Enda behandling

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom. Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

Lagtingsledamoten Ingrid Zetterman får först läsa upp klämmen.

Talman! Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Varför föreslog inte landskapsregeringen för lagtinget att fullmakten skulle återtas med säkerställd majoritet och varför underlät landskapsregeringen att vidta risk- och skademinimerande åtgärder, samt på vilket sätt avser landskapsregeringen involvera lagtinget i den fortsatta behandlingen kring skadestånd, räntor och eventuella ytterligare rättegångskostnader?

Talman! Man måste inledningsvis säga att det är mer än anmärkningsvärt att landskapsregeringen inte överhuvudtaget svarar, att inte ens regeringen inför lagtinget, med de demokratiska rättigheter som vi har att ställa spörsmål, bemödar sig att beskriva varför man inte svarar, varken för oss här i lagtinget eller för Ålands folk. Jag är näst intill chockad över att man kan behandla demokratin på det sättet.

Talman! Lagtinget är ingen domstol. Jag vill bara kort beröra någon juridisk fråga och sedan vill jag beröra de politiska frågorna för vilka landskapsregeringen har alla möjligheter att besvara utan att det stör någon domstolsprocess.

Man kan konstatera att det i avtalet för elhybriden fanns en grund för hävande av avtalet, det vill säga att lagtinget inte skulle bevilja medel. Ett sådant beslut är inte fattat. Man måste få ställa sig frågan: Vilka juridiska grunder fanns för ställningstagandet att inte föra ärendet om hävande av fullmakten till lagtinget? Är det såsom ledarskribent Hancock skrev, att man hade någon egen uppfattning om att det här skadeståndet ändå inte skulle bli så stort så att man gjorde en egen politisk bedömning kring saken? Eller fanns det faktiskt någon välavvägd juridisk grund för detsamma?

Därtill vill jag nu diskutera politiken, talman. Det politiska ställningstagande är inte heller klart med anledning av Moderaternas frånvaro i ärendet i sin helhet. I regeringens egna program skriver man så här: "Kommunikation, öppenhet och dialog är centralt, särskilt för projekt som sträcker sig över flera regeringsperioder". Man har inte fört någon dialog med oppositionen. Vad jag kan förstå har man inte fört någon dialog med de kommuner det berör eller med någon annan part, utan landskapsregeringen eller delar av landskapsregeringen fattade det här beslutet själva. Vidare så säger man i programmet: "Landskapsregeringen understryker vikten av att stora infrastrukturella investeringar bör ha en bred parlamentarisk förankring för att trygga en långsiktig samhällsutveckling" Nå, beslutet om att häva avtalet är ju också ett långsiktigt beslut som gäller investeringar, men inte heller i den här frågan har man ju prövat den politiska majoriteten i lagtinget.

Så vad handlar det här om? Handlar det om att vi är skadeglada för att Liberalerna lyfte fram det som majoriteten kritiserade den förra landskapsregeringen för? Nej, det handlar om att landskapsregeringen är politiskt och moraliskt ansvariga för att följa sitt eget regeringsprogram och de politiska löften man har lämnat.

Infrastrukturminister Wikström har återkommande sagt att man behöver ha minst två tredjedelars majoritet, helst total enighet, innan man fattar större beslut. Vad var det för majoritet som hävde avtalet? Vad var det för majoritet som fattade beslutet om att göra det på det sättet som man gjorde? Ingen vet, för det har inte prövats.

I domstolshandlingar kan man läsa att landskapsregeringen hänvisar till valresultatet. Ingen av oss kan veta vad valresultatet grundade sig i. Det kan ju inte ses som en seriös argumentation. Detta till trots så säger regeringen Thörnroos i sitt regeringsprogram: "Mot bakgrund av lagtingets uppmaning att häva upphandlingen av elhybridfärjan samt med beaktande av valresultatet förefaller kortrutten på västra Föglö att inte ha parlamentariskt stöd". Förefaller! Alltså man säger själv att man inte har testat den politiska majoriteten. Och som vi alla vet så är en åtgärdsuppmaning inte ett juridiskt bindande beslut. Som sagt, vad som avgjorde valresultatet kan ingen med säkerhet säga.

Men det som man med säkerhet kan säga är att valresultatet inte innebar en beställning på det här, skadestånd i mångmiljonklassen och ingen som helst utveckling av skärgårdstrafiken.

Tiden har runnit ut för regeringen Thörnroos. Det finns ingen tid för att sätta igång varken tunnel eller Prästösundsbron på ett trovärdigt sätt. Inte heller kommer vi att se en klimatomställning av trafiken. Det är för kort tid kvar. I allra värsta fall så möts i höst av vackra skrivningar i den allmänna motiveringen och, som bekant, inte betyder någonting i praktiken.

Bästa landskapsregering, makt ger inte rätt.

Tack, talman! Jag tänker för ordningens skull, bara för protokollet, meddela att ett svar på spörsmålet inte har getts. Av det skälet att man konstaterar att spörsmålet i allt väsentligt rör en pågående rättsprocess vars avgörande i första instans av den 16 juni som är bäst är föremål för omfattande analys.

Vid behov så kommer lantrådet att ge en upplysning till lagtinget om det skulle bedömas nödvändigt. I det här skedet så har det inte bedömts nödvändigt, utan processen har sin juridiska gång, vilket kan vara klokt att respektera från allas sidor. Det är skälet till att något svar inte har getts.

Talman! Det är rart av gruppordförande Pettersson att skydda sin centerledda regering. Jag tycker nog att en ledamot av landskapsregeringen hade kunna ge det där svaret. Och som ledamoten konstaterade så berörde mina frågeställningar till en liten, liten del det juridiska. Det övergripande är det politiska. Det kan inte störa en rättsprocess att man beskriver på vilket sätt eller försvarar och förklarar hur man har kört över lagtinget i den här frågan.

Tack, talman! Det finns nog skäl att hålla skillnad på det politiska och det juridiska. Skälet till att landskapsregeringen i sin helhet inte är på plats beror på besök av Ålandsministern som är här med anledning av den pågående revisionen. Det finns också andra saker som man måste hantera. När det handlar om denna rättegång så bör man nog hålla koll på maktfördelningen och se till att juridiken sköter det juridiska och politiken sköter det politiska. Det svaret tror jag att kan räcka till för ögonblicket.

Talman! Det finns bara en landskapsregering och framför oss sitter en minister från Ålands landskapsregering. Denne hade mycket väl kunnat svara på det som nu gruppledare Jörgen Pettersson försökte släta över. Mycket väl! Vi förstår förstås att det är en pågående rättsprocess, men allt handlar inte om juridik. Det finns också en politisk dimension. Domstolarna sköter juridiken, men det är i den här salen vi sköter politiken!

Talman! Det finns många hål att stoppa våra skattepengar i, det finns det alltid. Trots att vi på Åland har en fantastisk välfärd så finns det saker som vi behöver göra bättre, inom skolan, inom barnomsorgen, inom socialvård, hälso- och sjukvård och för att hjälpa till när el-, bränsle och matpriser skenar.

Vi vet inte ännu vilken slutnotan blir för den väg som landskapsregeringen har valt, att utan tillräcklig grund häva avtalet om elhybriden och sedan överklaga tingsrättens dom. Det är miljoner som vi alla skattebetalare betalar för luft. För ingenting. Vilken slutsumma än blir så har vi inte fått någonting för pengarna. Det är bokstavligen och bildligen pengar som rinner ut i havet.

När den förra regeringen inledde sitt arbete var, målet, vilket stakades ut i regeringsprogrammet, att fullfölja det som tidigare regeringar hade stakat ut, att inleda en strukturomvandling av skärgårdstrafiken som både skulle spara pengar, miljö och klimat genom att bygga bort långa färjpass. Projekten östra och västra Föglö, med en bro från Gripö till fasta Föglö, skulle möjliggöra att trafikera med en elhybridfärja och det skulle ske genom en så kallad totalentreprenad. Kanske var det naivt att tro att denna långsiktiga plan skulle hålla över följande val, men så trodde vi, att arbetet som hade gjorts av tidigare regeringar och tidigare infrastrukturminister var på allvar.

Det visade sig kanske något oväntat för bland annat Åländsk Center, som ofta utreder saker för husfridens skull utan en intention att kanske fullfölja alla utredningar, att dåvarande infrastrukturminister Mika Nordberg var en riktigt "doer" som tillsammans med avdelningen drev projektet framåt med väldig fart. När upphandlingarna inleddes var vi ungefär halvvägs in i mandatperioden och fortfarande var det ganska lugnt i oppositionsbänken. Ju närmare val vi kom desto mer högljudd och mer populistiska blev protesterna som det alltid blir med infrastrukturprojekt. När vi kom till månaderna före valet så var det storm och i den så rycktes ganska många med, också från majoriteten.

Var det ett perfekt projekt? Vad alla frågor besvarade? Hade allt, om man hade fortsatt, gått som på Strömsö? Absolut inte. Så är det ju aldrig. Men hade det kunnat bli någonting bra av det i slutändan? Skulle nyttan ha kunnat vara större än de negativa konsekvenser som det alltid blir när man bygger? Det händer alltid saker när man bygger och det inkräktar alltid på någonting. Men hade de positiva konsekvenserna varit positiva? Vad hade blivit bättre? Vår bedömning då och fortsättningsvis är; ja, det hade det kunnat bli, även om det självklart inte var ett lätt beslut.

När EU-upphandlingen var klar så fanns det, enligt den dåvarande regeringens uppfattning, ingen juridisk hållbar möjlighet att häva ingångna avtal, inte ens genom det som den dåvarande oppositionen hade uppfattat som en order från lagtinget. Om lagtingets majoritet säger en sak åt regeringen; bryt mot lagen, så kan man inte göra det.

Valet gick som det gick, så är det i en demokrati, det är inget snack om det. Men tyvärr - och här kommer den politiska aspekten in - jag vill hävda att det är väldigt lite juridik i den här processen och väldigt mycket politik. Efter valet hade den nya regeringskoalitionen under valkampanjens sista månader och veckor tyvärr byggt upp en sådan orkanstyrka i argumentationen att man hade målat in sig i ett hörn. Mot bättre vetande, och trots riskbedömningar som gjordes även av tjänstemännen, så hävde man avtalet om elhybridfärjan på politiska grunder.

Här står vi nu. Våra allra värsta farhågor om hur det skulle gå har besannats. Ingen kan säga att man inte visste eller inte kände till att den risken fanns, för det sades redan under den förra mandatperioden. Det här är vad det kommer att kosta om man går den vägen. Landskapsregeringen visste, vi visste och jag vill i likhet med ledamoten Zetterman säga att ingen är skadeglad över det. Det är för mycket pengar.

Ett klokare och mer sansat lantråd och en regering med lite mindre valhybris hade sett över sina möjligheter och skyfflat över ansvaret på den gamla regeringen. Man hade sagt; "de där ställde till det så vi kan ingenting göra". Man hade i konstruktiv anda omförhandlat det här avtalet och sett till att någonting gott kunde komma ut av det, att landskapet fick någonting för pengarna även om man inte ville göra precis det som den förra regeringen hade bestämt. Man hade säkrat landskapsregeringens goda namn och rykte som en avtalspart som det går att lita på och som det de facto går att sluta avtal med som håller.

Man hade också förankrat sina beslut i lagtinget som fortfarande inte på något sätt har behandlat kommande kostnader i mångmiljonklassen.

När domen i tingsrätten föll så var den ju ganska entydig. Landskapsregeringen förlorade på alla punkter och nu tickar räntorna på som de kommer att göra under de två närmaste åren, eller vad det nu kan ta innan det kommer ett beslut från hovrätten.

Lantrådet säger att man har hört all möjlig expertis innan man fattade sitt beslut att gå vidare. Säkert har man hört, men har man lyssnat? Är möjligheten att få ner det skadestånd, som nu har utdömts, med så stora summor att det täcker de växande räntorna och juristkostnaderna? Kommer den här processen att ge ett plus till landskapet?

För mig är det tydligt att även beslutet att överklaga är politiskt betingat för att slippa en prestigeförlust. Det är en stor kostnad för landskapet under ett kommande valår med en ansträngd budget och en kommande lågkonjunktur.

Att ställa ett spörsmål är inte någon lättsam historia. Jag tycker verkligen inte att det är något att negligera med en så tom regeringsbänk som vi har nu och ett uteblivet svar.

Socialdemokraternas uppfattning är att landskapsregeringen mot bättre vetande har farit ovarsamt fram med miljoner i skattepengar. Man har faktiskt kanske skjutit en sista möjlighet till en bättre och billigare skärgårdstrafik i sank utan att man har något reellt alternativ och komma med, och utan att man gjort någon som helst förankring i lagtinget som åtminstone hade kunnat stärka den juridiska argumentationen.

Under tiden fortsätter vi nu att köra med våra gamla fossildrivna fartyg på långa rutter och lägga pengar på tunnelutredningar som inte ens regeringspartierna tror på längre.

Vi menar att landskapsregeringens förtroende borde prövas i en omröstning, men till det räcker inte Socialdemokraternas tre mandat.

De frågor som ställs i spörsmålet valde landskapsregeringen att inte besvara. Alltså kvarstår de. Men fanns det ingen bättre väg framåt?

Jag vill också föreslå att ärendet bordläggas till plenum den 14 september. Tack, talman!

Tack talman! Jag skulle vilja understöda bordläggningstiden.

Tack, herr talman! Jag understöder bordläggningen och föreslår bordläggning till nästa plenum. Tack!

Talman! Jag understöder lagtingsledamot Toivonens förslag om bordläggning till nästa plenum.

Ledamoten Nina Fellman har föreslagit bordläggning av ärendet till den 14 september och detta har understötts. Ledamot Stefan Toivonen har förslagit bordläggning till nästa plenum.

Det finns två understödda förslag om bordläggning och olika bordläggningstider så måste rösta om bordläggningstiden.

Talman! Bästa lagting. Man kan ju alltid tro, när man vill ha så här lång bordläggningstid, att det beror på att man vill ha mycket tid på sig att göra diverse åtgärder längs med tiden. Nu är det så här att vi har flera i våra grupper som inte kan närvara på plenum på onsdag och dessvärre inte heller på måndag nästa vecka varav förslaget till plenum den 14 september. Jag ville bara förtydliga det för lagtinget.

Ligger det alternativa förslaget fortfarande kvar? Då måste vi ha en omröstning.

Talmannen föreslår en liten ajournering. Jag vill tala med gruppledarna. Det känns som att det här är en omröstning som inte riktigt är värdigt lagtinget.

Plenum återupptas. Talmannen konstaterar att det under pausen har lett fram till att det finns bara ett förslag kvar och det är till den 14 september. Ärendet bordläggs till den 14 september.

Ledamot Stephan Toivonen som fanns på listan före bereds möjlighet att uttala sig.

Tack, herr talman! Jag hade väl tänkt hålla ett anförande, men jag håller det sedan när debatten fortsätter.

Jag tänker kommentera en sak som ledamot Fellman sade, att det borde ha varit känt i förra lagtinget att det fanns en risk för ett skadestånd och så vidare. Till den delen håller helt med, ledamot Fellman. Vi som röstade för ledamot Janssons spörsmålskläm var medvetna om att det fanns en risk för att vi skulle hamna att betala ett skadestånd i den här storleksklassen, ja. Men vi röstade för, eller jag åtminstone röstade för, ledamot Janssons spörsmålskläm i det skedet. Därför hade regeringen detta till sin grund, men den förra regeringen valde ju att inte göra någonting före valet och det kan jag förstå. Man hoppades då att kunna få förnyat förtroende, men sedan fick man inte förnyat förtroende. Då hade man en tid ännu som expeditionsministär att verkställa lagtingets beslut - som jag ansåg att det var - att upphäva avtalet, men det gjorde man inte. Därför så har jag en har en lite annan åsikt än de som har undertecknat det här spörsmålet. Jag återkommer med mitt anförande sedan när debatten fortsätter. Tack för ordet, herr talman!