Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Talman!

För att uppfylla de nya EU direktiven gällande likabehandlingsorgan har landskapsregeringen lagt fram ändringar i landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet.

Landskapsregeringen föreslår flera ändringar i lagen om Ombudsmannamyndigheten. Myndigheten ska tydligare kunna ge information och stöd till personer som utsatts för diskriminering. Skyddet mot diskriminering föreslås också utvidgas så att det omfattar könsidentitet och könsuttryck.

Förslaget innehåller dessutom ändringar i myndighetens rätt att få information och göra inspektioner samt nya regler för hur sekretessbelagda uppgifter får hanteras. Även bestämmelser om samarbete, rapportering och publicering av utlåtanden ses över.

Vidare föreslås förändringar i myndighetens organisation och ledning. Bland annat ändras reglerna för hur myndighetschefen utses och vilka uppgifter chefen har. Ombudsmannanämnden föreslås samtidigt avskaffas.

Dessa ändringar ger ett minimikrav för likabehandlingsorganens oberoende, resurser, tillgänglighet och befogenheter i syfte att säkerställa ett effektivt skydd mot diskriminering och ett bättre genomförande av principen om likabehandling inom Europeiska unionen.

Utskottet konstaterar att direktiven lyfter fram vikten av självständiga och välfungerande likabehandlingsorgan som har tillräckliga resurser och tydliga befogenheter att stöda personer som utsatts för diskriminering. De ska också kunna främja och följa upp att diskrimineringslagstiftningen efterlevs.

Utskottet ser positivt på detta och anser att ett starkare oberoende och tydligare förutsättningar för verksamheten stärker rättssäkerheten och allmänhetens förtroende för myndigheten.

Gällande det stärkta oberoendet lyfter utskottet särskilt att oberoendet är grundläggande för trovärdigheten och effektiviteten för myndigheten. Förtroendet är viktigt för den enskilda då situationer uppstår där man behöver söka stöd för sin sak vid upplevd olikbehandling.

Talman, lagförslaget ger vi att ombudsmannanämnden avskaffas. Utskottet stöder uppfattningen om att myndigheten ska ges bättre förutsättningar att ordna sin organisation och arbetssätt på ett bättre sätt. Nämnden kan absolut vara viktig, särskilt när det gäller kontakten till lokalsamhället. men saknar några konkreta myndighetsuppgifter. Det finns alltså inget som i framtiden hindrar en motsvarighet till nämnd, men detta behöver ej finns i lag.

Utskottet konstaterar att de nya EU-direktiven betonar att likabehandlingsorganens tjänster och information ska vara lättillgängliga för alla. Det ska vara enkelt att kontakta myndigheten och lämna in klagomål, både muntligt, skriftligt och elektroniskt.

Utskottet anser därför att Ålands ombudsmannamyndighet bör fortsätta utveckla sin webbplats. Information om rättigheter, myndighetens uppdrag, kontaktvägar och möjligheten att få stöd bör vara tydlig och lätt att hitta.

Eftersom myndigheten får ett utökat ansvar för information och offentliggörande av rapporter och utlåtanden blir webbplatsen ett ännu viktigare verktyg. En välfungerande webbplats gör det lättare för allmänheten att få kontakt med myndigheten och ökar kännedomen om de rättigheter, stöd- och rådgivningstjänster som myndigheten erbjuder.

Talman! När det gäller de ekonomiska konsekvenserna konstatera. Utskottet att lagförslaget medför vissa förändringar i Ålands ombudsmannamyndighets verksamhet och arbetsuppgifter. Genomförandet av de nya bestämmelserna innebär bland annat utökade krav på rapportering, offentliggörande av information och insamling av uppgifter, vilket kan påverka arbetsmängden inom myndigheten. Samtidigt innehåller lagförslaget förändringar som kan bidra till en mer ändamålsenlig verksamhet och ge myndigheten större möjligheter att själv prioritera och organisera sitt arbete.

Utskottet noterar att ombudsmannamyndigheten redan i dag har ett brett uppdrag och att flera av myndighetens tjänsteinnehavare ansvarar för flera olika uppgiftsområden. Utskottet konstaterar vidare att myndigheten under senare år även har tilldelats nya uppgifter, vilket sammantaget ställer krav på tillräckliga resurser för att myndigheten ska kunna fullgöra sina lagstadgade uppdrag på ett effektivt och rättssäkert sätt.

Mot denna bakgrund delar utskottet landskapsregeringens bedömning att ombudsmannamyndighetens resursbehov bör följas upp noggrant. Utskottet anser att utvecklingen av myndighetens arbetsmängd och resursbehov bör följas upp fortlöpande med beaktande av de uppgifter som ålagts myndigheten och de krav som följer av gällande lagstiftning.

Talman, utskottet föreslår vissa ändringar utöver teknisk natur och språkliga ändringar, det gäller sekretessbestämmelserna i paragraf 20a. Polisen och räddningsmyndigheterna har redan de befogenheter som behövs för att förebygga eller avvärja allvarliga skador. Utskottet anser därför att möjligheten att bryta sekretessen bör begränsas till situationer där det är nödvändigt för att skydda människors liv eller hälsa. Det ger en bättre balans mellan skyddet för privatlivet och behovet av att i undantagsfall lämna ut uppgifter.

Talman! Utskottet stöder lagförslaget i övrigt. Tack!

Tack, talman!

Under remissdebatten pratade vi om begreppen könsidentitet och könsuttryck. Jag undrade då och försökte resonera kring hur man kan bli diskriminerad på grund av könsidentitet, när allt vi upplever och kan se hos en annan individ är könsuttryck.

Jag tycker att det är viktigt att vi förstår lagstiftningen och de beslut vi fattar, även om de baseras på EU-direktiv. Därför undrar jag igen: Har utskottet tagit reda på detta? Hur går det till i praktiken om man blir diskriminerad på grund av könsidentitet? Vilka exempel finns det på detta?

Tack, talman!

Nej, den här frågeställningen är ingenting som har lyfts i utskottet.

Tack, talman!

Tycker inte ledamoten att det är viktigt att vi, om vi ska fatta beslut om nya diskrimineringsgrunder, förstår hur de ska tillämpas i praktiken?

För mig är det väldigt konstigt att vi sitter här i utskottet och diskuterar den här frågan utan att ha tagit reda på hur det ska gå till om någon blir diskriminerad på grund av könsidentitet. Jag tycker att det är märkligt att utskottet inte kan svara på den här frågan. Det är dåligt.

Tack, talman!

Vi tar alla med oss vad som uttrycks i remissdebatten. Om det är Obunden Samlings absoluta vilja att reda ut dessa frågor, borde deras ledamot ha tagit med sig de här direktiven till utskottet för att de skulle kunna behandlas där. Men så är inte fallet.

Talman!

Inledningsvis vill jag säga att detta förorsakar många huvudbry för landskapsregeringen. Det handlar om de ska-krav som kommer från EU-kommissionen om oberoende små myndigheter. Vi har snart så många små myndigheter att det blir svårt att hantera, och lagstiftningen är sådan att det inte går att slå samman dem. Det är en utmaning för det lilla samhället.

Det vi behandlar i dag är att genomföra EU-direktiv om likabehandlingsorgan och att stärka ombudsmannamyndighetens oberoende och verksamhetsförutsättningar. Från Pro Ålands sida tycker vi att detta i grunden är positivt. Ingen ska behöva utsättas för diskriminering utan att ha tillgång till stöd, rådgivning och en myndighet som kan agera självständigt. Därför är det också rimligt att ombudsmannamyndigheten får tydligare uppgifter och bättre möjligheter att bistå enskilda, samt ett starkare skydd för sitt oberoende.

Samtidigt finns det anledning att fundera över några frågeställningar. Vi vet att ombudsmannamyndigheten redan i dag har ett brett uppdrag som omfattar diskrimineringsfrågor, barns rättigheter, patient- och klienträttigheter, konsumentrådgivning och tillsyn av offentlig upphandling. Nu tillkommer ytterligare krav på rapportering, informationsspridning och uppföljning. Vi har i utskottet kunnat konstatera att myndighetens arbetsbörda kommer att öka, och det är mycket viktigt att man noggrant följer upp resurserna. Det är en viktig signal. Lagstiftningen blir inte bättre bara för att vi lägger till fler uppgifter till olika myndigheter. Om resurserna inte följer med riskerar vi att skapa förväntningar som myndigheten inte har möjlighet att uppfylla.

Jag vill också lyfta frågan om ombudsmannanämnden. Utskottet stöder att nämnden avskaffas, eftersom den huvudsakliga uppgiften har varit som rådande funktion och som ett mer formaliserat diskussionsforum. Den har egentligen inte haft någon annan uppgift. Men samtidigt försvinner nu en etablerad kanal för dialog och förankring i samhället. Därför är det viktigt att myndigheterna även framöver aktivt söker kontakt med organisationer, föreningar och andra berörda aktörer.

Det som egentligen skapade mest huvudbry i utskottet rörde paragraf 20a om sekretessbrytande grund, där vi förde ett resonemang både högt och lågt. Till exempel: Vem är räddningstjänsten? Är all blåljuspersonal räddningstjänst? Är den frivilliga brandkåren en del av räddningstjänsten, och omfattas i så fall den frivilliga brandkåren av de sekretessbestämmelser som gäller mellan myndigheter och polis? Hur ska Ålands hälso- och sjukvård agera i dessa frågor när det gäller sekretessbrytande bestämmelser i relation till exempelvis räddningstjänsten? Tack vare utskottssekreterare och lagberedningen från landskapsregeringens sida tycker vi att vi löste detta ganska elegant. Vi får hoppas att lagtinget också omfattar detta.

Med dessa ord vill jag säga att Pro Åland stöder lagförslaget, men understryker vikten av att utvecklingen följs upp noggrant de kommande åren, både vad gäller personella och ekonomiska resurser.

Värderade herr talman, ledamöter!

De föreslagna ändringarna i lagstiftningen om Ålands ombudsmannamyndighet är i allt väsentligt påkallade av Europeiska unionens två nu aktuella direktiv. Vid en första anblick kan dessa direktiv framstå som tekniska regelverk som rör myndigheters organisation och befogenheter. Men i själva verket handlar de om något mycket grundläggande: varje människas rätt att behandlas lika och att få upprättelse när diskriminering förekommer.

För det första stärks likabehandlingsorganets oberoende. Direktiven ställer krav på att berört organ ska kunna utföra sina uppgifter utan otillbörlig påverkan från regeringar, myndigheter och andra aktörer. Ett starkt och självständigt likabehandlingsorgan är en förutsättning för att allmänheten ska kunna känna förtroende för att diskrimineringsärenden behandlas objektivt och rättvist.

För det andra förbättras skyddet för den enskilda människan. Personer som anser sig ha blivit utsatta för diskriminering ska få bättre tillgång till rådgivning, stöd och information om sina rättigheter. Detta sänker tröskeln för att söka hjälp och ökar möjligheterna att faktiskt få sin sak prövad.

För det tredje stärks likabehandlingsorganets möjligheter att utreda diskriminering. Direktiven ger medlemsstaterna tydliga krav på att säkerställa att berörda organ, i vårt fall Ålands ombudsmannamyndighet, ska tillförsäkras tillräckliga befogenheter och resurser för att kunna hjälpa och samla in information, analysera missförhållanden och följa upp klagomål. Därmed ökar sannolikheten för att diskriminering upptäcks och åtgärdas.

För det fjärde förbättras tillgängligheten. Ålands ombudsmannamyndighet ska vara lättare att nå för alla grupper i samhället, inklusive personer med funktionsnedsättning och personer som av olika skäl har svårt att ta del av myndighetsservice. Rätten till likabehandling ska inte vara beroende av var man bor, vilket språk man talar eller vilka resurser man har.

För det femte skapas bättre förutsättningar för ett förebyggande arbete. Direktiven betonar att likabehandlingsorganen inte bara ska reagera när diskriminering redan har skett, utan också bidra med kunskap, utbildning, forskning och rekommendationer för att förebygga diskriminering och främja jämlikhet i samhället.

För det sjätte stärks möjligheten att följa utvecklingen över tid. Gemensamma minimikrav inom hela unionen gör det lättare att jämföra resultat, identifiera brister och sprida goda exempel mellan medlemsstaterna. Därmed skapas en mer enhetlig och högre skyddsnivå inom hela EU.

Herr talman! Den kanske viktigaste konsekvensen av direktiven och deras nu föreslagna införande i vår åländska lagstiftning genom de föreslagna ändringarna av Ålands ombudsmannamyndighet är att principen om allas lika värde får ett starkare praktiskt genomslag. Rättigheter som endast existerar på papper är av begränsat värde. Först när det finns en oberoende institution med tillräckliga resurser och befogenheter kan rättigheterna omsättas i verkligheten.

Genom de bakomliggande två direktiven och deras nu aktuella implementering i vår åländska lagstiftning tar vi ett viktigt steg mot ett samhälle där skyddet mot diskriminering blir mer effektivt, mer tillgängligt och mer rättssäkert. Detta gagnar inte bara de människor som direkt berörs av diskriminering, utan stärker också tilliten till rättsstaten, till de demokratiska institutionerna och till principen att alla människor ska behandlas med samma respekt och värdighet.

Lagförslaget innefattar, förutom övrigt, även ändringar vad gäller myndigheternas interna och externa arbete, samt myndighetens interna organisation och tillsynens oberoende. Det sistnämnda syftar till att skapa en så effektiv och resursmaximerad myndighet.

Herr talman! Det föreslagna lagförslaget implementerar berörda direktiv på ett väl genomtänkt sätt, och de föreslagna bestämmelserna om ombudsmannamyndighetens framtida organisatoriska uppbyggnad, dess tillsynsansvar och arbetsmetoder visar, förutom i övrigt, att lagförslaget eftersträvar en maximering av resultat till priset av minsta möjliga kostnad.

Ytterligare, vad gäller könsidentitet och könsuttryck. Man borde egentligen ha skrivit: Enligt förslaget ska bestämmelsen i ombudsmannalagen om ombudsmannamyndighetens uppgift att motverka och förhindra diskriminering på grund av kön, preciseras så att den inkluderar könsidentitet och könsuttryck. Det handlar nämligen inte om två nya diskrimineringsgrunder, utan om en precisering av en befintlig diskrimineringsgrund, dvs. diskriminering på grund av kön. Tack värderade talman!

Tack, talman!

Tack ledamot Lindbäck. Jag fortsätter med den här frågan, som jag tycker är lite besvärlig. Det handlar om preciseringarna och diskrimineringsgrunderna som ledamoten nämner. Det är verkligen en komplicerad fråga. Jag ställde en fråga till utskottets ordförande: Hur kan man bli diskriminerad på grund av könsidentitet när allt vi upplever handlar om könsuttryck? Jag uppfattade att jag inte fick något svar. Jag vet inte om han fick något svar under debatten.

Är det inte problematiskt att vi antar nya direktiv och implementerar dem utan att själva veta vad vi egentligen beslutar om? Ledamoten är ju en vän av lag och ordning och har länge arbetat med lagstiftning, så är det inte märkligt?

Värderade herr talman!

Vi måste hålla i minnet att det är mycket riktigt att det säkert är väldigt svårt att bedöma om någon har blivit diskriminerad på grund av ens könsidentitet eller ens könsuttryck.

Man måste se helheten. Jag kan hålla med om att det är svårt att i det enskilda fallet bedöma om detta har varit en diskrimineringsorsak, det vill säga att någon har en viss könsidentitet eller ger ett könsuttryck. Men det är ju en annan fråga.

Den övergripande frågan, som gäller all typ av diskriminering, är att man måste kunna leda i bevis på vilken grund man har blivit diskriminerad.

Tack, talman!

Det är precis min tanke. Hur ska man leda det i bevis? Könsuttryck förstår jag och det är väldigt enkelt att förstå. Om jag till exempel går klädd som en kvinna och blir diskriminerad för att jag klär mig i ett kvinnligt, det är ett könsuttryck.

Men min könsidentitet handlar om hur jag känner mig. Jag förstår inte hur man kan bli diskriminerad på grund av könsidentitet. Hur ska det i praktiken gå till när allt man kommunicerar med omvärlden är könsuttryck?

Jag tycker att det är besvärligt när vi har en lagstiftning som vi inte riktigt förstår hur den ska tillämpas. Vi har inte ens en aning om det. Jag har inte hört det resonemanget.

Som sagt, jag förstår hur man kan bli diskriminerad på grund av könsuttryck, men jag förstår inte hur man kan bli diskriminerad på grund av könsidentitet.

Värderade talman!

Jag vill återkomma till det jag nämnde i min tidigare replik. Det gäller samtliga typer av diskriminering. För att kunna påvisa diskriminering måste man kunna leda i bevis vad som har varit diskrimineringsgrunden. Jag kan mycket väl förstå att detta inte är alldeles enkelt, och jag kan tänka mig att det är ytterst få fall där man faktiskt kan bevisa att någon har blivit diskriminerad på grund av sin könsidentitet. Om man inte kan göra det, blir det ingen diskriminering och därmed blir det ingen påföljd.

Tack, talman!

Som sagt, vi håller på att diskutera den här frågan. Jag fokuserar på hur man kan bli diskriminerad på grund av sin könsidentitet. Det är en anmärkningsvärd fråga. Jag har funderat en hel del sedan vi senast diskuterade det här ärendet.

Könsuttryck är relativt enkelt. Om jag klär mig som någon jag inte är, och man upplever mig som man, klär mig som kvinna eller något annat, kan jag ganska lätt leda i bevis att jag blir diskriminerad på grund av mitt könsuttryck.

Men könsidentitet handlar om hur jag känner mig. Jag kan stå här och känna mig som kvinna, men fortfarande bete mig och se ut som en man. Hur ska jag då kunna bli diskriminerad baserat på hur jag känner mig? Hur ska det i praktiken gå till?

Jag tycker att det är lite problematiskt, som ett EU-direktiv, och jag vet att vi behöver implementera det. Jag förstår att en precisering av dessa ord och diskrimineringsgrunder är nödvändig, men vi är ändå lagstiftare, så vi borde ha en uppfattning om hur detta ska gå till. Om vi inte har det, måste vi ändå införliva direktiven. Den här lagstiftningen berör ju Åland, så vi borde kunna resonera om detta och försöka förklara hur det ska gå till.

När jag tänker vidare på det, så är det enda sättet jag har kommit på att om jag skulle berätta för någon att jag är en kvinna, och att detta på något sätt går vidare till min förman, som sedan börjar diskriminera mig för att jag har berättat i förtroende för någon annan. Men då blir det väldigt komplext. Hur ska man döma det och leda i bevis att jag faktiskt har blivit diskriminerad på grund av min könsidentitet?

Det är en väldigt märklig lagstiftning som vi diskuterar här idag och som vi ska anta. Hur ska det gå till? Är det verkligen rättssäkert när vi antar den här typen av lagstiftning som vi inte själva ens förstår? Jag tycker att det är mycket märkligt. Mycket märkligt!

Det var väl det jag ville säga här. Jag vet att ni har haft detta ärende i utskottet och att det har gått ganska snabbt. Det börjar närma sig sommar, och det kanske är en orsak till varför man inte har lyft upp den här frågan och funderat vidare på den. Men jag tycker att det är tråkigt. Tack!

Värderade herr talman!

Låt oss tänka oss ett exempel. Om en kvinna anser sig ha blivit diskriminerad när hon har sökt ett arbete och menar att orsaken till att hon inte fick jobbet var just att hon är kvinna, så handlar det om en diskrimineringsgrund. Det kan dock vara mycket svårt att bevisa att det verkligen var så. Det finns säkert olika faktorer som kan påverka bedömningen vid en prövning, och det kan vara utmanande att fastställa att det var just den omständigheten – att den sökande var en kvinna – som låg bakom beslutet. Precis som ledamoten Wikström nämner, är det också viktigt att beakta frågor kring könsidentitet i detta sammanhang.

Tack, herr talman!

Det är förståeligt att det kan vara svårt med diskrimineringslagstiftningen som den ser ut idag. Den baseras på hur man ser ut eller på något man har gjort eller sagt.

Men här handlar det om hur man känner sig, vilket gör det komplicerat. Jag ser ut som en man, men jag identifierar mig som kvinna. Hur ska jag då kunna bevisa att jag har blivit diskriminerad på grund av min könsidentitet? Det känns väldigt oklart. Jag förstår inte alls hur man har tänkt när man har utformat den här lagstiftningen. Det borde ha räckt med att ta hänsyn till könsuttryck.

Jag tycker att det börjar bli ganska många nya begrepp som är diffusa och svåra att hantera i lagstiftningen. Det gör situationen ännu mer komplicerad. Det är en beklaglig utveckling.

Värderade herr talman!

Vi måste se på helheten av den här bevisföringen och komma fram till hur vi kan avgöra om det handlar om diskriminering eller inte. Visst kan det rent teoretiskt finnas fall där en person söker en tjänst och i det sammanhanget berättar att han har en avvikande könsidentitet. Om personen sedan inte får jobbet, kan personen försöka bevisa att detta var grunden för diskrimineringen. Det är väl ändå det som är kärnan i frågan. Jag kan mycket väl hålla med om att det är svårare att leda i bevis att detta var en orsak till diskrimineringen.

Det handlar om moraliska frågor och hur vi beter oss. En klassisk diskussion i det här sammanhanget är toalettfrågan. Vi har två olika typer av toaletter, en för herrar och en för kvinnor. Om jag identifierar mig som kvinna, men uppenbarligen är man, och går in på kvinnornas toalett, så då kan jag bli bortföst därifrån av min arbetsgivare. Har jag då blivit diskriminerad?

Jag tycker att det är intressant och ganska svårt att svara på dessa frågor. Men jag har ju blivit diskriminerad då på grund av min könsidentitet. Om jag känner att jag är en kvinna men blir bortvisad, då borde jag kunna anmäla detta till diskrimineringsombudsmannen och säga att jag har blivit diskriminerad på grund av min könsidentitet. Eller?

Tack, talman!

När det gäller diskriminering på grund av kön, könsidentitet och könsuttryck är detta något som faktiskt fastställs i finsk lag, specifikt i lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män. Denna lag är en separat lag som fokuserar på just denna typ av jämställdhet.

Utöver detta har vi även en annan lag som syftar till att förhindra diskriminering baserat på ålder, ursprung, språk och så vidare. Jag undrar, kan man verkligen gå vidare med ledamoten Wikströms argumentation? Det är ofta svårt att avgöra när någon har blivit diskriminerad på grund av ålder.

Alla typer av diskrimineringsfrågor är problematiska och svåra. Men det betyder inte att vi ska strunta i diskrimineringsgrunder som gäller kön eller könsuttryck, bara för att de kan vara svåra att avgöra. Det är viktigt att vi tar alla former av diskriminering på allvar, oavsett svårigheterna i att identifiera dem.

Tack, talman!

Visst, det stämmer att det kan vara svårt att avgöra många olika diskrimineringsgrunder. De flesta diskrimineringsgrunder, eller åtminstone de som jag känner till, baseras på våra sinnesintryck och hur vi upplever andra människor. Det är på grund av detta som man kan bli diskriminerad, oavsett om det handlar om ålder, funktionsnedsättning eller kön.

Kön är en aspekt som kan upplevas som lite vag i dagens samhälle. När vi pratar om könsuttryck handlar det om hur man ser ut, medan könsidentitet är något helt annat. Det handlar om hur du känner dig själv inombords, så som jag förstår begreppen. Men dessa begrepp är också ganska vaga när man försöker reda ut deras definitioner.

Hur definieras de olika begreppen? Det är inte som att man frågar "Hur definieras ålder?" – det är ganska lätt att ta reda på. Däremot finns det många olika definitioner av kön, vilket skapar förvirring. Det är ett problem.

Tack, talman!

Man kan exemplifiera detta med en situation där en person på en arbetsplats önskar att bli benämnd som "hen", men personen blir diskriminerad och trakasserad av sina arbetskollegor. Det är en tydlig form av diskriminering.

Vidare finns det en tydlig kritik mot att utskottet inte har lyft fram den här frågan. Jag kan bara konstatera att utskottet kommer inte självmant att bedriva Wikströms identitetspolitik.

Jag vill också tydligt säga att ingen har nekats en diskussionspunkt. Ingen i utskottet har nekats ett hörande för att klargöra dessa frågor. Om de obundna som hade velat reda ut dessa frågor så hade dörren varit vidöppen i utskottet, men det har inte hänt.

Tack, talman!

Jag förstår inte varför man måste bli så arg över dessa frågor och bli upprörd. Det är helt uppenbart att man inte har funderat tillräckligt mycket på dessa frågor i utskottet. Det är en brist i hela utskottet, så som jag ser det, inklusive ordföranden själv.

Att det skulle vara löjligt att påstå att vi har en vag lagstiftning med vaga begrepp som vi implementerar baserat på EU-direktiv, är det konstigt att jag kritiserar det?

Jag säger inte att vi inte ska göra något. Människor ska inte bli diskriminerade. Men då måste vi kunna diskutera de praktiska omständigheterna som ombudsmannamyndigheten kommer att stå inför. De kommer att ha svårt med detta, givetvis, eftersom begreppen är vaga och det är väldigt svårt att veta hur man ska implementera dem. Det är vår plikt att diskutera detta. Jag tycker att ledamoten beter sig onödigt, men man börjar bli van.

Tack, talman!

År 2015 togs dessa begrepp med i lagstiftningen i Finland, och nu uppdaterar vi en ombudsmannamyndighetslag på Åland. Jag undrar om ledamoten Wikström verkligen anser att åländska individer inte ska ha samma rättigheter som övriga finska medborgare, enbart på grund av ett ord?

Det är viktigt att påpeka att Ålands lagting, landskapsregeringen eller någon annan här i vår förvaltning inte har uppfunnit dessa begrepp. När vi nu uppdaterar lagstiftningen är det rimligt att vi också inkluderar aspekter som har varit en del av andra finländares rättigheter sedan 2015.

Tack, talman!

Jag har inte lagt något förslag om att den här lagstiftningen ska förkastas, men jag tycker att det är vår skyldighet att veta vad vi fattar beslut om. Fast det har funnits med sedan tidigare, så tror jag att många i vårt samhälle har missat dessa begrepp. De har implementerats successivt, och man pratar om dem, men man tänker kanske inte så mycket på dem förrän något faktiskt händer, något som påverkar ens liv eller någon annans liv. Det är först då man börjar fundera på vad som händer i samhället.

Så har det varit för min del i alla fall. Det har säkert varit så sedan 2015, som ledamoten säger. Vad hindrar det? Nu ska vi implementera och precisera diskrimineringsgrunderna i ombudsmannens diskrimineringsgrunder, vad de ska göra och hur man kan bli diskriminerad på Åland. Det får praktiska konsekvenser, och vi borde diskutera dem. Det handlar inte bara om hur mycket pengar ombudsmannens myndighet ska ha eller ombudsmannanämnden, utan faktiskt om de nya diskrimineringsgrunder och precisera dem som ledamoten Lindbäck var inne på.

Tack för det. Jag har, med all respekt, väldigt svårt att förstå hur just de här två orden i en lagstiftning som handlar om hur vår ombudsmannamyndighet ska kunna hjälpa personer på Åland på ett rättssäkert sätt, överhuvudtaget har något med den här lagstiftningen att göra.

Det är inte så att vi har uppfunnit det här själva eller försöker göra något nytt; det är något som har funnits sedan 2015 i en annan lagstiftning där vi inte har egen behörighet.

Hur påverkar det här ledamoten Wikström så otroligt negativt att han måste stå i talarstolen och lyfta den här frågan? Egentligen är det inte ens en fråga. Jag tror inte att det här kommer att påverka varken ledamoten Wikströms liv eller hans sommarlov på ett särskilt allvarligt sätt.

Tack, talman!

Nej, det kommer troligtvis inte att påverka mitt eget liv på ett anmärkningsvärt sätt. Men jag är inte bara här för mig själv, ledamoten Eckerman.

När vi tar fram ny lagstiftning försöker jag att vi ska förstå vad våra beslut får för konsekvenser för samhället och speciellt när vi börjar använda relativt nya ord som uppenbarligen ingen förstår när vi diskuterar dem i debatten.
Dessa ord kan vi inte definiera eller särskilja från varandra. Ändå fattar vi beslut som blir lag. Vi förstår inte vilka konsekvenser det får. Vi vet inte hur man kan bli diskriminerad på grund av könsidentitet, och så blir man kallade löjlig när man talar om dessa saker. Det är väldigt märkligt.

Talman, lagting och åhörare!

Jag hade egentligen inte tänkt hålla ett anförande, eftersom viceordförande Listherby på ett mycket bra sätt har förklarat utskottets betänkande och att vi dessutom är eniga i det. Men efter ledamoten Wikströms replikskifte och anförande kände jag att jag ändå måste komma upp och bidra med lite klarhet kring hans okunskap.

I samband med behandlingen har det också förts diskussioner om att lagförslaget uttryckligen nämner kön, könsidentitet och könsuttryck. Jag vill därför påminna om att detta inte är någon ny eller särpräglad åländsk konstruktion. Formuleringarna följer den terminologi som sedan länge använts i den finländska jämställdhetslagstiftningen, vilken genom vår egen landskapslagstiftning är tillämplig även på Åland.

Det handlar alltså om att säkerställa att den åländska lagstiftningen är förenlig med den rättsutveckling och de rättigheter som redan gäller inom vårt rättssystem. Fokus i lagförslaget är inte att skapa nya motsättningar, utan att säkerställa att alla människor omfattas av samma skydd mot diskriminering.

Gällande frågan om könsidentitet som ledamot Wikström ställde, kan han få svar i detaljmotiveringen, där det framgår att ändringarna är avsedda att hindra diskriminering, särskilt mot personer i könsminoritet, till exempel transpersoner. Här kopplas alltså motivet tydligt till skydd mot diskriminering på grund av könsidentitet och könsuttryck.

När jag förklarar detta för mina elever, och jag slutade arbeta som lärare för tre år sedan, brukar jag använda två exempel. Det ena handlar om den mest kompetenta personen på en arbetsplats. Hen är en transperson och är mest lämpad för jobbet. I en bisats nämner han att han tidigare var kvinna och får inte jobbet. I det fallet skulle det vara möjligt att använda sig av den här lagstiftningen.

Detta gäller även ett barn i skolan som heter Pelle, han går klädd som en pojke. Han skulle vilja ändra sina personuppgifter i skolan till att heta Lina. Skolan accepterar inte detta, och på grund av det kan han eller hans föräldrar, beroende på hans ålder, använda sig av samma lagstiftning.

Jag hoppas att dessa två exempel är tillräckligt bra för att även Wikström ska förstå motiven till lagstiftningen. Tack!

Tack, talman!

Det handlar om hur man särskiljer könsidentitet från könsuttryck. I det första exemplet som ledamoten lyfter fram är det ganska svårt att leda i bevis, precis som vi har diskuterat här. Hur ska man kunna påstå att man blir diskriminerad på grund av detta om det handlar om en transperson? Det kan säkert finnas könsuttryck som man identifierar, och som man säger är just könsuttryck.

Personligen anser jag att det bör räcka med könsuttryck. Det är mer klart definierat när man ser på definitionerna. Vad handlar det om? Könsidentitet är väldigt vagt beskrivet i definitionerna av vad ordet betyder, vilket innebär att det också får följdverkningar när man ska leda i bevis att man har blivit diskriminerad.

I det andra exemplet handlar det uttryckligen om könsuttryck och inte om könsidentitet, och inte om den frågeställning som jag försöker diskutera utan att bli förlöjligad.

Talman!

Det betyder alltså att du tycker att vi ska ha en annan lagstiftning än den finska lagstiftningen. Vi ska gå en annan väg så att det finns en diskrepans mellan de här två.

Tack, talman!

Det här lagförslaget är baserat på ett EU-direktiv. Det är ett exempel på när EU har bestämt hur vi ska hantera frågor här på Åland. Vi har inte något val; vi behöver anta den här lagstiftningen. Jag förstår det.

Men om man hade funderat lite mer när man tog det här direktivet, tror jag att det borde gå att få en tydligare lagstiftning med färre otydligheter. Jag ser också detta som ett exempel på hur EU, när de kommer in på det sociala området, reglerar frågor på ett lite bakvänt sätt. Jag är inte särskilt förtjust i det.

Jag har inte motsatt mig det här lagförslaget, som är baserat på ett EU-direktiv, vi ska anta det. Jag tycker dock att det är bra att vi har haft en debatt om dessa frågor. Vi, lagtingsledamöter, men också samhället i övrigt, behöver hänga med i den rättsliga utvecklingen som sker i Bryssel.

Tack, talman!

För min del litar jag på Finlands EU:s och Ålands expertkunskaper, än på Wikströms kompetens.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

Föreläggs förslaget till landskapslag om upphävande av vissa bestämmelser i landskapslagen om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om Ålands ombudsmannamyndighet för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om jämställdhet mellan kvinnor och män för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.