Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Lite preludier som omständigheterna kräver, ska det bli ett sant nöje för mig som ansvarig minister att för parlamentet presentera ett av denna mandatperiods viktigaste principiella lagförslag, som lagtinget kommer att hantera under mandatperioden fram till 2023. Vi får åter påminna oss om både den glädje och den vikt vi kan lägga vid att få leva i en del av världen där offentlighetsprincipen är en given utgångspunkt för all offentlig verksamhet, och att alla undantag från denna huvudprincip ska vara ytterst väl motiverade. Det ska finnas ett uttryckligt motiv för varför offentligheten helt eller delvis har kunnat begränsas av myndigheten, tjänstemännen. Den gällande offentlighetslagen har tjänat ålänningar ytterst väl under dess mer än 40 år långa existens.

Lagen har visserligen justerats under decenniernas gång, men antalet genomförda ändringar är ändå påfallande liten med tanke på dagens långa ikraftvarande. De mest centrala delarna av offentlighetslagen lever fortfarande kvar, men givet är att händelser som bl.a. Ålands EU-inträde nu och då aktualiserat behov av reviderade stadgar.
Sett över offentlighetslagens långa existens, även existensen av rättsliga prövningar av lagparagraferna är påfallande liten. Men givet är även här att det förekommit situationer där myndigheterna sett annorlunda på behovet av offentlighet är det en person eller ett bolag som önskat ta del av handlingar, att det därför ibland anmälts olika former av missnöje via besvär eller andra former av klagomål.

Även om alla de centrala strukturerna och huvudsakliga innehåll i offentlighetslagen inte har ändrats på de 44 år drygt, som förflutit sedan lagen antogs har både den rättsliga och samhälleliga utvecklingen i stort påkallat behovet av den nu föreslagna moderniseringen. Det finns även en internationell bakgrund till föreliggande lagstiftningsarbete, utöver de redan nämnda aspekterna som EU-medlemskapet aktualiserat. I samband med att den så kallade Tromsökonventionen behandlades i Ålands lagting 2014, uppmanade dåvarande lag- och kulturutskottet landskapsregering att vid den planerade översynen av offentlighetslagstiftningen också fästa uppmärksamhet vid den av Europeiska rådet förlagda konventionen. Konventionen har trätt i kraft inte för lång tid sedan på internationell nivå, det betyder att många stater alltså bifallit, ratificerat konventionen.

Tar man den bakomliggande tanken och själva syftet med det aktuella lagförslaget är ökat rättsskydd och bättre förutsägbarhet genom tydligare bestämmelser i varje enskild skede vid hanteringen av en handling. En ökad trygghet även för alla de tjänstemän som i olika nivåer, situationer har att ta ställning till den helt avgörande frågan är en myndighetshandling offentlig eller inte? Om svaret är ja, finns det då ändå skäl att granska innehållet och se om det finns uppgifter som trots allt borde bli föremål för sekretess. En grannlaga uppgift i många situationer. Påföljden för felaktig hantering av en myndighetshandling är som framgår av förslaget, om lagtinget samtycker, stränga med allt från böter till fängelse som rättslig påföljd. Detta understryker allvaret i balansen mellan de önskad offentligheten och vikten av att bl.a. enskilda personer inte lider allvarligt skada av att uppgifter av direkt personlig karaktär kommer i fel händer, med allt vad detta ofta medför.

Orsaken till att jag med kraft vill understryka det allvarliga påföljder som väntar vid brott mot tjänsteplikt i fråga om hanteringen av myndighetshandling är att lagtinget i sin roll som lagstiftare ska förstå bakgrunden till varför det föreslås en såpass lång tid som 15 respektive 30 dagar som tidsramar för en myndighet senast ska lämna ifrån sig en myndighetshandling. Bräckligt begreppet utan dröjsmål, det ska givetvis vara den givna utgångspunkten i samband med den nödvändiga utbildnings- och informationsinsats som måste göras när den nya offentlighetslagen väl träder i kraft. Men det är en fråga om en balans mellan önskan om snabba åtgärder från en myndighets sida och det konkreta behovet att agera utgående från behovet av sekretess.

Det kan finnas orsaker och goda skäl att betona att syftet med flera sekretessbestämmelser, totalt 22 punkter finns uppräknade i huvudlagen. Att det inte är fråga om ökad hemlighet på något sätt, utan sammanhänger med vikten av att precisera sekretessgrunden som i dag upplevs som något vaga. Jag vill betona att sekretessgrunderna inte handlar om att skydda våra myndigheter, utan några begränsningar av landskapsregering bedöms som nödvändiga för att skydda till exempel den enskilda integriteten hos våra invånare. Av nämnda orsak föreslår vi till exempel att den hittills i princip oinskränkta partsoffentligheten i vissa avseenden bör begränsas. Den har varit unik den partsoffentlighet som vi tillämpar idag, 1977 års offentlighetslag.

Här kunde jag tillägga att Sverige, offentlighetens förlovade land som de brukar heta, har 44 kapitel med mestadels sekretessbestämmelser i landets offentlighets- och sekretesslag. För den som tycker att det är direkt förbryllande vill jag påpeka att Sverige har i dag en tryckfrihetsförordningen som en grundlag i övrigt rätten att få ta del av allmänna handlingar ingår.

Offentlighetslagstiftningen för Åland är en lag som ska reglera förvaltningsförfarandet, det finns kanske inte principiellt så mycket att vara oense om. Vi torde alla vara överens om att myndigheterna ska vara så öppna som möjligt. Men jag ser fram mot de kommande diskussionerna med i synnerhet lag- och kulturutskottet om hur vi bäst uppnår detta syfte. En annan sak som förhoppningsvis lagstiftningen stöder är förverkligade av offentlighetsprincipen i den digitala miljön. Det föreslås bestämmelser i lagen om upprätthållande av register, överföring av handlingar i elektroniskt format samt rätt att få ta del av handling i digitalt format. Men självstyrelseförvaltningen har som bekant en lång väg att gå både tekniskt och lagstiftningsmässigt när det gäller den fortsatta digitaliseringen av förvaltningen, som ni alla känner till.

Talman. Jag vill avsluta med att säga några ord om det som saknas i lagförslaget. Den politiska delen av landskapsregeringen har valt att föreslå att insynen i offentligt ägda bolag i detta skede skjuts fram utöver det som allt är kopplat idag till offentlighet, offentliga uppgifter. Även om att vi är överens om att offentlighetsprincipens tillämpning på alla offentligt kontrollerade bolaget är en fortsatt viktig fråga. Här har dock den politiska landskapsregeringen lyssnat på den samlade juristkårens bedömning att frågan kräver en särskild utredning. Under avsnitt 5.6 i lagförslaget redogör vi närmare för de utmaningar bolagssfären presenterar, på landskaps- och kommunal nivå. Den preliminära bedömningen är att det kommer att behövas tydligt lagstöd i några fall där bolag sköter offentliga förvaltningsuppgifter utan annan rättslig grund, t.ex. ett avtal mellan olika parter.

Av central betydelse i det andra skedet av moderniserade offentlighetsprincip är givetvis att, förutom att kartlägga det bolag som berörs av en sådan reform, är att se på frågan ur ett ansvarsfullt perspektiv med allt vad det innebär av behov, kunskap om sekretess och påföljden av dessa om det inte sköts korrekt inom bolagssfären. Vill igen påminna om att det är allvar och ytterst för enskilda tjänstemannen en mycket grannlaga uppgift att sköta det här korrekt. Därför ber landskapsregering att få lite extra tid på en särskild utredning vad gäller den delen av offentlighetsprincipens modernisering.

Två randkommentarer först och sedan en fråga till vicelantrådet. Först vill jag tacka vicelantrådet för att han lyfter det åländska och finska tjänstemannaansvaret, en fråga som inte nog kan betonas särskilt eftersom många av våra ålänningar har studerat i Sverige där systemet inte ser ut på liknande sätt. Det är nog viktigt att vi alla förkovrar oss i det. Det gäller också politiker i vissa särskilda hänseenden, det är bra att det lyfts.
Den andra frågan kring bolagen och deras öppenhet nämner vicelantrådet när man tar över förvaltningsuppgifter enbart på basen av avtal. Det visar på vikten av att när sådana stora reformer görs, att det görs med stöd av lag på allvar i grund och botten.

9 § brukar användas av vissa kommuner för att berätta att man inte kan offentliggöra beredning till kommunala möten, uppfattar vicelantrådet att den frågan har (… taltiden slut).

Tack, talman! Vad gäller enskilda kommuner och hur de väljer att hantera sina beredande handlingar är fortfarande upp till respektive instans att göra den bedömningen. Den här frågan har diskuteras omfattande men här måste man kanske respektera den kommunala självstyrelsen. Det här är en sak som vi anser att ska hanteras inom ramen för den på fredag inledda översyn av den åländska kommunallagen. Där kan man ta in den särskilda regleringen till den delen.

Talman! Det är upp till kommunerna huruvida man publicerar sina listor, men det är nog vårt ansvar i den här salen att undanröja alla frågetecken kring om offentlighetslagen förbjuder kommuner att publicera beredning, vilket har anförts i vissa sammanhang. Anser vicelantrådet att offentligslagen, som ligger på vårt bord idag är tillräckligt tydlig på den frågan så att ingen kommun behöver känna eller misstänka att man bryter mot lagen om man publicerar beräkningar inför kommunala möten?

Tack, talman! Tack för preciseringen ledamot Zetterman.
Ledamoten gör en helt korrekt iakttagelse. Ingen kommun kommer att bryta mot den nu föreslagna offentlighetslagen ifall man förfar på det sättet som ledamot aktualiserar. Men det centrala är och förblir att det beredningsunderlaget inte ingår sådant som är av sekretessnatur. I ljuset av de 22 punkterna som finns i huvudlagens sekretessparagraf, om man väljer att kalla den så. Det är fortsättningsvis upp till den enskilda kommunen att bestämma i den mån man vill att beredningen skall vara föremål för en allmän publik debatt före ett aktuellt sammanträde. Det är en balansgång som kommunerna själva får ta ansvar.

Talman! Tack för presentationen. En gedigen lagstiftning trots att det bara är 29 paragrafer. Den är otroligt intressant och detaljmotiveringarna kan användas nästan som uppslagsverk. Jag vill fullfölja diskussionen kring öppenheten kring samhällsbolag och affärsverk. Liberalerna anser att lagstiftningen fortfarande haltar om man inte har med öppenheten kring offentliga bolag och affärsverk, det förs ett resonemang och vicelantrådet tog upp det själv också om att man kan komplettera lagstiftningen. Hur ser tidsspannet ut, är det absolut landskapsregerings intentioner att komplettera lagstiftningen med insynen i offentliga bolag?

Talman! Tack, vicetalman Sjögren. Jag vill betona, som jag kanske inte gjorde i mitt huvudanförande, att den produkt lagtinget har på sina bord är resultatet av en omfattande och mycket noggrann beredning som startade under Sjögrens tid med en arbetsgrupp som presenterar sitt betänkande 2016, utgående från det har arbetet fortgått enligt de principer som förelåg. Det är en beredning som är mycket omsorgsfullt gjord av mycket duktiga jurister, jag känner mig trygg som ansvarig.
När det gäller samhällsbolagen och den offentliga insynen är det en grannlaga uppgift att dra en linje i vattnet för det blir nästan som ett vatten, det handlar om så otroligt olika bolag som är aktiva inom ramen för offentligt ägd verksamhet. Vi har bolag som hanterar oerhört personliga uppgifter, kontrar till och med energibolag som tillhör samma sfär.

Talman! Det är säkert väldigt svårt att dra gränsdragningen samtidigt som det finns ett utökat krav också på affärsverk och offentliga bolag i takt med att allt fler av kommunernas, landskapets, statens verksamheter läggs i offentliga bolag. Det är inte oreglerat och föreslaget till ny offentlighetslagstiftning är en hybrid, det är den finska lagstiftningen i botten med vissa ordval vokabulär från den svenska lagstiftningen. Så vitt jag har förstått är offentligheten i offentliga bolag reglerat i Sverige redan.

Tack, talman! Vi står helt rätt och börjar med det sistnämnda, att Sverige valt att reglera offentligheten i den här typen av bolag vi nu diskuterar genom att särskilt lista de bolag som ska falla under offentlighetsprincipens utsträckning. Det kan för en utomstående framstå som ganska jobbigt med tanke på att ett bolagssfären förändras eller försvinner och en del kommer nytt, men det är ett sätt att hantera det.
När det gäller den kommunala sfären så börjar det luta åt att tillsammans med kommunallagens översyn tittar man på hur den delen av det hela kan regleras. När man tittar på vår egen lista över det som lagting och landskapsregering har inflytande över att det där finns så stor problematik kvar, den kanske kan hanteras. Vi tar frågan på största allvar och vi avser att komma med ett lagförslag under 2021.

Tack, talman! Gällande tidsspannet mellan utan dröjsmål och 15 dagar. Det är självklart att man kan förstå att det finns praktiska problem med att omedelbart ge ut handlingar om det är någonting som är omfattande. Det är ett väldigt stort spann som är öppet, två veckor i frågor som ibland kan vara av stort allmänt intresse eller i en fråga som är väldigt aktuell. Varför har man inte valt att närmare precisera i detaljmotiveringarna, vad man menar med utan dröjsmål eller på något sätt smalna av spannet på två veckor som ibland kan uppfattas av allmänheten som ett sätt att förhala att ge ut information?

Tack, talman! Det är en bra fråga ledamot Fellman, en av dem som skapat huvudbry under processens gång, var ska vi dra gränsen? Som jag själv har resonerat är det rimligt om 15 dagar i första skedet sett i ljuset av t.ex. små förvaltningar som tillämpar detta, det uppstår sjukdomsfall, resor, infaller under semestertider och de personer som har förmågan att hantera en typ av myndighetshandling som innehåller detaljer om personlig integritet med den påföljd det får för den enskilde tjänstemannen som ger ut handlingar. Ni kan förstå alla vilket lidande man kan utsätta sig själv som tjänsteman när man ger grönt ljus för sådant som är sekretessbelagt. Men som jag underströk, utan dröjsmål ska vara huvudregeln i alla normala (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag ifrågasätter inte de femton dagarna, det kan vara rimligt när det gäller stora och svåra avvägningar. Att man har valt att inte precisera utan dröjsmål närmare utan bara lämna det ganska öppet ger ett tolkningsutrymme. Min erfarenhet både av landskapsförvaltningar och andra sammanhang är att man nog gör sitt bästa, men det blir ändå ett stort spann som öppnar för ett visst godtycke, som man borde ha preciserat.
Min andra fråga gäller med de offentligt ägda eller delvis ägda bolagen. Det är klart att det är en juridisk fråga, hur ska man lösa den här problematiken men det är också en politisk avvägning vad vill man göra? Det är väl snarast det som är intressant, vad vill landskapsregering att det ska vara för möjligheter till insyn i de offentligt ägda (… taltiden slut).

Tack, ledamot Fellman. Utan dröjsmål ska vara över huvudåtgärden vad gäller att det ska ske fortast möjligt. Det går inte som lagstiftare att förutse alla möjliga situationer. Under min relativt korta tid som jag varit tillbaka i regeringskansliet minns jag ett tillfälle när en avdelning konstaterat att man har fått begäran att ge ut 40 000 handlingar. Även om ingen av dem innehöll något problematiskt så förstår ni alla att det tar en viss mängd arbete att förverkliga ett sådant önskemål.
Det gäller offentligt ägda bolag, d.v.s. sådant där det offentliga har merparten av inflytande över så är ambitionen att offentligheten ska utsträckas till dem. Men vi har en problematik, aktiebolagslagen som talar om en omsorgsplikt från styrelsens sida och allt vad det innebär när det gäller att hantera (… taltiden slut).

Det är på sin plats att inleda med ett stort grattis, tack och bra jobbat inte bara till den sittande regeringen utan också till den förra som satte igång det här arbetet. I den meningen är det ett exempel på att samarbete nästan alltid leder till bättre resultat än om man försöker göra allting själv.

Dokumentet på 200 sidor lagtext hör till de mest genomarbetade och till sin natur komplicerade lagstiftningar som vi hanterat de senaste åren. Det handlar om ett förslag till en alldeles egen åländsk offentlighetslagstiftning som i ett svep och i 29 paragrafer reformerar 52 olika landskapslagar inom en mängd olika områden.
Det bottnar i den nordiska traditionen, svenska kanske man kan säga och i viss mån den finländska som senare tog efter den svenska, som går ut på att alla ska ha rätt att ta del av allmänna handlingar som inte är sekretessbelagda. Vi ska veta vad som sker och våra medborgare ska ha rätt att känna trygghet i hur uppgifter hanteras. Det här är någonting som vi från centergruppens sida stöder och uppmuntrar, samhällsbygget sker transparent tillsammans och för att det ska lyckas är det viktigt med tydliga regler hur informationen ska hanteras. Det här är lättare sagt än gjort, väldigt ofta. Det är kanske inte alltid möjligt att alla genast ska får veta allt. Kanske det följer omsorg kring liv och hälsa, kanske man ska skydda ett samhälle och därmed medborgarnas investeringar, eller kanske för att ärenden ibland inte alltid vinner på att genast dissekeras i den offentliga debatten.

Att skapa en egen åländsk offentlighetslagstiftning känns rätt. Vi är inte som i Sverige, vi är inte som man är i Finland, vi har olika krav, våra medborgare har rätt att behandlas särskilt på ett sätt som inte behöver ske vare sig i Finland eller Sverige. Till den delen är det ett principiellt viktigt lagförslag. Vi kan själva. Offentligheten går hundratals år tillbaka i tiden, vi har en vana vid att man ska få reda på saker så snabbt det går. I Sverige och i Finland har man från början ungefär samma offentlighetslagstiftning tack vare praxis har den utvecklats åt lite olika håll på lite olika sätt. Därför är det viktigt att vi nu skapar en åländskhet kring detta med så mycket öppenhet som någonsin är möjligt.

Det saknas inte utmaningar, i dagens digitala värld är det lättare än någonsin att få reda på information, är det rätt information kan man fråga sig med rätta? Är det den informationen som faktiskt säger hur saker ligger till, eller är det felaktig information? Det här gör att offentlighetslagstiftning inte är enkel till sin natur, den ställer också krav på tydlighet och på att de regler som vi bestämmer oss för att följa faktiskt ska hålla. Både när det gäller transparens och när det gäller pedagogik för det är också så att med större offentlighet så följer också större krav på begriplighet och på tydlighet, att uppgifter görs tillgängliga är inte alltid samma sak som att de är begripliga för den vanliga medborgaren. Det ankommer på vår landskapsregering och på oss i lagtinget att se till att så är fallet.

Det finns även andra utmaningar. En av de nämndes tidigare i debatten, när det gäller hur vi ska hantera offentligt ägda bolag och affärsverk. Där måste vi förhålla oss till aktiebolagslagen som ställer till det rätt mycket när det gäller offentligt ägda företag. De som sitter i en styrelse i ett offentligt ägt bolag har att förhålla sig till aktiebolagslagen och då är det viktigt att man faktiskt för ett resonemang kring hur det spelar mot önskemålen och kraven i en ny egen offentlighetslagstiftning. Det behöver inte finnas motsatsförhållande men där finns risk för att det finns rätt många sådana.

För lag- och kulturutskottet återstår ett arbete med att försöka, tycker vi från Centerns sida, granska hur offentlighetslagstiftningen och krav på insyn i offentliga bolag och affärsverk spelar mot annan lagstiftning t.ex. aktiebolagslagen. Det är också en intressant diskussion som har förts på Åland under de senaste åren när det gäller offentliggörandet av föredragningslistor i kommunala organ. Lag- och kulturutskottet kunde ägna sig en liten stund åt att se hur man anser att det nu liggande förslaget till offentlighetslagstiftning spelar in. Jag är en varm vän av att när det handlar om skattemedel och förvaltning så kan det vara klokt att ha hellre större transparens än mindre. Det kan man säga att också borde spela in när det gäller insyn i offentliga affärsverk och bolag. Den är lite mer komplicerad för där är medborgarna i sig själv också delägare i dessa bolag/affärsverk och har därmed rätt att kräva att de ska skötas så bra som någonsin är möjligt. Då kan faktiskt informationsflödet ibland ställa till det något.

På det stora hela så förtjänar det upprepas att det är bra jobbat att få fram denna lagstiftning och att det har gått över två mandatperioder så behöver absolut inte vara dåligt, utan tvärtom riktigt bra. Vi önskar lag- och kulturutskottet lycka till i det fortsatta arbetet och ser fram emot ett betänkande kring de frågor som det förts ett litet resonemang kring.

Talman! Vill diskutera frågan kring sekretess. För att en handling har upprättats som hemlig behöver det de facto inte vara hemlig alltid och för alla. Det är en viktig sak att bära med sig t.ex. inom forskningsspektra så öppnar man journaler även om du inte öppnar helheten i journalen så har du rätt t.ex. ta ut uppgifter hur många som erhållit en cancerdiagnos osv. det är en viktig nyans när det gäller sekretessbelagda handlingar att man också konstaterar i vissa fall är de öppna för andra parter.
Gällande frågan om aktiebolagslagen och de offentliga bolagen, jag kommer att föra vidare resonemang om det i liberalernas gruppanförande men jag konstaterar att utför man t.ex. förvaltningsuppgifter står det i den här lagen att då ska offentlighetslagen gälla, också om du utför kommunala uppgifter där man har monopol så torde omsorgsplikten och annat inte (… taltiden slut).

Tack, talman! När det gäller den senare delen av frågan så är det precis så det är och det komplicerar till det hela. Det finns bolag som dels ägnar sig åt hårt konkurrensutsatt verksamhet, som verkligen inte skulle vinna på insyn och det skulle vara till men för medborgaren som är ägare, men som samtidigt ägnar sig åt kommunala skötseluppdrag och därmed faller under någonting helt annat. Jag vet inte hur processen har gått till med att ta fram lagstiftningen men det är en rätt hygglig gissning att det antagligen är just sådana avväganden som ställer till det. Det har vi sett tidigare både på Åland och i Finland att aktiebolagslagens krav gör det svårt med insyn i offentliga bolag.

Talman! Därför ställer jag mig tveksam i det som vicelantrådet sa i ett tidigare replikskifte att man skulle separera och göra listor på vilka bolag det skulle gälla. Å ena sidan hålls den listan hela tiden uppdaterad och sedan de facto finns det bolag som har alla tre, man bedriver offentlig förvaltning, utfärdar myndighetsbeslut, har hand om frågor som har ett kommunalt monopol och samtidigt i samma bolag har man konkurrensutsatt verksamhet. Vägen fram är nog att ha principer för det här. Den djupa analysen som man efterfrågar från Centerns håll den måste landskapsregering stå för. Lag- och kulturutskottet kan i sitt betänkande resonera i den här riktningen. Listsystemet låter lite komplicerat men det kanske är något som jag inte har tillgång till informationsmässigt.

Talman! Slutsatsen av att ha lyssnat till ledamoten Zetterman är att det kanske var lika bra att man inte tog med bolagen i denna lagstiftning, det hade gjort det hela rätt mycket mera komplicerat är jag rädd för.
Det finns skäl för utskottet att titta lite närmare på det här och i vart fall ge en övergripande syn på det till någon slags vägledning. Det är mycket riktigt så som ledamoten säger, att det här är ett förslag som nu ska drivas vidare av landskapsregering och som också säger att man ska återkomma under året, efter att ha tittat lite närmare på det. Det är så med all sorts lagstiftning att man behöver känna lite på hur det landar. Det finns domstolar som ska tolka det här nu också, det lär säkert ta en tid innan man ser hur alla avsikter verkligen har fallit ut.

Talman! Jag välkomnar Jörgen Petterssons gruppordförande, Centerns gruppordförande och diskussionen kring transparens. Vi har en åländsk paradox, nämligen att vi har världsrekord i närdemokrati med sexton kommuner, å andra sidan finns det flera kommuner som tycker att man inte ska lägga ut listorna till fullmäktige, stadsstyrelsen och nämnderna. Det är jätteviktigt att allmänheten redan i ett tidigt skede har tillgång till uppgifter om vilka beslut som planeras, inte sedan när besluten är fattade. Det är den åländska paradoxen som gnisslar i mina öron i alla fall.

Tack, talman! Jag blir att tänka på egensinne när jag lyssnar till vicetalman Sjögrens replik. Inte nödvändigtvis på ett negativt sätt men vi ser att vi under den nuvarande offentlighetslagstiftningen som är från 1977, innan internet uppfanns så har nu ett antal kommuner valt att tolka den på ett sätt medan andra tolkar den på ett mer transparent sätt, jag vill gå in på vem som gör rätt eller fel jag bara konstaterar att praxis har vuxit fram och är olika, eftersom man vill göra på sitt eget sätt. Det kan hända att det skulle vara bra, som jag nämnde i anförandet om utskottet kunde se på hur denna nya lagstiftning spelar mot den praxis som har vuxit fram.

I motsats till ledamot Pettersson har jag en klar uppfattning, det finns ingen som förlorar på mera transparens och öppenhet. När det gäller offentliga bolag och affärsverk pratar vi delvis om självklarheter, helt självklart sekretess och affärshemligheter. Det kan man lägga åt sidan, sådan nivå har vi ju alla att det är självklarheter vi pratar om. Där blir det också frågan som ledamot Fellman tog upp, hur mycket vill man ha offentlighet, hur mycket vill man visa? När t.ex. Mariehamns stad bildade sitt hamnbolag så var sittande talman Häggblom väldigt noga med att det skulle vara öppenhet och transparens, det skrevs sedermera in i bolagsordningen fast det fanns ett motstånd ursprungligen så ingen (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag är enig i stora delar. Transparens är bättre än hemlighetsmakeri när det gäller bolag och affärsverk så önskar jag att verkligheten skulle vara så enkel som vicetalman Sjögren beskriver, men jag är rädd för att den inte är det. Det är inte så lätt att säga att det här är en affärshemligheter och det är inte det för det går väldigt ofta in i varandra och det ena ger det andra. Jag måste tillägga att aktiebolagslagen är inte på skoj, aktiebolagslagen är på riktigt och den är väldigt stark när det handlar om information och hur man ska ge ut information från ett bolag utan att skada aktieägarnas intressen. Aktieägarna är i det här fallet egentligen alla medborgare som har rätt till att kräva att bolaget ska hanteras så bra som möjligt.

Talman! En randanmärkning när det gäller offentligheten i bolagen, det är i första hand en fråga vill man att allmänheten ska ha insyn i de offentligt ägda bolagen, vill man det eller vill man det inte? Om svaret är ja så är det en fråga om hur man ska åstadkomma det, det har landskapsregering sagt att de ska utreda. Men vill Centern att allmänheten ska ha insyn i de offentligt ägda bolagen, det är en ganska enkel fråga?
Frågan om möjligheten att få ut information så snabbt som möjligt och spannet mellan utan dröjsmål och 15 dagar, som gammal journalist så vet man att femton dagar är en evighet om man vill ha ut information om en väldigt aktuell fråga, ser inte ledamoten Pettersson ett problem med risken att man förhalar att ge ut information under två veckors period?

Talman! Gammal och gammal. Frågan om Centern tycker att bolagen skall vara öppna eller inte öppna är svaret att de skall vara öppna, egentligen sköts det ganska hyggligt. Det finns principer för hur bolag ska informera om det som händer. Sedan om frågan blir sådant som bolagen inte vill informera om, ofta till följd av konkurrensrädsla då blir det mer komplicerat då behöver man se till hur det spelar mot nuvarande t.ex. aktiebolagslagen och vad följderna kan bli av att man berättar olika saker. När det gäller tiden ska man ska hellre vara snabb än långsam och utskotten kan titta på om 15 dagar är rimligt.

Tack, talman! 15 dagar kan mycket väl vara rimligt, det är spannet mellan utan dröjsmål och 15 dagar som inte preciseras i lagstiftningen vad man menar. Där finns ett för stort utrymme för godtycke. Den frågan lyftes särskilt under beredningsperioden av våra massmedier som tyckte att det där är alldeles för lång tid, det borde man förhålla sig till. Principer är alltid enkla men det är de jobbiga frågorna, detaljfrågorna som blir svåra därför borde lagstiftningen vara väldigt tydligt i sin reglering av vad som är möjligt i detaljfrågor också när det gäller offentligt ägda bolag.

Tack, talman! Jag ska föra ett kortare resonemang, tiden kanske inte riktigt räcker till för det.
Det är också så att 15 dagars svarstid behöver inte nödvändigtvis vara dåligt för en tidning som vill ha svar. En tidning kan nämligen hitta på väldigt många andra sätt att få svar på sin fråga och därmed så finns det i samhällets intresse ett argument för att man ska komma fram med fakta så snabbt som möjligt för att slippa spinnet i form av olika former av spekulationer. Som en gammal reporter, kan sådant faktiskt ofta leda till en betydligt bättre story då man får ringa runt och försöka ta reda på saker själv istället för att bara vänta på offentliga ukaser. Det är en fråga som spelar åt båda hållen och just därför kanske finns skäl att granska lite närmare utskottet.

Tack, talman! Kan konstatera att vi har diskuterat i samma linje som ledamoten Pettersson. Den generella informationsplikten som föreläggs i förvaltningslagen är också en viktig del i offentlighetslagstiftningen och där är också en avvägning för de enskilda hur mycket information man lämnar ut under beredningsskedet. Mer information man lämnar ut ju mer kan medborgare och andra intressenter komma in med synpunkter. Det finns många intressanta sätt att jobba med frågorna, jag återkommer till det.

Vi har ett massivt lagpaket framför oss idag, de blott 29 paragraferna till trots. Processen har varit lång och pågått flera år, men nu är den äntligen på våra bord. Lagutskottet har ett digert och lärorikt arbete framför sig.
Offentligheten och den lagstiftning som ligger på vårt bord är en av demokratins grundpelare. Rätten till att ta del av allmänna handlingar är grunden för granskning av den offentliga makten. Grundprincipen är att allt är öppet om det inte finns särskilda skäl till motsatsen. Det vi gör med skattebetalarnas pengar ska tåla granskning.

Till först, vårt varmaste tack till lagberedningen och övriga tjänstemän som skrivit förslaget. Det är välformulerat och allmänna motiveringen är ytterst intressant analys. Många remissvar ger också ytterligare tankegångar. Välformulerat och initierat arbete från många parter.

Talman. Jag lyfter i liberalernas gruppanförande framförallt huvudprinciper, men konstaterar att det finns många frågor för utskottet att fördjupa sig i. Ska mailloggar för de som är belagda med tjänstemannaansvar vara offentliga handlingar? Ska man kunna sekretessbelägga vem som sökt en tjänst? Hur hanterar man konflikten mellan rikets lag och vår när en myndighet tillämpar bägge lagstiftningar? Är tiden för när media får tillgång till handlingar rimlig och borde utan dröjsmål, som ledamoten Fellman lyft flertalet gånger specificeras?

Vid sidan av de här frågorna har liberalerna två huvudspår som vi särskilt vill lyfta fram. Det ena gäller beredning inför möten, det andra gäller öppenheten hos offentliga bolag.

När det gäller myndigheternas beredningar till möten måste det vara klart och tydligt att beredningen kan lämnas ut eller publiceras på exempelvis hemsidor inför möten. Vicelantrådet sade att det är klart och tydligt, min uppfattning är att det är det i gällande offentlighetslagstiftning med det har funnits frågetecken och det behöver utskottet tydliggöra.
Vi menar att utskottet behöver föra resonemang om vad man istället behöver göra som myndighet för att garantera öppenhet om man låter bli att publicera listorna. Det är grunden att myndigheternas arbete ska präglas av öppenhet och transparens, väljer man att sluta sig på ett sätt måste man öppna sig än mer på ett annat. Jag vill poängtera att det inte bara gäller kommunerna, man har under landskapet underlydande myndigheter som borde tillämpa samma princip. Väljer man att inte lägga upp listorna då måste offentligheten hanteras på annat sätt. Medborgarna ska ha möjlighet att påverka. När det gäller offentliga möten, så som förbundsstämmor och fullmäktigemöten borde det vara krav på att listorna i sin helhet, beredning och bilagor inkluderat finns publicerat. Är det faktiskt ett offentligt möte om inte alla har tillgång till samma handlingar?

Vidare bör utskottet resonera kring huruvida det räcker med att lägga upp listor, är det ett tillräckligt medel för att informera medborgarna om vad som är på gång? Hur kan demokratin vidareutvecklas och hur skapar vi bredare engagemang i samhället? Grundtesen måste vara den att om medborgare engagerar sig i samhället så är det en bra sak, det kan aldrig vara ett problem att kommun- och samhällsmedborgare vill engagera sig i ett ärende.

Den andra principen gäller bolagens öppenhet. Här används ofta aktiebolagslagen som orsak till att vara sluten. Vi konstaterar att det finns offentliga bolag som utför förvaltningsuppgifter, bolag som utför uppgifter som kommunerna är ålagda men som inte är myndighetsutövning och sedan finns det direkt konkurrensutsatt verksamhet i offentlig regi. Vi menar att paragraferna om att skydda affärshemligheter inte är tillämpliga om det gäller det att bolaget utför uppgifter som är ålagda det offentliga eftersom det inte finns någon konkurrens. Det finns alltså inte någon affärshemlighet att skydda. Det betyder att principen för offentliga bolag också är att man ska vara så öppen som möjligt, men ännu mer öppen om man utför kommunala uppdrag och absolut öppen om man utför myndighetsutövning. Till det sistnämnda konstateras att det hanteras i 4 § i lagstiftningen, vilket vi tolkar som att exempelvis partsoffentlighet ska råda i de fallen, det får gärna vicelantrådet bekräfta. Alltså om ett bolag utför myndighetsutövning ska då exempelvis partsoffentligheten råda? Så tolkar vi de skrivningar som finns
via 4 §.
Vid myndighetsutövning ska offentlighetslagen gälla och enskilda parter ska ha rätt till all information så anser vi att det behöver vara, också det som är sekretessbelagt som man har vid annan myndighetsutövning.

Till de här delarna avser landskapsregeringen återkomma, men vi finner det lämpligt att utskottet redan nu för resonemang kring detta, precis som tidigare har diskuterats. Det finns skrivningar att luta sig mot. Det är märkligt att landskapsregeringen inte i det här skedet kommer med en fullödig lag, utan lämnar bort den här centrala delen. Man säger att man kan återkomma och avser återkomma under hösten 2021. Liberalerna menar att detta är en så viktig del så att landskapet bör prioritera att få fram lagstiftningen och att utskottet inte slutligt behandlar ärendet före man har tillgång till helheten så att man får en bild hur hela paketet är. Lagstiftningen är från 1977, före internets inträde och en av de stora saker som hänt under den här tiden om man ser på den offentliga sfären är intåget av kommunala och andra offentliga bolag. Att lämna bort den här biten som egentligen är den stora förändringen i vardagen vid sidan av digitaliseringen finner vi som orimligt.

Talman. Denna lagstiftning är som sagt en hörnpelare i vår demokrati. Från liberalernas sida önskar vi att lagtinget tar tillfället i akt för skolning och fördjupning för alla ledamöter. Det önskar vi att talmanskonferensen diskuterar, och sedan kan också utskottet ordna öppna höranden i samband med ärendet.

Slutligen talman föranleder detta lagstiftningsförslag en diskussion om hur vi ska komma till bukt med problemet med föråldrad lagstiftning. Kommunallagen är en annan hörnpelare i vårt demokratiska system som behöver översikt, arkivlagen har varit akut länge. Nu sägs det att bägge dessa lagstiftningar är på gång. Utan att peka finger åt nåt håll, alla partier är medskyldiga i detta så behöver vi få tillsett att lagarna i mer rimlig takt moderniseras och förnyas. Vi behöver hitta gemensamma lösningar som vi tycker är lämpliga. Lagstiftningsprogram är något man använde sig av tidigare, det är ett sätt att hantera det på. Men det kanske finns andra förslag, så att vi kommer ikapp att de gamla lagarna som ändå har betydelse för de enskilda i samhället bortprioriteras av projekt som man finner mer politiskt prioriterade. Vi behöver ha hög klass på vår lagstiftning, vilket vi också har men det finns problem med den föråldrade lagstiftningen.

Föreslår bordläggning av ärendet till onsdagens plenum. Orsaken är att vi från liberalt håll tycker att det här är en prioriterad lag och vi vill lyssna in alla gruppanföranden och de anföranden som hålls idag. Vi har förstått att det inte stör utskottets arbete, det är inte planerat att börja med detta ärende i morgon och för att kunna fortsätta diskussionen på onsdag ifall det uppkommer nya saker som inte tidigare har aktualiserats i lagförslaget.

Talman! En kort kommentar till regleringen av affärsverk och bolags offentlighet. Jag skulle vilja beskriva det kanske lite annorlunda än vad ledamot Zetterman gör i så måtto att vägen framåt beskrivs ganska väl i lagförslagets kapitel 5 6. Det känns att mångfalden är stor bland landskapets bolag men där finns två punkter. Det ena handlar om att klargöra i vilken mån det offentligt ägda bolaget köper offentliga förvaltningsuppgifter som avses i grundlagens 124 §, ja eller nej de måste förstås behandlas olika. Det andra är sedan en prövning av vilka bolag är det som sköter offentliga förvaltningsuppgifter som grundar sig på lag, och sedan bolag som verkar i ett konkurrensläge. De måste förstås också regleras olika, det här upplever jag ändå överensstämma med det som Zetterman beskrev, även om det inte var riktigt med mig (… taltiden slut).

När det gäller offentligheten och bolag så ser jag och liberalerna såhär, i ena ändan har vi den konkurrensutsatta verksamheten som är direkt konkurrensutsatt. I andra ändan har vi de som utför myndighetsutövning, och i mitten har vi de som utför offentliga uppdrag i bolagsform inte för att det är konkurrensutsatt och man behöver göra det enligt EU-direktivet, utan för att man tycker att det är det lämpligaste sättet att förvalta en verksamhet på. Det är ganska solklart att i den ändan där man har myndighetsutövning där ska det vara öppenhet, där ska man kunna ha rätt till material som part. I andra ändan där man har full konkurrensutsättning, man fungerar som vilket annat bolag som helst på den marknaden, kanske dock att man har lite särskilda skrivningar i bolagsordningen där man kan vara mera sluten, det är ganska givet för alla parter att någonting i den riktningen måste det vara.

Tack för det. Mer om det i gruppanförande om en liten stund.

Tack, talman! Det var en hel del som ledamot Zetterman förde fram som skulle kräva en kommentar med jag får återkomma lite senare i anförandet, välkomnar bordläggningen också av den anledningen.

När det gäller offentliga möten så kan jag inte se vilken problematik ledamoten aktualiserar, är möten offentliga är handlingar inför ett sådant möte offentliga. Det följer av kommunallagen redan. Det är kommunallagen som väger när det gäller kommunalt ägda bolag, det är nog den vägen vi ska. När jag ytterligare reducerar bolagssfären kan det bli svårt att via en generell offentlighetslag, som det är fråga om nu då ha speciella avvägningar som måste göras när det är den kommunala sfären. Jag hoppas verkligen inte att utskottet lyssnar på ledamotens lockrop på att sitta på det här ärendet under obestämd tid.

Talman! Som jag uppfattar det så är det många offentliga instanser som även inför öppna möten har en sådan regim där listorna förstås är publicerade, men inte beredningen inklusive bilagor och det kan vara ganska svårt att komma åt som enskild medborgare. Vicelantrådet skulle gärna få svara på den frågan som jag direkt ställde gällande 4 § om ett bolag utför myndighetsutövning har man då rätt till allt material såsom part i de sammanhangen? Ska man tolka den 4 § på det sättet?

När det gäller partsoffentligheten är det idag i praktiken obegränsad, nu föreslås vissa begränsningar som ledamoten har tagit del av. Är du part i förhållande till ett bolag så har du rätt, att med de begränsningar som föreslagits i lagförslaget ta del av alla handlingar frånsett sådant som personlig integritet, skydd för enskilda personer, adressuppgifter, företagshemligheter osv. men i övrigt har du som part rätt att ta del av de handlingar som bolaget eller personen berörs.

Tack, talman! Tack till ledamoten Zetterman för ett väldigt konstruktivt anförande. Detta faktum att ålänningarna behandlas olika vad gäller just beredning och listning av ärenden inför olika typer av möten på kommunala fältet det gäller nämndmöten, kommunstyrelse osv. Målsättningen delar jag, att det ska vara en låg tröskel att bli engagerad i frågor som berör eller inte berör en att påverka innan beslut fattas och få den information som krävs. Det här är egentligen kärnan i offentlighetsprincipen att öka pressen på politiker och minska risken för vänskapskorruption eller andra typer av misshushållning med det offentliga. Jag emotser att utskottet titta vidare på just den här delen.

Talman! Det är precis så som jag berörde i mitt anförande att en myndighet kan förstås på annat sätt välja att fullgöra denna informationsplikt. Men jag uppfattar att vi har myndigheter i dag som varken publicerar listor eller fullgör informationsplikten.
Sedan är det också intressant att få med människor i beredning. Från Mariehamns stad har man varit väldigt bra på att t.ex. bjuda in elevråd som har gjort stadsvandringar och promenerat runt grönområden och sagt att var leker vi mest, var är det viktigast, vilka ytor behöver vi bevara, det är ett riktigt bra demokratiarbete. Man får inte heller lura sig så att bara för att listorna är transparenta så tror man att alla hörs. Det finns en grupp som klarar av och som är intresserade, som tillgängliggör sig den här typen av material. Men det finns också en väldigt stor grupp som har jättegoda idéer men som inte hörs i den vanliga samhällsdebatten, som inte deltar i hörande som kan ha minst lika viktiga synpunkter. Sedan har man förstås alltid ett personligt ansvar.

Talman! Tack så mycket. Just det resonemanget som jag också far efter och skulle uppskatta att det kom med i ett utskottsbetänkande senare. Någonting som har använts som ett motargument i just den här typen av resonemang är att beredningen inte är offentlig före den är klar. Att ett offentligt ärende tillkommer just då och det är när ett offentligt ärende tillkommer som man kan börja göra det här. Det är viktigt att modernisera synsättet, att det inte bara handlar om förfaranden på papper utan också till att göra någonting tillgängligt utöver lagstiftningen. Man behöver också få in den här kulturen av ett gott tjänstemannaskap och att det kan stärka lokal demokrati och kommunens verksamhet i övrigt. Om det är en kulturfråga eller någonting som ska sättas i lag, det vet inte jag själv men det kan vara värt att titta på.

Talman! En beredning är inte klar före beredningen är klar, det håller jag med om. Däremot så har man all möjlighet att idka information under tiden. Det som jag vill vara tydlig med att min och Liberalernas ståndpunkt är att när beredningen är klar och den går ut såsom beredning då är beredningen klar. Det är inte så att man fortsätter bereda ett ärende på ett styrelsemöte eller ett fullmäktigemöte. Visserligen kan en tjänsteman ha rätt att gå tillbaka till sin beredning och ändra i den baserat på de diskussioner som har föregått. Men man kan inte säga att det fortfarande är i beredningsskede, ärenden ska inför beslut vara beredda, alltså är beredningen klar.

Transparens är det demokratiska livets syre, det är svårt att föreställa sig en livskraftig demokrati utan möjligheten att ta del av offentliga handlingar och bilda sig en egen uppfattning. I avsaknad av transparens frodas dessutom alla möjliga alternativa teorier med konspiratorisk udd. Det finns en annan parallell till syre. I fall den luft vi skulle inandas vore 100 procent syre så skulle vi inte bli långlivade i denna sal, varken bildligt eller bokstavligt. Turligt nog är det bara 21 procent syre i denna luft. Det finns en balans såsom skapad av en högre hand som dessutom råkar vara precis gynnsam för organiskt liv.

På samma sätt är det med hundra transparens. Vårt samhälle skulle sannolikt inte må bra av att ta del av tankar i realtid, intima detaljer från andra medborgares sjukjournaler. Besluten blir inte nödvändigtvis bättre av att den kaffestämplade postit-lappen på din vägg plötsligt blir en offentlig handling i juridisk bemärkelse. För alla nordiska länder och också självstyrande områden handlar detta arbete i grunden om att dra en linje om att balansera olika intressen mot varandra, utan att hamna i opraktiskt pinsamma kombinationer såsom det här är både offentligt men samtidigt inte. Det måste ju funka också på verkstadsgolvet för tjänstemännen som ska tillämpa det här. Det finns förvisso saker som funkar i den gällande lagstiftningen. Men den tekniska utvecklingen i form av e-post och hemsidor har gjort en revision alltmer behövlig. Tidens tand nöter hål i våra lagar oberoende av hur perfekta de en gång var vid dess tillkommande.

Den här förnyelsen är därför välkommen på flera sätt. Den här produkten är skriven för vår digitala samtid och den är på flera punkter bättre för medborgarna särskilt i pandemitider. För den enskilda människan finns det nämligen positiva saker i den nya lagen. Myndigheterna förpliktar att föra ett samlat ärenderegister. Myndigheterna måste härefter kunna omvandla myndighetshandlingarna till e-post och även förslaget om maximala behandlingstider utgör en förstärkning av offentlighetsprincipen för den enskilda människan. Det vi dock bör ägna särskild omsorg åt under den fortsatta behandlingen är den stora frågan om balansen mellan vad som är offentligt och icke offentligt. Ett konkret exempel. I gamla lagen var det klart och tydligt att ärenden under beredning inte är offentliga. Formuleringar som löd var "inom myndigheter uppgjort betänkande, utlåtande eller promemoria för ärendets beredning samt förslag eller utkast till avgörande är icke offentliga förrän ärendet slutbehandlats hos myndigheten". I den nya lagstiftningen blir rätten att ta del av en myndighetshandling beroende av de lite mer akademiska frågorna, när uppstår en myndighetshandling och när blir en upprättad myndighetshandling offentlig?

9 § vill jag särskilt rikta utskottets uppmärksamhet mot att det finns en viss motsättning mellan å ena sidan 9 § och 10 § och å andra sidan 11 §, denna motsättning framträder extra tydligt i ljuset av detaljmotiveringarna till dessa paragrafer. 9 § och 10 § de etablerar alltså en viss procedur för när en myndighetshandling blir offentlig, men 11 § skapar motsatsen d.v.s. krav på prövning för utlämnande av handlingar före de är offentliga.

Jag vill uttrycka viss oro för de rent praktiska konsekvenserna av detta, eftersom man väl får förutsätta att detta beslut är överklagbart och summan blir rätt mycket prövning och rätt mycket papper att snurra före det ens finns en myndighetshandling i lagens bemärkelse. Lagförslaget pekar själv ut denna risk på sidan 72 "risk för att beredningen inom en myndighet och arbetsprocessernas effektivitet störs". Det finns skäl att påminna sig om att den här lagstiftningen kommer att reglera hela det offentliga Ålands offentlighet, alla kommuner, KST, övriga kommunförbund och förstås landskapsregering också.

Dessutom vill vi alltid per definition undvika alla situationer där vi ser att rättigheter kan stå emot varandra. Vad händer då? Jo, den tredje statsmakten alltså domstolarna träder in och landar i slutsatser som påfallande ofta liknar rikslagstiftningen.

Ett av Moderat samling medskick till den förestående behandlingen är därför, glöm inte bort arbetarna på verkstadsgolvet som ska verkställa denna lagstiftning. Tjänstemännen i all sin mångfald hör gärna dem som ska verkställa detta och säkerställa att denna lagstiftning inte vållar nya frågetecken och verkligen i praktiken lever upp till de mål som beskrivs under punkt 8.2, ett tydligare regelverk ska förstärka enskildas rätt att få ta del av handlingarna och uppgifterna hos myndigheter. Ifall Utskottet noterar en sådan otydlighet är det av största vikt att vi tillsammans kan klargöra dessa frågetecken.

Några anmärkningar mer av detaljkaraktär. Problematiken kring offentligt ägda bolag beskrivs förtjänstfullt i liggande lagförslag. Själva avgörandet om offentligt ägda bolag lämnas delvis öppen. Lagförslag kommer under höstsessionen 2021 och det välkomnar vi. Inför det beredningsarbetet vill jag framhålla att det är viktigt att offentligt ägda bolag inte försätts i ett sämre läge än den som de förutsätts att konkurrera med, särskilt de bolag som verkar i konkurrenssituationer och inte verkställer grundlagens 124 §. Det blir t.ex. fel ifall fastighetsverkets konkurrenter kan begära ut affärshemligheter för att i förlängningen konkurrera ut fastighetsverket och generera egen vinning, då skjuter vi våra landskapsbolag i foten och göra Ålands folk en rejäl björntjänst.

Kom ihåg, oavsett vad justitieombudsmannen anser om Åda Ab så handlar grundlagens 124 § uttryckligen om offentliga förvaltningsuppgifter. Bara om offentliga förvaltningsuppgifter, låt oss minnas den. Under stycke 5.7 kan vi noterar "samtidigt anser landskapsregering att det bör föras in ett krav i den föreslagna offentlighetsslagen om att samtliga, de myndighetshandlingar som upprättas eller inkommer efter lagens ikraftträdande ska vara möjliga att ta fram i ett elektroniskt format". Detta är mycket positivt för medborgarna att myndighetshandlingar ska finnas tillgängliga i elektroniskt format. Det är särskilt positivt i de tider som vi just nu befinner oss i.

Tack, talman! Tack ledamot Valve för intressant analys och välkomnar omsorgen om de som ska hantera detta gedigna paket i verkligheten på morgondagens Åland.
När det gäller 11 § ser jag den som en form av kattlucka som kan reda upp en hel del situationer från den inledande debatt som förs i salen idag, dvs. att man då ska kunna som myndighetsperson bedöma att det här är en handling som trots att den ännu inte är offentlig, eller huvudparagraferna 9 och 10 kan man ändå dela med sig av innehållet. Det skadar ingen och är det så att det finns någonting som är av känslig natur får det svärtas på ett sätt att det blir oläsligt. Den stör den allmänna transparensönskan.

Ja om ordet kattlucka tillåts användas så kan man väl säga att den kattlucka vi har skapat för oss här är betydligt vidare än vad den är exempelvis i rikets motsvarigheter. Prövningen är begränsad i rikets offentlighetslag genom en hänvisning till rikets offentlighetslag 17 §, men om vi istället utvidgar den och det är väl den farhågan när man läser den meningen vi har lagt till i 11 § i ljuset av motiveringarna så kan undertecknad se lite praktiska utmaningar, jag hoppas att det är hjärnspöken för egen del. Men det finns skäl för utskottet att titta lite närmare på hur 11 § fungerar ihop med tidigare nämnda paragraferna 9 och 10 i praktiken. Vicelantrådet nämnde själv i sitt anförande att, jag tror att det var 40 000 prövningar delvis i ett annat sammanhang men (… taltiden slut).

Tack, talman! Ledamot Valve, tanken är att om det bedöms rimligt så kan en tjänsteman lämna ut den typen av handling som 11 § aktualiserar. Det är inget tvång och jag utgår från att om vederbörande tjänsteman ens tvekar om att det i handlingen ifråga skulle finnas sådant som inte var till gagn för någon att den då delgavs allmänt. Men det ger ändå en möjlighet för en myndighet att vara så smidig som möjligt i de speciella situationer som uppstår.
Vi kommer aldrig som lagstiftare, varken landskapsregeringen eller lagting tillsammans eller ensamma att lyckas skapa ett regelverk som är perfekt och som klarar alla situationer. Hoppas att lag- och kulturutskottet kommer att tycka att det här är en paragraf som ger en möjlighet där vi försökt ta tillvara det som är bra enligt åländsk förvaltningspraxis och där vi inte sneglar på Finland eller Sverige utan väljer vår egen väg.

Talman! Man kunde väl också uttrycka farhågor som så att efter att den prövningen har verkställts enligt 11 § av en tjänsteman så kan man ifrågasätta den prövningen och hänvisa till andra momentet och säga att vid den här prövningen får inte insynen i myndighetens verksamhet begränsas mer än vad som är nödvändigt. Sedan kan man få överklagbart beslut i domstolen och så kan man besvära sig till domstolen. Så kan man göra det här före myndighetshandlingen ens existerar, det bekymrar undertecknad vid en genomläsning av detta förslag. I det stora hela är det här en bra produkt som helhet, men den här paragrafen behöver vi ägna lite mera omsorg åt.

Tack, talman! Jag förstår inte riktigt resonemanget kring 11 § och uppmaningen till utskottet att höra tjänstemännen. Allt det här har gjorts i flera omgångar under beredningstiden och ledamoten Valve och Moderaterna har varit delaktiga i arbetet både i den förra och i den nuvarande regeringen och frågan har penetrerats ganska ordentligt.
Frågan om de offentligt ägda bolagen, egentligen samma fråga som jag ställer till minister Jansson, vill Moderaterna att allmänhetens insyn i offentligt ägda bolag ska förbättras, att det ska vara transparent vad offentligt ägda bolag sysslar med, förstås och självklart inom ramen för vad som är affärshemligheter osv. eller vill man det inte? Sedan är det bara en fråga om hur man verkställer en sådan transparens.

Talman! Mångfalden är stor i de åländska bolagen, affärsverken och likaså verksamhetsförutsättningarna. Men svaret är ja till den delen det handlar om bolag och affärsverk som verkställer offentliga uppgifter i enlighet med grundlagen 124 §. Men när det handlar om verksamheter som verkar på en konkurrensutsatt marknad och som inte verkställer uppgifter i enlighet med grundlagens 124 § där finns det ett behov av att skydda affärshemligheter, precis som det finns också i andra nordiska offentlighetslagar.

Jag har inte hört en enda ledamot i lagtinget eller någon annan säga att vi ska lagstifta om att offentligt ägda bolag ska lämna ut affärshemligheter, eller någonting annat som skulle vara problematiskt för varken bolag eller någons personliga integritet. Däremot handlar det om att se till att man lagstiftar så att ägarna, d.v.s. allmänheten, medborgarna vet vilka beslut som fattas som berör dem i bolag som sysslar med offentlig verksamhet. Jag förstår inte problematiseringen om och vad och vad man ska göra när det är så uppenbart att balansen handlar om huruvida man prioriterar att det är offentlig verksamhet eller att det är ett bolag som omfattas av aktiebolagslagen. Det är ett val man kan göra, ska det vara öppet (… taltiden slut).

Talman! Jag har redan besvarat den frågan, det är märkligt att inte ledamoten Fellman lyssnar på vad jag säger. En orsak till varför ingen ledamot har lyft den här frågan kan ju vara för att den inte regleras i det här lagförslaget utan det kommer höstsessionen 2021.
Det är en viktig fråga och från Moderat samlings sida vill vi ge ett medskick inför den behandlingen som vi vet att tar vid i och med att kommunallagen kommer att ses över.

Talman! Moderaterna blandar ofta korten och också i det här fallet när det gäller de offentliga bolagen. Ledamoten Valve tog i det här fallet fastighetsverket som exempel och sade att vi inte kan utsätta dem för att röja affärshemligheter som kan skada grunden för deras verksamhet. Men fastighetsverkets verksamhet är skyddad i lag, det finns en lagstiftning föredömligt nog vilket alltid är bättre när man överför uppdrag på verk eller bolag. En lag som säger att de ska hyra ut fastigheter till våra offentliga förvaltningsbyggnader. Alltså vilka affärshemligheter skulle kunna undanröja deras möjligheter till det, när det står i lag att de ska göra det? Sedan kanske de har någon process eller liknande internt som skulle kunna vara utrymme för en affärshemlighet. Men att hyra ut fastigheter till offentlig förvaltning, som står i lagen att de ska göra, den grundverksamheten är helt skyddad. Att ett sådant bolag var öppen med sina grundläggande principer (… taltiden slut).

Talman! Jag nämnde fastighetsverket men hade lika gärna kunnat nämna Åda Ab, Posten och möjligen också PAF de har affärshemligheter men deras bolagsform motsvarar inte riktigt de andra. Det är ju inga konstigheter som jag till denna del framfört i anförandet. Det som jag har sagt och som jag får upprepa är att man måste göra en distinktion mellan de som utför offentliga uppgifter i 124 § bemärkelse i grundlagen och mellan de som verkar på en konkurrensutsatt marknad. Det är ett grannlaga arbete att göra för vicelantrådet, speciellt eftersom vi inte har så många bolag och de skiljer sig åt väldigt mycket. Vi anser att det ska vara transparent där offentlig verksamhet utövas.

Talman! Men min poäng är att man kan utföra offentlig verksamhet utan att utföra myndighetsuppdrag. Samma sak med Posten, själva postgången är någonting som man enligt lag ska sköta från posten. Det kan inte finnas affärshemligheter hur man kör ut posten. Det kan det inte finnas, om det finns så skulle jag vilja se tydliga motiveringar med varför man ska undanhålla sådan information i fall man frågar efter den. Däremot annan verksamhet, de har omfattande lageruthyrningsverksamhet det råder på en konkurrensutsatt verksamhet. Den frågan är en annan. Man kan inte säga att ett bolag, ni får ha affärshemligheter, ni får inte ha. Inom samma bolag kan det finnas olika verksamheter som måste hanteras på olika sätt. När det gäller myndighetsutövning ska det vara helt fullt öppen transparens, rätt till partsoffentlighet när det gäller offentlig verksamhet som man har valt att sköta i bolagsform ska vara (… taltiden slut).

Det skadar inte om utskottet också fördjupar sig i denna fråga, även om den inte regleras i det här lagförslaget utan aviseras att komma först under höstsessionen 2021. Det är principiellt sett en intressant diskussion.
Vi från moderat sida har vår åsikt väldigt tydlig och klar över vilka principer det är som ska gälla för regleringen av offentliga bolag och affärsverk. Vi kan inte slå undan benen för våra bolag och affärsverk genom att man ska kunna kräva ut affärshemligheter, då tar vi det till överdrift. Då kommer vi till syrejämförelsen som jag hade i början av anförandet, det blir lite för mycket syre för att vi ska må bra.

Fru talman! Obunden Samling är stor anhängare av offentlighet och vi anser att detta är ett steg i rätt riktning. Vi ser förstås att det har funnits ett moderniseringsbehov och att det är helt på sin plats att det stora lagpaketet som sjösattes under förra mandatperioden har fått gå i mål. Vi var såpass nära att säga att vi inte skulle stöda det här lagpaketet om inte det skulle finnas bestämmelser om offentlighet för bolag. Men vi valde sedan att kompromissa och därför finns det här uttalandet om att man återkommer i höst med ett lagförslag angående offentlighet bolagsverksamhet.

Vi ser på det som så att när det gäller affärshemligheter skulle lagen vara sådan att affärshemligheter oavsett så som det är idag, om affärshemligheterna ligger på landskapsregeringens bord, ett bolagsbord, ett föreningsbord eller var de nu må vara inom den här sfären som skulle omfattas av en bredare lag, bredare tillämpningsområde så skulle en affärshemlighet vara affärshemlighet och därmed föremål för sekretess.

Vicetalman Sjögren nämnde tidigare talman Häggblom som inom ramen för Mariehamns stadsfullmäktige jobbade för att i Mariehamns hamns bolagsordningen infördes en bestämmelse som säger att man ska tillämpa bestämmelser om offentlighet, allmänna handlingar och offentlighet i det bolaget, och så blev det, så står det i bolagsordningen idag och det är utmärkt. Eftersom vi har Långnäs hamn AB som ett bolag som ägs och styrs av landskapsregering skulle man kunna sätta samman bestämmelser i bolagsordningen, bara för att testa hur det funkar. Jag tror att det funkar utmärkt, enligt vad jag nu har kunnat ta reda på.

Jag har själv prövat att få ut, under min tid som en privat verkande jurist, handlingar från Mariehamns hamn Ab och det fungerar utmärkt. Jag fick ut sådana handlingar som jag inte skulle ha en chans att få ut om inte den här bestämmelsen i bolagsordningen fanns. Man invänder att sådana bestämmelse i bolagsordningen inte sedan är verkställbar i den utsträckning som man önskar dvs. jag har svårt att gå till förvaltningsdomstolen och anföra besvär när de säger nej till min begäran. I teorin skulle man skulle kunna gå till tingsrätten, men det är förstås väldigt få människor som skulle göra det.

När det gäller offentlighetsprincipen för bolag ser vi att det är ett stort mervärde, alla som är aktiva i de här bolagen ska veta att alla handlingar förr eller senare kommer att kunna läggas på bordet. Allt man har gjort är föremål för insyn, det är lite speciellt att bedriva affärsverksamhet i offentlig regi. Det är Obunden Samlings huvudsakliga uppfattning att huvudregeln ska vara att samhället inte ska syssla med affärsverksamhet överhuvudtaget. Men när man väl gör det får det gärna vara någon nackdel med det. Det är inte många nackdelar med att bedriva offentliga bolagsverksamheter där man vet att man har en outtömlig kassa bakom sig, man har en given kund och osv. På många, många sätt är det väldigt enkelt att driva offentliga bolag som mer än ofta, men i varje fall ibland till och med har monopolställning eller monopolliknande ställning.

Offentlighetsprincipen och den här lagen är gammal. Tittar man i Sverige, det var faktiskt redan 1766 som de infördes och det var under Gustav III:s pappa Adolf Fredriks tid, han var inte en så intresserad kung det sägs att han tyckte bättre om att stå vid svarven och svarva snusdosor. Han dog till följd av överkonsumtion av dyra maträtter. Det var under hans tid det var strid mellan hattar och mössor och det var då det här infördes 1766 i tryckfrihetsförordningen.

Den här lilla svängen som den här anekdoten ledde mig osökt in på Sverige där vi faktiskt har ett färdigt recept för hur offentlighet i privata rättssubjekt funkar, inte bara bolag utan föreningar, stiftelser och olika organisationer. Där är tekniken dels den, att när det gäller kommuner och landsting handlar det om att man har en bestämmande kontroll över bolagen dvs. mer än 50 procent. När det sedan gäller statliga bolag finns det en bilaga, inte till tryckfrihetsförordningen utan till en särskild lag från 2009 som handlar om offentlighet och sekretess. I den finns det en bilaga där man räknar upp allt från Chalmers tekniska högskola AB till annat. Det är inte särskilt jobbigt för oss här på Åland att t.ex. använda den tekniken, om vi väljer att gå in för den här typen av lagstiftning där vi öppnar upp de bolag vi kontrollerar.

Det är min uppfattning när jag pratar med vicelantrådet Jansson att han ställer sig positiv till att öppna upp på det här sättet. Men vi är inte klara ännu och det har lagts upp olika frågetecken, är det vår behörighet? Under den förra mandatperioden, när jag inte var del i det här lagtinget följde jag med den här frågan och kunde konstatera att den första utredningen som kom där sade man att det här inte var Ålands behörighet, vilket fick mig att fördjupa mig mera i den frågan och fråga om det hos den tjänsteman som skötte den här utredningen. Senare verkar man ha tagit tillbaka det. Min uppfattning är att det här är vår behörighet, vi ger oss inte in på aktiebolagsrättens område.
Jag ser fram emot att vi ska få större insyn i de offentliga bolagen.

Det var någon som talade om arbetarna på golvet, eller de tjänstemän som jobbar med det här att det borde göras någon form av utbildningsinsats, för kunskapen om allmänna handlingars offentlighet är inte vad den borde vara. Det visas inte minst av en begäran som jag personligen gjorde till en organisation som var helt uppenbart att man inte kunde reglerna och av den orsaken vägrade lämna ut handlingarna.

I många frågor är Liberalerna och Obundna ganska långt ifrån varandra politiskt, men sedan har vi vissa sakpolitiska frågor där vi suger åt varandra som två magneters motpoler och så är vi riktigt överens, så är det också i det här fallet.
Jag uppfattar att ledamoten Måtars anförande var riktigt bra och väl motiverat. Jag vet att ledamoten också i sitt privata värv har jobbat med de här frågorna i lång utsträckning. Ledamoten resonera kring att ha bolag som verkar på marknaden, kanske inte i huvudsak ett bra sätt att ha det. Där delar jag uppfattningen att man ska inte gå in som offentlig instans att ha bolag på den fungerande marknaden, utan det handlar om dels att om det inte finns en fungerande marknad eller om det är en kommunala uppgift som man uppfattar att man gör bättre i bolagsform. Kan ledamoten yppa lite om hans erfarenheter av att försöka få ut handlingar från bolagen?

Tack, talman! Min erfarenhet att få ut handlingar från offentliga bolag är i grunden svårt, eftersom de uppfattar sig att de inte omfattas av de här bestämmelserna. Nu har jag nyligen inte haft, men som sagt jag när jag vände mig till stadens bolag där det står i bolagsordningen var det inga problem.
Men jag har följt med andra jurister, andra parter som försökt få ut handlingar från landskapets bolag och det har varit långa, långa rättsprocesser eller klagan hos justitieombudsmannen innan man till slut får ut handlingar. Då blir det frågan till slut nästan akademisk. Det är trevligt att det någon gång är så att vi har samma åsikt, det behöver inte vara fel även om jag alltid direkt funderar på att är det rätt att säga det här nu, men tack.

Men tack, jag delar den uppfattningen och kliar sig i huvudet och undrar ifall man är ute på fel spår, jag förstår precis känslan.
Vi hade i tidigare replikskifte diskussion om t.ex. fastighetsverket som är en verksamhet reglerad i lag. Ledamoten Måtar sade det som är givet för alla, ingen menar att vi ska yppa affärshemligheter. Men i ett sådant fall där ett bolag har lagstöd att utföra en viss verksamhet, uppfattar ledamoten då att man kan säga att den är konkurrensutsatt och därmed måste få ha affärshemligheter i sin grund? Jag ska försöka förtydliga den frågan, den blev kanske en aningen otydlig. Fastighetsverk har till uppgift att hyra ut fastigheter till förvaltningarna, kan det finnas just i den verksamheten konkurrens där man inte kan yppa affärshemligheter? Sedan att man har det annat i processer där det kan finnas enskilda fall, men i grunden om man har en lagstadgad verksamhet kan det finnas konkurrens?

Tack, talman! Ledamot Zetterman är inne på en intressant fråga som snabbt besvarar hur man definierar en affärshemligheter, det är inte helt enkelt. Där finns det en fråga som lag- och kulturutskottet kommer att få titta på för det finns EU-regler som definierar affärsverksamhet och det är frågan om de EU-reglerna är tillräckligt beaktade i det lagförslag som vi nu har här i lagtinget. Spontant skulle jag annars säga som svar på er fråga att det är inte affärshemligheter, men det är bara min enkla åsikt.

Tack, talman! För historieskrivningens skulle påpekar jag att Socialdemokraterna stretade på för öppenhet när det gäller bolagen i Mariehamn och Bert Häggblom stödde Socialdemokraterna i den frågan. Det var ju bra. Min fråga gäller den fråga som jag varit inne på flera gånger under dagen, skillnaden mellan att lämna ut handlingar utan dröjsmål och inom 15 dagar, anser Obunden samling att det där är tillräckligt tydligt vad som avses med utan dröjsmål, eller finns det utrymme för ett godtycke och ett förhalande i skillnaden mellan utan dröjsmål och 15 dagar?

Tack, talman! Frågan är intressant på sitt sätt men den är lite väl akademisk och på det sättet problematiserar en sak som inte är ett så stort problem. Begrepp som utan dröjsmål, oskäligt, skäligt, massa juridiska begrepp använder man regelmässigt i lagstiftning och de får sedan sitt innehåll från rättspraxis. Min åsikt är att utan dröjsmål är precis som ordet sade och det var inte oklart heller. Jag ser inget stort behov eller problem i att definiera skillnaden. Det här med 15 dagar, kommer jag inte ihåg på rak arm att det händer det någonting om man inte ger det efter femton dagar. Där måste jag erkänna min okunskap. Det är viktigt att man om man sätter regler att det är 15 dagar så måste det faktiskt börja hända någonting om det inte kommer efter 15 dagar. Medan utan dröjsmål (… taltiden slut).

Tack, talman! Jag har varit med om flera gånger, både i min tidigare värld som journalist och som minister att det faktiskt spelar roll vad som är utan dröjsmål och vad som är inom en given tid och att det kan uppstå ganska stark kritik om handlingar inte ges ut så snabbt som möjligt. Om man från allmänheten, från media eller kanske från politiker inom oppositionen blir missnöjd med att det inte går tillräckligt snabbt, därför är det en fråga som förtjänar ett förtydligande vad man menar.

Tack, herr talman! Jag har kanske inte riktigt samma åsikt, det skulle vara för bra om vi tycker precis lika i allt om det här. Jag anser att det är tillräckligt med utan dröjsmål och det är en väldigt tydlig och ganska bestämd bestämmelse som är huvudregeln.

Tack, talman! Tack till ledamot Måtar för intressant analys av Obundnas gruppanförande. Jag välkomnar att ledamoten och jag kunde komma överens om hur vi ska processa lagförslaget som ligger på lagtingets bord här i dag.
Men det hindrar inte att man tar Liberalernas önskan om att lag- och kulturutskottet funderar vidare på det som återfinns inom punkt 5 6, genom att ledamoten återfinns i utskottet kanske det skulle passa bra att man ger landskapsregeringen lite vägledning om hur man anser att det skall hanteras. Jag hoppas, som jag sade redan i ett tidigare replikskifte att man inte lyssnar på det att man skall sitta och vänta på att landskapsregering hinner processa bolagsdelen, jag hoppas att man skyndsamt i alla fall av respekt för det gedigna arbete som tjänstemännen lagt ned.

Tack, herr talman! Tack ledamot Jansson. Det var av stor respekt för det enorma jobb som gjorts som gjorde att vi ändå inte stod på oss ännu mera och på något vis började bli som en pinne hjulet här att stoppa lagförslaget. Vet inte om vi haft den makten, men i varje fall så gick vi med på den här kompromissen som vi gjorde.
När det gäller lag- och kulturutskottets arbete, där jag är en ledamot och det leds av ordförande Rainer Juslin som gör det på ett bra sätt och som redan har börjat jobba med tidtabellen. Vi har intressanta hörande på gång redan där vi funderar på flera aspekter av den här lagstiftningen, så vi gör ungefär det som vicelantrådet Jansson efterlyser.

Tack! Jag har fullt förtroende för utskottet och ordföranden Juslin, utskottet har levererat goda betänkanden under hela mandatperioden så här långt.
När det gäller bolagssidan och den kommunala där får gärna utskottet, om jag får ha önskan även efter jul, funderar på om det är kommunallagen som borde vara den juridiska utgångspunkten för de kommunalt styrda bolagen? Eller är det bättre att det finns en generell offentlighetslag? Önskan beror på att vi startar översynen av kommunallagen nu på fredag och det är klart att vi inom ramen för det ser om vi där kan placera in önskan om större transparens från bolagssfären. Eller är det bättre att återkomma med ett kompletterande lagförslag till den delen i offentlighetslagen?

Tack, herr talman! Det låter som intressant färdkost, vi får titta på den frågan. Det är inte så att ger sig direkt bara utan man måste fundera lite.

Talman! I förslaget till offentlighetslag för Åland och de följdändringar som kommer i annan lagstiftning sätter vi punkt för en väldigt lång process. Jag har varit med i flera omgångar av remissförfrågningar ännu på den tiden när jag jobbade som journalist hur man såg på en förnyelse till den åländska offentlighetslagstiftningen. Det borde ha skett för länge sedan även om det är bra lagstiftning i botten och det är därför väldigt välkommet att man kommit såhär långt. En eloge till dels regeringskansliets jurister som har jobbat med frågan och även till lagberedningen.

När arbetet påbörjades under den förra mandatperioden fördes en grundlig diskussion i flera omgångar både med media, med kommuner och myndigheter som berörs av lagstiftningen och delvis också politiskt.
Jag kan inte alls påstå att det fanns en fullständig samsyn, och det är i det här fallet riktigt bra. I den nordiska tradition som Åland tillhör är synen på allmänhetens rätt till insyn och information i det demokratiska beslutsfattandet väldigt stark. Allt som inte uttryckligen är hemligt ska vara offentligt, det är grundregeln.
Med det sagt är offentlighet och insyn också en dragkamp, där det skaver både hos dem som vill veta mer snabbare och djupare, och de som i tjänsten är satta att skydda viss information, enskilda individers integritet eller ekonomiska intressen. Det är när det bränner till i de svåra frågorna som det är viktigt att lagen tydligt är på offentlighetens och medborgarnas sida. Det är klart att den ska vara tydlig och bra för tjänstemännen och även för politiker som ska lämna ut information, men lagen ska vara på offentlighetens sida.

Den föreslagna lagstiftningen är i det stora hela en lyckad balansgång mellan olika viljor och behov, i en finländsk och svensk lagstiftningstradition. Den är en nödvändig modernisering som tar vår offentlighetslagstiftning in i en digital tidsålder och det är bra att sekretessgrunderna preciserar och att det utrymmet som har funnits för godtycke och tolkningar minskar avsevärt.

Socialdemokraterna hade gärna sett att man också fått med det som nu aviseras eventuellt till hösten, en tydligare och mer tillfredsställande lagstiftning vad gäller offentligt ägda bolag och verksamheter. Det var avsikten i den förra landskapsregeringen, det var uttryckligen den vägkost som lämnades till lagberedningen under den förra mandatperioden och det som har skett efter det är en politisk avvägning som man har gjort genom att lämna bort den här delen. Det bekymrar mig lite. Det vore dock intressant att veta varför man har gjort den bedömningen att man ville lämna bort den här biten nu. Om det bara handlar om att man vill utreda alternativen eller om det finns en tveksamhet kring frågan.

Det är alldeles självklart för oss att allmänheten måste ha insyn i vilka beslut och överväganden som görs i offentligt ägda bolag när det handlar om myndighetsbeslut. Utöver den bristen anser socialdemokraterna att detta är ett bra lagförslag, elegant och precist formulerat, och med rimliga avvägningar bland annat vad gäller frågan om partsoffentlighet.

Det finns dock några saker som kan vara värda att diskutera kanske i utskottet men också här. I Sverige finns lagstiftning kring meddelarfrihet och efterforskningsförbud, kopplade både till offentlighetslagstiftningen och till yttrandefriheten. Något sådant existerar inte i finsk lagstiftning och det föreslås heller inte här. Det vore intressant att åtminstone lyfta en sådan diskussion, utgående för hur viktigt det är att tjänstemän och offentligt anställda agerar i enlighet med sitt samvete, med integritet och gällande lag. Om man ser på hur världen ser ut idag så har det aldrig varit så viktigt som nu att förtroendet för att det offentliga agerar i medborgarnas tjänst och inte backar upp och döljer varandras misstag. Därför behövs transparens så långt det är möjligt.

En annan fråga som känns lite otillfredsställande är paragrafen om att begärda handlingar ska lämnas ut ”utan dröjsmål” eller senast inom 15 dagar. Det är ett ganska stort spann, och man preciserar i min mening inte tillräckligt tydligt vad det betyder. Min erfarenhet av de flesta förvaltningar både kommunalt och i landskapet är att man nog gör det så snabbt som möjligt med det finns ett utrymme och det är igen när det bränner till, när det är de svåra frågorna som man ska hantera, när det känns obekvämt och jobbigt att lämna ut uppgifter. Då ska det inte finnas en misstanke om att man faktiskt får ut de uppgifter man begär så snabbt som möjligt, förstås med respekt för att de ibland kan vara svårt att veta hur man ska göra rätt.

Slutligen skulle jag vilja ta upp det som är lagens anda och mening, att offentligheten ska vara så bred som möjligt och att myndigheter med denna lagstiftning åläggs att inte bara ge ut utan också aktivt medverka till en ökad transparens och offentlighet kring det offentliga. Man ska inte bara sitta och vänta på att få frågor utan avsikten är faktiskt att myndigheter ska jobba för att få ut informationen. Om det ska bli verklighet behövs det en ordentlig utbildningsinsats inom alla nivåer som berörs av lagförslaget, om vad som står där och hur det ska tolkas.
Som journalist och också som politiker har jag kunnat konstatera många gånger att det som förhindrar att man på ett effektivt sätt använder sig av offentlighetslagstiftningen är osäkerhet om vad som gäller, rädsla för att göra fel och bristande kunskap hos både allmänhet, media eller politiker. Det bidrar till en uppfattning att det finns saker som är hemliga och sopas under mattan.

När lagen är klubbad föreslår socialdemokraterna att landskapsregeringen satsar på en rejäl utbildningsinsats om vad den nya lagstiftningen innebär, och förstås också vilket lagen förutsätter att man sparkar igång eller snabbar på utvecklingen vad gäller e-arkivering och andra lagar som gör det möjligt att lagen lever upp till sina högt ställda mål.
Slutligen stöder jag ledamoten Zettermans förslag till bordläggning och bordläggningstiden.

Talman! Ledamot Fellman hade ett intressant anförande, speciellt resonemanget kring meddelarfriheten. Det var jag inne på i en tidigare replikväxling att litenhet är ett mynt med två sidor och man kan kalla den för den åländska paradoxen. Det skulle finnas utrymme för oss inom ramen för självstyrelsepolitiken, vi har också tagit Lex Sarah och Lex Maria i den åländska lagstiftningen före man gjorde det på rikssidan, man har en rätt att anmäla vårdskador och missförhållanden inom äldreomsorgen eller omsorgen om de med psykiska funktionshinder. Det är också ett väldigt intressant inspel.

Tack, talman! Meddelarfriheten är en fråga som man har varit rädd för att diskutera för man har tänkt att det betyder att tjänstemännens lojalitet till landskapsregering, som förstås måste finnas, eller till andra myndigheter ifrågasätts. Så är det inte, men en meddelarfrihet det handlar om en yttrandefrihetsfråga och ett sätt att skydda människors integritet. Det är en fråga men vi kanske inte är mogen för det ännu. Men det skulle vara bra om man förde diskussionen och kanske också tog upp den i utskottet.
Efterforskningsförbudet som man har i Sverige kanske är ännu viktigare, är det så att det har kommit uppgifter till allmänhetens kännedom så är det inte okej att efterforska vem som har sagt vad.

Talman! Nämen precis. Vi blev under budgetdebatten inkallade på ett rum och skulle redogöra för var vi hade fått våra uppgifter ifrån om personalpolitik t.ex. Det är väldigt intressant. Det är en balansgång och man måste hela tiden fundera efter om man har maktbefogenheter. Men meddelarfriheten är oerhört intressant och kanske ett steg att kunna ta vidare. Det är ju också precis som ledamot Måtar sade i sitt gruppanförande, de Obundna gruppordförande allt kommer ju fram förr eller senare.

Så är det absolut, det är min absoluta övertygelse från alla mina yrkesroller att det finns inga hemligheter som inte förr eller senare dyker upp. Då är det kanske bättre om de kommer på ett ordnat sätt.

Tack, talman! Tack till ledamoten Fellman för ett intressant anförande. Vad gäller ledamotens önskan om att utvidga lagpaketet till att också omfatta sådant som regleras i Finland på ett annat sätt än i Sverige dvs. via grundlagen det står utskottet fritt att till den delen titta på det.
När det gäller bolagsfrågan har landskapsregering, som jag sade i mitt huvudanförande valt att lyssna på tjänstemännens mycket goda argumentation varför vi inte här och nu kunde ta in bolagssfären i lagpaketet. Det finns en rad goda bevekelsegrunder och ser jag personligen, som jag sade redan i huvudanförandet att det är synd att man utsatte en bolagssfär som inte klarar av att hantera den här typen av ärenden (… taltiden slut).

Ingalunda är avsikten att utsätta en bolagssfär för något nedbrytande, det här handlar ju om att se till att allmänheten har insyn i bolag som helt och hållet eller till majoriteten ägs av det offentliga och som utför sådana uppgifter som tidigare har varit inom det offentligas kontroll. Jag förstår egentligen inte den frågan, vi har flera gånger redan deklarerat att det handlar inte om att någon vill att affärshemligheter ska tutas ut till höger och vänster, man måste hitta ett sätt att garantera allmänhetens insyn i de offentligt ägda bolagen.

De 22 punkterna i lagförslaget anger är ganska vanskliga bedömningar som ska göras. Ledamoten upprepade gång på gång vikten med insynen, skulle ledamoten kunna ge exempel vilka bolag som är så oerhört centrala att vi här och nu borde ha lagstiftat så att vi inte skulle vara trygga i att vi skulle gjort det korrekt med tanke på de utmaningar som finns. Vi vet att affärsverken faller automatiskt, alla andra som har det i form via offentlig lagstiftning har det, sådana som har offentliga förvaltningsuppgifter indirekt de vilar under samma lag som vi är på väg att lagstifta om. Åda har JO konstaterat att ska räknas dit. Var finns de? De små flisbolagen ute i kommunerna kan inte vara så himla intressanta inte ens för allmänhet.

De flesta av de bolag som berörs finns inom den kommunala sfären men det skulle vara olyckligt om man skulle begränsa den här frågan till att hanteras bara i kommunallagen. Det finns också offentligt ägda bolag i andra sammanhang som behöver omfattas. Det handlar inte om storleken på bolagen utan principen att när samhället äger så måste allmänheten kunna ha insyn i vad som händer. För det mesta så kanske det är helt odramatiskt, men vi lagstiftar om principer för att kunna använda dem i praktiken. Jag ser inte problemet här, faktiskt. Jag hoppas att det blir som det står i lagförslaget att vi under hösten får ta ställning till ett kompletterande lagförslag.

Talman! Offentlighetsprincipen är central i vårt samhällssystem, en grundbult och en av pelarna i den nordiska välfärdsmodellen. Den är en garant för att var och en ska kunna ta tillvara sina medborgerliga rättigheter och
få insyn i hur arbetet sköts i offentliga förvaltningar. Öppenhet främjar demokratin och tilliten. Kunskap ger makt och ökat inflytande. För att kunna göra sin röst hörd, delta i det offentliga samtalet och beslutsprocesser för att påverka det samhälle vi lever i behövs insyn i det som sker. Offentlighetsprincipen har under mer än 250 år statuerat ett ideal om just öppenhet och transparens och fått stå som motvikt till makthavarnas misshushållning, korruption och nyckfulla beslut. Idealet om det öppna samhället med transparenta beslutsprocesser syns
också i vår lagstiftning. Men den har blivit föråldrad inte minst med kunskap om den ännu pågående digitaliseringen och även till följd av ett ökande krav av individens integritet. Därtill har utvecklingen
lett fram till att offentlig verksamhet idag även drivs genom olika bolagsformer.

Talman! Det omfattande lagförslaget från landskapsregeringen föreslår flera moderna anpassningar. Jag väljer att ta upp några större förbättringar. Krav på att ge ut handlingar digitalt bekräftar nu gällande praxis. Tillgänglighet i digital form minskar också pappershanteringen. Viktigt är att det finns IT-stöd för att skicka sekretessbelagt material och viktigt likaså att säkerställa att de digitala lösningarna och arbetsrutinerna är sådana att utomstående inte av misstag riskerar få ta del av sekretessbelagda uppgifter. Om det brister i kunskapen om hur lagen styr offentlighetsprincipen, handhavandet av dokument och sekretessbestämmelser, riskerar det att sakteliga riva ner mer än bygga upp en offentlig öppenhet. Lagförslaget avser att förverkliga offentlighetsprincipen så ändamålsenligt och långsiktigt det är möjligt i denna föränderliga miljö.

Lagförslaget föreslår utökade sekretessgrunder. Allt kan naturligtvis inte i alla lägen vara offentligt och öppet utan
olika aktörer måste skyddas av specifika orsaker. En viktig och bärande ståndpunkt är ändå att sekretess, utan orsak inte föder tillit. Hållbart Initiativs grundtanke är att så lite som möjligt ska vara hemligt. Sekretess ska alltid vara ett undantag. Att motverka det som beskylls vara ”fake news” görs nämligen bäst genom transparens och
granskning.

Men att utvidga sekretessgrunderna betyder inte automatiskt att fler saker blir hemliga. Snarare innebär det en utökad tydlighet för tjänstemän att tolka tidigare vaga formuleringar. Och det är synnerligen viktigt i sammanhanget. Vi vill motverka tjänstemännens ängslan och medverka till en kultur av rättssäkerhet och transparens. En uppdaterad och välfungerande offentlighetslag inrymmer också ett barnperspektiv. Sekretesskyddet av uppgifter om elev- och studerandehälsa stärks nu.

Medias tillgång till handlingar är avgörande. Rätten till granskning är viktig, inte minst i ett litet samhälle.
Lagförslaget klargör vad som är en offentlig handling och när man kan konstatera att en offentlig handling tillkommit. Det gör det enklare för tjänstemän att hantera medias förfrågan om utlämning av material.
Granskande journalistik har stor betydelse för samhällsdebatten. För medierna är därmed offentlighetsprincipen ett ytterst viktigt verktyg både i det dagliga journalistiska jobbet, och även i mer omfattande och djupgående upplägg av journalistiska uppdrag, s.k. grävande journalistik då rätten till insyn och tillgång till information om det som finns inom det offentligas väggar ofta är det särskilt utslagsgivande för resultatet. I lagförslaget nämns inget om visselblåsares undanröjande av sekretess av handling i fall där allvarliga missförhållanden anas.
Sådana allvarliga missförhållanden kan röra fall där tjänstemän misstänker att brottslighet eller att uppenbar oriktighet har skett. Om det inte kan anses som rimligt att tjänstemannen framträder med namn, t.ex. p.g.a. hot om eller oro för repressalier är det skäligt att, såsom angivs i en svensk statlig utredning, sekretessbelägga
visselblåsares handlingar i alarmeringsärendet. Vi skulle uppskatta om utskottet tittar på den frågan ytterligare.

Talman! Vi lever i en god del av världen, en plats där öppenhet inför samhällets göranden och låtanden har en egen lag. Åland hänger med i rättsutvecklingen. Gott är också att vi i lagtinget har ansvar för en Utvecklings- och
hållbarhetsagenda som i sitt andra strategiska utvecklingsmål säger, "Alla känner tillit och har verkliga möjligheter att vara delaktiga i samhället". Det är så vi vill ha det, dit vill vi komma och därför uppdaterar vi offentlighetslagstiftningen. Offentlighetsprincipen är till för att allmänheten ska få god insyn i och kunna utöva medborgerlig kontroll över myndigheternas agerande. Öppenhet är analogt med tillit.

Tack, talman! Tack till ledamot Bergbo för intressant anförande och Hållbart Initiativs gruppanförande. Jag märker att det finns ett intresse för visselblåsarmeddelarfriheten, och som ett tillägg till det som jag sade kort i kommentar till ledamot Fellman. Finland har valt att reglera friheten att yttra sig på ett annat sätt genom att det anges direkt i grundlagens 12 § rimligtvis. Man har sedermera antagit speciell lagstiftning som ger en person rätt att avslöja företagshemligheter om det görs för att avslöja olaglig eller annan otillbörlig verksamhet. Ingenting hindrar att utskottet även tittar på det. Men det börjar sluta i det kanske att utskottet får hemställda hos landskapsregeringen och återkomma inte bara med bolagsfråga utan även med den här delen av lagpaketet, dock med beaktande av lagstiftningsbehörighet (… taltiden slut).

Talman! Tack för den kommentaren vicetalman Harry Jansson. Jo, det är en livgivande debatt och det är nog säkert ganska klokt, som ledamot Zetterman framförde att det behöver bordläggas. Det som vicetalman Jansson inledde med att det här är en av de viktigaste sakerna vi gör, jag ser fram emot det. Och jag ser framemot utskottsarbetet också.

Tack, talman! Det har varit mycket intressant att lyssna på olika inlägg här i dag. Det har varit många synpunkter som är beaktansvärda också för förbättringar av det här lagförslaget i sinom tid. Wille Valve redogjorde för moderata partiets ståndpunkt gällande offentlighetslagstiftningen. Därför kommer jag att bara nämna ett par saker som jag har att fundera på.

För det första är det alldeles klart för oss alla, har märkt att offentlighet och transparens är någonting oerhört viktigt. Jag är inte heller rädd, egentligen räddhågsen när det gäller att införliva bolag som ägs av landskapet i den här lagstiftningen det kunde ha gjorts redan nu, det tyckte flera av oss. Det är inte hela världen kanske att det inte har gjorts utan görs först i höst. Men skulle man ha lämnat den här bunten papper nu, i väntan på att lyfta in det som nu har diskuterats så hade det åtminstone ha blivit klart redan denna vår, möjligen. Nu saknas naturligtvis den biten.

Här nämndes problematiken gällande aktiebolag t.ex., aktiebolagslagen bör beaktas i vederbörlig ordning naturligtvis, men det är en jättestor skillnad på om det är ett helägt aktiebolag, ett helägt bolag i landskapets regi eller om det är flera delägare i bolaget. Är det helägt kan man nästan göra vad man vill och bestämma att det vi gör i det här bolaget är offentlig verksamhet. Grundtanken ska alltså vara att det ska vara offentligt och transparent, det som har sagts så många gånger är att sekretessbelagd verksamhet, affärsverksamheter det håller man hemligt där det ska hållas hemligt. Svårare än så är det inte. Däremot så kan man ju tycka att en sådan lagstiftning bestående av någonting på tjugo paragrafer, att den måste beskrivas så här våldsamt. Mycket tyder på att man skulle kunna säga som så att man skulle önska att lagstiftningen skulle vara så klar att det inte skulle behövas egentligen någon motiveringar överhuvudtaget. Men dithän har vi en bra väg att gå.

Konsekvenserna för myndigheter har berörts. Kommer det att kosta på, kommer det att bli mer arbetsuppgifter, måste det anställas mera folk? Det är inte utrett och klart. Det man säger är att man genom att införa alla dokument elektroniskt så kommer man i och med det att göra processen mycket enkel när man behöver offentliggöra olika beslut. Det som jag kan tycka, som har växt upp tillsammans med Mariehamns stads förvaltning är att det är en fördel om man kan få läsa den beredande tjänstemännens förslag till beslut, innan beslut ska fattas dvs. att ärendelistor och dylikt skulle vara en ära att berätta att det här kommer vi att behandla, det här är vårt grundläggande förslag eller vår tjänstemans, vi kommer att debattera det den och den dagen, fine. Men där finns det tydligen olika uppfattningar, och det är lite smärtsamt att konstatera att till och med i den här lagstiftningen funderar vi på hur det där riktigt med 9 §, 10 § i förhållande till 11 §. Ja, det är olyckligt om vi inte kan riktigt med största säkerhet säga vad som gäller utan du måste utbildas. Utbildning i all ära den behövs säkert, men man borde kunna läsa sig till vad som gäller.

Det är klart att vägledning finns i allmänna motiveringen men även där kan det bli frågetecken. Ett frågetecken, vicelantråd Jansson gäller just det här som jag nämnde om handlingar som ska in på nätet, eller åtminstone i elektronisk form säger man någonstans på sidan 47, att man genom övergångsbestämmelser i 29 § 3 mom. har tillämpningen av dessa bestämmelser begränsas till myndighetshandlingar som kommit in till eller som upprättas av myndigheterna före lagens ikraftträdande. Lagstiftningen sedan säger nog vad det ska vara, dvs. efter lagens ikraftträdande. Det är sådana saker som kan inträffa.

En fråga som jag skulle vilja ställa som kanske inte är världens största men vicelantrådet kan säkert ge ett svar, det gäller konsekvenserna. Man säger att det här lagförslaget har måttliga konsekvenser för jämställdheten, jag utgick ifrån att det inte skulle vara några konsekvenser alls så därför blev jag nyfiken på vad man har tänkt sig där. Jag tror att jag lämnar mina övriga punkter.

Tack, talman! Tack, ledamot Selander. Åländsk lagstiftning, ledamoten är säkert medveten om att med jämna mellanrum brukar det klagas på att åländsk lagstiftning är inte tillräckligt väl motiverad, dvs. att man vid lagens tillämpning i samband med den rättsliga prövningen inte finner tillräckligt stöd i motiveringsdelen för att kunna göra rätt bedömning av en särskild fråga. Det här lagförslaget försöker göra tvärtom faktiskt, ge så god vägledning det bara är möjligt med tanke på de olika scenarier som uppstår under var och en paragraf, jag hoppas att det är något positivt. Ändå hittar ledamoten trots allt några skrivningar som ledamoten tycker att kanske borde förklaras ytterligare. Det är en ständig avvägning att göra som lagstiftare.

Tack, talman! Det är alldeles korrekt det vicelantrådet säger, jag håller med om det och i viss mån är det så att de här motiveringarna ingår i de utbildningsmaterial som vi pratar om, det ska ju förklara.

Ledamotens fråga om att det enbart har en måttlig inverkan på jämställdheten, det vågar jag inte dra mig till minnes varför det blev den formuleringen, det tyder på en försiktighetsformulering att man kanske medger att det händer någonstans någonting men man vet inte riktigt var, det får nästan tillskrivas extra formuleringar där man måste säga någonting om vad gäller den typen av konsekvensbedömning.
Men i övrigt vad gäller landskapsägda bolag, sådana vi kontrollerar så har vi också ägarstyrningsdokumentet som jag tycker att man ska lyfta fram. Där det uttryckligen står att den styrelse som verkar å landskapets vägnar ska medverka till transparens på olika sätt utan att avslöja företagshemligheter eller agera i strid med aktiebolagslagen. Så det är väl värt att minnas att vi också har den styrningen.

Talman! Ledamoten Selander lyfter frågan kring offentliga beredningar om huruvida de ska publiceras eller inte, och pratar om 9 § som också jag tidigare har gjort. Konstaterar att den materiella skillnaden i 9 § inte är särdeles stor mot den nu gällande lagstiftningen. Den nu gällande lagstiftningen har vissa tolkat som ett förbud mot att publicera beredningen, i alla fall har det motiverats så i beslut om att inte publicera.
Därför är det väldigt viktigt att det kommer fram, och vicelantrådet var ytterst tydlig med att lagen ska inte ses som ett förbud mot att publicera beredningar om man så önskar. Jag konstaterar också att till skillnad från många andra parlament så är betänkandena en del av lagstiftningen i det åländska parlamentet. Det är något utskotten med all tydlighet behöver klarera för det åländska samhället.

Tack, talman! Jo, det anges i den här lagstiftningen, och det anges i den tidigare också och man konstaterar att man har varit av olika uppfattningar, trots att alla kan läsa innantill. Det är på ett sätt märkligt eller oroväckande. Jag ser det som så, att när inte bara beslut har fattats ska det bli offentligt utan när beredningen är klar av ett ärende inför beslut så borde det kunna offentliggöras. Det här är vår uppfattning.

Talman! Bästa lagting. Det har varit en intressant debatt. Jag tänkte på några korta meningar bara lyfta den individuella friheten. Vi har pratat om företagshemligheter etc. men det finns också på det individuella planet en rätt att kanske vara lite mera diskret på sidan 22 andra stycket, "Danmark är det enda landet där identiteten på den som söker anställning i offentlig tjänst är hemlig". Jag har lyft den här saken flertal gånger, senast när vi hade förvaltningschefslagen uppe. Jag är ganska säker på att det offentliga Åland tappar väldigt många bra sökanden i samband med rekryteringar just på grund av att alla inte vill bli offentliga. Dels kanske beroende på att man inte vill blotta sig för sin nuvarande arbetsgivare. Det finns olika orsaker. Det skulle vara intressant om utskottet kunde titta på och se hur det ska kunna se ut på Åland i den bemärkelsen. Samma stycke samma land, Danmark "sedan 1960 är enskilda skatteuppgifter i Danmark hemliga medan uppgifter om enskilt samlade inkomster uppburna skatter är tillgängliga för allmänheten i övriga nordiska länder". Det är också intressant och handlar på något sätt om den individuella friheten och valfriheten att kanske inte behöva blotta sina skatteuppgifter och inkomster för grannar etc. Det borde vara en individuella rätt, som skulle passa bra på valfrihetens Åland. Det handlar inte om att man skulle vara någon sorts skattesmitare, utan det handlar mera om att man kanske vill hålla det för sig själv. Det är en sak som jag hoppas att utskottet ska ha möjlighet att bekanta sig med.

Bordläggning har begärts och kommer att ske. Ärendet bordläggs till den 20 januari 2021.