Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

    Diskussion.


  • Talman! Jag tar mig friheten att göra en kort rekapitulation av ärendet med hänsyn och respekt till flera nyvalda lagtingsledamöter.

    Åland är en av världens äldsta autonomier och därtill demilitariserad och neutraliserad. Till en autonomis natur hör att testa dess gränser men också att utvecklas. Utvecklas inte autonomin förpassas systemet till historieböckerna.

    Ålands första självstyrelselag härstammar från 20-talet, den andra från 50-talet och den tredje och nu gällande från 90-talet, alltså före EU-inträdet. Arbetet med den fjärde generationens självstyrelselag inleddes för snart 15 år sedan. Det var Roslin-utredningen med jämförelsen av autonomiers ekonomiska system, det var Gunnar Jansson kommittén och Roger Jansson kommittén samt Aalto-kommittén.

    År 2013 tillsattes Ålandskommitten av dåvarande och nuvarande justitieminister Anna-Maja Henriksson under ledning av president Tarja Halonen. I den ingick parlamentariker från både riksdagen och lagtinget. Målsättningen var klar, det var att modernisera självstyrelselagen. Att utveckla själva autonomin med en modern och relevant konstitution med ett residualt, enkelt behörighetssystem samt en ökad finansiell behörighet, utvidgad skattebehörighet, var målsättningen. I juni 2017 var det massiva betänkandet färdigt och man hade kommit i mål med en liten del av det man hade eftersträvat

    Sedan tog det stopp. Betänkandet skickades ut på bred remiss till Åland och till ministerierna. Ministerierna var entydigt väldigt negativa. Under senare delen av oktober 2017 såg det ut som om det skulle bli ett totalhaveri av hela demokratiprojektet. Men vi gav inte upp, tillsammans med dåvarande ålandsministern i Sipiläregeringen, Anne Berner, tillsattes en högnivå grupp med högkvalificerade tjänstemän från Åland och riket under ledning av Niilo Jääskinen. Det betänkandet blev färdigt i april 2018 och redde ut en hel del frågetecken.

    Men det fanns stora knutar att lösa. Det som återstod var den ekonomiska självstyrelsen, behörighetssystemet, de gemensamma resurserna, typ fiskekvoter samt - skulle det visa sig - det komplicerade förhållandet mellan grundlagen och självstyrelselagens. Med andra ord; hur olika kan och har vi rätt att vara på Åland? Ett aktuellt exempel är rösträttsåldern i kommunalval.

    Som en mörk skugga över hela revisionen löpte Finlands vård- och landskapsreform, sotereformen. Riket ville reformera hälso- och sjukvården, men det visade sig att den hade stora implikationer på Åland och det finansiella systemet. Det ska inte vara på det viset att Åland sätter stenar i skon när Finland vill göra sina reformer, då har vi ett system som inte fungerar.

    Finland ville tvinga kommunerna att sänka skatten och istället ta in statsskatt av invånarna för att finansiera social- och sjukvården. Det medförde att även ålänningarna skulle få höjd statsskatt, trots att inte vi gjorde någon reform på hemmaplan, och att avräkningen skulle stiga med dryga 50 miljoner.

    I augusti-september 2018 stod det klart att vi inte skulle hinna med hela totalrevisionen. Det var för många stora och komplicerade olösta frågor och tiden för Sipiläregeringen rann ut. Då började delreformen diskuteras, det ekonomiska systemet. Motivationen från rikssidan fanns kvar i och med att man ville ha igenom vård- och landskapsreformen. Men man kunde inte gå emot självstyrelselagen och Åland, man ville heller inte höja klumpsumman med 50 miljoner. Det fanns också ett skäl och motiv att ge Åland ett visst framsteg inom det ekonomiska systemet och höja det legitima kravet från Åland av en ökad grundfinansiering.

    Under hela den här processen har Åland varit konstruktivt, lösningsfokuserat och ärligt och vi har inte vikit en endaste tum. Ibland kan vi höra i debatten; "nu ska ni fara till Helsingfors och slå näven i bordet". Vi har varit konsekventa, vi har varit tydliga, vi har varit ärliga och vi har drivit vår sak.

    Jag tror att jag har på mitt kontor, som jag håller på att städa ur nu, en dryg meter papper, handlingar, PM och svar på frågor. Jag konstaterar här också, när det förekom kritik om kontakter till rikssidan, att jag tror att jag hade 130 messakontakter med ålandsministern plus ett otal samtal. Jag kan också tala för min kollega Mats Perämaa och hans kontakter med dåvarande finansminister Orpo.

    I slutet av 2018, just före jul, så stod det klart att delreformen och ekonomipropositionen - proportionen som handlägger självstyrelsens ekonomi - med milt våld tvingades igenom av riksregeringen och fördes till riksdagen. Där behandlades den av grundlagsutskottet som kom med ett mycket tydligt betänkande som stärkte hela Åland och självstyrelsen.

    Sedan föll vård- och landskapsreformen och därmed också Sipiläregeringen. Det blev nyval. En ny riksregering tillträdde. Åland fanns på plats när riksregeringsprogrammet skrevs. I riksregeringsprogrammet fanns mycket tydliga och bra skrivningar för Ålands del.

    Under sensommaren har vi också haft besök av presidenten, av Ålandsministern och vi har också på slutrakan haft besök av statsministern.

    Det ekonomiska systemet och propositionen innehåller steg framåt för den ekonomiska självstyrelsen. Åland betraktas som skattetagare, man tar i beaktande befolkningsutvecklingen och den välbehövliga grundfinansiering för Åland finns. Vi har försökt få upp avräkningen, klumpsumman, sedan den nu gällande självstyrelselagen trädde ikraft, i början på nittiotalet. Åland har ett stort behov av ökad grundfinansiering, vilket vi alla har diskuterat under budgetdebatten här och kommer att fortsätta med. Vår befolkning har ökat, vi har stora digitaliseringsprojekt och EU-inträdet betyder massiva merkostnader för självstyrelsen. Vi har dessutom också vår demografiska utveckling.

    Jag är idag försiktigt positiv till att vi ska komma i mål med den här delreformen.

    Jag vill också tacka riksdagsledamoten och självstyrelsepolitiska nämnden för ett mycket konstruktivt och gott samarbete. Skulle jag räkna de otaliga mötena med självstyrelsepolitiska nämnden under den här mandatperioden så är jag säker på att de är över 50, åtminstone.

    Jag hoppas att lagtinget ska behandla propositionen konstruktivt. Det är små steg framåt. Jag hoppas att vi hittar ett system så att vi kan garantera att vi tar steg framåt när det gäller behörigheten och att Åland får den välbehövliga grundfinansieringen.

    Finansminister Perämaa kommer att redogöra för detaljer när det gäller ekonomin och innehållet i propositionen. Tack.


  • Tack, talman! Jag vill på lagtingets vägnar redan nu passa på att tacka lantrådet, övriga ministrar och tjänstemän som oförtrutet har jobbat med den här frågan ända sedan det stod klart att den finska landskaps- och hälsovårdsreformen skulle haverera. Därför är upplägget för det nu aktuella lagförslaget sådant att övergångsarrangemanget ska stöda oss i vår strävan efter en höjd grundfinansiering.

    När det gäller totalreformen av självstyrelsesystemet, är det lantrådets bedömning att det här är en grundförutsättning för att också komma vidare på den biten, dvs. det efterlängtade arbete med att få i mål en ny självstyrelselag eller i alla fall en modernisering? Är det en grundförutsättning att vi först har ekonomin hanterad på det nu föreslagna sättet?


  • Talman! Jag har den hårda vägen lärt mig att ingenting har varit lätt i den här processen. Enligt mitt sätt att se så är det ett viktigt och avgörande steg framåt att vi nu får den här delreformen med ekonomin på plats.

    Mitt och mitt partis ambitioner är glasklara. Vi ska sedan gå raskt vidare med totalrevisionen. Vi har en positiv regering just nu och det finns partier som stöder självstyrelsen och Åland. Statsministern har också gjort det tydligt och klart jobb och har skrivit in i regeringsprogrammet att man också vill få hela revisionen i hamn. Vi tar ett steg i taget.


  • Tack för lantrådets svar. Under den något märkliga resa som vi har upplevt i den här frågan, ungefär i drygt tio år, så gjorde vi också från lagtingets sida - i samband med att vi skulle ta steget in i Halonen kommitté - en rundresa till samtliga riksdagsgrupper för att som parlamentariker bereda väg för det arbetet som sedan skulle komma.

    Tror lantrådet att det skulle vara till nytta för det fortsatta arbetet, både med avräkningssystemet och totalreformen, att nyvalda lagtingsgrupper ånyo skulle ta kontakt med sina respektive syster- eller broderorganisationer? Eller är det till fördel om vi istället skulle ha en mera samlad styrka där vi gemensamt, från lagtingsgruppernas sida,
    skulle uppvakta riksdagsgrupperna?


  • Talman! Jag hör till dem som tror på diplomatin att känna folk och att diskutera med folk. Jag tror inte på att minimera kontakterna till riket. Tvärtom, jag tycker att vi på bred front ska diskutera. Vad som är rätt kan jag inte säga här och nu. Jag tycker definitivt att lagtinget ska göra sitt arbete. Det finns utrymme att förbättra saker och ting där också.

    Jag kan konstatera att min bedömning är att ett misstag var att inte ha tjänstemännen med i ett tidigare skede. Det var ju de som satte sig på bakhasorna och därmed var det väldigt svårt för politikerna att driva saker och ting framåt. Tjänstemännen på rikssidan måste också vara med och det behövs en förankringsprocess där också.

    Sedan vill jag också förtydliga när jag pratar om landskapsregeringen. Jag pratar om landskapsregeringen som en enhet, jag pratar om politikerna men jag pratar också för de tiotal tjänstemän i förvaltningen som är experter. De har satt alla möda, jobbat dagar och nätter och helger med det här projektet. Jag har stor, stor respekt för dem.

    Jag skulle också vilja säga, kanske i ett av de sista anföranden som lantråd, att jag vill också att lagtinget betänker, när man debatterar här i salen, att man inte ger sig på tjänstemännen i förvaltningen. Det tycker jag att är lågt och fult.


  • Minister Mats Perämaa Anförande | 09:44

    Talman! Jag vill också inleda med att här lyfta upp den tjänstemannakår som har jobbat med den här frågan under hela den förra mandatperioden. Det finns ett antal personer som har utfört två arbeten samtidigt. Man har sett till att man har hållit de dagliga vardagligheterna i ett handfast grepp samtidigt som man också har jobbat med frågan om ett nytt ekonomiskt system i självstyrelsesystemet. Det har krävt dess man och dess kvinna.

    Jag kommer så väl ihåg, jag ska ta ett exempel, förra året när vi närmade oss den 6 december, Finlands självständighetsdag, så just i den här frågan kom det ett nytt initiativ eller utspel från Finlands finansministerium. Det fanns förväntningar på att vi skulle respondera på frågan till följande vardag, så de satt och jobbade med de här frågorna hela den finländska självständighetshelgen. Det är minsann värt att notera att det finns en sådan lojalitet och arbetsvilja i vår förvaltning.

    Lantrådet beskrev historiken så jag ska inte upprepa det som landskapsregeringen och förvaltningen har gått igenom tillsammans och lagtinget har också gått igenom det.

    Jag ska fokusera på det nya ekonomiska systemet. Det bör rimligen göras genom att säga någonting om det förhoppningsvis snart gamla systemet. Som bekant så finns det ekonomiska systemet beskrivet i självstyrelselagen. Där regleras förstås ansvarsområdena, vad vi har behörighet över och hur vi får finansiering för att utföra det för att vi ska uppnå självstyrelsens syften. Den huvudsakliga finansieringen är en avräkningsgrund, den välbekanta siffran 0,45 procent, som ska multipliceras med statens samtliga intäkter exklusive lån, vilket sedan överförs i den så kallade klumpsumman eller avräkningsbeloppet, som det egentligen heter, till vårt förfogande för lagtinget att fördela enligt behörigheter och efter bästa omdöme.

    Den andra stora delen är skattegottgörelsen dvs. vissa direkta skatter; förvärvsinkomster, kapitalskatter och samfundsskatter. Där det åländska flödet av dessa skatter överstiger de finländska motsvarande med 0,5 procent så går överskottet tillbaka till oss.

    I grunden är det så att betalningar tillbaka till vår budget är skattegenererade på Åland och vi får tillbaka vår beskärda del. Rätt så! Det är inget bidrag som kommer tillbaka till oss. Skatterna är genererade här på Åland.

    I denna proposition föreslås förändringar i systemet. Det finns några huvudsakliga punkter och jag ska nämna de var för sig. I det nu föreslagna finns det en mekanism om att befolkningsutvecklingen ska påverka utfallet av avräkningsbeloppet, dvs. den åländska relativa delen i förhållande till den finländska befolkningsutvecklingen. Om vår befolkning växer mera så då ska vi också få mera pengar. Baksidan av det hela är det motsatta förstås. Om vår befolkning skulle minska i förhållande till den finländska så kommer pengarna att sjunka. Här finns en tydlig mekanism. Det lönar sig med tillväxtpolitik. Om vi blir flera här på Åland så kommer vi därigenom att få mera pengar. Motsatsen ger mindre pengar.

    Jag kommer lite att nämna det gamla systemet parallellt med att jag beskriver det nya. Det gamla systemet hade inte någon sådan här mekanism och det är det som vi har fått lida av nu, speciellt under senare år när vi har märkt att den ökade befolkningen leder till ökade kostnader.

    Den gamla lagen trädde ikraft 1993 och sedan dess har avräkningsgrunden aldrig ändrats, inte heller på grund av befolkningsutvecklingen. Det visar att det systemet är statiskt och det kan inte reagera mot förändringar.

    Den andra stora förändringen, menar jag och landskapsregeringen, är att vi nu lämnar det som kallas skattegottgörelsen vilket är ett relationstal med hur ekonomin går i Finland och hur ekonomin går här på Åland och vi har fått ett visst överskott.

    I det nya systemet döps skattegottgörelsen om till skatteavräkning. Då ska vi få samma skatter, de huvudsakliga skatterna; förvärvsinkomstskatter, kapitalskatter och samfundsskatter. De kommer vi att få tillbaka i sin helhet, alltså de skatter som genereras här på Åland kommer att återföras till den åländska budgetekonomin. Detta gör att det blir tydligare nu att god näringspolitik i, god inflyttningspolitik som leder till förvärvsinkomstskatter, kommer att löna sig. Det ger effekt på budgetresultatet och ger möjligheter för oss att utveckla välfärden på alla sätt.

    Med det gamla systemet med skattegottgörelsen så kunde vi ha en sådan situation att även om ekonomin utvecklades bra på Åland och om ekonomin utvecklades ännu bättre i Finland så kunde det leda till en lägre skattegottgörelse. En rätt märklig mekanism.

    Det här är alltså bra. Det här kommer att bidra till en livligare framåtsyftande politisk debatt här på Åland.

    Sedan har vi ytterligare en tredje en väsentlig förändring i det här lagförslaget. Återigen lite om det gamla systemet. I det gamla systemet så har vi aldrig kommit till en förändring av avräkningsgrunden. Systemet har helt enkelt inte fungerat. Det hade krävt att det finländska finansministeriet skulle lämna in ett förslag om att ändra avräkningsgrunden och förslaget skulle antas av Finlands regering och riksdag och lika här på Åland. Det har inte fungerat.

    Men nu ska parterna, Finlands regering och den åländska regeringen, åtminstone vart tredje år, lämna in ett underlag till Ålandsdelegationen där man redogör för förändringar. Då ska Ålandsdelegationen ge ett förslag till hur avräkningsgrunden kunde justeras. Den återstår förstås ännu att då ska Finlands regering göra så som Ålandsdelegationen säger och lagtinget ska i så fall omfatta förslaget. Men det finns i varje fall tydligare mekanismer för att frågorna ska processas. Det står också tydligare beskrivet i propositionen i vilka situationer avräkningsgrunden ska justeras och det är bra.

    Fortfarande utgår systemet ifrån ett ömsesidigt förtroende, man ska lita på varandra. Vi får se om vi kommer att ha en sådan situation och det hoppas jag att vi kommer att ha. Jag och landskapsregeringen menar att Finlands regering nu förhoppningsvis hedrar den överenskommelse som finns om att se till att grundfinansieringen blir på
    den förhöjda tio miljoners nivån. Det är den första möjligheten för Finlands regering att visa huruvida man respekterar det som ska bli systemet, om man hedrar det eller så i värsta fall alternativt inte. Då kanske man redan på förhand kan tvingas konstatera att ett system som grundar sig på ömsesidigt förtroende sannolikt inte kommer att fungera. Det var kanske tillräckligt om själva systemet.

    Inkommande tisdag kommer landskapsregeringen att bli hörda av det finländska grundlagsutskottet som kommer att behandla den här propositionen precis i samma lydelse som ni har framför er. Riksdagen har behandlat den förut här under våren i första behandling. Kvar återstår andra behandling i riksdagen och även lagtingets behandling som kan leda till bifall eller förkastande. Ingendera parter kan numera ändra i själva propositionen, den måste tas likalydande i alla de här tre behandlingarna.

    I propositionen och i propositionens övergångsbestämmelser står nämnt att i fall den finländska vård- och landskapsreformen, som lantrådet här berättade om, faller så kommer den att ha konsekvenser på det ekonomiska utfallet i det här förslaget. Detta på grund av det faktum att reformen föll och det ledde till prognostiserat lägre momsintäkter till statskassan på 1,6 miljarder euro, vilket multiplicerat med avräkningsgrunden skulle ge oss inte 10 miljoner mera men kanske 2 eller 3 miljoner euro. Nu krävs att avräkningsgrunden, som i propositionen fortfarande är 0,45 som i den tidigare, justeras till 0,47 procent för att utfallet ska bli det överenskomna och det eftersträvade.

    Man kan, som sagt, inte ändra i den här propositionen. Finlands regering kan mycket väl - och det nämnts som sagt i propositionen i övergångsbestämmelserna - lämna in ett förslag till ändring av avräkningsgrunden innan den här lagen ska tas i bruk den 1 januari 2021. Alltså under det kommande året, efter att den här lagen godkänts och stadfästs så kan man ändra avräkningsgrunden så att den höjda avräkningsgrunden tillämpas då när lagen träder i kraft.

    Det återstår att se till att det finns tillräckliga garantier för att detta kommer att ske. Därför kommer landskapsregeringen på tisdag att inför grundlagsutskottet säga att det här behöver ske.

    Det är mycket väl, herr talman, att vi kan föra den här diskussionen här idag i lagtinget innan landskapsregeringen åker till grundlagsutskottet.

    Precis som lantrådet här beskrevs så hade landskapsregeringen under den förra mandatperioden ett väldigt gott samarbete med självstyrelsepolitiska nämnden i den här frågan. Vi förde regelbundet och ofta gemensamma diskussioner om de strategiska linjedragningar som landskapsregeringen skulle följa och föra i den här frågan.

    Det ska bli intressant att höra grupperna. Jag har inte någon orsak att tro att inte den tidigare inslagna linjen om behovet av en höjd grundfinansiering om 10 miljoner euro kvarstår. Det kommer att bli mycket bra för landskapsregeringen att ha ett tydligt ställningstagande till den delen då vi besöker riksdagen inkommande tisdag. Tack.


  • Tack, herr talman! Det var en väldigt bra presentation som finansminister Perämaa gav och även lantrådet, vilket jag vill ge en eloge för. Jag vill passa på att tacka för det arbete som finansminister Perämaa har gjort. Han kommer tyvärr att lämna oss och åtminstone jag kommer att sakna minister Perämaa.

    En sakfråga. Ministern nämnde befolkningsunderlaget, att det aldrig har skett någon förändring och att det har varit ett statiskt system. Men tittar man på självstyrelselagen såsom den där är formulerad så finner jag nästan en automatik i den, ökar befolkningsunderlaget på Åland så pass mycket som det har gjort så ska klumpsumman höjas, medan finansministeriet absolut kategoriskt har sagt nej. Vilka är de sakliga motiven ifrån det finska finansministeriets sida? Kan man inte läsa den åländska självstyrelselagen eller vad är orsaken
    till det kompakta motståndet?


  • Minister Mats Perämaa Repliksvar | 09:59

    Herr talman! Befolkningsutvecklingen står inte speciellt nämnd i självstyrelselagen som en grund för att ändra avräkningsgrunden i det nuvarande systemet. Det får man ändå konstatera. I förarbetena till den lag som gäller just nu så fanns befolkningsrelationen beskrivet och hur man valde att anta en viss avräkningsgrund ändå. Man beskrev också hur befolkningsutvecklingen har varit tidigare och ändå valde man ett statiskt system.

    Behovet av förändringar i avräkningsgrunden är för vagt skrivna. Det finns ingen processuell mekanism som gör att någon behöver ta tag i frågan. Det nuvarande systemet gav finansministeriet en väldigt stor makt att själva avgöra om det behövs eller inte.


  • Det är riktigt. Det är ju inte klart och tydligt utskrivet men ändå sker det förändringar. Man har till exempel satt ganska mycket av det som var på statens inkomstsida förut i olika organisationer, fonder och utanför. Allt detta har påverkat den åländska klumpsumman i en negativ mening.

    Hade det funnits den minsta lilla goda vilja från finska finansministeriets sida så nog hade man bra kunna ta hänsyn till befolkningsunderlaget, enligt mitt förmenande. Det är rent oskäligt att man inte har gjort någon justering när vi har ökat 5 000 personer sedan koefficienten slogs fast.


  • Minister Mats Perämaa Repliksvar | 10:00

    Herr talman! Jag håller fullständigt med till den delen. Det kunde mycket väl ha lämnats en proposition under det nuvarande systemet om att ändra avräkningsgrunden om den ömsesidiga viljan och det ömsesidiga förtroendet skulle ha funnits. Därför vill jag också betona förtroendet inför den möjliga övergången till ett nytt system där ändå processen står beskrivet betydligt tydligare. Men det kommer fortfarande att krävas att det ömsesidiga förtroendet finns där.

    Det kunde ha gått att justera avräkningsgrunden utifrån befolkningsutvecklingen om den ömsesidiga viljan skulle ha funnits.


  • Tack, talman! Även jag vill rikta ett tack till finansminister Perämaa för insatserna i den här frågan. Jag förstår att det har varit ett oerhört påfrestande arbete vad gäller tålamod. Att ha finansministeriet i Helsingfors som motståndare i en fråga är ju sannerligen ett hinder av oerhörd proportion.

    När det gäller just det hindret så vet vi att finansministeriet har påstått att Åland får mer pengar än våra egna tjänstemän och experter har räknat på. Finns samma situation kvar inför den fortsatta behandlingen i riksdagen? Finansministeriet kommer att låta påskina att det som ges till Åland när vi vill ha två extra punkter i vårt system, dvs en höjning av avräkningsgrunden, kommer det då att mötas av finansministeriet att det är oskäligt med tanke på utfallet?


  • Minister Mats Perämaa Repliksvar | 10:02

    Herr talman! Även om jag har en relativt god insyn i hur arbete till vardags framskrider på finansministeriet så har jag inte så goda källor så att jag kan vara säker på hur finansministeriet reagerar på det här.

    Jag kan i varje fall konstatera att också finansministeriet i första behandlingen i riksdagen för sin del sade att man accepterar det här utfallet som enligt deras beräkningar skulle ge oss 14 miljoner euro. Men enligt våra som vi uppfattar som verklighetsbaserade beräkningar så ger det oss ungefär 10 miljoner euro. Finansministeriet har redan en gång uttalat att man accepterar den här lösningen och utfallet som en del i den blivande nya helrevisionen.


  • Ledamot Harry Jansson Gruppanförande | 10:03

    Talman! Ärade kolleger! Vi börjar alltså närma oss slutet, eventuellt, på ett delmål i en långvarig process med att få till stånd förbättringar i det åländska självstyrelsesystemet.

    Under de drygt tio år som lagtinget på olika sätt har jobbat direkt och indirekt med revisionen av självstyrelsesystemet så har vi än en gång kunnat slå fast en sak; ska vi ha framgång i diskussionerna och i relationerna med Helsingfors så måste vi ha juridiken på vår sida. Det måste finnas en tydlighet i skrivningarna såväl i självstyrelselagens materiella innehåll som i det underliggande materialet som tas fram inom ramen för en sådan process. Endast då är vi tillräckligt starka, endast då kan vi använda det juridiska rättsinstrumentet fullt ut och få förbättringar till stånd. Det är synd att det ska behöva vara på det här viset. Vi får väl konstatera att fortfarande efter snart 100 år av autonomi så finns det orsak att eftersträvat förbättringar.

    Talman! Jag ska inte gå in så mycket på det som har varit i och med att man själv har varit inblandad det det här ända sedan dåvarande lagtingsledamot Roger Jansson m.fl. lämnade in en motion om att få igång arbetet med en revidering av självstyrelsesystemet. Det är klart att man inte är helt objektiv i sina tankar och synpunkter eftersom man påverkas och färgas av det arbete som görs och av de mothugg etcetera som vi ålänningar får uppleva.

    Jag kan dock inte låta bli att säga, i och med att lantrådet berörde Ålandskommittén under ledning av president Halonen, att från åländsk sida kunde vi inte förutse att det skulle finnas ett så pass stort ointresse för Åland i Finlands riksdag från 2013 och framåt. Trots att vi ålänningar under 35 av 37 möten tog oss till Helsingfors och på grund av reseförbindelserna satsade ett dygn av vår tid så kunde inte merparten av ledamöterna från Finlands riksdag ta sig tid att närvara vid våra kommittémöten i sin helhet. Om det finns ett sådant ointressant att behandla sitt enda autonoma områden med respekt så då är det en verklighet som vi får lov att acceptera. Men det är verkligen också att beklaga här att det blev på det viset.

    Kommittén drabbades också av interna problem på det sättet att det kom ett riksdagsval och då försvann flera centrala verkligt tunga aktörer inom Finlands riksdag. Det märktes sannerligen när arbetet fortsatte. Det fanns inte längre samma tydliga starka återkoppling till riksdagsgrupperna.

    Centergruppen ger sitt fulla stöd till landskapsregeringens strategi i det fortsatta arbetet. Från centergruppens sida vill vi gärna också tacka för det goda samarbete som präglat vårt relation över alla blockgränser i den här frågan, i synnerhet via självstyrelsepolitiska nämnden. Det samarbetet har varit givande.

    Den enighet som redan har betonats från denna talarstol idag är oerhört central i den här frågan. Från centerns sida, som vi redan har påtalat under den här processens gång så sent som i våras, så ger vi vårt bifall till denna ändring av självstyrelselagen endast om de garantier som vi eftersträvar finns, att grundfinansieringen höjs med minst 10 miljoner.

    Landskapsregeringen har vårt fulla stöd i det fortsatta arbetet.

    När det gäller lagtingets interna behandling av det här ärendet så hoppas vi från centergruppens sida att lag- och kulturutskottet särskilt kommer att uppmärksamma - förutom alla ekonomiska aspekter naturligtvis - det faktum att i det material som nu finns till grund i föreliggande regeringsproposition så innehåller skrivningar rörande behandlingsordningen. För centerns del väcker det vissa frågetecken. Man blir lite fundersam när man i riksdagshandlingar hittar en text idag, 2019, som säger att den föreslagna behandlingsordningen av
    ändringen av självstyrelselagen är motiverad. Då, bästa vänner, vilket annat sätt att behandla ändringar av självstyrelselagen finns än att behandla den i konstitutionell grundlagsenlig ordning? Den här typen av skrivningar finns det orsak för oss i det interna lagtingsarbetet att titta på. Och, naturligtvis som vi alltid har gjort under decennier i självstyrelsepolitiskt arbete, motverka glidningar i synen på hur Ålands status ska respekteras och hanteras.

    Jag hoppas också att lag- och kulturutskottet - som jag nu har fått lämna efter fyra år som dess utförande - kommer att höra självstyrelsepolitiska nämnden om särskilt dessa konstitutionella aspekter rörande förslaget till ändring av självstyrelselag. Tack.


  • Talman! Det är en stor dag i lagtinget. Det känns helt enkelt historiskt att få delta i debatten om förnyelse av självstyrelsedagen. Även om det inte var så länge sedan vi gjorde det sist. Men ny mandatperiod innebär ny remiss.

    Vi från den liberala gruppen vill inleda med att tacka alla som varit involverade i denna process, det har varit ett enormt arbete. Allra särskilt vill vi tacka de tjänstemän som arbetat som mest med självstyrelserevisionen, men också lantrådet och finansministern.

    Det vi diskuterar är en förnyelse av det ekonomiska systemet, vi vet alla att vi gärna sett en totalrevision i enlighet med Ålandskommitténs förslag. Åland har backat på många punkter och nu när enbart detta finns kvar är det sannerligen skäligt att det som gäller är 0,47 i avräkningsgrund.
    Det nya systemet beaktar en ökning av Ålands befolkning och vi får en ställning som närmar sig skattetagarrollen, dvs de skatter som debiteras på Åland stannar här. Det betyder att vi på Åland kommer att kunna dra nytta av en aktiv näringspolitik – och betala för en sämre dito. Avsikten med det nya systemet är att vara neutralt i förhållande till riksreformer. Det vill säga; det nya systemet innehåller både risker och möjligheter.

    För att riskerna inte ska bli allt för stora ser vi från liberalernas sida att avräkningsgrunden måste upp till 0,47 %, eller 10 miljoner € årligen. Med det önskar vi lycka till i kommande förhandlingar, dels i detta ärende men vi ser också framemot att i raskt fortsätta arbetet med totalrevisionen av självstyrelselagen i sin helhet. Tack talman.


  • Ledamot Tage Silander (M) Gruppanförande | 10:12

    Herr talman! För Moderaternas del vill vi också framhålla ett stort tack för allt det jobb som har lagts ner i det här projektet. Det är kolossalt med timmar, ansträngningar och diskussioner som har gått åt för att göra de nödvändiga förbättringarna i självstyrelselagen som vi ålänningar så gärna eftertraktar.
    Såväl politiker som tjänstemän har lagt ner mycket stora ansträngningar för att nå framgång. Vi hoppas nu att de utsagda löften som har levererats verkligen kan uppfyllas.

    Här har sagts att man i Helsingfors regering och riksdag inte visar tillräckligt intresse för de åländska frågorna. Det kan så vara. För oss är självstyrelselagen kanske det viktigaste av allting. Vi sätter ner mycket stor tankemöda på att få våra grundläggande konstitutionella rättigheter tillgodosedda. I Helsingfors är det här ärendet ett av många hundra andra ärenden, och det kan vara en viss förklaring till att vi inte är på dagordningen så som vi skulle önska. Här ankommer det ju på oss, efter bästa förmåga, att hålla kontakterna öppna så gott det går, dels från regeringshåll och dels från våra politiska partier och samarbetspartner.

    När det gäller själva processen nu, det vill säga att ändra bara en del av självstyrelselagen - den ekonomiska delen - så är vi med på tåget från Moderaterna. Vi tycker att det är en mycket nödvändig åtgärd som nu planeras och som vi kanske kommer i mål med. Vi tycker, som tidigare talade, att vi måste tilldelas tillräckliga garantier för att det verkligen blir av för att vi ska kunna gå vidare med gott samvete.

    När det gäller frågan om förtroende så är det självklart att vi alla ska göra vårt bästa för att hålla kanalerna öppna med våra samarbetspartner i Helsingfors. Men det ligger någonting i det som sades tidigare, jag tror det var ledamot Harry Jansson, att det nog kan vara av vikt att ha allting stadgat i lag och förordning som vi har att leva efter, så att det inte bara är god vilja eller icke god vilja som gör att vårt öde ändrar.

    Man skulle önska, för det första, att vi här i lagtinget nu enigt kommer till en slutsats. Jag tror faktiskt det har betydelse i Helsingfors också om ålänningarna säger unisont vad vi vill ha med ha en tydlig röst. Då har det mycket större styrka än om vi kommer med antingen det eller antingen det förslaget. Jag har åtminstone en förhoppning om att vi ska lyckas med det åtminstone i det här ärendet här idag.
    Sedan har man ju alltid en önskan att man i Helsingfors skulle ha den inställningen, både hos politiker och hos tjänstemän, att man gentemot Åland och den åländska självstyrelsen skulle fråga; vad vill ni ha? Vad kan vi göra för att ni ska bli nöjda? Istället för att hela tiden möjligen se oss som ett litet besvär. Vi har ju annat att pyssla med, men vi ska se vad vi kan göra i värsta fall.

    Ibland är det lite mörka moln i tankeverksamheten och man tycker att vi inte kommer framåt såsom vi skulle vilja. Det får vi förstås delvis skylla oss själva för, naturligtvis. Vi kanske borde anstränga oss ännu mer då och ha ännu mer folk på plats på olika sätt. Men vi måste också kunna kräva mera av tjänstemännen och politikerna i Helsingfors. Det är ett önsketänkande, jag vet.

    För Moderaterna så är det klart att vi omfattar det här förslaget. Vi tycker att det är enormt viktigt att man ökar procenten från 0,45 till 0,47. Det ger de ungefär 10 miljonerna som har diskuterats. Det gör att befolkningenskoefficienten bakåt i tiden - om man vill se det på det sättet - har kompenseras en del. Skulle den åländska befolkningen, som någon har önskat, fördubblas - man kanske aldrig har pratat om 60 000 människor men i alla fall 50 000 - så skulle det i praktiken med den gamla ordningen innebära att den offentliga tilldelningen av pengar till var och en av oss skulle halveras. Den här befolkningskoefficienten är oerhört väsentlig. Nu blir den dock bara beaktad till hälften, men det är ju alltid något. Den är också beaktad till hälften om vi skulle minska i antal och det är också något att komma ihåg.

    Från Moderat samling så ber vi att få tacka för det jobb som har gjorts. Vi önskar framgång i diskussionerna med grundlagsutskottet på tisdag. Tack, fru talman.


  • Minister Nina Fellman (S) Gruppanförande | 10:18

    Fru talman! Jag vill börja med att för socialdemokraternas del uttrycka vår stöd för den här propositionen och bekräfta den inslagna vägen.

    Under hela mandatperioden har revisionen av självstyrelselagen legat över landskapsregeringen och förvaltningen som en tung blöt filt av mycket hårt arbete. Med regeringen Sipilä var det oerhört motigt att komma fram. Det visar kanske hur mycket ett parti som är destruktiv och ovilligt kan påverka politiken negativt i en regering och hur förutsättningarna kan ändra efter ett val.

    Det finns säkert lärdomar att dra av hur en process gentemot finska ministerier och särskilt finansministeriet ska föras. Men jag tror inte någon hade kunnat göra det med större sakkunskap och hängivenhet än de som varit inblandade i det här arbetet.

    Ett stort tack från oss till förvaltningen och särskilt till lantrådet Katrin Sjögren och finansminister Mats Perämaa som ägnat frågan oräkneliga timmar.

    Jag vill hävda att det i slutändan också är de relationer som byggts upp av finansministern, av vår partiordförande Camilla Gunell med de finska socialdemokraterna och statsminister Antti Rinne som spelar en roll att vi nu har en lösning inom räckhåll för en höjning av avräkningsgrunden.

    Vi stöder den inslag linjen med garantier för att avräkningsgrunden höjs till 0,47, motsvarande 10 miljoner. Vi stöder ett godkännande av propositionen. Vi vill också önska den tillträdande landskapsregeringen lycka till med det fortsatta viktiga arbetet.


  • Ledamot Alfons Röblom Gruppanförande | 10:21

    Tack, fru talman! Det är med en stor ödmjukhet man som nyvald lagtingsledamot ställer sig upp i talarstolen här i Ålands lagting och tar till orda om något så fundamentalt som självstyrelsen. Det är ingenting att ta lätt på.

    Det är slående att tänka på att nyckeln till den för Åland så viktiga klumpsumman - avräkningsgrunden - inte har höjts sedan det nuvarande ekonomiska systemet skapades i början av 1990-talet. Den är fortfarande på 0,45 %. Detta trots allt som hänt sedan dess; EU-inträdet, som lantrådet nämnde, och att Ålands befolkning under motsvarande tid vuxit kraftigt, vilket också naturligtvis har inneburit ökade offentliga kostnader.

    Vi befinner oss i en process där självstyrelselagen står inför en förändring, och bestämmelserna om självstyrelsens grundfinansiering ska förnyas.

    I samband med det stöder Hållbart Initiativ fullt ut landskapsregeringen i dess strävanden att vidta nödvändiga åtgärder för en höjning av avräkningsgrunden till 0,47 %, så att självstyrelsens grundfinansiering ökar med 10 miljoner euro per år. Detta för att vi även i fortsättningen här på Åland ska kunna ta ansvar och jobba för vårt samhälle i en hållbar riktning.

    Vi vill gärna se ett dynamiskt och välfungerande självstyrelsesystem. Hållbart Initiativ deltar gärna i det fortsatt arbete med totalrevisionen av självstyrelselagen.

    Vi utgår ifrån att regeringen och riksdagen hörsammar en stark åländsk viljeyttring i denna fråga i en anda av ömsesidighet och respekt. Tack.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Gruppanförande | 10:23

    Tack för ordet, fru talman! Så som jag ser det så står vi nu här med en tummetott av vårt storstilade revisionsprojekt, precis som lantrådet väldigt fint redogjorde för, efter alla kommittéer; Gunnar Jansson kommittén, Roger Jansson kommittén, Roslin utredningen, Aalto kommittén och sist och slutligen den stora revisionskommittén, den s.k. Halonen kommittén. Som kollegan Harry Jansson sade så noterar jag att man har haft 37 möten. Jag har förstått att man kanske har haft 50 förberedande möten här hemma på Åland. Lantrådet nämnde också att självstyrelsepolitiska nämnden har jobbat med de här frågorna ytterligare under 50 möten. Det har lagts ner ett enormt arbete på det här.

    Med insikt i och kunskap om hur övriga autonomier runt om i Europa skulle reagerat i den situation som Åland befinner sig i så vågar jag påstå att få skulle ha funnit sig i att bli behandlade på det sätt som Åland har blivit utan att de hade stigit upp på barrikaderna.

    Vi vet, troligtvis alla, att utan den planerade finska landskaps- och vårdreformen och de konsekvenser den reformen skulle fört med sig för Ålands ekonomi så hade vi nog inte ens stått här med dagens tummetott.

    Jag noterar att landskapsregeringen skriver att man kan acceptera förslaget till nytt ekonomiskt system som ett resultat av flera kompromisser. Landskapsregeringen ansåg att grundfinansieringen borde höjas med cirka 15 miljoner euro bl.a. med beaktande av den kraftiga befolkningsförändringen. I den politiska dialogen har landskapsregeringen accepterat att grundfinansieringen höjs på det sättet, dvs. upp till 10 miljoner. Också här har Åland fått backa på punkt efter punkt och nu har vi överenskommelse om en höjning med cirka 10 miljoner, en höjd avräkningsgrund från 045 % till 0,47 %.

    Då är den intressanta frågan; vad gör vi av det här? Såsom jag ser det så återstår det inte så mycket annat än att säga absolut nej eller att försöka göra det bästa av det här. Även Ålands Framtid stöder denna kompromiss, vilket jag sade redan i självstyrelsepolitiska nämnden och det gör vi främst av tre orsaker.

    Främst vill jag se om det alls går att lita på finska statsmaktens utfästelser mot Åland eller inte. Det tycker jag att ska bli väldigt intressant i det här ärendet.

    Den andra orsaken till att jag stöder det föreslagna systemskiftet är att det innehåller fördelar jämfört med systemet vi har idag. Rätt skött stärker det tilliten till den egna förmågan på Åland och det blir ytterligare ett motiv för en god näringspolitik.

    Men det finns förstås risker med förslaget likväl som med alla förslag. Skulle vi ta förslaget rakt av, utan den nödvändiga höjningen av avräkningen, så tror jag att det skulle bli ett bakslag istället.

    Därför är det ett väldigt bra yttrande som landskapsregeringen kommer att ge åt grundlagsutskottet. Det tål att upprepas: "För att säkerställa lagtingets bifall till förslaget om lag om ändring av självstyrelselagen förutsätts att grundlagsutskottet i sitt betänkande föreslår en kläm som hemställer om att regeringen ska överlåta en proposition till riksdagen om höjning av avräkningsgrunden till 0,47 procent." Det här är viktiga garantier som vi behöver få på plats. Jag tror också att det är väldigt viktigt att tillse att den här förhöjningen inte blir temporär, den måste gälla framöver.

    Avslutningsvis, den tredje och sista orsaken till att också vi sluter upp bakom denna kompromissernas kompromiss, om vi ska kalla den så, är att vi tror att enighet i styrka i likhet med det som en ledamot Tage Silander sade. Nu återstår det att se om det är så. Nu återstår det att se om Finland förmår att behandla sin enda autonomi på ett respektfullt sätt, och om det ömsesidiga förtroendet som finansminister Perämaa talade om finns eller inte ska bli intressant att se.


  • Talman! Tack för anförandet och tack för stödet över den inslagna linjen.
    Jag vill bara säga en sak om förhållandet mellan grundkravet om en höjning av grundfinansieringen på 15 miljoner euro eller 10 miljoner euro som kompromissen blev. Vi får komma att ihåg att äskande om 15 miljoner euro hängde ihop med att man skulle ha ändrat i det nuvarande systemet.

    Nu när det föreslagna nya systemet har andra fördelar, bl.a. befolkningsutvecklingsmekanismen, så medförde det att de andra delarna - kopplat till 10 miljoner euro - kändes fullt godtagbart i den situationen. Jag ville bara ge den lilla, lilla sakdetaljen i kunskap som komplettering till det som ledamoten Anders Eriksson här sade.


  • Ledamot Anders Eriksson (ÅF) Repliksvar | 10:28

    Enligt mitt förmenande så med tanke på den starka befolkningsutveckling som vi har haft så borde det ha varit 15 miljoner. Men igen, som vi har pratat om, det viktiga är att man accepterar den här kompromissen, och det gör också vi.

    Vi får önska oss alla lycka till med den fortsatta processen.


  • Andra vicetalman Bert Häggblom (Obs) Gruppanförande | 10:29

    Tack, fru talman! Den här presidentframställningen som vi ska behandla och som går till utskottet så behöver kanske ha en redogörelse över hur det var 1991. Jag fick själv vara med i den revisionen.

    Då krävde Åland en avräkningsgrund på 0,48. På alla ålänningars bilar stod det då 0,48. Avräkningsgrunden blev inte 0,48, vilket vi behövde. Det blev en kompromiss som vi från landskapet Åland fick igenom och det var skattegottgörelsen som jag själv, tillsammans med andra, kom på att vi skulle ha. Vi fick den från 0,5.

    Med facit i hand så var det ett bra förslag att vi fick skattegottgörelsen. Det var därför som vi sedermera tog den självstyrelselag som vi har idag.

    Nu ville vi ändra, men vi ville inte ha självstyrelselagen ändrad på det sätt som det blev nu. Vi ville ha hela självstyrelselagen ändrad. Men systemet var sådant att social- och hälsovårdsreformen i Finland skulle medföra att vi hade fått så mycket mera pengar, 50 miljoner extra, om nuvarande lag skulle gälla. Man fick brått att göra ändringarna. Grundlagsutskottet skriver att så här fundamentala ändringar inte ska göras på dagspolitiska grunder.

    Vår självstyrelse bygger på ett internationellt beslut i Nationernas Förbund, 1922. Det bygger på att Finland lovade Åland självstyrelse så långt som en icke suverän stat kan erhålla. Långtgående löften har givits. Gör man ett avtal enligt den karaktären, och det gäller alla avtal, så ska man också ha en lojalitet när man gör avtal. Där har vi lojalitet mot republiken Finland, likaväl som Finland har lojalitet mot oss, att följa det avtalet. Då bör man också visa den lojaliteten. Gör man inte det så uppkommer s.k. medverkansstörningar i de kontakter som finns och det är väl detta som vi bör undvika.

    Jag vill inte kritisera regeringar. Den regering som har varit i Finland, under Sipilä, lovade Åland 15 miljoner extra. Nuvarande regering med statsminister Rinne har skrivit tydligt i sitt regeringsprogram: "Ålands självstyrelse ska utvecklas och värnas om i gott samarbete med Åland. Reformen av Ålands självstyrelse fortsätter. Samordningen av Ålandsfrågor ska utvecklas." Här ser vi lojaliteten från Finland som finns i regeringsprogrammet. Då ska vi hoppas att den ändring som nu föreslås och de löften som ges också ska hållas, om vi ska tro på lojalitet. Utgående från regeringsprogrammet så ska vi ju inte tvivla på det. Vi får se vad riksdagen säger nu när man behandlar den här frågan på nytt.

    Det är viktigt att meningen sägs rakt ut från grundlagsutskottet också, eftersom det står i regeringspropositionen till riksdagen, vilka de ekonomiska utfallen blir för landskapet Åland. Det är viktigt att det anges hur mycket vi kommer att få.

    Felet med den här regeringspropositionen så är ingenting vi kan ändra på nu. Avräkningsgrunden borde redan i lagförslaget ha varit högre. Då hade vi inte haft de här frågetecknen som nu finns och att vi ska ha en lagstiftning till. Nu är avräkningsgrunden 0,45 precis densamma som i dagens lag.

    Vi ser hur vi ursprungligen har backat från 0,48 år 1991. Då ska vi komma ihåg att befolkningsrelationstalet var ju mycket mindre än idag. Skulle vi haft det såsom Ålands ställning var då så hade vi varit långt över 0,50 idag.

    Jag hoppas att landskapsregeringen fortsätter sina strävanden när de hörs i grundlagsutskottet och att lojaliteten från båda parter är ömsesidig.

    I den här frågan har det varit total enighet från Ålands sida, vilket det kanske inte var den förra gången, 1991, då vi behandlade självstyrelselagen. Det fanns olika åsikter den gången. Under de senaste fyra åren i lagtinget, och i det nya lagtinget, så har det varit en samstämmighet från alla parter som jag uppskattar.

    Lycka till landskapsregeringen under lantrådet Katrin Sjögren och finansminister Perämaa när ni hörs i utskottet! Jag hoppas att lojaliteten ska visa sig från båda parter och att inga medverkansstörningar kommer att uppkomma, Tack.


  • Talman! Tack för stödet. Jag vill diskutera en liten detalj i det som ledamoten Häggblom sade, vilket var väl så viktigt. Det som står i grundlagsutskottets betänkande, kopplat till första behandlingen, där säger grundlagsutskottet just det som ledamoten sade. Riksreformer, där lagas ska tas med enkel majoritet, får inte påverka självstyrelselagen negativt utan man ska hantera frågorna i förhållande till självstyrelsen före. Just den skrivningen uppfattar jag som kanske en av de stora framgångarna i det här skedet, att grundlagsutskottet just säger det och lyfter upp självstyrelsen på den rätta statusnivå som vi uppfattar att den ska ha. Självstyrelselagen tas med kvalificerad majoritet, enkla lagar med normal majoritet. Det uttalandet tror jag att självstyrelsen kommer att ha nytta av många gånger framöver.


  • Tack, talman! Det är precis som finansminister Perämaa sade här. Det är en otroligt viktig skrivning som finns i grundlagsutskottets förra betänkande. Jag hoppas också att man tar det i beaktande.

    Därför bör vi ha ett system i hela självstyrelselagen, också den som jag hoppas ska komma under den här mandatperioden, att Åland inte ska vara beroende av reformer som görs i Finland. Vi måste ha ett sådant system som inte påverkar oss, vilket grundlagsutskottet egentligen säger. Det får inte vara dagsaktuella politiska åsikter eller lagförslag i Finland som påverkar vår självstyrelse eftersom den är av grundlagskaraktär. Det är helt rätt finansminister Perämaa, tack!


  • Ledamot Stephan Toivonen (ÅD) Gruppanförande | 10:37

    Tack, fru talman! Bästa lagting. Ja, en av lagtingets viktigaste uppgifter är ju att granska regeringen, framförallt om man sitter i opposition och därför har jag väl i de flesta fall när jag har ställt mig här så har jag varit här för att granska och kritisera regeringen. Ibland har det hänt att jag har hållit med regeringen och har väl levt då enligt att det visar att den som tiger, han samtycker.

    I det här ärendet så tycker jag att det inte räcker till, utan jag kommer hit upp för att ge stöd för regeringens strategi och på det sättet visa att ni kan förhandla vidare med hela lagtingets bifall. Tack.


  • Begärs ytterligare ordet? Diskussionen är avslutad. Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.