Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet. Diskussion.

Talman! Vi från landskapsregeringen föreslår att en ny skyddshemslag ska antas.

Den föreslagna skyddshemslagen utgår från den skyddshemslag som vi har nu med vissa ändringar kring organiseringsansvaret som vi nu föreslår att ska överföras till Kommunernas socialtjänst från landskapsregeringen.

Ändringen är sådan att KST i fortsättningen skulle ansvara för produktionen av skyddshemstjänster. Dessutom föreslås nu att vi tar in bestämmelser om finansieringen, ersättningsgrunderna och utbetalning på lagnivå. Normalt sätt hade man gjort förändringar i lagtexten som fanns men från lagberedningens sida framfördes att det behövde göras en ny lag på grund av att de förändringar som gjordes skulle framgå på ett tydligt sätt. Tanken är att lagen ska träda i kraft den 1 januari 2024.

Behövs det ett skyddshem på Åland? Tyvärr gör det de. Våld i nära relationer är fortsättningsvis ett betydande samhällsproblem. När landskapsregeringen gjorde en undersökning 2017 visade det sig att av de tillfrågade hade totalt 28,1 % utsatts för våld i en nära relationer under sin livstid, varav andelen kvinnor var 36,1 % och män 20,2 %. Undersökningen visade att samtliga former av våld - fysiskt våld och hot om fysiskt våld, psykiskt våld, sexuellt våld, försummelse och materiellt våld - var markant mer vanliga för kvinnor jämfört med män. Ofta har de som varit utsatta för våld i nära relationer vid något skede av sitt liv varit utsatta för flera våldsformer. Många av de som utsätts för någon form av våld söker inte hjälp men när de gör det ska samhället ha de rätta resurserna för att kunna finnas där och kunna erbjuda den trygghet och hjälp som man behöver. Skyddshemmen är en del av det skyddsnätet som måste finnas där om du behöver skydd!

Vi fick en lag om skyddshem 1.1.2016 där det idag står att landskapsregeringen ska sörja för tillgången till skyddshemstjänster och detta har fram till 1.1.2021 sköts av Mariehamns stad men då överfördes det till KST. Betalningen av tjänsterna har gjorts genom ett avtal. Initialt var tanken att vi skulle överföra kostnadsansvaret på KST när dessa inledde sin verksamhet så som avsikten var när socialvårdslagen togs fram. Vid den tidpunkten så ansåg vi att detta blev för stor börda på kommunerna i och med att organisationen var ny samt att kommunerna var hårt belastade av coronapandemin. Under tiden som gått sedan dess har vi blivit mer övertygade om att kostnadsansvaret och finansieringen ska bibehållas inom landskapsregeringen men att vi behöver göra justeringar så att sörjandet av skyddshemstjänsterna överförs på KST.

Fördelarna med detta är att kvalitén på innehållet i skyddshemstjänsterna garanteras fortfarande via lagstiftning och finansieringen garanteras även den via lagstiftning. Det krångliga och tidsödande avtal som har gjorts varje år slopas.

Skyddshemstjänsterna blir en del av vårdkedjan eftersom KST har ansvar för förebyggande arbetet och även för eftervården av våldsutsatta. Dessutom undviker vi risken för att landskapsregeringen på operativ nivå ansvarar för att producera skyddshemstjänster.

Vi behöver dock visa att vi tar frågan på allvar kring våld i nära relationer. I Istanbulkonventionen står det i Artikel 23 – Skyddat boende: "Parterna ska vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder för att tillhandahålla lämpliga och lättillgängliga skyddade boenden i tillräckligt antal så att brottsoffren ska vara trygga och för att aktivt vända sig till brottsoffer, särskilt kvinnor och deras barn".

Vi ser med fördel att ansvaret för finansiering av skyddshemmets verksamhet med bör ligga landskapsregeringen. Jag vill dock belysa att regeringskansliet och jämställdhetsenheten jobbar med den övergripande samhällsfrågan mot våld i nära relationer. Skyddshem är bara en del av helheten i arbetet mot våld i nära relationer. Den öppenvård som inte hör till det akuta krisskedet på skyddshemmet är fortsatt ett kommunalt ansvar. Kommunerna är fortsättningsvis skyldiga att tillhandahålla och bekosta annan socialvård som man kan vara i behov av med anledning av våld i nära relationer. Där ingår även det förebyggande arbetet mot våld i nära relationer.

Enligt de lagförslag som nu ligger på ert bord skulle även krisskedet överföras till kommunalt ansvar och utgöra en del av vårdkedjan men finansieringen av detta skulle tryggas i lag av att detta finansieras av landskapsregeringen.

Hos Landskapsregeringen finns även Istanbulkommittén som består av representanter från ÅHS, polisen, KST, kyrkan, ATV samt representanter från landskapsregeringen.

Talman! Avslutningsvis. De föreslagna ändringarna går helt i linje med tidigare beslut och diskussioner som vi har haft här i lagtinget de sista åren enligt budgeten 2022 men även ifrån det betänkande från finans- och näringsutskottet som kom 2022. Tack!

Tack, talman! Tack ministern för presentationen. Jag har en fråga. I detaljmotiveringarna så finns det skrivningar om vad som ska eller kan ersättas av landskapsregeringen. Jag fastnade vid det här med att utlandsresor för personalen kan eller ska ersättas och säkert också klientens och det är ju de gånger när hotbilden är så stor att klienten inte kan vara kvar på Åland. Då är min fråga: Är det också resor till Finland som ersätts? Det står utomlands ganska tydligt. Men det var en fråga som jag fick.

Talman! När det gäller de olika ersättningarna enligt detaljmotiveringen, om man ersätter resor utomlands, så har jag svårt att tro att man inte skulle ersätta resor inom landet. Men vi kan ta de diskussionerna i morgon när vi kommer till utskottet. Men jag har svårt att tro att det inte skulle vara så. De kostnader som finns ska ersättas.

Tack, talman! Nästa fråga handlar om personer och klienter, med ett skadligt missbruk av substanser, som inte får tillträde till skyddshemmet. Det händer inte så ofta, men jag har förstått att den frågan har uppstått någon gång. Hur ska man sörja för deras tjänster? Som jag själv tänker så kanske det kan bli aktuellt med boende i lägenhet, är det också någonting som ingår i landskapsregeringens finansieringsansvar?

Talman! De detaljerna kan jag tyvärr inte i detalj uttala mig kring. Det vi har gjort nu egentligen är att vi har kopierat den gamla lagen och gjort dessa förändringar när det gäller ansvaret med finansiering och sörjande för det. Men jag ska se till att ansvarig specialsakkunnig kan hjälpa till och svara på de frågorna, men jag kan tyvärr inte de detaljerna.

Talman! Det är fint att landskapsregeringen nu kommit till den slutsatsen att det är landskapsregeringen som ska bära kostnadsansvaret på lång sikt över skyddshemsverksamheten på Åland, och klargör också med det här lagförslaget om hur det ska organiseras.

En viktig aspekt i detta, som jag anser att kanske saknas i det här lagförslaget, är vikten av kompetens och kompetensutveckling. För det här är en sektor där vi verkligen behöver den kompetensen att identifiera våldsutsatthet, att hantera akuta situationer och en fingertoppskänsla med barn. Barn behöver ett helt annat sätt att behandlas och tas om hand om deras önskemål också ska kunna komma till rätta och det långsiktiga stödet också. Jag tycker att man i ett lagförslag skulle kunna villkora att den kompetensen och kompetensförsörjningen på lång sikt också ska finnas. Kan ministern berätta något om det?

När det gäller kompetens så är kan man ju sätta krav inom KST. Vad är det för krav vi vill ha? Och visst, man kan säkert göra funderingar kring det. Jag håller med om att det är otroligt viktigt att de personer som jobbar har rätt kompetens. Men om det ska finnas i en lag vet jag väl inte. Kanske man kan komma till rätta med det på annat sätt än att det ska stå uttryckligt i lag vad det ska finnas för kompetens. Jag har lite svårt att se hur man skulle kunna få in det i en lagtext. Men ingenting är väl omöjligt?

Talman! Vi är bundna enligt Istanbulkonventionen att ha sådana typer av verksamheter och att det är också staternas ansvar att sörja för det och inte kommuners, stiftelsers eller andra typer av verksamhetsformer. Därför är det också staternas ansvar att se till att de stöd som behövs för de våldsutsatta också finns. Och där menar jag att också kompetenskrav skulle kunna vara en del av detta.

I den sjunde paragrafen i det här lagförslaget står att landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om hur produktionen av skyddshem tjänster görs. Och i dessa förordningar - om det nu är på gång eller om en landskapsregering kanske till och med har ett förslag på det - om det finns tankar kring hur man också sätter villkor på kompetensen. Och också att kunna utveckla kompetensen långsiktigt, då hade vi verkligen understött det.

Ja, jag hör vad ledamoten säger. Till stora delar håller jag med om att det kan behövas. Vi har inte någon förordning på gång nu. Vi har idag inte haft fokus på alla de gamla paragraferna idag och det borde vi kanske ha haft. Men tiden fanns inte. Vi ville ha det här klart till årsskiftet.

Sen när man tittar på skyddshemslagen igen så är jag övertygad om att då kommer man mera att gå in i detaljerna kring den. Men det här är något som vi har kommit överens om här, bland annat när man läser finansutskottets betänkande från 2022, om att det är den här vägen vi går nu. Vi överför själva sörjande på kommunernas socialtjänst eftersom de sitter med kunskapen kring socialvården. Men att vi ska (… taltiden slut).

Tack, fru talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Jag vill börja med att säga att det är väldigt bra skrivningar under rubriken Konsekvenser. Man pratar om maktförhållandet mellan kön och samhälleliga fördomar och förväntningar om könsrollerna. Det är mycket sådant gammalt traditionellt som fortfarande lurar i vårt samhälle. Det gör att det finns förväntningar och de som är utsatta kan känna skam och känsla av misslyckande, vilket också kan försvåra att ta steget att söka sig till ett skyddshem. Det är viktigt att vi har skyddshem. Om någon känner sig nödgad att söka sig till ett skyddshem så är det ju samhället som har misslyckats i ett förebyggande arbete och som kanske har misslyckats med att bryta bryta ett socialt arv, som det också står om här. Vi ska dock inte glömma bort att det finns parrelaterat våld också mellan samkönade partners.

Tack, talman! Absolut ledamot Påvals. Nu är det gamla siffror från 2017. Det var 28 % totalt som hade varit utsatta för våld i nära relationer och 36 % av dem var kvinnor och det var 2017. Min känsla är att vi i alla fall inte har blivit snällare mot varandra de sista åren. Det är mera hätskt. Jag tror inte att de här siffrorna är bättre om vi säger så. Tyvärr så behöver vi ha skyddshem. Det ska finnas skyddshem som är öppna och därför är det så viktigt också att det ska vara en helt och hållet anonymitet för att kunna söka hjälp dit. Ingen ska behöva veta vem du är. Behöver du skydd så behöver du skydd.

Jag håller helt med där. En minut går fort så man behöver koka ner det man ska säga.

Jag vill fortsätta på resonemanget kring det sociala arvet och hur det kan vara en hög tröskel att söka hjälp. Jag tycker att det är viktigt med samarbete mellan de olika aktörerna inom offentlig sektor; ÅHS, KST, polisen, skolan och de som bemöter de här personerna. Man får stöd som klient från en berörd samarbetspartner att ta steget att söka sig till ett skyddat boende, att det här stödet finns. Det är viktigt också, som ledamot Holmström pratade om, att även kompetensen finns utanför skyddsboendet. Att kompetensen finns kring vad det innebär och hur processen går till. Så det är väldigt, väldigt viktigt.

Det var en jättebra skrivning också kring barn och de skadliga effekter som våld i relationer har för barns hälsa och utveckling. Som sagt, det är ett sätt av många sätt att bryta ett socialt arv som tyvärr fortfarande finns. Vi måste utveckla den här verksamheten och se till att den funkar och är hållbar.

Tack, talman! Den kommitté som utbildnings- och kulturministern, jämställdhetsministern tillsatte, Istanbulkommittén, har representanter från ÅHS, polisen, KST, kyrkan, alternativ till våld. Sedan har både jag och Annika suttit i den kommittén tillsammans med specialsakkunnig kring jämställdhet och haft regelbundna möten. Man har kunnat diskutera och gett en insikt i hur vi jobbar och ser på de här frågorna. Det är oerhört värdefull att ha de här grupperna som jobbar tvärsektoriellt. Man tittar på hur andra gör och hur man hanterar olika saker. Finns det någonting vi kan ta med oss? Det måste vi fortsätta med. Åland är för litet för att inte samarbeta.

Tack, talman! Tack minister Holmberg-Jansson. Det får aldrig finnas tvivel om att det finns en trygghet i skyddshem var på Åland du än befinner dig och bor. Det kommer ofta kritik från kommunalt håll att landskapsregeringen tillsätter lagar som blir kostnadsdrivande. Men det här är ju en lagstiftning som är precis tvärtom.

Jag kunde inte riktigt urskilja ur ministerns anförande, var tanken att dessa kostnader initialt skulle ligga på KST, alltså på kommunerna?

Sen den andra frågan. För att saker och ting ska fungera bra så behöver kugghjulen kugga i bra och det ska vara väloljat. Är KST som organisation nu bekväm med den här lösningen? Skulle man vilja sätta en annan variant? Kommer det här nu att fungera smärtfritt sett ur det perspektivet att alla parter är nöjda?

Tack, talman! Ja, under förra mandatperioden när vi tog den nya socialvårdslagstiftningen så var intentionen att när KST bildas så ska kostnadsansvaret föras över på KST, alltså på kommunerna.

Sedan när vi under den här mandatperioden har tittat på det så har vi sagt, också med tanke på Istanbulkonventionen med mera, att vi från landskapsregeringen har ett ansvar som stat att se till att det finns medel för det. Därför har vi tagit det här beslutet nu att i lag också föra in den här skrivningen så att kostnadsfinansieringen finns på landskapsregeringen.

Sedan när det gäller KST så har de ju det här ansvaret redan i dag, men de har haft den här farhågan hängande kanske över axlarna att de ska stå för kostnaderna. Nu slipper de det.

Tack, talman! Det känns betryggande att så är fallet. Man kan läsa media att så kanske inte var fallet i alla fall för några veckor sedan. Men det är bra att det är klargjort och att saker och ting kommer att fungera bra. Det var därför som jag ställde frågan just när det gäller samarbetet. Det har ju funnits olika viljor och tankesätt hur man på bästa sätt skulle göra det här. Med tanke på den kostnadsmassan som KST har framför sig och som kommunfältet har reagerat starkt mot under senare tid så kanske det ändå är den bästa lösningen även på det sättet att landskapet tar det. Men man ska också komma ihåg att i grunden är det väl också ett kommunalt ansvar trots Istanbulkonventionen.

Tack, talman! Det som är bra är att det blir en helhet, både det förebyggande i det akuta skedet men också efteråt, det blir under samma tak. Jag tror att det kan finnas väldigt mycket fördelar. Man kanske kan hitta andra sätt.

Det blir en köpt tjänst från landskapsregeringen att KST ska göra det. Men om man själv har det här ansvaret så kanske man börjar tänka på ett annat sätt. Kanske eller så kanske inte. Men som sagt, det är meningen att kommunerna inte behöver ta kostnaderna för detta, utan landskapsregeringen har valt att fortsätta för det gör man ju idag. Genom avtal har man betalat lite på förhand och sedan när man har sett vad summan har blivit så har man betalat resten. Men nu slipper man det förfarandet med avtal varje år.

Talman! I mandatperiodens sista timmar får vi en viktig lagstiftning på våra bord. Eftersom våldsutsattheten ökar och går ner i åldrarna så instämmer den liberala lagtingsgruppen med texten i regeringens lagförslag; att våld i nära relationer fortsättningsvis är ett betydande samhällsproblem och att det är viktigt att säkerställa en jämlik tillgång på service för medborgarna. För såväl den gällande skyddshemslagen som denna nya är ännu en lag som fortsätter traditionen att ta bort ansvar och uppgifter men speciellt kostnader från kommunerna.

Målsättningen är ”att trygga tillgången till skyddshemstjänster, oberoende av hemkommun”. Vilket är en bra tanke, men vi ska ändå komma ihåg att den största delen av de våldsutsatta söker sig inte till Tallbacken, och varför kan man fundera? Är kännedomen om att och var Tallbacken finns tillräcklig, eller finns det förbättringspotential här? Hur informerar kommunerna sina invånare om vart man ska söka sig? Och på vilka språk finns det information? Och hur nås personer med funktionsnedsättning? Når informationen till våra invånare?

Jag tackar ministern för en möjlighet att återigen få lyfta vikten av det förebyggande arbetet även i det här området. I lagförslagets allmänna motivering kan man läsa att det är viktigt med förebyggande arbete gällande våld i nära relationer. Men lagen handlar om skyddshem och därför blir ansvaret för det viktiga proaktiva eller förebyggande arbetet otydligt och framkommer därför inte i detaljmotiveringarna. Kanske kommunerna är den myndighet som har ett stort ansvar och möjlighet att få till den förändring som behövs i samhället. Ett strategiskt framgångsrikt våldsförebyggande arbete sker bäst nära medborgarna.

Våldet är ett folkhälsoproblem och ett samhällsproblem och är ett samhällsansvar som är fördelat på flera aktörer. Men samarbete mellan olika aktörer är svårt som vanligt. En del kommuner i Sverige har kvinnofridssamordnare med uppdrag att stöda samordningen av insatser som syftar till att motverka mäns våld mot kvinnor, och erbjuder adekvat stöd. Det är en lösning som man kan se på. Men skulle vi inte kunna samordna ändå, vi är ju inte så många? Det är alltid lätt att spara in på det förebyggande när det är någon annan som betalar i slutändan.

Men absolut, vi är säkert överens om att ett målinriktat våldsförebyggande arbete behövs. När vi räknar på vad våldets konsekvenser kostar så är det inte bara Tallbackens kostnader vi har att räkna med. Hälso- och sjukvårdskostnaderna för en våldsutsatt är dubbelt högre än för en kontrollgrupp enligt en snäv definition och lite beroende på hur man räknar, men några tusen euro i månaden.
Här finns pengar att spara och en unik chans att minska och mildra personligt lidande. Och när vi läser siffrorna om andelen våldsutsatta så ska vi komma ihåg att underrapporteringen är stor och det finns ett stort mörkertal. Det är klart att vi sparar pengar om vi sopar våldet under mattan, men det är varken en långsiktig eller hållbar lösning.

Landskapsregeringen föreslås alltså fortsättningsvis kvarstå som finansiär och beviljar ersättning endast för godtagbara kostnader. Men vilka ersättningar som är godtagbara, det framkommer otydligt och riskerar bli godtyckligt. Den ekonomiska ersättningen styrs av anslagna budgetmedel och kan, enligt lagförslaget, inte överstiga detta. Då kan man ju inte låta bli att undra, hur går det för de våldsutsatta som söker hjälp i slutet av året?

Landskapets ansvar gäller, enligt förslaget, även uppföljning, utvärdering och fortsatt strategiskt arbete i linje med landskapets strategidokument för nolltolerans mot våld i nära relation. I det dokumentet kan vi läsa: "Strategin ska förverkligas genom årliga åtgärdsprogram och dessa kommer att följas upp och utvärderas." Jag har tyvärr inte sett dessa årliga åtgärdsprogram.

Samtidigt passar jag på att påminna ministern om vad som stod i budget 2017, om att man på ÅHS skulle införa en systematisk metod för screening av våld i nära relationer. Detta eftersom personer som utsätts för våld ofta söker vård av andra orsaker. Skulle det här finnas på plats kan man snabbare ge patienten möjlighet att bryta situationen och erbjuda hjälp och stödåtgärder. Det här är fortfarande inte på plats, om jag förstått rätt. Det skulle vara viktigt för att identifiera våldet och våldsutsatta.

Jämställdhetsarbetet behöver vara långsiktigt, kunskapsbaserat och målmedvetet. Finns det en vilja så finns det en väg, även genom social- och miljöutskottet, om än en snabb sådan. Vi ska göra vårt bästa. Tack, talman!

Tack, vicetalman! Tack ledamoten för ett viktigt anförande. Det som jag skulle vilja tydliggöra här är ju att nuvarande Istanbulskommitténs syfte att vara den samordnande gruppen. Det som min ministerkollega just sade från talarstolen är att där finns de viktiga aktörerna som kommer i kontakt med våld och det förebyggande våldet. Personerna som sitter i kommittén har de högsta ledande positionerna, till exempel högsta chefen inom ÅHS och högsta chefen inom polisen. Det är ju för att man på högsta nivå tar ansvar kring våldet, det förebyggande våldet och hur man samverkar tillsammans och det är ju den samordnande funktionen. Nu har vi ju tillsatt den under den här mandatperioden, men jag hoppas att nästa regering som tar över permanentar Istanbulkommittén, för det är den samordnande funktionen.

Tack, talman! Då hoppas jag att ministern kunde permanenta den här gruppen innan hon slutar vara minister. Istanbulkommittén kan absolut diskuteras. De är säkert jättekompetenta, de gör ett jätteviktigt jobb och de gör det säkert jättebra. Men vi i oppositionen har ingen insyn i vad de gör eller om de gör eller vad som händer. Jag betvivlar det inte, det vill jag betona. Men vi ser ju inte det arbetet.

Tack, vicetalman! Jo, min tanke är nog att den ska permanentas innan jag avgår som minister. Det är min absoluta målsättning i det hela.

I den här kommittén handlar det om att var och en har ansvar att kartlägga behov och vidta nödvändiga åtgärder samt kompetenshöjande åtgärder som man har inom organisationen. Jag tror att ledamoten vet, precis lika som jag, att ibland kommer de här frågorna i skymundan i den ordinarie vanliga verksamheten. Det är väl det som vi försöker lyfta upp. Och att man också gemensamt ser, vad är det för kompetenshöjande utbildning och behov man har inom respektive verksamhet? Vad kan man göra tillsammans i utbildningssyfte? Här handlar det ju om att man har en likvärdig syn och samsyn i hur de här frågorna de ska hanteras.

Tack, talman! Kompetenshöjande insatser är alltid bra och behövs kontinuerligt, det vill jag betona.

Samordning är svårt, sade jag. Istanbulkommittéen som jobbar och består av de högsta cheferna i många av våra myndigheter så, som sagt, de gör säkert jättebra jobb. Men jag tänker att samordningen behöver finnas nära klienten, nära den våldsutsatta för att hjälpen ska fungera smidigt och för att vårdkedjorna ska fungera smidigt så att ingen faller mellan stolarna. Så tänkte jag.

Talman! Förslaget till ny skyddshemslag ser vi socialdemokrater som en naturlig följd av de diskussioner som har förts och att kommunernas socialtjänst nu finns och att man fortsätter att inordna och samordna verksamheten. Den lagtekniska lösningen, att göra det genom en ny lag snarare än ändringar i den tidigare, så är bara logiskt.

Det viktiga med den här förändringen är att den har finansieringen trygg och ordnad. Att det sedan på köpet kommer lite minskad byråkrati är ju alltid bra. Lite mer automatik och lite mindre onödigt rapporterande och förhoppningsvis då mera tid för skyddshemsverksamhet.

Jag tycker att det i sammanhanget är bra att man lyfter fram att man breddar begreppen kring vad som utgör våld. Och att man också i framställningen har en insikt om att till exempel invandrare och personer med funktionsnedsättning i högre grad utsätts för våld i nära relationer.

Jag tycker också att resonemanget kring fortbildningen och hur den ersätts är bra. Man konstaterar att det ingår i annan lagstiftning och att man ska fortbilda sig inom sitt område, att det ska finansieras.

Vi ser den här lagändringen som tämligen odramatisk.

Lite bekymmersamt är det ju att man kan läsa på Ålands Radios hemsida att man från KST inte vill se den här förändringen. Det vore bra om utskottet fördjupar sig i hur det resonemanget har kommit till.

När den här lagändringen är genomförd och man jobbar vidare så är viktigt att komma ihåg att både KST sammanhållna verksamhet kring våld i nära relationer och skyddshemsverksamheten ska fortsätta att utvecklas. Det finns luckor och hål både i det förebyggande arbetet, i det som skyddshemmet idag gör och framförallt i efterarbetet. Det är ganska mycket akut hantering av jourärenden. Det är kanske inte så som t.ex. i en kvinnojourverksamhet enligt svensk modell där de också har ett efterarbete som hjälper de våldsutsatta och deras barn vidare i livet.

Om man ser det ur ett livscykelperspektiv så pratade ledamoten Påvals om att bryta sociala arv och onda cirklar. Det är precis det som man har möjlighet att göra om man fortsätter att utveckla samordningen av skyddshemstjänsterna med KST:s förebyggande och - jag vet inte vad jag ska kalla det - efterbyggande arbete för att kunna hålla ihop allt det här. Det finns både pengar och människoliv att spara.

Jag vill poängtera vikten av att kommunernas socialtjänst, som nu också har ett utvidgat ansvar för det här området och har övertagit så stora och viktiga områden, får möjlighet att fortsätta att utvecklas till det som KST kan bli. För det är KST inte i dag ännu. Vi måste komma ihåg att vi behöver ha tålamod och stöda utvecklingen inom kommunernas socialtjänst så att den kan bli den samordnande instans som vi alla skulle vilja se. Tack, talman!

Tack, talman! Tack ledamot Fellman för stödet kring den här aktuella viktiga frågan. Precis som ledamoten sade så bör man ha tålamod för att utveckla kring det här.

Jag tror nog att det kan vara ett missförstånd. Om man läser det så uttalar sig förbundsdirektören precis enligt det här lagförslag, att landskapet ska ha det övergripande ansvaret, och det är precis det som det här handlar om. Men vi delegerar förvaltningsansvaret. Jag tror att det är lite missriktat, det som ledamoten just lyfte.

Det är ju jättebra om det är en föråldrad tolkning av det skedda, för då förstår jag bättre vad det handlar om. Man fick uppfattningen av nyhetsnotisen att KST var i opposition mot gällande liggande förslaget, men det var alltså det tidigare, om jag förstod det rätt.

Jag skulle tolka så eftersom det står att det är en intervju i augusti och idag har vi september.

Som sagt, landskapet ska ha det övergripande ansvaret, precis enligt den Istanbulkonvention som lagtinget har antagit. Grunden till skyddshemslag kom 2016. Där är det ju klart och tydligt att staterna ska ha det övergripande ansvaret. Det är det som är syftet med den här nya lagen om skyddshem.

Då var den delen klargjord, så då kanske social- och miljöutskottet kan koncentrera sig på andra saker.

Det som ju är viktigt också förstås när det gäller det ansvarsområdet som blir kvar på landskapsregeringen är att man fortsätter med det informerande och förebyggande upplysningsarbetet. Det behövs också på samhällsnivå och inte bara hos dem som de facto blir utsatta för våld i nära relationer.

Tack, talman! Ledamot Fellman lyfte också vikten av det förebyggande arbetet och även informationsansvaret som ingår i det förebyggande arbetet. Jätteviktigt och jättebra!

Som tidigare nämnts är det här en skyddshemslag, alltså sista delen i vårdkedjan och vikten av det förebyggande arbetet nämns.

När vi tog socialvårdslagen förra mandatperioden så där står det att vi ska göra en omställning till mera och flera förebyggande insatser. Det är något som är bra och viktigt, men kanske ännu inte riktigt på plats till alla delar, men det jobbas säkert flitigt.

Det är ju precis där som det i framtiden kan ske en utveckling, när kommunernas socialtjänst har helhetsansvaret och också den där sista biten i vårdkedjan och det som händer efter. Skyddshemsverksamheten är en akut verksamhet. Men det finns mycket stöd och hjälp som behöver komma också efter det. Och när samma instans nu har helhetsansvaret så finns utvecklingsmöjligheterna att faktiskt göra det bättre, bara vi har tålamodet och ger stödet för KST att bli det som vi vill att det ska bli.

Tack, talman! Tack för det svaret. Jag vill ändå också lyfta kommunernas ansvar här. Efter en period lång eller kort på Tallbacken så vill förhoppningsvis de våldsutsatta tillbaka till sitt ordinarie boende. Där behöver kommunerna vara alerta och behjälpliga i den här frågan.

Det förebyggande arbetet pratade vi om i förra replikskiftet. Jag tänker på det här treåriga projektet som initierades förra mandatperioden i gymnasieskolorna. Jag kommer inte ihåg vad det hette nu, men det är ju ett PAF-finansierat projekt just med det här våldsförebyggande syftet. Det är ju ett projekt som egentligen borde komma från KST.

Om ledamot Söderlund menade projektet "Jämställd skola och fritid" så är detta det sista året nu som det projektet drivs. Det finns planer och diskussioner på en fortsättning av det i någon form. Jag är inte säker på att det bästa är att föra över också en sådan diskussion till kommunernas socialtjänst. Jag tycker att det är bra om det finns ett projekt som riktar sig framförallt till unga människor och skolor och där man fortsätter att diskutera de här frågorna som handlar om om normer, värderingar, samtycke och sådana saker. Och det kanske inte är KST:s primära verksamhet.

Talman! Skyddshem är en viktig del av vår sociala infrastruktur. Ett skyddshem är en plats där de som är mest utsatta och sårbara kan söka fristad och skydd från våld och övergrepp. Eftersom den allra störst delen av våldet sker i hemmet så behövs en samhällsfinansierad plats att vända sig till, få stöd och ett ställe att bo på.

Den senaste statistiken visar att 28 % av befolkningen upplevt våld i nära relationer. Tittar vi på könen har 36 % av kvinnorna upplevt våld i nära relationer medan procenten för män är 20 %. Troligtvis har vi därutöver ett stort mörkertal.

Av de som är våldsutsatta har enbart 11 % sökt sig till skyddshemmet Tallbacken enligt landskapsregeringens siffror. Anledningarna till detta är många, däribland stigmatisering, rädsla för en förvärrad situation när man kommer hem igen eller barnets ovilja att lämna hemmet.

Tittar vi på statistiken av boendedygn kan vi konstatera att siffrorna för 2022 ökade markant jämfört med tidigare år. Vad kan vara orsak till detta? Detta var året efter kommunernas socialtjänst KST tog över driften. Kan det vara så att KST har blivit bättre på att upptäcka våldsutsatthet inom sina andra verksamheter så att de kunnat slussa in fler till Tallbacken? Eller är det bara en konsekvens av att ekonomiskt osäkra tider föder högre våldsutsatthet i samhället generellt? Det hade varit rätt intressant att veta om det finns några tankar kring det.

Talman! Enligt Istanbulkonventionen ska länderna vidta nödvändiga lagstiftningsåtgärder för att säkerställa att personer som har utsatts för våld har tillgång till tjänster som underlättar deras återhämtning. Det är alltså inget ansvar som man kan ha någon ideell förening att sköta, utan ett statligt ansvar. Finland valde därför att strukturera om lagstiftningen under regeringen Sipilä. Kort därefter kom en anhållan från Mariehamns dåvarande socialnämnd till landskapsregeringen om att göra detsamma. Ansvaret för Tallbacken, som skulle tjäna hela Åland, kunde rimligtvis inte ligga på en enda kommun. Och personer som hade uppenbara behov av skyddshemstjänster fick inte alltid gå dit eftersom många kommuner inte lät personer bo där för att platserna kostade för mycket. Vissa tog rentav ut en självrisk av de drabbade. Det är helt galet och befängt!

Våld i nära relationer är ett samhällsproblem. Det är hela samhället som ska lösa det.

Kostnadsansvaret för skyddshemmet togs sedermera över av landskapsregeringen 2015. När KST öppnade sina dörrar fördes sedan driften av Tallbacken över från Mariehamn till KST. Den här lagstiftningen vi har på bordet idag klargör att det fortfarande är landskapsregeringen som ska ha kostnadsansvaret med alla de regelverk som det innebär. Så ska det vara framöver och då behöver inte KST ansöka, som vi har hört här, om pengarna varje år. Det ger trygghet och är väldigt fint.

Talman! Hur kan vi ge de våldsutsatta styrka att söka hjälp? En viktig åtgärd är att kunskap och kompetens alltid ska genomsyra verksamheten. Vi behöver alltid mer, det finns aldrig ett slut på det. Vi på Åland måste ha tillgång till rätt utbildning och resurser för att kunna erbjuda effektivt stöd och skydd för de våldsutsatta. Det handlar om att känna igen tecken på våld, att veta hur man hanterar akuta situationer och att kunna erbjuda långsiktigt stöd och hjälp till dem som behöver det.

I lagförslagets § 7 står att landskapsregeringen kan utfärda närmare bestämmelser om förutsättningarna för produktion av skyddshemstjänster. I dessa förordningar hoppas vi i Hållbart Initiativ att det tydligt framgår att skyddshemmet ska tillhandahålla modern kunskap och kompetensutveckling.

Vi saknar generellt i lagförslaget skrivningar om just detta. Kunskap är en färskvara och måste uppdateras kontinuerligt. I ett litet samhälle som Åland kan det vara svårt att hitta specialistkompetens i så känsliga frågor som dessa. Därför behöver vi satsa extra på just kompetensutveckling, så det inte blir en del av budgetkakan som alltid ska ätas upp av något annat såsom ökad inflation.

Vi måste också tänka på barnen i dessa situationer. Vi måste se till att de som arbetar inom socialtjänsten har den utbildning och kompetens som krävs för att skydda och stöda barn som utsätts för våld i hemmet, så att vi också kan införliva barnkonventionen. Och att vi kan höra barn och att alltid barnens bästa står fokus för det är de som är vår framtid. Vi måste säkerställa att barnen får det skydd de behöver för att kunna övervinna de trauman eller starka händelser som de har upplevt.

Talman! Hållbart Initiativ är ett parti som har icke våld som ett särskilt tema i vår partivision och i vårt valprogram. Detta eftersom vi inte bara vill lösa problemen när de uppkommer utan också gå till botten med problemen.

För att uppnå en effektiv minskning av våldet, är det avgörande att inte bara stärka skyddshemmet utan också att fokusera på de underliggande faktorer som bidrar till våld i hemmet och våld generellt. En viktig aspekt av detta är att utmana och förändra de normer och stereotyper som legitimerar eller normaliserar våld i vårt samhälle. Vi måste erkänna att våld i hemmet och våld generellt inte är en isolerad händelse. Det är en manifestation av en bredare kultur av makt och kontroll. Det kan handla om allt från att mannen hotar att inte betala elräkningen för att kvinnan inte orkat laga mat en kväll till upprepade kränkningar av ens utseende.

Därför är det helt nödvändigt att ifrågasätta könsnormerna, de som säger att pojkar ska vara högljudda och bråkiga medan flickorna ska vara mjuka och inkännande. Att ifrågasätta könsnormer och stereotyper som legitimerar våld är långsiktiga investeringar i hela vårt samhälles hälsa och välmående. Därför vore det bra om t.ex. projektet "Jämställd skola och fritid" får en fortsättning.

En viktig förebyggande åtgärd är också att erbjuda män, för det är oftast män som är förövare, hjälp med sina aggressionsbenägenheter. Under flera år har projektet "Alternativ till våld" pågått på Åland. Det är en viktig modell som absolut skulle behöva fortsätta och på samma sätt som Tallbacken vara ordinarie verksamhet. ATV har inte hittat sin organisation sedan 2005. Det vore dags nu.

Slutligen, talman, måste vi komma ihåg att våld i hemmet är en fråga som berör hela samhället. Det är inte bara en fråga för de som arbetar inom socialtjänsten eller de som är direkt drabbade. Det är en fråga som berör oss alla, och det är vårt ansvar som samhälle att agera och göra vad vi kan för att fler ska kunna leva ett värdigt liv och blomstra som människor. Tack!

Tack, talman! Tack ledamot Holmström för ett väldigt bra anförande som också var väldigt brett.

Det som jag bland annat tänker lyfta är just Alternativ till våld som ledamoten lyfte mot slutet. Det är väl någonting som jag själv också har reagerat över, och också tagit upp till överläggning den sista veckan med landskapsregeringen, att Alternativ till våld inte är någon permanent verksamhet. Det är fortfarande ett projekt och det behöver få sin naturliga plats. Vi behöver naturligtvis titta över det ytterligare eftersom ATV också är licensbaserat från Norge och de godtar inte heller vilken verksamhet som helst att ta över. Men det blir en fortsättning.

Jag skulle också vilja säga att landskapsregeringen kommer att ha ett seminarium den 27 september om mäns våld mot kvinnor.

Talman! Det är fint att landskapsregeringen har tittat vidare på projektet ATV, Alternativ till våld, och hur man skulle kunna införliva det i den ordinarie verksamheten. Det är otroligt viktigt att se att det här projektet skulle få den statusen och den legitimiteten också. Det är ju en välbeprövad metod, den har fungerat och skulle kunna fungera mycket, mycket bättre också och nå ut effektivt till flera för att minska förekomsten av våld.

Det kanske vore vore skäl att bli lite mer transparenta kring den delen från landskapsregeringens sida och inte bara ha överläggningar. Kanske landskapsregeringen också skulle släppa ut rapporter, förslag eller liknande för att vi ska kunna föra en debatt om var det här bäst skulle höra hemma?

Sen välkomnar jag alla andra initiativ som till exempel seminarier och föreläsningar på det här området. Vi politiker behöver också bli bättre på att hitta nya progressiva (… taltiden slut).

Tack, talman! Det som jag inte hann avsluta i tidigare replik var om det här seminariet den 20 september om mäns våld mot kvinnor, deras barn och våld i nära relationer och våld i hemmet. På det seminariet kommer det också att presenteras ATV historik och framtid.

Sedan tycker jag också att man skulle kunna lyfta den här frågan i kommande budgetdebatt.

ATV i Norge har också gjort en utveckling och där arbetar de också med unga förövare och det tycker jag också att är oerhört viktigt. ATV har gjort en mera informell utvärdering som visar att de som går på Alternativ till våld så ungefär 70 % har själva upplevt våld när de var yngre eller som barn. Så därför är det ju oerhört viktigt att vi arbetar förebyggande kring de här frågorna så stoppar vi mycket människolidande.

Talman! Det är fina insatser som alltså planeras på landskapsregeringen just nu. Vi hoppas så klart från Hållbart Initiativ att landskapsregeringen har modet att lyfta in i budgeten att Alternativ till våld får en organisationstillhörighet. Och att vi inte i alla fall ska behöva motionera om den saken sedan i det nya lagtinget som kommer.

Jag antar att det är ett ändamål som faktiskt landskapsregeringen nu vill göra någonting av. Att man kan visa på att vi behöver ta steg framåt i den här frågan och skydda dem som verkligen behöver skyddas. Vi har trots allt, tyvärr, fortfarande så pass mycket våld i vårt samhälle.

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas?
Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.