Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Bästa lagting och övriga åhörare. I enlighet med den praxis som gäller för detta, är det min uppgift, i egenskap av förste vicetalman, att presentera självstyrelsepolitiska nämndens betänkande med anledning av den självstyrelsepolitiska redogörelsen som avser perioden mars 2024 till mars 2025.

Landskapsregeringen har givit en redogörelse för denna tid, nr 1/2024-2025. Den har kommit till lagtinget för kännedom och behandlas här, samt har remitterats till självstyrelsepolitiska nämnden som nu har gjort ett betänkande.

Detta betänkande går jag kort igenom. Det är fem huvudrubriker. Den självstyrelsepolitiska redogörelsen är ett intressant dokument för den som är akademiskt och eller politiskt intresserad av Åland. Det finns många intressanta aspekter av självstyrelsens grundstenar som behandlas inom ramen för denna redogörelse, och den är således väldigt omfattande.

Betänkandet är mer destillerat och fokuserar på fem punkter: självstyrelselagen och självstyrelselagsrevisionen, civil beredskap, demilitariseringen, Ålandsdelegationen och dess ställning, samt internationellt samarbete.

Jag måste ärligt talat säga att vi kan göra detta lite mer intressant genom att göra vissa liknelser. Jag tar mig friheten att göra jämförelser. Dessa jämförelser kan liknas vid fablernas värld. Jag kommer att likna dessa frågor vid vissa levande ting.

Självstyrelselagen, den självstyrelsepolitiska nämnden konstaterar att den processen andas viss morgonluft. Jag skulle likna den vid ett åländskt rådjur; den processen är ganska lättskrämd. Det gäller att vi vandrar försiktigt och försöka fortsätta på den väg som nu verkar vara inslagen.

Jag lärde mig ett nytt ord när detta betänkande författades, och det var "inkrementell". Vi ska försöka vara inkrementella och ta det i bitar, så att säga, och gå vidare där det går att gå vidare, och kanske lämna vissa saker. Den självstyrelsepolitiska nämnden noterar denna utveckling, men man måste ändå säga att det finns viss morgonluft i processen.

Vi fortsätter med den civila beredskapen. Bakgrunden är att Finland håller på att lagstifta kring den civila beredskapen, och det känns lite som att Åland inte är helt med från början och landskapsregeringen pekar på detta och självstyrelsepolitiska nämnden bekräftar det. Det är lite som en pilgrimsfalk; den kommer snabbt förbi, och det är lite svårt att hänga med i svängarna. Vill man skåda den här fågeln så är det hemskt svårt. Lite så är det när vi ska försöka vara med i Finlands utveckling av den civila beredskapen. Att vara med från början är problematiskt, vilket landskapsregeringen beskriver i sitt betänkande, och självstyrelsepolitiska nämnden noterar detta.

Sedan kommer vi till demilitariseringen, som är en ganska stabil historia. Landskapsregeringen konstaterar att Natomedlemskapet inte har förändrat Ålands demilitariserade och neutraliserade status. Den är kvar på sin plats och svår att flytta på, lite som en elefant för att komma ihåg detta, dvs. stabilt och kanske till och med förstärkt av vårt Natomedlemskap, även om någon skulle ha trott motsatsen.

Därefter kommer vi till vår uggla, dvs. Ålandsdelegationen, den allvetande myndigheten som har rätten att tolka åländsk lagstiftning och den behörighet som följer av självstyrelselagen. Tyvärr kan Ålandsdelegationen bara göra rekommendationer inom vissa områden. Det som lyfts fram i detta betänkande, som självstyrelsepolitiska nämnden har noterat, är utsläppsrätterna som är problematiska. För den som är intresserad kan man studera de åländska rederiernas bokslut och se hur mycket de betalar i utsläppsrätter år efter år. Det blir bara mer och mer. Ålandsdelegationen anser att dessa utsläppsrätter borde tillkomma Åland i större utsträckning, men det relevanta ministeriet i Finland vill helt bortse från Ålandsdelegationen rekommendationer. Detta har landskapsregeringen pekat på, och självstyrelsepolitiska nämnden noterar det också. Det här är förstås en sak som det behöver arbetas med.

Slutligen kommer jag till den femte punkten som självstyrelsepolitiska nämnden har noterat; det internationella samarbetet. Under den aktuella perioden har vi till exempel haft ett delat ordförandeskap i Nordiska rådet och ett ensamt ordförandeskap i Östersjösamarbetet, BSPC. Det senare utmynnade i en konferens nu i augusti, som alla noterade. Vi hade många delegater och parlamentariker från olika Östersjöländer här på besök i Mariehamn. Den händelsen inträffade förstås efter denna redogörelse från mars 2024 till mars 2025, men jag nämner det ändå som ett fint exempel på att vi är ute och knyter kontakter och visar upp oss ur ett fördelaktigt perspektiv, lite som påfåglarna på Lilla Holmen en gång i tiden när de spände upp sina fjädrar. Det tycker jag är en passande avslutning på mitt anförande. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack till viceordförande och vicetalmannen i detta parlament. Jag tycker att liknelsen är träffande. Men jag undrar förstås: vem är det som håller i bössan när det gäller rådjuret? Vem sitter på avtryckaren om vi inte sköter oss?

Skämt åsido. Det finns två saker som jag tycker att vicetalmannen skulle ha orsak att föra en dialog med lantrådet om. När skulle det vara tid för vicetalmannen att sammankalla lagtinget till enskild överläggning? Dels handlar det om självstyrelserevisionen, som jag tänkte återkomma till i Centerns gruppanförande strax, och dels frågan om civil beredskap. Jag tror att det skulle vara berikande för hela parlamentet att få en samlad redogörelse. Var står vi? Var ligger vi i den frågan? Vilka problem kvarstår efter alla dessa år?

Tack, talman!

Bästa kollega lagtingsledamot Jansson, det låter som en bra färdkost.

När det gäller självstyrelsepolitiska frågor har jag stor respekt för lagtingsledamotens kunskaper. Jag kan konstatera att vi har lantrådet med oss här i salen, och hon hör förstås detta. Att ta initiativ till en enskild överläggning ligger väl närmast på lagtinget självt. Det låter som en god färdkost.

Tack, fru talman!

Nu pratar vi om själva kärnan i vårt samhälle, mina damer och herrar. Vi pratar om självstyrelsepolitiken. Det är därför vi är här i den här salen. Den ramar in allt annat vi gör – från sjukvård till skärgårdstrafik och från utbildning till näringslivsfrågor.

Därför vill vi från Liberalerna börja med att tacka landskapsregeringen för en omfattande redogörelse och även självstyrelsepolitiska nämnden för ett välskrivet och nyanserat betänkande som ger en god helhetsbild av det som ansetts mest väsentligt just nu.

Det märks att självstyrelsen är ett levande system – något som ständigt måste vårdas, utvecklas och anpassas till en föränderlig omvärld. Och just den förändringen kräver, som nämnden också understryker, en öppen och respektfull dialog mellan Åland och Finland.

Om vi börjar med själva revisionen av självstyrelselagen, så kan man säga att den är själva hjärtat i detta arbete. Det gläder oss att processen nu tycks ha fått ny fart och att samarbetet mellan parterna präglas av konstruktiv anda och en ömsesidig vilja att kompromissa då det varit nödvändigt.

Vi kommer snart att se konkreta resultat – resultat som stärker Ålands lagstiftningsrätt, vår ekonomiska självständighet och vår rätt att utveckla samhället på våra egna villkor.

Även om helhetsreformer är viktiga, vill vi liberaler framhålla att även mindre, stegvisa förändringar kan föra självstyrelsen framåt. Om något inte ryms i den stora revisionen, ska det inte tappas bort – det kan och bör lösas genom andra processer framöver. Detta arbete lever med oss och relationen med Finland är som andra relationer; den behöver ständigt vårdas och utvecklas.

Vi lever i en tid då beredskap blivit ett nyckelord – både nationellt och internationellt. Här har Åland en särskild roll.

Vi delar nämndens oro över att självstyrelsens dimension alltför ofta beaktas alltför sent i beredningen av rikslagar. Det leder till onödig friktion och praktiska problem när lagarna väl ska tillämpas.

Vi liberaler vill se en ordning där Åland finns med från början och där den åländska verkligheten är en naturlig del av Finlands beredskapsplanering, inte ett tillägg i efterhand. Det skulle stärka rättssäkerheten, effektiviteten och självstyrelsen på samma gång.

Vi tror att Åland har bra förutsättningar att vara föregångare i den här frågan. Vi kan visa på en bra modell på civil beredskap. Vi är ett geografiskt litet samhälle som har många goda kontakter internt och goda förutsättningar att bygga upp en bra civil beredskap, inte minst med vår lokala livsmedelsförsörjning och ö-mentalitet som ofta grundar sig på att sköta sig själv.

När vi talar om säkerhet, talman, kommer vi oundvikligen in på Ålands demilitarisering och neutralisering. Det är glädjande att såväl republikens president som utrikesministern tydligt bekräftat att Ålands folkrättsliga status består oförändrad, också efter Finlands medlemskap i Nato och även till och med lite stärkt, vilket vicetalman Måtar just sade.

Vi liberaler ser det som avgörande att denna status inte bara respekteras i ord, utan även i handling.
Demilitariseringen är inte en historisk kuriositet, den är ett modernt fredsprojekt och en del av Ålands identitet som fredens öar i ett oroligt hav. Det är ett modernt fredsprojekt som när det skapades var långt före sin tid och idag har det visat sig ha goda förutsättningar att kunna utvecklas och spridas vidare.

En annan central fråga, talman, är relationen mellan Åland och Finland. Det gäller Ålandsdelegationen och den rättsliga kompass som självstyrelsen i slutändan vilar på.

Vi delar nämndens oro över utvecklingen där delegationens tolkningar inte alltid följs. När ministerier i Finland börjar omtolka etablerad praxis, såsom i fallet med intäkterna från utsläppshandeln, då riskerar man att underminera förtroendet för hela systemet. Det är allvarligt. Delegationen för Ålands ärenden, som den heter, är inte en vanlig remissinstans. Det är en särskild juridisk instans med ett uppdrag som kräver respekt och efterlevnad. Det ligger både i rikets och Ålands intresse att den respekteras som den institution den är.

Talman! Samtidigt som självstyrelsen handlar om lagstiftning och rättigheter, handlar den också om relationer och möjligheter. Det märks särskilt i vårt internationella engagemang.

Det gångna årets ordförandeskap i BSPC och vårt gemensamma ledarskap i Nordiska ministerrådet visar att Åland kan vara en aktiv aktör i det nordiska och baltiska samarbetet såväl som i det internationella.

För oss liberaler är det här inte bara symbolik, det är ett verktyg för verkligt inflytande. Ju mer vi samarbetar, desto mer växer vårt politiska handlingsutrymme. Åland vinner på att vara öppet, på att delta och på att föra dialog i internationella forum.

Fru talman och kollegor! Självstyrelsen är inte ett partiprojekt, den är ett åländskt projekt. Det känner man när man sitter i självstyrelsepolitiska nämnden och diskuterar dessa frågor. Vi har ett gemensamt intresse att utveckla självstyrelsen tillsammans. Det är bra. Det säger också någonting om vad självstyrelsepolitiska nämnden är. Det är inte ett vanligt utskott. Det är rådgivande organ där vi får diskutera självstyrelsefrågorna på en annan nivå och där vi kan bända och bryta men ändå kunna mötas i att vi har ett gemensamt mål.

Vi från Liberalerna vill se ett Åland som vågar utvecklas. Vi vill bidra till att självstyrelsen fortsätter att vara öppen, framåtblickande och trygg i sin identitet, och att vi står fast vid våra principer men också samarbetar och söker lösningar. Med det sagt vill jag tacka nämnden återigen för ett genomarbetat betänkande.

Vi stöder förslaget att lagtinget antecknar redogörelsen för kännedom och bringar motiveringarna till landskapsregeringens vetskap. Tack!

Tack, talman!

Jag kommer av förekommen anledning, som man brukar säga, att representera detta parlament i det pågående arbetet med självstyrelselagsrevisionen. Landskapsregeringen, lantrådet, beslöt för något år sedan att jag och ledamoten Nina Fellman från lagtinget skulle ingå i en högnivågrupp. Denna grupp, som kallas så, består även av Julia Lindholm, biträdande lagtingsdirektör och vår representant i Helsingfors, Johan Ehn. Tillsammans utgör vi kvartetten som i första hand har till uppgift att följa med och möta de statssekreterare som representerar finska statsmakten i det löpande arbetet.

Det finns mycket att säga om det pågående arbetet. Jag ställer mig här i talarstolen för att ge er alla möjlighet att ställa frågor om revisionen. Om ni har något särskilt som ni vill diskutera, passa på att göra det och ta upp sådana frågor som bör och ska diskuteras i offentligheten.

Jag vill börja med att påpeka att vi har en självstyrelselag som har sina rötter i 1970-talets tänkesätt och samhällsstrukturer. Det är där arbetet börjar på åländsk botten. Som vi vet skriver vi nu år 2025, mycket har hänt sedan arbetet inleddes och vi vet att det tog ungefär 20 år att få den nu gällande självstyrelselagen på plats.

Det är oundvikligt att vi behöver en modernisering av vårt system. Trots att det har genomförts totalt elva ändringar av gällande självstyrelselag så har det i första hand handlat om EU-anpassningar. I många fall har det varit frågan om att finska staten har haft ett behov av att se till att Åland uppfyller vissa krav. Det är få saker som har drivits av Åland, förutom förändringen av det ekonomiska systemet som trädde i kraft den 1 januari 2021.

Vänner, jag hoppas att ingen har drömmar och förhoppningar som vi hade i lagtinget för ungefär 15 år sedan, det vill säga att vi kunde gå från juridik till dialog. Vi kan glömma alla de förhoppningar som fanns i inledningsskedet, och vi kan också glömma en utvidgning av vårt system vad gäller detta parlaments behörighet. Det tåget har gått för länge sedan, och det är en oroande signal med tanke på samhällsutvecklingen. Vi lever i en komplex tid, också för Ålands del sedan den 1 januari 1995 i och med EU-inträdet.

De förändringar som sker av detta parlaments behörighet är rent marginella, knappt värda att nämna.

Men ändå hoppas jag att alla förstår vikten av att vi får igenom denna reform. Trots avsaknaden av utvidgningar av självstyrelsen så finns det viktiga komponenter för att helheten ska fungera.

Under resans gång har vi haft ett antal färdiga nya självstyrelselagar att hantera, men dessa har stoppats av olika skäl. Nuvarande lantråd Sjögren hade anledning att 2018 begära in expertyttrande, är det här en självstyrelselag som den dåvarande landskapsregeringen kunde tänkas gå vidare med? Svaret från experterna var tydligt: nej. Varför det? Grundlagsfrågan, redan där.

Då har jag fått frågan, hur har grundlagsfrågan blivit den stora saken här och nu? Det har skett en utveckling i rättspraxis som för Ålands del är oroande, och den började faktiskt 2015 och i och med bytet av föredragande i Högsta domstolen så ser vi en förändring i tolkningen av vårt system. Det är därför som grundlagsfrågan blev så oerhört stor 2018 och framåt. Vi får tacka dåvarande lantråd och nuvarande för att man tog det beslutet. Det var viktigt.

Efter det har vi också haft andra färdiga förslag. Bland annat det förslag som fanns 2022 på bordet sågades totalt av det kvalitetsråd som granskar. Man kan säga att man väljer att granska vissa förslag från den finska regeringen, och då valde man i den remissen att nästan såga den jäms med fotknölarna. Den var inte tillräckligt genomtänkt och det var oklart i strukturen vad som avsågs med reformen, för att nämna några exempel.

Nu går vi vidare. Jag vill anknyta till den positiva bilden som vicetalman Måtar sade att finns. Det finns fart på nytt i processen. Det finns anledning till optimism, bara man kommer ihåg utgångspunkterna nu; vi inte har någon utvidgning på bordet och vi har vissa kvarvarande svåra frågor att lösa. Men det finns ändå en kraft i arbetet.

Jag skulle vilja påstå att om vi inte löser grundlagsproblematiken i denna omgång, så tror jag inte att vi kommer att lyckas, bästa vänner. Vi kommer inte att lyckas få grepp om hur självstyrelsen ska behandlas i ljuset av Finlands grundlag.

Personer som nu har involverats är tidigare justitierådet Gustav Bygglin, tidigare Ålands föredragande Sten Palmgren från justitieministeriet och Högsta förvaltningsdomstolens justitieråd Emil Varis, sekunderad av vår egen Peter Lindbäck med 24 års erfarenhet som landshövding. Om inte denna kvartett lyckas formulera skrivningar som får klartecken i Helsingfors inom alla instanser, så vet jag inte vilka som kommer att klara av det. Det är ganska avgörande tider, och tiden är kort.

Jag tror att senast i slutet av maj, början av juni, så behöver förslaget till ny självstyrelselag skickas till Finlands riksdag för att hinna få en tid för behandling, och framförallt för att ha ett visst lugn inför riksdagsvalet i april 2027. Tiden är knapp.

Det som gör att det känns jobbigt är att vi har vissa kvarvarande frågor som är jobbiga. Återigen, det handlar om beredskapsfrågorna. Här kommer Bygglingruppen att hålla en heldagskurs om detta den 24 november. Här är det viktigt att Aftonskolan med regeringen Orpo ger starka förhoppningar om att man måste lösa denna nyckelfråga en gång för alla. Man måste också, som nämnts i självstyrelsepolitiska nämnden, ta ställning till den civila beredskapen i sin helhet.

Tiden lider mot sitt slut. Jag hoppas, som jag nämnde i replikskiftet med vicetalman Måtar, att lagtinget skulle kunna, med landskapsregeringen medverkan, sätta sig ner och ha en enskild överläggning om hela paketet på 114 paragrafer. Detta för att påpeka var arbetet ligger. Vi kan säga att 114 paragrafer av 70 egentligen är klara. De är klara att säga okej. Det är viktigt att lagtinget mer informellt ger hela sitt godkännande, så att man inom Bygglingruppen kan koncentrera sig på de verkligt svåra kvarvarande frågorna. Det handlar om beredskapslagstiftningen, den svåra gränsdragningen och involveringen av socialförsäkringen och socialvård och liknande. Det finns också principiella frågeställningar.

Vi har hela tiden från åländsk sida sagt att lagtinget och våra ministrar ska vara jämställda med finska statens olika aktörer på samma nivå. Det är oerhört viktigt att den nya självstyrelsen också svarar upp mot den principen. Vissa principer får vi aldrig överge.

Jag stannar här. Tack!

Talman!

Jag vill inleda med att tacka ledamot Harry Jansson för det engagemang han har visat i denna fråga, samt för den snålskjuts vi får av hans erfarenhet och kompetens. Djupt tack från min sida!

Vi kan konstatera att det verkar vara ett lyckat koncept med en arbetsgrupp bestående av högkvalificerade, permanenta sakkunniga, samt en högnivågrupp som ledamot Jansson leder från åländsk sida. Jag vill tacka för det arbetet.

Vi står självklart till lagtingets förfogande, det var ett bra förslag. Om lagtinget önskar en enskild överläggning kring dessa frågor, så står vi till förfogande närhelst lagtinget önskar.

Tack för det! Tack för förtroendet att leda den åländska delegationen i dessa frågor. Jag står mer än gärna till tjänst för Åland.

Jag passar på att understryka vikten av det arbete vi alla har i denna sal när det gäller att slutligen få hela paketet genom riksdagen. Jag hoppas att vi kan återuppta det goda arbete vi hade tidigare i samband med Halonen kommitténs slutförande av sitt betänkande 2017, där alla grupper i lagtinget tog sitt ansvar gentemot respektive grupper i riksdagen i Helsingfors. Det blir en viktig aspekt.

Det är i ljuset av detta som jag anser att det är viktigt att vi kan ha en enskild överläggning. På så sätt får alla en större insikt om var saker och ting ligger, så att inte hela paketet plötsligt hamnar i famnen på oss alla, antagligen i slutet av januari.

Tack, talman!

Det är ju faktiskt så, ledamot Jansson, att egentligen har vi tagit ett jättekliv framåt när det gäller behörighet, lite bakvägen, i och med kontrollen av SER-direktivet, NIS1 och NIS2 och AI-förordningen nu. Vi har verkligen gjort framsteg när det gäller behörighet. Men smakar det så kostar det. Så är det ju.

Genom lagstiftningskontrollen har man konstaterat att hela den här digitaliseringen faller under åländsk behörighet, vilket innebär att vi har tagit ett jätte behörighetskliv. Men det är sådana saker som man kanske inte alltid tänker på.

Om vi nu kommer i mål, vilket jag också hoppas och sätter min tilltro till, så måste vi ta ett omtag igen. Nästa lagting och nästa landskapsregering måste se över hela socialvården och hur den åländska socialvården ska se ut i framtiden. Vi ser att vi skiljer oss allt mera från rikssidan och Åland, vilket innebär att det blir ytterligare ett hårt arbete för kommande politiker.

Samtidigt kämpar vi med beredskapsfrågor och smittskyddsfrågor och lilla proppen. Det är minsann inte lätt. Det handlar om en väldigt juridisk nivå när vi försöker diskutera praktikaliteter. Det är inte helt lätt att förhandla politiskt om dessa frågor, eftersom de är ganska invecklade, även för oss som lever i självstyrelsen till vardags.

Lantrådet har förstås helt rätt. Vi måste nog i ännu högre grad försöka få någon eller några i Helsingfors att ta ett huvudansvar för de här delfrågorna, någon som verkligen känner att det här är mitt ansvar att se till.

Därför är den kommande aftonskolan med regeringen Orpo av största vikt. Försök få statsministern och hans medhjälpare att förstå att detta kommer att kräva engagemang. Vi vill inte uppleva samma katastrof som när den nuvarande beredskapslagen i Finland kom i kraft. Hanteringen av Åland var under all kritik.

Vad gäller NIS-direktivet så är det ju med skräckblandad förtjusning jag konstaterar att vi har vunnit kompetenstvisten där med Helsingfors. Vi får hoppas och tro att kostnaderna inte blir som lag- och kulturutskottet befarade i ett visst skede.

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att jag håller med ledamoten Janssons beskrivning av arbetet i referensgruppen. Det råder en positiv stämning och ett mycket kompetent arbete utförs, både på rikssidan med de högkvalificerade experter som finns där, och även på den åländska sidan. Det pågår ett otroligt hängivet arbete för att färdigställa den här processen.

Ledamoten Jansson har också kommit med ett allvarligt hot, eller kanske ett löfte – jag vet inte riktigt vad man ska kalla det – om att han inte tänker gå i pension innan den här självstyrelselagen är på plats. Så vi får väl hoppas att det biter.

Det jag egentligen vill diskutera vidare är det som har diskuterats mycket, nämligen förankringen i Helsingfors bland de politiska partierna. Det är en fråga som vi alla kan vara delaktiga i.

Tack ledamot Fellman. Ledamoten har helt rätt. Vi har alla ett stort ansvar.

Det var ändå glädjande på det senaste högnivåmötet att till exempel Emil Varis meddelade på stående fot att han står till förfogande, inkluderade ordförande Bygglin, även i nästa skede.
Det är oerhört centralt att dessa aktörer känner att de vill vara med och få igenom helheten i riksdagen.

Som jag nämnde i mitt huvudanförande, om vi får förståelse och har synnerligen goda debattörer för vår sak, och framförallt personer som i detalj vet vad Ålands status handlar om, så är det oerhört viktigt att ta tillvara det kunnande som den här kvartetten uppvisar.

Jag håller helt med. Det jag ville lyfta var det faktum att när vi har kommit till en punkt där vi börjar känna att vi är klara, så finns det fortfarande ett arbete att göra gentemot partierna i riksdagen. För dem är självstyrelselagen något som känns som om det kommer från yttre rymden, något de aldrig har hört talas om. Så det arbetet behöver göras.

En annan sak som jag tycker känns konstruktiv i processen är att det blir mer och mer klart för alla inblandade - precis som när vi pratade om socialpolitiken tidigare - att självstyrelselagen blir inte färdig när den här omgången är klar. Det som måste hända är att vi har en kontinuerlig process där utvecklingen av självstyrelsen pågår hela tiden, fråga för fråga, för de stora revisionernas tid börjar kanske vara förbi.

Tack, talman! Jo, jag delar helt den åsikten.

Jag hoppas att alla förstår att stora reformer, där vi försöker få igenom en helt ny självstyrelselag, är en utmaning. Den tiden är förbi; samhället är för komplext. Detta kompliceras i hög grad av vårt EU-medlemskap.

På tal om utmaningar, det som väntar landskapsregeringen vad gäller EU-kommissionens försök att få igenom en nationell plan för medlemsstaterna, så det kommer i grunden att påverka vår självstyrelse och vårt manöverutrymme. Det kommer att bli sådana diskussioner med finansministeriet i första hand och man kan inte låta bli att undra hur det kommer att sluta.

Till sist vill jag återknyta till det som nämndes här, nämligen det engagemang som de som arbetar med dessa frågor i vardagen har för att Ålands självstyrelselags nästa steg ska bli så bra som möjligt. Jag kan garantera, likasom lantrådet, att det engagemanget är stort.

Talman!

Det här betänkandet visar hur mycket Åland betyder i det nordiska samarbetet. Vi står inför ett spännande år där Åland och Finland tillsammans leder Nordiska rådet. Temat Nordisk säkerhet och samarbete i osäkra tider tider känns både angeläget och nära. För oss på Åland är det ingen abstrakt fråga. Vi lever mitt i Norden, mitt i Östersjön och mitt i allt det som samarbetet handlar om.

Vår självstyrelse har i mer än 100 år fungerat som ett exempel på fredlig konfliktlösning. Det bygger på tillit, respekt och dialog, precis samma värden som utgör kärnan i det nordiska samarbetet. Det är därför naturligt att Åland också ska vara med när samarbetet nu fördjupas och inte stå vid sidan av.

När Helsingforsavtalet revideras är det viktigt att arbetet går framåt just nu. För oss lika som för Färöarna och Grönland handlar det om att bli sedda som jämbördiga parter. Att Åland från årsskiftet får en egen presidieplats i Nordiska rådet är därför ett historiskt steg, ett steg som stärker vår röst och hela Nordens demokratiska förankring.

Betänkandet lyfter också den civila beredskapen och där är Ålands situation speciell. Vi är en ö, mitt i havet, och vi vet hur snabbt man kan bli sårbar när transporterna störs eller när energin svajar. Men vi vet också att det ofta är i det lilla samhället som styrkan finns. Vi känner varandra, vi ställer upp och vi hittar lösningar. Det ligger i vårt DNA som öbor. Vi är vana att tänka: "Better be safe than sorry". Det är också därför som Åland måste få delta i samarbetet, och det är någonting vi kontinuerligt har nämnt från vår åländska delegation.

De flesta områden inom civil beredskap ligger inom vår behörighet, och vårt deltagande skulle inte bara gagna oss utan hela Norden.

Pandemin visade hur viktigt det är att dela resurser, hålla gränser öppna och samarbeta om upphandlingar och beredskapslager. Den typen av samarbete stärker oss alla.

Talman! När man läser presidentskapsprogrammet blir det tydligt hur brett det nordiska samarbetet faktiskt är. Det handlar inte bara om säkerhet och försvar utan också om kultur, utbildning, hälsa och människors vardag helt enkelt.

Könbergrapporten visar till exempel hur vi samarbetar kring sällsynta diagnoser och specialiserad vård. Det är både effektivt och mänskligt.

Kulturens roll ska inte underskattas. Som president Stubb uttryckte sig; kulturen är en del av vårt försvar. Den skyddar mot desinformation och splittring, men framförallt bygger den sammanhållning. Den påminner oss om vilka vi är och vad vi egentligen har gemensamt som nordbor.

Vi pratar ofta om beredskap i tekniska termer, men den kanske viktigaste beredskapen vi har är tilliten. Tillit mellan människor och mellan länder, det är Nordens guld.

Havet runt Åland kan ibland kännas som en barriär, men jag vill se det som något som binder oss samman med Finland, med Sverige och med hela Norden. Det är så vi ska se på det nordiska samarbetet, inte som något som skiljer oss åt utan något som håller oss samman. Tack, talman!

Tack så mycket, talman!

Jag vill bara skriva under allt det som ledamot Holmberg-Jansson framförde i sitt anförande. Jag vill på något sätt jämföra den åländska Nordiska rådets delegation med en humla som kanske inte egentligen borde kunna flyga, men eftersom vi inte vet om det, så flyger vi ändå. Vi flyger och svärmar runt precis överallt och tar nog otroligt mycket mer plats än två ordinarie medlemmar och två ersättare egentligen ska kunna göra.

Jag skulle verkligen vilja att alla känner till detta, att när Åland åker iväg på nordiska möten, så tar vi verkligen för oss och sätter Åland på den nordiska kartan.

Jag kan bara understöda det som ledamot Listherby sade.

Tack, talman!

En annan sak som behöver betonas är att, oavsett om det ibland kan verka lite stökigt och bråkigt här i salen, så är det viktigt att komma ihåg att när Åland åker iväg för att representera sig, så packar vi inte med oss några partipolitiska yxor i resväskan. Istället tar vi på oss kepsen med Team Åland och håller den åländska flaggan högt.

Tack, talman!

Fördelen vi också har är att vi tillhör olika partigrupper. Vi sitter med i den konservativa gruppen, i mittengruppen och i den socialdemokratiska gruppen, vilket gör att vi kan sprida den åländska kunskapen överallt.

Tack, talman!

Jag vill också ta replik till ordförande för den åländska delegationen i Nordiska rådet. Det är så passande att just nu kunna lyfta fram detta, särskilt när Åland tilldelas en egen plats i presidiet från och med årsskiftet. Det är stort, och det är härligt att få vara med om detta.

Jag vill också i sammanhanget ge cred till Holmberg-Jansson för det goda arbete hon har gjort för att förhandla fram detta. Det blev väldigt uppenbart förra helgen hur viktigt det åländska samarbetet har varit i de nordiska sammanhangen, och hur mycket plats vi faktiskt kan ta där. Det var precis det som ledamot Listherby också lyfte fram i sitt replikskifte.

Jag tycker det är viktigt att betona att lilla Åland är stor i det nordiska samarbetet. Det blir spännande att se hur det här året kommer att fortskrida.

Tack, talman!

Ensam är man inte stark, tillsammans blir man stark. Det är precis såsom vi arbetar inom det nordiska samarbetet. Ingen ska få någon speciell cred för något, tycker jag.

Det som har varit vår styrka är att vi har kunnat vara väldigt enade och bestämma oss i förväg för vilken typ av politik vi vill föra och vilka frågor vi vill lyfta. Sedan har vi kunnat visionera detta brett inom våra partigrupper. Jag tror att det har varit vår styrka.

Det som togs upp här i ett tidigare replikskifte är att man sitter i olika grupper i det nordiska rådet. Men vi kan ändå föra Team Ålands talan, både i den socialdemokratiska gruppen, i den konservativa gruppen och i mellangruppen och det gör också att vi kan få mycket taltid i sammanhanget, vilket är ett bra sätt att arbeta.

Att det nordiska samarbetet har blivit betydligt starkare och mer betydelsefullt de senaste åren märks tydligt både i Nordiska ministerrådet och i Nordiska rådet.

Jag vill framföra all kredd till ordförande Annette Holmberg-Jansson i Ålandsdelegationen för Nordiska rådet. Att ni tillsammans i Ålandsdelegationen har lyckats få en presidieplats i det Nordiska rådet och arbetat fram presidieprogrammet tillsammans med Finland, det är verkligen en framgång. Jag vill framföra ett stort tack för ert arbete kring detta.

Talman!

Det som är roligt och faktiskt historiskt är att vi nu har ett delat presidentskapsprogram. Det är första gången någonsin. Vi kan hoppas att Danmark, när de tar vid, också gör samma sak tillsammans med Färöarna och Grönland. Jag tror att det kommer att ske. Man måste börja någonstans, och sedan kan det bara växa och bli större.

När jag var samarbetsminister hade vi för första gången ett delat ordförandeskap i ministerrådet. Jämfört med den stora utveckling som har skett nu, när vi nu har det för andra gången, så är det precis som det ska vara. Man får ta små steg, som att äta elefanten i små bitar, och sedan blir det något bra.

Tack, talman!

Det är just detta som visar på en god strategi. Man är aktiv, tar för sig på de platser där man har möjlighet att skapa goda kontakter och bit för bit, steg för steg, så kommer vi närmare.

Herr talman!

Jag vill börja med att ge mitt erkännande till Ålandsdelegationen i Nordiska rådet, som har gjort ett suveränt jobb. Nu har vi tagit ett stort steg framåt genom att delta i presidiet. Det är viktigt att vi är högljudda och framhäver Ålands ställning i de internationella sammanhangen, särskilt inom den nordiska gemenskapen i och med den nuvarande situationen i Östersjön.

Beredskapsfrågan, särskilt när det gäller civil beredskap, så har Åland väldigt mycket att ge. Vi har möjlighet att vara en föregångare inom detta område. Ett exempel är ett Leaderprojekt, som man har på gång på Åland, där man vill engagera byakärnorna. Deltagarna ska hitta naturliga mötesplatser där man kan samlas, särskilt i krissituationer.

Jag tror att vi har mycket att bidra med till de nordiska sammanhangen när det gäller civil beredskap. Vi behöver kunna samla det vi har och marknadsföra det och då räcker det ganska långt.

Tack, talman!

Det är lite grann som jag sade i mitt anförande, det ligger i vårt DNA som öbor att vi är vana att vara förberedda och tänka ett steg längre, ut ifall att. Det ligger verkligen i vår natur.

Vi har också lyft fram från delegationens sida hur starka vi är i det lilla samhället och hur vi kan visa de större samhällena, och där är det inte alltid lika lätt att arbeta som vi gör. Jag tycker att vi har fått ett väldigt gott gehör för detta.

Vi fortsätter att nojsa, som man säger på åländska, tills vi ser att Åland verkligen har fått en plats i Hagasamarbetet. Det är också något som jag har förstått att landskapsregeringen diskuterar framförallt med den finska regeringen.

Tack, herr talman!

Ledamoten Holmberg-Jansson säger att det ligger i vårt DNA, och det stämmer ganska bra. Det visar sig också i politiken hur man tidigare i praktiken har prioriterat på Åland. Vi har prioriterat lokal livsmedelsförsörjning i stor utsträckning. Vi är en av de regioner idag, fast vi är en ö och väldigt beroende av import, som har en stor del av det vi konsumerar. Vi har också möjlighet att hämta produkterna från vår ö här. Detta är en viktig aspekt som vi kan framhålla.

Dessutom ser vår samhällsstruktur relativt modern ut, vilket gör att vi kan nyttja de naturliga kontakterna och sociala nätverk vi har för att faktiskt göra något meningsfullt.

Vi tillhör Finland. Vi har därför också naturligt mycket bombskydd i offentliga byggnader. Vi har bra förutsättningar för att kunna framhålla att vi är en stark aktör i Hagasamarbetet.

Tack, talman!

När vi från Åland diskuterade utformningen av det delade presidentskapsprogrammet, var det viktigt för oss att lyfta fram vissa frågor. Vi betonade hur avgörande den civila beredskapen är, liksom livsmedelsförsörjning och transporter. Från att ha haft en ganska försvarmilitärisk inriktning från början, så blev rubriken totalförsvar. Nu heter det "Nordisk säkerhet och samarbete i osäkra tider."

Talman!

Bästa lagting. Jag har också förberett ett anförande som handlar om det ursprungliga meddelandet från mars i år. Jag tycker att debatten kanske har svävat ut lite mera, vi kanske är flera månader fram i tiden nu och har diskuterat saker som har hänt efter det. Men okej, det kanske är jag som har missuppfattat situationen.

Jag kan i alla fall konstatera att vår grupp inte har några invändningar mot att man arbetar i Bygglin arbetsgrupp. Vi har ingenting emot att Harry, Nina och gänget gör ett bra jobb i den tillsatta gruppen.

Det var det jag ville säga. Tack.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.