Enda behandling

  • Utdrag ur protokollet

    Plenum börjar 1

    Föredras. 2

    1    Val av arvodeskommission

    V 3/2018-2019

    Fortsatt första behandling. 2

    2    Ny landskapslagstiftning om socialvård

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

    Första behandling. 16

    3    Ledningsfunktion för den allmänna förvaltningen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 20/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2018-2019

    Första behandling. 20

    4    Yrkesutbildade personer inom socialvården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

    Första behandling. 27

    5    Klienthandlingar inom socialvården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2018-2019

    Första behandling. 29

    6    Äldrelag för Åland

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

    Enda behandling efter bordläggning. 29

    7    Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordning för Ålands lagting

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande SJPN 2/2018-2019

    Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2017-2018

    Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2018-2019

    Enda behandling. 45

    8    Ålands folkhälsorapport 2019

    Landskapsregeringens meddelande M 2/2018-2019

    Remiss. 61

    9    Ändring av vägtrafiklagen

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 10/2018-2019

    För kännedom.. 61

    10  Upphandling av elhybridfärja

    Landskapsregeringens svar S 3/2018-2019-s

    Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 3/2018-2019

    Plenum slutar 61

     

    Plenum börjar

    Närvaroregistrering.

    Från dagens plenum anmäler lagtingsledamoten Axel Jonsson om frånvaro på grund av privata angelägenheter.

    Lagtingsledamoten Göte Winé anmäler om frånvaro på grund av privata angelägenheter.

    Lagtingsledamoten Igge Holmberg anmäler om frånvaro på grund av sjukdom.

    27 ledamöter närvarande.

    Antecknas.

    Föredras

    1        Val av arvodeskommission

    V 3/2018-2019

    Enligt bestämmelserna i 1 § landskapslagen om lagtingsledamöternas arvoden och kostnadsersättningar tillsätter lagtinget för en mandattid om fyra år en arvodeskommission i enlighet med bestämmelserna om val av flera personer i lagtingets arbetsordning efter förslag från talmanskonferensen.

    Endast en kandidatlista för valet har lämnats in till kansliet inom föreskriven tid och i behörig ordning och talmanskonferensen har beslutat föreslå att de på listan upptagna personerna ska tillsättas.

    Listan innehåller följande namn:

    Organisationssekreteraren Anne-Helena Sjöblom, Mariehamn

    Personaldirektören Lars-Erik Karlsson, Mariehamn

    Administrativa chefen Tove Erikslund, Jomala

    Enligt 86 § i arbetsordningen tillåts diskussion endast om kandidaternas valbarhet och valets laglighet i övrigt.

    Diskussion. Ingen diskussion.

    Eftersom endast en kandidatlista lämnats in verkställs ingen särskild valförrättning enligt 96 § arbetsordningen. Talmannen förklarar därför de på listan upptagna kandidaterna valda till arvodeskommissionen för en mandattid om fyra år räknat från dagens datum.

    Antecknas.

    Fortsatt första behandling

    2        Ny landskapslagstiftning om socialvård

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 9/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 21/2018-2019

    Diskussionen i ärendet inleddes vid plenum den 9 september 2019. Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Talman! Under våren fick vi äntligen ta itu med det stora socialvårdspaket som vi nu idag skall fortsätta debattera. Jag är djupt tacksam över att vi har möjlighet att i utskotten grotta ner oss och fördjupa oss i vad den lag som vi skall vara med att stifta innebär och hur olika instanser får ge sin syn på saken - det är så värdefullt.

    Ibland kommer det inte upp mycket förändringsförslag men vi som sitter där får en mycket bättre kunskap utav allt vi får ta del av och vi kan även använda det i andra sammanhang. Jag tycker att utskottsarbetet är det mest spännande och roligaste av allt med vårt arbete i lagtinget.

    Idag sitter vi med resultatet vi fått fram och det känns bra. Målet med denna lagstiftning är att främja tillgång och tillgänglighet till socialvård på lika villkor och att flytta fokus från korrigerande insatser till tidiga- och förebyggande insatser. Det behövs nya sätt att jobba och ibland även annorlunda sätt att tänka men det går inte att förändra arbetssätt och attityder i en handvändning.

    Vi säger i betänkandet att genomförandet av reformen förutsätter att kommunerna får tydliga anvisningar och att personal och beslutsfattare ges adekvat och tillräcklig utbildning om den nya lagen. Personligen tror jag att det är viktigt och absolut nödvändigt med utbildning i vad den nya lagen säger - även för oss politiker. Det är klart att så borde det kanske vara med all lagstiftning men just här kommer det att bli väldigt påtagligt vilken stor förändring av tankesätt och arbetssätt denna lag verkligen är.

    Det finns oro att det kommer att bli dyrare för kommunerna inledningsvis och visst, så kan det absolut bli, men vi säger också att man ska följa med och se med tiden hur utfallet blir. Förebyggande insatser brukar oftast kosta mer först. Isolerar du taket, ser till att det inte läcker och satsar på fina takpannor så är risken mindre att det läcker in eller blåser bort vid oväder. Precis så är det med det förebyggande arbetet. Om vi från samhällets sida redan tidigt i ett barns liv kan stöda och hjälpa i hemmet, till exempel om någon av föräldrarna mår dåligt, så ger detta förutsättningarna för att detta barn ska må mycket bättre, klara skolan bättre och det sociala livet bättre.

    Ett annat led i att förhindra marginalisering och utanförskap är att det, igenom andra momentet i 17§ paragrafen och 42§ paragrafen, ges våra ungdomar en större hjälp att genom social rehabilitering stödas för att få till exempel en arbetsplats eller arbetsprövningsplats. I dag vet vi att bland annat barn med NPF, missbruk och annan psykisk ohälsa tenderar att falla mellan stolarna. Vi tror att vi behöver samordna sysselsättningen då det idag inte finns någon som har ett helhetsgrepp.

    Vi har också erfarit i utskottet att det är en utmaning för kommunerna att hitta stödarbetsplatser, det talas om att handledning saknas. Jag tror att om den som är ute och arbetstränar, ung som gammal, har med sig en arbetscoach eller en arbetslots som kan handleda den som är på arbetsprövning, men även vara till hjälp för arbetsplatsen, så kommer det att bli lättare att få arbetsplatser som fungerar och att fler arbetsgivare vågar ta emot. Jag tror att många arbetsgivare inte vågar för det vet inte vad det innebär och då är det lättare att säga nej än ja. Jag tycker också att det är en konstig regel att man inte kan få en arbetsprövningsplats från AMS om du inte klarar av fyra timmars arbete. Är det inte bättre att personen jobbar två timmar än inte alls? Jag förstår att det kanske blir hattigt och svårt men man kanske kan dela jobbet på två, så att den ena jobbar två timmar och den andra sex timmar. Vi måste våga se möjligheter till att få alla i arbete så att alla kan få vara en del av en gemenskap som man till exempel kan få på en arbetsplats. Visst, kommunerna själva kan ordna det men precis som jag inledningsvis sade så är det svårt att hitta arbetsplatser.

    Något som också blev tydligt bland våra höranden så var det hur uppskattat det är att färdtjänsten på Åland blir lika för alla då den framledes kommer att hamna under kommunernas socialtjänst. Det är bra vi idag vet att det finns stora skillnader mellan kommunerna om hur många färdtjänstbiljetter man kan få. Det fördes även diskussioner om hur man kunde utveckla färdtjänsten och om man borde se över om den kunde utvecklas så att fler kan samåka och på så sätt även få en miljönytta. 

    Vi har ett bra lagpaket framför oss, ett lagpaket där individen och individens valfrihet sätts i centrum och där tidiga insatser skall hjälpa framför allt våra barn men så klart även alla oss vuxna. Hur kan man inte tycka att det är bra? Vi i Moderat samling stöder varmt den här lagstiftningen. Tack.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Ltl Holmberg-Jansson lyfte en väldigt angelägen fråga kring det här med sysselsättning framom bidrag, individens rätt att få vara en del av samhället och inte stå utanför. Jag tycker också att det här är centralt och man behöver luckra upp dessa regelverk.

    Det är inte förenligt med den människosyn jag har att man en gång har fått bidrag för att vara på en arbetsplats 50 procent, med beviljat stöd till arbetsplatsen som tar emot en person och att det försvinner efter ett år så att man sedan måste ut i arbetslösheten igen. Det här har bland annat finans- och näringsutskottet lyft och jag vet även att landskapsregeringen gör en utvärdering av AMS verksamhet. Däremot delar jag inte fullt uppfattningen kring kommunerna och jag hoppas att jag får chans att återkomma till det i en andra replik.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Jag kommer att låta ltl Zetterman fortsätta med frågan. Det som jag tror är allra viktigast är att vi behöver samordna och få ett helhetsgrepp om sysselsättningen på Åland. Det finns nämligen ingen som har det idag. Jag tror att om man slutar att se på gränser som finns på en karta och istället pratar om vad som är bäst för individen så kommer det att lösa sig.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Det var det som jag inte delade uppfattning med ltl Holmberg-Jansson var just att det är svårt för kommunerna att hitta de här platserna. Vi har idag verksamheter som Fixtjänst och Pelaren som har sysselsättning för dessa grupper. Det är kommunalt ansvar men kommunerna tar inte ansvaret fullt ut.

    Vi har massor med tjänster som vi skulle kunna lyfta ut till sysselsättningstjänster, där har cirkulär ekonomi en jättepotential för att nämna en. Det finns också ett ansvar att kunna agera hjälp inom hemtjänst beroende på vad det är som gör att man är långtidssjukskriven. Det här är ett tecken på varför vi definitivt behöver färre kommuner på Åland, därför med en kommunreform får vi starkare kommuner som också klarar av att hantera de här frågorna. Då är frågan, borde inte Åland var en enda kommun för att klara det riktigt bra?

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Tanken var inte att vi skulle ha en kommundiskussion men det blir väldigt tydligt bland våra höranden att det är ett problem idag att hitta stödarbetsplatser. Jag vet att det även i det privata näringslivet finns väldigt många som inte vågar och jag tror att man kan behöva titta på det. När det till exempel gäller barn med autism och aspergers så finns det otroligt bra arbetsplatser som skulle kunna plocka upp dem och hitta bra arbetsuppgifter åt dem, men arbetsplatserna vågar inte då de inte riktigt vet vad det innebär. Skulle de då ha med sig en arbetslots eller en coach som skulle coacha individen och arbetsplatsen så tror jag vi skulle få en riktigt bra match.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack talman och ltl Annette Holmberg-Jansson för ett intressant anförande. Ni lyfte det som vi också hört i utskottet, oron för ökade kostnader och jag håller med att man behöver följa med i det.

    Jag ser också att man direkt kommer att kunna spara också. Exemplet som ni lyfte med en nybliven familj där det behövs hjälp så kan vi nu när lagen är ikraft erbjuda hemservice och alternativet är en placering i familjehem eller barnhem - det blir direkt en inbesparing.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ja, precis så uppfattar vi det och vi är ganska ense i utskottet efter alla de hörande vi har haft. Jag tror att de flesta här i salen är med på det tåget, ser man till att stötta i familjen så kommer vi att spara i längden. Jag tror dock, precis som ltl Söderlund, att vi kommer att se saker tidigt också.

    Det handlar om att ställa om hela tänket i kommunerna och det är då det behövs skolning bland politiker och beslutande tjänstemän ute i kommunerna som måste förstå att det här är ett annorlunda sätt att tänka. Det kommer också att kräva att man sätter individen i centrum.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

     Tack, talman! Precis så är det, individen i centrum – bättre kan det inte vara. Det är också mänskligt att man gör det och inte ser till strukturer och gränser.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Jag gör att vi flyttar fokusen från korrigerande till förebyggande insatser och det är bra.

    Talmannen

    Replikskiften är avslutade.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Via vår ltl Lindholm i social- och miljöutskottet valt att stöda den här lagframställningen som finns av den orsak att vi tror att det finns en styrka i den för den enskilda individen, vilket är något vi gärna stöder.

    Vi har dock en del små frågetecken. För det första skulle jag vilja säga att det gällande tidiga insatser är någonting som är efterfrågat och välbehövligt. Det är detsamma inom hälso- och sjukvården att det ofta är svårt att få respons för tidiga insatser som på sikt sparar andra pengar. Via cancerscreening av födelsemärken kan man t.ex. spara mycket pengar på i förlängningen och det är bara ett exempel, det finns många andra. Vi tror också att det är bra med en starkare klientorientering men det som är det bästa av allt är att när kommunernas socialtjänst kommer på plats så får vi en kraftsamling kring de svåra och smala sociala områdena. Jag har en del, vill inte säga dubier eftersom vi stöder framställningen, men den är kopierad från finska sidan, så står det i alla fall i framställningen så man får utgå från att det är korrekt, om det sedan är bra eller dåligt vet jag inte.

    Det här processades fram på finska sidan under flera års tid och man konstaterade att den minsta administrativa enhet som var aktuell att använda sig av var 20 000 invånare. Plus att man gjorde ett annat reformarbete samtidigt och kom emot med datastöd till de som berördes av det här. Vad jag vet har inget sådant skett här på Åland men vi kanske kan ta del av det i något annat anförande från landskapsregeringens sida.

    Lagstiftningen som är kopierad till åländsk sida har ett administrativt underlag på 20 000 invånare – inte såsom vi har det formulerat idag i våra kommuner. De andra som är påtalat från finska sidan är den kompetensbrist som uppstod och den frustration som väcktes hos många som under flera års tid innehaft en tjänst med lite längre förordnande som nu stryps eftersom gränsen sätts till ett år. Med tanke på att upptagningsområde för personal är avsevärt mycket större på finska sidan än vad den är hos oss, här är den ganska avgränsad, så är lite förvånad att man från utskottet inte har ägnat lite mer tid åt just den biten.

    Det som helt uteblir, vilket verkar ha blivit praxis med lagstiftningarna som kommer nu, är att det inte finns någon ekonomisk redogörelse. I lagförslaget som gick ut så fanns en indikation på 265 000 eller 267 000 euro som samlade kostnader. Från kommunförbundets sida bedömer man det som helt orealistiskt, man tror att kostnaderna är avsevärt mycket högre. Kostnaderna må vara vad kostnaderna är, om man fattar ett aktivt medvetet beslut att det är den här gruppen människor vi vill stöda och det är den här verksamheten vi vill stöda.

    Det hade dock varit klädsamt om landskapsregeringen i samma veva kanske också kunde kommit emot och sagt att ”vi tror på det här, vi kommer att stöda er finansiellt också så att ni verkligen har möjlighet att genomföra det här på ett seriöst sett”. Nu känner vi alla till att så inte är fallet, det är snarare så att landskapsregeringen har minskat på pengarna till den sociala sektorn än ökat dem.

    Det vore intressant att höra från landskapsregeringen resonerar kring den ekonomiska biten. Finns det inte en ekonomi så går inte det här att genomföra oberoende hur mycket lagstiftning vi skriver. Det vore oklokt eftersom det här ändå rör den grupp av människor i vårt samhälle som inledningsvis kanske behöver mest stöd.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, vtm Thörnroos för ett förunderligt anförande. Jag instämmer att nyckeln till tidigare insatser är viktig och det är framför allt samverkansavtalen mellan aktörerna som kommer att bli centralt, alltså ÅHS, KST och kommunerna. I min värld har det också betydelse huruvida det är fyra eller sexton kommunala aktörer som kommer att samarbeta och vara representerade.

    Ekonomisk redogörelse finns och Ålands kommunförbund var med i arbetet med framtagandet av promemorian som låg till grund för lagförslaget. Jag har i tidigare sammanhang poängterat att vi har så gott facit som vi bara kan ha, våra uträkningar är rent av bättre än vad man gjorde på rikssidan.

    Avslutningsvis vill jag ta avstånd från påståendet att vi inte skulle bry oss om kommunernas ekonomi. Vi stöder kommunerna och landskapsregeringen omfattar också det som står i utskottets betänkande, att landskapsandelarna bör korrigeras utgående från det faktiska utfallet av reformen.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag ger nu ett kort citat från kommunförbundets remissutlåtande till lagstiftningen. ”Sammanfattningsvis är förslagets ekonomiska beräkningar otillräckliga och till och med vilseledande i förhållande till faktiska objektiva förändringar och de utökningar av den kommunala uppgiftshelheten som ingår i lagförslaget.”

    Minister Wille Valve, replik

    Jag tycker att det är lite märkligt att vi för den här diskussionen. Det har förekommit olika åsikter i den offentliga debatten och bland annat så är det också så att kommunförbundet har räknat in saker som kommunerna redan idag har ansvar för och således inte kan ingå de kalkylerna.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag försöker förhålla mig objektiv till de remissinstanser som har lämnat in svar. Är det så att minister Valve nu är missnöjd på det vis som kommunförbundet har gjort sig till talesperson för de flesta andra kommuner och uträkningar som gjorts, så bör man kanske i första hand vända sig till dem.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Jag tänkte säga tre saker. Det här med tidiga insatser och förebyggande arbete görs redan väldigt bra på Åland idag, om man jämför med resterande norden. Det kan vi nog faktiskt slå oss lite för bröstet i kommunerna och komma ihåg att vi redan idag satsar rätt mycket på det.

    För att den här lagen ska kunna genomföras fullt ut så behövs både, precis som vtm Thörnroos säger, ett KST och färre kommuner – färre men starkare kommuner - för att vi ska kunna uppfylla den här lagens målsättningar.

    Sedan har vi kostnaderna, de kan också ses som en investering i människor på Åland. På sikt blir det en vinst både för den enskilda människan och för samhället i stort om vi kan bryta utanförskap och faktiskt satsa på människorna såsom vi nu vill göra med det här lagförslaget.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det här kommun-racet går vidare. Det är intressant att den här lagstiftningen egentligen bygger på att det ska finnas fyra kommuner. Liberalerna erbjöd just en kommun, det var deras målsättning, till er andra får jag säga ”gå under det om ni kan!”.

    Det här har väl egentligen inget att göra med kommunerna. Jag menar, vi har klarat av att administrerat socialtjänsten så länge den har funnits på Åland – med sexton kommuner.

    Jag säger inte att den alltid varit i toppskick men jag säger såhär, det är inte alltid i den största kommunen, eller i de största kommunerna, som det löper på allra smidigast. Antalet kommuner i förhållande till tjänsteproduktioner har egentligen ingenting med varandra att göra.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det som den här socialvårdslagen gör är att den höjer nivån och därmed ska det bli helt andra krav på kommunerna. Det förutsätter, som jag ser det, färre kommuner.

    Vem det är som har bäst social service, om det är en liten eller en stor kommun, tycker jag att vi kan lämna åt sidan. Nu får alla, både de stora och de små kommunerna samma krav på sig och det klarar man inte av, rent kompetensmässigt. Det här lagförslaget innebär faktiskt att vi inte kan fortsätta som vi har gjort i sexton kommuner.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Jag vill tacka för det klargörandet från socialdemokraternas sida. Jag tycker det är hedervärt av ltl Aaltonen att stiga upp här i Ålands lagting och säga att det här egentligen också är en smygreform när de andra inte riktigt gått att genomföra. Nu är den enda möjligheten till att kunna genomföra den här lagstiftningen att det blir fyra kommuner.

    Om det är det som är resultatet av det här lagförslaget så behöver vi i centern nog tänka igenom det ett varv till för att se om vi ska stöda det. För oss är det viktigaste att man har individen i centrum och slutar med tjafset om hur många kommuner vi ska ha.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl John Holmberg

    Tack, talman och bästa lagting! Jag hade inte tänkt att ha ett anförande, inte ens en replik, men jag vill understöda det som ltl Annette Holmberg-Jansson var inne på och min kollega Ingrid Zetterman berömde. Vi måste bli bättre på att få fram s.k. ”enkla jobb”. Det som definitivt tände min lampa var något som jag har stridit för i talarstolen i snart fyra år, det faktum att ålänningarna har det bra idag – men inte alla. Alla som har det bra kan få det bättre och de som inte har det bra kan få det bra.

    Jag tycker inte att det ska vara någon form av ”chicken race” för att se vilken kommun som sköter sig bäst. Man kan konstatera att det finns problem i större kommuner precis som det finns i mindre kommuner. Många gånger är orsaken till att det finns problem i stora kommuner på grund av att det där uppstår problem som kanske aldrig uppstår i en liten kommun.

    Vi från den liberala gruppen har med jämna mellanrum varit ut och gjort besök på fältet, speciellt kommuner, äldreboenden och sociala verksamheter. Det finns en gemensam nämnare hos alla kommuner vi har besökt, alla äldreboenden vi besökt och hos alla socialinstanser vi besökt – de säger ”snälla se till att vi får färre kommuner”. Det har vi hört från ltl Runar Karlssons kommun, ltl Harry Janssons kommun och ja, mer eller mindre alla kommuner. Kanske inte just i det ordalag jag just sade men i den andemeningen. Det finns socialarbetare i vissa kommuner som inte innehar hundraprocentiga tjänster, som har ett väldigt brett arbetsfält men som inte har kolleger att bolla med. Ändå ska de ha en väldigt, väldigt bred spetskompetens för att kunna hantera sitt jobb på det sätt som de själva tycker att ger en form av arbetstrygghet och en ärlighet mot sig själva och klienterna.

    Vi vet att kompetensförsörjningen är viktig. Vem har lättare att rekrytera personal? Större enheter. Vem har lättare att få ett semesterschema att fungera? Större enheter. Vi vet också, och jag tror att alla vet det här, att de större kommunerna – i alla fall den största – blir ganska nerringda många gånger från mindre kommuner som söker stöd, hjälp och experthjälp. Varför det? Jo, för i större enheter så finns den specialiseringen. Det är ingenting att skämmas över, varken för den lilla eller den stora kommunen, då det är ett faktum. Detta gäller precis alla sektorer, inte bara den sociala.

    Att säga att en kommunreform och att färre kommuner inte löser något i det här fallet är helt fel. Den viktigaste ingrediensen i en kommunreform, förutom att vi sparar pengar, är att den enskilda ålänningen som verkligen behöver hjälp och en bra vård får det lättare via större enheter. Det är faktum - annars så skulle vi skapa flera kommuner.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Talman! Det är precis som ltl Holmberg säger. Det handlar inte bara om kommunerna med sitt behov av personal till sociala sektorn utan det är utbrett i hela samhället och även vid olika organisationer såvitt jag erfarit.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Ltl Holmberg säger att han har varit runt i olika kommuner och diskuterat det här. De anställda tycker då att det skulle vara bra om det vore färre kommuner. Själv har jag ofta besökt min egen kommuns vårdhem, Sunnanberg, där jag pratat med klienterna som är av en helt annan åsikt. Det är dem vi ska bevara och tänka på – inte bara de som är anställda. Det är klienterna det gäller, de som är där, och de vill nog ha service nära sina anhöriga och nära hemmet.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och tack ltl Karlsson. Jag tror att ltl Karlsson missförstod mig i mitt anförande. Jag är inte ute efter att försämra situationen för klienterna, tvärtom, är jag helt övertygad om två saker. Dels att om personalen mår bra och kan ge den bästa möjliga service och kompetens så mår också klienten bra. Jag har inte pratat om att vi ska lägga ner äldreboenden eller institutioner.

    Det jag menar är att det är bättre att ha en samlad kompetens under ett tak. Ju större enheter det är, desto fler spetskompetenser kan vi ha, desto mer har vi råd med och desto mer kan vi specialisera oss - den här typen av vård kräver ofta specialisering. Utvecklingen går fort, teknologin går fort, forskningen tar stora steg framåt och därmed gäller det att hänga med just av den anledningen att kunna erbjuda klienter det bästa möjliga.

    Ltl Runar Karlsson, replik

    Fru talman! Jo, jag hörde och jag har hört det tidigare att ltl Holmberg tycker sådär men det är så att klienterna inte tycker så. Jag upplever att klienterna har levt länge och är betydligt klokare än många av oss yngre. De vet vad de vill och de vet vad de får. Klienterna vill ha det såsom det är med närservice idag. Men det är klart att det finns en handfull människor i regeringen som vill centralisera och har inte ens frågat klienterna utan bara de anställda. Jag måste säga att det är märkligt. Jag väljer att lyssna på klienterna, de som har byggt det här samhället, och höra vad de vill.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ltl Karlsson, jag ska tala tydligt och högt. Jag är inte ute efter, via mitt anförande, att på något sätt centralisera eller lägga ner äldreboenden. Återigen tog ltl Karlsson orden ur min mun och menar att det är det jag har sagt - absolut inte. Det handlar om att vi ska ha större enheter för att det är då vi kan få den kompetens och specialisering som våra klienter ska ha - oberoende var på Åland man bor och det här gäller inte bara Saltviks kommun.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag vill mana till lugn inför valet den tjugonde oktober. Det är dags att se framåt och då vet vi alla att vi har kommunernas socialtjänst runt hörnet. Det är en enorm reform och den kommer att kräva otroliga ansträngningar från det kommunala fältet. Den påverkar hundratals personer, både klienter och anställda.

    Jag tycker att vi låter den reformen sjunka in då vi har ett stort paket av olika lagstiftningar som vi ska klubba igenom så småningom. Låt det sjunka in och se vad det betyder för klienter. Några av de mest svårhanterliga ansvarsområdena blir nu hanterade på ett nytt sätt. Gränsdragningarna inom området är enormt utmanande så jag tycker att vi ska sluta prata om ytterligare reformer – nu behöver vi få lugn och ro för dem som faktiskt ansvarar för våra människor i vardagen.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Jansson. Ltl Jansson vet hur invecklat, tidskrävande och svårt det är att hitta samarbetsformer. Vi kan se på räddningsmyndigheten till exempel, KST har också varit en långkörare. Det här med att man ska ta det lugnt och mana till lugn biter inte på mig på något sätt. Det här har gått för långsamt och tagit alldeles för lång tid.

    Skulle vi ha hittat samarbetsformer på ett enkelt sätt, det som oppositionen många gånger tycker att vi ska ha, samarbete över gränserna. I verkligheten får klienterna vänta väldigt länge. Nej, det är inte min melodi.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Ändå har ltl Holmberg under mandatperioden varit med och stött fram att framskjuta uppstarten av kommunernas socialtjänst. Ltl Holmberg ligger själv bakom en försämring, med de ord han väljer att lägga i klienternas mun. Nu påstår man att det är vi andra som har försenat någonting, det är faktiskt ert eget ansvar ltl Holmberg att det har tagit för lång tid då ni själv har varit med och skjutit fram lagstiftningens uppstart. Vi kunde mycket väl ha haft kommunernas socialtjänst på plats redan i mars i år om man inte valt från regeringsblocket att använda KST som ett sätt att hålla kvar en argumentation om varför det behövs de efterlängtade, större, kommunala enheterna. Sanningen är tuff att höra.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ltl Jansson, mycket kan man beskylla mig för men att försinka och försämra för ålänningarna under dessa fyra år går jag inte med på. Är det något jag har stridit och jobbat för så är det att vi ska få färre kommuner för då löser sig precis allting som ltl Jansson oroar sig för nu, precis allting.

    KST i all ära men det finns mycket mer än det som hamnar under paraplyet socialverksamhet. Vi ska inte komma in på äldrevården här men det är den stora biten som också skulle varit löst per automatik med färre kommuner på ett mycket enklare sätt. Nu blir det bit för bit, långdraget och segt.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson

    Tack, fru talman! Jag blev så upprörd när jag satt i bänken och lyssnade men jag hade inte möjlighet att ta replik. Hör ni vad ni tjafsar om? Det här är inte en lagstiftning som är för regeringen eller mot oppositionen. Det finns en värld utanför det här rummet och de som i dagsläget vill ha hjälp och inte får hjälpen kanske på grund av det här kan få den.

    Det är därför vi sitter här, för att kunna stifta lagar som gör det bättre för dem som bor ute i våra kommuner. Lägg kommunstrukturdiskussionen åt sidan och lägg även allt tjafsande åt sidan. Se till att vi i alla fall, vi som sitter i kommunerna och inte sitter i kommunerna, ser till att förutsättningarna finns och att vi börjar arbeta strukturerat så att det här lagstiftningspaketet har förutsättningarna att fungera när det väl träder i kraft. Tack.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, ltl Holmberg-Jansson. Jag hoppas verkligen att ledamoten diskuterar med sina liberala regeringskollegor om att inte hela tiden slänga fram kommundiskussionen. Utan, som ltl Holmberg-Jansson säger, istället ta ansvar för att det ska bli något gjort.

    Jag vill också konstatera att, när det gäller kommunernas socialtjänst, så är det en försening gjord av regeringsblocket. Centern gjorde allt, tillsammans med övriga oppositionen, för att se till att målsättningen om att ha KST på plats mycket tidigare skulle uppnås. Nu kämpar kommunerna och jag är övertygad om att kommunernas socialtjänst kommer att bli en succé. Jag ber därmed också ltl Holmberg-Jansson att se till att det finns lite lugn över kommunala sektorn, sluta hetsa och underkänna det enormt fina arbete som görs ute i kommunerna.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Vi kan ta i hand på det, ltl Jansson, om du ser till att lugna ner din partigrupp så att de kan se vilken bra lagstiftning det här är. De ska inte sätta på de glasögonen som visar att det här är något som är regeringens påhitt för att göra det krångligt för kommunerna. Det här är en lagstiftning som är för individen, ingenting annat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Som ltl Holmberg-Jansson har noterat så har Centern inte i utskottsarbetet markerat något emot lagstiftningen utan istället medverkat för att sätta den i kraft. Men inte menar väl ledamoten att vi inte i salen ens får diskutera eventuella konsekvenser som är svårbedömda? Vill verkligen ledamoten ha munkavle på delar av lagtinget som inte passar ledamotens egen syn? Vi måste kunna diskutera då det visar omsorg om klienterna som faktiskt är de som står i fokus. Jag måste även säga; anklaga inte Centern för att öppna kommundebatten då det är era egna kollegor som gör det.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Det beror väl på hur man ser på saken, eller hur? Jag kanske har en annan bild än ltl Jansson i den här frågan. Jag kommer absolut aldrig att sätta munkavle på någon, det gör jag inte ens i vårt eget parti. Det är fritt att säga vad man själv tycker. Däremot har vi haft bra diskussioner i utskottet. Vi har fått till en text på slutet där vi verkligen lyfter att om det är så att det här är kostnadsdrivande så ska landskapsregeringen följa med och se till att landskapsandelarna anpassas, på så vis ska invånarna får det som de har rätt till. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Jag får säga som ltl Holmberg sa, jag hade inte tänkt att engagera mig i den här debatten, Ålands framtid stöder lagförslaget och betänkandet. Tyvärr utvecklas alltid debatten till någon sorts kommunreformsdebatt och det förstår jag inte riktigt. Man får tydligt höra från ordförande i utskottet att det här fodrar större kommuner för att klara av. Det betyder att det finns en underliggande tanke när man har kommit fram med lagförslaget, att det här ska pressa på kommunerna ytterligare – dvs. tvingas ihop. Jag tycker att det är tråkigt då vi nu har ett lagförslag som ska stärka individens möjligheter och rättigheter. Istället blir det en kommundebatt där det tjafsas om det ska vara sexton eller fyra kommuner.

    Idag får man uppfattningen av att vården missköts ute i kommunerna, man hör lite undertoner om att vi inte sköter oss. Jag tror att om man åker till Eckerö, jag vet inte om liberalerna har varit dit men jag skulle välkomna dem dit, tror jag inte att det är så stora fel på själva serviceboendet där. Möjligtvis är det så att ltl Holmberg hittar fel men det får han stå för. Vi är i skedet nu när vi ska bygga ut ytterligare sex rum för åldringsvården och serviceboenden, bara för att förbättra för åldringarna. Det finns inte en så stor misskötsel i kommunerna som det finns en underton av i diskussionen.

    Det som sägs om att större enheter ska bli bättre och starkare med specialkompetens kan man samarbeta med över kommungränserna, som ltl Holmberg sade, ändå. Det är inget fel i att man utnyttjar den möjligheten men det måste inte vara en specialist i varenda en av kommunerna. Jag tycker det är tråkigt att man inte har kunnat utveckla det arbetet mer – om det nu är så att det inte förekommer i dagsläget, men det tror jag att det gör i vissa delar. Vi står bakom framställningen och betänkandet men jag tycker att det är en tråkig debatt som alltid ska uppstå, denna arma kommunreformen. Den ligger i sin linda och den fortsätter. Blanda inte ihop alla lagförslag med kommunreformen.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! För min del tror jag inte att det gäller undertoner utan för mig är det klart och tydligt att vi inte har en jämlik behandling av våra invånare på Åland, ta barnskyddet som exempel. Det är därför vi under förra mandatperioden, med understöd från Ålands framtid, satte igång kommunernas socialtjänst. Vi inser att vi är för små för att kunna hantera de svåra frågorna där invånarna hamnar i kläm. Jag är fortfarande av den åsikt att för att hantera de svåra frågorna inom socialvården måste vi jobba tillsammans. Även Mariehamn är för litet för att klara av det.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Gällande det har vi varit rörande eniga allihop, över alla partigränser, att vi ska ha ett gemensamt KST. Det har inte fallit på plats men som ltl Jansson sade så är det på gång. Det har tagit en viss tid att implementera och bygga upp systemet och hur det ska fungera, vilket kommer ta en viss tid ännu. Inom socialväsendet finns det helt klart ett behov av att vi har ett KST och där är vi överens.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack fru talman! Om man tittar på våra grannländer, både Finland och Sverige, så har man löst liknande problem med att man försöker jobba mer och mer tillsammans. Vi vet hur SOTE-reformen diskuteras vilt och har fallit i säkert tre regeringsomgångar. Så det är klart att det här är en stor och viktig fråga. Bara med tanke på det förebyggande arbetet, hur ska vi hantera det? Det måste finnas personal och även en jämlik (…taltiden slut)

    Ltl Brage Eklund, replik

    Det finns egentligen ingen oenighet mellan ltl Kemetter och mig i de här tankegångarna men när vi tittar på barnskyddsärenden som ökar i alla kommuner idag på grund av hur lagstiftningen är idag, allting går till ett barnskyddsärende. Så ökar det i arbetsbördan för kommunerna och det är klart att det är belastande för både stora och små kommuner att hinna hantera de här. Det här kommer bara att bli ännu värre och på det viset kommer det att bli mycket bättre när KST är i kraft.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Det som oroar mig är att vi har detta enorma socialvårdspaketet på bordet idag, vi hade det i måndags, och det är hittills bara fyra, fem anföranden. Jag undrar faktiskt om alla lagtingsledamöter i Ålands lagting har satt sig in i det här lagpaketet och vad den nya socialvårdslagen innebär. Vad den innebär för klienterna, naturligtvis, men även för kommunerna. Det är vi som sitter här i Ålands lagting som nu fattar beslutet om detta. Vi hörde vtm Thörnroos säga att minimi detta ska appliceras på borde vara 20 000 invånare.

    Jag undrar om det inte finns ledamöter här som borde se sig lite i spegeln frö att se om man har gjort sin hemläxa.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Jag vet inte om den där hemläxan var riktad till mig men jag har faktiskt försökt sätta mig in i det här. Det är ett omfattande lagpaket och det kommer inte att bli lätt för kommunerna i begynnelsen, det kommer att fördyra för att kunna verkställa lagpaketet. Ltl Aaltonen får specificera sig om det var riktat till mig eller om det var någon annan som inte har läst på.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Det var så att ltl Eklund gick upp och sade att han inte hade tänkt att säga något i den här debatten överhuvudtaget, så det var lite riktat till ledamoten men även till mina kollegor i salen. Det här innebär en stor förändring och, förhoppningsvis, förbättring för folket på Åland. Det innebär också en stor förändring i sättet att tänka för alla oss som är beslutsfattare i det kommunala fältet men också för tjänstemännen och de andra som arbetar med sociala frågor. Det är ett helt regimskifte, det här nya socialvårdspaketet innebär ett helt nytt tankesätt och det tycker jag att vi borde tagit mera ansvar för att sätta oss in i.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Det kan många gånger vara så att om man inte säger något så omfattar man lagförslaget. Man behöver inte gå upp i talarstolen varenda gång för att visa att man har något att säga. I och med att den arma kommunreformen kom in i debatten igen så kunde jag inte vara tyst. Jag har satt mig in i det här lagförslaget och jag vet att det kommer att ställa till stora problem för kommunerna, jag är påläst i det här fallet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Jag kommer också att nämna det här med kommunreformen, tyvärr. Ltl Eklund sade att processen är i sin linda och jag skulle vilja hävda att fallet inte är så – det är en klar och klubbad lag och det kommer att bli fyra kommuner år 2022. I och med det har vi detta lagpaket, socialvårdslagen, äldrevårdslagen, KST, som måste harmonisera med kommunstrukturlagen. Allting måste haka i varandra så att det fungerar i praktiken, håller inte ltl Eklund med om det?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Egentligen borde man inte bemöta en sådan replik om den arma kommunreformen. Men jag kan säga såhär; lagen är utformad idag att det sista slutligen är enskilda fullmäktige som avgör om de godkänner samarbetsavtalen eller inte. Ltl Wikström får ha en annan tolkning, men så tolkar jag lagen.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Vi ska diskutera socialvårdslagen och inte kommunstrukturen men faktum är att högsta förvaltningsdomstolarna har gett grön ljus för detta. En lagd lag ligger och den ska följas av politikerna ute i kommunerna, man har inget val – det är inget man väljer själv. Om enstaka människor menar att det är följderna om man sitter på händerna så må det vara så, men det är inte demokrati och en väldigt farlig utveckling. Har vi ett läge efter 20 oktober där alla kort är i luften så har vi verkligen en ”hela havet stormar”-situation och allt kommer då att ligga på is en lång tid framöver.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Ltl Wikström väljer fortfarande att hålla sig till kommunreformen istället för lagpaketet och betänkandet och vidhåller fortsättningsvis att det blir fyra kommuner. Jag vidhåller att det är fullmäktige i enskilda kommuner bestämmer om de godkänner samarbetsavtalet eller inte och finns det inga påföljder om man inte godkänner den – så är lagen skriven.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om socialvårdens förvaltning och tillsyn på Åland för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om hälso-och sjukvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av barnskyddslagen för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av familjevårdarlagen för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om service och stöd på grund av handikapp för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lag om tolkningstjänster för handikappade personer för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om specialomsorger av utvecklingsstörda för godkännande.  Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av riksförfattningar om socialvård för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om privat socialservice för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om tillämpning i landskapet Åland av lagen om utkomststöd för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av landskapslagen om skyddshem för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    3        Ledningsfunktion för den allmänna förvaltningen

    Lag- och kulturutskottets betänkande LKU 20/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 26/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman! Ärade kollegor! Lag- och kulturutskottet har haft som uppdrag att handlägga frågan om hur ledningsfunktionen för den allmänna förvaltningen skall organisera sig i framtiden, i praktiken hur förvaltningschefsrollen/tjänsten/uppdraget som sådant ska förändras. Det är en av de absolut viktigaste tjänsterna i det som har med landskapsregeringens arbete. Det handlar i praktiken om att det är en stab-funktion. Inom ramen för en stab-funktion så hittar vi, enligt förslaget, ett regeringskansli som inte längre definieras som en avdelning utan det är en organisation som blir närmare reglerad i landskapsförordning. Ett bra förslag med tanke på behovet att kunna justera i takt med samhällets förändrade utmaningar för vår förvaltning, naturligtvis också för den politiska delen av landskapsregeringen.

    I förslaget ingår också att förvaltningschefens uppgifter helt eller delvis kan överföras till annan person av orsak som jag ska återkomma till. Det sker också en förändring vad gäller systemet med ledningsgrupp. Den formulering som nu införs enligt lagförslaget är att förvaltningschefen kan sammankalla till stöd för sitt arbete en ledningsgrupp, det betonar verkligen förvaltningschefens centrala roll som ledare av förvaltningens gemensamma arbete.

    Det finns mycket att säga om ledningsfunktionerna som sådana och som naturligtvis ska utgå från ett modernt ledarskap med allt vad det innebär, vilket jag inte tänkte gå in på så mycket nu. Det är en enormt svår uppgift som förvaltningschefen har att bära i vardagen. Ni hittar i betänkande även en ordalydelse där vi konstaterar att det är mer eller mindre omöjligt att i en och samma tjänsteroll förena de krav på ledarskap vad gäller förvaltning i stort, utveckling, med allt vad det innebär, självstyrelse och Ålands status i alla dess former som också åvilar förvaltningschefen och tidigare kanslichefer.

    För att underlätta förvaltningschefens arbete är det tänkt att rollen som rättschef, dvs. att vara till stöd för landskapsregeringen i övrigt vad gäller beslut, ska föras på en annan person. Gällande det har utskottet valt att betona att funktionen som rättschef är så pass central, vad gäller att övervaka lagligheten inom landskapsregeringens allmänna förvaltning, att det förutsätter ett lagstöd. Vi föreslår därför också att man tar in en direkt skrivning om rättschefsfunktionen.

    När det gäller arbetet i utskottet så har jag som ordförande kunna glädjas åt att vi hela tiden har haft en samsyn om att försöka nå en enhet inom utskottet trots stundande valtider och valfeber som råder. Vi har bemödat oss med att hitta en samsyn och jag vill tacka utskottet att vi har lyckats diskutera oss samman. Det innebär att vi har enats om att föreslå för lagtinget att förvaltningschefen ska tillsättas för en tid om fem år och att det inte ska finnas ett system men någon sorts svart häst, som det populärt brukar kallas, utan alla de som söker och visar intresse för att bli förvaltningschef gör det inom ramen för en öppen och transparent process. Tack för att vi kunde enas om det, bästa utskott.

    Till sist vill jag på utskottets vägnar anföra en liten rättelse. Vi har nämligen, under utskottets förklaring, skrivit att lagförslaget skulle antas oförändrat enligt vår åsikt men det är faktiskt som så att det bör rättas, sammanfattningen och betänkandet. Som det framgår av klämmen föreslår utskottet några ändringar av lagförslaget och inte att det ska antas oförändrat.

    Talmannen

    Ändringen är noterad.

    Ltl Roger Eriksson, replik

    Tack, fru talman! Tack, ltl Jansson för det här anförandet. Jag står förstås bakom de skrivningar som finns i betänkandet. Jag kan också konstatera att, trots detta valår och ganska häftiga debatter som förts här i salen, ibland finner även oppositionen och regeringspartierna en gemensam linje – som det gjorts i det här fallet.

    Man kan också tillägga att landskapsregeringen har varit lyhörda för de saker som framfördes från oppositionen och vi, utskottsmajoriteten, har också stött tankarna i kontakt med regeringen. Det har funnits en samsyn och en vilja att komma i mål med den här frågan vilket jag tycker att är bra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg

    Fru talman! Bästa lagting, jag vill börja med att tacka utskottet och speciellt ordförande ltl Harry Jansson för ett bra betänkande men jag har ändå en fråga som jag gärna skulle få besvarad. Det finns flera trösklar vid rekryteringar och dessa trösklar är högre ju högre befattningen som ska tillsättas är. Jag har under denna mandatperiod varit med och rekryterat personal för chefspositioner vid Ålands gymnasium. Den vanligaste frågan som jag som kontaktperson fått, av de som funderat på att söka tjänsten, var ”kan jag vara anonym?” - det kunde inte personerna. Vi märkte också att det var många som lät bli att söka på grund av att de inte kunde vara anonyma.

    Många personer som söker en högre tjänst sitter kanske redan idag på en hög tjänst. Man vill inte flagga för sin arbetsgivare att man är intresserad av en annan tjänst eller att man söker. Jag tror att det är olyckligt att man tar bort möjligheten att kunna vara anonym när man söker förvaltningschefstjänsten vid Ålands landskapsregering.

    I betänkandet kan vi läsa ”eftersom öppenhet och transparens inom förvaltningen bör råda föreslår utskottet att bestämmelsen enligt vilken även en person som inte sökt tjänsten, men till samtycke kan utses till förvaltningschef ska utgå”. Personligen tycker jag att det är väldigt olyckligt för jag är helt övertygad om att urvalet begränsas rejält. Inte bara lite, utan rejält. Jag tror det är av yttersta vikt att urvalet är så stort som möjligt speciellt vid en tjänst som förvaltningschef för Ålands landskapsregering. Speciellt när vi vet, precis som ltl Jansson just beskrev, att det kanske är omöjligt att hitta en person som besitter alla de kompetenser och egenskaper som en förvaltningschef ska ha. Jag undrar personligen, på vilket sätt försämras öppenhet och transparens om man inte kan vara anonym, om man kan handplockas? Det skulle jag vilja ha ett svar på.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Till stora delar kan man naturligtvis hålla med ltl Holmberg om det negativa med att hålla fast vid landskapsregeringens ursprungliga förslag. Vi har resonerat oss fram till att i modern tid, år 2019 och framåt, så bör en person som aspirerar på den här typen av centralledarroll för självstyrda Åland ha förmågan att söka trots strålkastarnas ljus. Därmed även bli föremål för den evaluering, och ganska omfattande rekryteringsprogram, som alla personer som är med i slutspurten har att genomgå.

    Det känns lite omodernt att, med tanke på att man utsätter vissa personer för en ganska omfattande evaluering, låta en person glida förbi alla andra. Det är något som kommer fram först i ett sent skede.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Jansson. Enligt mig skulle inte den person som handplockas, om vi nu använder det uttrycket, slippa undan någon evaluering eller rekryteringsprocess. Den ska genomgå samma tester, frågor, lämplighetsbedömning som alla andra. Det är en lång väg i en sådan process och det ska absolut inte finnas en smitfil.

    Vad det handlar om är att vi ska ha ett så stort urval som möjligt av personer som tror sig vara lämpliga för tjänsten men som kanske redan sitter som förvaltningschef någon annanstans och inte vill flagga med att de söker en tjänst i Ålands landskapsregering. Man vill kanske ha tjänsten men man vill vara anonym för att man redan trivs med arbetet man har. Jag är tyvärr helt övertygad om att det här begränsar och för mig är det inte modernt – det är uråldrigt.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Där ser man hur man kan ha olika åsikter. Det gamla systemet som också tillämpas inom ramen för kommundirektörstjänsterna, dvs. att svarta hästar är möjligt, känns lite föråldrat. Jag tycker att det hör till ärligheten i modern, politiskt ledarskap att alla som finns bland de sökande, när man dragit streck för ansökningstidens utgång, bör få känna till vilka som är aktuella så de kan få bedöma om det är nödvändigt att sätta bort x antal timmar till att genomgå en evaluering, en rekryteringsfirma eller vad det nu kan bli fråga om. Det är fel mot dem, ltl Holmberg, det är helt fel att de sedan ska bli omsprungna. Det är ändå inget som hindrar att man pratar med en eller flera personer som man uppmanar att söka och därmed har (… taltiden slut). 

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, talman och ltl Jansson! Det handlar inte om att bli omsprungen och det handlar heller inte om ärlighet. Jag tycker att det oberoende finns en ärlighet i hela processen. Min erfarenhet och min kunskap säger att de gånger det här inträffar är när man har genomgått en rekryteringsprocess, man har haft fem eller tio personer som har genomgått rekryteringsprocessen fullt ut men som arbetsgivare är man ändå inte nöjd. Vet man då att det finns någon eller några personer som är intresserade och har kunskapen och behörigheten för det och som man kan uppmana att söka för att sedan genomgå rekryteringsprocessen. Det handlar inte om någon smitfil på något sätt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Här är ltl Holmberg och jag av helt olika åsikter. Jag är väldigt glad att utskottet har kunnat ta ett eget och fristående beslut på det här sättet. Det är ett mycket klokt beslut.

    Att man för ett så demokratiskt och viktigt arbete som en förvaltningschef är, som leder hela allmänna förvaltningen, handplockar en kamrat, en vän eller en tidigare arbetskollega som man tycker att är lämplig till en så viktig och stor post, tycker jag inte är demokratiskt och jag motsätter mig det kraftigt. Jag är väldigt glad att utskottet har gjort på det här sättet och jag tycker att det är en demokratifråga.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och tack ltl Kemetter! Jag förstår inte på vilket sätt det skulle vara odemokratiskt. Jag ser det som något kvalitativt, man vill ha en förvaltningschef som ska fungera optimalt under fem år, den absolut bästa man kan tänka sig få tag på. Om man då vet att det finns personer ute i samhället eller i vår närregion som skulle vara just den personen så är det väl inget fel i att uppmana att de ska söka en tjänst? Jag ser inte det odemokratiska i det. Det här går väl ändå ut på att man ska få den bästa tänkbara förvaltningschefen. Det om något är väl demokrati?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är klart att om man utannonsera en tjänst som diskuteras den säkert vid kaffeborden om vem man tycker att skulle passa att söka jobbet. Ansökningsprocessen ska ändå vara transparent och alla ska veta vem som har sökt och antagandet ska göras på de bästa meriterna och alla, oberoende av bakgrund och härkomst, ska ha möjlighet och chans att få det här jobbet. Ltl Holmberg vet nog att många tjänster inom våra sektorer som handplockas går ibland inte till de som är bäst lämpade utan det kanske istället är på grund av att man har de rätta kontakterna och nätverken som man blir placerad på en viss stol.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ltl Kemetter, det har jag inte en aning om att det skulle gå till på det sättet inom det offentliga. Däremot är jag helt övertygad om att en rekryteringsprocess kan bestå av många olika saker. Idag är det väldigt vanligt att man använder sig av en rekryteringsfirma, även inom det offentliga. Det är också väldigt vanligt att man använder sig av s.k. headhunting. Rekryteringsfirman får då till uppgift att söka efter just de spetskompetenser som man är ute efter och de kan i sin tur söka tjänsten och genomgå rekryteringsprocessen. Det handlar inte om att man ska få en smitfil till en förvaltningschefstjänst, man ska genomgå samma process men det är bara det att man ska få vara anonym – man behöver inte blotta sitt namn och det tror jag är väldigt viktigt då det viktigaste för mig är att ha ett stort urval. Valfrihet är bra även när man söker förvaltningschef.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

    Föreläggs lagförslaget för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    4        Yrkesutbildade personer inom socialvården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 10/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 22/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av lagförslaget i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Carina Aaltonen

    Fru talman! Nästa lag i det här socialvårdspaketet handlar om behörighetskraven för yrkesutbildad personal inom socialvården. Idag har vi ett föråldrat, eller snarare daterat, regelverk. En blankettförordning som baserar sig på det utbildningssystem som man hade i Finland i början på 90-talet och som med andra ord är mycket svår att tillämpa. I utskottet har vi konstaterat att en uppdaterad lagstiftning som motsvara dagens utbildningssystem och utvecklingen i övrigt inte bara är angelägen utan helt enkelt nödvändig och vi ser fram emot att den här lagen kommer på plats.

    Närvårdare inom socialvården kommer nu att bli ett yrke med en skyddad yrkesbeteckning och tanken är att Valvira ska vara den myndighet i Finland som beviljar tillstånd och övervakar yrkestillstånden och dessutom sköter legitimeringen, registreringen och allt annat som har med det här området att göra. Orsaken till att vi nu inför samma reglerade yrken inom socialvården som i Finland är för att den här lagen om socialvård i stort sätt är identisk med rikets socialvårdslag. Det här kommer sedan att skötas i en överenskommelseförordning.

    Oron för att det inte kommer att fungera på svenska har vi också haft i utskottet. Vi har fått försäkring från landskapsregeringen att Valvira är en tvåspråkig myndighet och att de ska ge service på svenska till ålänningarna. De personer som är yrkesutbildade ska registreras inom socialvården respektive hälso- och sjukvården i Valviras yrkesregister utgående från avlagd examen. Eftersom närvårdarutbildning är en grundutbildning inom social- och hälsovården medan sjukskötarutbildningen är en utbildning inom hälso- och sjukvården så kan nu närvarade registrera sig i både registret för yrkesutbildade inom socialvården och i registret för yrkesutbildade inom hälso- och sjukvården medan sjukskötare endast registreras i registret för hälso- och sjukvården.

    Varför är det så viktigt att man legitimerar och registrerar närvårdare i Valviras register? Den kanske viktigaste orsaken är att man ökar rättssäkerheten mot klienternas rätt till en socialvård av en god kvalité och till ett gott bemötande. Det är lättare att höja kvalitén inom socialvården genom att se till att de som är yrkesutbildade har den utbildning som yrkesskickligheten kräver – att de har tillräcklig yrkeskompetens. Utskottet har också gjort en bedömning att det här kan öka socialvårdsklienternas förtroende för hela socialservicesystemet och för dem som jobbar inom det här området.

    Man måste också tänka på att de åtgärder som görs inom ramen för socialvården kan ha ganska stora rättsverkningar för klienten och begränsa dess frihet. Det är viktigt och jag tycker att det känns bra att socialvårdens klienter får en jämbördig ställning till hälso- och sjukvårdens patienter eftersom det är en trygghet att veta att tillsynsmyndigheterna faktiskt kan ingripa i en yrkesutbildad persons verksamhet om det upptäcks brister eller missförhållanden.

    Det har varit en hel del diskussion om dem som beviljats dispens med stöd av gällande förordning. Har de rätt att fortsatt verka i motsvarande arbetsuppgifter? Ja, det har dem. De har rätt att fortsätta arbeta med de uppgifter som det anställningsuppgifter de har den 31 december 2020. Utskottet har erfarit att de personer som är behöriga enligt den gällande blankettförordningen har rätt fortsättningsvis vara verksamma som yrkesutbildade personer men de måste ansöka om legitimering senast den 31 december 2023, så det är en två års övergångsperiod.

    Vi i utskottet utgår ifrån att ansökan om legitimering är en formalitet och att inga anpassningsperioder eller kompensationsåtgärder kommer att krävas. Utskottet vill även understryka vikten av att landskapsregeringen i god tid innan lagen träder i kraft informerar kommunerna och den yrkesutbildade personalen inom socialvården om hur rätten att utöva yrket och hur rätt att använda skyddad yrkesbeteckning ansöks och beviljas. 

    Särskilt viktigt är det att de personer som är verksamma inom socialvården informeras om skyldigheten att ansöka om legitimering. Vi har också erfarit att situationen för personer med utbildning från annat EU-land eller ESS-land, dvs. Sverige eller Norge, inte förändras i jämförelse med dagsläget. Tack, fru talman!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman och även ltl Aaltonen för ett väldigt informativt anförande kring diskussionen och de hörande i utskottet. Jag skulle ännu vilja ha ett klart och tydligt klargörande, även fast jag tyckte att det kom fram i slutet, då jag har blivit kontaktad av närvarade i den här branschen som är oroliga då de är utbildade i Sverige ifall de inte kommer ha sin behörighet och sitt jobb kvar efter att lagstiftningen träder i kraft. Där skulle jag vilja ha ett klart och tydligt svar så att man kan sova gott om natten. Det kom fram i slutet av anförandet men det är dock bra ifall det skulle kunna tydliggöras.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack fru talman! Ja, jag tycker nog att jag sade det ganska tydligt. Ingen kommer att bli obehörig. Den som är utbildad i Sverige och har dispens kommer att kunna komma rakt in i detta register och har man dispens så kan man arbeta med motsvarande arbetsuppgifter som man gör idag.

    Jag vill också understryka att det är viktigt att landskapsregeringen informerar både kommunerna och de som är anställda inom socialvården i god tid. Informerar om hur man ska gå till väga så att det inte uppstår oklarheter och frågetecken som gör att människor sover dåligt om nätterna på grund av det. Det är meningen att det här ska vara en kvalitetshöjning och en förbättring både för de anställda, kommunerna och klienterna.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Jag hör till dem som varmt förespråkar legitimeringen av närvårdare. Vi ser en vårdutveckling runtomkring oss där både sjuksköterskor och närvårdare eller undersköterskor, som de kallas för i Sverige, får en alltmer viktig roll i vården, där man sannerligen satsar på att ta till vara på den kompetens som de här yrkesgrupperna har. Jag tror att det är en oerhört viktig väg att vandra också här på Åland. Att ge den här statusen ser jag som ett viktigt startskott och därför stöder jag det varmt.

    Jag tror också att vi generellt sett behöver försöka titta på hur vi kan höja närvårdarnas status inom vården på ett bredare plan, t.ex. på äldreboenden. De är dem som känner klienterna och det är dem som ser när en person som tappat talförmågan har smärta och behöver få morfin. Det kan inte en läkare utifrån vara med och bedöma på samma sätt.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack, fru talman! Absolut, så är det – det här är ett sätt att höja statusen på närvårdare och deras yrke blir nu ”på riktigt” kan man säga. Man kan även gå in i registret som klient och se vad närvårdaren har för utbildning. Det här är viktigt och jag tror att vi fortsätter den här debatten när det gäller äldrelagen och vikten av att alla får göra rätt saker inom vården. Närvårdarna gör väldigt mycket idag, som t.ex. att städa, tvätta och diska, som man kanske borde komma förbi.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! För min del ser jag som sagt det här som en viktig utveckling för att klargöra min tidigare replik. Jag menade inte att närvårdarna ska ordinera morfin utan jag menar att de måste få vara med i vårdprocessen.

    Det jag ytterligare vill konstatera är att vi, för min del, kan gå vidare med det här och jag tycker att vi strategiskt borde fundera över vilka andra legitimationer vi behöver ha inom närvården. Då pratar jag förstås om specialiserade närvårdare, geriatriska närvårdare är till exempel något som vi borde ha och det är definitivt något som vi borde höja statusen på. En specialisering för dem med en särskild legitimation är min vision.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Jag tycker att vi skickar vidare den tråden till landskapsregeringen så de kan ta den med sig i det fortsatta arbetet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

     Ltl Roger Eriksson, replik

    Talman! Jag tackar ltl Aaltonen för den här presentationen av betänkandet och jag finner den mycket bra. Som ni kanske förstår så är det här en lagstiftning som jag många gånger har debatterat om och som jag ansett absolut nödvändig och nu har den kommit. Det här är alltså en statushöjning för socialarbetaryrket och de som arbetar inom området samt en kvalitetssäkring för klienterna och berörda. Det här är efterfrågat, efterlängtat och mycket behövligt. Bra jobbat, utskottet!

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Tack utskottet och utskottsordförande ltl Aaltonen för arbetet med den här framställningen, det är ett gediget paket utskottet haft att brottas med.

    Vi vet att det råder en alarmerande brist på personal inom delar av socialvården och då blir jag lite orolig när utskottet väljer, i andra stycket på sida tre, att skriva ”utskottet utgår från att ansökan om legitimering är en formalitet”. Har inte utskottet då bemödat sig om att det blir endast en formalitet? I själva systemet av yrkeskvalifikationer ingår, per automatik, att man ger tjänstemännen rätt att göra sin egen prövning. Vi har den aktuella lärarfrågan just nu som är högaktuell i sociala medier. Då blir frågan om det uppstår samma situation i det här, att det blir en oro bland de anställda?

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Tack för den frågan, ltl Jansson. På grund av att vi inte kan vara hundra procent säkra på hur man tolkar det här så kan vi inte svara på hur man använder sig av förordningarna och hur man kommer att godkänna det här. Vi utgår som sagt från att det inte ska behövas mer pappersarbete eller något motsvarande arbete. Har man fått dispens, eller en närvårdarexamen i Sverige, så ska den också godkännas på Åland via Valvira.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack! Man kan utgå ifrån mycket men det känns inte riktigt tryggt med tanke på vilket ansvar vi har i förlängningen av hela personalbiten. Borde det här nu förstärkas genom att utskottet återtar det här och verkligen får klarlagt eller ska vi istället föreslå en kläm till betänkandet där man verkligen uttalar lagtingets samfällda syn om hur det här ska hanteras? Att lämna luckor i systemet har visat sig vara mycket olyckligt.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Fru talman! Med tanke på, det som ltl Jansson inledde med, bristen och kvalificerad personal inom omsorgen och speciellt äldreomsorgen så tror jag faktiskt att det ligger i allas intresse, hela Ålands och landskapsregeringens, att de här legitimeringarna och registreringarna går så smidigt som möjligt.

    Jag tror att vi kan nöja oss med det här och att det också är landskapsregeringens vilja att det här lagförslaget inte ska försvåra utan höja kvalitén, statusen och helt enkelt göra det bättre för både klienter, kommuner och de som utbildar sig – på Åland, i Finland, Sverige och i andra länder.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom

    Talman! Den här lagen är bra både för klienter, anhöriga och de som arbetar inom socialvården. Samtidigt är lagen också bra för dem som ska anställa personal, så jag ser det som att den är bra från alla håll. Målet är att legitimering och registrering ska främja kvalitetssäkerheten och socialvårdsklienternas rätt till socialvård av god kvalité, vilket jag tycker att den gör.

    Med denna lag så kommer alla bli registrerade hos Valvira och det kommer vara en trygghet för klienterna och de anhöriga. Då det möjlighet att gå in i Valviras register så kan man där se att närvårdarna som kommer och besöker dem hemma är människor som har en examen och en behörighet – man ser även om det skulle finnas någon form av begränsningar. Jag tycker att det här är ett bra förslag och vi har hört i replikerna från mina gruppkollegor att hela gruppen tycker det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

     Talman! Jag skulle bara vilja få ett förtydligande. Var det faktiskt så att ltl Sundblom sade att han rekommenderade att de som är i behov av socialvårdstjänster själva ska gå in på Valvira för att titta om den som kommer på besök är behörig, eller var det så att jag hörde fel här långt bak i salen?

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Jag rekommenderade ingenting, fru talman! Jag sade bara att man kan.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag må tycka att det är en intressant upplysning som liberalernas ltl Sundblom ger, att han uppmanar ålänningar som är i behov av socialtjänst att gå in på Valviras nätsida för att se om personalen är behörig. Det måste väl ändå vara den kommun som är ansvarig för hemvården som har till uppgift att se att de har behörig personal, inte kan det väl vara den enskildes ansvar att kontrollera det?

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Fru talman! Vtm Thörnroos gör sitt bästa för att missförstå. Jag sade att det också var för den som anställer personal och att det är en möjlighet för den som vill att göra det. 

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Vtm Veronica Thörnroos

    Talman! Går man riktigt långt tillbaka i tiden så var det så att den som behövde hjälp av kommunens socialtjänst var en stackare. Vi som sitter här kommer säkert alla ihåg Emil i Lönneberga, ”fattighuset” och hur man sedan hade ”tabberas” där i juletid. Den som då behövde hjälp från socialen, kommunen, sågs som en fattiglapp som inte kunde klara sig själv. Vartefter utvecklingen har gått vidare i samhället så har man fått en helt annan människosyn men en sak har ändå hängt kvar väldigt länge. Nu gör jag ett genusspan, dels över synen på de som arbetar i den sociala sektorn och dels över kvinnosynen. Genom att legitimera också all personal inom socialvården så blir det en statushöjning. Det är faktiskt något värt när man hjälper någon annan hemma med det som inom sjukvården förkortas ADL, aktiviteter för det dagliga livet.  I och med att det blir en statushöjning så kan man också tycka att det på sikt vore helt rimligt att det blir en högre lön. Till den delen tycker jag att det här lagförslaget är väldigt bra.

    Jag tar lite fasta på den problematik som man har sett på den finska sidan, där har det varit svårt att rekrytera vikarier. Det fanns ett förslag i samband med remissen att landskapsregeringen skulle göra en kartläggning över kompetensen hos de som idag är verksamma inom socialförvaltningen och ge en bedömning av vidareutbildningsbehovet för att uppnå kravet på kvalificerad yrkeskompetens. Jag noterade ingenting om det i utskottets betänkande och undrar därmed om det är något som man har fört ett resonemang kring eller har man helt lämnat bort det? Det är en reflektorisk fråga som någon får svara på om någon vill.

    När det sedan gäller lagförslaget som sådant så tror jag att det kan finnas en klokskap i, som jag tidigare sade, att även anställda inom socialförvaltningen får sin yrkeskompetens registrerad hos en myndighet. Tack.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Jag vill tacka vtm Thörnroos för det här inlägget. Jag tror det var ungefär ett halvår sedan som jag satt här i salen och hörde en annan lagtingsledamot som hävdade att hjärtat var det viktigaste hos socialarbetare ute i kommunerna, inte yrkeskvalifikationerna. Vtm Thörnroos har helt rätt, det här är en yrkeskunskap som kräver ganska mycket yrkesskicklighet, särskilt inom de svårare områdena, t.ex. inom multisjuka äldre eller barnskyddsärenden. Kvalifikationerna hos socialarbetare ute i kommunerna behöver definitivt erkännas och jag tackar för inlägget.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Tack för stödet. Samtidigt tycker jag också att hjärta verkligen behöver finnas med. Skulle jag få bestämma alldeles själv, vilket jag vet att jag inte får, så skulle det vara en förundersökning hos de som söker både som sjukvårdspersonal och de som söker inom sociala sektorn. Det finns faktiskt, inom alla yrkeskategorier, folk som har en formell utbildning men är helt värdelösa på det dom gör. Det går inte att komma ifrån. Sedan finns de dem som inte har en formell utbildning men som ändå är behörig. Det ena kanske inte skulle utesluta det andra.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Det var värst vad vtm Thörnroos och jag var överens. Jag tycker att yrkeskvalifikationerna ska gå i första hand.

    Jag tror att de har slopat lämplighetstesterna på närvårdarutbildningen, på sjuksköteutbildningen har jag för mig att de är kvar, men jag tycker att de är en god idé och de borde finnas i fler branscher där man jobbar med människor.

    Vad jag kan förstå så svarar minister Valve på kartläggningen av kompetensen men jag vill också i den frågan hålla med vtm Thörnroos; vi behöver veta vad för personal vi har. I ett tidigare ärende talade vi om att liberalerna har varit och besökt många kommuner och när vi har varit på äldreboenden så har jag frågat på flera ställen ”hur stor andel av er personal är specialiserad inom äldrevård?” På flera boenden vet man faktiskt inte, man har bara anställt närvårdare utan att veta om de är inriktade mot barn eller äldre. Sådana saker tycker jag att vi borde ha koll på.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Jag är så lyckligt lottad att jag har ett legitimerat yrke och jag använder mig av det när jag inte sitter i Ålands lagting. Den erfarenhet och den kunskap som jag tagit med mig från norra Sverige är kanske ganska unik för Åland men det finns mycket där som vi skulle kunna applicera in direkt i vår egen verksamhet.

    Jag hoppas att jag, efter valet, ska ha möjlighet att påverka och verkligen ta till vara på hur man har löst samarbeten mellan hemsjukvården och hemtjänsten i Skellefteå kommun. Vi har mycket att lära och vi kan bli mycket bättre en det här är ett steg på vägen, tack.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Minister Wille Valve, replik

    Vtm Thörnroos, det här var nog det bästa jag hört idag. Det var kort, kärnfullt och klokt - jag undrade om jag hörde rätt men tydligen så gjorde jag det. Tack för det, vtm Thörnroos.

    Vad gäller sakfrågan så är det så att efter remissfrågan så luckrade landskapsregeringen upp bestämmelserna en del - till den delen som vtm Thörnroos beskriver. Det handlar bland annat om tillfällig personal där det blev lindrigare behörighetsvillkor som gör det möjligt för studerande både från Finland, Sverige och andra länder att anställas som tillfällig personal. Jag tror det också ligger något i det som vtm Thörnroos framför om behovet av kartläggning.

    Jag vill också notera att behörighetskravet för socialkurator vid ÅHS blev bortplockat efter remissrundan. Det finns även ett förfarande med dispens enligt övergångsbestämmelserna som gör att man kan fortsätta i motsvarande arbetsuppgifter. I klartext (…taltiden slut).

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Med tanke på hur litet Åland är och den inflyttning vi haft till Åland, mestadels kvinnor som återfinns inom den sociala sektorn, så tror jag det också skulle finnas en ganska stor vinst samhällsekonomiskt om man kunde göra en kartläggning. Sedan kunde man kanske vi Ålands gymnasieskola skräddarsy en kompletteringsutbildning, för det kommer att finnas ett framtida behov av just den här yrkesgruppen. Jag skulle gärna uppmuntra ministrarna till att under de sista timmarna av sitt ministerskap starta upp detta projekt.

    Minister Wille Valve, replik

    Vtm Thörnroos och undertecknande är båda medvetna om ministerlivets realiteter. Jag säger som så att jag tar saken till begrundande och säger absolut inte rakt av nej. Frågan är komplex, precis så som vtm Thörnroos beskrev, och då vi inte har en yrkesutbildning för socialarbetare på Åland så kan det finnas själ att tänka just i dessa banor.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslaget i sin helhet.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om yrkesutbildade personer inom socialvården för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagets första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    5        Klienthandlingar inom socialvården

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 11/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 20/2018-2019

    Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av de lagförslag som ingår i betänkandet.

    Diskussion.

    Ltl Carina Aaltonen

    Fru talman! Den tredje lagen inom socialvårdspaketet handlar om klienthandlingar inom socialvården. Den ska gälla alla klienthandlingar oberoende av vilken form de har registrerat i och vilket underlag de sparats på. Målet med den här lagen är att skapa enhetliga klienthandlingar och i och med att vi nu inför den här lagen så kommer också bestämmelser om vilka klientuppgifter som ska antecknas i klienthandlingarna. Det här ska gälla både offentliga och privata aktörer.

    Idag saknas det enhetliga mallar och bortsett från bestämmelser att man är skyldig att iaktta sekretess så finns det inte någon särskild reglering som gäller socialvårdens klienthandlingar. I utskottet är vi helt eniga med landskapsregeringen om att det blir en klar förbättring om alla aktörer inom socialvården antecknar klientuppgifterna på samma sätt i sina handlingar förutom förutsättningarna för det sektorsövergripande samarbetet så underlättas och förbättras insynen, ledningen, statistikföringen och forskningen inom socialvårdens område. Det blir också lättare för en klient att kontrollera sina egna uppgifter eftersom alla klienthandlingarna ska vara likadan när det gäller samma service oberoende av vem som ger den. Den här lagen är teknikneutral dvs. det ska gälla allt, oberoende om man har sparat det digitalt eller skrivit det på ett papper. Däremot förutsätter inte den här lagen att det införs gemensamma digitala tjänster inom socialvården eftersom vi vet att vi ligger långt efter vad gäller det.  I många kommuner sker anteckningarna i klienthandlingarna ännu manuellt.

    Det har funnits en arbetsgrupp som under det här året har jobbat med att utvärdera förutsättningarna för att digitalisera den åländska socialvården och deras rapport kommer att ligga till grund för det fortsatta digitaliseringsarbetet. I utskottet är vi helt eniga om att det behövs och vi ser det här lagförslaget som ett första steg i den riktningen. Sedan kan man också nämna att den här lagen ska träda i kraft 1 januari 2021, dvs. som de andra lagarna i det här socialvårdspaketet. Det är inte så mycket mer att säga om det här så jag tror att jag slutar här. Det här är en viktig lag som är ett steg på vägen till att få utökad digitalisering.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack! Jag vill bara ta tillfället i akt och tacka utskottsordförande ltl Aaltonen för en utmärkt sammanfattning av det här lagförslaget. Är vi riktigt ärliga så är det kanske inte det mest spännande lagförslaget av de fyra aktuella socialvårdslagarna. Ltl Aaltonens presentation så gav en mycket god bild av innehållet och motiven som ligger bakom lagförslaget. Tack för det.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Torsten Sundblom, replik

    Tack, talman! Lite som minister Valve, som sade en hel del som var riktigt bra, vill jag också nämna att få enhetliga mallar för olika handlingar skulle vara positivt. Även den framtida digitalisering är positiv då det är lätt att flytta handlingarna mellan olika instanser. Tack.

    Ltl Carina Aaltonen, replik

    Jag vill bara tillägga att igår kväll, när jag skulle sova låg jag och tänkte på den här lagen och hur mycket vi har till pappers i alla våra patientjournaler, klientjournaler och handlingar. Vi fick sedan en bild frammålad om hur det blir när KST bildas och man kommer med flera pirror fulla med lådor med journaler och andra anteckningar om klienter. Nog skulle det vara skönt att få allting i digital form.

    Det finns en dock problematik med det också, vi måste ha en lag om elektronisk hantering av dessa uppgifter - datasäkerhet och annat. Men tänk er alla pirror med lådor som ska samlas under ett tak.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Detaljbehandlingen börjar. I detaljbehandlingen föreläggs lagförslagen var för sig i deras helhet.

    Föreläggs först förslaget till landskapslag om klienthandlingar inom socialvården för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Föreläggs förslaget till landskapslag om ändring av 8§ landskapslagen om tillämpning av lagen angående specialomsorger om utvecklingsstörda för godkännande. Lagförslaget är godkänt.

    Lagförslagens första behandling är avslutad. Ärendets första behandling är avslutad.

    Första behandling

    6        Äldrelag för Åland

    Social- och miljöutskottets betänkande SMU 12/2018-2019

    Landskapsregeringens lagförslag LF 27/2018-2019

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid nästa plenum på måndag den 16 september 2019.

    Enda behandling efter bordläggning

    7        Redogörelse över självstyrelsepolitiska frågor enligt 36 § arbetsordning för Ålands lagting

    Självstyrelsepolitiska nämndens betänkande SJPN 2/2018-2019

    Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2017-2018

    Landskapsregeringens redogörelse RS 1/2018-2019

    Ärendet bordlades vid plenum den 4 september 2019 och avfördes från föredragningslistan vid plenum den 9 september 2019.

    Först tillåts fortsatt diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen.

    Diskussion.

    Minister Wille Valve

    Talman! Någon måste säga något så jag tänkte att jag kan notera hur vi har jobbat tillsammans med institutet för hälsa- och välfärd för att förverkliga översättningarna och god medicinsk praxis i enlighet med det resultatavtalet som social- och hälsovårdsministeriet tecknat för institutet.

    Vi har kunnat se i det finländska regeringsprogrammet att ytterligare steg framåt har tagits i den frågan och översättningen kommer att prioriterats. Landskapsregeringen har för avsikt under de sista veckorna före valet att följa upp och betonar också framledes att A och O i dessa frågor är att följa upp de utfästelser som görs och det är endast när vi kontinuerligt följer upp som vi når resultat. Tack för ordet.

    Ltl Brage Eklund

    Tack, fru talman! Det verkar inte vara så stort intresse för de självstyrelsepolitiska frågorna, jag vet inte om de är för djupa eller om det saknas intresse från ledamöterna att fördjupa sig i dem.

    Jag tänkte beröra, i princip, svenska språket. Jag har varit med i nämnden och formulerat de här skrivningarna där vi påpekat de bekymmer som finns när det gäller kommunikationer mellan ministeriet och landskapsregeringen och överhuvudtaget förvaltningen. Vi har ett bekymmer med att det kommer utkast, eller lagförslag, på finska. Enligt tidningen och i kommentarer har justitieministern påstått att det här inte var ett betänkande eller ett utkast till regeringsproposition men man har ändå skickat den på finska med en sammanfattning på svenska. Det påstås att man inte behövde ge något yttrande från landskapsregeringen enligt henne men enligt juristen Mikaela Slotte så ansågs det att man begärt ett yttrande. Jag vet inte vad som riktigt gäller i den här frågan.

    Vi noterade när en av dessa skrivelser hade kommit på finska i nämnden och beklagat att det är på det här viset. Frågan är, när ska det här ta stopp? När ska vi äntligen sätta ner foten och hävda våra rättigheter som vi har? Även om det här nu inte var ett betänkande eller ett utkast till regeringsproposition så var det väl information? Jag vet inte hur man tar till sig information om man inte tar till sig på svenska språket. Vad jag har förstått har man gett ett utlåtande från regeringen på den svenska delen men jag vet inte hur man sedan har tolkat de övriga sidorna som varit på finska. Är det så att man har suttit och betat av och försökt översätta och se om det innehållit något som berör Åland, eller är det så att man kan lita på sammanfattningen?

    Jag tycker att det här är en viktig fråga och från Ålands framtids sida så har frågan om det svenska språket alltid varit viktig. Det har inte blivit bättre fast vi ständigt har tjatat om den här frågan i lagtinget och kommunikationerna mellan Finland och Åland har fortfarande inte blivit bättre. Vad tänker man göra från Ålands sida, regeringen eller lagtinget? Någon gång måste vi hävda dem paragrafer som finns i självstyrelselagen om våra rättigheter om att få information och yttranden på svenska. Vi kan inte ge efter hela tiden och tacka och ta emot sammanfattningen, vi måste åtminstone våga hävda våra rättigheter. Annars tycker jag att hela självstyrelselagen är urholkad, hela självstyrelselagen bygger på skydd av vårt svenska språk och vi vågar snart inte säga något om att vi får texter på finska. Jag tror inte det här är speciellt under den här regeringsperioden utan det har succesivt ökat hela tiden och jag tycker att det är beklagligt.

    Vi måste ta en djup diskussion med, i det här fallet, justitieministeriet och vår Ålandsminister. Hennes tolkning är att i det här fallet inte var behov av att skicka det på svenska utan det var bara en information om vad som var på kommande, men dock på finska. Hur ska man ta åt sig information när den är på finska och vi är svensktalande? Det betyder ettdera att någon sitter och är tolk för att få en omfattning om vad innehållet är eller så blir det så att man utgår från sammanfattningen helt och hållet. Jag uppmanar lagtinget nu, i de sista minuterna, att någon gång måste vi börja hävda vår självstyrelse. Om vi inte klarar av att göra det från lagtinget, vem är det då som ska skydda vår självstyrelse? Tack, fru talman.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det var ett eldigt anförande som ltl Eklund höll och jag håller med om att under förra mandatperioden har det skett stora försämringar. Jag har samtidigt förhoppningar att med SFP med i regeringen, en ny Ålandsminister och med våra, socialdemokraternas, vänner SDP i regeringsställning så blir det förbättringar.

    Det gäller att skapa goda relationer på nytt i Finland och bygga ihop broarna och faktiskt, tillsammans med Finland, försöka utveckla självstyrelsen. Det är oacceptabelt att vi får dokument till Åland som inte är översatta. Enligt mig ska det vara en självklarhet. Med goda kontakter och relationer så kan man säkert göra förbättringar.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det där har många gånger sagts – att man ska skapa goda relationer och förväntar att andra sammansättningar av regeringar och ministrar ska göra det bättre. Nu har vi en Ålandsminister som är svensktalande, men ändå hävdas, åtminstone enligt det som står i tidningen, att man inte behövde skicka dessa dokument på svenska för det var bara en information. Information betyder, för mig åtminstone, att man ska få det på språket man behärskar och det vi har rätt till. Därför är det ännu mer förvånande att nuvarande minister, som är svensktalande och kommer från SFP, har den här åsikten.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag kan varken säga bu eller bä om den frågan. Jag är personligen väldigt nöjd med att SFP är med i regeringen och att Anna-Maja Henriksson är vår Ålandsminister, det gläder mig oerhört.

    Det var ändå hon tillsammans med den förra landskapsregeringen som jobbade aktivt för att få nationalspråksstrategin. Det är något jag hoppas vi kan få tillbaka. Det är något vi ålänningar tillsammans med folktinget har arbetat aktivt för, så att vi skulle få tillbaka arbetet kring nationalspråksstrategin, och på det sättet stärka självstyrelsen men också det svenska språkets ställning i Finland. Jag anser att vi har möjligheter till att bygga nya broar och utveckla istället för, som vi alla var oroliga för tidigare, en avveckling. Jag håller inte riktigt med resonemanget och upplever inte det så pass dramatiskt som ltl Eklund gör.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Det var kanske de sista orden som ltl Kemetter sade som oroar mig mest, att frågan inte är så dramatisk och att vi kan leva med det här. Det är just den inställningen som gör att det bara blir värre och värre. Om vi inte från lagtinget vågar hävda våra rättigheter enligt självstyrelselagen, vem ska då göra det?

    Ska vi bara hoppas på goda relationer och tro att relationerna sköter det? Det har de inte gjort, tyvärr. 

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman! Jag kan inte låta bli att citera direkt ur nämndens betänkande om att ”nämnden har tidigare framfört farhågor om att det bara är en tidsfråga innan rikets myndigheter riskerar att inte längre kunna upprätthålla kontakten på svenska med Åland på det sätt som självstyrelselagen för Åland förutsätter”. Det är inte ens en tidsfråga utan det är ett faktum redan idag att det inte fungerar som 38§ paragrafen i självstyrelselagens stadgar, dvs. att all skriftväxling, och det innefattar också bilagor, så fort man skickar från en statlig myndighet till Åland ska finnas i svensk språkdräkt.

    Det är ett faktum att Finland inte klarar av att uppfylla självstyrelselagens och därmed inte heller de folkrättsliga tankarna, själva fundamentet, i vårt självstyrelsesystem. Det är en så pass allvarligt fråga, precis som ltl Eklund säger, och direkt efter valet måste vi ånyo, med kraft, ta tag i allt vad språk (… taltiden slut).

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Det som ltl Jansson läser upp är helt korrekt. Eftersom jag var med och skrev den här texten, eller formulerade den, med övriga politiker i självstyrelsepolitiska nämnden så blev jag förvånad när jag läste gårdagens Ålandstidning där justitieministern påstår att i handlingar som dessa bara är information. Visserligen är det en tjänsteman från landskapsregeringen som tolkar det på ett annat sätt, att man begärde ett yttrande, ändå kommer det på finska. Vi har en svenskspråkig minister nu som borde värna om självstyrelsen. Jag hoppas att det här är en engångsföreteelse – men det kommer det inte att vara.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Jag tror nog att, om vi inte lyckas stämma i bäcken, det här är något som bara kommer att fortsätta och accelerera eftersom resurserna och viljan till att översätta allt som vi skulle behöva inte kommer att förstärkas. Det kommer vi att måsta leva med och därför måste vi göra en klar och tydlig markering.

    Samtidigt vill jag, i de enskilda fallen som varit aktuella, konstatera att landskapsregeringen har en oerhört svår sits så fort handlingarna kommer. De kan naturligtvis klaga eller välja att låta bli att svara men därmed bevakar man inte ålänningarnas rättigheter. Då ser avsändande parter det bara som en service sak att vi ens har fått det till Åland. Det är en diskussion som ånyo måste föra med nya Ålandsministern.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Självklart är det ingen lätt sak och jag kritiserar inte den här landskapsregeringen mera än andra som kanske misskött sig i de här frågorna. Jag tror, eller jag vet, genom den information som jag fått att landskapsregeringen, och lantrådet framför allt, har varit ganska hårda i de här bemötandena så inget ok ska falla på henne.

    Jag värnar till lagtinget att vi har en revision på gång, nu håller vi på med den ekonomiska delen och sedan fortsätter resterande arbete, man måste nog få in ännu tydligare skrivningar gällande det här. Det är finska statens skyldighet att se till att all information kommer hit på svenska.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Talman! I språket har vi tryggheten som bygger mod och skapar en kultur som leder oss framåt. Språk är identitet och vårt sätt att uttrycka känslor – vrede, kärlek, längtan, rädsla och allt annat som gör människor levande. Det identifierar oss. Språket är vår grund och vår styrka och borde klinga starkt och övertygande. Vårt svenska språk har byggt vår självstyrelse och allt det här vet ni redan. Det är det viktigaste av allt och själva skälet till att vi i dag har en självstyrelse. I sitt betänkande konstaterar självstyrelsepolitiska nämnden därför och mot bakgrund av sådant som hänt:

    ”Landskapsregeringen framhåller att den språkliga utvecklingen i landet fortsättningsvis är bekymmersam och även då det gäller den språkliga situationen vid statliga myndigheter på Åland är situationen fortsättningsvis problematisk.” Jag hävdar att det är värre än så och därför ska jag berätta om då jag förnyade mitt pass i somras och som nu lett till att jag anmält alla inblandade till justitiekanslern vars uppdrag är att övervaka lagligheten i Finland och på Åland.

    Mitt gamla pass gick ut efter att ha tjänat mig och Åland länge och väl. Jag har i massor av gränskontroller funnit stort nöje i att visa att passet absolut inte bara är finskt utan pekat på Åland som står i stora bokstäver på pärmsidan. Vi är svenskspråkiga, självstyrda och Fredens öar, brukar jag säga rätt stolt när tiden det medger. I dag är mitt förhållande till mitt pass mer komplicerat. När det nya kom, för några veckor sedan, såg jag i det annars väldigt formella dokumentet att det numera ryms en dikt av Eino Leino och att denna dikt är 100-procentigt finskspråkig, helt utan översättning.

    Detta har tydligen skett successivt sedan 2017 och ska ”uttrycka passets finskhet” som polisen skriver på sin hemsida. Det här får mig att baxna. I mitt eget pass som är utgivet av Ålands polismyndighet och som det står Åland på pärmsidan har man valt att publicera en dikt på endast finska av Eino Leino. Det dokument som identifierar mig, i internationell mening, innehåller text som jag inte begriper och det måste vara lagstridigt – i vart fall i strid med lagens anda – när det gäller Åland. Hur som helst är det direkt förolämpande mot alla de finländare som har svenska som sitt modersmål, jag tycker i varje fall det.

    Jag menar att detta väldigt tydligt illustrerar den finska majoritetens syn på svenskan, som språk. Jag är övertygad om att frågan i något skede väckts om man inte borde haft denna dikt även på svenska, om det alls ska vara en dikt i ett pass som ju är en internationell ID-handling som kanske inte lämpar sig för något prosaiskt eller poetiskt innehåll. Svaret gissar jag då ha blivit av de sakkunniga ”äsch, det räcker med finska”.

    Jag skrev naturligtvis till Ålands polismyndighet om mitt numera finskspråkiga pass men fick inget direkt tröstande svar, annat än att passfrågor hör till rikets behörighet. I lagen står att begreppet Åland ska vara med på passet men det står inget om att eventuella dikter borde vara på landskapets officiella språk. Där har någon på polisstyrelsens så kallade tillståndsenhet tolkat lagen på sitt eget ganska hemgjorda sätt. Enligt svaret från den åländska polisen har man påpekat svenska språkets unika ställning på Åland men uppenbarligen bemötts med en axelryckning, eller kanske flera. Jag upplever detta som problematiskt att jag nu går runt med ett pass som innehåller en dikt som jag inte förstår. Det är inte lika enkelt längre att berätta om det svenskspråkiga Åland för nitiska och intresserade gränsbevakare eller bara andra som finner intresse i vårt landskap.

    Det är tydligt att snaran stryps åt på i stort sett alla områden när det gäller svenskans ställning i Finland men när det gäller mitt pass, min identitet, vill i vart fall jag protestera och därför har jag bett justitiekanslern granska detta myndighetsutövande som omöjligt kan uppfylla lagens tänkta innehåll i ett svenskspråkigt landskap och knappast i ett tvåspråkigt land. Tack för ordet, talman!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det är imponerande och det väckte en tankeställare hos mig. Jag måste genast ta fram och titta på mitt eget pass och det stämmer. Finska staten har nog tänkt att ”Suomi, Finland 100 år” och så har de plockat en massa bilder, notera att det inte är en enda bild från Åland, men att man inte har en dikt på svenska är anmärkningsvärt. Det symboliserar precis den problematik vi har, det skulle ha varit jättelätt att välja en dikt av Runeberg eller en annan svenskspråkig finlandssvensk diktare som vi har hur många som helst av. Det är väldigt bra att du har fört vidare det här. Tack för det.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Frågan om detta pass löper nog betydlig längre än bara en dikt. Man kan tycka att det är konstigt att ha en dikt i ett pass men om man nu väljer att man ska ha det så kanske man kan göra såhär. Det tycks som att denna dikt är resultatet av en enkät som man har gjort på matkamessut, resemässan, i Finland där man har kommit fram till att ett finländskt pass bör, för att illustrera finskheten, också vara försett med en dikt på finska. Att det blev Eino Leino är faktiskt ganska intressant med tanke på vad han som diktare egentligen stod för. Han finns förstås inte längre, död sedan länge.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag tycker att det här blir en väldigt symbolisk fråga i hur vårt samhälle mer och mer förfinskas så att man inte längre ser de gester som man gör. Jag tycker att det är en väldigt tydlig markering och ett väldigt bra exempel, att vi faktiskt är ett tvåspråkigt land syns inte på samma sätt och hela självstyrelsen är borttagen från detta identitetsbevis. Jag blev själv förvånad att jag inte ens har öppnat första sidan, man tittar bara på pass-sidan, men nu när man gör det så tänker men verkligen till. Det var ett väldigt bra symboliskt exempel.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag kan väl också tycka att den här frågan borde ha väckts större uppmärksamhet i Svenskfinland under dessa år. Å andra sidan har jag förståelse för det då ett pass är inte riktigt något som man nagelfar när det väl kommer utan det är något man bara bär med sig. Om detta kan leda till att vi på något sätt också inspirerar Svenskfinland att protesterar mot det så har vi kanske i varje fall kommit någonstans på vägen. Tack för ordet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Heja, Jörgen! Jag blev jätteupprörd och tänkte först ”va? Har de tagit bort Åland på framsidan?” och jag kände hur irritationen växte när jag satt här i bänken – men det var inte så mycket bättre.

    Precis som ltl Pettersson är jag oerhört stolt när det står Åland på framsidan, det är min identitet. Jag tycker att det här verkligen behöver lyftas och det är bra att ltl Petterson gjort det. Jag tycker att vi som sitter här i lagtinget, i folktinget, skulle borde lyfta det här som en motion också.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Tack för de vänliga orden ltl Holmberg-Jansson. När det gäller finskan och svenskan så är det ett ständigt problem, inte så mycket till vår vardag på Åland – den märks men är inte otroligt tydlig- men när det kommer till just en sådan sak som ett pass så menar jag att det lite går utanför det vanliga, det sätter ändå en stämpel på oss som medborgare. Förvisso har man hedrat den överenskommelse som säger att det ska stå Åland på pärmsidan. I den mån som vi kan lyfta det i folktinget, eller på andra platser som det är möjligt, så tycker jag att vi ska göra det. Någon gång måste man säga ”stopp, nu räcker det!”.

    Ltl Annette Holmberg-Jansson, replik

    Tack, fru talman! Ja, det är väl när man inte säger stopp som saker som detta kan hända. Det är bra att den här frågan nu lyfts, det är jätteviktigt, ett pass är verkligen ens identitet på något vis. Att man ifrån finska sida inte har reflekterat över att man ska ha det på båda språken i landet är skrämmande.

    Jag vet att jag lyft någon gång tidigare att vi behöver vara krångliga. Vi behöver vara problematiska och ifrågasätta. Skicka tillbaka all e-post vi får på finska och om vi ska beställa på nätet, från t.ex. Lindex, och det bara står på finska så ska vi ifrågasätta varför det står på finska fastän man valt fliken ”Åland”. Det är så mycket sådant som vi alla möts av i vardagen hela tiden och säger vi inte ifrån så fortsätter det bara. Det är bra att det här har lyfts.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Det är nog det som det sista slutligen handlar om, precis som ltl Holmberg-Jansson säger. Det handlar om att säga ifrån och att inte vara nöjd. Det kan hända att man har en tendens att vara lite nöjd för att det fungerar ändå. Men vi måste fråga oss att om vi gör de som kommer efter oss en björntjänst genom att vara nöjda. Vi har någon slags förpliktelse gentemot våra företrädare att se till att det svenska språket fortsättningsvis lyser start och att det absolut gör det i förhållande till Finland.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Harry Jansson

    Tack, talman och även tack till ltl Pettersson. Det var mycket bra att få den här chocken levererad här och nu istället för då man får ett nytt pass, uppleva att det här skulle ingå i något som ltl Petterson mycket riktigt kallar för vår identitet. Jag skriver med än gärna under motionen till folktinget där vi berör den här frågan och kräver bot och ändring. Jag hoppas att det finns en förändrad passutformning när jag ska förnya mitt om några år.

    Just språkfrågan har vi redan kommit in på i replikskiftena och den är alarmerad på alla sätt och jag vet inte vad vi ska göra från åländsk sida för att få beslutsfattarna i Helsingfors att ta till sig vår oro, frustration och vår beredskap till att börja vidta åtgärder ifall inte en svenskspråkig service fungerar. Jag vill påminna mina kollegor i parlamentet att så sent som 2012 skrev Ålandskommittén, ledda av Roger Jansson, om det nya självstyrelsesystemet skrevs om frågan om Ålands fortsatta statsrättsliga ställning är helt beroende av i vilken omfattning Finland som stat klarar av att leva upp till de språkliga förpliktelserna som man en gång har iklätt sig. Det var ganska intressant att, inom ramen för den Halonen-ledda Ålandskommittén, se att man inte egentligen tar det här på något större allvar när vi för fram den här typen av åsikter.

    Vi blev lite häpna i Ålandskommittén när det visade sig att våra argument för att överta nya rättsområden skulle bygga på det faktum att Finland inte klarar av att serva ålänningarna och ge en grundläggande service inom ett område på svenska. Det skulle vara ett argument för ett övertagande med åtföljande ekonomiska kompensationer. Det var absolut inte gångbart att diskutera dessa termer. Här visade man ålänningar att söka upp det statliga ämbetshuset i Mariehamn och få service vid behov och det vet vi, alla vänner, är skrattretande. Skrattretande att begära att en liten statlig inrättning i Mariehamn skulle klara av alla de ytterst speciella kraven på kunnande, specialisering etc. som utgår från den statliga myndighetssfären idag.

    Det här är en fråga om vi måste ta nya tag med och hoppas att en parlamentarisk kommitté också till den här delen kommer att se dagens ljus när vi har ett nytt lagting efter den 1 november i år. Det här är en fråga som hela tiden kräver ett arbete där vi tillsammans försöker visa och tydliggöra att vi inte accepterar ångvältsprincipen när det gäller vårt grundläggande språk. Vi måste söka hjälp, som vi alltid brukar göra, bland annat från justitieombudsmannen. Justitieombudsmannen har faktiskt konstaterat ett par gånger att när det inte fungerar med service på svenska, i synnerhet inte till landskapsregeringen och myndighetssfären i övrigt på Åland, då förfelas hela grundsyftet med självstyrelsen också då man inte klarar av att bevaka ålänningarnas rättigheter på rätt sätt.

    Gällande det här hoppas jag att vi tillsammans tar nya tag efter valet och att vi kommer fram med markeringar där finska statens representanter inser att vi menar allvar. Vi vill kunna fira Åland 100 år med stolthet, inte med besvikelse över Finlands brist på förståelse och agerande som tryggar det svenska språket i vardagen.

    Talman! Jag gläder mig särskilt åt att självstyrelsepolitiska nämnden betonar att svensk lärarutbildning ska vara gångbar på Åland. Det här är naturligtvis något som lag- och kulturutskottet kommer att bygga vidare på när vi så småningom presenterar ett betänkande vad gäller den nya grundskolelagen i kombination med barnomsorgskoordineringen. Det här är något som vi måste ta på största allvar och jag utgår från att utskottet kommer att komma med klara texter om vad vi förväntar oss som politiskt ansvariga.

    Frågan om Ålands demilitarisering och neutralisering har varit min käpphäst genom åren, man märker själv att man nöter på. Men antalet besök av den finska marinen har igen nått en nivå som är oroväckande och som kräver en reaktion från åländsk sida. Det hålls snart ett möte med de högsta representanterna från den finska marinen och där måste man, från åländsk sida, vara mycket tydlig med att man igen har överskridit det som är acceptabelt vad gäller antalet besök och landstigningar.

    Om landskapsregeringens representanter som är på plats skulle kunna förtydliga lite för mig, för jag blir lite förbryllad när jag läser redogörelsen, när det står ”48 besök” men sedan får man uppfattningen om att det handlar om 37 besök inklusive 11 landstigningar så med tanke på vilken siffra vi ska röra oss med så skulle det vara bra att få reda på vilket antal det rör sig om under det senaste kalenderår som nuvarande räkning utgår ifrån. Oavsett om det är 37 eller 48 stycken så är det alldeles för mycket och jag kommer mycket väl ihåg att när finländska marinen 2004 gick över 50 anlöp på ett enda år så reagerade dåvarande talman mycket starkt. Det är nog dags att vi även nu säger till om att det här inte är acceptabelt.

    Vi måste komma ihåg, bästa vänner, att precis som med svenska språket så är det vi som är satta att sista slutligen slå vakt om Ålands status. Är det så att vi börjar tumma på principerna för vad som är hållbart och gångbart, sett ur Ålandskommissionens tolkningar, så är vi även där ute på sju famnars vatten. Jag hoppas att vi även här får en tydlig diskussion i det kommande lagtinget och självstyrelsepolitiska nämnden om hur vi ska göra. Vi har en handbok för hur vi ska hantera Ålandskommissionens olika aspekter och det är helt tydligt att vi kanske måste se över innehållet i den här delen. Tack, talman!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack fru talman! Det var en bra redogörelse av våra diskussioner i nämnden och det glädjande är också att ltl Jansson, som ordförande i lag- och kulturutskottet, lyfter just den oro som vi i nämnden har fört fram angående examensgiltigheten för klasslärare i samband med grundskolelagens förändringar.

    Det är klart och tydligt att nämnden, helt enhälligt, anser att det är den nordiska examensgiltigheten som bör gälla. Det är bra att det bevakas så att det inte finns oro ute bland våra lärare. Har man studerat i Sverige så ska man ges möjlighet och vara behörig inom den lagstiftning som finns på Åland, det ska inte finnas en osäkerhet som jag ändå upplever att det kanske finns bland lärarkåren just nu.

    Ltl Harry Jansson, replik

    Tack, talman och ltl Kemetter. Det gläder mig och jag tror även att vi i utskottet kommer att hitta enighet om en tydlig skrivning i den riktning som ltl Kemetter antyder. Vi får inte ha ett system där åländska ungdomar söker sig västerut för att studera och att hembygden sedan, som mer än gärna, vill välkomna dem tillbaka efter slutförda studier. Där möter vi med krav på kompensationsåtgärder och anpassningsperioder. Initialt var det direkt chockerande, om man tänker på hur man från landskapsregeringens tjänstemannasida tänkt sig hälsa dem tillbaka. Jag hoppas och gläds av fortsatt markering av politisk signifikans.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jo, det är glädjande att man bevakar det här. De som studerar till lärare på svenska sidan, men också på den fastländska, är oftast ungdomar som gärna skulle vilja komma tillbaka hem. Jag tror i alla fall att det är så att man gärna kommer hem och arbetar i sitt eget hemland som lärare och försöker påverka uppväxten och utvecklingen av samhället. Ofta också för att få egna familjer och barn att trivas i sin egen hemort eller sitt barndomshus och därför är det bra att vi inte sätter restriktioner utan istället välkomnar dem. Vi bör göra det möjligt, och så lätt som möjligt, för alla att få ett arbete. Vi behöver behöriga lärare på Åland då vi har ett stort generationsskifte framför oss.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Johan Ehn

    Fru talman! Eftersom det börjar sjunga på sista versen att stå i den här talarstolen nu så kan jag inte låta bli att ta chansen i ett ärende som åtminstone jag intresserat mig för den tid som jag varit i lagtinget, framförallt den senaste tiden. Hur säkerställer vi en självstyrelse som finns i tiden och inte som finns någonstans i det som har varit?

    Jag tänkte börja att prata lite om revisionen och var vi står och går idag. Jag skulle vilja börja med att säga att jag tror att strategin som vi haft, även fast den inte burit frukt ännu, att prata ihop oss på hemmaplan och se till att vi är starka i det vi vill med självstyrelsen och hittar de linjer vi vill dra tillsammans är klokt. Den får vi inte lämna. Bara för att vi har någon på andra sidan som inte svarar upp till det väldigt gedigna arbete som vi gjort så får vi inte misströsta och säga att det inte går och börja på nytt – splittra oss på hemmaplan.

    Jag tror att den dagen vi lägger mer energi på att debattera här hemma om vad som är bra eller inte bra för självstyrelsen, i ett forum där vi visar upp en oenighet i förhållande till den vi ska förhandla med, så är dagen vi gör oss själva och självstyrelsen en björntjänst.

    Jag vill säga att det arbete som gjordes i de två Jansson-kommittéerna, det som gjordes i Ålandskommittén och det som har gjorts ifrån den här och tidigare landskapsregeringen tillsammans med tjänstemän är ett viktigt arbete som vi ska dra nytta av. Låt inte det som händer i Helsingfors vara någonting som sliter sönder det arbete vi gör på hemmaplan.

    Jag tror istället att vi måste jobba mycket mera på att se var har det har gått och var vi inte har lyckats i förhållande till de förhandlingar vi gjort hittills. Är det ett arbete vi behöver göra mer av på någon front? Handlar det om att se till att hitta de rätta personerna?

    Jag hör till dem som emellanåt får höra att när man har tagit ett handslag med Helsingfors så gäller det. Det finns vänner till Åland i Helsingfors som är beredda att driva våra frågor. Under de senaste åtta åren som jag varit med och jobbat med dessa frågor så är jag inte hundra procent säker på att det här gäller idag. Att handslag inte gäller har vi fått bevisat ett flertal gånger nu, den finländska politiken fungerar inte så längre. Det andra som jag tror att man får konstatera är att det inte finns någon tydlig Paavo Lipponen som driver ålandsfrågor längre, inte hos centerpartiet, inte hos samlingspartiet och inte heller hos socialdemokraterna. Det finns inte den typen av starka politiker i Helsingfors som driver våra frågor. Då måste vi fundera på om vi kan hitta sådana vänner eller kan vi skapa dem? För de behövs.

    Därför blir jag lite konfunderad då jag hör diskussionerna om att det var en jobbig regering vi hade förra perioden - jo, visserligen. Vi har goda skrivningar i det regeringsprogram som finns nu, men starten blev inte riktigt bra. Det ligger alltså ett förslag till ny självstyrelselag, vad gäller den ekonomiska delen, på vårt bord. Som läget ser ut idag så är det så att beredskapen att driva den i hamn finns här på Åland. Vi har resurserna, viljan och vi är beredda att närsomhelst se till att åstadkomma det. Men för att det ska ske så behöver det finnas någon på andra sidan som stiger upp och lever upp till det som fanns i överenskommelsen. Det vill säga att det nya förhandlingsresultatet som finns också ska leverera tio miljoner mer i grundfinansiering.

    Jag tror att om vi ska ha en god möjlighet att jobba vidare under den här mandatperioden så gäller det för sittande regering och riksdag att leverera detta. Jag är lite bekymrad över var vi annars kommer att hamna då åtminstone jag skulle känna mig väldigt sviken i ett skede där man inte levererar det. Jag vet att man säger att man har mycket med EU-ordförandeskapet och det finns många saker som ska sättas på plats i början på mandatperioden, vilket är sant. Men återigen, om vi ska kunna bygga något som verkligen bär in i framtiden så måste man börja hedra de överenskommelse som gjorts. Det har vi gjort från åländsk sida och jag hoppas att man också kommer att göra det från Helsingfors.

    Det är väldigt lätt för oss alla att stå i talarstolen och berätta att det får vara slut på det ena och det andra. Jag tycker det får vara slut på att svika löften. Andra i talarstolen har pratat om hur viktigt det är att vi stiger upp för det svenska språket och ser till att vi faktiskt hedrar det och ser till att det går att använda. Det vi oftast glömmer i de sammanhangen är att berätta hur vi vill att det ska göras. Vi är jätteduktiga på att kräva och att lyfta frågan, vilket vi måste göra för det är en del i arbetet, men om inte det hjälper – vad är följande steg? Vad är det man vill?

    Jag tror att vi också måste fundera vidare i de respektive partierna vad vi vill om detta inte fungerar. Jag hör till dem som inte tror, som t.ex. ltl Eklund gör, på ett självständigt Åland. Jag tror inte att det är den vägen vi ska vandra. Jag hedrar honom för att han har det som ett alternativ. För min del tycker jag att en annan sak som borde titta närmare på är en tanke med en union där Sverige och Finland gemensamt tar ansvar för Åland. För att hedra det som var den internationella överenskommelsen för snart 100 år sedan. Det vill säga att man tillsammans med övriga signatärmakter faktiskt har ett Åland som kan leva och verka på svenska och som även för förutsättningar till att utvecklas.

    Det här är inte vad jag vill att vi ska behöva göra, att gå till en annan lösning än självstyrelsen. För mig, och jag tror för gemene ålänning därute, så är självstyrelsen det absolut bästa system vi kan tänka oss för Åland. Med 30 000 invånare finns det bitar som vi faktiskt inte har någon nytta av att styra över själva utan som helt och hållet kan skötas av en stat som vi tillhör. Men det finns massor med saker som vi faktiskt kan göra själva och som vi har bevisat, från åländsk sida, att vi gör bättre. Det här är ett samhälle som lever, utvecklas och växter. Kan någon här i salen peka på en ö någonstans i vårt närområde som har växt under de senaste tjugo åren? Den enda jag kan komma på är Åland. Det visar på att vi kan göra något rätt med självstyrelsen och det är något som också något de övriga inblandade parterna borde vara stolta över.

    Till sist, fru talman! Eftersom tiden börjar rinna ut vill jag säga det att vad gäller de språkliga rättigheterna – det som nämnden skriver om behörigheter för lärarskrået och grundskolan så kan jag bara hålla med. Jag ser egentligen inga större problem med att kunna åstadkomma detta. Vi har en lag, redan idag, som ger möjlighet att åstadkomma det. Det som behövs är ett förtydligande av den förordning som vi har för tillfället där vi visar på att om man har behörighet att undervisa årskurs 1–3 så ska jag kunna undervisa dessa årskurser på Åland också – om det är en examen från en utbildningsinstitution som vi tror att leverera den typen av kvalité. Det kan man oftast i norden och även oftast i Europa. Vi är också rätt bundna till att följa den typen av överenskommelser och avtal vi har.

    Jag tror också det är viktigt att vi är stolta över att vi har en skola som håller världsklass. Se på de internationella undersökningar som görs – vi kommer alltid i topp. Den här frågan skulle vara så mycket enklare, vad gäller att ställa behörighetskraven, om en pusselbit till fanns på plats. Den biten finns i händerna på oss, bästa ledamöter. Det är att vi skulle kunna ge Ålands högskola i uppdrag att titta på om man kanske skulle kunna titta på utbildning till grundskolelärare. Då skulle vi sätta de behörighetskrav vi vill på vår skola i framtiden och vi kan göra det här i samarbete med både högskolor i öster och väster. Jag tror att det faktiskt skulle kunna bli en succé och jag tror definitivt att många skulle söka sig hit eftersom vi har visat på att skolan på Åland, en blandning mellan det svenska och det finska levererar ett väldigt gott resultat. Detta tillhör det som jag, om jag skulle få fortsätta att drömma mig bort till de typerna av åtgärder, skulle vilja göra. Tack, fru talman!

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Politik handlar om att vilja och i ltl Ehns anförande kom det faktiskt fram många nya kreativa och goda tankar. Jag skulle kunna diskutera många av dem med det är två stycken jag vill lyfta fram i den här replikväxlingen. Ltl Ehn lyfte fram att vi kräver ändringar av Finland, men vad borde vi själva göra? Vi har diskuterat ganska mycket i nämnden om det verkligen är ålänningarnas sak att garantera att Finland följer överenskommelserna.

    Det här gör att pragmatiska politiker gärna vill lösa problemet och hjälpa till, men är det verkligen vår sak att komma med lösningar till Finland eller är det så att Finland ska sköta sina åtaganden och hitta dem själv?

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Jag håller helt och hållet med ltl Kemetters resonemang. Det är definitivt inte enbart Ålands sak och det är definitivt inte så att Finland ska slippa undan den här biten. Jag delar dessutom analysen att det i grunden, i första hand vad gäller de språkliga rättigheterna i det här landet men framför allt i förhållande till självstyrelsen, är Finlands sak att göra det. Frågan kvarstår ändå, vad ska vi göra om det inte sker? Vad sätter vi emot? Vi kan peka på det och vi kan protestera men det måste också finnas ett steg till i vårt resonemang så att vi faktiskt får resultat.

    Ålänningen därute är glad och nöjd över att vi tar tag i de här frågorna, vilket jag tror att är steg ett. Men den blir inte gladare och nöjdare om det inte är så att vi också kan visa resultat, där har vi ett ansvar. Jag har dock inte svar på exakt vilka åtgärder som ska göras.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Det var även det här med att starta en grundskollärarutbildning på Åland är innovativt men personligen tror jag att det kan bli ganska svårt, det är ändå en ganska lång magisterutbildning som nu sköts av Åbo akademi i Vasa. De har skapat sig en filial vid Helsingfors universitet och det är både ganska kostsamt men också svårt att hitta tillräckligt kunnig personal. Det är såklart något att se över i framtiden, jag är inte alls främmande till att utveckla Högskolan på Åland och börja ta in sådana utbildningar.

    Vi har ett förslag från landskapsregeringen om att lyfta in barnträdgårdslärarutbildning på Åland och jag skulle vilja se hur det spelar ut. Det är inte en magisterutbildning utan en kandidatutbildning och ligger på samma nivå som de andra utbildningar som skolan förverkligar idag. Det är dock en intressant tanke. 

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Jag tror inte att skapa en utbildning för grundskolelärare är något som vi ska göra helt och hållet själva, det är vi för små för. Men tänk såhär, ett samarbete med Åbo akademi och deras utbildning tillsammans med en svensk högskola, t.ex. högskolan i Gävle som jag vet att är på gång vad gäller distansutbildningar, kombinerat med vår egen högskola och den egna grundskolan. Det kunde bli jättebra och det skulle inte behöva bli något om skulle kosta så jättemycket.

    Jag tror, vad gäller högskoleutbildning, att vi måste söka samarbeten.  Ser vi på hur Färöarna har lyckats med sin högskola så är det just för att de har vågat fundera på vilka områden de behöver utbildning och sedan har de hittat samarbeten och drar nytta av det, så kan Åland också göra.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Ltl Ehn talade om att vi måste vara eniga från Åland för att vara starka då vi går i förhandlingar gentemot Finland vad gäller självstyrelselagen och nämnde i samband med det de två Jansson-rapporterna. Vi hade ganska hög svansföring när vi åkte dit och hade ambitioner om att ta över behörigheter och så vidare, men under tidens gång så föll den ena saken efter den andra bort och det blev mer kompromissande än att stå kvar vid ursprungstankarna vi hade. Visst var vi eniga, men det gick inte att förhandla med motparten. De visade egentligen inte ens respekt i början genom att komma in på möten lite närsomhelst och gå ut lite närsomhelst. Visst var vi eniga när vi åkte dit men slutprojektet blev aldrig färdigt, det blev sönderkompromissat.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Mitt anförande innehöll två delar. Ltl Eklund nämner nu den ena delen, dvs. att jag betonar vikten i att vara enig. Jag berömde den och tror att det är en styrka.

    Det andra jag sade var att vi faktiskt inte fick resultat, vilket jag beklagar. Det blir visst tre delar då jag för det tredje sade att man inte kan ge upp bara för att det inte lyckades första gången man försökte. Min fråga blir tvärtemot då, det är lätt att säga att det här inte fungerade, men vad hade fungerat bättre?

    Ltl Brage Eklund, replik

    Tack, fru talman! Enligt mitt sätt att förhandla och användande av taktik så skulle jag ha gjort likadant. När man inte visar respekt från ena hållet så gör man det inte från andra hållet heller, man stiger upp och går ut. Man sitter inte ensam i förhandlingarna för då kanske man har invaggat dem i en tro att man menar något med det här. Istället satt man sig ner och kompromissade i det ändliga.

    Sedan pratade ltl Ehn om visioner och om att vi från Ålands Framtid har en vision, vilket vi har och den står vi fast vid. Vi vill ha ett ökat självbestämmande och vi har också nämnt att man skulle skapa en union. Självständigheten är långt fram i tiden, vi är inte mogna för det då vi inte ens är det i lagtinget. Ltl Ehn kan komma med sina förslag.

    FS hade en gång ett framtidsavtal som var ganska långt (… taltiden slut).

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman, jag börjar bakifrån! Jag gav ltl Eklund och Ålands Framtid en eloge för att ha ett alternativ. Jag beskrev också, ltl Eklund, om jag får prata till punkt, att mitt alternativ är en union men det är inte samma union som Ålands Framtid beskriver. I min värld är unionen en union mellan tre parter, Åland, Sverige och Finland. Den ser annorlunda ut än den som Ålands Framtid har beskrivit offentligt tidigare.

    När det sedan gäller strategier så har jag respekt för att man tror på att strategin att stiga upp och gå från ett förhandlingsbord kan ge resultat. Jag tror inte på den strategin och där kan vi ha olika åsikter. I de fall där man ändå hör till den som är mindre och svagare så brukar det vara nyttigare att sitta kvar och fortsätta diskussionen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, talman och tack ltl Ehn för ett som vanligt intressant och visionärt anförande. Jag hoppas det tar maximalt fyra år innan ltl Ehn är tillbaka i lagtinget för det behövs på Åland av många orsaker.

    Ett resonemang, jag ska inte på något sätt ifrågasätta det som ltl Ehn, tidigare utbildningsminister, sade gällande vår grundskola och behörigheten. I Sverige har man, och har haft, en väldigt svår situation vad gäller antalet lärare – det är en stor brist på lärare. Man införde därför årskurs 1–3 kompetens just för orsaken att det skulle bli mer attraktivt och enklare att bli grundskolelärare. På Åland har vi årskurs 1–6 av några orsaker, en orsak är bland annat att vi ska ha en dynamisk möjlighet inom skolorna att kunna skifta lärare inom nivåerna ettan till sexan. Tycker ltl Ehn att det skulle vara en bra idé att som behörig lärare för årskurs 1–3 i Sverige ska ha samma möjligheter att komma till Åland och vara lärare även för (…taltiden slut).

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Absolut, vi ska vara välkomnande till de som har en utbildning för årskurs 1–3, en för årskurs 4–6 eller om den kommer från en annan del av Europa där man valt att utbilda på ett annat sätt. Det finns faktiskt andra sätt att utbilda också.

    Jag tror också att vi ska vara väldigt öppna för att se till att en person som har gått en utbildning för årskurs 1–3 eller en för årskurs 4–6 ska ha en möjlighet att med rimliga medel också få en kompetens som blir bredare. Jag tror nämligen att man även kan lära sig i arbetslivet, framförallt om man redan har en grundläggande pedagogisk kunskap.

    Det som man måste fundera på nu, och som jag även tycker att utbildningsavdelningen har gjort, är hur man ska se till att man får en kompensationsåtgärd så att man kan gå från att bara vara utbildad för årskurs 1–3 till att även bli för årskurs 1–6, eller från att bara vara utbildad för årskurs 4–6 till årskurs 1–6.

    Det är egentligen ingen omöjlig ekvation att få ihop på enkla sätt.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Ehn. Det var exakt det jag förstod att ltl Ehn menade även fast jag inte hade fått det till mig på rätt sätt i anförandet. Det är så att utbildning ska löna sig men vi får inte vattna ur en tjänst. Hittar utbildningsavdelningen en rimlig kompetensåtgärd som också gör att det inte blir orättvis gentemot de som redan har en tyngre utbildning så är det givetvis jättebra.

    Ltl Johan Ehn, replik

    Talman! Vi är helt eniga i det. Jag har funderat mycket på varför den åländska skolan har gått så jättebra som den har gjort. Naturligtvis är det de lärare och personal som vi har ute i skolorna som står för resultatet. Hur har vi fått det på det sättet? Jag tror på riktigt att blandningen mellan två länders system, dvs. det svenska och det finska, som har fått gotta ihop sig ute i skolorna har gett detta fina resultat.

    Man har lite olika syn på saker i Sverige och Finland. Det finns kanske en mer aktiv inriktning på ämne och kunskap i Finland medans man har varit mer inriktad på pedagogik och sätt att lära sig i Sverige. När dessa delar möter varandra och lärare som fått lite olika inriktning på sin utbildning resonerar i lärarrummet och har processer tillsammans som utvecklar skolan så blir det något bra. Det är också därför jag tror att det här kan vara grunden till att göra något bra för en egen åländsk lärarutbildning på högskolan.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Lantråd Katrin Sjögren

    Talman! Jag tänkte säga några saker om svenska språket och om säkerhetspolitiken.

    Jag delar analysen, som många gör här i salen, att det blir allt svårare att upprätthålla ett tvåspråkigt Finland. Jag vill ändå understryka att trots att det stundvis känns som att slåss mot väderkvarnar så finns det ändå fler aktörer som försökt dra åt samma håll under den här mandatperioden. Språkrådet har haft ett nära samarbete med folktinget, vi har väldigt aktiva folktingsledamöter i Ålands lagting. Igår hade landskapsregeringen ett stort seminarium i Helsingfors om svenska språket där minister Nina Fellman deltog, det var välbesökt.

    Vi kan konstatera, inte som en ursäkt men kanske som en förklaring till de händelser som har hänt på senaste tiden, att det sänts en del material på finska till förvaltningen. Det som berörde Åland fanns på svenska och att det finns en överenskommelse om att det som berör Åland alltid ska finnas på svenska. Den första händelsen härleds till en organisationsförändring mellan JK och JO, där var de saker som berörde Åland översatta till svenska.

    Jag uppfattar inte heller någon slags illvilja, utan min uppfattning är den att det fanns ett förhandsmaterial, ett informationsmaterial, som man i ett tidigt skede ville upplysa självstyrelsen om och det som berörde Åland fanns på svenska. När de sedan kommer till regelrätta propositioner så ska de naturligtvis finnas både på svenska och finska.

    Jag talade med riksdagsledamoten för några dagar sedan och han kunde diskutera att man översätter som man aldrig gjort förr i Finlands riksdag, men man kunde också konstatera att massan av ärenden var helt enorm så man hinner helt enkelt inte med.

    Som flera andra också har sagt så finns det trots allt en liten ljusning, vi vet att det kan vara praktiskt svårt att vända det här tåget men vi har trots allt ett riksregeringsprogram som tar upp svenskan och svenska språket väldigt tydligt. Man har också sagt att man ska revidera, modernisera och förbättra nationalspråksstrategin vilket jag ser som ett viktigt arbete för Åland att delta i. Det är förstås på det viset att vi behöver se över våra rutiner och vi bör ha diskussioner med justitieministeriet om hur vi kan minimera och förbättra vårt gemensamma arbete.

    Sedan några ord om säkerhets- och försvarspolitiken. Om vi är helt överens om det, totalt och tydligt, att vi värnar och alltid står upp för demilitariseringen, vill ses som ett subjekt istället för ett objekt och anser att demilitariseringen är en stabiliserande faktor. Då går jag lite tillbaka under dessa fyra år och kan konstatera att det har varit väldigt mycket kontakter och diskussioner med olika företrädare för riket och säkerhets- och försvarspolitiken. Jag brukar alltid säga det, när vi har våra diskussioner, att det förespeglas bilden att Åland på något vis inte bryr sig om säkerhets- och försvarspolitik. Min uppfattning är den att ålänningar är ganska intresserade och väldigt välinsatta.

    Tyvärr gick ltl Jansson, annars kan jag tänka mig att det i redogörelsen står siffran 48 och sedan verifierat att det var 37 besök. Det är på det viset att marinen alltid skickat, varje år, sina planerade besök till Åland och det får man information om. Då kan man ha en diskussion med talmannen eller landshövdingen och man har möjlighet att ifrågasätta vissa besök. Jag tror inte att man behöver vara en krutuppfinnare för att konstatera att det säkerhetspolitiska läget är helt annat i Östersjön än det var bara för 5–7 år sedan. Dessutom har vi fått förklarat för oss att marinen bistår gränsbevakningen/sjöbevakningen med vissa praktiska underhåll, t.ex. när det häller IT-infrastrukturen som går mellan Finland och Sverige går precis över Åland.

    När det gäller säkerhets- och försvarspolitik så har landskapet, förvaltningen, självstyrelsen kontakter med marinen, gränsbevakningen/sjöbevakningen och vi har haft besök av säkerhetspolisen och försvarsmaktens underrättelsetjänst. Försvarsmaktens underrättelsetjänst rapporterar direkt till statsministern, presidenten och faktiskt även till lantrådet, de tog tillfälle akt att också informera självstyrelsen.

    Vi har också, under den här perioden, bildat en kontaktgrupp likt den som finns mellan landskapsförvaltningen och utrikesministeriet, vi har nu också en kontaktgrupp med försvarsministeriet. Vi har även haft besök av försvarsministern och utrikesminister under den här mandatperioden. Vi värnar självstyrelsen, ifrågasätter och vill ha redogörelse för marinens besök. Talmannen och jag ska till Helsingfors imorgon och träffa företrädare för marinen så vi håller oss informerade på alla plan när det gäller både säkerhets- och försvarspolitik. Tack.

    Talmannen

    Detaljbehandlingen börjar. Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.

    Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.

    Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.

    Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.

    Enda behandling

    8        Ålands folkhälsorapport 2019

    Landskapsregeringens meddelande M 2/2018-2019

    Enligt 34 § i arbetsordningen kan lagtinget på förslag av talmannen remittera ett meddelande till ett utskott eller till självstyrelsepolitiska nämnden. Beslutar lagtinget att ett meddelande inte ska remitteras antecknas ärendet för kännedom.

    Talmannen föreslår att detta ärende inte ska remitteras till utskott. Kan förslaget omfattas? Förslaget är omfattat.

    Diskussion.

    Minister Wille Valve

    Talman! Åland har i nordisk jämförelse bra folkhälsa, ålänningarna är de friskaste människorna i Finland enligt institutet för hälsa och välfärd. Alltid stör det någon. Medellivslängden är stigande och för tillfället är den förväntade medellivslängden på Åland högst i norden vad gäller kvinnor, 84,8 år. Vi noterar också, i folkhälsorapporten, att förekomsten av folksjukdomar minskar medan upptäckter av nya cancerfall ökar, vilket vi diskuterat i samband med tilläggsbudgeten.

    Dock har cancervården utvecklats och dödsfall orsakat av cancer är sjunkande på Åland, särskilt hos kvinnorna, vilket är mycket bra. Sjukdomar i cirkulationsorganen är fortfarande den största dödsorsaken. Trots ålänningarnas höga medellivslängd och det förhållandevis goda hälsotillståndet så saknas det förstås inte utmaningar. I folkhälsorapporten nämns bland annat trafikolyckor som leder till döden och att vi på Åland är högst i jämförelse med övriga norden. En brasklapp på denna punkt är dock att den årliga variationen som utslagen ger väldigt tvära kast på en liten befolkning från år till år.

    Som helhet bedömt så finns det skäl att kontinuerligt följa upp förändringar i ålänningarnas hälsotillstånd, det är viktigt att följa med i utvecklingen både av livsstil och attityder som har eller kan ha betydelser för hälsan jämt uppkomsten av sjukdomar. Grunden för sjukdomar läggs faktiskt redan under barndomen, i familjen, dagvården och i skolan. Därför har samhället en viktig men också svår uppgift att fördela resurserna mellan förebyggande åtgärden på ett brett samhälleligt plan mellan primärvården och specialsjukvården.

    Det är landskapsregeringens förhoppning att folkhälsorapporten 2019 ska kunna ge ökad kunskap om ålänningarnas hälsa och fungera som underlag till beslut som främjar ålänningarnas möjligheter att bibehålla och förbättra sin hälsa. Tack för ordet.

    Ltl Stephan Toivonen, replik

    Tack, fru talman! Det var fint att se ministern kämpa sig till talarstolen för att tala om folkhälsorapporten, se att ni har kommit på benen igen.

    När jag bläddrar i den här, framförallt mot slutet, så finns det ett avsnitt som heter ”hälsofrämjande åtgärder” och där finns det skrivning om klamydia och så vidare. När jag kommer till slutet konstaterar jag att den fysiska fostran som en triathlet saknar, eller kost och näring är väl också viktiga saker men finns inte överhuvudtaget nämnt här. Tack.

    Minister Wille Valve, replik

    Tack! Det finns specifikt nämnt i den sittande regeringens regeringsprogram och hälsobyrån har under den här mandatperioden haft ett uppdrag att specifikt se till livsstilsförändringar, vad ålänningar äter och hur de rör på sig och så vidare. Det här arbetet har komplicerats av en viss underbemanning på hälsovårdsbyrån.

    Men låt oss säga som så, den här frågan har inte förlorat sin aktualitet även om man i ljuset av folkhälsorapporten kan vara ganska optimistisk med tanke på ålänningarnas allmäntillstånd så finns det skäl att jobba med flera av livsstilssjukdomarna. Vi kan alltid bli bättre och de utsatta grupperna tenderar att få mer utmaningar än andra i samhället, vilket också noteras i rapporten.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman och minister Valve för den redogörelsen. Jag vill tyvärr påpeka att när vi tog plats här för fyra år sedan så hade vi rapporter om hur det stod till med hälsan på Åland. Då och nu sticker gymnasieflickorna ut i den här rapporten, de mår fortfarande dåligt fyra år senare. Jag tänker inte vara en olyckskorp och säga att vi inte gjort något eller så, för det har gjorts mycket gott.

    På den korta tid som en replik är, kan ministern säga hur vi ska komma till rätta med dessa siffror när stafettpinnen ges vidare? Kan YAM, Youth Aware of Mental health, vara en metod för Åland också?

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, ltl Wikström för det viktiga påpekandet. Vad gäller ungdomars mentala hälsa och psykiska välbefinnande så är vi väldigt tydligt en del av norden, vi är varken bättre eller sämre. Det här är en trend som vi ser både i norden och resterande av västvärlden. Vad gör man? Det är den heliga graalen i hälsopolitiken, hur löser vi detta? Jag tror att vi måste bygga på det lilla samhällets styrkor. Jag tror också att vi måste samarbeta mer med den tredje sektorn.

    Landskapsregeringen har haft en del positiva erfarenheter av samarbete, jag tänker på Tobaksfri duo där vi engagerade väldigt många. Jag tror också att det är viktigt att minnas att det finns positiva faktorer också i dessa undersökningar. De åländska ungdomarna känner högre tillit till sin familj, sina föräldrar, och vågar lyfta och diskutera svåra ämnen jämfört med omkringliggande regioner.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Det är en väldigt komplex fråga det här med den diffusa termen illamående. Om vi tar den absolut värsta konsekvensen är förstås suicid. Igår var suicidpreventiva dagen och landskapsregeringen har fördömligt tagit ett jättefint program för suicidprevention och är på banan där. Jag tänker på vår omvärld, i t.ex. Österbotten har man haft problem med många suicidfall. Känner ministern att vi är på banan och är vi förberedda inför framtiden?

    Minister Wille Valve, replik

    Ltl Wikström, jag skulle säga att det suicidpreventiva programmet ger en väldigt god grund att stå på i det här arbetet, det är väldigt konkret och nämner bland annat programmet YAM som ltl Wikström lyfte upp.

    Ett eventuell införande av YAM är dock någonting som måste beredas på utbildningsavdelningens sida. Därefter så kan det sedan, tvärsektoriellt, plockas in exempelvis på hälsovårdssidan eller socialvårdssidan -men det måste utgå från den sektorn. Det är sant, som ltl Wikström fint antyder i sin replik, att det faktiskt förordas i det suicidpreventiva programmet.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och minister Valve för denna rapport. Jag ska inte komma med någon kritik men däremot en frågeställning. Jag saknar en viktig komponent och det gäller just det preventiva och att vi ska få ålänningar, speciellt barn och ungdomar, att röra på sig mer.

    För ett och ett halvt år sedan antog vi ett idrottspolitiskt program som i platt form egentligen gick ut på att vi ska få alla åldrar att röra på sig mer. Det ska inte bero på socioekonomiska orsaker, det ska inte bero på kön och heller inte på ursprungsnationalitet – alla ska röra på sig mer! Det finns väldigt mycket evidens och forskning som talar för hur mycket vi kan lösa genom att röra på oss mera och då pratar jag psykisk ohälsa, cirkulationssjukdomar, inlärningsförmåga och mycket mer. Jag saknar det här för att regeringen ändå har tagit avstamp i den kommande grundskolelagen om rörelsens betydelse i vardagen, även för våra skolungdomar.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Det blir ett väldigt kort svar på detta för att jag håller med. Vi kunde ha ett mer utbyggt resonemang kring det. Det idrottspolitiska programmet är absolut ett steg i rätt riktning, vi kunde ha mera fokus på det.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Ta det absolut inte som någon kritik, minister Valve. Det handlar också delvis om att vi måste komma bort från stuprörstänket. Vi har många projekt, många organisationer och många olika avdelningar som alla vill samma sak. Jag vill att man ska väva ihop det, få samverkan, för jag tror att ett plus ett alltid blir tre när man samverkar. På något sätt tror jag att om vi ska komma till rätta med grundproblemen så är det samverkan som är viktig och det saknar jag lite i det här. 

    Ltl Tony Wikström, replik

    Det ligger en del i det och ska jag lyfta fram ett positivt exempel så skulle jag nämna det funktionshinderspolitiska programmet som ingick i regeringsprogrammet och har uppdaterats. Det är ett sektorsövergripande samarbete av just det slag som ltl Holmberg efterlyser. Det har satt igång en väldigt intressant dynamik inne i de olika stuprören där man nästa tävlar med varandra om vem som kan vara mest funktionshindersvänlig. Det är just något sådant som vi skulle behöva få in även här. Jag är i grunden optimist, jag har sett det här sättet att jobba och jag har också sett det fungera. Ja, jag håller i princip med.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Pernilla Söderlund

    Talman! Den liberala lagtingsgruppen har med stort intresse mottagit den rapport som social- och miljöbyrån tagit fram och vi tackar för ett väl utfört arbete.

    Som nybliven politiker fick jag den förra rapporten; Ålands Folkhälsorapport 2015 mig tillhanda och läste den med stort intresse. Kanske lite förvånad över att andra politiker inte alls förstod hur intressant den var. Så jag tackar landskapsregeringen för att jag fåt stå här och prata folkhälsopolitik, för det är ett område som tagit alldeles för lite utrymme i debatten.

    Folkhälsoarbetet bedrivs på befolkningsnivå, eller på gruppnivå, snarare än individnivå och har två huvudsakliga riktlinjer; att undanröja risker för sjukdom och att skapa mera av det som håller oss friska, genom ett hälsofrämjande arbete. Jag tror att vi måste bli bättre på det.

    Som ny politiker hittade jag även det hälsopolitiska programmet för Åland 2010–2020, som snart behöver uppdateras. Det är ett bra program med mycket tänkvärdheter men det saknar konkreta mål och åtgärder, som tyvärr många program gör. För det är så att ska vi även vara ett socialt hållbart samhälle år 2051, så behöver vi veta vart vi ska nå och vilka insatser som behöver göras för att nå dit. Där har nästa regering en viktig uppgift.

    Många sjukdomar går att förebygga. Men vi behöver veta vilka insatser vi behöver göra för att få bästa resultat. Jag tror att en väg kan vara att integrera friskvården mer i företagshälsovården och framför allt behöver vi införa ett hälsoekonomiskt tänk på olika nivåer i samhället.

    I hälso- och sjukvårdslagen paragraf 24 står det att landskapsregeringen ska i samband med beredning och beslut bedöma och beakta de konsekvenser som besluten har för befolkningens hälsa. Här kan det säkert finnas förbättringsutrymme, också för oss här i lagtinget, att göra en hälsokonsekvensbedömning innan vi tar beslut. Men för att få igång ett långsiktigt hälsoarbete behöver vi ett systematiskt arbetssätt, som innefattar strukturer och system för arbetet med folkhälsofrågor. Minst lika viktigt är det att ha metoder och verktyg för analys, planering och genomförande av insatser. Sist, men inte minst, behöver vi även en uppföljning och utvärdering.

    ÅHS då, gör de ett bra jobb? Ja, ser man på våra ohälsotal så gör dem det. Men om vi ställer om till ett mera hälsofrämjande hälso- och sjukvård, där verksamheterna arbetar med ett hälsofrämjande perspektiv i hela vårdkedjan, så skulle vi få ännu flera och större hälsovinster. Ett hälsofrämjande förhållningssätt vinner alla på, men det behövs kompetens och förutsättningar att bedriva, men det skulle optimera vårdens insatser.

    Jag skulle gärna se en mera tillgänglig skol- och studerandehälsovård. Det skulle direkt frigöra resurser för skolpsykologer och kuratorer, och jag tror att resultaten i undersökningen ”Hälsa i skolan” direkt skulle bli bättre, för eleverna upplever att skol- och studerandehälsovården är svåra att nå. Till skolhälsovårdarens uppgifter hör, förutom hälsogranskningar, även att ”främja en sund och trygg skolmiljö, och välbefinnandet i skolan”. Jag tror alla skulle vinna på att ta med skolhälsovården mera i planeringen av skolmiljöer och det övriga strategiska arbetet i ett tidigt skede.

    Ett framgångsrikt folkhälsoarbete bygger på samarbete och jag vill säga några ord om ANDTS-området. Jag sitter med i den parlamentariska ANDTS-gruppen och vi har skrivit ett program med konkreta åtgärder som behöver göras, som ni vet. Men när man utelämnar kommunerna från det här programmet och det viktiga arbetet så missar man mycket. När nästa program tas fram, under nästa mandatperiod, så önskar jag dels att man tar med kommunerna i det viktiga förebyggande arbetet och dels tar med den psykiska ohälsan i samma program, så att det blir en plan eller ett program för mentalvårds och missbruksarbete. Vi måste sluta arbeta i stuprör.

    Grunden för hälsan läggs redan innan vi föds. Den bestäms av gener, kön, ekonomi och utbildningslängd. En bra hälsopolitik fördelar hälsan jämnt bland befolkningen och tar hänsyn till både risk- och friskfaktorer. Men även trygghet är en viktig faktor. Hur kommer vi framåt? Jo, med en övergripande folkhälsostrategi som har klara och tydliga mål. Vi har nyligen talat om omställningen till förebyggande insatser och tidiga upptäckter i socialvårdslagen, alltså det sociala området. Nu är det dags för samma omställning inom hälso- och sjukvård och i övriga samhällssektorer. Tack, talman.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Söderlund! Det var några punkter jag vill kommentera. Jag tycker att det är bra att ltl Söderlund tog upp friskvårdens betydelse. Det är precis som med miljöarbete ute i företagen idag, företagen vet att det lönar sig att satsa på att vara miljömässiga och det lönar sig även med friskvård för där kommer pengen tillbaka mångdubbelt.

    Det som oroar mig mycket är det socioekonomiska, idag har inte alla råd att idrotta eller vara aktiva på det sätt som de skulle behöva vara. Det gör så att vi skapar en klyfta, långsiktigt. Antingen har man med sig vikten och betydelsen av att röra på sig hemifrån eller så har man det inte. Redan idag ser vi på gymnasialstadiet när vissa klasser går ut på praktik så orkar man inte utföra ett fysiskt arbete en hel dag då ens fysiska status är så pass låg. Det är oroväckande.

    När det gäller skolhälsovården så håller jag inte riktigt med (…taltiden slut).

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman och ltl Holmberg. Absolut, jag håller med i det mesta ni säger. Fastän vi är bland de friskaste i världen så kan vi inte bara sätta oss ner och vara nöjda utan vi måste absolut jobba vidare med det.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! När det gäller skolhälsovården och ser hur det är uppbyggt på gymnasialstadiet så är skolhälsovården givetvis under ÅHS och mitt i byn, den är tillgänglig. När det häller skolhälsovården i grundskolan så finns det en osynlig vägg, grundskolan är kommunal och skolhälsovården är ÅHS. Jag vet, från mina kontakter, att där finns en osynlig vägg som ibland ställer till det.

    Ltl Pernilla Söderlund, replik

    Tack, talman och ltl Holmberg. Jag tänkte faktiskt inte på att det var så, men så är det. Vi har pratat mycket om murar, hinder och gränser och det gäller att försöka riva dem så mycket vi kan. Barnen och ungdomarnas bästa ska vara i fokus. Tack.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Jörgen Pettersson

    Tack, talman! Minister Valve presenterar sin folkhälsorapport för 2019 och jag hade förväntade mig lite mer då minister Valve brukar ibland komma med något framåtsiktande åtgärdsförslag. Jag måste också tillägga att ltl Holmberg har gjort mig lite besviken när det häller den här folkhälsorapporten. Jag har bestämt för mig att ltl Holmberg i våras arrangerade med ett besök från Island om den så kallade Islandsmodellen och det var oerhört inspirerande besök, all cred till det.

    Jag hör till dem som tror att man lär sig väldigt mycket av att betrakta andra, att lära av andras misstag. Därför hade jag faktiskt förväntat mig att i denna folkhälsorapport så borde begreppet ”Island” finnas på många ställen eftersom deras resa liknar vår, eller snarare borde lika vår.

    Vi slår larm ganska slentrianmässigt att våra ungdomar mår sämre. Det har man förvisso sagt i trettio år så det kan inte riktigt stämma, det faller på sin orimlighet, för om man alltid skulle mått sämre under denna period så skulle det se riktigt illa ut just nu och det gör det inte.

    Om vi utgår från att psykisk ohälsa är ett dilemma, att vi ser tendenser till allt tyngre och svårare missbruk och att folk går omkring lite till mans och är olyckliga. Om vi utgår ifrån att det är så, och man får lite det intrycket när man läser slutsatserna i den här rapporten att allt inte är helt hundra, särskilt bland de unga. Här bör man också minnas att det är de unga vi fortfarande kan forma, de äldre är svårare. Om man börjar i tid så kan man faktiskt göra någonting väldigt start och här kommer Islandsmodellen in. Jag tänker ta mig friheten att sno lite från den och inspirerad av ltl Holmberg för jag tyckte det var otroligt intressant.

    För tjugo år sedan hade man enorma problem på Island. Man konstaterade att 42 procent av alla under 16 år hade druckit sig berusade bortom oigenkännlighet under den senaste månaden. Idag är motsvarande siffra 5 procent. Tänk er det, man har gått från 42 procent till 5, det har alltså hänt någonting. Man kan lista lite yvigt fem stycken konkreta åtgärder som Islandsmodellen består av och jag tänkte ta mig friheten att nämna dem idag eftersom det verkligen kopplar till folkhälsorapporten och vad vi borde fundera på när vi ska bygga får ungdom. När ska vi prata folkhälsa om inte idag?

    Det första var ett utomhusförbud, alla ungdomar under 16 år måste vara hemma samtidigt på Island, lite beroende på årstid och om det var vardag eller helg, så hade man en gemensam tid som alla föräldrar hade att förhålla sig till. Det var slut på alla diskussioner om att ”mina kompisar får vara ute längre, därför måste jag också få det”, man hade en specifik tid när alla ungdomar skulle vara hemma. Det är ledarskap i enlig min mening och det är dessutom föräldraskap. För att detta skulle lyckas så skickade man ut kylskåpsmagneter till alla islänningar för att ha som stöd i sitt ledarskap på hemmaplan. Innan man gjorde det här så bestämde man sig för att vi inte har kommit någonstans genom att berätta för ungdomar att de inte borde dricka och röka. Det argumentet kan jag förstå, vem av er har någonsin lyssnat till era föräldrar har bett er till att inte dricka eller röka? Man valde alltså att gå på föräldrarna för att nå själva källan till uppfostran.

    Den andra var att man hade en gemensam linje vad det gällde alkohol och tobak, alla föräldrar gjorde likadant. Hur är detta möjligt? Här är det kanske en princip att man inte gör som andra gör. När det kommer till barnuppfostran och ungdom så tror jag att man når ett djupare syfte med att ha samma linje.

    Det tredje var att man skulle se till att ha ungdomen aktiv. Idag får varje isländsk ungdom, under 18 år tror jag att det är, 360 euro per år att använda i olika aktiviteter. Man underströk hur viktigt det är att ha kvalitetstid tillsammans med sina barn, man sade inte bara kvalitetstid utan man beskrev också vad kvalitetstid egentligen innebär, att ta de goda samtalen. Man bestämde sig för att lära känna sina unga och varje år, än idag, så gör alla isländska ungdomar en enkät där man frågar ”hur är läget?”.

    I detta så var det inte bara en sak för familjerna, med föräldrar och ungdomar, utan även politikerna tog aktiv del i allt som hände. Om det var en friluftsdag så var det obligatoriskt för politiker att vara med för att visa delaktighet i samhället. Man höjde myndighetsåldern som tidigare på Island var, i mina ögon obegripliga, 16 år till 18 år. Man satte även stopp för alkoholinköp till dess att man är 20 år, ingen sprit överhuvudtaget säljs till någon som är under 20 år. All marknadsföring av alkohol och tobak förbjöds, inga gråzoner.

    Idag har man därför nått fram till en siffra på fem procent av landets unga befolkning har druckit sig berusad den senaste månaden istället för de 42 procent som var tidigare. Man bestämde sig för att sluta skälla på ungdomarna och istället uppmuntra föräldrarna. Denna Islandsmodell är något som jag tycker borde vara obligatorisk för vartenda land som finns på denna jord, för det är något som är bra och vi kan lära oss från. Jag riktar ett tack till ltl Holmberg som faktiskt bestämde sig för att ta hit denna föreläsare, det var ett bra initiativ. För att alla ska hinna fundera på det här och faktiskt läsa igenom Islandsmodellen ett varv till så föreslår jag att det här ärendet bordläggs till nästa plenum. Tack för ordet, talman!

    Minister Wille Valve, replik

    Tack, ltl Pettersson. Vad gäller det mera framåtsyftande perspektivet, ”vad gör vi med den här rapporten nu när vi vet det här?”, så skulle jag vilja rikta uppmärksamheten mot slutet där vi beskriver socialvårdsreformen – de tre lagarna som vårt parlament har antagit i första behandling.

    Vad gör dem för folkhälsan? Tyngdpunkten i lagen, ett tidigt stöd, främjande av välfärd, klientens inneboende, resurser. Den föreslagna lagen stadgar bland annat om förstärkt basservice för barn och unga, för det är just den gruppen vi ser att vi behöver lyfta.

    Jag vill också understryka bestämmelserna om socialrehabilitering. De tre socialvårdslagarna hänger ihop med slutsatserna från folkhälsorapporten.

    Vad sedan gäller den isländska modellen så är den väldigt intressant, den innehåller väldigt specifika ingredienser, bland annat ett utegångsförbud som förstås är möjligt (…taltiden slut).

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag kanske inte riktigt förstod på vilket vis det var framåtsyftande men det är nog det i någon form av juridisk mening. Men man ska minnas att folkhälsa börjar med att man pratar så att folk begriper. Folkhälsa skapar man genom att man inspirerar människor till att röra på sig, att få föräldrar entusiastiska till att ta samtalen med sina ungdomar. Om det inte riktigt lyckas så kan man ta till utegångsförbudet som minister Valve nu ska resonera vidare kring.

    Minister Wille Valve, replik

    Jag vet inte om jag håller med om att folkhälsan hänger ihop med hur begripligt man talar. Jag skulle snarare argumentera för att folkhälsan börjar från barnsben, vilket också beskrivs i folkhälsorapporten både i inledningen och i slutsatsen.

    Vad gäller Island så får man väl säga som utrikesminister Stubb gjorde på ett EU-möte: ”No Country is an Island.”

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Man kan nog tycka vad som helst om att göra såsom andra har gjort lyckat men det är nog en ganska övergriplig mänsklig klokhet att verkligen betrakta sådana som gjort ett bra jobb och försöka kopiera det så långt det är möjligt. Det vore synd ifall diskussionen kring Islandsmodellen fastnar på att ungar ska vara hemma innan klockan åtta på kvällen då det bara är en del av det hela, det är en detalj som inte få skymma helheten. Helheten är oerhört intressant och något vi borde titta närmare på.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Visst är det härligt och häftigt med politik? Ibland kommer det frågor som är riktigt bra, bra och kloka idéer och det skär igenom partilinjerna. Jag gick igenom mina anteckningar och såg att ltl Axel Jonsson var den som lyfte upp det här ganska vitt och brett redan för två år sedan. Vi var många i salen som hängde på socialdemokraterna som pressat på angående Islandsmodellen, mycket beroende på att Hilma Hilmisdottir som drar det här på Island är fru till socialdemokratiska gruppens före detta ledare i nordiska rådet.

    Min tanke är att eftersom det finns en så otrolig bredd och samsyn så borde vi väl kunna komma framåt i den här frågan, eller hur?

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Det är självklart förhoppningen. Det är väl ingen idé att stå här och säga något som man inte tycker att ska gå framåt. Det där får mig dock att undra, om man nu har byggt en folkhälsorapport, som socialdemokraterna suttit med och gjort i det här fallet, och man har känt till allt som händer på Island, för det är klart man har hört talas om det isländska undret vad gäller ungdomar, varför syns det inte i rapporten? Varför finns inte saker som på riktigt skulle skapa skillnad med? Den frågan är jag faktiskt uppriktigt nyfiken på. När vi vet att någonting har hänt någonstans som man borde kunna ta lärdom av men väljer ändå att inte göra det, det förstår jag inte.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Ofta beror det på att det är lite dumt att springa på samma bollar. Vi hade långt gående diskussioner just med Hilmisdottir på Island som skulle komma hit och berätta om metoden men liberalerna hann föredömligt före med den svenske föredragshållaren från Stockholm som berättade om det.

    Vi ska inte behöva göra samma arbete men jag tycker att det viktigaste är att bredden finns där, sedan kan man gå in i diskussionen. Speciellt det här med utegångsförbudet, det är lite skillnad, tolvåringar behöver vara inne mycket tidigare än en sextonåring, men sådana detaljer kan man diskutera och det finns en viss avighet mot det här med utegångsförbud. Det är jätteviktigt att vi diskuterar det här brett och kommer till skott snart.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Pettersson berömmer den isländska modellen och det är inget fel med det, det är en lösning för Island. Jag tycker ändå att man är lite orättvis när man lyfter fram att ingenting skulle gjorts. Om man skulle läsa den här rapporten tydligt så ser vi att det faktiskt görs väldigt mycket. Drickandet bland unga har minskat ganska mycket, rökningen har minskat bland våra unga, det finns helt annan hälsotrend som startat upp där man diskuterar en helt annan kostföring och så vidare. Visst har det hänt saker i vårt samhälle och jag vill påstå att det gett resultat.

    Jag anser inte att det åländska samhället är i lika svår situation som Island var då man tvingades göra dessa extrema åtgärder. Historiskt sett så har man även tidigare i USA gjort liknande saker där man på Tv:n sagt ”klockan är tio, vet du var dina barn är?” och det avslutade man nyheterna med på i slutet på 80-talet och i början på 90-talet i USA. Jag tycker inte att vi har ett lika extremt samhälle som situationen var på Island när man införde det här. Jag tycker att Åland har gjort stora reformer och att vi också börjar se resultat.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Talman! Ltl Kemetter säger att jag har hävdat att ingenting har hänt, det har jag inte sagt. Jag har absolut inte hävdat något sådant, jag är mycket väl medveten om allting som har hänt.

    I rapporten slår man alltjämt fast att det råder psykisk ohälsa bland yngre, att det verkar som att narkotikan är på väg att öka och att en allmän osäkerhet på olika vis sprider sig i samhället. Det har inte med att göra att ingenting har hänt, jag är mycket väl medveten om de trender som finns i Europa där man väljer bort alkohol och tobak för att istället ha en mer hälsosam livsstil. Det som jag efterlyser är varför man inte plockat upp de erfarenheter man fått från just Island när det gäller att skapa bättre folkhälsa på Åland.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Pettersson har berömt just den isländska modellen som för att stävja drickandet och tobak. Jag menar att vi nog har åtgärdat sådana ärenden och där ser vi en förändring i samhället. Våra ungar dricker mindre, röker mindre och rör på sig lite mer – det är en ny trend som också vi bidragit till.

    Däremot lyfter ltl Pettersson upp den psykiska ohälsan som jag anser att kanske inte direkt kan kopplas till alkohol och tobak. Där har vi snarare större problem med sociala medier, den stora pressen som sätts på våra flickor och pojkar när de ska vidareutbilda sig, klara sina skolgångar och så vidare. Psykiska ohälsan är mycket mera allvarlig och jag tror inte att ett utegångsförbud kommer att lösa problemet.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Här kom det igen, man lyfte fram en detalj ur ett stort arbete, i det här fallet utegångsförbudet. Det är ohederligt.

    Det som man gjort på Island, eftersom jag råkar ha läst in mig på den här modellen, är att man stärkt unga. Man har stärkt unga på alla plan. Man har stärkt deras självförtroende, man har skapat delaktighet, man har skapat sammanhang där de får vara med tillsammans med vuxna. Det är vad man gjort och det är det riktigt vackra med den isländska modellen och den hade jag gärna sett att vi hade kunnat bli inspirerade av på Åland. Vi är jättebra på mycket men vi är faktiskt inte bäst på allt.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman och ltl Pettersson! Jag hade inte tänkt nämna Islandsmodellen, eller ”Planet Youth” som den egentligen heter nu när man är utanför Island, i mitt anförande men ltl Pettersson tog det här på ett väldigt bra sätt. Jag kan meddela att Planet Youth idag finns i över 40 länder. När föreläsaren från Sverige var här som har hand om stora delar av marknadsföringen så hade han just varit till Chile, som köpt konceptet, och var på väg till Australien för där skulle flera områden applicera det här.

    Det är precis som ltl Pettersson säger, det här s.k. utegångsförbudet är vad som har stuckit i ögonen för många men det är egentligen inget utegångsförbud, det är en rekommendation till föräldrar med barn i en viss ålder ska se till att barnen är hemma klockan 22 på vardagskvällar. Islandsmodellen, eller Planet Youth modellen, innehåller många fina komponenter, bland annat socioekonomiskt. Det är det vi lyfter fram i rådet för idrott, motion och hälsa. Jag fortsätter i nästa replik.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Varav hjärtat är fullt så pratar munnen och det är precis som det ska vara. Det här är en viktig sak och det som vi kan lära ifrån Planet Youth, ungdomsplaneten, är något som är väldigt värdefullt i allas vårt arbete. Tack för det, ltl Holmberg.

    Ltl John Holmberg, replik

    Tack, fru talman! Håll i er nu, kostnaden för Åland att ta del av det här konceptet är cirka 14 000 euro per år och då får man ett skräddarsytt koncept. Islandsmodellen finns på Island, efter Islands förutsättningar, sedan finns det i alla de olika 40 till 50 länderna skräddarsydda lösningar som är anpassade för just det landets eller den öns förmåga och möjligheter.

    Det skulle vara bra, precis som ltl Pettersson säger, att vi kanske skulle kunna bordlägga det här och ta en genomgång av den här modellen för det verkar finnas en koncensus att det här är en bra idé. Jag kan också säga att mycket har hänt sedan sommaren och det finns en prislapp och en tänkt avsändare på Åland för hela det här projektet.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman och tack ltl Holmberg. Jag hävdar bestämt att när det handlar om vår ungdom så behöver vi se väldigt noga på hur andra har gjort. Inte är det så att vi har misslyckats, det har vi absolut inte, vi har fantastiska ungdomar. Vi kan dock också se att den modell som man har använt sig av på Island har blivit något väldigt bra och då borde vi faktiskt ta oss an den. Tack igen för initiativet och tack för en god diskussion.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl Sara Kemetter

    Tack, fru talman! Jag skulle kort vilja kommentera den tidigare diskussionen, det är svårt att göra det i en replik före jag går in på mitt anförande. Det är vackert med modeller, de är säkert bra och säkert ger de bra resultat i de samhällen där de fungerar. Jag är dock av den åsikten att vårt samhälle inte har lika stora problem som Island hade då.

    Jag tycker att vi tillsammans med kommunerna, ÅHS och landskapsregeringen verkligen har satt ner oerhörda resurser på att försöka förbättra för våra unga. Vi ser bara hur den kommun som jag känner till väldigt bra, Mariehamn, jobbar med starka barn, vi jobbar med kulturprojekt, vi jobbar med dansprojekt för att flickor att känna sig mer sedda i högstadiet, vi satsar på olika hobbymöjligheter så att alla ska få spela både fotboll och rida – allt tänkbart som finns. Det är därför jag tror att vi uppnår de resultat som vi nu ser, att våra ungdomar både dricker och röker mindre. Det konstruktiva arbetet som man har gjort tillsammans, landskapet, kommunerna och ÅHS, har börjat gett resultat.

    Det är klart att vi kan köpa ett koncept men jag tror ändå inte att om man köper dyra konsulter och en helhet så är det ändå inte säkert att det fungerar i det åländska samhället. Däremot tycker jag att den här rapporten visar att det vi gör är rätt och att vi jobbar i rätt riktning.

    Med det sagt så skulle jag vilja tacka landskapsregeringen för en väldigt utförlig och bra rapport. Som matematiker så uppskattar jag tabellerna, man skulle kunna titta varenda en och göra en egen analys av dem och för mig är det ett väldigt pedagogiskt och bra sätt att verkligen fördjupa sig i detaljerade kunskaper. Det sätt som rapporten är upplagd på är jag oerhört nöjd med men även de punkter som tagits upp.

    Kort skulle jag vilja lyfta fram att det fortsättningsvis kommer tydligt och klart fram i rapporten att på Åland är det en klassfråga hur man mår. Den sociala bakgrunden och skillnaderna på hälsan är fortfarande stor. Trots att vi upplever att vi har ett väldigt genuint och fint samhälle där alla har en chans att utvecklas så är det ändå annat för dem som kommer från svårare förhållanden vad gäller familjens sociala- eller ekonomiska situation. Det tycker jag att är något som vi behöver ta tag i med krafttag. Det här visar enkäten ”Hälsa i skolan” ganska tydligt men det visar också de rapporter och utredningar som görs i Mariehamns stad på våra egna grundskolor. Det ska inte vara en klassfråga enligt mig, alla barn på Åland ska ha samma möjligheter att utvecklas och ha en chans att göra en klassresa. Tyvärr ser vi att så inte är fallet och det är något som jag hoppas att vi fortsättningsvis kan sätta fokus på och jobba aktivt med.

    I slutet av rapporten tycker jag att vi hittar en väldigt bra sammanfattning av de tio hälsofrämjande åtgärderna som gjorts inom landskapet. Jag skulle vilja lyfta fram tandvårdsprogrammet som det tydligt och klart skrivs om att man har antagit tandvårdsprogrammet och att man har som syfte att utveckla tandvården ur ett jämlikhetsperspektiv. Det kommer mer och mer fram, även när vi besökt äldreboenden, hur viktigt tandhälsan är för människans utveckling men även viktig för att minska utvecklingen av demens. Det gläder mig att det här är något som man satsar på.

    Vi ser också att handlingsprogrammet mot risk- och missbruk som startade redan 2017 har gett resultat. Jag menar att det är ett steg i leden att minska alkoholkonsumtionen men också knark och annat missbruk bland våra ungdomar. Här ser vi att Fältarna gör ett oerhört viktigt arbete tillsammans med både tredje sektorn och vår polis.

    Det jag kan tycka att är lite dubbelmoraliskt och som alla vi vuxna måste se oss i spegeln med. Jag sitter som ni vet med i olika organ och här har tobakskampen varit väldigt aktiv, i gymnasieskolan, kommunen och på ÅHS, så fort vi diskuterar Tobak så börjar man diskutera om snus är tobak. Alla lärare och andra tjänstemän sitter med sina snusprillor och fickan och menar att vi ska vara en tobaksfri arbetsplats, men är vi det om vi ändå snusar? Det är något som man kanske spelar lite dubbelt, man säger åt sina ungdomar att det ska vara tobaksfritt men sitter sedan själv med en prilla under läppen.

    Det kan jag personligen tycka är dubbelmoral, man borde säga att arbetsplatsen är rökfri om det är så hemskt svårt att lämna bort snuset. Snuset är starkt beroendeframkallande och det är oftast svenskspråkiga, också i Finland, som väljer att snusa så det är också en kulturfråga, men det känner vi till.

    Vad gäller stävjande av spelmissbruk så kan jag säga att jag är väldigt stolt över det arbete som PAF gör, där vi verkligen har gått in för ganska stora förändringar för att stävja spelmissbruket. Det tycker jag vi kan vara stolta över och börja prata gott om. Det gäller även suicidpreventionen och det program man nu sätter igång. Det är tyvärr inte något som bara skadar familjen utan gör det även i många år för alla som varit runtomkring en sådan tragisk situation. Det påverkar hela släktens, vänners och kringliggandes psykiska mående.

    Slutligen, fru talman! Jag skulle vilja lyfta fram det som handlar om de äldres psykiska hälsa och delaktighet. Vi ser att många av våra pensionärer, de som bor hemma, klagar över ensamheten. Det kommer också fram i rapporten att vi måste jobba mycket mera kring de äldres psykiska hälsa. Vi borde utveckla former för multi preventiva samarbeten och också ge stöd. Men även se hur vi aktivt kan få våra äldre att komma in i samhället. Det är inte bara tredje sektorns ansvar utan det är allas ansvar att ingen sitter ensam och känner sig utanför. Så ska det inte vara, det leder till en känsla av maktlöshet och psykisk ohälsa men även social isolering som i sin tur gör att våra äldre kanske inte får lika hög kvalité på sin äldre tid som jag tycker att de har rätt att ha. Men det tackar jag än en gång, jag hoppas på en livlig debatt. Vi kommer att fortsätta detta eftersom ärendet troligen blir bordlagt.

    Ltl Jörgen Petterson, replik

    Tack, talman och ltl Kemetter. Om jag förstod anförandet rätt så fanns där en koppling mellan åländska åtgärder mot unga och ungas mindre konsumtion av droger, i första hand alkohol.

    Jag hävdar att Åland har väldigt lite med det att göra. Det handlar egentligen om en megatrend som i stort sätt sträcker sig över hela Europa. Om vi tar modell från Sverige, vilket är det land som har störst inverkan på allt som händer på Åland så vet vi att i Sverige är nittiotalister är den nyktraste generationen hittills. Man har alltså valt bort droger i form av tobak och alkohol för att istället ägna sig åt sin hälsa. Jag hävdar att den åländska konsumtionen, i den mån den har sjunkit, är ett resultat av megatrender (…taltiden slut).

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Säkert är Åland med i en megatrend, vi påverkas av våra kringliggande regioner men inte är det så att våra ungdomar slutar dricka och röka, de gör de fortfarande, och det visar rapporten och den visar också att det är en klassfråga. Från de välbärgade familjerna där man har mer medel att satsa på hobbyverksamhet, vilket också görs enligt den isländska modellen där det satsades mycket på det och möten där barn och ungdomar kunde träffas, även tillsammans med andra vuxna.

    De som har mera medel kan erbjuda sina barn fler av dessa verksamheter och de barn i familjer som inte har samma ekonomiska möjligheter kanske är mer ensamma och gör andra saker. Visst är vi en del av en megatrend men att det bara är på grund av det som rökandet och drickandet skulle ha minska riktigt kraftigt tror jag ändå inte helt och hållet – det är en kombination av många små åtgärder.

    Ltl Jörgen Pettersson, replik

    Tack, talman! Jag måste jag lyfta en sak som jag uppfattar som provocerande i ltl Kemetters anförande. Ledamoten nämner det som att vi ska vara stolta över att vi kan erbjuda olika former av begränsningar för spel bland, vad jag kan begripa, unga vuxna som spelar. Jag hävdar att där finns ingen orsak till stolthet alls så länge det finns en enda tjugoåring som har dragits in i spelmissbruk till följd av de spel som PAF och andra spelbolag erbjuder så har man inte lyckats. Så länge det finns en enda kvar som har fått delar av sitt liv förstört i ekonomisk mening så har man inte riktigt lyckats, där finns mycket arbete kvar att göra.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Ltl Pettersson ska inte sätta ord i min mun, som tidigare journalist är han skicklig på att vända och vrida på orden. Jag hänvisar till sidan 33, stycket ”spelmissbruk”, där det står klart och tydligt att man från 2017 har redovisat åtgärder för att minska spelmissbruket och sociala problem. Man sätter ett aktivt arbete på det och det är något jag är stolt över att man faktiskt åtgärdar, att man inte bara sätter dövörat på utan att man aktivt jobbar för att försöka minska det här. Det är ett stort problem och det är något som förstör ett helt liv, inte bara för den enskilde utan även för familjen.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Det kan möjligen vara så att jag missförstod delar av det som ltl Kemetter sade, men jag förstår inte kopplingen mellan tandvårdsprogrammet och besök på äldreboenden där det finns individer med demens som ledamoten lyfte upp. Den kopplingen förstår jag inte.

    Sedan skulle jag också vilja fråga, när jag tittar vidare på tandvården, om tandvården för patienter i prioriterade grupper, för där ser man ingen förändring statistiskt sätt de senaste åren. Var finns effekterna av tandvårdsprogrammet som socialdemokraterna drivit så starkt i landskapsregeringen?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! I slutet, på sida 32, så står det klart och tydligt att landskapsregeringen antagit ett tandvårdsprogram och att syftet har varit att utveckla tandvården ur ett jämlikhetsperspektiv och att flera åtgärder har genomförts succesivt, det vet vi att har gjorts.

    Nu var jag faktiskt och titta på den här grafen och när jag gjorde analysen så tolkade jag nog att åtgärder har gjorts eftersom grafen för det senaste året är högre än de tidigare. Nu har jag inte den grafen framför mig så jag kan inte göra den analysen, bara jag hittar den så kan jag återkomma.

    Vtm Veronica Thörnroos, replik

    Talman! Vad gäller grafen så återfinns den högst upp på sida 25. Där finns antal patienter inom ÅHS, patienter i prioriterade grupper och den enda skillnad man ser är den s.k. akuta tandvården men den har ändå varit tillgänglig även för andra icke-prioriterade grupper. Allt det andra ser man ingen förändring i trots att det sägs att åtgärder vidtagits. Min fråga är, när kan vi förvänta oss någon form av effekt av de åtgärder som tidigare vidtagits vad gäller tandvård?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Nu är jag ju inte minister och ansvarar inte på det sättet för åtgärderna, men jag hoppas innerligt att vi ser ännu fler åtgärder så snart som möjligt.

    Om jag analyser den här grafen kring akut tandvård så har det ökat under åren väldigt mycket vilket betyder att man känner att man kan gå till ÅHS tandvård. Sedan vet vi att i skärgården, där man nu har omprioriterat grupperna, har börjat gå mer och mer till ÅHS tandvård, vilket jag skulle vilja påstå är ett steg i rätt riktning.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Ltl Kemetter tar upp många viktiga saker, speciellt det här med tillgängligheten för våra unga som är rätt bra idag. Den kan arbetas med på ett kommunalt plan för att ge tillgänglighet till t.ex. idrotts- och kulturutövning.

    Jag tänkte prata mer om de äldres psykiska ohälsa som är ett oerhört viktigt och oroväckande område där Åland tagit fram mycket forskning. Vi har t.ex. forskaren Erika Boman och Gunnar Sjöblom som jobbade kring hur man kan jobba med expertteam och man har kommit väldigt långt på vägen. Det enda är egentligen att ta nycklarna och sätta dem i låset och köra vidare. Tror ltl Kemetter att man kan, under nästa mandatperiod, ta i med krafttag vad gäller de äldres psykiska ohälsa?

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Jag har redan debatterat äldrelagen som debatten kring fortsätter i nästa plenum. Där finns det ganska mycket skrivningar om de förebyggande insatserna för att få de äldre att må bättre.

    Vi ser att bara man börjar röra på sig, får en handledare eller en kanske en coach som får en att börja äta lite hälsosammare och bara tiden tillsammans gör så att man mår så mycket bättre. Tredje sektorn har en jätteviktig roll men också det man har utvecklat, åtminstone till de som bor i Mariehamn, möjligheten att få sittgymnastik och dylikt på dagtid och det är väldigt populärt. Många bäckar små kommer förhoppningsvis göra så att så många som möjligt har möjlighet att bo i sitt eget hem så länge de vill. 

    Ltl Tony Wikström, replik

    Tack, fru talman! Javisst, så är det. Ibland kan vi politiker och tjänstemän också tro att det krävs väldigt tjusiga och avancerade lösningar.

    När jag och många andra politiker deltog i seminariet, som berättade om projektet som Erika Boman har lett, så förvånades jag över hur små medel som krävs för att höja psykiskt välmående hos de äldre. Det handlar egentligen om fikastunder, man satt och samtalade om livet, samhälle och hur det varit tidigare över en kopp kaffe tillsamman. Det är inte alltid så avancerade lösningar som krävs.

    Talmannen

    Replikskiftet är avslutat.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    Talman! Jag vill också diskutera det här med äldres psykiska hälsa och ohälsa. Jag har, i flera olika forum, diskuterat 75-års kontrollerna som görs när personer fyller 75 år i vissa kommuner och 77 år i andra kommuner. Där tror jag att vi har ett viktigt verktyg. Vi borde titta mer på vad det är som görs på besöket för där skulle man ha möjlighet att bland annat screena för psykisk ohälsa. Man borde definitivt ha fler besök för de äldre för att kunna snappa upp den här frågan. Man bör även informera de äldre att de har rätt att gå på hälsokontroller till hälsocentralen, vilket många inte känner till, där skulle också frågan om psykisk ohälsa kunna vara en viktig del.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Nu är det så att många av våra 75-åringar är i så bra skick att de blir chockade när det plötsligt kommer någon hem till en och vill veta hur man har det, åtminstone blev mina föräldrar det. Det är samma känsla man har när man just fött ett barn och så kommer barnmorskan eller barnskötaren hem till en för att stöda i det nya föräldraskapet.

    Jag tycker att man ska se dessa besök på samma sätt och det är precis som ltl Zetterman säger, det är där man verkligen lär känna och kan se vad det är för speciella behov som finns, om de ens behövs något. Om det behövs så kan man sätta in tidiga insatser så att man kan bo hemma så länge som möjligt med den hjälp och det stödet man behöver, det tror jag att alla vill. Däremot ska kommunerna också möjliggöra för ett stödboende om man känner sig otrygg eller inte vill bo hemma.

    Ltl Ingrid Zetterman, replik

    I det här är kompetensen gällande förebyggandet och stärkandet av äldres psykiska hälsa viktigt, som jag talat om tidigare idag. Såsom jag har blivit informerad och läst mig till från forskningsrapporter så visar det sig att om man inte har specialiserat sig inom de äldres hälsa så är det mycket större risk att personalen tror att hälsotillståndet, nedstämdheten, är ett normalt skeende inom ålderdomen – vilket det inte alls är. Inte ska man vara deprimerad och nedstämd bara för att man är äldre. Precis som alla andra borde man kunna få medicinering, terapi eller vad som erbjuds i alla andra ålderskategorier. Välutbildad personal som är specialiserade inom den grupp de jobbar för är ett viktigt steg för att stävja åldersdiskrimineringen.

    Ltl Sara Kemetter, replik

    Tack, fru talman! Vi ser mer och mer hur viktig personalen är och att det behövs utbildad personal med erfarenhet. Vi måste också komma ihåg att om vi ska kunna börja rekrytera sådan personal så måste vi också börja diskutera deras lönesättningar och arbetssituation. Där har vi alla, åtminstone vi som är nere på kommunerna men också som jobbar inom ÅHS ledarskap, möjlighet att påverka. Det är ändå så att om man har högre löner i omsorgen så har man också lättare att rekrytera god och bra personal.

    Talmannen

    Replikskiftena är avslutade.

    Ltl John Holmberg

    Tack, fru talman! Bästa lagting, jag vill bara understöda ltl Petterssons förslag om bordläggning av ärendet till nästa plenum.

    Talmannen

    Ärendet bordläggs till nästa plenum den 16 september.

    Remiss

    9        Ändring av vägtrafiklagen

    Ltl Stephan Toivonens åtgärdsmotion MOT 10/2018-2019

    Ärendet avförs och upptas till behandling vid ett senare plenum.

    För kännedom

    10      Upphandling av elhybridfärja

    Landskapsregeringens svar S 3/2018-2019-s

    Ltl Harry Janssons m.fl. spörsmål S 3/2018-2019

    Efter det att svaret eller meddelandet föredragits för kännedom ska det enligt 42 § arbetsordningen upptas till behandling vid ett plenum som hålls tidigast följande dag. Svaret upptas till behandling vid plenum den 16 september 2019.

    Plenum slutar

    Nästa plenum hålls den 16 september 2019 klockan 13.00. Plenum är avslutat.