Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.

Diskussion.

Tack, fru talman!

Ett samhälles styrka mäts i hur vi tar hand om våra mest utsatta medborgare. Social trygghet är en hörnsten i vår gemenskap. Det är en garanti för att ingen lämnas utan stöd när de behöver det som mest. Ett rättssäkert samhälle bygger på tydliga lagar och regler som förhindrar att människor faller mellan stolarna.

Vi ser just nu en situation där några av våra mest sårbara individer riskerar att förlora sin ekonomiska trygghet. Detta beror på att lagstiftningen i Finland, i kombination med lagstiftning på Åland och de tolkningar som görs, lämnar klienterna i ett limbo.

Talman! Kommunernas socialtjänst (KST) har ett antal klienter placerade i Sverige, eftersom den omsorg som dessa klienter behöver inte finns på Åland. Den omsorg som finns på svenska i Finland har det varit långa köer. Det finns frågor kring hur dessa klienter har placerats i Sverige från första början. Har de skötts helt enligt reglerna, till exempel enligt den nordiska konventionen om socialt bistånd och sociala tjänster? Det finns det säkert anledning att återkomma till.

Det som nu har hänt är att en lagändring i riket innebär att folkpensionen stoppas för personer som inte är permanent bosatta i Finland, från och med den 1 februari 2025. Detta har drabbat de åländska klienter som KST har placerat för omsorg i Sverige, då de sedan den 1 februari inte längre får pension. Enligt den åländska blankettlagen om utkomststöd beviljas utkomststöd inte enbart utifrån hemkommun, utan utifrån att personen har en stadigvarande vistelse på Åland. KST har gjort tolkningen att utkomststöd alltså endast betalas till klienter som befinner sig på Åland. Detta gäller även om klienterna i allt väsentligt har sin hemkommun på Åland, men är utplacerade i Sverige av KST för att få tillgång till den service de behöver. Inte ens förebyggande utkomststöd verkar vara aktuellt på grund av den snäva skrivningen i blankettlagen.

Detta betyder alltså att ålänningar som placerats i vård i Sverige av KST har förlorat sin folkpension, samtidigt som de inte kan få utkomststöd från Åland, eftersom lagstiftningen kräver att stödmottagaren befinner sig på Åland. Resultatet är att dessa personer nu saknar både pension och möjlighet till utkomststöd. När denna situation uppdagades, uppmanade KST klienterna att överklaga beslutet till Folkpensionsanstalten. Det förväntas ta minst sex månader, och det finns inga garantier för hur Folkpensionsanstalten beslutar.

I anslutning till detta så kunde vi läsa en intervju i Ålands Radio med socialministern, där han konstaterar att den samlade bedömningen från landskapsregeringens sida, tillsammans med riksdagsledamoten, är att FPA högst troligt fattar ett positivt beslut om detta under mars. Ministern berättade också att landskapsregeringen har begärt att social- och hälsovårdsministeriet ska ge ålänningarnas besvär förtur i behandlingen. Det här är en synnerligen anmärkningsvärd kommentar. Vilka möjligheter tror sig landskapsregeringen ha att påverka Folkpensionsanstaltens ärendehantering? Och sen när fungerar finländska myndigheter på det sättet?

Talman! Den här situationen ger upphov till en mängd frågor. Hur kunde lagändringen, som gjorde att åländska klienter som placerats i Sverige nu förlorat sin pension, vandra genom Finlands riksdag utan att någon här på Åland reagerade och lyfte denna problematik i tid? Hur kunde vi hamna i en sådan situation att KST:s klienter, som är placerade utanför Åland, får sin ekonomiska situation förändrad över en natt? När detta uppmärksammades sade socialministern att landskapsregeringen skulle agera kraftfullt för att hitta en lösning. Var är det kraftfulla agerandet? Utifrån sett ser det tyvärr ut som att de ansvariga politikerna inte riktigt har handen på ratten. Hur ska de drabbade klienternas grundekonomi säkras? Det är det som vi, som skrivit denna motion, i första hand vill ha svar på.

Talman! Nu går månaderna och pengarna tickar. Detta är något som måste lösas så fort som möjligt. Det har framförts att förebyggande utkomststöd inte är en framkomlig väg för att trygga klienternas ekonomiska situation, eftersom utkomststöd endast ska ges till klienter som befinner sig på Åland.

I blankettlagen står det att "utkomststöd beviljas den sökande eller familj som vistas stadigvarande på Åland." I riksdagen åtföljs meningen av att "vistelsens faktiska karaktär ska utredas individuellt för varje sökande." Är det då rimligt att man bara kan tolka lagen om utkomststöd så att stöd endast ges till personer som fysiskt befinner sig på Åland, trots att det var myndigheterna som placerade klienterna utanför Åland? Detta trots att de som placerats utanför Åland fortfarande har sin hemkommun här på Åland? Detta trots att klienterna i allt väsentligt fortfarande hör hemma eller kan anses vara hemma i en åländsk kommun?

Om det är så att de kommunala myndigheterna i praktiken finner att den enda tolkningen som kan göras här är att utkomststöd endast kan beviljas till personer som fysiskt befinner sig på Åland, så finns det anledning för landskapsregeringen att se över den paragrafen. De måste tydliggöra för myndigheterna vad som gäller, till exempel genom ett tillägg i stil med "stadigvarande på Åland" eller "av socialmyndighet placerad på annan ort."

Mot bakgrund av detta, talman, är det värt att notera att blankettlagen om utkomststöd har varit öppen för korrigering åtminstone två gånger det senaste året. Den senaste ändringen diskuterades i lagtinget så sent som förra veckan. Har regeringen, i samband med dessa ändringar i lagen, tittat på om det finns möjlighet att lösa situationen för de placerade klienterna via lagstiftningen? Åtminstone förebyggande utkomststöd borde ju kunna vara lämpligt i denna situation.

Talman! Landskapsregeringen bör också naturligtvis granska hur denna situation kunde uppstå. Hur är det möjligt att detta fått pågå under, vad det verkar, ganska lösa boliner under en så lång tid? Detta behöver man granska för att se om det är något som måste korrigeras eller förändras för att det inte ska ske igen. Var finns systemfelet? Även om socialvården är en kommunal fråga, så styrs den förstås av lagar och regler som sätts i detta hus.

Många av oss har tagit del av Yles reportage om åländska Björn, som bor på ett privat vårdhem i Målerås i Småland. Björn trivs på boendet och vill vara kvar. Hur ska det göras? Behöver lagstiftningen förtydligas för att möjliggöra att personer fortsättningsvis, vid behov, kan placeras i Sverige? I så fall behöver finansieringen och de nödvändiga kontakterna mellan KST och berörda kommuner i Sverige vara glasklara.

Talman! Att säkerställa ekonomisk trygghet för våra mest sårbara är en skyldighet och inte en valfrihet. Dessa individer har placerats i Sverige av våra egna sociala myndigheter för att den vård de behöver inte finns på Åland. Nu riskerar de att hamna i en ekonomiskt svår situation. Detta är förstås ingenting som regeringen kan sitta och vänta ut. Det är inte läge att hoppas på det bästa. Det är dags att regeringen ger svar på hur man har tänkt lösa denna situation.

Vi hoppas på besked kring den ekonomiska grundtryggheten, att den kommer under dagens debatt, och ser fram emot den fortsatta behandlingen i social- och miljöutskottet för att se till de underliggande frågeställningarna. Tack så länge!

Talman!

Jag har också undertecknat den här åtgärdsmotionen som ledamoten nu presenterar. Jag tror att vi alla här i salen kan vara överens om att det här är väldigt olyckligt för dem som har drabbats. Kan vi på något sätt här i salen bidra till att bredda och fördjupa diskussionen så är jag gärna med.

När vi hade plenum i förra veckan presenterade landskapsregeringen ett förslag som heter "Återinförande av utkomststöd för ägarbostäder inom det grundläggande utkomststödet". Där hade det också uppstått ett tidsmässigt glapp, och landskapsregeringen hade då gett en anvisning till KST, alltså en anvisning utan lagstöd, om att den här utbetalningen skulle fortgå.

Vågar ledamoten sia om det skulle kunna vara möjligt även i det här fallet?

Tack, talman!

Jag var själv inte närvarande under den debatten, så jag är tacksam att ledamoten Thörnroos informerar om den och tar in den i diskussionen.

Det jag reagerar på är att den här lagen har varit i behandling i landskapsregeringen och också diskuterats här. Om det går att göra sådana åtgärder som nu föreslås, borde man samtidigt passa på att titta på vilka andra lagförändringar som behöver göras för att lösa dessa klienters situation.

Jag tycker att den fråga som ledamoten Thörnroos lyfte är intressant, och det är en av de frågor som jag hoppas vi kan få svar på från landskapsregeringens sida idag. Vilka möjligheter ser man för att komma till lösning på problemen?

Talman!

Det finns nämligen vissa likheter. I det här fallet, när det gäller ägarbostäder som har en likartad problematik, så hade landskapsregeringen gett en anvisning till KST som är en kommunal myndighet.

Nu måste jag i ärlighetens namn säga att jag ifrågasätter lagligheten i att genomföra detta. Men jag menar att man ändå får utgå ifrån att landskapsregeringen har tänkt igenom det här väldigt noggrant. Om man har kunnat använda detta en gång, borde man rimligtvis kunna använda det igen.

Jag vill också nämna att när det gäller förebyggande utkomststöd så utgår jag från att detta har utretts av landskapsregeringen. Jag känner inte till detaljerna, annars skulle det kanske också kunna vara ett alternativ.

Tack, talman!

Det som jag har reagerat på, under den tid som det har varit allmänt känt att denna situation råder, är att det har varit en flathet från landskapsregeringens sida när det gäller att ta ledningen i frågan och att tydligt kommunicera vad man gör för att försöka lösa problemet.

Det kan finnas juridiska frågeställningar kring just det exemplet som ledamoten nämnde. Men vi måste komma ihåg att det kan finnas juridiska aspekter att beakta när det gäller hur dessa placeringar gjordes från början. Jag säger inte att man ska lösa felaktigheter med andra felaktigheter, men det är viktigt att man åtminstone titta brett på saken.

Tack, talman!

Jag vill börja med att säga att jag förstår syftet med den här motionen, och jag tror att vi alla delar utgångspunkten att vi har ett ansvar för våra klienter som är placerade i Sverige. Självklart.

Det är dock en annan sak att socialpolitik och sociallagstiftning är svår. Om man har nästan rätt, så då är det fel. När det gäller frågan om utkomststöd så har det utretts i två omgångar av juridisk expertis på KST:s initiativ, för att försäkra om vi kan använda utkomststödet som en lösning på problemet.

Utgångspunkten från KST:s styrelse är att vi gör allt vi kan för att reda ut situationen och hjälpa till. Det finns ingen brist på vilja.

Tack, talman!

Även om det naturligtvis är bra att KST nu har utrett möjligheten till utkomststöd, så är det lite snävt att i den här salen fastna vid att det inte är lagligt möjligt. Det är ju därför jag lyfter fram möjligheten att ändra eller förtydliga lagen, så att KST kan komma förbi dessa begränsningar.

Tack, talman!

Det var ledamot Röblom som i sitt anförande lyfte fram utkomststödet som en lösning på detta, och jag vill bara påpeka att den frågan har utretts grundligt. Dessutom är det så att för att beviljas utkomststöd måste man uppfylla vissa kriterier, till exempel brist på tillgångar. Om man har någon form av tillgångar är utkomststödet inte rätt väg att gå.

Det jag vill vända mig emot är när ledamoten säger att det har funnits en flathet och att ingen har gjort något, samt att både landskapsregeringen och KST har suttit på fingrarna och inte arbetat med frågan. Det stämmer inte överhuvudtaget!

Jag kommer att återkomma i mitt anförande till de åtgärder som faktiskt har vidtagits. Jag tror att ledamoten vill väl, men kanske (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jag står inte här i talarstolen för att debattera med ordförande för KST, Nina Fellman, utan jag vill föra ett resonemang på lagtingsnivå.

Finns det något i lagstiftningen som behöver förtydligas? Om lösningen finns i lagstiftningen så är det den diskussionen vi ska föra här. Att det förebyggande utkomststödet skulle ha samma kriterier som de andra delarna av utkomststödet, så är väl inte fallet. Det är ju sådana lösningar som jag vill lyfta fram här.

När det gäller att jag använder lite tuffa ord om flathet och att det känns som att den här processen inte har varit riktigt ledarstyrd, så vad jag bedömer så bygger det på ganska konstiga uttalanden från ansvarig minister under den här processens gång. Till exempel har det sagts att man ska gå in och styra FPA. Jag ser det som väldigt svårt att det skulle vara möjligt att göra.

Tack, talman!

Jag kan inte låta bli att bli lite provocerad av delar av det här anförandet. För är det någonting som vi har tagit på allvar så är det just situationen med de placerade klienterna. Jag vill bara påpeka i den här salen att det inte stämmer att vi har tagit det lugnt i den här frågan. Det stämmer inte.

När det gäller uttalandet om förtur till FPA, så är det självklart något vi önskar. Vi har lämnat ett önskemål om förtur just för att den här situationen är väldigt, väldigt ansträngd, och det här är en konsekvens av rikslagstiftning.

Därför ser vi det som naturligt att vi meddelar vårt ministerium, som ansvarar för den här lagstiftningen, att detta är en situation som har förbisetts. Här kräver vi åtminstone att man prövar dessa ärenden i skyndsam ordning.

Tack, talman!

Ministern nämner rikslagstiftningen. Jag är nyfiken, på vilket sätt har landskapsregeringen sett till sin egen verktygslåda för att försöka lösa den här situationen? Det är väl där som det har saknats besked. Finns det något inom verktygslådan som vi har här i salen för att göra förbättringar eller lösa den här situationen?

Samtidigt som man meddelar att man utövar påtryckningar på social- och hälsovårdsministeriet, skulle jag vilja höra ett sådant resonemang. Vad kan vi göra här? Vi bör inte lägga hela frågan i händerna på andra.

Tack, talman!

Det är självklart att vi är en del av nationen Finland och socialförsäkringsfrågor hör hemma i riket, och det är där den naturliga påtryckningen måste finnas. Eftersom vi betalar in till socialförsäkringen har vi också krav gentemot riket att se till att våra invånare har lika rättigheter i socialförsäkringssystemet.

När det gäller vår egen verktygslåda så kommer jag att återkomma i mitt anförande till vad vi har tittat på och vad vi fortsättningsvis kommer att fokusera på. Vi vet att vi har en tidsaspekt framför oss, där mars månad kommer att vara väldigt avgörande. Därför arbetar vi både på kort och lång sikt och ser på parallella frågor. Vi har aldrig suttit still. Så fort detta har blivit känt har vi faktiskt varit aktiva och undersökt alla verktyg som har varit möjliga att överväga.

Talman!

Jag ser fram emot ministerns anförande. Jag utgår naturligtvis från att ministern och landskapsregeringen ser över rutinerna och ställer sig frågan; hur kunde hela den här lagstiftningsprocessen på rikssidan genomföras och träda i kraft utan att vi fick kännedom om det i tillräckligt god tid?

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten resonerar helt rätt. Vi har just haft upp utkomststödslagstiftningen, den ligger i utskottet och vi debatterade förra veckan om att göra en justering av en teknikalitet för att inte bryta mot lagstiftningen. Precis som ledamoten Thörnroos nämnde, så gick det då att använda anvisningar för att förmå KST att fortsätta bevilja utkomststöd för de klienter som bor i ägarbostäder. Det förefaller väldigt märkligt att det inte går att göra på samma sätt nu.

Jag har funderat mycket på detta. Hur kan det vara så här? Vad är det egentligen som föranleder detta? KST är en fristående myndighet. Innan man skickar ut en sådan här anvisning, så tror jag att man behöver ha kontakt med ansvarig myndighet, i det här fallet KST, som går med på att göra det. Annars tappar ju landskapsregeringen ansiktet.

Tack, talman!

Jag känner inte till detaljerna i den här anvisningen, hur den har använts eller vad den har riktats till. Men det är klart att, som ledamoten nämner, det handlar om myndigheter på olika nivåer.

Även om det inte är helt ovanligt att myndigheter ställer frågor till landskapsregeringen om hur man ska tolka olika saker, och om det är möjligt att göra si eller så, så hör jag att det låter som en lösning som kan ifrågasättas.

Samtidigt, så länge det inte är olagligt, är det bra om man kan förtydliga via sådana kanaler för att underlätta lösningen av ett problem.

Tack, fru talman!

På samma sätt som man har varit väldigt pragmatisk i tolkningen av hur man beviljar stöd för ägarbostäder, så borde man kunna tillämpa ett motsvarande pragmatiskt förhållningssätt när det gäller förebyggande utkomststöd i det här fallet. Det förebyggande utkomststödet följer inte alls den vanliga lagstiftningen för utkomststöd, med sina uträkningar fram och tillbaka. Istället är det ganska fritt formulerat hur man får stöd beviljat. Det är fast i frågan om hemkommun. Jag ska ta upp detta i mitt anförande och resonera lite mera.

Jag vill också kommentera frågan om att placera klienter utomlands. Jag är osäker på vad ledamoten syftar på i det avseendet. Det är ganska vanligt att, när vi har svenska som språk här, det ibland kan vara svårt att placera en klient i Finland. Då väljer man Sverige som alternativ, där människor pratar svenska. Jag vet inte riktigt vad ledamoten vill få fram med det resonemanget.

Till det sistnämnda, såsom jag har förstått och som har framkommit till mig och som också har varit ute i media, är att den här placeringen från början inte riktigt har skett enligt regelboken i de kontakter som har funnits med berörda kommuner och myndigheter på den svenska sidan.

Jag tycker att landskapsregeringen bör titta närmare på detta, på tal om anvisningar. Men även om det är något annat som behöver förtydligas för att vi ska kunna fortsätta med detta i framtiden. Det är det viktigt att notera att de här ändringarna i rikslagstiftningen inte på något sätt hindrar en fortsatt placering av åländska klienter i Sverige.

Det måste dock ske på ett sådant sätt att de vederbörliga kontakterna mellan kommunala myndigheter och kommunerna i Sverige är glasklara. Dessutom måste finansieringen för klienterna och den ekonomiska grundtryggheten för dem vara glasklar.

Tack ledamoten Röblom för ett kraftfullt och befogat anförande.

Jag instämmer i att vi har hoppats på det bästa ganska länge nu, och den tiden börjar vara över. Det börjar bli dags att agera. Jag beundrar ledamoten Röbloms lugn, för jag börjar koka inombords när jag läser nyhetsrapporteringen om den handfull människor som nu befinner sig i ett juridiskt limbo utan stöd från samhället.

Tack, talman!

Jag är lugn, eftersom jag någonstans känner en trygghet i att inget av de fel som har orsakat den här situationen har gjorts med illvilja. Det är inte så att någon har varit ute för att ställa till det för någon annan.

Däremot, som jag nämnde i mitt anförande, upplever jag, precis som ledamoten Valve, att hanteringen av situationen nu när allt är öppet för granskning, är problematisk. Det finns problem som behöver lösas, men lösningen verkar dröja. Det gör mig oroad.

Talman!

Jag tycker att ledamoten hade ett bra och balanserat anförande, och jag beundrar också lugnet. Det är bra att ledamoten lyfter fram i ett tidigare replikskifte att det inte är KST vi klandrar i det här sammanhanget, utan kanske snarare landskapsregeringen. Det är därifrån vi ser att det finns något som har missats, något som skulle kunna åtgärdas lagstiftningsmässigt för att hjälpa just den här gruppen klienter.

Vi måste också se till att detta inte på något sätt kan hända igen. Jag har fått lite dubbla budskap angående huruvida en remiss har kommit eller inte. Om det har kommit en remiss, vilket ministerium skulle den i så fall ha kommit ifrån, och till vilken avdelning? Har ledamoten några tankar kring detta?

Tack, talman!

Jag har inga specifika tankar om detta, mer än att jag bedömer att det är nödvändigt att grundligt utreda hur vi har hamnat i den här situationen. Vad hände från det att förändringen inleddes på rikssidan till där vi står idag? Varför blev inte landskapsregeringen involverad vid rätt tidpunkt?

Vid sidan av detta anser jag att det finns ett behov av att redogöra för hur hanteringen av dessa klienter har sett ut bakåt, från det att de placerades för flera år sedan. Detta är viktigt för att vi inte ska hamna i en liknande situation igen och för att vi ska kunna identifiera eventuella systemfel.

Talman!

Rent hypotetiskt, om det hade kommit en remiss, hade den då kommit till finansavdelningen för en remiss om det är en pension? Ja, kanske. Hade de då haft kunskap om att det fanns klienter placerade utomlands? Under förra mandatperioden försökte vi få till en diskussion mellan de olika avdelningarna. Det kan ju vara så att denna fråga ändå hade fallit mellan stolarna, även om en remiss hade kommit.

Därför är det oerhört viktigt att vi hittar verktyg för att säkerställa att detta aldrig händer igen. Det får helt enkelt inte hända.

När det kommer till förebyggande utkomststöd, så vad är det som styr? Är det där klienten är folkbokförd, eller? (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det som jag tycker är den intressanta frågan är vad som egentligen menas med "vistelse". Även om det i lagstiftningen står att det är vistelseorten som styr, har det aldrig definierats vad en vistelseorten egentligen innebär. Det finns väldigt lite information om detta kopplat till utkomststödet, om det nämns i förarbetena. Det kanske finnas en öppning för tolkning av vad som räknas som vistelseort. Det kan vara en möjlighet att lösa frågan.

Som sagt, förebyggande utkomststöd har andra kriterier än det vanliga utkomststödet, så det borde finnas möjligheter att hitta en lösning.

Tack, fru talman!

Jag tyckte att ledamoten Röblom gjorde en bra sammanfattning av det här, så jag ska inte upprepa det. Men vi pratar om klienter som är placerade utomlands och som har hamnat i kläm. Jag tycker att KST resonerar rätt i grunden, att utkomststöd beviljas om man har hemkommun eller vistas på Åland, så finns det en logik i det juridiska resonemanget.

Samtidigt måste man komma ihåg att KST eller kommunen har ett ansvar för de klienter som de placerar. Här börjar man tvista om vad som ska prioriteras när man tolkar lagen. Jag är ingen expert på lagstiftning, jag är politiker, men jag skulle vilja hävda att det här är ett unikt fall. Det handlar inte bara om KST eller Åland, utan det är ett väldigt speciellt fall.

En klient som är i Sverige och behöver grundläggande ekonomiskt stöd ska söka försörjningsstöd där, men jag tror inte att det skulle fungera, eftersom kommunen i Sverige inte är ansvarig för att försörja en individ som är placerad av Åland. Jag jobbade i Sverige med placerade klienter, och så fungerar det mellan kommuner där. Jag tror att man skulle resonera på samma sätt när det gäller en klient som är placerad utomlands.

Jag tycker att resonemanget om förebyggande utkomststöd är intressant, eftersom det är en typ av utkomststöd där vi faktiskt inte använder mycket förebyggande utkomststöd på Åland. Under coronapandemin beviljade vi pengar i budgeten för att kommunerna skulle använda 1,5 miljoner euro i förebyggande utkomststöd för att motverka pandemins skadeverkningar på barnfamiljer, om jag inte minns fel, vilket jag inte gör, utan så var det. Det ledde det till att kommunerna bara använde en liten bråkdel av det förebyggande utkomststödet till det som vi ville här i parlamentet.

Förebyggande utkomststöd är en stödform som man inte använder så mycket. Men det används för att förebygga att någon hamnar i långvarigt utanförskap, kanske främst för barnfamiljer, men i teorin skulle det kunna användas för andra fall också. Det skulle vara ovanligt att försöka använda det i det här fallet, och det har man ju sagt nej till, med hänvisning till att hemkommun på Åland krävs för att beviljas utkomststöd.

I utkomststödslagstiftningen står det i paragraf 8 § att det är kommunerna som beslutar om grunderna för beviljande av stödet. Det är kommunerna som har ansvaret och beslutar om grunderna för beviljande av förebyggande utkomststöd. Det står vidare: "Av särskilda skäl kan stöd beviljas med avvikelse från vad som föreskrivs i 6 § om fastställande av stödet och i 13 § om tiden för vilket stöd fastställs och beräkningen, samt i 14 § om ansökan om stöd. Dessa paragrafer klargör när man har rätt till stöd, men i slutändan är det ändå kommunen som avgör.

Teoretiskt sett borde det vara möjligt för KST att bevilja ett förebyggande utkomststöd till de fåtal klienter som det handlar om. Jag tror det eftersom det är en unik situation, och man har gjort juridiska utredningar, men det finns inga prejudicerande fall. Det handlar om att uppnå den minsta levnadsstandarden som utkomststödslagen kräver, och inget mer än så. Det får man utgå ifrån.

Det finns flera sådana fall i utkomststödslagstiftningen där socialarbetare beviljar utkomststöd i svåra situationer. Utkomststödslagstiftningen är inte tydlig, vilket är anledningen till att FPA har tagit fram detaljerade riktlinjer som KST följer. Jag tror att handboken, som är ungefär 100 sidor lång, används som vägledning för när stöd ska beviljas och när det inte ska beviljas. Så vitt jag vet använder Åland dessa anvisningar som grund för det vardagliga arbetet, men just den här situationen finns inte med där.

Ett exempel är när man avviker från hur man ska bevilja stöd är när människor befinner sig på Åland men inte har hemkommun här, det vill säga tillfälliga besökare som hamnar i ekonomisk knipa. Hur ska man bevilja stöd i sådana fall, när någon är strandsatt på Åland och saknar ekonomiska medel? Det blir en bedömning från fall till fall, och utkomststödslagstiftningen är långt ifrån glasklar.

Jag vill också nämna det som har lyfts tidigare. Vi har nyligen använt anvisningar för att säga till KST att det är okej att fortsätta bevilja utkomststöd för de människor som bor i ägarbostäder, trots att det saknas lagstöd. Det som hävdas här är att det saknas lagstöd för att bevilja den här typen av förebyggande utkomststöd. Om jag förstår det rätt, men ministern kan säkert klargöra det. Jag ser det som samma fall, eftersom det i båda fallen saknas lagstöd. Skillnaden är att i det ena fallet har man kommit överens om att det fungerar och vi går med på detta, men troligtvis är det här för stor avvikelse på hur man brukar göra, och därmed har man gjort en tolkning att det inte går.

Det är beklagligt, och jag vet inte exakt vad det beror på, men det verkar finnas en brist i kommunikationen. Jag vet att landskapet i närtid har nekat KST pengar för ökade kostnader för utkomststödet, jag pratar om 200 000 euro som man avslog trots att ett enigt lagting ville att landskapet skulle ersätta kommunerna för kostnader som uppstått till följd av lagändringar. Om det har någon betydelse i det här fallet, det vet jag inte, men så kan det vara.

Det är mina tankar om detta. Jag hoppas att det här ärendet löser sig och att man hittar en väg framåt. Om det handlar om pengar, vilket det kanske gör eller någon typ av kontakt, men vi vet att i närtid har vi ett exakt likadant fall där man har fått anvisningar att luta sig på. När man har de anvisningarna kan man fortsätta bevilja utkomststöd. Vad är skillnaden? I båda fallen saknas lagstöd. I det ena fallet går man med på att bevilja utkomststöd, trots att det saknas lagstöd, medan man i det här fallet inte gör det. Tack, herr talman!

Tack, talman!

Jag tycker att ledamoten för ett bra resonemang.

För det första, med tanke på att kriterierna för förebyggande utkomststöd är ganska vida, så öppnar det för att denna form av stöd skulle kunna vara användbar i den här situationen för att hjälpa till att lösa problemet.

Men sedan verkar det som att resonemanget har fastnat i den här skärpningen, eller vad man vill kalla det, som finns i blankettlagen, där det stipuleras att utkomststöd beviljas en sökande eller familj som vistas stadigvarande på Åland. Det känns som att diskussionerna har stannat där.

Å ena sidan kan man mena att det skulle kunna vara upp till kommunerna, det vill säga KST i det här fallet, att själva definiera vad vistelse betyder och i den definitionen även ta in till de personer som har placerats på andra platser.

Å andra sidan, om detta är för snävt, kanske vi måste ändra lagen; på Åland eller av socialmyndigheterna placerade klienter.

Tack, herr talman!

Min uppfattning är att hur man beviljar utkomststöd och vad som står i lagen ger myndigheterna ett mycket stort tolkningsföreträde. Detta innebär att myndigheterna kan bevilja utkomststöd utifrån de premisser som de anser lämpliga. Makten ges egentligen till socialarbetaren; om en socialarbetare anser att det behövs förebyggande utkomststöd för en klient, trots att denne inte har rätt till grundläggande utkomststöd, så kan det beviljas.

Det är också viktigt att komma ihåg konflikten mellan hemkommunen på Åland och att myndigheten, KST, är ansvarig för de klienter som är placerade. Man har ett ansvar för klienten. Hur denna situation har uppstått är oklart. Men jag tror, liksom ledamoten, att om lagstiftningsutrymmet är för snävt, så hade man en ypperlig möjlighet att ändra detta nu och korrigera den delen, eftersom vi just har hållit på att ändra utkomststödslagstiftningen. Det är förvånande, mycket förvånande.

Vi har samsyn där, och det ska bli väldigt intressant att höra om landskapsregeringen skjuter ner vår analys av den här frågan. Det verkar finnas öppningar, och man har också verktygen i sin hand.

Är det så att det är för snävt, så finns det möjligheter att öppna upp det eller förtydliga, om man märker att det finns en ångest eller rädsla för att göra något som är emot lagen i det här fallet.

Tack, herr talman!

Vi håller på att ändra utkomststödslagstiftningen fortfarande. Problemet är att man ska ha hemkommun på Åland för att ha rätt till förebyggande utkomststöd. Om det är just den delen som är problematisk, så skulle det ha varit möjligt att justera detta i samband med den lagrevidering som vi nu genomför. Detta är dessutom ett ärende som man har haft kännedom om under en relativt lång tid.

Vem skulle ha drabbats av följderna om man hade gjort den här typen av justering? Troligtvis inte så många. Hur många är det egentligen som bor utomlands och som är placerade här, och som har behov av förebyggande utkomststöd? Det förefaller inte vara den svåraste lagstiftningsjusteringen att genomföra.

Tack, talman!

Jag blir nästan lite allergisk mot det här höftandet fram och tillbaka när det gäller utkomststöd och de resonemang som förs.

Det är klart att om man ser på saken utifrån och inte har hela bilden klar för sig, kan det vara väldigt frestande att fokusera på just utkomststöd och nöta på det resonemanget. Men faktum är att en samlad expertis, både intern och extern, konstaterar att just utkomststödet inte är den rätta stödformen för den här målgruppen.

Jag förstår ledamoten och har respekt för ledamotens kunskaper om utkomststöd, men jag tycker att det är höftas rätt så rejält för vi har använt de resurser som finns för att analysera vilka förutsättningar som gäller för utkomststöd och den lagstiftning som redan finns.

Tack, herr talman!

Det blir intressant att höra ministern klargöra detta, hur man har hanterat situationen och vad som egentligen gäller. Det stämmer förstås det ministern säger, att utkomststödslagstiftning inte är till för att täppa till den här typen av luckor. Det här är ett systemfel på den finska sidan.

Men vad jag förstår så skulle detta i så fall vara en temporär fråga, eftersom man har fått positiva signaler från riket om att det kommer att lösa sig. Om jag förstår det rätt har man fått signaler om att man hoppas på en lösning.

Om det skulle visa sig vara ett permanent problem så skulle jag hålla med om att utkomststödslagstiftningen inte är rätt väg att gå, eftersom den är avsedd för tillfälliga stöd.

Det som är intressant är att vi hade en debatt om exakt samma sak förra veckan. Ska man få utkomststöd hur länge som helst, eller ska man inte få det? Då fick jag mycket kritik för att jag argumenterade för att det skulle vara tidsbegränsat. Det är märkligt hur man resonerar på olika sätt i olika frågor.

Talman!

Det är inte samma sak vi pratar om. Vi diskuterar klienter som vistas utanför rikets gränser, och vi talar om när plötsligt nordiska konventioner och EU-rätten träder in. Vi pratar inte om samma sak här. Jag tycker att vi blandar ihop begreppen, även i den här debatten. Idag, och även förra veckan, blir det verkligen som att blanda päron och äpplen. Vi måste hålla isär de här frågorna, för det är inte samma sak. Absolut inte!

Vår samlade bedömning återigen, och jag hoppas att det faller på det sättet, är att det inom mars månad kommer ett beslut, dvs. FPA kommer att ta ställning till de rättelseyrkanden som har lämnats in. Vår innersta förhoppning, och det är de signaler vi har fått, är att detta ändras. I så fall är det löst specifikt för dem som är placerade nu i alla fall.

Tack, herr talman!

Min uppfattning är att utkomststödet är det sista skyddsnätet, som fångar upp våra medborgare. När alla andra stödformer misslyckas ska utkomststödet ska finnas där för att säkerställa att våra medborgare har en grundläggande ekonomisk trygghet. Det är syftet med utkomststödslagstiftningen.

Som sagt, jag ser fram emot att höra ministerns resonemang kring utomlandsboende eller inte. Det handlar fortfarande om en ålänning, som är placerad av en åländsk kommun där den åländska kommunen har ansvar för sin placerade klient.

Vi kan vara överens om att vi inte är överens.

Talman!

Vet ledamoten om man blir folkbokförd på den ort där man är placerad? Jag är inte helt säker på detta. Om man inte blir folkbokförd, finns det i alla fall inget i lagen som säger att man inte skulle kunna ha rätt till ett förebyggande utkomststöd. Det finns inget krav på att personen måste befinna sig inom landskapet.

Jag ställer frågan eftersom jag inte vet. Jag kommer att ställa samma fråga till ministern.

Tack, herr talman!

Jag skulle säga att det beror helt på placeringen, vilken typ av placering det är, och om det är en sådan placering där man skriver sig, eller om det är en placering där man inte skriver sig. Det beror på vilken typ av köptjänst det handlar om.

Men det är fortfarande så att det är kommunen som placerar klienten som har det huvudsakliga ansvaret för klienten. Så är det. Det är grunden i lagstiftningen. Om man kombinerar detta med utkomststödslagstiftningen, som är det mest grundläggande skyddet som träder in om allt annat försvinner så då blir det ganska klart vem som är ansvarig för detta.

Nu fastnar man i en juridisk fälla där ingen tycks vara ansvarig för situationen, så ser det ut. Ingen vill ta ansvar för den här händelsen.

Talman!

Nu är det så att vi är lagstiftare här. Om det finns ett problem i en lagstiftning som inte fungerar på grund av en situation som vi aldrig trott skulle uppstå, så måste vi ändå anstränga oss för att hitta en lösning. Det handlar om fem eller tio personer som har hamnat utanför systemet.

Vi har tidigare skapat lagar kring könsneutrala moderskapsförpackningar för att det behövdes, och ifall det skulle komma att behövas någon gång.

Nu har vi en grupp på fem till tio personer som behöver få tillgång till detta. Tänk om det inte blir i mars som ministern säger. Tänk om det dröjer till april eller maj om det är så stor anhopning just nu. Hur ska dessa personer klara sig?

Jag anser att vi har ett enormt ansvar här i salen att hitta lösningar på detta. Ibland måste vi gå utanför boxen och tänka nytt.

Tack, herr talman!

Absolut, vi skulle kunna lösa den här frågan. Vi hade kunnat göra det i det aktuella lagstiftningsärendet som vi har i utskottet. Som jag har nämnt tidigare, så öppnade vi just upp den här lagen. Om man är orolig för alla konsekvenser av lagstiftningen, så kan man fråga sig: varför tog man inte fram en temporär lagstiftning som möjliggjorde att utkomststödet kunde utsträckas till dessa klienter?

Man hade kunnat införa en sådan lag under ett år, där man säger att dessa klienter också har rätt till förebyggande utkomststöd. Det hade inte varit en stor lagstiftningsapparat att genomföra just ett sådant grepp. Det är tråkigt att man inte har gjort det.

Talman!

Som sagt, så beundrar jag ledamoten Röbloms lugn. Detta handlar ju om samhällets mest utsatta människor, som fortsättningsvis befinner sig i ett juridiskt limbo.

I tidskriften FUNK, Funktionsrätt i samhället, kan vi läsa om en av de drabbade klienterna under rubriken ”Vi kan ju inte bara se honom hamna på gatan”. På Svenska YLE kan vi läsa den föga smickrande rubriken ”Sviken av myndigheter – riskerar att hamna på gatan i Sverige”. Kom ihåg vad ledamoten Röblom sa inledningsvis, ett mått på hur bra vårt samhälle fungerar är hur väl vi tar hand om våra svagaste.

Talman! Jag är i grunden en samarbetsmänniska, så är jag funtad. Mitt besked till regeringen Sjögren och minister Zekaj har från början varit: Det här är illa, låt oss hjälpas åt för att lösa detta. Vi har därför varit i kontakt mot riksdagen, lyft frågan på lämpligt sätt i Nordiska rådet, vi har lämnat in en motion till Svenska Finlands folkting.

I finska regeringens svar till riksdagsledamotens spörsmål kan vi läsa att det omöjligen kan uppstå ”en sådan situation där inte någondera stats lagstiftning om social trygghet tillämpas på personen” alltså en sådan situation som uppstått.

I FUNK kan vi läsa att de privata vårdbolagen i Sverige gått med på att lägga klienternas skulder på hög tillsvidare. I ett brev från KST kan vi läsa att det finns tankar på att bevilja lån till klienterna.

De andra ösningar som diskuterats i offentligheten går ut på social dumpning, på att låta Sverige ta hand om klienterna.

Talman! Detta vore oacceptabelt på så många plan, ovärdigt vår självstyrelse och det är ovärdigt för de familjer som drabbats.

Det är det här vi har självstyrelsen för, att kunna lösa problem som dessa. Vi äger behörigheten över utkomststöden, det är många som har påtalat det och vi förväntar oss nu handlingskraft från landskapsregeringen.

Det går att ändra landskapslagen om utkomststöd. Om problemet är att klientskaran är heterogen, så går det att skriva in att de klienter som före ett visst datum placerats genom myndighetsbeslut äger rätt till utkomststöd enligt en viss grund. Om man hyser juridiska betänkligheter går det att tidsbegränsa lagändringen. Ni kan ta en ändringsbudget och ni kan föra en budgetlag till lagtinget. Ni gav nyligen en anvisning till KST om att betala utkomststöd för ägarbostäder.

Ni har själva sagt att det är dags att agera kraftfullt och det har ni helt rätt i. Det är dags att agera. I rådande läge är dåliga beslut bättre än inga beslut alls. Vänligen lös frågan om klienternas ekonomiska grundtrygghet snarast!

Med tanke på framtiden vill jag påminna om att vi också kan ingå avtal med Sverige, inom vår behörighet som kompletterar den nordiska konventionen om social trygghet. Vi kommer också i framtiden att ha behov av olika former av socialvård utomlands.

För att vara övertydlig: Moderat Samling står fortsättningsvis till tjänst. Vi fortsätter att dra våra strån till stacken, men vårt tålamod tryter alldeles särskilt om detta inte klarnar inom mars månad såsom har aviserats. Det är mycket anmärkningsvärt att denna fråga ännu inte är löst för detta fåtal klienter. Vi förväntar oss nu handlingskraft från landskapsregeringen för att säkra den ekonomiska grundtryggheten för dessa, av myndighet placerade, klienter. Tack för ordet.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Valve. I ledamotens anförande fanns det många anklagelser hit och dit om vem som bär ansvar och så vidare. Jag vill också påpeka att vi i vår självstyrelse har vi ett konkret exempel och en tydlig väg in i finska riksdagen via vår egen riksdagsledamot.

Jag undrar om ledamoten Valve vill säga något om hur det samarbetet har fungerat när ärendet har behandlats?

Talman!

Jag tror att det korrekta fokuset ligger på att bara få detta löst för de klienter som det berör. Jag vet att riksdagsledamoten har involverats och att man har diskuterat med honom. Han har ställt ett spörsmål i riksdagen, men svaret på det kanske inte helt överensstämmer med den verklighet som vi ser här på Åland, på markplan. Det är också ett problem.

Nu har det gått så mycket tid sedan den här frågan upptäcktes och började dryftas och diskuteras, att det verkligen är dags att lösa det här. Det är dags att agera på Åland för dessa klienter. Det är fullkomligt oacceptabelt att fortsätta spilla tid.

Nej, det är inte vettigt att vi står här och skyller på olika människor. Men det är också så att det faktiskt är en självstyrelsepolitisk fråga. Om man drar det till sin spets, så finns det inte adekvat vård på svenska i Finland. Vi ålänningar har också ett stort ansvar att upprätthålla den här rättigheten.

Då tycker jag att alla ska hjälpas åt, närvara och lyfta frågan i tid, istället för att stå här i Ålands lagting och försöka kasta paj. Jag tror att min kollega Nina Fellman kommer att belysa problematiken lite mer i vårt gruppanförande om en liten stund.

Talman!

Jag tror att vi gör klokt i att utgå ifrån att vi även i framtiden kommer att behöva den typ av specialiserad socialvård som inte finns på Åland, men som nog finns i Sverige. Det är en av orsakerna till varför jag och de andra ledamöterna i Folktinget tyckte att det var ändamålsenligt att formulera en motion i ämnet. Det finns en koppling till de folkliga lagarna, de språkliga rättigheterna att trygga dem.

Men det finns en gräns, talman och den gränsen är snart här. Det är ovärdigt och fel att vänta längre. Det behövs handling.

Talman!

Jag vill börja med att säga väldigt tydligt och klart att ingen av de här klienterna hamnar på gatan. Det kommer inte att ske.

Att det har gått så här belyser kanske det som jag var inne på i mitt anförande förra veckan, nämligen behovet av en större revision av vår socialpolitik. Vi hamnar i en situation där olika system krockar, och där vi inte har varit medvetna om eller fått information om lagändringar och deras konsekvenser. Det behöver vi ta med oss för framtiden.

Jag tycker att ledamoten Röbloms åtgärdsmotion berör en jätteangelägen och viktig fråga. Vi vill alla att det här ska gå att lösa. Men det är en vidöppen dörr man försöker slå in. Det finns ingen, av dem som har ansvar för den här frågan, som inte har jobbat med att läsa den och pröva alla de vägar som nu kastas fram. Det är inte så enkelt som att bara dra till med en lagändring och ändra på en paragraf i sociallagstiftningen.

Jag ska försöka redogöra för de fakta som jag känner till i det här ärendet, och också vilka åtgärder som har vidtagits av kommunernas socialtjänst.

När frågan om konsekvenserna av den förändrade lagstiftningen i Finland uppmärksammades i december, ställdes genast frågan vidare till landskapsregeringen. Man konstaterade att varken riksdagsledamoten, landskapsregeringen eller KST hade en tillräcklig bevakning av förändrad lagstiftning i riket. Inte heller ministeriet, som hade ansvar för att klarlägga alla konsekvenserna, hade tänkt på Åland och de här klienterna. Det är ett allvarligt problem, ett allvarligt strukturellt problem.

I KST:s styrelse diskuterar vi att detta behöver klarläggas. Vi måste veta vems ansvar det är att bevaka lagstiftningsändringar i riket av den volym som social- och hälsovårdsministeriet producerar.

Finlands DUV problematiserade i ett inlägg på sociala medier förra veckan, hur skyldigheten att samarbeta med Åland kring lagstiftning som berör åländska klienter misslyckas och inte fungerar. Man diskuterar även hur service på svenska i Finland alltmer kringskärs och vilket problem det innebär, både för åländska klienter och för finlandssvenska klienter.

När det stod klart att ett antal åländska klienter påverkas av lagändringen, vidtogs självklart åtgärder, både inom landskapsförvaltningen och inom KST. Av de tiotal klienter som idag är placerade på boenden i Sverige är det mindre än hälften som berörs av den här lagändringen, de med folkpensioner, och inte något i vår sociallagstiftning, utan uttryckligen en pension som är finländsk behörighet.

Det har hävdats, senast nu av ledamoten Valve, att någon klient skulle ha dumpats i Sverige och att ingen tar ansvar för dem. Eller som ledamoten Röblom påstår, att det har gått fel till vid placeringen av de här klienterna som skedde för flera år sedan av de primärkommuner som då hade ansvar för detta. Och det här stämmer inte. Klienterna är placerade i samförstånd med sina intressebevakare, som har varit djupt involverade. Ofta har det skett på egen begäran, för att man har hittat en placering som fungerar för just den klienten.

Kostnaderna för placeringarna, de dygnsavgifter som uppbärs av vårdbolagen där klienterna är placerade, ansvarar KST för helt i enlighet med ingångna avtal, utan någon avsikt eller avisering om att man ska ändra på det. I den kostnaden ingår det allra mesta av det som klienterna behöver.

En inledande bedömning som gjordes av KST:s socialarbetare, av vilka möjligheter som finns att stöda klienterna, resulterade i ett brev till intressebevakare om vilka möjligheter till stöd som står till buds och vilka åtgärder intressebevakare kunde vidta. Det var ingen kommendering, utan ett sätt att samla den kunskap som fanns och ge stöd till intressebevakare i en mycket svår situation.

Styrelsen diskuterade frågan och gav det entydiga direktivet, till de som jobbar med frågorna, att allt som går att göra ska göras, allt som är lagligt och möjligt ska göras. Det resulterade i att med stöd av klientavgiftslagen så sänktes de avgifter som annars tas ut av klienterna sänktes med 350 euro.

KST tog kontakt med vårdbolagen och kom överens om att under den tid som pensionsfrågan är olöst, kommer ingen hyra att bäras av dessa klienter. Det finns alltså ingen möjlighet att någon blir utkastad på gatan.

Förr eller senare, oavsett om det går snabbt eller tar lång tid, kommer frågan om hur pensionerna ska betalas ut att klargöras, och då kommer det att ske retroaktivt.

Utkomststöd har nu lyfts som en möjlig lösning på problemet. I ett kort perspektiv, om det var möjligt att betala ut utkomststöd, så kunde det naturligtvis vara så. Men återigen, detta handlar inte om sociala stöd, utan om en pension som måste till, eftersom det är den inkomst som människorna har.

Eftersom det är människor som är placerade i Sverige, har de rätt enligt vår lagstiftning till denna placering och de kostnader som KST har för klienterna. Ingen har ifrågasatt detta.

För att få utkomststöd måste man först söka om det och för det andra uppfylla de kriterier som ställs. Vistelseorten har nämnts, men också att man inte har några andra tillgångar som kan användas, som pengar på banken eller kapitalinkomster eller andra tillgångar.

KST har vidtagit åtgärder för att stå redo för ett eventuellt behov av att flytta klienter från Sverige till boenden inom landets gränser, om det skulle visa sig vara absolut nödvändigt. Men jag vill påpeka att det inte är vad klienterna vill. De har ett bra boende och vill bo där. De vill få ordning på den här frågan.

Ansvarig för att bilateralt förhandla fram en långsiktig lösning på den här frågan ligger på Finland och Sverige. Det är Finland och Sverige som, enligt de konventioner som finns, måste komma överens om hur man löser dessa frågor. Och det borde man ha gjort när den här lagstiftningen i Finland antogs, och där har man missat.

Jag har för avsikt att i Nordiska rådet ställa en fråga till de ansvariga ministrarna i Finland och Sverige, och jag hoppas få med mina kolleger i den åländska delegationen på den skriftliga frågan. Minister Zekaj har fört diskussioner med minister Grahn-Laasonen i samma ärende. Den knuten måste lösas.

Nu när FPA behandlar de rättelseyrkanden som har lämnats in, så har KST bistått intressebevakare med juridiska utredningar och den sakkunskap som behövdes för att kunna göra rättelseyrkandena snabbt och korrekt.

Den inledande bedömningen som KST:s tjänstemän gjorde, att utkomststöd inte är en möjlig väg att stöda klienterna, har senare bekräftats dels av en utredning som gjorts i landskapsregeringen och dels av en juridiskt sakkunnig firma som KST beställde för att vara säkra på argument för att inte använda den möjligheten om det skulle behövas, utan för att se om den möjligheten finns.

Sådan här lagstiftning handlar ju om likabehandling. Går man in för att bevilja ett stöd, så måste det gälla alla. Eftersom utkomststödet är utformat så att stöd bara beviljas om det inte finns andra tillgångar, är det alltså så att det inte är sagt att dessa klienter skulle vara berättigade. Hade det varit möjligt, så hade det gjorts.

KST har också beställt en juridisk utredning om andra möjliga sätt att lagstifta eller utnyttja stödformer som landskapet redan har, för att bevilja lån eller stöd för en längre period. Den juridiska utredningen har skickats vidare till landskapsregeringen som ett underlag för kommande beslut, om man behöver välja den vägen. Om rättelseyrkanden får en positiv behandling snabbt, vilket jag hoppas, men som flera har påpekat, det vet man inte. Vi måste avvakta. Om det kommer så när snabbt, så har den akuta situationen lösts, och det är ju bra, men det löser absolut inte problemet, för problemet är pensionerna.

Summa summarum, det här är en olycklig situation. Den uppstod på grund av en finländsk lagändring och fick konsekvenser som vi på Åland inte var tillräckligt beredda på, på flera nivåer. Det är något vi måste ta med oss för framtida åtgärder.

Jag tror inte heller att avsikten från finländsk sida var att det skulle få sådana konsekvenser. Som så många gånger förr tänkte man inte på det.

Men flera instanser jobbar med att lösa problemet. Det här är våra klienter, de flesta är placerade innan KST fanns. De har sitt hem där de är placerade. Det är vårt ansvar. Ingen skyggar för det ansvaret.

Inom socialtjänsten och inom landskapsregeringen är min uppfattning att man mycket aktivt har sökt lösningar och hittat en del av dem, men att man också jobbar vidare på andra.

Det finns inget motstånd alls mot att leva upp till det som motionen uppmanar till. Vi kommer att hitta lösningarna. Tack!

Tack, talman!

Jag har en hel del kommentarer till ledamoten Fellmans anförande.

Till att börja med påpekandet att det inte har begåtts några felaktigheter vid placeringarna. Det har framkommit att de vederbörliga kontakterna mellan den avsändande kommunen här på Åland och mottagaren i Sverige inte har tagits som det borde ha gjorts enligt konventionerna.

Ledamoten nämner att man har sänkt klientavgifterna. Är det ens något som berör dessa klienter med tanke på deras ganska låga inkomster? Gör det någon skillnad för dem att sänka avgifterna?

Vad är problemet med förebyggande utkomststöd? Fellman nämner att man måste vara utblottad för att ha rätt till det. Är det rätt med tanke på att man kan ge förebyggande utkomststöd kan ges för att trygga boende och lindra svårigheter till följd av överskuldsättning och liknande?

De klienter som har placerats i Sverige gjorde det innan KST kom till, av klienternas hemkommuner. Jag kan inte säga om allt har gjorts "by the book", eftersom det var ganska många år sedan.

Under den tid som har gått har vi haft kontakter med de kommuner där klienterna är placerade. Vi har även haft kontakt med vårdbolagen, följt upp ärenden och gjort vårdplaner. Det finns en beredskap för att, om det visar sig omöjligt att lösa situationen, kunna erbjuda klienterna en placering inom Finlands gränser istället, men det är inte vad de vill.

Tack, talman!

Det här exemplet med den person som blev intervjuad så var det tydligt att personen inte ville flytta, och det kan man förstå när man har etablerat sig.

Även om dessa placeringar skedde innan KST bildades, upplever åtminstone jag att det i så fall ligger på KST:s ansvar att ha koll på sina fortlöpande kontrakt.

Nu ska vi inte prata om det med KST:s ordförande Fellman, utan med gruppledare Fellman, men jag ville bara nämna det eftersom ledamoten tog upp det själv.

När det gäller det som ledamoten hänvisar till, att det är en rikslagstiftning som ska lösas mellan Sverige och Finland, så tycker vi i oppositionen att det är en ganska passiv hållning. Vi har ju egna instrument som vi borde använda.

Det skulle vara intressant att höra lite mer resonemang. Menar Fellman alltså att förebyggande utkomststöd i vår verktygslåda inte kan användas, att vi är helt lämnade till rikssidan?

Det jag menar är pensionsfrågan, det vill säga dessa klienters inkomst som är deras folkpension, den kan inte lösas av Åland eftersom vi inte har den behörigheten.

Det vi kan göra, utöver det som redan görs, är att underlätta på alla sätt vi kan fram till dess att frågan är löst. Och det har man gjort. Man har beviljat lättnader i klientavgifterna som direkt hjälper dessa människor. Man har förhandlat med vårdbolagen för att säkerställa att ingen behöver riskera att förlora sitt boende på grund av obetald hyra. Alla de åtgärder som har kunnat vidtas har vidtagits.

Men när det gäller utkomststödet är bedömningen att det inte är rätt väg att gå. Om vi inte får en lösning inom en snar framtid, då är det upp till landskapsregeringen att hitta en annan möjlig lösning.

Tack, talman!

Jag vill tacka ledamot Fellman för redogörelsen över vilka åtgärder och utredningar som har gjorts. Jag vill också tacka för det goda samarbete vi har haft.

Det är ett ärende som har tagit mycket av både KST:s och vår tid i försöken att hitta lämpliga lösningar. Därför vill jag särskilt tacka för det goda samarbetet.

Man behöver inte tacka mig, för jag kan inte säga att jag har gjort någon större nytta. Men jag vill understryka att det som har varit styrelsens budskap, och det som har varit ambitionen och viljan hos våra sociala myndigheter, är att göra allt som är möjligt inom lagens ramar.

Det känns inte helt bekvämt att lagstiftarna här säger att man ska hitta på något på en kvart för att bryta mot lagen. Vi vill göra allt vi kan för att hjälpa. Jag tycker att det är en märklig utgångspunkt att tro att landskapsregeringen eller de sociala myndigheterna inte skulle vilja göra det, att man skulle ha ansträngt sig för att strunta i frågan.

Talman!

Jag vet att ni på KST har gjort allt ni kan för att hitta lösningar på det här, och ni har verkligen ansträngt er för att hjälpa dem. Det är bra att ni har stöttat dem med de här rättelseyrkandena.

Vad händer om de säger nej på FPA? Ja, det görs individuella bedömningar för varje enskild person. Ledamoten nämner att det inte är möjligt att ge utkomststöd. Det må så vara, men förebyggande utkomststöd är något helt annat. Det var det vi införde under pandemin för att skapa ett mer flexibelt skyddsnät, så att folk inte skulle falla igenom på grund av att de blev av med jobbet. Det kräver inte att man säljer allt man äger, och man tittar inte heller på hur mycket pengar man har på kontot.

Jag är inte jurist och jag är inte expert på den här lagstiftningen heller. Det är därför vi har anlitat människor som är experter inom detta område och ställt frågan: Kan vi göra någonting? Kan vi använda de instrument som finns i den lagstiftningen, för att vara till hjälp, om de klienter det gäller skulle ansöka om ett sådant utkomststöd?

Det svar vi har fått från de bedömare som har anlitats, och som är experter på området, är nej tyvärr går det inte. Man ska inte stånga pannan blodig på en väg som är stängd; istället får man försöka hitta något annat.

Talman!

Förebyggande utkomststöd behöver man inte ens ansöka om, utan det kan erbjudas ganska enkelt från KST, eftersom det inte har några specifika kriterier. Det är en möjlighet för dem som faller mellan stolarna och som har hamnat i en svår situation, till exempel om de inte kan betala sin hyra, sin elräkning eller barnens fritidsaktiviteter.

Det kan handla om plötsliga förändringar i livet, som en skilsmässa, där man behöver flytta utan att ha en stabil ekonomisk grund. Med förebyggande utkomststöd behöver man inte redovisa något större ekonomiskt underlag.

Utkomststöd är det absolut sista alternativet man ska ta till.

Det är därför jag fortfarande har svårt att helt släppa tanken på förebyggande utkomststöd. Utkomststöd kan jag släppa, men förebyggande utkomststöd är något helt annat och det borde finnas alla möjligheter. Om det inte gör det, kanske man borde man kunna ändra i paragrafen, som har nämnts tidigare idag, så att det gäller även för personer som bor någon annanstans. Men det kan tolkas på olika sätt.

Den lösning som KST fick facilitera var att diskutera hyresfrågan med vårdbolagen. Man föreslog att låta hyrorna vara tills frågan är löst. När man sedan vet varifrån pensionerna kommer, så kan man retroaktivt reda ut den saken.

Det är viktigt att komma ihåg att den folkpension vi pratar om inte är särskilt hög. Jag vill uttryckligen påpeka att detta inte handlar om att KST försöker spara pengar eller att man inte vill lägga ut pengar. Det handlar istället om att hitta möjligheter att stöda. Och det har man gjort så gott man har kunnat.

Tack, herr talman!

Jag ska inte gå in på det här med förebyggande utkomststöd, men jag menar att det bara är ett verktyg. Utkomststödet är ett verktyg som vi har behörighet över. Därför skulle det kanske kunna vara lämpligt att använda det. Om vi nu inte får klarhet i frågan om huruvida vi kan bevilja förebyggande utkomststöd eller inte så har vi möjligheten att justera det. Vi kan skapa en särskild paragraf för just dessa klienter, eftersom den här situationen är så unik så vet jag inte om någon tror att den kommer att upprepas. Någonting liknande kanske, men det är verkligen en mycket unik situation.

Vi kan absolut justera lagstiftningen så att vi kan se till att dessa klienter får det lägsta möjliga stöd som de behöver för att klara sig, precis som andemeningen med utkomststödet är. Skulle inte det kunna vara en rimlig väg att gå för att lösa detta? Vi kan också tidsbegränsa det till ett år eller något liknande.

Jag upprepar igen: Det finns ingen ovilja att använda de verktyg som står till vårt förfogande. Det är därför vi har lagt ner så mycket energi och tid på att utreda om den här vägen är möjlig. Vi konstaterar att, som det ser ut nu, är den inte det. Därför har KST också tittat på andra möjligheter; att justera klientavgifterna, arbeta med hyrorna och hjälpa till med att skriva rättelseyrkanden och så vidare.

Om det skulle bli en långvarig period, där det tar ett år innan man får besked om pensionen ska betalas från Finland eller hur man ska gå tillväga, då måste vi vidta andra åtgärder. Det är därför KST har tagit fram den här utredningen som vi har överlämnat till landskapsregeringen. Utredningen handlar bland annat om möjligheten till någon form av lån eller stöd, baserat på den lagstiftning som redan finns.

Tack, herr talman!

Jag förstår att KST har gjort bedömningar och kommit fram till att det inte går att bevilja stöd med nuvarande lagstiftning. Men det som är intressant är att vi nyligen har öppnat utkomststödslagstiftningen, och man hade kunnat göra detta. Den åtgärd vi diskuterar nu är inte samma förändring, men vi öppnar lagen.

Jag talar inte till ledamoten som ordförande för KST, utan som lagtingsledamot i Ålands lagting. Vi har den möjligheten, vi har verktygen och det är självstyrelsepolitik att ta hand om våra klienter som har hamnat mellan stolarna.

Detta väcker frågor. Om vi nu har klarat av alla dessa olika punkter och kommit fram till att det absolut inte går att göra något på grund av lagstiftningen, ja, men då ändrar vi lagstiftningen och det är något vi arbetar med nu. Om det är så att detta löser sig, men om det är en temporär lagstiftning så upphör dem ju att gälla. Vad är problemet?

Förhoppningen är att vi ska få ett besked om rättelseyrkandena inom mars månad. Om det lyckas och det löser de akuta problemen för de fyra klienterna, så då måste vi gå vidare och lösa den större frågan om placeringar i Sverige.

Vi behöver få till en överenskommelse mellan Finland och Sverige om hur vi ska hantera detta i framtiden, så att vi får ett system som fungerar. Uppenbarligen gör det inte det nu.

Vi måste också få ett bättre system för hur vi följer upp ändringar i lagstiftningen som sker i Finland. Tydligen har ingen av oss gjort ett tillräckligt bra jobb med det.

Talman!

Om jag nu hade varit i minister Zekajs eller ledamoten Fellmans skor så hade jag vara mycket intresserad av frågan: Var gick det snett? Detta för att kunna förebygga att det aldrig mer händer i framtiden.

Jag pratar om remissen och vi har kunna se motstridiga besked i pressen. En del säger att det kom en riktad remiss, medan andra hävdar att det var en allmän remiss. Jag är intresserad av att höra ledamoten Fellmans uppfattning. Kom det en riktad remiss till landskapsregeringen? Eller var det så att det for i fel stuprör och for till avtals- och pensionsbyrån på finansavdelningen? Var uppstod hela den här situationen egentligen?

När det gäller remissförfarandet och hur man har hanterat det inom landskapsregeringen har jag inget svar på den frågan. Kanske ministern känner till det, men det gör inte jag. Jag kan inte ge svar på den frågan.

Talman!

Landskapsregeringen har stor förståelse för den svåra situation som har uppstått för de ålänningar som befinner sig i Sverige och har placerats där. Det är djupt beklagligt att individer hamnar i kläm mellan systemen på det här sättet, och vi delar motionens oro över konsekvenserna för de drabbade.

Jag vill också betona att regeringen har agerat inom de ramar vi förfogar över. Sedan problemet blev känt har vi fört en nära dialog med både ansvariga instanser på riksnivå för att hitta en lösning, och vi har haft bra kontakt med såväl social- och hälsovårdsministeriet i Helsingfors som Ålandsministern. Utöver detta har vi också kommunicerat med Ålands riksdagsledamot.

Detta handlar om juridik. Det handlar absolut inte om pengar. Det har aldrig handlat om pengar från Ålands sida. Det är viktigt att klargöra att detta i grunden är en juridisk fråga, en juridisk fråga som rör både vår lagstiftning, finländsk lagstiftning och den nordiska konventionen. Det finns också ett extra lager av EU-rätt, men det är inte så enkelt som det har låtit här i talarstolen. Det går inte bara att dra på lite utkomststöd eller förebyggande utkomststöd för att hitta en lösning. Hade det varit så enkelt, då hade vi garanterat löst detta för länge sedan.

Vi saknar de facto laglig befogenhet att direkt upphäva ett sådant beslut när det gäller pension. Detta är en socialförsäkringsfråga och en sådan förmån, och den typen av grundtrygghet som nationella pensioner och stöd faller uttryckligen under rikets ansvar. Med andra ord handlar detta inte om ovilja eller brist på resurser från vår sida, utan helt och hållet om begränsningar i den lagstiftning och ansvarsfördelning som finns mellan Åland och staten.

Skulle det mot förmodan visa sig att FPA inte ändrar sitt beslut denna vecka eller nästa, så ser vi att det finns några alternativa handlingar. Det är inte så att vi inte har arbetat med alternativen; vi har tittat på dem både på kort och lång sikt. Vi har arbetat parallellt och det finns nog inget ärende där vi verkligen har vänt och vridit på vad som har varit möjligt. Men vi har våra begränsningar inom självstyrelselagen och vad som är möjligt att göra.

Det nämndes bland annat utkomststöd. Ja, vi kommer att vara redo att vidta lagstiftningsåtgärder härifrån, från denna landskapsregering, i de fall beslutet inte ändras från FPA. Men det är inte utkomststödslagen som vi tittar på, eftersom den har bedömts som olämplig att använda i detta fall. Varken förebyggande, grundläggande eller kompletterande utkomststöd är relevant för denna grupp.

Min partikamrat, ledamot Fellman, nämnde tidigare att alternativet att hämta personerna inom Finlands gränser är något som också behöver utredas, och det vet jag att det görs. Nya vårdplaner tas fram och det måste utredas grundligt om den möjligheten finns. Så det är dessa två saker vi tittar på.

Vad gäller den åländska lagstiftningen vill jag också påminna om att det tidigare har funnits något som kallas lag om social kreditgivning, vilket undersöktes. Det skulle ge möjlighet att via det offentliga kunna ge lån eller förskott till personer i tillfälligt trångmål. Detta hade varit ett verktyg som hade kunnat användas idag, men det initiativet avfärdades härifrån.

Det är klart att vi i efterhand ser att vi kommer att behöva ha någon form av mekanism om detta fortsätter långsiktigt. Men vi vet detta denna eller nästa vecka vilken väg vi väljer. Om beslutet från FPA inte ändras, kommer vi att vara redo att ta till lagstiftningsåtgärder. Jag vill försäkra denna församling att så är fallet, att vi ser på det alternativet med stor allvar.

Med det sagt vill jag också påpeka att vi inte duckar. Vi har lyft frågan, vi har drivit på och vi kommer att fortsätta arbeta för att dessa personer ska få sin ekonomiska trygghet säkrad. Men vi är också en del av det finländska socialförsäkringssystemet och kan inte förväntas ta över rikets ansvar i alla frågor. Åtminstone har vi den behörighetsfördelning som vi har och vi måste förhålla oss korrekt till den.

Denna fråga har avgjorts i Finland och har också dykt upp här. Ja, men borde man ha upptäckt det? Här borde man ha omvärldsbevakat. Var har remissen gått och inte gått? Det är klart att man kan gräva i det, men vi konstaterar, utifrån de listor som faktiskt har sänts, att Åland inte har tillfrågats. Det har inte kommit någon remiss överhuvudtaget.

Personligen har jag också fått frågan i en intervju: "Borde du inte ha förstått det? Yle rapporterade om detta i april, är det realistiskt?" Min uppfattning är att det inte är realistiskt. Det finns ingen realism i att jag eller någon annan kollega skulle kunna snappa upp något från ett reportage om detta. Vi har inga register över den här typen av placeringar i Sverige och vilka förmåner som de får utanför Åland.

Jag vill avsluta med att säga att vi har gjort det som förväntas av det offentliga Åland, och vi har några verktyg som vi kommer att använda oss av i de fall där FPA inte ändrar sitt beslut. Vår samlade bedömning är att beslutet kommer att ändras, men vi kan inte garantera det. Jag förbehåller mig rätten att vara försiktig med att uttala mig om det. Men min tro är att de signaler vi har fått är tillräckligt kvalificerade för att vi ska kunna vara någorlunda optimistiska.

Nu under mars månad kommer vi att behöva förhålla oss till de verktyg som återstår. De är inte många och kan till och med vara ganska trubbiga, men vi är redo att använda de verktyg som finns. Tack!

Tack, talman!

Nu irriterar jag mig. I början av den här debatten fick jag beröm för att jag höll mig så lugn, men nu blir jag frustrerad.

Ministern säger att det här är rikslagstiftning och att vi inte kan göra något. Ingen från oppositionen har påstått att vi inte förstår att pensionsfrågorna handlar om rikslagstiftning. Det vi har föreslagit är att vi kan titta på de verktyg som finns i vår självstyrelselåda, till exempel utkomststödet.

Då säger både Nina Fellman och minister Zekaj att det inte går. Men ni motiverar inte sakligt varför det inte går. Är det den här vistelseorten vi fastnar vid, till exempel? Ja, men då kanske det finns möjligheter att kringgå den här vistelseorten. I värsta fall kan man förtydliga lagstiftningen. Inledningsvis säger ni att vi inte har någon lagstiftningsbehörighet och den lagstiftningsbehörighet vi har så fungerar inte.

Sen säger ministern att om FPA säger nej, då ska vi vidta lagstiftningsåtgärder. Vad innebär det?

Jag tror att det inte finns någon anledning att hetsa upp sig över den här frågan. Vi har redan uteslutit alla möjliga former av utkomststöd för länge sedan. Det handlar om kvalificerade bedömningar av människor som faktiskt arbetar med det här till vardags.

Jag tycker det är otroligt fräckt att komma med sådana påståenden att det är klart att det går, att det är självklart. Men det är inte så självklart. Uppenbarligen har vi en helhetsbild som ledamoten saknar. Det beror på att vi har arbetat med det här ärendet i ganska många månader. Tidsaspekten är inte relevant. Under mars månad kommer FPA att ta ställning till en ändring eller inte, och därmed förändras hela spelplanen.

Herr talman!

Landskapsregeringen hänvisar till att de arbetar hårt med frågan. Man har sett att utkomststödet borde avfärdas som en möjlig väg framåt, men ingen från landskapsregeringens håll fördjupar det resonemanget.

Vad är det i de förslag som har kommit från oppositionens sida som är omöjliga? Går det att definiera vad "stadigvarande" innebär? Kan det innebära att det gäller "av myndighet placerade ålänningar", går det att ändra den lagstiftningen? Det är ju något vi brukar kunna påstå att vi kan göra här i salen. Går det att ändra lagstiftningen och förtydliga den så att det verktyget kan användas?

Orsaken till att jag blir upprörd är att jag tycker att ni inte kommer med vettiga svar. Ni jobbar hårt, säger ni. Jag undrar återigen, vilken lagstiftning vidtar ni om FPA säger nej?

Talman!

Jag konstaterar att en hel del, inklusive ledamoten, har fastnat vid att just stödformen utkomststöd skulle vara den aktuella. Det vi tittar på är annan lagstiftning, som min kollega också har nämnt här, bland annat befintlig lag vad gäller lån. Men det är inte det bästa verktyget.

Vi undersöker också möjligheten till en lag om social kreditgivning, det är ett omfattande paket. Det finns i princip ingen lag som skulle kunna fungera som en akut lösning för att hantera den snabba situationen. Att utkomststöd skulle vara en lämplig stödform, det har uteslutits tidigt.

Tack, herr talman!

Idag saknas lagstöd för att bevilja utkomststöd för ägarbostäder, men man gör det ändå med hjälp av en anvisning från landskapsregeringen. Det finns alltså inget lagstöd för att betala ut utkomststödet för ägarbostäder. Man har dock kommit överens med KST och utfärdat en anvisning, vilket innebär att man beviljar utkomststödet trots avsaknaden av lagstöd. Så ser situationen ut. Vi håller på att justera detta i utskottet. Vi hade debatten förra veckan.

Vad är skillnaden? Vad är skillnaden mellan att bevilja en anvisning som möjliggör användandet av förebyggande utkomststöd under en temporär tid? I min värld ser de väldigt, väldigt snarlika ut.

Tack, talman!

Jag kan inte avgöra på vilka grunder du ser de här likheterna. Det jag kan konstatera är att det här inte alls är likadana fall. Här handlar det om att vi har en lagstiftning som uttryckligen säger att man måste vistas innanför Åland.

Du jämför med personer som vistas utanför Åland, där nationell lagstiftning avgör vem som är att betraktas att vistas inom rikets gränser. Det handlar om nationell lagstiftning. Sedan har vi nordiska konventioner och ett lager av EU-rätt. Jag tycker att du blandar ihop de här sakerna. Det är absolut inte samma sak.

Återigen, för att kunna få ett utkomststöd måste man kunna uppfylla de grundläggande kriterierna för det, och i det här fallet har det också bedömts.

Tack, herr talman!

Skillnaden mellan att betala ut stöd fast det inte finns lagstöd, är en fråga som jag tycker att jag inte fick svar på.

Det förebyggande utkomststödet är väldigt mycket upp till den enskilda socialarbetaren att bedöma vad som är rätt att betala ut. Det finns lagparagrafer som undantar den som beviljats stöd från de normala kriterierna. Det står i paragrafen som jag läste upp i mitt anförande.

Mitt förslag är att man temporärt inför en lagstiftning, via utkomststödet eller via det förebyggande utkomststödet, det låter lämpligt i mina öron. Det skulle vara en temporär lag som gäller i ett år. Man kan se hur det här projektet utfaller och hoppas att allt löser sig. I bästa fall så löser det sig och den här lagen behöver inte användas. I värsta fall har man fått ett år på sig att lösa detta mer permanent med hjälp av annan typ av lagstiftning, som ministern var inne på. Hur låter det, minister?

Tack, talman!

När vi fick kännedom om den här situationen var mitt resonemang att vi skulle kunna lösa det här. Jag tänkte att det måste vara utgångsläget – att vi kan hantera detta på ett förebyggande sätt. Självklart finns det alltid olika alternativ.

Men det visade sig att det inte var möjligt. De experter vi har, de allra bästa av våra experter, har tydligt sagt att detta inte är en möjlig lösning. Det är fel stödform för den här gruppen.

Är det en uppmaning till KST:s tjänstemän från den här salen att verkställa ett stöd där det inte finns lagstöd? Det är helt fel lagstöd och all expertis säger att detta är fel stödform. Det här är inte den väg vi kommer att välja att gå, även om vi kommer att föreslå förändringar, revideringar eller möjliggöra stöd genom annan lagstiftning för den här gruppen.

Tack, talman!

Tack, minister Zekaj. Det är den finska regeringen som har beslutat att från och med 2025 upphöra med utbetalningen av folkpension till finska medborgare som befinner sig utomlands, främst i Sverige. Man räknar med att ungefär 26 000 individer berörs av detta beslut. Regeringen förväntar sig också att detta kommer att spara den finska staten 38 miljoner euro.

Jag vill inte kommentera den frågan ytterligare. Det är en besparingsåtgärd från riket som tyvärr drabbar åländska personer, som kanske inte lever under samma villkor som övriga berörda individer, eftersom de har en specifik placering.

Jag undrar dock om ministern är insatt i ett EU-domslut från 2017 som säger att ansvaret för de lägsta pensionerna överförs till bosättningslandet. Jag läste (… taltiden slut).

Tack, talman!

När det gäller folkpension och möjligheten att få den utbetald i en annan medlemsstat, är Finland det land som ligger sist i ordningen för att genomföra denna förändring. Sverige och andra länder har redan gjort det, eftersom folkpension betraktas mer som en social förmån än en traditionell pension. I sin väsentlighet och essens är den mer av en social förmån än en pension.

Men om man funderar på vems ansvar det är, om det är Sverige eller Finland, så är det just detta som håller på att redas ut nu. Jag hoppas att vi under denna vecka, eller senast nästa vecka, får en tolkning från FPA som verkställer ett beslut som har fattats i riksdagen i Finland.

Tack ministern för svaret och tack talman för ordet.

Jag vill också understryka att det som jag tycker är jätteviktigt är att man måste ta hänsyn till klientens och individens vilja i den här frågan. Man kan inte köra över folk och flytta dem hit och dit; det brukar aldrig bli bra.

Det här är ett långskott. Jag har inte diskuterat det här med någon överhuvudtaget. Tanken slog mig när jag funderade på en liknande ekonomisk lösning som den man gjorde med cancerflyget, till exempel. Kanske skulle någon intresseorganisation kunna hjälpa till med pengar till dessa klienter under tiden? Det är kanske en jättedum fråga eller en åsikt jag har, men kan man göra något åt det eller kan man inte?

Tack för frågan. Det finns nog ingenting som vi inte har tittat på, varken konventionella eller icke-konventionella lösningar. Vi har övervägt olika alternativ, men vi vet också att spelplanen kommer att förändras nu under mars månad. Då kommer vi att behöva anpassa oss till den nya situationen.

Vi har även haft tidsaspekten att tänka på, och vår förhoppning är att detta beslut kommer att ändras. Men det löser inte det faktum att vi behöver ett bilateralt avtal mellan Finland och Sverige. Från åländsk sida kan vi inte teckna ett sådant avtal, utan det är något vi arbetar med gentemot ministeriet.

Det är viktigt att se till att det finns ett avtal som reglerar ansvaret för personer som är placerade, eftersom vi kan få problem med att balansera detta på lång sikt.

Talman!

Ja, man undrar hur väl förankrad den här frågan är hos Socialdemokraterna. Vi hörde just att gruppen av tre personer och så var det en ledamot här i salen som började komma med förslag till ministern om hur man eventuellt skulle kunna lösa det. Det är i och för sig intressant, men sådana saker borde kanske tas upp tidigare.

Jag måste säga att jag inte riktigt förstår logistiken i det här arbetet som ministern presenterar. Han sa så här: "Vi har lyft frågan. Vi har drivit på." I ett senare skede sade han att om vi nu inte lyckas med FPA, så kommer vi i ett senare skede att göra lagstiftningsåtgärder.

Min fråga blir då: varför har man inte redan vidtagit dessa lagstiftningsåtgärder? Om man skulle lämna ikraftträdandet av själva lagstiftningen öppet, så har man ju den att ta till om det här projektet nu misslyckas med FPA.

Tack, talman!

Jag vill försäkra ledamoten om att vi har en god kommunikation i gruppen.

Med det sagt vill jag påpeka att det självklart tog fram till ungefär mitten av januari för att se på det rättsliga utrymmet och vilka alternativ vi har. Vi har ett alternativ som vi kan ta fram.

Men att arbeta fram lagförslag är ingen quick fix, som ledamoten säkert är medveten om. Det handlar om ett lagförslag som behöver bearbetas, genomgå lagberedning och så vidare.

Vi har kartlagt vilka verktyg vi kan hantera om FPA inte ändrar det här beslutet, så det har vi klart för oss.

Talman!

Jag måste säga att jag tidigare har haft full respekt för ministern. Jag tycker att han har skött sitt ämbete väl, med tanke på att han är ny i det här sammanhanget.

Men beskrivningen av händelseförloppet här, och vad som har hänt och inte hänt, samt vad man eventuellt skulle kunna tänka sig att göra under förutsättning att man inte får si och så på plats, känns främmande. Det känns faktiskt lite svamligt, om jag ska vara helt ärlig.

När det gäller lagstiftning är jag mycket väl förtrogen med ämnet. Men de facto är det ju så att det inte handlar om ett omfattande lagpaket som nu efterfrågas, utan snarare om något på en mindre nivå. Om det stämmer det som ministern säger, att man har gjort ett omfattande utredningsarbete redan, så borde ju ett lagstiftnings-PMe redan vara klart i så fall.

Nå, det får väl stå för ledamoten om hon anser att jag svamlar.

Faktum är att vi har gjort ett gediget arbete i detta och förstår hur komplexa frågor vi har att hantera, både när det gäller nationell lagstiftning, EU-rätt och nordiska konventioner med mera. Jag förstår att det kan vara besvärligt att begripa hela helheten och hur allt hänger ihop.

Men vi har klart för oss hur vi ska agera, och vi är redo att vidta lagstiftningsåtgärder. Att börja skapa och utforma något när vi de facto inte vet vad utfallet blir, även om vi tror att det kommer att bli positivt, känns dock som en överkurs.

Talman!

Ministern påpekar i sitt anförande och i media att ingen remiss har inkommit. Han funderar sedan lite filosofiskt över huruvida man borde bevaka omvärlden, men landar i att han inte kan sitta och läsa Yle på dagarna. Detta får mig att ställa en fråga: Ser inte ministern alls att han har något ansvar att följa den finska lagstiftningsprocessen? Kan ministern redogöra för hur han följer vad som händer i vårt land, särskilt sådant som påverkar hans egna ansvarsområden?

Tack, talman!

Det är i alla fall inte rätt kanal att bevaka detta via media. Det finns en uttrycklig skyldighet från den som lagstiftar. I det här fallet är det riket som lagstiftar, de har en skyldighet att konsekvent bedöma den lagstiftning som stiftas och involvera dem som berörs. På samma sätt som när vi stiftar en lag här, så ska vi inte förvänta oss att riket följer det via Ålands radio. Så det är en ganska rimlig balansgång.

Vi har en förvaltning som följer och omvärldsbevakar, men vi ska inte behöva lägga krut på att omvärldsbevaka den typ av lagstiftning som sker i samma köl. Vi är med i riket Finland och systemet ska fungera. Det får inte fallera här.

Tack, talman!

Absolut ministern, riket har gjort fel som inte har informerat i det här fallet. Men jag ser också att ministern måste se till att vi från Ålands sida bevakar dessa processer för att sådana situationer inte ska uppstå. Här har ministern ett ansvar att ta för de områden som han är ansvarig för.

Vidare säger ministern att han har verktyg att ta till ifall FPA inte ändrar sitt beslut. Kan ministern redogöra för vilka verktyg det handlar om? Varför kan inte delar av dem eventuellt användas redan nu för att förbättra situationen, istället för att låta dessa klienter sväva i limbo utan någon form av hjälp?

Självklart känner jag ett ansvar. Det handlar inte om att jag inte känner ansvar, men jag kan inte ta ansvar i en lagstiftningsfråga som jag varken har blivit involverad i eller på något sätt blivit tillfrågad om vad vi anser. Vi har inte beretts den möjligheten.

Jag vill återgå till att det finns en tidsaspekt i det här, som säger att mars månad är kritisk. Om FPA ändrar sitt beslut, då ändras spelplanen. Att vi skulle införa en sådan lagstiftning när vi i det här fallet inte har klarhet i hur det kommer att prövas i första instans, vore att ta till alldeles för stora risker. Jag tror inte att det skulle leda till någon förbättring av situationen. Istället är det bättre att vi väntar på beslutet.

Tack, talman!

Ministern säger att ett beslut ska komma i mars och att det finns lagstiftningsförslag att ta till, om man nu skulle få ett negativt svar från FPA. Det oaktat kan det ändå innebära att en eller två personer får detta negativa svar, medan resten kanske får ett positivt. Det handlar ju om individuella beslut som kommer att fattas för varje enskild person.

Vi vet att en lagstiftningsprocess kan ta lång tid. Men med erfarenhet från tiden under pandemin vet vi att det också går att göra saker snabbt om viljan finns. Många gånger har det funnits påståenden om att det inte fanns några lagstiftningsmöjligheter, om man frågar tjänstemännen. Men då måste man tänka utanför boxen och hitta lösningar ändå.

Hur kan dessa personer känna sig trygga?

Jag nämnde att vi har tittat både på alternativet i boxen, utanför boxen och kring boxen. Vi har tittat på alla handlingsalternativ. I alla fall har vi ringat in två alternativ, där det ena är mycket snabbare än det andra. Det kan hända att det är den väg vi väljer i slutändan.

Jag vill också påpeka att i sådana här sammanhang, och ur ett långsiktigt perspektiv, kanske det inte ens kommer att vara möjligt att placera i den utsträckning som vi gör i Sverige. Detta är ingen ny fråga. Redan 2021 påpekade ministeriet att placeringar utomlands innebär vissa svårigheter, och då handlade det om barnskydd. Dessa svårigheter är sannolikt även aktuella för den här målgruppen, även om vi nu talar om vuxna.

Talman!

Ministern säger här nu att ministeriet påpekade att man inte kan placera klienter utomlands 2021, men ändå påstår ministeriet att de hade ingen om att KST har dessa klienter placerade utomlands. Men då måste de ju ändå vara medvetna om detta, eftersom de har uttryckt en viss farhåga kring situationen.

Å andra sidan säger man i det här svaret, som bland annat Löfström fick, att det inte ens är möjligt och att de inte hade en aning om den här gruppen människor. Det är något som inte stämmer här.

Jag förstår att det är en svår situation för ministern, men här är det viktigt att agera, för det finns många som är väldigt oroliga.

Tack, talman!

Det här handlar, som jag nämnde, om barnskydd, specifikt barnskyddsärenden och framförallt tillsynsfrågorna som då aktualiserades.

Jag vill försäkra ledamoten om att vi är redo att agera när beslutet har fattats. Vi har en plan för hur vi ska ta oss an detta. Vi har fått information om vilka åtgärder vi kan vidta, men det är fel tidpunkt att agera nu när vi vet att ett beslut kommer som ändrar på spelplanen.

Det finns ingen subjektiv rätt att bli placerad utanför rikets gränser. Detta är en fråga som vi måste hantera tillsammans med hälsovårdsministeriet. Vi behöver få till ett bilateralt avtal som möjliggör att vi även i framtiden kan placera i Sveriges gränser, eftersom vi (… taltiden slut).

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.