Andra behandling

I andra behandlingen kan lagtinget antingen anta lagförslaget sådant det godkänts i första behandlingen eller förkasta det. Först tillåts diskussion om ärendet i dess helhet. Efter det föreläggs lagförslaget för beslut i andra behandling. Slutligen föreläggs betänkandets motiveringar för godkännande i enda behandling. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt. Diskussion.

Tack, talman! Jag tänker läsa upp några väl valda ord här från en annan politiker som uttalade sig i den här salen för ett tag sedan.

"För något år sedan valde sittande landskapsregering att först ge ett förslag om att slopa sjukdomskostnadsavdraget helt och hållet. Efter påtryckningar från samhället i stort och också från oppositionen och lagtinget så valde man att komma med ett förslag som kan kallas för ett försämrat sjukdomskostnadsavdrag. Där satte man inkomstgränsen ganska lågt, 15 000 euro per år i total inkomst, som gräns för när man kan söka ett fullt sjukdomskostnadsavdrag. I samband med detta så gavs ett löfte, som vi uppfattade det, från socialministern om att i stället för det här försämrade sjukdomskostnadsavdraget så skulle man komma med någonting nytt, osäkert vad och oklart vad. Men stöd för att personer i en svag ställning i samhället och med låga inkomster kunde få ett stöd, i stället för det här avdraget, som en hjälp för att klara av sin vardag vid sjukdom. Sjukdomar drabbar ju förstås människor i alla inkomstklasser och kostnader som uppstår i samband med det påverkar alla människor oberoende av inkomstklasser. Man har ju vant sig vid ett liv som grundar sig på inkomster som man har satsat till hus och andra saker, vilket ofta betyder att man behöver ha sina inkomster för att klara av vardagen. Påverkan av speciellt allvarlig sjukdom finns för alla människor."

Jag tycker att detta var ganska bra sagt av finansminister Perämaa för tio år sedan då han var lagtingsledamot och motsatte sig den här inkomstgränsen och ville ha ett fullt sjukdomskostnadsavdrag.

Jag och ledamot Mogens Lindén har vid flera tillfällen påtalat att det mest är teater i den här salen. Jag blir bara mer och mer fast i den uppfattningen. Det är så ovärdigt. Tack för ordet!

Talman! Bästa lagting och övriga åhörare. Det håller väl på att gå så att säcken knyts ihop. Majoriteten bestämmer att man tar drygt 1 miljon skatt extra från medborgarna och man sitter tyst och håller med.

Vi har plenum på plenum i snabb takt på ett sätt som i varje fall inte är i enlighet med andan i våra regler som styr det här lagtingets arbete.

Jag föreslår att vi bordlägger det här ärendet. Jag tackar för orden!

(Talmannen: bordläggningstiden?)

Till plenum i november när vi sammanträder på nytt.

Tack, talman! Jag ber att få understöda vicetalman Måtar.

Tack, talman! Lagtingskollegor. Att debatten i denna fråga har blivit lång råder det inga tvivel om, men det kokar trots allt ner till att vi behandlar en fråga av stor kaliber och som är betydelsefull för så många personer.

Från oppositionen har vi kritiserat att regeringen inte i tillräcklig utsträckning har lyssnat till de inkomna remissvaren, att man inte förberett kompensatoriska åtgärder och att detta är fel ur ett självstyrelseperspektiv. Vi har kritiserat att detta kommer samtidigt som rikets regering genomför andra försämringar som slår mot samma grupp, att detta kan påverka vårt lokala näringsliv negativt och att man har stressat igenom behandlingen trots att man tog det interna beslutet i regeringen redan för sex månader sedan samt att man inte har genomfört de nödvändiga konsekvensanalyserna. Listan på anledningar till att lagförslaget bör förkastas är lång och talande - men likaså är tondövheten från regeringen talande. Prestigen går för allt.

Varje regering vill genomföra förändring, det är trots det som politik handlar om, att förändra Åland på det sätt som man ser som positivt. Men detta är att gå åt fel håll. Svälj prestigen! Jag är övertygad om att regeringen då kommer att framstå som hedersam i frågan - en regering som vågade stå upp och säga ”det här blev tokigt”.

Men om regeringen inte backar så kommer man redan i början av mandatperioden att minnas regeringen som den som glömde bort den enskilde ålänningens kamp i vardagen - och tro mig, ni kommer att bli påminda om det gång på gång. Inte minst kan vi idag på en av lokaltidningarnas hemsidor läsa att sju av tio ålänningar anser att avdraget inte ska slopas.

Talman! Som tidigare har aviserats så kommer jag att föra min och ledamot Valves reservation till omröstning.

Jag vill en sista gång vädja till mina kollegor att följa den inre rösten som troligen säger att detta bör förkastas. Om du inte följer ditt eget hjärtas röst - hur ska du då kunna stå upp för dina väljare? Tack, talman!

Tack, herr talman! Angående om det här lagförslaget ska förkastas eller ej och kopplat också till ledamoten Kanborgs reservation, så tycker jag inte att debatten från Obunden Samling riktigt mallar den här reservationen. Det har tidigare nämnts. Enligt reservationen så kan man ju tolka det som att man per se inte tycker att sjukdomskostnadsavdraget är så dåligt, utan det är snarare avsaknaden av konsekvensanalys och kompensationsåtgärder som gör att man anser att det ska förkastas. Ingenstans står det i reservationen att det är dåligt och att det är något fel med det.

Vi i majoriteten följer nog våra hjärtan, för vi har ju en annan insikt i vad som är på gång när det handlar om de kompensatoriska åtgärderna. Jag håller helt med tidigare talare här i salen som sade att det är bättre att man lägger in stöd så snabbt som möjligt till dem som behöver det så att det riktas rätt, i stället för ett sådant här avdrag som egentligen slår ganska brett.

Tack, talman! Det hade funnits en möjlighet att behålla det här avdraget och utveckla det i stället för att fullkomligt slopa det. Det skulle ha varit det absolut bästa alternativet. Vi har också från Obunden Samling framfört förslag på hur man kunde hantera en eventuell utveckling av det här avdraget. Men i och med att tondövheten har varit total och avsaknad av kompensatoriska åtgärder i samma veva som vi ska ta ställning till det här, då måste det förkastas. Det finns inga andra alternativ.

Jag håller nog inte med om att tondövheten har varit total. Vi har haft en ganska lång debatt här och vi har lyssnat på vad oppositionen har haft att säga. Det har behandlats.

När åtgärderna är på plats för dem som behöver dem mest så hoppas jag att de kan ersätta den här bördan, vilket jag anser att det här avdraget inte spelar så stor roll. Jag hoppas väl att oppositionen i sin helhet tycker att vår politik i slutändan var ganska bra då när vi träffas den dagen och har den politiken på plats.

Jag tycker att man har dragit den här debatten för långt. Man står och säger att allting är färdigt och allting är klart, men ändå ska man hålla på att slösa samhällsresurser på att ha plenum på plenum på plenum och bordlägga det här ärendet gång på gång på gång. Jag är lite kritisk mot det förfarandet ska jag vara helt ärlig med. Here we are, verktygslådan fungerar uppenbarligen för oppositionen.

Tack, talman! Jag förstår absolut att ledamot Påvals är tveksam och att han också passar på att framföra kritik mot oppositionen. Men precis som han sade så finns det en verktygslåda på plats av en anledning och då står det fritt att nyttja den verktygslådan.

Om, och notera att jag säger om, regeringen kommer att komma med väl övervägda åtgärder i framtiden då är jag personligen villig att stöda dem, men de kommer att nagelfaras och granskas väldigt, väldigt hårt. Vi måste vara säkra på att de slår rätt. Vi är inte beredda att acceptera vilka åtgärder som helst heller.

Tack, herr talman! Som flera gånger har sagts här i talarstolen så är det intressant, för ju längre den här debatten pågår, desto mer information får vi också om vad som händer på den finska sidan. Det senaste är att man tänker frysa centrala pensionsförmåner, frysa index för centrala pensionsförmåner på den finska sidan och däribland indexjusteringar för bostadsbidrag som man tänker frysa för - kan ni gissa? För pensionärerna. Pensionärerna som inte finns med i utskottets betänkande och som man inte har ägnat en tanke åt överhuvudtaget i det här lagförslaget. Deras förmåner ska nu minskas enligt riksregeringen. Vi har alla möjligheter att parera det som drabbar pensionärerna, det kan vi göra här från lagtinget med hjälp av ett moderniserat sjukdomskostnadsavdrag.

Jag hoppas nu, även om det är debattens elfte timme, att majoriteten kan försöka ta det här till sig. Det är ju inte bra det här förslaget.

Sen vill jag också, så att jag inte glömmer, passa på att understöda bordläggning till november, så att man hinner gå igenom det här ordentligt. Det har funnits ganska mycket tid att göra det eftersom debatten har dragit ut så är mycket på tiden, men det har man ju inte gjort.

Ur ett självstyrelseperspektiv så är det här inte heller bra. En åländsk variant av sjukdomskostnadsavdraget är ju självstyrelsepolitik i sin kärna. Det förvånar mig storligen att Centern, som tidigare har försvarat självstyrelsen ofta och mycket, nu väljer att sitta helt tysta och låta det passera förbi. Vi blir mer och mer som Finland för varje dag som går och det är vi som tillåter att det sker.

På tal om att slösa samhällsresurser som det var att prat om här tidigare, det är ju inte riktigt så. Det är ju inte fallet. Det är inte som att vi slösar samhällsresurser för att vi politiker behöver komma hit en extra gång. Det är inte direkt så att vi jobbar ihjäl oss och vi har samma lön helt oavsett. Det här med att slösa samhällsresurser stämmer ju inte överhuvudtaget. Det är ju helt taget ur luften.

Om man tycker att det här ärendet är så pass oviktigt och så lite genomlyst och bra så att vi inte behöver debattera det mera, ja då kan man säga så. Men samhällets resurser för att vi kommer in hit pratar, ja det går lite belysning till lamporna men så mycket mera samhällsresurser slösar vi inte. Det var väl allt, herr talman. Tack så mycket!

Värderade herr talman! Ledamot Wikström. Jag tycker att det verkar lite underligt. Om finska staten har kört sin ekonomi i botten och tvingas till exceptionella sparåtgärder inom olika områden, inklusive sådana som tangerar det här, är det då per automatik något som självstyrelsen som också har en ekonomi som är ganska ansträngd, och att man då via självstyrelsens ekonomi ska kompensera upp det här.

Sjukdomskostnadsavdraget är i färd med att avskaffas och därför lovar jag kompensatoriska åtgärder, men de kommer i sig inte att kunna överstiga det som sjukdomskostnadsavdraget kostar, utan de måste bli effektivare och kanske i sista ändan till och med förmånligare sammantaget när de kommer att träffa rätt. Men det här resonemanget om att när staten (… taltiden slut).

Tack, herr talman! Det är förstås upp till var och en vad man anser. Personligen anser jag att de här åtgärderna som genomförs nu och som riktar sig mot den äldre befolkningen, det är saker som vi kan kompensera här. Vi har ett sjukdomskostnadsavdrag där majoriteten av avdraget riktas just till den äldre befolkningen. Konsekvenserna av att riksregeringen gör de här åtgärderna och att vi gör liknande åtgärder mot den äldre befolkningen, det blir för mycket. Vi står för att det är rätt att göra de här åtgärderna via sjukdomskostnadsavdraget för att kompensera en del av de nedskärningar som görs på de äldre i Finland i dag.

Helt kort. Självstyrelsen har också en väldigt ansträngd ekonomi. Vi har gått in för takbudgetering med mera. Vi försöker nu hitta kompensatoriska åtgärder som ska vara mer effektiva än sjukdomskostnadsavdraget och om möjligt kosta sammantaget mindre. Sjukdomskostnadsavdraget slår ganska väsentligt fel, det träffar inte rätt målgrupper. Det som man håller på med i Helsingfors, i staten och staten som har över 150 miljarder i skulder, men vi har också en ansträngd ekonomi. Vi måste försöka göra det bästa möjliga av de pengar vi har.

Talman! Till den delen är vi överens. Vi gör ingenting med oss själva, vi gör ingenting med förvaltningen, utan det som vi gör är att vi höjer skatten för de äldre, de sjuka och de svaga. Att det här skulle vara missriktat i hög grad, det stämmer inte. Det stämmer ju inte! Vi har statistik, den är klar och vi kan se där vart de här pengarna går. Även om utskottet skrev någonting annat i sitt betänkande så stämmer det inte vad man skriver där, vilket jag var inne på här i den senaste debatten. Vi kan visst räkna ut vart de pengarna går. En minoritet går till stora höginkomsttagare som man säger. En majoritet går till pensionärer som är sjuka. Så är fakta.

Talman! Jag tycker i likhet med ledamoten att landskapsregeringen inte använder verktygen som självstyrelsen ger oss på ett sådant sätt där man sätter ålänningarnas bästa i fokus. Vi vet att det har varit tufft ända sen pandemin. Vi vet att inflationen har varit hög. Och vi vet att när det gäller helhetsbilden av ålänningarna och deras förtjänstmöjligheter så har vi här rätten att vara lite annorlunda på Åland tack vare självstyrelsen. Jag delar som sagt synen att det är tråkigt att landskapsregeringen inte väljer att använda sig av det.

När man för ett resonemang kring ekonomin så blir det lite haltande nu, för det är klart att Finlands ekonomi är körd i botten, det vet vi, men vi ligger faktiskt inte riktigt på samma plan här på Åland. Vi har dyrare levnadskostnader, inte bara pensionärerna utan alla. Jag hade gärna sett ett annat resultat av den här debatten.

Tack, herr talman! Tack för det inlägget. Det är ju precis som ledamoten sade, vi behöver använda självstyrelsen om det ska finnas ett existensberättigande för självstyrelsen. Om vi gör så här som majoriteten håller på med, och tar bort de saker som är unika med Åland, då minskar ju också det folkliga stödet för självstyrelsen. Varför ska vi ha en självstyrelse om vi alltid ska vara precis som i Finland? Det finns ju ingen mening med det. Det är just det här som vi ska använda självstyrelsen till. Majoriteten missar nu den här chansen att göra någonting bra med en reform av sjukdomskostnadsavdraget istället för att bara rakt av slopa det. Som flera talare har varit inne på så bygger slopandet mycket på politisk prestige. Vi är inne på den nivån nu att det här är politisk prestige. Alla och envar vet att det här är ett icke genomarbetat förslag. Det håller inte ihop, argumenten håller inte ihop så man är tyst istället och försöker tiga ihjäl det.

Talman! Jag tycker att debatten har varit lite tudelad från regeringsblocket. Dels så hävdar man att ekonomin är så pass dålig så att vi har inte råd med det här. Det är ett argument som har förts fram. Men å andra sidan har man också sagt att det ska komma kompensatoriska åtgärder som då ska träffa bättre. De kompensatoriska åtgärderna borde ju i rimlighetens namn också medföra en viss kostnad så det är lite svårt att kanske följa. Jag förstår regeringsblockets dilemma med tanke på det enorma motstånd som ålänningarna har mot det här. Jag är den första att beklaga att man nu väljer från regeringsblocket att inte lyssna.

Tack, herr talman! Det är precis som ledamoten sade, vår ekonomi är faktiskt inte riktigt lika dålig som landets ekonomi som helhet. Men även om man vill slopa sjukdomskostnadsavdraget, om man har den viljan att slopa sjukdomskostnadsavdraget, varför är det så bråttom så att det måste göras nu? Den frågan har vi inte fått svar på.

Ta tillbaka det här förslaget! Vill ni slopa sjukdomskostnadsavdraget, så kom tillbaka med ett paket som är genomarbetat där vi har statistiskt underlag och de här åtgärderna klara. Det här är bara politisk prestige nu som vi ser i lagtinget. Det är inte till ålänningarnas väl, det är inte det som är i första rummet som det borde vara. Det är uppenbart.

Ärendet kommer att bordläggs eftersom vicetalman Marcus Måtar, understödd av ledamoten Christian Wikström, har föreslagit att ärendet ska läggas till plenum i november. Jag förstår att det är 4 november 2024 som avses.

Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden?

Jag föreslår att ärendet bordläggs till nästa plenum som hålls senare idag.

Talman! Jag vill understöda ledamot Nina Fellmans förslag om bordläggningstiden till senare i dag.

Omröstning kommer att verkställas om bordläggningstiden.

Omröstningspropositionen ställs så att den som röstar för bordläggning till nästa plenum senare i dag röstar ja; den som röstar för bordläggning till den 4 november röstar nej.

Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.

Omröstning. Talmannen röstar ja. Omröstningen är avslutad.

Omröstningen utföll:
18 ja-röster
8 nej-nya röster
2 ledamöter avstod.

Lagtinget har alltså beslutat att bordlägga ärendet till plenum senare i dag. Alla de som begärt ordet före beslutet om bordläggning fattades har rätt att yttra sig.

Talman! Ledamöter, jag ber om ursäkt att jag hoppade in lite tidigt här. Jag försöker lära mig de här systemen och ju mer jag lär mig desto mer konsternerad blir jag.

Jag har försökt fundera. Hur kan Socialdemokraterna, som står mig ideologiskt nära, agera på en så fragil grund mot ett avdrag som ändå tveklöst gagnar svaga grupper i samhället? Man lägger fram "vi kommer nog att fixa det här. Vi kommer att fixa någon form av stöd, men det kommer någon gång senare."

Ska det vara så i en politisk debatt att man ska ta ställning för någonting som inte föreligger? Vi och alla medborgare vill veta: Vad ersätter man sjukdomskostnadsavdraget med?

Jag tror att ledamot Lindbäck egentligen kom med förklaringen. Inför valet i Finland, så diskuterade den kända ekonomen Sixten Korkman mycket kring statsskuld och att det finns mycket omkring det. Jag behöver inte räkna upp hur statsskulden ser ut i världen och i Europa, men Finland ligger faktiskt under EU-genomsnittet. Det är inte en katastrofal situation för den åländska offentliga ekonomin.

Men det finns en ideologisk valör som man brukar kalla nyliberal, det vill säga allt som kostar ska man försöka reducera. Och har man inte ersättande system så då vet vi inte vad vi tar ställning till.

Det är ingen slump att roten till detta är den här konversationen som skedde i november 2023 mellan finansavdelningens jurist och skattebyrån. Det är det som är bakom det hela. Sedan vet jag inte hur diskussionerna har förelegat i regeringsblocket. Men logiken är att man är alltid lojal, som jag nu har konstaterat flera gånger. Man är alltid lojal med landskapsregeringen om man hör till det blocket. Om jag mot förmodan skulle ha varit kvar i Socialdemokraterna så skulle jag inte ha varit lojal i detta. För det här stöder inte den åländska allmänheten, och alternativet är blaha blaha i det här skedet.

Jag tror precis som många har sagt, att politikerföraktet skulle inte öka utan tvärtom. Med beaktande av ny fakta, som man har fått reda på och som bland annat ledamot Wille Valve har tagit reda på, ökad moms på läkemedel etc. som försämrar för den svagaste gruppen i samhället vilket tveklöst ofta är pensionärer, så om landskapsregeringen skulle återta detta så skulle det öka förtroendet.

Sedan den andra frågan. Ska man hålla på att dra ut på det här och använda de verktyg som man har i verktygslådan? Där är jag också väldigt tveksam. Jag tycker i princip, om vi talar klartext, att det är en typ av filibuster. Vi vet hur röstningen kommer att ske, vare sig det är i november eller december. Regeringsblockets ledamöter röstar med regeringsblocket, så kommer det att vara oberoende. Det är ju inte så att man under den här tiden kommer att fundera ett varv till. Skulle det vara så att man faktiskt skulle fundera och komma fram med förslag hur alternativa stöd skulle se ut, då blir det ju också meningsfullt för regeringsblocket att bordlägga frågan framöver. Den här brådskan är helt obegriplig. Det är bara prestige. Det gör mig väldigt ledsen att inte förnuft och argument spelar någon som helst roll. Det är väldigt sorgligt.

Tack, herr talman! Det är ju bara att beklaga att situationen är som den är.

Det är ju intressant det här med kompensatoriska åtgärder. Det här skatteavdraget träffar ju en mängd olika grupper. Det som jag personligen oroar mig mest för är att landskapet inte funderar på pensionärer som är majoriteten som får det här avdraget. Vi hör inget prat om just pensionärerna och den äldre befolkningen i här inne i salen. Vi hör bara prat om att vi ska ha tillväxtavdrag, vi ska arbetsavdrag och sedan så pratar man om den gruppen av människor som är absolut längst ned. Men majoriteten av dem som nyttjar det här avdraget är pensionärer, den äldre befolkningen. Så jag undrar hur man egentligen ska utforma de här kompensatoriska åtgärderna så att de ska träffa dels pensionärerna men dels också de som har minst i samhället? Hur ska man egentligen göra det här? Går det ens att ersätta det här? Det blir ju någonting annat.

Tack ledamot Wikström. Vi vet ju att man har sagt i debatten att det här gagnar de rika och de som går till privat vård och så vidare. Det här är en gigantisk administration som belastar skattemyndigheten. Vi har fått väldigt lite information kring det här. Som sagt, det här avdraget har förelegat sedan 1949.

Vi hörde att Liberalerna tidigare har haft en annan synpunkt. Socialdemokraterna har haft en annan synpunkt. Vad det är som har gjort att man nu har ändrat och sonika bara vill dra in avdraget, det är för mig oklart.

Tack, herr talman! Det verkar som om majoriteten är ganska säkra på att det kommer att komma någon typ av åtgärder som ska ersätta det här. Man är verkligen bombsäker på det. Det är ju väldigt konstigt att man inte kan presentera ens någon slags antydan om vad det kan handla om. Vi minns i början av debatten, då var det spridda skurar. Socialdemokraterna skulle ha det ena, Liberalerna skulle ha det andra och Centern gick väl med på lite vad som helst. Men vi har inte fått någon konkreti. Och ju längre debatten går, desto mer tystlåten har man blivit. Vad kan det egentligen handlar om för åtgärder? Vi skulle behöva få någon slags vägkost här, så att man inte bara lämnar det så här att det kommer nog någonting. Håller inte ledamoten med? Om man vet vad detta handlar om så borde man väl skrida till aktion och berätta det.

Tack ledamot Wikström. Man vill ju självklart veta, hur ska de kompensatoriska åtgärderna se ut? Det är fullkomligt självklart.

När vi talar om statsskulder så ursäkta att jag nämnde en ekonom vid namn, det hade ingen större betydelse, men den åländska offentliga ekonomin är inte på fallrepet. Det är klart att man måste ha en budget i balans.

Men vad ska man dra in, hur ska man få ökade inkomster? Är de kompensatoriska åtgärderna begränsade till de 980 000 som man så att säga sparar?

Tack, talman! Jag uppskattar verkligen att ledamot Lindén har ett så starkt rättspatos. Även om vi inte har samma värderingar när det gäller främst ekonomisk politik så uppskattar jag mycket mer människor som faktiskt står upp för det som de tror på än människor som är falska och spelar teater.

Ledamoten nämnde filibustrandet här. Jag förstår tveksamheten till filibustrandet. Det är ju så att genom att bordlägga till det plenum som vi avsåg att bordlägga till så hade man kunnat förändra utfallet av det här. Nu valde man att sätta in ett extra plenum 30 minuter senare och då var det ju verkningslöst, men det finns ju ändå en tanke bakom.

Tack för det. Talmannen påminner om att vi ska uttrycka oss värdigt här i salen om våra kollegor.

Varsågod, repliksvar ledamot Lindén.

Tack ledamot Egeland. Skulle filibustrandet leda till att man eventuellt tänker till ett varv och att det skulle finns indikationer på att landskapsregeringspartierna faktiskt skulle fundera på det här, då tycker jag nog att det skulle vara meningsfullt. Men vi ser inga sådana indikationer. Detta kommer man att driva och så är tydligen den politiska logiken. Det skulle vara intressant att ha en sluten omröstning där det inte framgår hur man har röstat och då kanske utfallet skulle bli ett annat, men det kanske man inte kan ha här i lagtinget eller hur?

Tack, talman! Angående reprimanden så vill jag säga att jag nämnde faktiskt ingen speciell ledamot som skulle ha spelat teater eller ha varit falsk. Men det råder ingen tvekan om att så sker från flera håll inom politiken.

Vidare så vill jag prata lite mer om den här ekonomiska aspekten. Man säger här nu att vi behöver göra det här för att spara pengar. Jag kallar det inte för att spara pengar när man höjer skatten, men det är så man säger.

Vidare så säger man att man ska komma med de kompensatoriska åtgärderna. Det blir ju liksom lite av en halvmesyr. För antingen så sparar man pengar eller så kompenserar man, man kan liksom inte göra både och. Det jag ser är att man tar pengar från människor, portionerar ut dem och ger en mer politisk styrning än när man ger människor frihet.

Tack ledamot Egeland. Vi är alla lika frågande. Hur ska man finansiera de kompensatoriska åtgärderna och hur ska de framförallt se ut? Det har antytts olika typer. Jag tror att vi alla är eniga om att stöd som är riktade, väldigt konkreta och koncisa är bättre än avdrag som är ganska komplexa. Men vi vill se dem. Vi vill se hur de ser ut. Det är därför som vi har utskott och det är därför som vi har en procedur för att man ska förutsätta att det kan förändras under resans gång.

Tack, talman! Jag tycker att det är jättetråkigt att min forna partikamrat Mogens Lindén har hamnat i så här dåligt sällskap politiskt. Att hantera ett så här komplext ärende genom att påstå att man har fått för lite information när det inte har funnits annat än information i sju plenum efter varandra, i utskottsarbetet, i betänkanden och i utredningar som har funnits. Ledamoten Lindén upprepar gång på gång att han inte förstår varför man i majoriteten inte ändrar åsikt under debattens gång i stora och viktiga ärenden.

Min fråga är: Anser ledamoten Lindén att det parlamentariska system som vi jobbar efter nu ska avskaffas, att vi ska gå in för någon form av samlingsregering och agera som ett kommunfullmäktige där man röstar enligt eget huvud varje gång? Eller ska vi jobba enligt det här systemet som vi har?

Tack ledamot Fellman. Det är ju så att regeringspartierna har ett regeringsprogram. Oppositionen har inget oppositionsprogram, utan oppositionen består av väldigt olika partier som har olika värderingar. Så är det. I vissa frågor så kanske man har samsyn och i andra icke alls. Så är det.

Parlamentarism bygger väl på att man har diskussioner i plenum. Det bygger väl på tanken ändå att argument kan påverka. Om inte argumenten i plenum kan påverka ett förlopp, då kunde vi ju lägga ner plenum och då kunde partierna bara besluta det sinsemellan och vi skippar de här plenidebatterna, om de inte påverkar. Hela idén med diskussion i alla sammanhang är att vi eventuellt (… taltiden slut).

Av svaret kan jag bara dra slutsatsen; nej, ledamoten Lindén har fortfarande inte förstått hur arbetet i lagtinget fungerar och hur parlamentarismen fungerar och har heller inte viljan att göra det jobb som krävs för att man ska förstå olika lagförslag och läsa betänkanden. I betänkandet går det alldeles tydligt att läsa vilka typer av kompensatoriska åtgärder som är planerade och kommer att presenteras inom kort. Jag kan inte dra någon annan slutsats än att i de viktiga frågorna som nu presenteras så den opposition som Mogens Lindén nu hör till, med Obunden Samling och Moderaterna, driver en bättre socialpolitik och bryr sig mer om människor med lite pengar och utsatthet än något annat parti i Ålands lagting.

Tack ledamot Fellman. Ledamot Fellman anser att man alltid ska vara lojal med partiet och man ska alltid vara lojal med regeringen. I Finland har en ledamot varit mycket kritisk mot hur regeringen agerar i vissa frågor. Det är välkomnar jag och det tycker jag att är bra. Min enkla syn är att man ska kunna ändra åsikt och man ska framförallt kunna köpa tid. Min fråga till ledamot Fellman är: Vad är det som har hänt sedan 2013 och 2015 när de då ledande Socialdemokraterna var emot att ta bort det här avdraget? Vad är det som har hänt? Varför är det nu plötsligt så viktigt?

Tack, talman! Ledamot Lindén var lite inne på politikerförakt och satte avskaffande av sjukdomskostnadsavdraget i det perspektivet och där vill jag spinna vidare. Man kan ju också komma ihåg att vi här från oppositionen lade ett förslag om att avskaffa lagtingsledamöternas reseersättningar. Här får vi ju betalt när vi ska köra på jobb så att säga. Vi har föreslagit att det ska avskaffas men det begravdes förstås i något utskott och kommer säkerligen aldrig att behandlas, om jag får förutspå framtiden. Men här är man snabb och har jätte bråttom att få det här igenom för att få drygt 1 miljon av medborgarna. Men det perspektivet måste man ju anse att är ganska intressant.

Tack ledamot Måtar. Det finns väldigt djupt i oss människor att tänka i termer av vi och dem. Man håller på Djurgården, på Mariehamns FK eller på Pargas Idrottsförening. Man tenderar alltid att se på saker svart eller vitt och vi och dem. I detta fall är det regeringen och oppositionen, de svarta och de vita eller de onda och de goda, om man drar det till sin spets, i stället för att försöka fördjupa och nyansera. Jag är alldeles övertygad om att i regeringens diskussioner så har diskussionen rimligen gått ganska vilt till, om man överhuvudtaget har diskuterat det i de enskilda partierna. Eller är det så att ministrarna bara har beslutat det?

Tack, talman! Sedan var ledamoten Lindén inne på filibustring som det kallas. Det här är ju en sak som man ska komma ihåg att görs av en orsak. Det har alltid gjorts. För mer än 2000 år sedan blev Cato den yngre känd i senaten i Rom för att han sysslade med det här. Han var barnbarnsbarn till den andra Cato som ville förstöra Karthago. Vi gör nu någon form av filibusteråtgärder kanske folk tycker. Det handlar om att om vi lyckas fördröja det här så sparar vi drygt 1 miljon i varje fall ett år åt medborgarna och det är bra timpenning i så fall.

Tack ledamot Måtar. Jag sammanfattar det så här: För övrigt anser jag att sjukdomskostnadsavdraget bör vara kvar ända tills tydliga och entydiga kompensatoriska åtgärder och hur de ska finansieras föreligger.

Tack, talman! Tack ledamot Lindén. Jag gillar ju när du och jag ska diskutera lite ideologiska tankar. Det är ju så att är man vänster så tycker man att ett avdrag är ett bidrag för de rika, helt grundligt i själ och hjärta. Så till skillnad från ledamoten så vill jag faktiskt att det här avdraget ska slopas för att vi ska kunna ge bättre stöd till dem som verkligen behöver det och inte sitta kvar med något gammalt dåligt stöd som inte slår rätt, vilket många har konstaterat. Jag tycker att det här är ganska intressant. Vad är ledamoten Lindéns grundläggande syn på avdrag egentligen?

Tack ledamot Eckerman. Att avdrag generellt alltid utgör ett stöd för de rika tycker jag nog att inte riktigt håller streck. Det finns avdrag som gagnar mest dem som har stora inkomster som t.ex. hushållsavdrag som egentligen är en gottgörelse.

Men vi kan bara se hur skattebyrån har uttalat sig i sitt remissvar. De konstaterade att tandvården kanske är det största problemet och dem på långvarig institutionsvård. Att säga att det här egentligen bara gagnar de rika, det är inte förenligt med hur jag har uppfattat att det här avdraget slår.

Det kanske kommer lite till hela kärnan här. Om ledamoten Lindén minns första behandlingen, den första debatten när höll alla våra anföranden, så var det många som sade att det är nog ingen riktigt som har förstått hur det här avdraget används. Det är väl det som är hela kärnan. Vi har stått här nu i sju dagar, det har gått från högt till lågt och alla möjliga saker. Men fundera ut och räkna på hur det här avdraget verkligen slår på riktigt. Jag tror inte att det är någon som kommer att ifrågasätta det. Jag förstår att ni har åsikter om att det inte finns kompensatoriska åtgärder, men att detta är ett dåligt avdrag, det är överhuvudtaget inte någonting som åtminstone vi här i regeringsblocket funderar på längre.

Tack ledamot Eckerman. I den första debattrundan sade jag; i stället för att helt sonika slopa det här avdraget gör det lite pö om pö.

Vad vi kunde göra redan nu är att exkludera besök, möjligen med undantag hos gynekologin eftersom den är underbemannad för tillfället. FPA har gjort en direkt subvention till den privata sjukvården. Per läkarbesök har understödet från FPA gått från 8 till 30 euro. Det kunde man ändra genast. Nu är det 180 000 men kanske de privata läkarbesöken står för långt mer än hälften. Det vet vi inte.

Tack, talman! Ledamot Lindén var ju själv för det här avdraget när han var med i Socialdemokraterna och fick det presenterat för sig, eller hur? Jag reagerade också på att vi inte har lyssnat på nya saker som har kommit fram. Jag är mycket intresserad av det som bl.a. ledamoten Valve tog fram, förändringarna i Finland osv. Jag har att mig in mycket noggrant i de sakerna.

Tack ledamot Löthman. Ja, inledningsvis innan det hade tagit form så tyckte jag att visst var det bättre med riktade bidrag och att man kunde skippa ett ganska svåradministrerat sjukdomskostnadsavdrag. I den diskussionen så tyckte jag det.

Sen när det inte finns något alternativt förslag och det finns inga kompensatoriska åtgärder så då kommer ju saken i en annan dager. Då tycker jag, vilket jag har sagt från början, att man skulle ändra kriterierna och gå lite pö om pö. Varför denna brådska, ledamot Löthman?

Tack, talman! Tack ledamot Lindén. Det är väl det här som är skillnaden mellan oppositionen och regeringspartierna. Vi litar på de kompensatoriska åtgärderna och tycker att vi har tillräcklig information för att våga ta det här beslutet och därför ändrar vi heller inte åsikt i den här frågan. Det har krävts att man har satt sig in i det som bland annat ledamot Valve tog fram för fakta och vad andra har tagit fram för fakta. Men jag är helt trygg med beslutet.

Tack ledamot Löthman. Jag litar på de kompensatoriska åtgärder som ännu inte i sina detaljer är formulerade. Det tycker jag att är anmärkningsvärt.

Ingalunda kan man ta ställning till någonting som inte finns formulerat som ett förslag. Det har gång på gång sagts, till och med i hela oppositionen, att man kan tänka sig att ta bort sjukdomskostnadsavdraget om det är en del av ett helhetspaket. Men det är det ju inte! Man kan inte säga åt väljarna: "Lita på oss! Vi fixar nog det här." Kanske trycket nu är extremt stort på regeringspartierna att faktiskt komma fram med någonting konkret. Kanske detta är det enda positiva som har fötts ur denna långdragna debatt. Men vi vill se hur åtgärderna ser ut och det har vi inte sett.

Ärendet är bordlagt till ett senare plenum idag.