningen. Vad som har efterlysts i landskapet är att kommunerna har tuffa krav beträffande tröskelvärdena. Där borde vi få en lagstiftning som gäller. Mariehamns stad har haft ganska låga värden, vilka man nu höjde. Sedan visade det sig i en utredning att man överhuvudtaget inte har tillämpat upphandlingsreglerna, som fullmäktige har fastställt, vilket ju är felaktigt. Det är det som alla kommuner och kommunförbund borde ha, att lagen skulle gälla också dem. Men nu tar man bort det. Man har inte ens de lägre tröskelvärden som man har i Finland, utan EU-direktiven ska gälla, och de är enormt höga. Det är mot mygel och korruption som man har en sådan här lagstiftning. Det är därför som den varit efterlyst hos många i landskapet, att vi ska få in det. Varför går vi inte med på det? Varför ska vi ha den här osäkerheten? Man har ingen trygghet alls som företagare i landskapet. Man säger att ”det begåtts ett fel” när det är under tröskelvärdena. Då är det de vanliga förvaltningsreglerna där någon myndighet har missat att höra någon. Det är bara då man kan vinna i domstol.

    Samma sak är det med marknadsdomstolen. Det är bara när tröskelvärdena gäller som man kan få något skydd och få det kontrollerat.

    Jag reagerade också över om svenska språket är viktigt för vår landskapsregering längre? Svaret är nej!  Man hänvisar till ”Hilma” och en finsk sajt, som man ska skriva in sig på, när man ska ha tröskelvärdena i fortsättningen. Landskapsregeringen bör väl se till att sajten blir på svenska och inte ska hänvisa till finska. Det här är viktigt när man från landskapsregeringens sida börjar ha krav på regeringen, att man från myndighetens sida har hemsidor på svenska, precis som Finlands riksdag har. Det är riksdagen.fi. Man bryr sig inte om det. Det är första gången som jag har sett det i en framställning, att man hänvisar direkt till en finsk sajt. Tack.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Talman! Annonseringsfunktionen ”Hilma” tror jag har nämnts av infrastrukturministrar många gånger i denna talarstol - eller i talarstolen där borta - under diskussioner om upphandlingar. Det tror jag inte är någonting nytt.

    Vad gäller den här lagframställningen så gäller den uttryckligen för hur saker och ting ska ske över EU:s tröskelvärden. Som jag sade under min presentation, som jag hoppas att både folk och lagtingsledamöter uppfattade, så inleds arbetet med att ta fram en lagstiftning under EU:s tröskvärden som kommer att beröra alla de punkter som ltl Bert Häggblom här berörde, så att vi äntligen får ett rättssäkert samhälle i förhållande till upphandlingar också på lägre nivåer. Där finns det mera utrymme för nationella avvikelser.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack fru talman! När kan vi förvänta oss att den kommer? Det har varit diskussion i lagtinget under många perioder att det ska komma en sådan lagstiftning, men det har inte kommit någon. När kan vi förvänta oss att den kommer? Det är ett mycket rättsosäkert samhälle som vi har till den här delen.

    Minister Mats Perämaa, replik

    Fru talman! Att ge någon exakt tidpunkt är knappast ändamålsenligt. Under den här mandatperioden ska vi ha det på plats. Jag tänker inte klä skott för en kritik över att landskapsregeringen skulle bromsa till den här delen. Under flera mandatperioder har det inte funnits en enighet i lagtinget över att vi skulle ha en sådan här lagstiftning. Jag minns väl den tiden, och det är inte särdeles många år sedan – jag behöver inte nämna några partier över huvudtaget – där majoritetspartier som haft regeringsansvaret inte har velat ha en lagstiftning under EU:s gränsvärden. Det är först nu på senare år som vi uppenbarligen har nått den mognaden, om vi kallar det så, att vi vill ha ett rättssäkert samhälle också på detta område.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Om jag förstår minister Perämaa rätt så är landskapsregeringen enig i det här. Man kommer att komma med ett lägre värde under den här mandatperioden. Är det korrekt uppfattat?

    Minister Mats Perämaa, replik

    Så är det!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson

    Tack fru talman! Vicetalman Thörnroos hade i sitt anförande ett påstående att det i nio av tio fall av EU-upphandlingar går till prövning i domstol. Det här är kanske igen ett fall av alternativt fakta. Jag är förvånad över att man påstår en sådan sak om man inte ha fakta bakom sig. Jag undrar var vicetalman Thörnroos får sina fakta ifrån? När man tittar på de fall som gått till domstol, när det gäller EU-upphandlingar, så har Finland 500 fall år 2015, Sverige, som toppar listan över prövade fall i domstol har 1 400. De toppar listan i EU. De har tre gånger så många fall som Finland. Det är ändå ”bara” tio procent av alla annonserade EU-upphandlingar som är direktivstyrda. En av tio i Sverige som toppar listan i EU, tre gånger mer än Finland. En av tio! Här påstår vicetalman Thörnroos att det är nio av tio som går till domstol. Vad är det för fakta? Jag skulle gärna ta del av dessa fakta. Jag hoppas att utskottet tittar på det.

    Man kan också nämna att i sju av tio av de fallen så är det den offentligt upphandlande myndigheten som vinner dessa fall. Man har alltså inte gjort något fel. Det är väldigt, väldigt få fall som det är fel i och väldigt få fall som går till domstol, åtminstone enligt den statistik som finns tillgänglig. Jag skulle gärna ta del av de fakta som vicetalmannen för fram här i talarstolen. Annars hoppas jag att finans- och näringsutskottet granskar den här frågan.

    Ltl Axel Jonsson

    Tack fru talman! Jag ska bara ge lite kort vägkost till utskottet om en tanke som vi från Ålands framtid har haft under en längre tid och tidigare motionerat om.

    Man borde upprätta en åländsk upphandlingsportal dit företagare och andra kan vända sig för att se vilka upphandlingar som är aktuella för tillfället. Frågan är, när man diskuterar upphandling både över och under EU:s tröskelvärde, om man inte borde ålägga kommunerna och myndigheterna, i den här typen av lagstiftning, att publicera sina upphandlingar på en sådan portal. Man borde ge ÅDA i uppdrag att utarbeta förutsättningar för att få en sådan publicerad. Det skulle vara att utveckla upphandlingen på Åland på ett enkelt och transparent sätt för alla och se till att det fungerar bra.

    Jag hoppas att utskottet kan titta på frågan och fundera över hur man bäst kunde se till att alla företagare och alla intresserade, på Åland och utanför Åland, enkelt kan tillgodogöra sig information om aktuella upphandlingar på Åland.

    Talmannen

    Begärs ordet? Diskussionen är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till finans- och näringsutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

    Remiss

    2        Komplettering av lagförslaget om sänkt rösträttsålder i kommunalval och folkomröstningar

    Landskapsregeringens lagförslag LF 19a/2015-2016

    Landskapsregeringens lagförslag LF 19/2015-2016

    Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Minister Nina Fellman

    Tack talman! Det här är ett kompletterande lagförslag som gör den föreslagna sänkta rösträttsåldern till 16 år i kommunalval permanent i stället för att införas på prov som det inledande lagförslaget var. Detta har vi kommit fram till, bl.a. genom diskussionerna under utskottsbehandlingen. Man kunde konstatera att det finns en majoritet för en permanent förändring. Också de synpunkter som kom i remissdebatten var det flera, också i oppositionen, som uttalade sig, att när man gör en lagändring så bör det inte vara något man gör på prov.

    Vi har här en komplettering. Vi kan också konstatera att i diskussionen som har varit om det här lagförslaget så har grundlagsenligheten och den prövning av lagen som kommer diskuterats. Jag tycker att det kommer att bli en mycket intressant process. Vi har bl.a. hört grundlagsexperten Markku Suksi som är tveksam men dock intresserad. Jag tycker att det blir en mycket intressant möjlighet att pröva den åländska lagstiftningen och behörighetsgränserna i det här fallet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Tack minister Fellman för förklaringen till varför detta kompletterande lagförslag kommer. På basen av att utskottet nu har avbrutit behandlingen av det första lagförslaget kan jag säga, att jag som ordförande delar slutsatserna, att ska det här genomföras så bör det vara permanent. Sedan kan man alltid ha åsikter om det juridiska, men det får vi återkomma till när utskottet har betänkandet klart.

    Jag vill passa på att ställa en fråga. Varför passade inte landskapsregeringen på att ytterligare bygga ut sina motiveringar just när det gäller juridiken? Det har visat sig att det finns andra sätt att nå fram till en hållbar lagstiftning i den här frågan.

    Minister Nina Fellman, replik

    Jag förstod inte riktigt frågan. Menar ledamoten Jansson den permanenta sänkningen eller behörighets- och grundlagsdiskussionen?

    Ltl Harry Jansson, replik

    Exakt det! Om man försöker läsa grundlagen i Finland i sin helhet, så hittar man kanske andra paragrafer som skulle kunna motivera och därmed underlätta processen vad gäller den lagstiftningskontroll som komma skall, när det gäller den här produkten. Om den går igenom lagtinget, vilket regeringsblocket väl har bestämt. Från oppositionens sida tycker vi att det är bra att man testar gränserna för självstyrelselagen i förhållande till grundlagen. Men vi skulle samtidigt vilja, när man gör det, att det är så hållbart som möjligt och att man har så heltäckande motiveringar som möjligt. Vi tror, ärligt talat, vi som representerar oppositionen i utskottet, att man borde ta tillfället i akt att bygga ut underlaget till denna del. Därav min fråga.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Vi diskuterade den här frågan och konstaterade, att redan i det första förslaget så ägnades just den här frågan ganska fyllig behandling, eftersom vi redan från början visste att det här är en intressant och komplicerad fråga. Vi gjorde den bedömningen, att de argument som finns där är de vi har att komma med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag skulle gärna få ett förtydligande från ministerns sida. Så utförligt som möjligt som repliken tillåter. Varför går man nu in för en permanent sänkning av rösträttsåldern i stället för en temporär? Det framkommer ju inte i den allmänna motiveringen i förslaget som ligger här. Var det någon speciell som tog kontakt med er eller satt ni på kammaren och kom fram till en ny slutsats eller vad var det som gjorde att ni ändrade er?

    Minister Nina Fellman, replik

    Nej, vi satt nog inte på kammaren och funderade. I den diskussion som fördes här i lagtinget kom det fram många argument, många som förespråkade att en lagändring av det här slaget helst ska vara permanent. Också i utskottsbehandlingen konstaterades det att det fanns många som hade den synpunkten, men också att det finns en majoritet för en sådan permanent ändring som vi inte uppfattade att det fanns från början.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack! Ska jag då tolka ministern som så, att nu känner landskapsregeringen att det kan finnas en majoritet för en permanent förändring för rösträttsåldern och därför väljer man att göra det? Var det inget specifikt hos någon sakkunnig eller någonting annat som föranledde förändringen?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack! Förändringen föranleddes av de diskussioner som fördes i utskottet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack fru talman! Lika som med den tidigare lagen så anser jag att den här framställningen om ändring också kan hamna i papperskorgen. Inte har den förbättrats på något sätt. Varför ska 16-åringar tillåtas att delta i valet? Samtidigt som de överhuvudtaget inte är valbara! Det är ingenting som har förändrats! Och precis som vtm Veronika Thörnroos frågade, vad är det som har föranlett detta? Några diskussioner i utskottet? Det vet jag inte, de är väl i och för sig inte offentliga. Ministern har väl blivit hörd där. Däremot kan ja dra slutsatsen att det kanske är majoritetsmedlemmarna som har ställt krav på att de vill ha det, att det inte ska vara på prov utan det ska vara kontinuerligt. Det är väl mera hedervärt att säga det i så fall. Rätta mig om jag har fel, men de som är i opposition har i varje fall inte begärt några ändringar till den här delen eftersom jag tror att oppositionen kvarstår och anser att det här är ett lagförslag som bör kastas i papperskorgen. Jag ser inget motiv för det och jag kan inte förstå att man lägger ner lagstiftningsarbete på en sådan här sak. Men är det viktigt för majoriteten så är det fritt upp till dem att komma med det. Körkortsrättsåldern är fortfarande 18 år, myndighetsåldern är 18 år. Vi hade en tobakslag också där gränsen är 18 år. Varför är det så viktigt att få dessa röster fast de inte är valbara? Tack.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag vill påminna ltl Bert Häggblom att upprinnelsen till lagförslaget faktiskt är en lagtingsmotion som kommit från Obunden samling tidigare. Vi kan bara konstatera att så som Obunden samling ser ut idag så är man inte intresserade av att låta 16-åringar vara med och rösta. Men det är en Obunden samlings motion som ligger som grund till det här förslaget.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! I den Obunden samling som representeras i detta lagting så är Obunden samlings lagtingsgrupp helt enig. Detta är en lagstiftning som inte är aktuell överhuvudtaget. Mig veterligt så vet jag inte om den där motionen blev godkänd i lagtinget, det vågar jag inte säga.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag kan konstatera att Obunden samling, som grupp, har ändrat sig i det här sammanhanget eftersom det kommer från en ledamot och där hela gruppen också stödde. Den här motionen har inte gått igenom i något utskott. Det är ändå en önskan och en riktning man har haft i åtanke eftersom det har varit en väldigt stark strävan från de obundnas sida att ungdomar ska vara mera delaktiga också i samhällsbygget.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Ska man delta i samhällsbygget så ska man också få vara med och besluta där besluten fattas. Det här är en lagstiftning där man bara vill ha ungdomarnas röster, men de får inte vara med och besluta vad som ska bestämmas. Det är en skendemokrati anser jag, det är falsk demokrati som man försöker bygga upp.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Begärs ordet? Diskussion är avslutad.

    Kan förslaget att remittera ärendet till lag- och kulturutskottet omfattas? Förslaget är omfattat. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Remiss

    3        Anpassning av blankettlagen om specialomsorger

    Landskapsregeringens lagförslag LF 24/2016-2017

    Ärendet avförs från dagens föredragningslista.

    Föredras

    4        Meddelande angående reform av kommunstrukturen

    Landskapsregeringens meddelande M 4/2016-2017

    Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

    Talmanskonferensen föreslår att detta ärende ska remitteras till lag- och kulturutskottet. Kan förslaget godkännas? Godkänt. Ärendet kommer att remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.

    Minister Nina Fellman

    Talman! Bästa kolleger! I det här meddelandet till lagtinget har landskapsregeringen med utgångspunkt i ett omfattande utredningsmaterial som har tagits fram, både av den här och tidigare landskapsregeringar, kommit till en slutsats och ett förslag om en framtida kommunindelning och vägen att nå dit. Det här gör vi inte för kommunerna och inte för kommunpolitikerna utan för invånarna, för människorna på Åland och för att deras framtid och deras välfärd ska vara tryggad.

    Jag upplever, och jag kommer säkert att bli rättad om jag har fel, att det över hela partifältet på Åland och också hos allmänheten finns en insikt om att utmaningarna på det kommunala fältet är stora för framtiden, och att det behöver åtgärdas.

    I den KST-debatt som vi hade förra veckan beskrev ltl Roger Nordlund förslaget till ny kommunstruktur som bara en politisk idé. Han har helt rätt. Det är en idé, en målsättning. Jag tycker faktiskt att det är bra om man i en regering, om man har ansvar och om man har makt, har idéer om hur framtiden och hur Åland ska utformas och inte bara nöjer sig med att sitta och förvalta gamla maktstrukturer och mönster som inte längre svarar mot utmaningarna. Den sårbarhet för förändringar, de extremt stora skillnaderna mellan våra åländska kommuner och det bristande utrymmet för utveckling, bland annat kring digitalisering och kompetensutveckling, är problem som inte försvinner av sig själv.

    Hur ska vi få tag på kompetenta lärare till våra skolor, hur ska vi få tag på socialarbetare och sjuksköterskor, hur ska vi se till att det finns tillräckligt med personal och resurser för äldreomsorgen? Hur ska vi se till att folk vill flytta till Åland som helhet? Hur ska kompetensen i förvaltningarna räcka till, t.ex. för det som vi just pratade om – upphandlingen?                                                                                                 Svår, komplicerad och mycket resurs- och penningkrävande om det går fel.

    För att uttrycka det enkelt. Om vi vill att Åland ska förbli vad det är, ett nordiskt demokratiskt samhälle med hög nivå på välfärden, likvärdighet och regional styrka, då måste vi ha modet att ifrågasätta och förändra strukturer som inte svarar mot dagens utmaningar.

    Landskapsregeringens förslag är att Åland i framtiden består av fem kommuner, Nordvästra Åland, Sydöstra Åland, Norra skärgården, Södra skärgården och Mariehamn.

    Utifrån de kriterier som PWC i den stora kommunutredningen ställde upp är detta bärkraftiga enheter med en tillräcklig styrka och storlek för att klara av sina utmaningar. Den största utmaningen kommer förstås i skärgårdskommunerna, där demografin och de demografiska utmaningarna är stora. Resonemanget handlar inte om pengar, utan om identitet. Det handlar inte om att sänka skatter, utan om att slippa höja dem när de demografiska utmaningarna rullar in så som de kommer att göra.

    Under den här processens gång, under det ett och ett halvår som har gått så har vi konstaterat att det finns en mycket stark och helt legitim oro på landsbygden mot en centralisering till Mariehamn, i skärgården mot en centralisering till fasta Åland och en utarmning av skärgårdskommunerna. Det har landskapsregeringen tagit hänsyn till. Vi konstaterar att även i framtiden kommer vi genom landskapsandelssystemet att behöva stöda skärgårdskommunerna solidariskt. Särskilt i väntan på en infrastruktur som gör det möjligt för skärgården att bilda en starkare enhet.

    I det förslag som vi lägger fram skapas ett regionernas Åland, där administration och allmän service kan föras samman till regionala centra, men där närservicen, mer rationellt organiserad, kan bli kvar i alla delar av Åland och där de demokratiskt styrda och valda fullmäktigeförsamlingarna direkt styr verksamheten. Inte en uppsjö av kommunalförbund och andra samarbetsorgan bortom en direkt demokratisk kontroll.

    Landskapsregeringen vill ha kvar starka kommuner, starkare och bärkraftigare än idag. Det har vi inte om vi, som oppositionen föreslår, lyfter bort det ena uppdraget efter det andra till landskapsnivå och lämnar bara tomma skal kvar i 16 kommunkanslier för syns skull.

    Den metod som landskapsregeringen har gått in för är att genom en lag om kommunindelning slå fast gränser för de nya kommunerna. Varför väljer vi en sådan drastisk metod? Varför detta beramade tvång?

    Det finns flera orsaker. En är erfarenheten från tidigare frivilliga kommunala processer där lagstiftarens mål inte har uppnåtts. Vi kan som exempel ta lagstiftningen om gemensam brand- och räddningsmyndighet som kom för tio år sedan. Eller den process vi har haft med KST, kommunernas socialtjänst, där förändringsmöjligheterna har slarvats bort i oändliga revirstrider. Det bekräftade bl.a. ltl Runar Karlsson i KST-debatten. Det går inte. Trösklarna är för höga för att hitta ett kommunalt samarbete.

    Det motiveras också av behovet och möjligheten att ta ett helhetsgrepp för Ålands bästa, att skapa attraktionskraft och utveckling för helheten. Och dessutom, att se till att ingen kommun i en mer frivillig process lämnas utanför, för att den är så fattig att ingen vill ha den. Så kan vi inte ha det.

    Det är också med omsorg om personalen och invånarna i kommunerna. En utdragen process, med en osäker utgång, det har vi sett under motsvarande processer på rikssidan. Det skapar osäkerhet under en mycket längre tid, oklarhet med anställningar osv. Det är bättre att fokusera koncentrerat och bestämma sig för vad man vill, gå vidare och skapa och bygga den förändringen.

    Det är också en oro över att framtida minskade landskapsandelar försätter de kommuner som redan kämpar i en sämre situation. Samhällets gemensamma medel är en ändlig resurs, men de verksamheter som landskapet redan har tagit över, framförallt ÅHS och gymnasieskolan, de är viktiga, de är grundläggande och resurskrävande. De har redan organiserats i helheter för hela landskapet. Jag tror inte att det finns någon som tycker att vi skulle backa det bandet och ha sjukvården på kommunalnivå, eller gymnasieskolan.

    Att spara mer än vi absolut måste på ÅHS och på gymnasieskolan, bara för att upprätthålla en oändamålsenlig kommunstruktur, det är inte klok och ansvarsfull politik.

    Ska då inte kommunerna vara med och bestämma alls om sin framtid? Naturligtvis ska de det. Jag ska väl tillägga att kommunerna redan har varit delaktiga i den process som har pågått i ett och ett halvt år. Men nu går frågan först till kommunerna om hur de förhåller sig till det här förslaget, hur de förhåller sig till den kommunindelningsutredning som landskapsregeringen föreslår enligt gällande lag. Vill kommunerna aktivt ta ställning i den här processen? Då blir den ekonomiska kompensationen, samgångsstödet, högre enligt gällande lag. Tabellen på samgångsstödet finns i meddelandet.

    Här kan man kanske också konstatera, på tal om frivillighet, att den här möjligheten till samgång mellan kommunerna och de stödformer som finns, redan har funnits i flera år och inte lett till någonting alls, utom den process som nu pågår med Sund, Finström och Geta. Där hade man det första mötet med den utnämnda kommunindelningsutredaren i fredags. Ett väldigt konstruktivt möte.

    Den praktiska processen för att slå samman kommuner, den genomförs i de här utredningarna. Det förutsätter kommunernas aktiva deltagande, det förutsätter kommuninvånarnas engagemang och det förutsätter också ett stort ansvar och att landskapsregeringen skjuter till stöd i processen.

    Jag tror att även om mycket känns konstigt och främmande idag så ska man betrakta den här processen som när nya familjer bildas efter en skilsmässa. Det ska jämkas, det ska grälas, men det kan bli väldigt roligt, väldigt starkt och väldigt uppfriskande.

    Parallellt med den kommunala processen ska det ske en lagberedning när det här lagtinget i en parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp ska diskutera och fördjupa sin kunskap och komma med synpunkter på processen. Min förhoppning är att det i den gruppen kan göras ett konstruktivt arbete i samma anda av öppenhet som har präglat processen så här långt.

    Vi står nu inför en av de största strukturella förändringarna som Åland har genomgått på väldigt länge. Genom landskapsregeringens meddelande, som vi nu ska debattera, tar vi ett första steg på den vägen. Det kommer inte att bli en rak väg. Den kommer inte att bli enkel. Det kommer säkert att komma hinder och ske förändringar under vägens gång. Vi har en jätte utmanande tidtabell. Jag utgår ifrån att vi måste vara både ödmjuka och lyssnande i den processen, både gentemot lagtinget och gentemot de kommuner som ska vara med. Men jag ser inget alternativ för Åland annat än att vi går framåt i den här processen.

    Jag tycker därför att det kan vara på sin plats att komma med en lite mer personlig reflektion som jag tror att driver både oss i regeringen, som vill förändra, och de i oppositionen som absolut inte vill det.

    Jag är övertygad om att alla som sitter här i den här församlingen drivs av en kärlek till Åland, till hembygden och till dess utveckling. Åtminstone är det så för mig. Jag vill att Åland ska vara ett dynamiskt samhälle, att det ska vara ett modernt, välkomnande och öppet samhälle, där framförallt alla människor som bor på Åland får sina grundlagsenliga fri- och rättigheter tillgodosedda. För att trygga den framtiden behövs en förändring.

    Med det överlämnar jag meddelandet till lagtinget och hoppas på en god debatt.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Tack så mycket! I meddelandet och i den allmänna debatten beskrivs de demografiska och de strukturella utmaningarna med ganska stora och dramatiska ord. Likaså i det här meddelandet som vi diskuterar idag.

    Hur ska de demografiska utmaningarna mötas om man ska rita om kommungränserna enligt landskapsregeringens förslag? Om man verkligen ska kunna tackla de demografiska utmaningar vi har, så krävs det också en förändring av servicen som sådan. På den punkten föreslår landskapsregeringen inga konkreta åtgärder. Man har inga tankar och idéer om hur servicen ska utvecklas.

    Därför ställer jag frågan till minister Fellman. Hur ska framtidens kommuner, enligt landskapsregeringens förslag, utveckla servicen för att kunna möta de här strukturella utmaningarna som vi alla är så bekymrade över?

    Minister Nina Fellman, replik

    Det finns en hel del material i de utredningar som har gjorts kring vilka möjligheter som öppnar sig i nya kommunstrukturer. Men det är uttryckligen så som jag sade i min redogörelse. Det är inte meningen att landskapet ska ta över kommunernas ansvar för hur servicen ska organiseras. Det är självklart att det behövs förändringar, men det är i de nya kommunerna som man måste fatta de besluten. Jag är säker på att det kommer att leda till förändringar. Men att landskapsregeringen idag skulle ta på sig att peka ut exakt vad de nya kommunerna ska göra för att klara av sina utmaningar och sin demografi, det vore förmätet.

    Ltl Axel Jonsson, replik

    Man ska alltså förstå landskapsregeringens förslag, att bara man ändrar om kommungränserna så kommer kommunerna att kunna hantera den demografiska utvecklingen som vi har framför oss och de utmaningar det medför. Det är det enda verktyg man ger åt kommunerna att arbeta med i den frågan.

    Varför ger man inte kommunerna hjälp genom lagstiftning, tittar på de servicenivåer som man har i dagsläget och som man kräver från kommunernas sida? Varför diskuterar man inte vilka områden man faktiskt kunde uppnå inbesparingar och få en effektivare service? Varför säger man ”vi vet inte om man kommer att spara några pengar på en sådan här reform, vi vet inte vilka fördelar det kommer”. Man bara antar att kommunerna själva ska lösa problematiken. Är det verkligen en ansvarsfull politik? Det undrar jag.

    Minister Nina Fellman, replik

    De demografiska utmaningarna är stora. Det är bra att vi är överens så långt. Idag har vi 16 kommuner som ska möta den demografiska utmaningen i sina små enheter. Den bedömningen gör vi, det kommer inte att gå. I större enheter finns många fler möjligheter att hitta rationella lösningar, att jobba med specialisering inom de möjligheter som finns, att trygga kompetensen inom äldreomsorgen och att planera på ett övergripande sätt. Det är absolut säkert att man kommer att hitta lösningar som kommer att göra det möjligt att jobba med äldreomsorgen i framtiden men som inte går i de 16 enheter som vi har idag.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack talman! Landskapsregeringens meddelande innehåller en revolutionerande nyhet, dvs. att vi på Åland kan rumstera om de åländska kommungränserna utan begränsning. Alltså vi som sitter i detta parlament! Det här är en nyhet för mig som statsvetare. Visserligen utbildade jag mig på 1980-talet, så man är väl inte värd så mycket i dessa moderna tider, men dock. Tanken med dåvarande lagstiftning, det som landskapsregeringen bygger upp sin argumentation på, är någonting som hörde hemma på 1990-talet och före Finlands nuvarande grundlag stiftades. Man måste komma ihåg att det i dåvarande lagstiftning fanns med att man som parlament fritt, via lag, kan anta nya kommungränser. Det var nog inte meningen att man skulle kunna göra det utan att det fanns motiv. Så var finns kriterierna som gör det möjligt för landskapsregeringen att utöva diktatpolitik i den här frågan?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag upplever inte att det här är någon diktatpolitik, det är en helhetspolitik. De bedömningar och kriterier som ligger till grund för våra överväganden, de finns i de nästan 900 sidor utredningar som har gjorts innan det här beslutet fattades. De utmaningar som kommunerna står inför och de finansieringsmöjligheter som finns och den utveckling som man ser när det gäller landskapets offentliga ekonomi som helhet.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Man hörde i ministerns inledande anförande att det handlar om att förstöra maktstrukturer. För oss inom oppositionen, och i Centern i synnerhet, så handlar det om lokalsamhällets vardag och att få den att fungera med ett stort engagemang och därmed livskraft. Det är därför vi vänder oss mot tvångssammanslagningar och att under tvång föra samman välfungerande kommuner. Det finns inga kriskommuner på dagens Åland. Då baserar landskapsregeringen sin tvångspolitik på lagstiftning, där man bl.a. i underlaget använder ett rättsfall från den finska sidan. Man säger att finska statsrådet har fört ihop två kommuner men man berättar inte att högsta förvaltningsdomstolen har upphävt samma beslut. Ändå är det inom samma tidsrymd som det här beslutet har fattats och i god tid före det att bakgrunden till meddelandet var på bordet. Varför mörka det faktum att högsta förvaltningsdomstolen hade en annan åsikt?

    Minister Nina Fellman, replik

    Jag antar att det är kommunerna Kitee och Rääkkylä och den sammanslagningen som ledamoten Jansson refererade till. Det är faktiskt inte alls samma sak. Det beslut som högsta förvaltningsdomstolen fattade var att man, utgående från den kommunstrukturlag som man har i Finland, inte kan fatta ett sådant beslut. I Finland har man aldrig gjort det som vi försöker göra här. Det är inte jämförbart överhuvudtaget.

    När det gäller Kitee och Rääkkylä så kom förvaltningsdomstolen fram till att man inte uppfyllde kriterierna i den lag som reglerar sammanslagningen. Vi ska göra någonting helt annat.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Lars Häggblom, replik

    Herr talman! Det är ju så att landskapet sköter högskolan, sjukvården och mycket annat gemensamt på Åland. I kommunerna samarbetar vi med vatten och avlopp, skolor, sopor m.m. Det kommunala samarbetet har ersatt mycket av kommunsammanslagningarna. Så vad är det egentligen som vi ska slå ihop?

    Minister Nina Fellman, replik

    De samarbeten som finns på de områden som ledamoten nämnde, t.ex. skolor, vatten och avlopp, det är bra. Men det är inga helheter som fungerar utom högstadiedistrikten. Där finns ett bra samarbete. Men det finns mycket mer som kommunerna sysslar med och som landskapsregeringen inte anser att ska lyftas till en landskapsnivå. Det är bättre om starka kommuner kan fortsätta att sköta närservicen och producera närservice, snarare än att man holkar ur kommunerna och gör dem till tomma skal och som bara är ett kommunkansli där man egentligen inte bestämmer någonting längre.

    Ltl Lars Häggblom, replik

    Talman! I diktaturer brukar man ta till tvångslagstiftning. Men jag trodde inte att vi skulle få uppleva det här. Man omyndigförklarar kommuninvånarna. Det är ungefär som om man inte är vuxen att ta ansvar för sin framtid i sina egna kommuner. Är det så jag ska tolka förslaget?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Nej, så är det inte! Vi sitter här i ett demokratiskt valt lagting för att fatta beslut om en lagstiftning som kommer och som berör kommunerna. De fullmäktigeledamöter som är valda i kommunerna, de har sina uppdrag. Men vi jobbar för kommuninvånarna och dem äger ingen!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag tycker att minister Fellman ska lägga av med att sätta etiketter på folk och att sätta etiketter på Centern i första hand. Jag är trött på att höra att ”vi i oppositionen inte är förändringsbenägna och att vi inte vill”. Vi lever i ett av de mest demokratiska samhällen som finns i ett väl blomstrande Åland. Där har Åländsk Center varit med och drivit utvecklingen. Låt oss nu prata lite substanspolitik i stället för och klistra etiketter.

    ”Tvång” sade ministern i samband med presskonferensen. Det är det som ska gälla därför att ”de frivilliga lösningsprocesserna tar för lång tid” och ”det blir en för långdragen process”. Så sade ministern! Tvång är det som ska gälla.

    Får jag då fråga ministern. Vad är det som är så ekonomiskt smart med den här lösningen? Vad är det för pengar som vi kommer att tjäna på det?

    Minister Nina Fellman, replik

    Jag kan väl först konstatera att etiketter får vi väl lite till mans. Jag tycker väl att jag fått några jag med!

    Det här är inte i första hand ett sparprojekt där man kan säga att exakt så här mycket pengar eller exakt den här skatteprocenten kan vi räkna ner på sista raden. Det är en stor förändringsprocess som ska omfatta hur vi organiserar livsviktiga saker som skola, äldreomsorg, infrastruktur, transporter och allt möjligt på Åland, på ett bättre sätt för en bättre och starkare helhet.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Vi ska alltså inte spara några pengar, men vi ska omorganisera ändå? Tydligen för omorganiseringens skull. Jag förstår inte riktigt varför, men då är det väl så.

    Jag skulle vilja ställa en kompletterande fråga. Varför fem? Fem myror är fler än fyra elefanter! Det är visserligen sant, men varför fem? Alla utredningar som togs fram visar ju att fyra skulle vara den bästa modellen enligt experterna från Stockholm. Men landskapsregeringen valde i stället att gå in för fem. Varför just fem?

    Minister Nina Fellman, replik

    Jag anade en etikett där, men vi ignorerar väl det. Fem valde vi därför att vi lyssnade på det som sades, både i detta lagting, bland kommuninvånarna och i de debatter som har förts i olika sammanhang. En identitet som landsbygdsbo och skärgårdsbo är väldigt viktig. Man är rädd för att en centralisering till Mariehamn ska betyda att alla periferier blir tomma. Därför har vi gått in för en lösning som ganska långt följer de kriterier och den agenda som finns i utredningarna men där vi har tagit hänsyn till de speciella förhållanden som finns där, särskilt vad gäller skärgården.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack talman och tack för en sällsynt mörk framtidsbetraktelse som minister Fellman levererade. Jag har väl sällan sett så många mörka penslar på en och samma gång.

    Jag vill också direkt slå fast - ministern sade ordagrant att vi i oppositionen, med undertonen Åländsk Center, inte vill förändra. Det där är fel! Vi har förändrat ÅHS, vi har förändrat gymnasieskolan, vi har förändrat själva självstyrelsen genom revisionen tillsammans med andra framåtriktande partier. Det som ministern nu föreslår är en avdemokratisering och en kapitulation. Jag får det inte att gå ihop. Ministern har talat sig varm om vikten av att vi ska öka demokratin på olika sätt på Åland. Det här förslaget halverar mängden folkvalda i kommunerna från 208 till 103, om jag räknar rätt. Är det faktiskt en anda av öppenhet? Är det att göra någonting så transparent som möjligt? Är det demokratiskt?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Nej, det här är inte mörkt alls. Det här är en ljusare framtid med starkare kommuner. Man kan inte prata om framtiden för Åland utan att ta hänsyn till det faktum att kommunerna står inför jättestora utmaningar. En del av våra kommuner kommer faktiskt inte att klara de utmaningarna utan någon form av förändring eller stöd.

    När det gäller demokratifrågan och att det blir färre folkvalda. Alla utredningar som görs kring hur demokratin utvecklas visar att folk vill delta, också på nya sätt. Att man i kommunerna, sådana de ser ut, behöver utveckla nya former för invånarna att vara med och bestämma och att diskutera frågor på annat sätt än hittills.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Jag tror att om man verkligen vill lyckas med en reform så bör man försöka undvika att slå split. Och jag hävdar att det här förslaget kommer att splittra Åland på ett sätt som vi nog inte riktigt har sett något liknande tidigare.

    Ministern svarade tidigare vad ska man spara på, och menade att det blir de nya kommunernas uppdrag att göra det. Jag ska ge en liten hint. I Brändös och Kumlinges fall så betyder det att 60 procent av befolkningen bor i Brändö. Var tror ministern att investeringarna kommer att ske? När det gäller den södra delen av skärgården så består den till 60 procent av de som bor på Föglö. Tror ministern att investeringarna kommer att ske på Sottunga och Kökar efter det?

    Till sist en hypotetisk fråga. Om samtliga kommuner gör som Eckerö nu har gjort och säger att ”detta går vi inte med på”. Vad händer då?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Det är så att man har olika åsikter om en grundläggande och viktig fråga. Det är ganska vanligt i detta lagting. Det handlar inte om att slå split. Det handlar om att ha olika åsikter om en viktig väg framåt. Landskapsregeringen säger att vi behöver mera samarbete och vi behöver starkare enheter i kommunerna för att de ska klara av den grundlagsenliga fri- och rättigheten som varje invånare har till en likvärdig service. Om vi inte har samma åsikt om den utvecklingen så betyder det inte att landskapsregeringen slår split. Det betyder att vi har olika åsikter om den utvecklingen.

    Jag skulle vilja ställa en motfråga när det gäller var möjligen den ena eller den andra servicen hamnar i större enheter. Är det faktiskt så att man i olika delar av en kommun inte kan tänka på varandra? Är det t.ex. så att de på Solberget, där det bor lika många människor som i Lumparland, bara kan tänka på Solberget?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Tack herr talman! Ministern säger att tvångslagen inte är för politikerna utan för människorna. Ändå syns det tydligt här att vi har en kompromiss för politikernas skull. Framförallt om det är för människorna som den här lagstiftningen kommer att föreslås, varför kan man då inte testa den frågan i val? Varför kan man inte fråga kommuninvånarna om hur de ser på den här frågan i så fall? Varför har man nu skyndat på tidtabellen för att undvika att testa frågan i val?

    Minister Nina Fellman, replik

    Vi lever i en parlamentarisk demokrati. Vi sitter i den här salen och fattar gång på gång beslut om lagstiftning som berör människors vardag på alla möjliga komplicerade och mindre komplicerade sätt. Vi har inte den traditionen i vårt samhälle att vi folkomröstar om allt. Särskilt inte om de riktigt stora och komplicerade frågorna, av skäl som ledamot Lundberg säkert är helt medveten om.

    Vad gäller att skynda så tycker jag det att är bra att man kommer framåt i rask takt om man ska genomföra reformer. Jag tycker inte det är meningsfullt att släpa benen efter sig. Man ska naturligtvis jobba på och man ska lyssna. Men varför man av princip skulle vara långsammare än man måste, det förstår jag inte.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Det är bra med tempo men det gäller att tänka efter så att man inte behöver göra om, för då har man verkligen gjort tokigt. Eftersom vi alla här är besjälade av hållbar utveckling så är det också viktigt att det beslut som tas nu är ett beslut som faktiskt omfattar även nästa lagting som sannolikt har en helt annan majoritet än vad lagtinget har idag. Det är något som man måste ta hänsyn till om man vill jobba med hållbar utveckling.

    Kommunsammanslagningar känns i Centerns ögon väldigt gammalmodiga. På 1970-talet var de på agendan i Sverige och i Finland. Då gjorde vi en omfördelning här och plockade över sjukvården och gymnasieskolan från kommunerna. Idag tänker man mera på att en hållbar kraft till förändring kommer inifrån. Man jobbar agilt och tealt, man jobbar på ett helt annat sätt. Tvång och hierarkier är ju någonting som man i utvecklingsfrågor har lämnat för väldigt, väldigt länge sedan, för flera decennier sedan.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Om det var så att man redan på 1970-talet tänkte på kommunsammanslagningar så har det verkligen tagit tid.

    Jag tycker inte att det är någon fara om man börjar en process och inte har alla svar från början. Inte heller är det någon fara om man i någon fråga hamnar att tänka om. Det är helt okej att börja en process och inte ha alla svar och t.o.m. att ha fel någon gång, bara man tar steg framåt. Det här är, som jag har understrukit flera gånger, inledningen av en process för en förändring som jag anser är nödvändig för Åland och för den åländska befolkningen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! För det första vill jag säga att jag tycker att det är bra att landskapsregeringen jobbar med strukturfrågor på Åland, därför att alla samhällen behöver förändras och utvecklas och det behöver finnas en dynamik i det hela.

    Men det som jag upplever som problemet i det här projektet är att man har en orealistisk syn på tidtabellen och på hur arbetet ska föras. En grundläggande förutsättning för att en utveckling och en förändring ska bli lyckad är att alla ska kunna känna trygghet i den, att det ska bli något som är bra. Det är precis det motsatta som den här processen nu har skapat runtom på Åland.

    Vad ska minister Fellman säga till dem som är småbarnsföräldrar eller som eventuellt tänker bosätta sig på Kökar, i Lumparland, i Geta eller i Eckerö och som funderar om det kommer att finnas någon barnomsorg, och framförallt, om det kommer att finnas någon skola kvar i deras kommun eller om man måste sätta barnen på en båt att åka i flera timmar?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Det där var ett sällsynt populistiskt utspel av ltl Roger Nordlund efter att jag just precis har sagt att det inte är så att landskapsregeringen ska bestämma var skolor eller barnomsorg finns och inte heller att närservicen i kommunerna ska bort. Det vi pratar om är en sammanslagning som gör att kommunerna har möjlighet att förändra och utveckla sin verksamhet. Inte bara tvingas att göra det som de just och just har råd med.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Det är det som kanske är skillnaden mellan mig och minister Fellman och mellan oppositionen och regeringen. Det har vi också sett utgående från de intervjuer som man har gjort med människor runt om i samhället. Vi lever i verkligheten och ni lever i en teoretisk verklighet.

    Det som minister Fellman kallar för populism hos mig, det är precis just det som de unga familjerna går och funderar på. Hur ska det se ut? Hur kommer vårt samhälle att se ut i framtiden? Kommer vi att ha en trygghet? Kommer våra barn att få gå i skola här eller ska de åka någon annanstans? Det här påverkar redan nu. Det här utvecklas mer och mer till en centraliseringsplan för Åland och ingenting annat, minister Fellman.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag kan bara säga att framtiden, den kommer att se annorlunda ut. För det gör den alltid, den stannar inte upp. Den här förändringen, den här kommunstrukturreformen, den drivs uttryckligen med omsorg om kommuninvånarna och deras möjlighet att ha en bra och nära service med kommuner som har råd att erbjuda den. Vilket, som det ser ut idag, inte kommer att vara fallet om vi inte gör någonting. Att bevara Åland, som det är nu, är en utmaning. Vi behöver förändra strukturerna för att kunna ha kvar de där skolorna och dagisarna där de behövs och där människor bor.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Minister Fellman sade att ”man är beredd att lyssna”. Om man är beredd att lyssna så är man väl säkert också beredd att agera efter det man hör, om man tror på det.

    Hon nämnde också det här med tvångsäktenskap och skilsmässa och nya partners osv. Min fråga är om exempelvis de sju kommunerna på nordvästra Åland inte vill gå med på tvångsäktenskapet men kanske vill ingå andra äktenskap. Är man då beredd att gå med på det, alltså gå med på mindre strukturella förändringar?

    Minister Nina Fellman, replik

    Nu har vi kommit med det här meddelandet där det finns ett väl genomtänkt och förankrat förslag som vi ska gå ut i kommunerna med och diskutera vad man tycker och hur kommunindelningsutredningarna kan genomföras och vad man kommer fram till. Självklart är det så att när man börjar en sådan här resa så kan man inte säga - det skulle vara ovärdigt och oärligt - att jag kommer inte att ändra mig på en enda punkt! Varför skulle vi då stå här? Självklart måste det finnas en sömnsmån, en diskussionsmån i hela den här processen. Jag önskar verkligen att hela oppositionen, inklusive Centern, är med i den processen för Ålands bästa.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Herr talman! Det var precis som ltl Roger Nordlund sade. Centern har varit med och förändrat samhället varje år och varje mandatperiod till det bättre, så varför skulle vi inte göra det nu?

    Jag tolkar svaret från landskapsregeringen att man - med exempelvis just nordvästra Åland - tar upp det igen bara för att det är den största förändringen som görs där. Man är beredd, om det skulle vara ens frivilliga vilja, att gå samman. Då kommer det att få företräde framom tvång.

    Minister Nina Fellman, replik

    Vi kommer att diskutera och med glädje ta emot alla konstruktiva förslag som bidrar till den här processen. Jag har inte sett några sådana förslag ännu men jag ser fram emot det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack herr talman! Minister Fellman nämner att en orsak till förändringen är att effektiviteten, rättssäkerheten och den likvärdiga servicen i princip är bristfällig ute i randkommunerna. Jag kan inte påminna mig att det förekommit så många rättsfall där invånare har blivit felaktigt behandlade.

    Sedan vill jag hänvisa till att jag, i samband med Carina Sandells presentation av sin utredning, ställde en fråga till minister Nina Fellman. När kommer landskapsregeringen att presentera en ekonomisk ekvation eller kalkyl över vinsten av det här och när kommer man att påvisa servicepunkterna som kommunerna har efterfrågat?  Nu säger minister Fellman att det här är kommunernas sak. Är det inte lite fegt av landskapet att komma med en tvångslag men inte över huvudtaget säga var servicepunkterna kommer att vara i framtiden?

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag har inte sagt någonting om randkommunerna eller att det skulle vara sämre där. Det var nog en egen tolkning.

    När det gäller tidslinjen när man ska säga var servicepunkterna ska finnas och hur de ska utformas så är det i kommunindelningsutredningarna som det arbetet ska göras, där kommunerna är med och där landskapsregeringen också är en part. Inte tror jag att ltl Eklund skulle tycka att det var ett bättre sätt att landskapsregeringen nu i det här skedet i processen skulle bestämma att ja, vi sätter allt det här i Godby och så sätter vi allt det här i ..., utan att kommunerna är med i processen. Det är det kommunindelningsutredningar är till för.

    Ltl Brage Eklund, replik

    När man har studerat den här kommunindelningen och tittat på representanter i landskapsregeringen och de partier som presenterar det här kommunindelningsförslaget så ser man att de flesta egentligen är från centralkommunerna. Det är de som inte drabbas överhuvudtaget. Det är vi i Eckerö, i Lumparland, i Geta och i Sund som kommer att få ta konsekvenserna av det här när man ska effektivisera och få rationell drift av skolor, dagis och allt. Var ska det dras in? Menar Nina Fellman att centralkommunerna kommer att bli någon garant för att dagis och skolor kommer att finnas i Eckerö och i Geta i framtiden?  Det tror inte jag på. Jag tror inte att det överhuvudtaget kommer att skrivas in i lagförslaget. Den dagen det tryter med pengar så var drar man in? I randkommunerna!

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Några sådana garantier finns inte i något som helst scenario. Inte heller i det scenariot där vi skulle ha kvar 16 kommuner så finns det någon garanti för någon skola eller något dagis och att det ska finnas kvar. Det beror på hur kommunens ekonomi utvecklas, hur demografin ser ut och vilka samarbeten man kanske tvingas att välja för att man inte ha råd med någonting annat. Det här är vårt sätt att försöka skapa en struktur där man har råd med service överallt på Åland.

    Talmannen

    Replikskiftena är därmed avslutade.

    Vtm Viveka Eriksson

    Talman! Ett av de mest omvälvande ärendena i självstyrelsens moderna historia vill jag påstå att det här är och det visar ju redan debatten så här långt.

    Tidigare landsting och lagting har minsann haft stora och svåra frågor att hantera genom snart hundra år av självstyrelse. Det har varit självstyrelselagar, EU-medlemskap, fördragsförändringar och andra för ålänningarna viktiga lagpaket.

    Kommunreformer har faktiskt genomförts här på Åland tidigare som då när sjukvården överfördes på landskapet och när gymnasiet blev en landskapsangelägenhet.

    Men det som nu händer med den stora förändringen av vår samhällsstruktur är nog i särklass. Den griper på in på ett avgörande sätt i vår interna förvaltning av vårt Åland.

    Samtidigt kommer knappast enskilda människors samhällsservice att förändras särskilt mycket. Vi kommer att ha skolor runt om i landskapet, barnomsorgen kommer att finnas i nära anslutning till hemmet, äldreomsorgen kommer att ordnas på ett liknande sätt som idag och äldreomsorgsboendena kommer att finnas kvar där de byggts upp.  Vägarna kommer att underhållas och plogas, byggnadslov att utfärdas, vatten levereras i kranarna och avloppsledningarna byggas ut. Den stora förändringen ligger i hur vi organiserar vår förvaltning och administration av den kommunala servicen.

    Liberalerna stöder de föreslagna åtgärderna och ger dessutom landskapsregeringen beröm för att man nu, trots högljudda protester, för processen vidare. Under flera mandatperioder har kommunstruktur och samhällsservice varit i fokus. Olika förändringsförslag har lagts fram, stött på motstånd och inte verkställts.

    Samtidigt har många av oss ålänningar genomgått en mognadsprocess där vi så småningom landat i att det behövs en ny kommunal struktur för att vi ska kunna möta morgondagens utmaningar.

    Själv har jag varit en aktiv part i den liberala mognadsprocessen. Jag har alltså minst tjugo års långt perspektiv på vårt partis utveckling när det gäller ställningstaganden i kommunala frågor. Vi har gått från att absolut och med kraft försvarat de sexton kommunerna till att idag förespråka få kommuner.

    Många av oss liberaler har också genom åren påtalat att det behövs förändring. Vi har sett de problem som kommunerna har brottats med och haft svårt att klara av. Ett bra exempel är de smala sociala områdena, där liberalerna faktiskt redan 1998 skrev en motion om ett samgående av socialvården, då modell sjukvård och på landskapsnivå.

    Vi har utarbetat kommunprogram. I vårt kommunprogram runt år 2005 talade vi om att det inte var viktigt med den kommunala kartan och hur den såg ut, det var inte så intressant att sätta en linjal på Ålands karta och rita om kommunkartan. Vi tyckte att man skulle söka politiska lösningar för hur servicen kunde ordnas på bästa sätt, alltså att människornas behov av samhällsservice skulle vara i centrum.

    Sedan har vårt parti gått vidare. Vi har ständigt haft de kommunala strukturfrågorna på agendan. Diskussionerna har böljat hit och dit. Det har funnits väldigt många olika och starka synpunkter. Det här har varit en viktig och nyttig process.

    Och idag kan jag konstatera att Liberalerna, så som de flesta andra partier, inte är en öde ö. Vi har tillsammans inom vårt parti, tillsammans med andra politiker och medborgare, så småningom mognat i insikten att färre kommuner är den bästa och mest framkomliga vägen att möta morgondagens utmaningar.

    Våra huvudsakliga argument för färre och större kommunala enheter är den demografiska utvecklingen, det är kvalitetssäkring, det är integritetsskydd, det är ökad valfrihet, det är att större kommuner får en starkare röst, det är kompetensförsörjning, det är möjligheter att upprätthålla spetskompetens och att specialisera sig för personalen, det är att en gemensam ekonomi ger starkare muskler och mindre sårbarhet, det är för att vi har ett stort investeringsbehov framöver och framförallt, betydligt färre och enklare samarbetsorgan. Vi Liberaler vill få bort så många gränser som möjligt, vi vill att vi drar åt samma håll och använder våra gemensamma samhällsresurser på ett smart sätt.

    Allt fler äldre människor ska i framtiden försörjas av allt färre. Vi har behov av att utöka och bygga till äldreomsorgen och investeringsbehovet till den här delen är stort. Genom att större kommunala enheter drar åt samma håll och gemensamt bygger sina kompetenser så ökar möjligheterna att klara det växande behovet.

    Ett stort problem med våra sexton kommuner är att de krav om samhällsservice, som genom lagar ställs på kommunerna, är svåra att leva upp till i alla sexton kommuner. Det är därför det har utvecklats och skapats ett stort antal samarbetsformer, kommunförbund, skoldistrikt och samarbetsavtal. Ålands kommuner är idag involverade i mängder av snåriga avtal, ca 160 olika komplicerade och oöverskådliga samarbetsarrangemang, allmänt benämnd avtalsbyråkrati. Färre kommuner förenklar samarbeten och större kommuner klarar de lagstadgade kraven bättre.

    Vi liberaler tror inte att en reform innebär stora inbesparingar direkt. Möjligen kan vissa administrativa kostnader minska men servicen till människorna ska inte försämras. Vår syn är att större enheter, med en stabilare ekonomisk bas, har bättre förutsättningar att möta det som kommer i framtiden. Större kommunala enheter tryggar också enskilda människors integritet. Idag kan en persons vård och omsorgsbehov bli väldigt tydligt utpekad i de mindre kommunernas budgetar.

    Större enheter kommer också att ha bättre förutsättningar att rekrytera personal och att upprätthålla olika kompetenser i sina personalled. Dessutom ges nya möjligheter för anställda att specialisera sig och att upprätthålla spetskompetenser. I dag får de anställda vara något av mångsysslare. Framför oss ligger också stora pensionsavgångar. Då måste de åländska kommunerna vara attraktiva arbetsgivare som kan locka till sig olika kompetenser. Större kommuner är inte heller lika sårbara för personalomsättningar.

    Samordning av infrastruktur, planering och kommunalteknik kommer att förenklas när Åland består av få kommuner.

    Politik handlar om att vilja. Vi liberaler har enats med de andra regeringspartierna om att vi vill genomföra en förändring av kommunstrukturen i den riktning som utstakas i meddelandet.

    Andra partier, kommunfolk och medborgare vill kanske något annat och vill peka på att utvecklingen ska gå i en annan riktning. Därför är det viktigt att lagtingspartierna nu involveras och levererar sina alternativa förslag. Det är också avgörande att kommunfolk och medborgare deltar i den här processen och för fram sina alternativa förslag till förändring.

    Liberalerna stöder landskapsregeringens avsikter att besöka kommunerna, lyssna in människornas åsikter och också förväntar vi oss att ödmjukt ta till sig de synpunkter som framkommer.

    Det är ett väldigt omfattande arbete som ska göras för att få alla de pusselbitar på plats som beskrivs i meddelandet. Från liberalernas sida kommer vi att stöda det här arbetet.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman! Tack vicetalman Eriksson. Det var riktigt intressant att följa historiebeskrivningen och hur ni har resonerat i Liberalerna och nu kommit fram till det beslut som ni har fattat, dvs. att Åland med tvång ska förändras till sin struktur.

    Jag delar inte riktigt den analys som vicetalmannen har gjort. Vicetalmannen säger att man pratar om en gemensam förvaltning och administration. Men om man läser i PWC:s rapport, som ligger till grund för meddelandet, så står det att ”man ska slå samman till större enheter”. Grundskolorna t.ex. är ett förslag som kommer fram här. Stordriftsmöjligheterna i termer av … minskar exempelvis kostnader per enhet eller att kunna erbjuda fler invånare högskvalitativa tjänster finns främst att hämta genom enkommunförslaget” men det är skolorna som man här försöker få till större enheter.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Herr talman! Ja, liberalerna har genomgått en mognadsprocess och det tror jag faktiskt att den åländska befolkningen också har gjort. Det kan vi läsa ut från de enkäter som skickats runt i hushållen. Så småningom så har det utvecklats en åsikt om att man behöver minska bl.a. på den kommunala avtalsbyråkratin.

    När det gäller att slå samman skolorna så inte tror jag att det står någonstans i landskapsregeringens meddelande att några skolor ska slås ut. Vad man säger är att man kommer att gå vidare och arbeta med redskap för att man ska få ihop större enheter och som sedan ska kunna fundera vidare över hur man vill organisera sin service. Landskapsregeringen har inga sådana förslag om att slå ihop några skolor.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag läser vidare här i rapporten. Det står ”Att slå samman skolenheter i skärgården, vilket samtliga tre alternativ möjliggör, skulle medföra att eleverna skulle få ökade chanser att lära känna flera i sin egen ålder och på så vis utöka den sociala gemenskapen”.

    I meddelandet står det ”En förändrad kommunstruktur medför förändrade förutsättningar för att bedriva kommunal service och ger därmed ändrad och förbättrade förutsättningar att leverera service till invånarna”. Det som man i princip säger är att närservicen ska bort. Det är ju det här som förslaget för med sig, inte bara i randkommunerna utan nu också i skärgården. Det är den delen som jag inte kan acceptera. Men det som är min största stötesten i det här projektet, det är tvånget som för mina tankar till Nordkorea snarare än till Norden.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag läser det här på ett helt annat sätt än vicetalman Thörnroos. Jag påstår att om vi forsätter på den inslagna vägen, då kommer lokalservicen verkligen att vara satt under hot. Vi har redan sett från olika kommuner att man har problem att sköta sin lagstadgade service. Jag hävdar, och liberalerna hävdar, att när det blir större enheter med starkare ekonomiska muskler så kommer man också att ha utrymme för att försvara den lokala närservicen, vilket liberalerna väldigt starkt och hårt har försvarat och kommer att fortsätta att försvara.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Tack herr talman! Vicetalmannen talar mycket om innehåll och det är väldigt välkommet eftersom meddelandet fokuserar väldigt mycket på gränser och strukturer. Alla byggnader utlovas nu att vara kvar i liv och det är också mycket positivt om det är så att det är hela regeringens både löfte och linje.

    Samtidigt svänger vicetalman Eriksson under sitt anförande och konstaterar att det är väldigt bra med stora enheter. Jag får inte riktigt ihop det. Om det är så att förflyttningen av gränsrepen - när vi sorterar om grupperna från 16 grupper till fem grupper, det handlar inte om mer än det i meddelandet - ska leda till sådan kraft att vi tredubblar vår befolkning och att vi i alla dessa skolor vi har nu behöver göra dem större, så förstår jag resonemanget. Men om man både ska ha alla skolor kvar och samtidigt ha stora skolor, då förstår jag inte riktigt. Så nu får vicetalmannen förklara lite.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! För det första har jag inte lovat att precis alla byggnader kommer att finnas kvar. Det jag sade var att särskilt när det gäller äldreomsorgen så har vi i landskapet byggt upp ett stort antal med kommunalt boende. Jag förutspår att de kommer att finnas kvar, därför att vi framöver kommer att ha behov av att investera ytterligare i byggnader för äldreomsorgen. Där har vi någonting gemensamt för hela Åland att tackla och ta hand om.

    Sedan är det inte så att jag pratar om större enheter när det gäller skolor och äldreomsorg. Jag pratar om större kommunala administrativa enheter. Det är det som jag talar om när jag pratar om större enheter.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag skulle hellre ha sett ett förslag från regeringspartierna som utgått mera från innovation och utveckling och framtidens Åland än vad man nu gör här. Man flyttar om repen och delar in människorna i nya grupper och lämnar över ansvaret till dem som hamnar i en grupp att ta hand om utvecklingen. Det är ingen självklarhet att det kommer att bli en sådan dynamik i den nya gruppen att det kommer att leda till någon utveckling. Det kan t.o.m. leda till avveckling. Det är knappast något som man vill ha.

    Vicetalman Eriksson talar också om att man har mognat fram till det här förslaget med tvångslagstiftning. Lyssnar man på ÅSUB så säger man att det finns en positivism i kommunsammanslagning men att det är de stora som vill bestämma över de mindre. Det är kanske inte heller riktigt demokratiskt.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det som ltl Britt Lundberg säger är att landskapsregeringen uppifrån borde ha börjat peka ut hur man med innovativa åtgärder ska utveckla de olika delarna av landskapet. Jag är absolut övertygad om att kreativiteten och innovationsmöjligheten finns där människorna samlas i sina kommuner. Jag ser en enorm möjligt. En större kommun har också lättare att marknadsföra sig än en mindre kommun. Man har mera muskler och man har mera utrymme och mera möjligheter.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Vicetalman Eriksson säger att man vill föra processen vidare, man vill gå i den riktning som meddelandet pekar ut, man vill lyssna in, man vill ta emot alternativ och man vill ta till sig allt vad medborgarna säger.

    Herr talman! Det här är precis den process som Centern skulle vilja att man skulle föra från landskapsregeringens sida. Men det vi de facto har på vårt bord idag, det är ett meddelande från landskapsregeringen Sjögren där det finns en tvångslagstiftning. Det är en färdig karta med fem kommuner och det är en helt orealistisk tidtabell satt från den 1 januari 2020 då det ska vara fem fullmäktigen på Åland, vilket väl ingen sund människa kan tro ska fungera i praktiken. Men det är en annan sak.

    Jag undrar. Vilken är den liberala linjen? Är det att stöda landskapsregeringen med tvångslagstiftning och en färdig karta eller är det är att vara öppen och diskuterande?

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Igen. Liberalerna stöder tankarna i meddelandet. Jag påminner ltl Roger Nordlund om att det här är ett meddelande. Det är ett meddelande som ska diskuteras i lagtinget, behandlas i utskott, det skickas till alla kommuner och landskapsregeringen ska göra en kommunrunda. Nog tror jag att landskapsregeringen skulle vara väldigt dum om man då inte lyssnar och är lite ödmjuk inför vad som sägs om förslagen. Samtidigt är det så - och det vet också ledamot Nordlund - att den som sitter i en regering också måste peka ut en riktning och försöka få folk med. Men är det så att den riktningen inte vinner en acceptans, då kanske man får dirigera om den riktningen lite.  Man kommer att lyssna och man kommer att diskutera.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Jag är i grunden en människa som är för en dynamisk utveckling. För Centern är antalet med 16 kommuner ingenting som är heligt. Vi tror att det är bra att man har en utveckling och kanske finner logiska helheter. Men det enda det här förslaget skapar är ju precis motsatsen till det som vicetalman Eriksson säger. Det har ju skapat en motståndsrörelse på Åland. Vi har sett att den enda kommun som hittills har uttalat sig är Eckerö där alla, utom socialdemokraterna, stiger upp och säger ”nej, absolut inte”. Antagligen kommer vi att få se det här rulla vidare runt i det åländska samhället. Det tycker jag är tråkigt. Det är det sämsta sättet att sätta igång en förändringsprocess på, så som man gör nu, genom att skapa otrygghet och gå ut och säga ”så här ska det vara!” Då får man en motreaktion och vi får ingen konstruktivitet i det här arbetet.

    Min fråga är. Kan man lämna det här med en tvångslagstiftning och tänka sig att rita om kartan? Då kan Centern vara med i det här jobbet men vi kan absolut inte ingå i ett arbete som är färdigt.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det här är ett meddelande som har olika beståndsdelar. Sedan ska processen och arbetet föras vidare. Det kommer så småningom att bearbetas lagar och det kommer att göras andra åtgärder.  Det här är inget som är absolut färdigt. Däremot så är Liberalerna och jag helt inne på den här riktningen. Nu måste vi få en förändrad kommunstruktur. Ledamot Nordlund säger att en kommun har stigit upp och sagt ”absolut nej”. Men Centern har ju sagt ”absolut nej” så länge som den här mandatperioden har varat, mot alla former av kommunsammanslagningar. Men nu fanns det en öppning från ledamot Nordlund att man kanske är beredd att ta steg vidare.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack herr talman! Vicetalman Eriksson räknar upp en mångfald av utmaningar där hon påpekar att nyttan med att sammanslå kommunerna är att öka effektiviteten, valfriheten och kompetensen, en gemensam ekonomi och attraktiva arbetsplatser. Menar vicetalmannen att dagens kommunstruktur inte har attraktiva arbetsplatser och att det har varit bristande kompetens i kommunerna eller hur ska jag tolka det här?

    När det gäller den parlamentariska gruppen som nämns så anser inte vicetalmannen att den parlamentariska gruppen borde ha varit med i uppstarten av det här arbetet. Att nu komma med i en tidsperiod där man i landskapsregeringen redan tagit ställning till vad man vill med kommunstrukturen och att då börja jobba i en parlamentarisk grupp känns ganska onödigt.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag har stor respekt, full respekt, för våra kommuner och det arbete som utförs i kommunerna, i små som stora. Man göra absolut sitt bästa. Men igen. Det som händer nu framöver är att vi har nya tider som vi ska möta. Kommer då alla våra små kommuner att kunna klara den utmaningen? Man har skött det genom att man har bildat alla dessa samarbetsformer. 160 olika samarbetsformer med all den avtalsbyråkrati det innebär. Som kommunpolitiker är det otroligt många timmar som ägnas bara åt att sitta och fila på avtal som skickas mellan de olika kommunerna. Sedan drar man åt olika håll och har väldigt olika åsikter.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack fru talman! Det är klart att det förekommer en del sådana här samarbeten. Jag vidhåller nog ändå att om man ska få en förändring i förlängningen så borde man bygga upp ett förtroende mellan landskapsregeringen och kommunerna och starta upp en utveckling med en frivillig övergång till ett samarbete.

    Vi var på gång i norra Åland med KST och försökte bygga ihop det här. Det hade kunnat leda till ännu mera i förlängningen. Det är på det sättet som jag anser att man borde göra men inte med tvång. Sedan fick jag inte svar på vilken vicetalmannens åsikt är angående den parlamentariska gruppen och om att komma in i det här skedet när landskapsregeringen redan har tagit ställning till en tvångslag.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jag vill också kommentera det här med bristande kompetens hos personalen. Jag vill förtydliga det. Jag tycker det är viktigt att poängtera att i de små kommunerna så blir man lite av en mångsysslare. Personalen kan inte specialisera sig och man kan inte upprätthålla spetskompetenser. Ta en socialsekreterare i en liten kommun. Vad mycket man har på sitt bord. Det är en av fördelarna med att få större kommunala, administrativa enheter så att man har bättre möjligheter att utnyttja personalens kompetens.

    När det gäller det här med tvång. Jag ser det som så att landskapsregeringen visar en riktning och nu blir det en fortsatt diskussion. Nu har lagtinget möjlighet att diskutera den riktningen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack fru talman! Vicetalmannen talade om de kommunala samarbetena och framställer dem som ett problem. Vicetalmannen har nämnt att det finns ett hundratal samarbeten och plötsligt var det 160 samarbeten. På min tid som kommundirektör så hade vi 72 existerande samarbeten år 2008. Det skulle alltså ha skett en explosionsartad fördubbling och jag ställer mig tvekande till det.

    Men är det inte så, bästa vicetalman, att den typen av samarbeten är bra för alla. Det ger den möjlighet till specialisering som vicetalmannen efterlyser. Tack vare att man kan specialisera sig inom löneräkningen, som är nog så komplicerad när det t.ex. gäller lärarlöner, så man har ju redan specialiserat sig, tack vare den avtalsdjungel som vicetalmannen framställer som ett problem. Så där får jag det inte riktigt att gå ihop och att det skulle vara det som skulle vara en orsak till att tvinga ihop kommunerna.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Jovisst har det ju givit de möjligheterna att enskilda personer har kunnat jobba särskilt med vissa frågor. Men i verkligheten är det också så att man lägger ner mycket kraft och resurser på att få ihop de här samarbetena för att få dem att flyta vidare. Ta bara De gamlas hem. Hur många gånger har inte det avtalet snurrat via de kommuner som samarbetar kring den organisationen. Det tar otroligt mycket tid och energi från tjänstemännen, men också från politikerna. 160 avtalsbyråkratier, det är det som pekas ut i den norråländska utredningen som gjordes. Därifrån har jag den siffran.

    Ltl Harry Jansson, replik

    När det gäller specialisering så lyftes det också fram i samband med förslaget till en gemensam kommunal räddningsmyndighet. Då fick vi inte svar på vad det är för specialisering som man skulle uppnå där.

    Nu nämnde vicetalmannen, visserligen i ett replikskifte, att det ska ge möjlighet till specialisering, särskilt inom socialkansliet. Men det är ju därför som vi har velat och vill skapa kommunernas gemensamma socialtjänst. Det skulle också ha varit mycket långt på gång om inte landskapsregeringen haft sådant vankelmod med att ge kommunerna besked. Det är därför vi inte kan få in i våra huvuden att man måste tvinga ihop någonting, när vi redan har satt redskapen på bordet för att komma framåt och uppnå det som är för det gemensammas bästa och att invånarna har det så bra som möjligt.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! När det gäller KST och socialtjänsten så har verkligen Centern gjort en kovändning, där man nu på senaste plenum verkligen pratade om att ”nu ska det med tvång ihop”. Det tyckte man ju inte tidigare. Då tyckte man att kommunerna skulle få en möjlighet att hitta vägar framåt. Nu ger landskapsregeringen kommunerna den tiden för att försöka hitta en gemensam väg framåt, att man inte ska gå vidare i det här skedet och tvinga ihop socialvården.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Britt Lundberg

    Fru talman! Jag vill bara säga att när det gäller kommunernas socialtjänst så håller Centern fast vid den lagstiftning som Centern har varit med och tagit fram. Enligt den lagstiftningen så finns det två faser där vi nu har kommit till vägs ände med den första fasen av två. Så vi håller linjen medan alla andra svänger.

    Fru talman! Att agera hållbart är att inkludera och att fatta beslut som håller flera generationer framåt. Regeringen vill gärna kalla sig hållbar och tar varje tillfälle som ges att tala om hållbar utveckling. Det visar sig dock ofta vara tomma ord och inget som regeringen själv i sina beslut lever efter.

    Moderaterna, Socialdemokraterna och Liberalerna lägger fram ett förslag på en grundläggande förändring av Åland, och för den åländska befolkningen, utan att en enda gång ha haft en överläggning eller sammankallat gruppledarna för oppositionspartierna. Således ställs en stor del av samhället utanför. Det här är en förändring för Moderater, Socialdemokrater och Liberaler på Åland. Vi andra är exkluderade. Det är långt ifrån ett arbetssätt om förknippas med hållbar utveckling och demokrati.

    Under regeringens första ett och ett halvt år så har arbetet med att ta fram ett underlag för denna förändring upptagit hela regeringens totala fokus, vilket har lett till att andra för Åland och självstyrelsen mycket viktigare frågor kommit på undantag eller lämnats utan engagemang.

    Nu har regeringen drabbats att politisk panik. Tidtabellen är stram och hela förändringen ska vara genomförd innan valet 2019. Regeringspartierna vill inte ha förändringen demokratiskt testad i val. Det vittnar om att regeringspartierna själva inte tror att det åländska folket skulle ge reformen sitt godkännande.

     I regeringens valprogram utlovas att reformen ska föregås av en folkomröstning. Men i stället så vänder nu regeringen Sjögren och väljer att gå in för tvångslagstiftning. Ålands regering behandlar de åländska kommunerna, och i förlängningen invånarna, långt sämre än den själv anklagar den finländska regeringen för att göra gentemot Åland.

    Regeringen säger att beslutet ska följas upp med informationsmöten i kommunerna och med en parlamentarisk kommitté. Det är inte demokratiskt att åka runt i kommunerna och informera om en tvångslags införande som man redan har beslutat om. Demokratiskt skulle det vara att ha ett förslag med konsekvenser som man sedan diskuterar i kommunerna och i en parlamentarisk kommitté där man strävar efter att finna koncensus. Vi hade föredragit ett förslag som var fokuserat på ekonomisk utveckling i stället för på gränser.

    Regeringen ska regera och fatta beslut och bära ansvaret för det. Däremot finns det frågor som är så övergripande och av särskild vikt för Åland och som förväntas gälla många mandatperioder framåt. Då är det skäl att tillsätta en parlamentarisk kommitté. Men det betyder inte att man har en färdig regeringslinje som ska klubbas igenom till varje pris, utan att man lyssnar på alla och skapar ett beslut. Som så långt det bara är möjligt är en kompromiss och som det sedan kan finnas någon detalj, ifrån varje parti, där man vill reservera sig. Så har det alltid varit.

    Att regeringen nu kommer med ett färdigt konkret förslag, utan att en gång fört en dialog utanför regeringspartierna, och ska kräva in oppositionen som pantfångar i en så kallad parlamentarisk kommitté, det är magstarkt och ett märkligt härskande som inte känns igen i kulturen vi har i Norden. Vi kommer inte att delta i ett sådant arbete som inte är annat än en skendemokrati.

    Unikt i åtminstone Norden, kanske i Europa, är även att moderater, socialdemokrater och liberaler med tvångslagstiftning tar över kommunernas behörighet på Åland och bestämmer vilka kommuner och delar av kommuner som ska fördelas vart. Dessutom helt utan kommunikation.

    ”Målet och syftet med reformen är att skapa en struktur för framtiden” skriver regeringen. Regeringen delar alltså in befolkningen i olika grupper och sätter gränser runt om. Sen ska det sparas och effektiveras, men det överlåter man till kommunerna att ta ansvar för.

    Vid presskonferensen konstaterar socialdemokraterna att det enklaste sättet att spara pengar är att stänga skolor. Regeringen lovar alltså att reformen är viktig för gemene ålänning och att det ska bli kvalitetshöjning. Men i nästa mening läggs ansvaret över på kommunerna att anpassa sig efter de medel som regeringen betalar ut i landskapsandelar. Var finns ansvaret? Var finns utvecklingen och framtiden i förslaget? Förslaget som nu föreligger för fördelning av landskapsandelar kan vi omöjligt medverka till, eftersom det slår orimligt mot Sottunga, mot Föglö och mot Geta.

    Borde man inte i stället för att arbeta för någonting som vi ser som en avveckling, i stället lägga ett förslag som bidrar till utveckling? Berätta hur Åland hittills har lyckats vara det enda växande öriket inom EU. Visa hur vi ska behålla nivån på skola och omsorg och kanske också lära andra om regionalpolitik och hur den kan skötas på ett framgångsrikt sätt.

    Det behövs inte göras några djupgående studier i vår omvärld för att kunna utvärdera hur det har gått efter kommunsammanslagningarna. Skatteöret har inte sänkts - tvärt om! Servicen upplevs inte förbättrad, de stora organisationerna upplevs otydliga och ineffektiva och det är oklart vems ansvar det är. Ser man till den politiska representationen i de mindre skärgårdsområdena i Åboland, så vittnar de om att det är oerhört tungt och otacksamt att ensam representera sin bygd och att ständigt mötas av missnöje över att besluten inte har gått ens väg hur hårt man än har arbetat.

    Ser vi på demokratin och på det demokratiska engagemanget på Åland idag, ända från 1975 och framåt, kan vi dessutom se att det största engagemanget i val finns i skärgården, följt av landsbygden medan det är lägst i staden. Vilka är då bäst rustade för att sköta sin demokrati kan man fråga sig?

    Personligen borde jag inte klaga. Jag bor i Mariehamn och tillhör den gynnade kommunen i regeringens förslag. Av oss krävs ingen förändring förutom att vi dessutom utlovas Lemlands rikaste och starkaste skattebetalare, nämligen Järsö och Nåtö. Men jag är inte bara Mariehamnare. Jag är ålänning. För mig är det helt ofattbart att vi som har nära till kommunal service ska ta på oss rätten att ändra för andra så att de kan få det sämre. Det är inte solidariskt, det är inte demokratiskt, det är inte rättvist, det är helt enkelt ett helt ofattbart sätt att agera ur mitt och Centerns sätt att se på samhällsutveckling.

    Från Centerns sida kommer vi nu att föra en aktiv debatt. Vi kommer att göra vad vi kan för att få ålänningarna att ta ställning i frågan. Vi kommer att, tillsammans med kommunerna, lägga fram ett annat förslag som har bred förankring och som ska genomföras tillsammans med kommunerna och till den del det krävs beslut i Ålands lagting, genomföras endast om det uppnår kvalificerad majoritet.

    Ett lagting som vi efter nästa val är övertygade om att har en annan majoritet, en majoritet för ett mer demokratiskt, inkluderande och förankrande arbetssätt och där den åländska självstyrelsen och det svenska språket har återfått sin centrala position på agendan i Ålands lagting och regering. Tack fru talman!

    Minister Mika Nordberg, replik

    Tack fru talman! Jag valde replik i början av ltl Britt Lundbergs/Centerns gruppanförande. Ledamoten Lundberg inledde med att nämna KST. Jag började fundera över varför KST-lagen togs fram överhuvudtaget. Jo, det var för att den dåvarande landskapsregeringen hade kommit fram till att dessa kommuner är för små för att klara sina grundläggande uppgifter själva. Man behövde alltså göra någonting åt den saken. Så det finns ett behov att titta på hela kommunstrukturen, det var redan Centern i förra regeringen med om. Ett alternativ var att man skulle reparera genom att införa KST-lagen. Nu har den nuvarande landskapsregeringen tittat på det här på nytt. Kanske man skulle bygga nytt i stället för att reparera det gamla. Det är precis det som vi har levererat som ett förslag i meddelandet.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! När det gäller kommunernas socialtjänst så är finns det ett behov uppdelat i mål som vi alla är överens om att behöver levas upp till och som är brådskande. Precis som att se över sociallagstiftningen. Det är vi alla överens om att är väldigt viktigt för vår befolkning.

    När det däremot gäller att dra de olika gränserna och dela in människorna på Åland i olika grupper - precis som det står i utredningarna som är underlag för meddelandet och som också kommer fram - så finns det ju inga direkta kriser i kommunerna. Det finns egentligen ingen orsak som man måste ta till och de förändrade gränserna kommer i sig inte heller att leda till någon utveckling. Det bygger helt och hållet på vad människorna inom de här grupperna kommer att skapa som ger en eventuell utveckling. Så för människornas skull är det väldigt viktigt att kommunernas socialtjänst genomförs.

    Talmannen

    Tiden är ute.

    Minister Mika Nordberg, replik

    Tack fru talman! Det måste vara en klar missuppfattning från ledamot Lundbergs sida att det nya förslaget med fem kommuner inte skulle innebära någon förändring. Tittar du på antalet kommuninvånare så visar det ju att det blir mycket större enheter. På det viset så blir det ju absolut en skillnad mot en liten kommun som idag har 60-100 invånare. Har du en större enhet så har du en större rättssäkerhet.

    När man tittar på kommuner i vår omvärld och i Finland så vet jag ingen kommun som själv har valt att upphöra och gå in i en ny konstellation utan ekonomiska påtryckningar eller några andra morötter. Min erfarenhet av det arbete som man har hållit på med inom KST, det är att om man ska visa en inriktning så måste den inriktningen komma ifrån landskapsregeringen. Kommunerna kommer inte själva att komma med det.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Om vi vill ha en utveckling på Åland så kanske man skulle lägga fram incitament från regeringen för att skapa mera produktion, mera export, skapa framtidens skola på Åland, – vi har hela grundskollagen inom vår behörighet – skapa en intressant stadsmiljö för att leva och bo i och ta tillvara våra hamnar på bästa möjliga sätt osv. Att det kontinuerligt skulle komma förslag från regeringen på utvecklingsprojekt som man kanske skulle uppleva som intressanta att gå med i, t.ex. att ”det här industriprojektet är intressant, men vår kommun är för liten”. Då finns det naturliga incitament och drivkrafter till utveckling. Då blir kommungränserna sekundära. Jag upplever att det skulle vara mycket mer utvecklingsinriktat och det skulle vara målinriktat. För vi behöver arbetsplatser och vi behöver få en matchning med dem som är arbetslösa osv. Vi borde tänka mera utveckling än gränser.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Ltl Britt Lundberg och Centern svänger väldigt snabbt och ofta. När det gällde KST-lagstiftningen så förde man tidigare gärna fram att man inte ville tvinga in kommunerna i samarbete på något sätt utan det skulle skötas på frivillig väg.

    I förra veckan fick vi höra att man skulle ”tvinga in dem” och att det är ”fullständigt oansvarigt” att lämna kommunerna i ovisshet om vad som händer med så här stor reform.  I den här veckan svänger man igen och säger att nu ska man ”inte göra något med tvång” utan nu ska vi ”skjuta på tidtabellen”. Så fixerar man, magstarkt nog, viljan till snabb tidtabell från landskapsregeringen i den här frågan. Hur ska egentligen Centern ha det? Vill man att kommunerna ska få klara och tydliga besked och få en snabb tidtabell eller vill man inte?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Det är oerhört smickrande från Centerns sida att ta en sådan otrolig andel av landskapsregeringens uppmärksamhet och få ständig marknadsföring för vår politik. Det tackar vi för! I den här repliken fanns det ingenting om vad Moderaterna vill eller något liknande utan man funderar vad Centern vill. Vi är tacksamma för ännu fler som för vår talan. Däremot skulle det vara fantastiskt om det skulle vara korrekt.

    Som jag har sagt tidigare så har vi varit med och tagit fram kommunernas socialtjänst tillsammans med moderaterna och tillsammans med socialdemokraterna och haft en konkret linje. Fas ett där kommunerna ska ta fram sina alternativ. Men om man inte klarar av det, om någon blir utanför och det inte fungerar på ett bra sätt, då ska man under hela processen ha landskapsregeringens hjälp och få svar på frågor. Lyckas inte det så då ska landskapsregeringen, tillsammans med kommunerna, skapa kommunernas socialtjänst. Inget konstigt.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack fru talman! Jag tycker inte att jag fick svar. Ena veckan är man för tvång och klara besked till kommunerna och att inte lämna dem i ovisshet och sedan är man emot tvång och vill skjuta på tidtabellen och ha en längre tidtabell så att kommunerna ska leva i ovisshet. Centerns politik hänger inte ihop på den punkten tycker jag. Det är antagligen snarare så att det är Centerns plantskola och maktstruktur i den kommunindelning som vi har idag som ligger till grund för varför man motarbetar fullständigt en förändrad kommunindelning på Åland. Det är jag helt övertygad om. Vi kommer säkert att få höra mer om det under fortsättningen av debatten.

    Moderaterna har varit tydliga och regeringen är tydlig. Vi har lämnat ett meddelande hur vi vill utöka verktygsboxen och möjliggöra för kommunerna att spara pengar med en ny struktur. Administrationskostnaderna är kanske tio procent av 160 miljoner av kostnadsmassan. Det finns 16 miljoner i kostnadsmassa som man kan titta på.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Man kan fråga sig om det är mot Centern som den här kommunreformen ska rikta sig eller vad som egentligen är målet med det. Däremot så är det otroligt att lyssna på så osakliga repliker som ltl Petri Carlsson nu framför. Jag tror också att det är det här som ålänningarna talar om när man blir upprörd över politiker och hur man bemöter varandra. Varför kan man inte vara saklig utan använder sådana här undertoner i sin diskussion. Det är ofta så att när argumenten tryter så tar man till osakligheter.

    Från Centerns sida har vi varit med och stiftat en lag. Lagen gäller. Då tycker vi att det är naturligt att man fullföljer lagstiftningen. Om inte regeringen tycker att lagstiftningen ska gälla så lever vi verkligen i ett samhälle som inte riktigt är ett nordiskt samhälle, som vi känner det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack fru talman! Ltl Britt Lundberg menar att Centern håller linjen när alla andra vänder. Jag skulle vilja säga att Socialdemokraterna är det parti som håller linjen. Vi har tre val i rad gått till val med en förändrad kommunstruktur. Vi har ihärdigt arbetat med den här frågan och först i det här regeringssamarbetet har vi funnit det stöd och den förståelse som finns för att utveckla det åländska samhället.

    ”Utan kommunikation”, säger ledamot Lundberg. Nej, det har inte Socialdemokraterna gjort utan kommunikation. Det finns över 600 sidor med utredningar. Det har varit ÅSUB-enkäter, det har diskuterats och det har debatterats. Vi vet vad vi gör och vi håller linjen.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Min tolkning är att man först går in för en lagstiftning där det finns två faser som ska leda till kommunernas socialtjänst, om inte kommunerna har hittat en annan modell på vägen under den tid som har utstakats i lagstiftningen, det är att hålla linjen. Men att nu i regeringen, och vad jag har förstått med samtliga ledamöter bakom regeringen, utan att reservera sig går med på att man ska skjuta fram den här processen för att ge kommunerna möjlighet att skapa flera KST. Det är inte särskilt rätlinjigt. Så uppfattas det i alla fall. Och att kommunicera enbart i skrift med dokument och tycka att man då har en dialog, då tror jag att måste jobba lite med kommunikation och fundera på hur man talar med medborgare osv. Det är inte en kommunikation och det är inte ett demokratiskt sätt att förankra ett ärende.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack fru talman! Jag menar att om ett parti går tre val i rad till val med en sådan här fråga och samtidigt har haft både lantrådsposten och nu har vice lantrådsposten, då har en stor del av det åländska folket i val sagt vad det är de vill.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Fru talman! Ja, det har man gjort. Det socialdemokratiska partiet minskade efter senaste val! Så det har också väljarna sagt tydligt vad man tycker om den socialdemokratiska politiken.

    Varför kan vi inte enas om att vi tar den här frågan till val om den är för ålänningarna. Låt det testas i nästa lagtingsval. Då ser vi ganska tydligt hur lagtingsmajoriteten ser ut och vad ålänningarna tycker är en bra utveckling av det åländska samhället.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Innan följande replikskifte inleds med ltl Ingrid Johansson så vill talmannen påpeka att vi bör sätta fokus på det substantiella som finns i meddelandet om kommunstrukturen.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack talman! Ledamoten Lundberg kritiserar det faktum att landskapsregeringen inte har sagt hur effektiveringarna ska gå till. Jag undrar om det är Centerns linje att man vill att landskapsregeringen ska sätta ner foten och bestämma var skolor ska finnas, var ålderdomshem ska finnas och var dagis ska finnas?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Definitivt inte! Det hör till den kommunala självstyrelsen att upprätthålla alla skolor man tycker att man behöver och har möjlighet till. Det jag tycker att är landskapets uppgift är att ge övergripande utvecklingspotential till Åland. T.ex., som jag sade i tidigare replikskifte, satsa på att den åländska produktionen och exporten skulle kunna utvecklas. Vi har tre spännande hamnar, vi behöver flera arbetsplatser som matchar dem som är arbetslösa i vårt samhälle. Vi har en total grundskolelagsbehörighet som skulle ge världens tillfälle för oss att ha framtidens grundskola här, om vi vill. Vi skulle kunna ha alla möjligheter att utveckla allt det som vi har inom nynordisk mat och åländsk restaurangkultur och hela nöjesbranschen osv. Här kan vi fortsätta hur långt som helst. Det finns massor av potential! Det här upplever jag är regeringens uppgift. Att ge morötter, att stimulera tillväxt för att ge pengar så att kommunerna kan upprätthålla en hög nivå på skola, omsorg, det sociala området och också trafik.

    Ltl Ingrid Johansson, replik

    Tack talman! Det var bra att ledamoten Lundberg klargjorde att man inte kritiserar landskapsregeringen för att man inte har satt ner foten i den här frågan. Det var så som ledamotens anförande lät. Att man tycker att det var felaktigt att man har sagt att här har ni möjligheter men inte gav några närmare instruktioner.

    Ledamoten pratade också om morötter. De nuvarande morötterna, som vi har i den kommunala lagstiftningen, har vi fått höra om från Centerns sida både i insändarutrymme och här i lagtinget och att man nog ser vissa vinster med kommunsammanslagningar. De nuvarande morötterna har inte, vad vi känner till, gett några förändringar i kommunstrukturen överhuvudtaget. Hur tycker Centern att man skulle kunna möta den demografiska utvecklingen och behovet av kommunstruktur så att det också skulle hända någonting?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag upprepar mig. Jag ser inte fokus på gränserna, att snörena som ska binda ihop människorna runtom på Åland skulle vara fokusområdet. Jag ser fokus på utveckling. Fokus på nya inkomster, fokus på innovation, fokus på utveckling, fokus på utbildning, fokus på det som är kärnan i vårt samhälle och fokus på förnyelsebar energi osv. Att vi ser till att vi är i framkant och får nya verksamheter och fokus på att matcha arbetslösa med arbetstillfällen. För det skulle vi behöva industrier osv.

    När vi talar om kommunkanslierna så utgör det fem procent av kommunernas utgifter. Det är helt säkert så att även om kommunerna kommer underfund med att Finströms personal räcker för hela den stora kommunen, så är det ändå väldigt lite man har sparat in. Frågan är om man kommer att mäkta med att ge så många människor service utan att bli fler.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Herr talman! Vi har hört Centerns gruppanförande. Jag måste ställa frågan, för att jag är nyfiken på riktigt. Helt ärligt, helt sakligt och helt utan känslosvallningar. Menar Centern att 16 kommuner är hållbar utveckling för Åland? Ltl Harry Jansson gick ut som ordförande och sade att sex kommuner kunde vara en rimlig tanke. Menar Centern på riktigt att det kommer en dag när solen stiger upp över Åland då vi på frivillig väg ska få en kommunreform?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Nu handlar det om hur man ser på människorna, hur man ser på utveckling, hur man ser på modernt ledarskap och hur man ser på varifrån utvecklingen ska komma i de här frågorna.

    Vårt fokus är inte att det är ett självändamål att det ska vara en kommunreform. En kommunreform i sig är precis som PWC beskriver. Det leder inte till någon utveckling. Den utveckling som sker så sker bland människorna och den utveckling som man gjort där. Vi har 16 kommuner idag. Vi tror på ett samhälle där man kan utvecklas och där man själv ser en potential i att man är fler och kan få en större tillväxtmöjlighet.  Eller att man har en begränsning så att man inte kan ge den service man skulle vilja utan man skulle vinna på ett samarbete. Vi ser idag hur många samarbeten vi har. Det har skett hur många samarbets- och utvecklingsprojekt som helst mellan våra kommuner inom de områden där man sett möjligheter.

    Det man skriker efter nu, det är att få genomföra en kommunal socialtjänst och den blir skjuten på framtiden.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Jag tror faktiskt att jag känner såpass många centerpartister som jag tror att inte ens själva tror på att det går att göra en kommunreform utan att lagstiftningsmakten - som ltl Runar Karlsson sade - är involverad i det här projektet.

    Hur kan man vara så tondöv att man inte lyssnar till 60-70 procent av ålänningarna som vill ha en förändring? Jag tycker att det är demokrati att se till vad folk önskar. Att stanna kvar i det som redan har nämnts som en gigantisk byråkrati och avtalsdjungel, där kommunerna sitter och sluter avtal med varandra. Det är absolut inte hållbart! Ska vi syssla med byråkrati eller ska vi utveckla vårt samhälle, för skola och välfärd, för alla därute? Det vill i alla fall jag!

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag tror att någon annan kanske har rätten att avgöra ifall jag är tondöv eller inte, jag tror inte att vicelantrådet kan avgöra det.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, från salen

    Nej inte du! Ska vi vara så tondöva?

    Talmannen

    Nu har ltl Lundberg ordet, varsågod!

    Ltl Britt Lundberg, replik (fortsätter)

    Tack så hemskt mycket! Vi har från första stund konstaterat att det är jätteviktigt att lyssna till och faktiskt också ta del av vad som sägs. Jag upplever att ålänningarnas positiva inställning till kommunsammanslagningar, det uttrycket används väldigt, väldigt slarvigt. Vi har alla lyssnat på ÅSUB:s presentation vad undersökningen verkligen visade och där man konstaterade människornas inställning till den. Den är mest positiv i Mariehamn. Mariehamn tycker att andra gärna ska slå sig samman. Man är alltså beredd att andra kommuner ska komma till sig eller att andra kommuner runtom på Åland ska gå samman. Men att vara en mindre kommun som med tvång kommer in under en större kommun så fanns det ingenstans belägg för i ÅSUB:s utredning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack! Jag konstaterade i inledningen av ltl Britt Lundbergs anförande att hon trodde att hela regeringen bara har arbetat med kommunreformen i ett och ett halvt år. Jag kan säga att jag har visserligen jobbat hårt med det här men resten av regeringen har haft annat för sig. Vilket också har noterats här.

    Jag har en väldigt enkel fråga. Menar ltl Britt Lundberg, när hon håller Centerns gruppanförande, att Centern vägrar vara med i någon form av arbete med en kommunstrukturreform för att man inte får som man vill från början?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Så skulle aldrig vi fundera eller resonera inom centerpartiet. Definitivt inte! Däremot, om man vill jobba hållbart, om man vill jobba med en fråga som ska fungera under många generationer, då måste man börja i ett parlamentariskt arbete så att alla har samma utgångsläge. Man kan inte komma in i ett parlamentariskt arbete och konstatera att vi har vår regeringslinje klar. Nu ska vi diskutera den. Det är inte så man jobbar i en parlamentarisk arbetsgrupp. I en parlamentarisk grupp jobbar man för att man ska hitta en allåländsk lösning. Sedan kan det - precis som jag sade i mitt anförande - finnas detaljer där det kommer en reservation i något där man tycker annorlunda.

    Så var det bl.a. när vi hade en parlamentarisk arbetsgrupp när det gällde hembygdsrätt och näringsrätt till exempel. Men man gav och tog under hela processen och kompromissade sig fram till ett slutresultat som man visste skulle hålla under många generationer. Sedan fanns det en eller två detaljer som man hade reservationer mot.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack ledamot Lundberg som har en sällsynt talang för att vara mycket tydligt informativ om hur andra ska arbeta.

    Jag upprepar min fråga. Tänker Centern vara med om det här arbetet eller tänker man ställa sig utanför det? Jag tolkade ledamoten Lundbergs anförande att Centern inte tänker vara med.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Om man kallar det för ett parlamentariskt arbete och tar modell av hur man har arbetat med landskapsandelarna, då har vi definitivt ingen orsak att vara med i arbetet.

    Om man från regeringens sida vill arbeta på ett demokratiskt sätt, vill jobba på ett hållbart sätt och är måna om att få en lösning som också klarar ett val och som kommer att hålla i kommande mandatperioder, då är vi självklart beredda att vara med.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack talman! Ledamot Lundberg, som håller Centerns gruppanförande, nämnde under anförandet att ”socialdemokraterna vill stänga skolor”, citatet från det. Nu passar det att lägga etiketter på partier, men tyvärr stämmer det inte alltid riktigt.

    När jag hörde på presskonferensen så uppfattade jag, från vår partiordförande, att det är de framtida kommunerna som lägger nivån på sina kommuner, inte landskapsregeringen. Det var klart och tydligt. Det har vi alltid gått ut med från Ålands socialdemokrater. Att säga att vi nu vill stänga skolor tycker jag är fel. Med en sådan fråga tycker jag att man behöver vara lite försiktig över hur man uttrycker sig.

    Sedan undrade ledamot Lundberg om den nya kommunen skulle bli alltför beroende av landskapsandelarna. Men det är väl ändå ett stort steg framåt jämfört med idag, för idag är man otroligt beroende.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Från presskonferensen, alldeles i slutet på en journalists fråga ”Hur kan man spara”? så sades det från socialdemokratiskt håll att ”ett sätt som är effektivt är att stänga skolor”. Det är vad jag har hört i alla fall och det går väl att lyssna och kontrollera på nytt om det stämmer.

    När det gäller att det här skulle vara ett steg framåt, ja, det skulle vara ett steg framåt om man skulle se någonting annat. Jag upplever det ologiskt. Att man först med tvång - som är helt främmande för Norden, jag vet inte ens om det har genomförts någonstans i Europa – grupperar in människor och säger ”ni ska jobba tillsammans”.

    Jag tänkte, när det talades om skilsmässa, att man också skulle bestämma vilka familjer som ska bo under samma tak. Jag vet inte om det går att ha en sådan liknelse, att ”nu ska ni fungera tillsammans”, ”ni ska samarbeta”! och skillnaden i den kraften om man själv väljer att samlas kring ett utvecklingsprojekt eller inte. För mig är det naturligt att man utgår från människan.

    Ltl Göte Winé, replik

    Tack talman! Jo, jag håller med ledamot Lundberg. Man ska utgå från människan. Vad är bäst för den enskilda individen? Så har vi alltid tänkt och så kommer vi att fortsätta tänka. Jag kan erkänna en sak. Jag hörde inte hela presskonferensen efter att radion slutade sända eftersom de inte sände hela. Men jag tvivlar starkt på det, för det är ingenting som har nämnts inom vårt parti.

    Däremot, ledamot Lundberg, så tror jag att det är femte gången man har använt ordet ”tvång”. Är det inte också ett visst sorts ledarskap då man säger att ”Ni ska jobba åt det här hållet”.

    Ta strukturfrågan och gymnasieutbildningen. Var det inte så att minister Lundberg, på den tiden, sade att ”Ni ska jobba ihop”? Alla kanske inte ville det men för att man skulle göra en förändring så måste man ta ett beslut och därigenom gå vidare. Var det inte så då också?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Visst är det ett ledarskap men det är ett annorlunda ledarskap, att man grupperar ihop människor och sedan talar man om att ni får den här summan pengar och sedan får ni klara er bäst ni kan, men det ska effektiveras och det är de här målen som ska nås. Det är ett annorlunda sätt att ha ledarskap.

    Vad gäller Ålands gymnasium. Då beslutade man om en ny organisation som föregicks av väldigt många processer, men framförallt, det föregicks av diskussioner med oppositionen, hela processen. Vi formulerade t.o.m. de sista formuleringarna i lagstiftningen tillsammans innan det lämnades till lagtinget. Därför har det också gått igenom.

    Det är det som är den stora skillnaden att arbeta parlamentariskt eller att arbeta med bara tre partier.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack talman! Bästa lagting! Tack ledamot Lundberg! Var finns ansvaret frågade ledamot Lundberg? 2030 beräknas landskapet ha en försörjningskvot på 70.

    Ltl Britt Lundberg, hörs från salen

    Men jag hör inte vad du säger! Prova en gång till. Jag hör inte din röst!

    Ltl John Holmberg, replik (fortsätter)

    Detta är ett medeltal. Vissa kommuner kommer att ligga upp mot 130. Tyvärr fortsätter den negativa trenden i en allt brantare takt och tiden går fort. Det är tre mandatperioder till 2030. Ska vi även i fortsättningen bibehålla en god välfärd krävs åtgärder och inte bara prat och beslutsångest. Att fånga dagen och leva i nuet är bra men som politiker måste man hela tiden blicka framåt.

    Hur ser ledamot Lundberg på utmaningen av försörjningskvoten? Hur ska dagens små kommuner klara framtidens utmaningar när de om 12 år har en försörjningskvot på 70.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Jag tror att det fortsättningsvis är så att kraften behöver komma ur människorna, utvecklingen ska komma inifrån, den ska komma av kraft för att man vill och har lust att utveckla någonting. Det är oftast de som är i verksamheten som verkligen ser de verkliga utvecklingspotentialer som finns och som behövs. Landskapsregeringen ska komma med innovativa idéer för hur man skulle vilja se utvecklingen inom alla de områden som landskapsregeringen har behörighet. Energi, näringspolitik, utbildningspolitiken framförallt och tala om vilka potentialer det finns för det åländska samhället att utvecklas. Skapa stimulans för att få arbetskraften och arbetsplatserna att matchas osv. Det finns väldigt många spännande projekt som man skulle kunna genomföra.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack. Dagens 16 kommuner har inneburit en struktur där det på Åland har lagts ner ungefär 20 grundskolor sedan 1950-talet. Så 16 kommuners strukturen i sig är inget ändamål för att bibehålla skolor.

    Sedan pågår det parallellt ett jättearbete inom näringsavdelningen och inom infrastrukturavdelningen, allt för att utveckla Åland. Det sätter sina spår. Idag kan vi läsa i dagstidningarna att arbetslösheten är låg och näringslivet blomstrar och allting tuffar på. Men de facto så påverkas inte försörjningskvoten av det. Försörjningskvoten är alltså att Ålands befolkning blir äldre i förhållande till dem som ska försörja oss. Alltså personer mellan 19 och 65 år blir färre i förhållande till dem som är 0 till 19 år och de som är 65 år och äldre.

    Det negativa är att ungdomarna står och stampar på stället numerärt. Det är de äldre som blir fler. Hur ska vi ändra på det?

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Om vi tänker på den befolkning som vi har så borde det göras stora insatser för att få folk att flytta tillbaka efter att de har varit borta och studerat. Ett sätt är att de skulle ta tillbaka lagstiftningen om yrkeskvalifikationer och göra alla behöriga på Åland som har studerat runtom i Norden. Det är en jätteviktig insats. Sedan ska vi också se till att vår högskola producerar många studenter som gärna vill bli kvar i vårt åländska samhälle. Vi ska också ha en intressant utveckling. Vi måste ha en så intressant grundskola att den sticker ut i hela Norden och så att människor vill flytta hit för att de vill att deras barn ska gå i världens bästa grundskola. Det är på det här sättet vi ska jobba positivt för att lyfta vårt samhälle och göra det unikt och få inflyttning. Då kommer det att lösa sig. Men det löser sig inte av att avveckla.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Dagens kommuner kämpar med näsan just och just över vattennivån för att klara den lagstadgade servicen. Många av de mindre kommunerna måste jobba på det sättet för det är mycket som man ska åstadkomma och göra.

    Morgondagen, där har man inte något utrymme för det som ltl Britt Lundberg håller på och lyfter fram gång efter annan som innovation, utveckling, näringslivsutveckling osv. Morgondagens kommunstruktur kommer att ge kommunerna utrymme och muskler till just det som ltl Britt Lundberg efterlyser. Muskler och kraft att också, förutom den lagstadgade servicen, ägna sig åt utvecklingsfrågor, innovation och allt det andra.

    Sedan måste jag fråga. Ltl Britt Lundberg sade att Centern inte kommer att medverka till det här och Centern kommer inte att medverka till landskapsandelarna. Vad kommer Centern att medverka till? Vad vill Centern?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! När det gäller utvecklingsfrågor så har landskapet det övergripande ansvaret för energiutvecklingen, landskapet har det övergripande ansvaret för utbildningsutvecklingen och landskapet har ansvaret för näringslivsutvecklingen. Det här skulle vi vilja se många förslag på och hur man skulle kunna stimulera det åländska samhället för att bli på topp och för att växa utåt. Det är landskapets uppgift. Det är inte kommunernas småpengar som ska behöva sköta utvecklingen av hela landskapet när det gäller näringslivet.

    När det handlar om att medverka så har vi inte sagt att vi inte medverkar till utveckling eller medverkar till att jobba i det parlamentariska systemet. Men så som vi har blivit behandlade i den här frågan har det aldrig skett tidigare. Även i små lagstiftningar har man fört diskussioner med oppositionen innan man har lagt förslag till lagtinget. I det här fallet har diskussionerna inte föregåtts med ett enda samtal.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är ingen lag vi diskuterar. Det är ett meddelande. Landskapsregeringens riktlinjer som nu ska debatteras. Nu har Centern alla möjligheter att komma med alternativa förslag. Varsågod och gör det!

    Det är människorna på Åland som bidrar till utveckling och innovation. Det är kommunerna som har näringslivsutveckling inom sin verktygsbox. Genom att kommunerna har så mycket att brottas med när det gäller den lagstadgade servicen så har man jättelitet utrymme för näringslivsutveckling. Men med större kommunala enheter så kommer man att få mera utrymme, också med de här frågorna som ledamot Lundberg efterlyser.

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! Lämnar regeringspartierna liberalerna, socialdemokraterna och moderaterna kravet på att det ska vara en tvångslag och är man beredd också att föra en diskussion kring hur kommunernas framtid ska utvecklas så är det självklart att vi är beredda att komma med i en diskussion. Men om man tänker ha ett uppdrag för en parlamentarisk kommitté, att man ska genomföra det som regeringspartierna redan har bestämt, då har inte oppositionen någon uppgift att följa. Vi har så fullt upp så vi har inte tid att sitta och jobba bara för sakens skull utan vi behöver verkligen jobba med sådant vi kan göra. Vi kommer att föra en aktiv debatt. Vi kommer att göra vad vi kan för att få ålänningarna att ta ställning i den här frågan. Vi kommer tillsammans med kommunerna att lägga fram ett alternativt förslag. Om det kräver beslut i Ålands lagting så ska det genomföras i fall att det finns en kvalificerad majoritet bakom förslaget.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack herr talman! Det är intressant att ta del av Centerns gruppanförande och se att man blir besviken men inte särskilt förvånad att man inte alls tar emot den utsträckta handen med en önskan om dialog i de här frågorna. Jag tror att inom Centerpartiet i stort så finns den här viljan ändå. Jag har deltagit i många av dessa workshops inför det här meddelandet. Det finns vilja och goda idéer där ute på fältet. Så jag efterlyser och hoppas att toppen tar det till sig också.

    Jag ska ta ett kort citat. ”Det är sannolikt att en kommunsammanslagning också hos oss kommer till stånd, inget särskilt nytt”. Det är 50 år sedan Martin Isaksson, dåvarande lantråd, yppade de orden. 40 år har Centern varit i regering och då undrar jag, om vi tittar 40-50 år framåt i tiden. Kommer vi att stå här igen utan att något har hänt?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Herr talman! På 1970-talet gjordes det en kraftig kommunreform på Åland. Det var behörighet som fördes över från kommunerna till landskapet. Om en kommunreform endast handlar om gränser och att det enda viktiga är hur gränserna är dragna utan att man lägger fokus på vad det leder till så är det ett ganska fattigt innehåll i det.

    När det handlar om dialog så är det en förutsättningslös diskussion mellan två parter. Den är alltid Centern med på och tycker att det är jätteviktigt att föra dialog. Men att bli instruerad och följa diktat, det ligger inte riktigt för Centern. Centern vill föra en demokratisk diskussion och sedan dra slutsatser vad som kommer ut av det.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack herr talman! Även för 50 år sedan såg man vad de här diskussionerna kommer att leda till. Man talade om att en uttunning av de kommunala uppgifterna kommer att göra att fullmäktigen till slut blir reducerade till syföreningar. Det kan vara en sådan utveckling.

    Centern brukar tala om ”världens bästa vardag”. Jag tror att vanligt folk tänker så idag faktiskt, nu och i framtiden. Man vill ha trygghet, man vill ha en hög servicenivå och för det så krävs en bärkraftighet. Det är inte svårare än så. Jag undrar om kommunerna är till för invånarna eller är invånarna till för kommunerna?

    Ltl Britt Lundberg, replik

    Alltid människan först! Jag vet inte vad det är för fel på syföreningar. Jag tror att det är otroligt många grupper av människor som träffas under icke organiserade former och som tar fram otroligt mycket framtidsorienterade förslag. Så man borde betydligt mer röra sig ute bland människor och lyssna på vad de säger och vad de tycker. Det är därför som vi tycker att det är så otroligt viktigt att man borde testa den här frågan i ett val. Låt säga att vi har en tydlig linje i frågan att vi tycker att det ska komma från människan och det ska finnas en frivillighet i den här frågan. Förlorar vi valet, ja då vet vi om att det finns en stark majoritet för de partier som säger att ”nu ska det införas en tvångslag och det ska se ut på det här sättet”! Då får vi ett tydligt besked och då lyssnar vi på alla människor, kvinnor och män, i vårt samhälle. Det tycker vi att är oerhört viktigt att man ska göra och våga.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Gun-Mari Lindholm

    Talman! Det handlar om vår framtid. Det handlar om att se om sitt hus och att bereda marken för kommande generationer. Att vara öppen för att lyssna, analysera, väga för och emot. Det processarbete som tagit tid och som ytterligare ska ta tid. Flera människor än hittills ska vara involverade och säga sitt.

    Jag vill inledningsvis ge ett stort erkännande till vår egen statistik- och utredningsbyrå ÅSUB som ända sedan KST-arbetet inleddes i december 2011 varit på tårna när det gäller statistik, utredningar, analyser och prognoser. Ända fram till nu, då ÅSUBS:s medborgarenkät, den största genom tiderna, genomförts. Utan dem hade det blivit mycket tyckande och dragits egenhändiga slutsatser. Idag bygger arbetet på fakta och fakta och åter på fakta. Hela processen har varit transparent, inbjudande och välkomnande. Graden av delaktighet från enskilda är givetvis upp till var och en, men möjligheten har funnits. Nu står vi här idag med ett dokument som visar vägen framåt, hur vi ser att Åland bäst är rustat för att möta framtiden. Givetvis finns det ännu möjligheter att ha åsikter att komma med inspel som förbättrar. Det här är vårt förslag och vi är intresserade att höra just ditt.

    Arbetet har pågått i över fem år, allt sedan vi startade upp arbetet med att sammanslå de fyra smala sociala områdena i det som vi idag kallar KST. Det processarbete som pågått, som upptagit vår tid och våra tankar och som vi har haft möjlighet att diskutera i kommunerna och kvinnor och män emellan. Det har varit som en rörelse runt om på Åland. Då jag åkt färja eller träffat människor i olika sammanhang har många intresserat frågat – hur ska det bli nu? Hur många kommuner ska vi ha på Åland? Mitt svar har alltid varit retoriskt. Vad tycker du? Det har uppstått många givande samtal och vilka även har stärkt mitt engagemang.

    Ledorden som vi har haft i arbetet är Ålands gemensamma ekonomi och framtid. Tillsammans med att tillförsäkra oss om att alla delar av vårt samhälle ska kunna erbjuda livsbetingelser för alla och envar i framtiden. Att vi fortsättningsvis ska kunna bo i skärgården, på landsbygden och i tätorterna. Att vi ska känna solidaritet med varandra. Att vi ska känna oss som ålänningar och att vi ska ha tillit till beslutsfattare och känna oss trygga och att vi får den lagstadgade service när vi behöver den.

    Många har uttalat sitt stöd för att sammanslå administrationer men däremot är noga med att uttrycka sig om att särskilt dagis, skola och även äldreboende ska finnas i närregionen. Man är rädd för de verksamheter som man har och man vill inte att de ska försvinna. Det är ett berättigat och rimligt önskemål. Just med det i tankarna tror jag att vi har en större möjlighet att också fortsättningsvis kunna behålla de verksamheterna, då skattebasen i kommunerna blir större. Fler är med och ombesörjer tillgången till varandras behov.

    Vi ska inte heller blunda för de eventuella förändringar som kan komma att ske med anledning av att underlaget i en region blir för litet eller att det i samma kommun kan finnas ledig kapacitet, men i en annan del av kommunen. Det har skett redan idag. Jag tänker på flera skolor som har dragits in. Senast kommer vi ihåg att det var Emkarby skola som dåtida ledande centerpolitiker drev på att den skulle dras in. Eleverna har i stället idag samlats mer centralt. Det har i och för sig inget med struktur att göra, utan med ekonomiska realiteter.

    På fasta Åland där vi har landsväg, och förhållandevis ganska korta avstånd, är det möjligt. Skärgården har däremot ett annat läge vilket ger en större legitimitet åt alla delar av kommunen att fortsättningsvis ha närproducerad service. Dagis och skola går inte att ha centralt. Däremot kan man disponera tjänsterna på ett annat sätt.

    Utredningarna har visat att människorna, boende på Åland, vill ha förändring. Svagast stöd får förslaget med en kommun och detsamma gäller för att fortsätta som idag. I vårt förslag har vi lagt oss emellan det. Förslaget bygger i grunden på de redan befintliga samarbeten som finns mellan dagens kommuner. Utredningarna visar vidare att om vi inte gör någonting så betyder det oerhörda skattehöjningar alternativt att olika kommunala verksamheter, med allra största sannolikhet, måste dras in.

    Soliditeten i de allra flesta kommuner behöver förstärkas idag. I ljuset av den vetskapen - för att kunna fortsätta ha dagis, skolor och äldreboenden runtom på Åland - har vi sett det här förslaget som ett starkt stöd och en trygghet för våra nuvarande och framtida invånare. I sammanhanget kommer även lagen om KFS att skjutas fram så att den kuggar i då de nya kommunerna kommer att vara färdiga.

    Jag vill avsluta med en personlig reflektion. Strukturen i sig är ingenting. Det är innehållet och tilliten till densamma som är angeläget att förhålla sig till. Vi fokuserar alltför mycket på strukturer i stället för att tala om ramar och om lagstiftningen, det som ger oss människor trygghet och om ekonomin, som sätter gränserna.

    Jag ser fram emot den fortsatta debatten här i salen, vilken jag hoppas ska bli klargörande för vilka besked, särskilt Centern, Obundna och Ålands framtid samt Toivonen har att ge oss ålänningar. Hur verksamheterna ska tryggas, hur lagarna och ekonomin ska säkras, så att vi har ett bärkraftigt samhälle i framtiden med individen i fokus.

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Ordet trygghet är väldigt centralt också för mig. Hela min politiska gärning har gått ut på att försöka skapa trygghet för ålänningarna och att vi ska ha ett solidariskt och sammanhållet samhälle där vi ska ha en stark centralort, en levande landsbygd och en levande skärgård. En så stark centralort att det också kan bära att ha en levande skärgård.

    Det som är den stora skillnaden i vårt sett att se på saken är att vi från Centern är övertygade om att t.ex. Kökarborna - det kan lika bra vara Eckerö eller någon annan kommun - känner sig tryggare om de själva kan bestämma om de kan ha sin skola kvar och om de ska ha sin barnomsorg eller om det är ett fullmäktige - i Kökars fall enligt det här förslaget - som antagligen sitter i Degerby och där Kökar är en liten minoritet. Jag tror att man känner sig tryggare om man själv kan bestämma om sin framtid och bestämma hur den ska se ut.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag tycker det är bra att ltl Roger Nordlund tar upp just en skärgårdskommun som exempel. Det har jag åtminstone själv sett. Som jag också sade i mitt anförande så har skärgårdskommunerna, dvs. de nuvarande, en större legitimitet att fortfarande ha sina verksamheter kvar eftersom restiderna blir så väldigt långa i förhållande då man ska komma till skola eller dagis. Det är ett annat sätt om man är på fasta Åland. Där kanske man har 20 km längre till sin skola eller sitt dagis. Det tror jag att många av oss har upplevt som bor eller har bott på landsbygden. Man har kört tvärs bort för att sedan köra tillbaka och sedan börja sin resa till jobbet. Det är vi ganska vana med på Åland eftersom vi bor väldigt perifert också inom kommunen.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Roger Nordlund, replik

    Herr talman! Vi kan ta ett annat exempel ifall Kumlinge och Brändö går ihop. Det kan vara en bra och logisk helhet. Men jag tror det är väldigt viktigt att man ger dem en tillräcklig tid att få växa ihop och att man förhandlar sig fram till en lösning som bägge parter kan lita på. Annars är det helt klart så att den 1 januari 2020 så har vi ett fullmäktige för den gemensamma kommunen som har en klar majoritet av Brändöbor, därför att befolkningen ser så ut. Då är det alltså Brändö som bestämmer vilken service det ska vara på Kumlinge. Det tycker jag är lite olyckligt. Jag tror det är viktigt att man ger den här processen en sådan tid så att man hinner komma överens och där båda parterna kan känna sig nöjda.

    De här var ett exempel men samma sak gäller egentligen med alla de här samarbetena. Det är därför som jag personligen tycker att det är olyckligt att man har den här paniktidtabellen. Jobba seriöst med frågorna så tror jag att man skulle hitta en bred konsensus här i lagtinget och ute i det åländska samhället.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag hör att ledamot Nordlund inte har någon egen erfarenhet av olika samarbeten, rent konkret, mellan kommuner. Det har jag själv genom Lemland och Lumparland. Det är precis som om vi i det sammanhanget, just inom specialområdena, hade varit en egen kommun. Vi har gemensamma byggnads- och tekniska nämnder och vi har en gemensam tjänsteman. Det har fungerat alldeles väl. Men där har ambitionen hela tiden varit, att den som är störst inte bestämmer allt. Där har man varit generös och gett Lumparland ett större mandat än vad man skulle ha enligt befolkningsmängden. Det där är helt upp till oss, till mig och upp till ltl Roger Nordlund, vilken syn vi har på att göra det här arbetet bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman och tack ltl Gun-Mari Lindholm för Moderat samlings anförande.

    I meddelandet som har kommit till lagtinget konstateras det att det inte finns någon ekonomisk kris i landskapet Åland och det finns det inte heller hos kommunerna, läs exempelvis på sidan 9. Det betyder att eftersom det inte finns någon kris så finns det heller ingen orsak till panikåtgärder. Det som det har resonerats kring tidigare är dels att det är en tvångslagstiftning och dels att tidtabellen känns orealistisk. Hur ställer sig ltl Gun-Mari Lindholm till de frågorna?

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Herr talman! Jag tror att det är, precis som jag sagt, att man ska se om sitt hus. Man ska reparera taket innan det har börjat regna in. Jag tror att man ska rusta Åland för framtiden när ännu tiderna är goda. Vi har tid på oss men jag tycker också att det är bra att man faktiskt sätter en tidpunkt så att man vet vartåt man går och när arbetet ska vara färdigt. Vi vet med all säkerhet att den framtiden ekonomin inte kommer att se ut på samma sätt som den gör idag.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Två kompletterande frågor. Anser Moderat samling att det är förenligt med god demokratisk ordning att med tvång tvinga kommuner till sammanslagning? Det är fråga ett. Fråga två, som jag gärna ser att ledamoten utvecklar, konstaterar man i skrivningarna som finns i meddelandet ”För att kostnadsläget i den kommunala verksamheten ska ändras krävs att verksamheten produceras på ett annat sätt.” Indirekt betyder det att verksamheterna ska bli större för att de ska kunna bli effektivare. Det finns skrivningar också kring det. Det betyder i så fall att skolor kommer att läggas ner. Det går inte att komma ifrån. Jag skulle faktiskt vilja veta, om man verkligen vill driva igenom det här med tvång? Var då ärlig och säg att närservicen kommer att bli sämre. För det är ju det den kommer att bli.

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Herr talman! Jag sade också att det antagligen kommer att ske. Det kommer att ske oavsett med en ny struktur eller inte och det har redan skett! Den erfarenheten tror jag också alldeles särskilt att ledamot Thörnroos har då Lappo skola drogs in. Det var i samma kommun och det var i samma struktur, så hon borde känna till konsekvenserna och förutsättningarna för att ha skola på små områden.

    Men jag vill också vara tydlig med att säga att jag är den första, och jag tror att det finns många andra i den här salen, som medvetet kommer att arbeta för att man ska ha en närproducerad service.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack talman och tack för det inlägget! Ledamot Lindholm uppehåller sig rätt mycket vid den stora ÅSUB-undersökningen som gjordes. Många andra har uppehållit sig rätt mycket vid den stora PWC-utredningen som gjordes.

    När man frågar folk om de vill ha förändring så tror jag att nästintill 100 procent säger ja. Men om man sedan tillägger att förändring i själva verket innebär en försämring så kommer de nog inte att bli lika säkra.

    Jag tror att man kan slå fast att man gjorde ÅSUB-undersökningen först och sedan presenterade man utredningen ifrån PWC.

    Tror ledamot Lindholm att man hade fått ett annat resultat man först hade berättat om konsekvenserna och sedan ställt frågan ”Vill ni ha förändring?”

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Talman! Jag tror att konsekvenserna av en förändring - oavsett om det är den som Centern inte har berättat för oss hurudan man vill ha - men den riktning som vi har givit, genom det här meddelandet och konsekvensen av det, det kan inte någon ännu säga. Det är upp till de framtida kommunpolitikerna i de nya kommunerna att avgöra.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Så är det, talman, naturligtvis. Låt mig då ge några konkreta siffror. Jag tycker att ett bra samhälle väldigt mycket definieras på hur man tar hand om de minsta. Normalt brukar man prata om barnperspektiv, svaga eller arbetslösa. Men om vi översätter det till kommunerna så kommer t.ex. Vårdö - som är en geografiskt avgränsad plats i förhållande till de övriga i den framtida norra kommunen - att utgöra fem procent av befolkningen. Kumlinge kommer att utgöra 40 procent av befolkningen i det nya Brändö-Kumlinge. I Sottunga, Föglö och Kökar så kommer Föglö att utgöra 60 procent av befolkningen. Tror faktiskt ledamot Lindholm att viljan att upprätthålla en god service kommer att vara lika stark i framtiden så som den är idag?

    Ltl Gun-Mari Lindholm, replik

    Ja, det tror jag! Jag tror nämligen på oss som politiker och jag tror också på att framtida politiker på Åland kommer att värna om att det ska finnas befolkning runtom på Åland. Jag tror inte att man bara vill ha Kökar som ett rekreationsområde. Jag tror inte heller att någon inom Centern eller de Obundna vill att det bara ska vara stugägare på Brändö. Jag tror nämligen att vi alla här, genom de beslut och de ramar som vi ger från lagtingets sida, nu och i framtiden, ska värna om oss som ålänningar runtom på hela Åland.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter

    Talman! Bästa lagtingskollegor! Jag skulle vilja börja det socialdemokratiska gruppanförandet med att tacka regeringen Sjögren och minister Nina Fellman, ett stort tack också till Liberalerna och Moderaterna för den gemensamma arbetsinsatsen som vi har gjort och den viljeyttring vi nu ger till det åländska folket.

    Regeringen Sjögren har nu påbörjat arbetet med att reformera Ålands karta. Det mest angelägna steget är att genomföra en kommunreform. Ett förslag presenteras idag där 16 kommuner går samman till fem. Detta är en kompromisslösning mellan tre starka partier, men det är inte en partifråga utan det är en fråga för hela Åland. Där behöver vi vara lyhörda, vi behöver lyssna på kommunmedborgarna och fråga vad de vill. Det här är det första steget i ett långt och gediget arbete framöver.

    Vi måste också fråga de nya kommunerna och kommuninvånarna hur man ser att det ska fungera i praktiken för människorna att bo i de nya strukturerna.

    Vi måste också komma ihåg och vara lyhörda, för att det verkställande skedet kommer att ske under den nästa regeringen och under nästa mandatperiod. Även att det är kommande kommunfullmäktigen som ska göra den här reformen. Vi har alltså en lång väg att gå tillsammans och det här är ett första steg.

    Det som PWC:s utredningar visar, herr talman, är att kommunerna måste bli större för att klara morgondagens utmaningar, för att stärka kompetensen och leverera likvärdig service över hela landskapet. Det är framför allt i kommunerna som människor kommer i kontakt med välfärd och samhällsservice. Det är där barnomsorgen, skolan och äldreomsorgen finns. Och det är till kommunerna som de flesta invånare betalar huvuddelen av sina skatter.

    Samtidigt är många kommuner så små idag att de får allt svårare att garantera sina invånare god välfärd och samhällsservice. I glesbefolkade kommuner med en minskande befolkning är det ofta svårt att rekrytera medarbetare och chefer med rätt kompetens. Vi behöver arbeta för bevarandet av professionellt humankapital med stabil kunskap inom de olika områdena som grund för social trygghet. Ett tydligt exempel är saknaden av skolpsykologer. Det har blivit oerhört svårt att rekrytera speciell kompetens i små organisationer. Man vill jobba med kunniga kollegor. Då är man också mindre sårbar som organisation. Vi riskerar att försämra kommunernas service till sina invånare. Vi har också den demografiska utvecklingen där allt fler äldre förstärker den nuvarande kommunstrukturens problem. Behovet av insatser inom äldreomsorgen som nu kommer att öka kraftigt under flera decennier. Till följd av ett minskande skatteunderlag så kommer många kommuner att få det svårt att få resurserna att räcka till. Vi ser redan nu att det finns flera sådana exempel. Självklart ska det inte spela någon roll hur stor den kommun man bor i är för möjligheten att ta del av den gemensamma välfärden. Görs inget nu riskerar, enligt oss, en likvärdighet i den samhällsservice vi har. Vi är oroliga att samhällsservicen urholkas.

    Herr talman! Socialdemokraterna vill garantera ett Åland där alla medborgare - i skolan, i äldreomsorgen och i samhället - behandlas lika var de än bor. Det här är vår politiska linje och utgångspunkt. Fokus för förändringsarbetet har varit invånarnas behov och rättigheter, möjligheter till ekonomisk och social hållbarhet på lång sikt men också bättre möjligheter att utveckla Åland som helhet också vad gäller näringslivsutvecklingen, inflyttningen, god planering och likvärdig service. Vi har lyssnat på medborgarna och kan konstatera att slutsatsen av ÅSUB:s senaste enkätstudie visar att ålänningarna vill ha en ny kommunstruktur, eller de vill åtminstone se en förändring.

    Kommunerna ställs nu inför ny lagstiftning och strängare krav. För att nämna några har vi FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, vi har FN-deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor och vi har också kommande nya sociallagar. 

    Åland består idag av 16 kommuner och många av dem har svårt att klara sig ekonomiskt utan ett kraftigt stödande av landskapsandelssystemet. Också ekonomin är ett av de centrala argumenten till en kommunsammanslagning. Flera kommuner står idag inför finansiella utmaningar och det är sårbart att relativt små förändringar kan påverka den kommunala välfärden. Det här är ett problem som ökar år för år. Därför startade redan regeringen Gunell ett stort reformarbete med kommunernas socialtjänst eller som ni känner till, KST. Ett arbete där man kan garantera en god service för alla på Åland, var man än bor, inom de smala sociala sektorerna. En kommunsammanslagning ska här hjälpa till att utöka den servicen så att vi även kan gå till äldreomsorg, barnomsorg och skola.

    Herr talman! Demokrati är ett annat skäl till varför kommunerna behöver bli färre. Antalet politiker minskar och avståndet mellan invånarna och politikerna minskar. Förslaget med fem kommuner innebär att fler invånare än idag avståndsmässigt hamnar längre ifrån där de kommunala besluten fattas. Det ställs högre krav på de nya kommunerna att värna insyn och delaktighet på ett strukturerat sätt. Bäste-broder-politiken försvinner.

    Debatten om hur vi ska finansiera framtidens välfärd får inte stanna endast vid en skatte- eller innehållsfråga. Vi måste också vara beredda att göra strukturförändringar som förbättrar möjligheterna att finansiera ökade behov men också en bra skattebas.

    Att Åland nu står inför stora utmaningar med att försörja en större andel av våra äldre råder det ingen tvekan om. Ofta diskuterar man den här situationen, hur det ska få effekter på vården och omsorgen men också inom arbetsmarknaden och ekonomin.

    Det går inte längre att vänta ut politikerna i våra kommuner. Vi har väntat. Det tar alldeles för lång tid att på frivillig väg gå samman med andra för att bli större och starkare. Det här har vi sett många exempel på. Det är därför regeringen Sjögren nu måste starta det här utvecklingsarbetet och har nu med ett kraftfullt initiativ gått in för en genomgripande kommunreform.

    Det glöms ofta bort att det också kommer att medföra påfrestningar för kommunernas service och verksamheter. Inte bara skola, äldreomsorg och annan service kommer att diskuteras. Men det är kommunerna som ska diskutera hur servicen ska förbättras och hur den ska verkställas.

    Talman! Åland behöver ekonomiskt bärkraftiga kommuner i framtiden så att vi har en stabil bas att stå på.

    Självfallet vill alla medborgare att kommunerna ska klara sina åtaganden i framtiden. Även den demografiska utvecklingen gör att kommunerna pressas genom att många kompetenta medarbetare går i pension samtidigt som behovet av mer omsorg ökar. Dock är en sammanslagning av kommuner en omfattande process som kräver genomgripande utredningar och också förhandlingar och diskussioner. I dag har kommunerna väldigt skilda ekonomiska förutsättningar, vilket är en utmaning i sig. Därtill är också namnfrågan i en ny kommun inte en helt oväsentlig fråga för att kunna behålla identiteten i just det geografiska området.

    Slutligen herr talman! För att slå vakt om en likvärdig välfärd över hela landskapet står vi idag inför ett vägval. Det är viktigt att understryka att om vi vill ha kvar en god skola, omsorg och service i framtiden så behöver vi hantera den här frågan idag och inte i morgon. Tack!

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Jag tänkte bara ställa en fråga som förbryllade mig lite. Ledamot Kemetter nämnde att avståndet mellan medborgare och politiker krymper när man har gått in för fem kommuner i stället för 16, alltså när man har 103 stycken folkvalda i stället för 208 så krymper avståndet från medborgarna till politikerna. Skulle ledamoten Kemetter kunna vidareutveckla den tanken lite, jag förstår den inte helt?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Jag tror att ledamot Pettersson missförstod vad jag sade. Jag kan citera från mitt skrivna anförande ”avståndet hamnar längre” inte krymper utan blir längre mellan kommunpolitikern och invånaren. På det sättet så måsta man arbeta med mera insyn och delaktighet. Man kan inte gå över till grannen som råkar vara politiker för att fixa någonting utan man måste in i systemet och på det sättet ökar demokratin. Det räcker inte att känna rätt människor.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Jag är nog fortfarande lite förbryllad. I min värld så bör det vara en starkare demokrati ju fler som tar del. Den här fixarmentaliteten som nämns lite nu och då, den tror jag är en total myt. Jag tror att engagemanget är många gånger viktigare än det. Man kan se det i valdeltagandet på Åland, där skärgården alltid har varit överlägsen, där landsbygden alltid har varit tvåa och där man i Mariehamn faktiskt inte riktigt bryr sig om det där med politik. Menar ledamot Kemetter att det fenomenet talar för att man ska ha färre kommuner? Då är ju risken väldigt stor att engagemanget krymper precis överallt. Då måste vi fråga oss – har vi lyckats?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Det här är en intressant diskussion. Jag hoppas att vi i lagtinget skulle debattera litet mera, framförallt under den här långa kvällen och eventuellt också på onsdagen.

    Demokratifrågan, det sätter krav på partierna i och med att det blir större enheter och man inte bara går över till grannen och säger att ”hej, jag behöver min väg fixad”. Då måste man gå in och rösta på ett parti som driver frågan, att så och så ska infrastrukturen se ut i vår kommun och sådan och sådan välfärd vill vår kommun ha. Det sätter krav på politikerna och precis som i Mariehamn måste man ha en annan politisk diskussion med ett annat upplägg. Sedan blir det ju inte några stora kommuner. Det blir ändå ganska små kommuner om man ser till ett internationellt perspektiv med invånarantal. Jag tror nog att demokratin ändå kommer att vara mycket nära invånarna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack herr talman! Tack för ett intressant och välstrukturerat anförande av ledamot Kemetter, som både i anförandet och i repliken talade om demokrati, vilket jag också tycker är mycket viktigt.

    Ni talar i anförandet om att ni ska fråga kommuninvånarna. Då blev jag lite fundersam och undrar hur ni har tänkt fråga kommuninvånarna i det här ärendet?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack ltl Stephan Toivonen. Man frågar kommuninvånarna i formen av val. Vi har gått till val med olika frågor och de partier som nu sitter i den här regeringen har alla haft samma mål under flera val och det är att strukturera kommunreformen. Det är därför vi enades kring det här regeringsprogrammet och det är därför som vi också har en majoritet i lagtinget idag. Det är via val man frågar folk.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack herr talman! Tack för det svaret! Jag hade förväntat mig att man skulle fråga efter att man har presenterat ett konkret förslag på fem kommuner - som det nu är fråga om - och inte som tidigare då det har varit en, tre, sju och femton osv.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Det har faktiskt analyserats om det är möjligt att göra ett sådant val. Att ställa en fråga i ett val till ett helt folk, då kan man endast ha en konkret fråga - svar ja eller nej. Ska vi höra till EU/ska vi inte höra till EU? Att ställa en fråga om hur många kommuner man vill ha, om det ska vara fem, två eller sju? Det går inte att göra i samband med ett stort folkval. Då är det fråga om en enkät som vi gjorde och där ÅSUB hade en oerhört stor studie som vi har tagit del av och baserat det här på det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Om huset brinner och någon pekar och säger att ”där är nödutgången” så går jag dit. Om båten sjunker och styrmannen säger att ”där är din livbåt” så går jag dit. Jag ifrågasätter det inte, det är en krissituation. Men vi har ingen krissituation i kommunerna här och nu. Varför har man inte då kunnat följa det som landskapsregeringen själv har skrivit i sitt program, dvs. att man ska ha en rådgivande folkomröstning? Låt även oppositionspartierna vara med och arbeta i en parlamentarisk grupp i stället för som nu med tvång. Vi talar tvångslagstiftning. Vari ligger det demokratiska i en tvångslagstiftning, när vi inte har, som man brukar säga, en ko på isen?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Regeringen Sjögren har ett starkt mandat att skapa förändring. Vi upplever att man i val efter val har fört fram denna önskan och att det också via ÅSUB:s enkät visar att det finns en stark majoritet bakom ett förändringsarbete. Precis som vtm Veronica Thörnroos så springer också jag mot den rätta dörren ifall huset brinner. Och det är sant, huset brinner inte ännu. Men däremot om man vill ha bort ett plåster, så kanske man borde riva bort det snabbt så gör det inte ont så länge. Och när man ska göra stora förändringar så är det kanske bättre att göra det snabbt, när vi alla vet vad vi vill.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack! Jag är faktiskt lite förvånad när socialdemokraterna, som jag har hållit som ett rekorderligt parti, med tvång vill förändra kommunstrukturen. Det är ungefär som om jag skulle gå in och tala om hur grannen ska uppfostra sina barn. Jag förstår faktiskt inte varför man går in för en tvångslagstiftning när det finns tid till en medborgardialog? Att nu börja fara till kommunerna och tala om att ”nu får ni bestämma hur ni vill samordna er service”. Det är ju på gränsen till löjeväckande. Landskapsregeringen har bestämt ”Vi ska bygga ett hus! Det ska se ut så här! Taket ska vara på! Nu får kommunerna vara med och fundera om de vill ha en liten vädringslucka någonstans eller inte”. Hela fundamentet är ju redan färdiglagt. Det finns ju inget utrymme för kommunerna längre att tycka till. Det är inte demokrati!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Jag tycker att det är olyckligt att man använder ordet ”tvång”. Jag ser inte det här som ett tvång. Om man ser på de exempel som vi har följt med i annan lagstiftning, allt från KST till räddningsmyndigheten, så har det visat sig att det är oerhört svårt för kommunerna själva att ta en förändring. Också kommunstyrelserna och politikerna i de här undersökningarna är negativa till sammanslagningar. Men invånarna, de som bor på Åland, är positiva. Och det är väl dem som vi ska arbeta för i första hand, de som vill se en förändring och det är en stor majoritet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack herr talman! Ledamot Kemetter säger att insyn ställer högre krav på de nya kommunerna, att randkommunerna som Eckerö kanske får två ledamöter i nästa fullmäktige. Den nya kommunen måste vara väldigt kreativ för att vi ska få någon information ute i Eckerö.

    Anser ledamot Kemetter att insynen blir bättre för Eckerö kommun i en ny storkommun, med två ledamöter i ett fullmäktige, än vad de har nu?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Då tror jag att ltl Brage Eklund har missförstått mitt resonemang kring demokrati. Vad anser ltl Brage Eklund om Ålands framtid kanske har 15 stolar i det nya fullmäktige? Då kan Ålands framtid driva en politik i den nya stora kommunen som säkert främjar allt från Eckerö till Vårdö.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack! Ltl Sara Kemetter svarar mig med en motfråga i stället. De är en hypotetisk fråga att vi skulle kunna få 15 ledamöter i en ny kommun. Tack om det skulle bli på det viset. Då kanske det skulle bli någon ordning. Frågan är på vilket sätt ltl Sara Kemetter menar att det blir bättre för Eckerö kommun i ett nytt fullmäktige, ur en demokratisk synpunkt med två ledamöter, än vad vi har i dag?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack talman och tack ltl Brage Eklund! Låt mig ta ett exempel från det som kommer att vara den största kommunen, Mariehamn.  Jag tror att vi alla arbetar för vad som är bäst för Mariehamn ur ett socialdemokratiskt, moderat, liberalt, center, obundet, Ålands framtids och Åländsk demokratis perspektiv. Det är inte så att jag som representerar Ytternäs bara ska se till Ytternäs bys förmåner i Mariehamn. Det vore för mig alldeles absurt. Jag hoppas innerligt att man som Eckeröbo ser sig som en del av den nya stora kommunen och inte endast värnar om sin lilla Eckeröby.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Bert Häggblom

    Tack herr talman! Vi har idag fått höra av landskapsregeringen att man genom tvång vill genomföra kommunsammanslagningar och nu fick vi höra från socialdemokraterna, som har den regeringsposten, att det ska ske snabbt. Och nu har ltl Petri Carlsson begärt replik utan att jag har kommit längre, dvs. han är socialdemokrat eftersom han tänker försvara dem. Det står Moderat samling för i kommunstrukturförändringen.

    Man har byggt upp förslaget i meddelandet helt avvikande från den enkät som man gick ut med till allmänheten. Då föreslog man fem kommuner, norra Åland skulle bestå av Geta, Finström, Saltvik, Sund och Vårdö. Nu har man kastat dit Eckerö och Hammarland också. Vad har man för styrka i landskapsregeringen då man kommer med detta och säger att man bygger sitt enkätsvar på 1 700 personer? I och för sig har man i bedömningen på sidan 14 i meddelandet sagt att nja, enkäten är nog litet svag men man håller sig inte ens till den. Nu slår man ihop andra kommuner.

    Södra Åland med Mariehamn, Lemland, Lumparland och Föglö, det är inte alls det ni nu kommer med i förslaget. Och västra Åland skulle vara Eckerö, Hammarland och Jomala. Inte ser ju förslaget ut på det sättet överhuvudtaget. Det var när det skulle vara fyra kommuner. Med sju kommuner var det Eckerö och Hammarland och där skulle Mariehamn och Jomala vara enskilda kommuner. Lemland och Lumparland skulle vara tillsammans och Brändö och Kumlinge samt Geta, Saltvik, Finström, Sund och Vårdö skulle vara tillsammans. Ni håller ju inte det ni säger, att ni skulle göra en demokratisk process. Den finns ju inte.

    Om vi ska hålla oss till den Europeiska, kommunala stadgan som också gäller landskapet Åland, så ska folk säga sin mening. Men det vill man inte. Man kritiserar den finska regeringen för att man genomför reformer men man gör precis på samma sätt i vår egen regering. Man hör inte på någon. Och det är åländsk demokrati!

    Man glömmer bort att Åland har en stark ekonomi. Har ni tänkt på det?  Vi har full sysselsättning. Vad beror det på? Jag har hävdat det förut och jag hävdar det fortsättningsvis. Det beror på att vi har haft de olika kommunerna som har skapat det här, de har skapat bra sysselsättning och sett till att folk i regionerna har haft sysselsättning och man har visat omtanke om varandra. Sedan har det skett kommunstrukturer. Hälso- och sjukvården har sammanslagits och vi har haft gymnasiereformen där vi har slagit ihop. Jag har också sagt att det finns andra möjligheter att göra kommunstrukturindelningar.

    Våra invånare kanske inte vill att deras barn ska gå i en dagvård där man måste köra bakåt i kommunen utan man vill köra framåt. Då kan man ta bort de gränserna så att föräldrarna själva får välja vad man vill ha och sedan ska man ”deala” med kommunen. För här sker ingen förändring, kommungränserna finns ju kvar i det förslag som finns. Servicen för den enskilde blir inte bättre. Sådant behöver man titta på som hur den enskildes situation kan förbättras.

    Och ekonomin. Inte går ju kommunernas ekonomi dåligt. Det är ju landskapets ekonomi, där det är en härdsmälta, som vi har underskott nu. Det är ju där problemet är. Om vi ser den utveckling som har varit så är landskapets utgifter mycket högre än kommunernas. Varför?

    Och landskapsandelarna. Inte är det något fel i det. Det är ju folkets skatter som har betalats in. Det är ett system med landskapsandelar som man delar ut och fördelar regionmässigt. Inte menar väl landskapsregeringen att man ska ta bort landskapsandelarna? Vi vet ju inte med social- och hälsovårdsreformen i Finland vad som händer på Åland. Vad har vi kvar av den kommunala beskattningen? Nog finns det frågetecken.

    Varför får inte folk säga det här i en folkomröstning? Det är intressant att ni vill ha en folkomröstning från regeringens sida. Bussö på Vårdö, de ska få bestämma! Där ska ni ha en folkomröstning. Varför den regionen? Ni skriver ju här, Ängö och Bussö, de ska få folkomrösta vart de vill höra, men inte resten av Åland. Det är ju ingen konsekvens! Järsö och Nåtö ska också få säga sitt. Men där ska det inte vara folkomröstning, där ska det vara någon annan sorts enkät. Så demokratin har man olika sätt att se på. Det är okej om ni gör det. Ni får göra det med er makt och möjligheter till det. Men varför inte ge folk möjligheten att säga sin åsikt?

    Hur blir det bättre ekonomiskt för Åland i framtiden om vi går ihop? Gör en jämförelse med Mariehamn. Är Mariehamn ett bra exempel idag? Det ska vi säkert få höra i repliken från ltl Petri Carlsson om hur bra Mariehamn är. Titta på den utredning som har kommit och som finns i meddelandet. Lånebördan är ganska hög för Mariehamn. Sedan säger man att det är mycket investeringar i kommunerna men de har glömt bort att kommunerna inte måste låna för att investera. Man kan ha andra att bygga byggnader också men det har man inte utnyttjat eftersom man har ändrat landskapsandelarna tidigare med dåvarande finansminister från socialdemokraterna som gick med på de förslagen man kom med. Dela i stället, ge inte till speciella projekt utan att det är upp till kommunerna hur man använder dem. Man gjorde om landskapsandelssystemet mycket effektivt på det sättet och då är det upp till kommunerna att bestämma hur man vill göra.

    Jag hoppas att folk får säga vad man tycker om kommunsammanslagningarna och strukturindelningen. Från landskapsregeringsblockets sida - där tio av 17 är från Mariehamns stad, så förstår jag att de inte vill ha någonting, de tycker att det här förslaget är bra. Tre av sju i landskapsregeringen är också från Mariehamn. Det är ju Mariehamn som styr den här indelningen. Det är ganska intressant eftersom Mariehamn ju får litet till med bra regioner från Nåtö och Järsö.

    Som jag sade tidigare så vill jag inbjuda Centern och Ålands Framtid att vi samlar ihop namn och begär kommunala folkomröstningar ute i kommunerna så får vi se vad folk säger. Då är det upp till fullmäktige. Vill man ha en folkomröstning om det här så är det de olika fullmäktige som får bestämma. Det tycker jag att är det riktiga. Tack.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Ltl Bert Häggblom säger att det här är för att Mariehamnare är i majoritet i landskapsregeringen, att det här är bra för Mariehamn och att det är därför som vi gör det här. Jag undrar varför ltl Bert Häggblom, som är från Mariehamn, är emot det? Varför är det så dåligt? Om ltl Bert Häggblom är från Mariehamn, varför är han då emot det? Det är en fråga som jag skulle vilja ha svar på.

    Det andra är det som han sade från början och som han inledde med och varför jag direkt bad om replik. Det var det här med tvång och att det är så konstigt att vi inför det med tvång. Jag tycker inte alls att det är konstigt att lagtinget stiftar en lag och förändrar kommunindelningen. Vem annan ska ta helhetsgreppet om Åland? Vilket kommunfullmäktige på Åland har till ansvar att bestämma vilken indelning man ska ha på Åland? Vilket kommunfullmäktige?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Herr talman! Den kommunala självstyrelsen innebär att kommunerna själva ska få sköta sitt. Det ska inte komma uppifrån. Jag ber ltl Petri Carlsson att läsa den europeiska stadgan om kommunal självstyrelse så att du skulle förstå varför det är meningen att kommunerna själva ska bestämma.

    Jag har inte sagt att jag är emot en kommunstrukturförändring, men det ska ske på ett demokratiskt sätt och att invånarna får säga sitt om hur man vill ha det i framtiden. Inte att ltl Petri Carlsson, som Mariehamnare, ska bestämma hur Kökarborna ska ha det i framtiden. Du började ditt anförande med hur jag är som Mariehamnare. Jag ser det ur en demokratisk synpunkt, att kommunerna själva ska bestämma och så ska man skapa förutsättningar för det som majoriteten vill.

    Ltl Petri Carlsson, replik

    Tack herr talman! Jag förstår inte hur ltl Bert Häggblom tänker, när en Mariehamnare i opposition har förmågan att se helheten på Åland men inte en Mariehamnare i regeringsblocket. Jag tycker att precis alla här representerar hela Åland och inte bara en kommun. Det hoppas jag också att ltl Bert Häggblom kan inse, att också de som sitter i regeringen kan representera och stå för hela Åland och inte bara enskilda kommuner. Jag tycker tvärtom ibland, att det är enskilda kommuners representanter som står i oppositionstalarstolen. Vi har hört det idag. Blir det bättre för en kommun, svara på det!

    Frågan är vilket kommunfullmäktige som kan ta ansvaret för helheten på Åland? Jag har fortfarande inte fått det svaret. Det är vi som måste ta beslutet om kommunindelningen på hela Åland. Det betyder inte att vi går in och förstör den kommunala självstyrelsen. Snarare stärker vi den kommunala självstyrelsen genom att ge mera verktyg i verktygslådan. Man får mera möjligheter att göra någonting på Åland i den kommunala självstyrelsen.

    Talmannen

    Tiden är ute!

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Hoppas ledamot Carlsson spelar upp det han just sade och analyserar det. Att det är från lagtinget man ska bestämma hur den kommunala indelningen ska göras. Det är här vi har helt diametralt olika syn på det. Det finns och har funnits en morotslag som gör att man kan slå ihop kommuner och ändra struktur om man vill. Det är just det jag är ute efter. Det finns människor som vill ha kommunsammanslagningar. Men vi ska låta invånarna i kommunerna bestämma det utan att vi härifrån ska säga att ”nu ska Hammarland och Eckerö gå ihop med norra Åland, punkt slut!” Varför skulle vi göra det? Varför är vi så bra på det när man är från Mariehamn - som Petri Carlsson?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Ltl Bert Häggblom argumenterar att vi inte för en demokratisk process. För oss socialdemokrater ser det lite annorlunda ut. Vi gick till val med tre kommuner och ett KST. Vi sitter i regeringen efter ett starkt val. Då ville vi ha högstadiedistrikten. De såg vi som den logiska modellen och specialiseringsområdena skulle skötas av omsorgsförbundet. Nu är ju den lagen skriven, då vi satt i den förra regeringen, och så var det upp till kommunerna att hitta ett samarbete. Kommunerna har arbetat ihop en demokratisk process under ltl Runar Karlssons och Harry Janssons ledning, där man anser att kommunernas socialtjänst på norra Åland ska vara ända från Vårdö till Eckerö. När vi gick in för en kommunprocess så var det just det här förslaget vi lade, och har därför lyssnat på kommunerna.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Om jag har förstått det rätt så har inte de här kommunerna blivit tillfrågade om de vill gå ihop i en kommunstrukturindelning. Det är uppifrån som man kommer med de åsikterna. Det har inte på något vis processats ut mot invånarna att det är aktuellt. Det här kom helt plötsligt från ovan. Och så ska man köra denna linje helt kallt från socialdemokraternas sida. Jag påstår att det aldrig kommer att bli bra när man kör med tvång. Det är aldrig bra. Varför inte ge folk möjlighet att säga ja eller nej? Varför är ni så rädda för det?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack herr talman! Socialdemokraterna är inte rädda. Vi är helt övertygade om att Kyrkby är kvar där Kyrkby är även när vi går hem ikväll och att Ytternäs finns kvar och att Vårdö är kvar osv. Det handlar inte om det. Det är onödigt att skrämma upp människor. Det handlar om ett processarbete som redan har satts igång av flera regeringar tidigare. Ett processarbete där vi har insett att något måste ske.

    Det som processarbetet, om KST-arbetet, har resulterat i, har gett oss det här förslaget. Sedan är vi från socialdemokraternas sida inte främmande att diskutera med det åländska folket, nu när det första steget har tagits. Hur ser man på det här? Vad är det smarta? Det var det som vi också lyfte fram i vårt inledningsanförande.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Det som jag inte begriper är varför det måste ske och på vilket sätt det ska ske. Varför kan det inte ske i en demokratisk ordning? Då tror jag det blir bättre. Om någonting accepteras av en majoritet av befolkningen så godkänns det ju och sedan går man vidare. Och varför kan inte landskapet ta över KST, eftersom man nu skjuter upp det? Precis som man gjorde med Ålands hälso- och sjukvård och som man gjorde med gymnasieutbildningen. Det kan ske en kommunstrukturförändring på ett annat sätt än det här som man har tagit utifrån. Det tror jag inte på!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack talman! Tack ledamot Häggblom! Jag börjar med att säga att Ålands näringsliv mår bra, trots att vi har 16 kommuner.

    Ltl Lindholm sade det riktigt bra i sitt anförande att ”det är bättre att laga taket innan det börjar regna in.” Idag skiner solen över många kommuner men om tio år så tror jag att väderprognosen är en helt annan. Jag vill fråga ledamot Häggblom - Om vi inte gör en kommunstruktur idag, vad tror ledamot Häggblom att kommunalskatterna då kommer att vara runt om på Åland med 16 kommuner, med tanke på de utmaningar som finns med demografi och försörjningskvot?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Eftersom jag får svara på det här, eftersom talmannen ändrade sig, så vill jag säga att jag har fullt förtroende för de åländska medborgarna. Jag är inte alls orolig för de predikantfarhågor som man har och många gånger brukar höra hur man ser faror. Jag tror inte på det. Jag förlitar mig på ålänningarna. Jag är inte alls orolig över att ekonomin inte kommer att vara bra. Det är tack vare att vi har haft de här olika kommunerna med en stark ekonomi som vi har haft många småföretagare. Slår man ihop dem så kommer dessa småföretagare ute i skärgården och på landsbygden inte längre att få de uppgifter som man tidigare har fått göra till de små kommunerna. Det försvinner. Glöm inte bort det! Det är också ekonomi och därför är vi starka.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack talman! Jag vill nog ge mitt fulla förtroende till vår utrednings- och statistikbyrå ÅSUB som kommer med rapporter med jämna mellanrum. Fullt förtroende! Det är väldigt intelligenta människor som har räknat fram att 2030 kommer försörjningskvoten att vara 70 procent. Jag tycker att det är märkligt att ingen i oppositionen hickar till kring det överhuvudtaget. Man tittar i nuet och ser att solen lyser, att pannkakorna är goda och att schnitzlarna är goda. Allt är bara frid och fröjd.

    Men ålänningarna är smarta. Liberalerna, socialdemokraterna och moderaterna gick till val på att en kommunstruktur måste ske. Ålänningarna har i enkät efter enkät - och senast i den största enkäten någonsin - svarat att vi vill se en förändring i kommunstrukturen. 70 procent av ålänningarna vill se en förändring!

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Men vilken förändring vill de ha? Läs på sidan 14 i det meddelande som ledamot Holmberg står bakom! Inte kan man dra några slutsatser där. Varför har man frågat om ett annat förslag med kommunindelningar? Det stämmer inte och går överhuvudtaget inte ihop. Visst är ålänningarna smarta. Inte säger jag att ni har fel. Kom ihåg det! Jag har inte sagt att ni har fel. Jag vill bara att den åländska befolkningen ska få säga ja eller nej i olika kommuner. Ni kanske är jättebra och har 70 procents majoritet, inte kan jag säga det. Men jag tycker att den demokratiska processen skulle vara bra där kommuninvånarna skulle få säga sin åsikt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack! Min nyfikenhet gör att jag måste ställa juristen Bert Häggblom en fråga som han praktiserar genom alla dessa tvångslagar, mer eller mindre varje dag, i sitt yrke. Vad ska man kalla all annan lagstiftning om det här är tvångslagstiftning? Då är det en tvångslagstiftning att vi måste ha bilbälte i bilen och att vi har läroplikt i skolan är också tvångslagstiftning. Blir det inte lite av en paradox för en juridiskt utövande person att tala om tvångslagstiftning? När mer eller mindre all normering som vi har i samhället kommer av politiska initiativ, där vi som politiker fångar upp medborgarnas vilja. När man fångar upp medborgarnas vilja så omformar man det sedan i lagförslag.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack! Kommunindelning hör till den europeiska kommunala stadgan. Där står det hur man ska gå tillväga när man vill göra förändringar. Man bör fråga folk genom kommunala omröstningar osv. Varför är man emot det? Sedan kan man lagstifta om alla är med på det. Men varför inte gå ut och fråga befolkningen? Jag förstår inte varför det ska vara så svårt att prata om det. Vi är inte kommunpolitiker när vi står här och beslutar.

    Vicelantrådet Camilla Gunell, replik

    Tack herr talman! Jag tror inte att det kommer att ske av sig självt. Precis som det här ställdes frågan - Vilket fullmäktige skulle anse sig ha mandat att börja sätta igång med en kommunprocess för de andra kommunernas räkning? Det är klart att vi som är folkvalda i Ålands lagting har ett övergripande ansvar för helhetsutvecklingen. Det är absolut så. De kommunpengar som vi har konkurrerar också med pengarna till vården och skolan. Vi ska försörja alla också i morgon. Det interkommunala ledarskapet fungerar inte så att det finns någon som driver den här frågan om inte landskapet Åland och dess politiker vågar ta ansvaret för morgondagens service, också på den kommunala sidan.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Talman! Jag har inte kritiserat att ni har jobbat med den här frågan, jag har kritiserat varför man inte har gått ut och frågat befolkningen. Då är det inte kommunpolitikerna som bestämmer, då är det invånarna som bestämmer hur man vill gå vidare.

    Det påbörjades ett arbete från politiskt håll i Geta, Finström och Sund för en kommunsammanslagning. Låt dem få fortsätta med det. Men det förslaget som finns här i ert meddelande så avviker ju markant från det. Man slår ju sönder det som kanske börjat jobba och gro underifrån.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Nina Fellman, replik

    Tack talman! Jag ska börja med den påstådda folkomröstningen om Järsö och Nåtö och om Bussö och de här områdena. Det står ingenstans i meddelandet att det ska ordnas någon folkomröstning på de områdena. Det står att det ska göras en enkät i samband med kommande kommunindelningslagstiftning.

    Det som jag är lite nyfiken på är hur ledamoten Häggblom tänker att man skulle arrangera folkomröstningar? Idag har vi en möjlighet till rådgivande kommunala folkomröstningar. Skulle man då ordna rådgivande kommunala folkomröstningar i samtliga 16 kommuner om vem de vill gå ihop med? Om ingen skulle vilja ha t.ex. Kökar, hur skulle man göra då?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Om jag har förstått landskapsregeringen rätt så har man kommit med det förslag som ligger på vårt bord över hur man vill ha den framtida kommunstrukturreformen. Då gör man väl en förfrågan till kommunerna på det sättet, för varje kommun som berörs. Kan det vara så svårt att begripa det?

    Minister Nina Fellman, replik

    Det var inte min fråga. Min fråga var vad man ska göra med resultatet? När man har frågat 16 kommuner och en del kanske säger ja och några säger nej och det blir kommuner överlopps. Hur ska man hantera ett resultat från sådana rådgivande kommunala folkomröstningar så att det blir huvud och fötter på det? Avsikten med den här reformen är att man ska komma till en bättre helhet för hela Åland och för invånarna i de åländska kommunerna.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Jag beklagar att kommunministern har den här inställningen och den demokratiska synen på hur medborgarna ska se på det. Jag förstår inte hur man kommer med det här förslaget och vill ha stabilare och mer robusta kommuner och sedan slår man ihop skärgårdskommunerna till två olika. Är de ekonomiskt så robusta? Är det faktiskt sant?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! På frågan varför medborgarna på Bussö skulle tillfrågas och de som bor i Järsö och på Nåtö, men inte andra kommuninvånare, så är svaret ganska enkelt. Det här är områden som idag tillhör en annan kommun. Därav är det ganska logiskt att de särskilt blir tillfrågade. Det är ju så att Järsö och Nåtö hör ihop med den kommun som Lemland kommer att tillhöra och Ängö och Bussö hör ihop med en kommun som kommer att tillhöra norra Åland. Därav frågar vi dem specifikt.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Eftersom det är fråga om att andra kommuner också ska slås ihop så kommer det ju inte heller att vara samma kommunindelning längre. Varför ska man inte fråga dem? Jag förstår inte svårigheten varför man inte kan ha en demokratisk syn på det sättet?

    Vtm Viveka Eriksson, replik

    Talman! Det är en logisk följd av hur gränserna går. I övrigt går förslaget inte ut på att man drar nya gränser i landskapet. Man bara sammanför vissa kommuner med varandra. I det här fallet så går man också in och justerar gränsen. Man kunde lika gärna ha justerat gränsen så att något som hör till Finström skulle höra till den södra kommunen. Det görs inte. Så därför är det logiskt att man frågar just den här befolkningen.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Vi fick höra tidigare av ministern, när meddelandet presenterades, att ”nu ritar vi om kartan på Åland”. Det betyder ju att vi ritar om kartan för alla. Varför kan man inte fråga alla människor då som berörs av den här kommunindelningen och vad de tycker om det och hur man vill ha framtiden?

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Tack herr talman! I sitt anförande plockade ledamoten upp en massa olika kommuner. När jag ställde upp och blev invald i lagtinget så var det för att jag skulle representera hela Åland och inte enskilda kommuner. Min fråga är - Representerar ledamoten hela Åland eller försöker han representera fyra av 17 i en framtida folkomröstning som kanske slutar på det viset? Fyra vill göra en kommunsammanslagning och 13 vill inte. Hur gagnar detta hela Åland?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Herr talman! Jag är invald av Ålands folk med de röster jag har och Obunden samling med de röster vi har. Det är dem jag representerar från denna talarstol.

    Ltl Mikael Staffas, replik

    Okej. Då ska jag vara kort och koncist. Kan vi få ett svar på fråga två? Hur gör vi om det visar sig att alla inte ställer upp och att vi ska låta bli att göra en kommunsammanlagning utan att fyra kommuner väljer att göra det. Hur gagnar det Åland?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Det är det som är finessen med kommunal självstyrelse. Varje kommun ska själv få bestämma hur man vill ha sin framtid. Det ska inte ske uppifrån som ledamot Staffas vill, med tvång.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Herr talman! Jag vill på Centerns vägnar uttrycka respekten för den kommunala självstyrelsen som Obunden samling via ltl Bert Häggblom ger uttryck för. Jag vill också säga att vi från Centern stöder förslaget om en folkomröstning i respektive kommun. Det finns ju någon anledning till att paragraf 35 i nuvarande kommunallag möjliggör en folkomröstning. Vi har tidigare inom Centern fört ett resonemang om huruvida vi skulle gå in för andra alternativ för att efterhöra befolkningens åsikt. Vi funderade på ett medborgarinitiativ vid ett tillfälle faktiskt. Efter noggrant övervägande i lagtingsgruppen och med en förankring i vår styrelse i kväll, så ska vi hjälpa er. Vi ska tillsammans se till att Ålands folk får utöva sin demokratiska rätt.

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack talman! Jag vill tacka vicetalman Thörnroos. Då får vi se vad befolkningen och fullmäktige i de olika kommunerna vill, om man är villig att genomföra en folkomröstning. Då får landskapsregeringen en indikation på om vi är på rätt väg eller inte.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Tack talman! När jag har lyssnat på de tidigare replikskiftena till ltl Bert Häggbloms anförande så får jag en känsla av att det är svårt att ställa en fråga och att landskapsregeringen inte klarar av att formulera en frågeställning som gör att man de facto får reda på vad respektive invånare vill i varje kommun. Jag ser fram emot det kommande gemensamma arbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack talman! Ledamot Häggblom talade om folkomröstning och hoppades på att andra grupperingar skulle vara med. Jag kan säga att vi stöder naturligtvis en folkomröstning.

    Det som jag däremot funderade på var om den behövs i Mariehamn?

    Ltl Bert Häggblom, replik

    Tack herr talman! Nej den behövs inte i Mariehamn. Det är bara de kommuner som kommer att beröras av det här. Landskapsregeringen är ju ett föredöme eftersom de ska fråga Järsö och Nåtö. Sedan kommer de förstås också att fråga Bussö- och Ängöborna förstås. Men Mariehamn berörs inte utan det är de andra kommunerna som berörs av det här. Mariehamn berörs inte!

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack! Då är vi överens där! Gällande den här frågan så är den ju inte svår eftersom landskapsregeringen redan har ett förslag hur kommunerna ska slås ihop, så man behöver inte fråga om man ska slå ihop där eller där. Förslaget ligger som jag ser det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat. Diskussionen avbryts här och fortsätter 26.4.

    Remiss

    5        Förslag till första tilläggsbudget för år 2017

    Landskapsregeringens budgetförslag BF 3/2016-2017

    Ärendet avförs från dagens lista och upptas den 26 april.

    Remiss

    6        Utvärdering av den nya lagen om hemvårdsstöd

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 4/2016-2017

    Ärendet avförs från dagens lista och upptas den 26 april.

    Remiss

    7        Ändring av landskapslag om hembygdsrättsförfaranden

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 5/2016-2017

    Ärendet avförs från dagens lista och upptas den 26 april.

    För kännedom

    8        Godkännande av förordning om sättande i kraft av Minamatakonventionen om kvicksilver

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2016-2017

    Landskapsregeringens yttrande RP 9/2016-2017-s

    Republikens presidents framställning RP 9/2016-2017

    Ärendena upptas till behandling vid nästa plenum.

    9        Godkännande av ändringarna i bilagorna till protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrade av förorening från fartyg

    Landskapsregeringens yttrande RP 8/2016-2017-s

    Republikens presidents framställning RP 8/2016-2017

    Ärendena upptas till behandling vid plenum den 26 april.

    10      Ändring av landskapslagen om miljöskydd

    Landskapsregeringens lagförslag LF 25/2016-2017

    Ärendena upptas till behandling vid plenum den 26 april.

    11      Inga lån till kortrutten

    Ltl Brage Eklunds m.fl. budgetmotion BM 49/2016-2017

    12      Extra anslag för kortrutt

    Ltl Harry Jansson m.fl. budgetmotion BM 50/2016-2017

    13      Fler poliser på fältet

    Ltl Britt Lundbergs m.fl. budgetmotion BM 51/2016-2017

    14      Kommunindelningsutredare stryks

    Ltl Jörgen Petterssons m.fl. budgetmotion BM 52/2016-2017

    15      Reservationsanslag

    Ltl Runar Karlssons m.fl. budgetmotion BM 53/2016-2017

    16      Sänkt anslag för kortrutt i skärgården

    Vtm Veronicas Thörnroos m.fl. budgetmotion BM 54/2016-2017

    Ärendena upptas till behandling i samband med behandlingen av första tilläggsbudget för 2017.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls idag klockan 17.15. Plenum är avslutat.