Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Ärade lagting. Det är dags att behandla det så kallade tillgänglighetsdirektivet som tidigare har varit föremål för diskussion och handläggning i lagtinget.

Landskapsregeringen föreslår i föreliggande lagförslag att det antas ny lagstiftning för att implementera tillgänglighetsdirektivet. Landskapsregeringen föreslår att det antas en ny blankettlag om tillämpning av lagen om tillgänglighetskrav för vissa produkter samt att nya bestämmelser tas in i landskapslagen om tillgängliga webbplatser och mobila applikationer inom förvaltningen. Samtidigt föreslås lagen att byta namn till landskapslagen om tillgängliga digitala tjänster. Vidare föreslås ändringar i räddningslagen för landskapet Åland och i lagen om marknadskontrollen av vissa produkter.

Avsikten är att lagstiftningen ska träda i kraft så snart som möjligt med tanke på att direktivet borde ha varit genomfört i landskapslagstiftningen den 28 juni 2022. Det är ju därför, talman och ärade ledamöter som vi nu har förelagt lagförslaget trots att det inte är klart för behandling i Finlands riksdag, vilket jag återkommer till på slutet. Landskapsregeringen föreslår därför att datum för ikraftträdande lämnas öppet utgående från nämnda omständigheter.

Till grund för detta rätt så omfattade paket med bl.a. sex bilagor ligger både FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och det faktum att även Europeiska unionen ratificerade konventionen i december 2010, vilket innebär att alla institutioner inom EU ska följa konventionens bestämmelser och principer.

FN:s konventionen ska främja, skydda och säkerställa mänskliga rättigheter och grundläggande friheter för personer med funktionsnedsättning. Enligt konventionens artikel 9 ska konventionsstaterna vidta ändamålsenliga åtgärder för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång på lika villkor som andra till den fysiska miljön, transporter, information- och kommunikation, innefattande informations- och kommunikationsteknik (IKT) och system och andra anläggningar och tjänster som är tillgängliga för eller erbjuds allmänheten både i städerna och på landsbygden.

Tillgänglighet bör enligt konventionen uppnås genom systematiskt undanröjande och förebyggande av hinder, främst genom universell utformning eller design för alla, vilket bidrar till att säkerställa tillgång för personer med funktionsnedsättning på lika villkor som andra.

Det aktuella EU- direktivet är ett fullharmoniseringsdirektiv, vilket innebär att medlemsstaterna varken får behålla eller införa bestämmelser som avviker från direktivet. I vissa frågor ger direktivet lite handlingsutrymme vad gäller miljö, kanske utskottet får ägna sig åt det om de vill fördjupa sig.

Direktivet som dagens lagförslag bygger på omfattar tillgänglighetskrav för följande produkter:
- datorvarusystem och operativsystem
- betalningsterminaler
- bankomater
- biljettförsäljningsautomater
- incheckningsautomater
- interaktiva självbetjäningsautomater osv.
Det är en ganska omfattande lista som berörs, ner till vanliga läsplattor.

Området tillgänglighet är sektorsövergripande och omfattar många olika lagstiftningsområden och omnämns inte i behörighetsfördelningen i självstyrelselagen. De produkter som berörs av direktivet omfattar inte produkter på områden som utgör riksbehörighet att besluta om, t.ex. läkemedel, luftfart, kärnkraft osv. Landskapsregeringen bedömer därför att det hör till den åländska lagstiftningsbehörigheten att bestämma om tillgänglighetskrav för att ta fram, importera och fungera som distributör för de produkter som omfattas av direktivet.

De tjänster som omfattas av tillgänglighetsdirektivet är tjänster som tillhandahålls konsumenter, både av myndigheter och företag. Tjänsterna omfattar alltifrån tjänster som ger åtkomst till audiovisuella medietjänster, elektroniska kommunikationstjänster, e-handelstjänster för konsumenter, banktjänster för konsumenter och ner till e-böcker, som är allt populärare i vårt samhälle.

Televäsendet är riksbehörighet enligt 27 § 40 punkten i självstyrelselagen, dock så att tillstånd att utöva televerksamhet i landskapet som beviljas av riksmyndighet kräver landskapets samtycke. Med televäsendet avses enligt motiven till självstyrelselagen telefon och telegrafväsendet. Rätt att utöva rundradio- och televisionsverksamhet inom landskapet är däremot landskapets behörighet enligt 18 § 20 punkten i självstyrelselagen. Landskapets behörighet innefattar även rätten att bestämma om villkoren för utsändande och mottagande av radio- och televisionsprogram. Vi har på alla sätt försökt ringa in den behörighet som lagtinget kan lagstifta utgående i från.

Videodelningsplattformstjänster har ansetts falla under den åländska behörigheten. Det är omfattande delar som faller på lagtinget.

Beträffande tillgänglighetsdirektivets tillämpning på elektroniska kommunikationstjänster så tillhör dessa i stort riksbehörigheten som en del av televäsendet. Området nödkommunikation faller dock under den åländska behörigheten som en del av brand- och räddningsväsendet enligt 18 § 6 punkten.

Så här, talman, kan man gå vidare när det gäller behörighetsfördelningen. Det här var lite från min sida för att visa hur snårigt det är. Det gäller att gå rätt i den här djungeln av gråzoner som finns mellan två olika jurisdiktioner. Jag går inte in desto mera på samma problematik och fördelning av behörighet, det gäller också andra delar av direktivet. Det blir för långt här idag att jag går in på de detaljerna.

När det gäller de ekonomiska och administrativa konsekvenserna av lagförslaget så berör det här de organisationer som tillhandahåller produkter och tjänster som omfattas av tillämpningsområdet för tillgänglighetsdirektivet. Beaktas bör dock att mikroföretag inte omfattas av direktivets krav på tjänster och att mikroföretag gällande produkter är undantagna från kravet på att dokumentera sin bedömning avseende oproportionerligt stor börda för att uppfylla kraven på tillgänglighet. Här kan vi från åländsk sida konstatera att här har vi en reglering, en begränsning som gör att de privata aktörerna begränsas. Enligt senast tillgänglig information från ÅSUB så skulle 84 % av företagen på Åland automatiskt falla utanför det här, därför att de sysselsätter högst fyra personer eller färre. Det är helt klart att ett rätt stort antal privata aktörer kommer att beröras och behöver ta hänsyn till tillgänglighetskraven.

Gällande tillgänglighetskraven för de tjänster som omfattas av den åländska lagstiftningsbehörigheten bedöms konsekvenserna av den föreslagna lagstiftningen vara marginella. Det gäller uttryckligen tjänster, då pratar vi om persontrafiktjänster, via busstrafik finns enbart krav på att eventuella självbetjäningsautomater som används ska uppfylla tillgänglighetskraven i direktivet. Gällande de övriga kraven för persontransporter omfattas enbart den lokala sjötrafiken medan busstrafiken på Åland undantas eftersom stads-, förorts- och regionaltransporter inte ingår i tillämpningsområdet.

Ålandstrafiken omfattas redan i dagsläget av kraven på tillgängliga webbplatser och applikationer. Vi har ju redan lagstiftning på det området som har nämnts, så det är ingenting nytt där.

De krav som tillkommer för skärgårdstrafiken genom tillgänglighetsdirektivet rör krav på tillgänglighet gällande eventuella självbetjäningsautomater osv. Det finns en hel del för våra egna organisationers tjänstemän att bekanta sig närmare med den dagen det här träder i kraft full ut.

Vad gäller tidsramen kan vi konstatera att senast i juni 2025 borde vi ha självbetjäningsautomater på plats. Någonting för infrastrukturministern att notera och jobba för. Detta har ju också konsekvenser vad gäller både för färjor, terminaler och hamnar och så vidare.

Man ska även säkerställa enligt direktivet att informationen ges i realtid när det gäller tidtabeller, information om trafikstörningar, anslutningar och vidare förbindelser med andra transportmedel etcetera, till exempel om det är trasiga hissar eller tjänster som plötsligt är otillgängliga för tillfället. Ni förstår alla att det här kommer att leda till en hel del funderande hur vi ska möta de kraven.

När det gäller de administrativa konsekvenserna som alltid är en del av systemet så är vår bedömning att det tillkommer nya tillsynsuppgifter. Men i och med att landskapsregeringen redan nu fungerar som tillsynsmyndighet inom ramen för marknadskontroll så bedömer vi att det behövs enbart begränsade personella resurser för uppgiften.

Vi kan konstatera att det fanns redan utgående från nämnda marknadskontrollagstiftning krav på att vi måste se över resursbehovet. Här har vi tid fram till juni 2005.

Till sist några ord om nödmeddelanden som ni minnesgoda också känner igen och det har dykt upp nu och då i motsvarande kommunikation av liknande lagstiftning. Här behöver alarmcentralen utveckla sättet för att ta emot nödmeddelanden så att nödmeddelanden kan skickas som textmeddelanden. Här har ett utredningsarbete inletts. Här har vi den här övergången för alarmcentralens operativsystem Ålarm att integreras med rikets operativsystem. Genom den integreringen så borde vi kunna uppfylla direktivets bestämmelser om nödmeddelande även för Ålands del.

Som jag sade inledningsvis, den här behandling av motsvarande lagstiftning i motsvarande paket pågår som bäst i Finlands riksdag. I och med att det är en process där vi också har ett element av blankettlagstiftningen så är vi beroende av hur det utfaller. Vår grundade bedömning här är att det finns, enligt vad grundlagsutskottet har observerat, några lagtekniska frågor som vi får se hur ekonomiutskottet kommer att hantera. Det kan i sin tur då påverka lagförslaget.

Talman! Här utgår jag som vanligt att vi kan samarbeta smidigt och flexibelt med lag- och kulturutskottet och få en bra helhet utgående från vad som händer i riksdagen. Jaha, blir det social- och miljöutskottet? Jaha, okej förlåt, det var mitt fel. Vi kan ännu inte bedöma hur det i dagsläget blir att påverka vårt eget lagförslag.

Det sistnämnda, jag förklarar kanske den förvirring som det här ärendet åsamkade för några veckor sedan i lagtinget när vi inte var riktigt säkra på vem som var ansvarig minister, men nu tillhör det min lyckliga stjärna att få ta hand om det här ärendet. Tack, talman!

Talman! Det här är ett otroligt intressant och komplext område i tillgänglighetsdirektivet gällande digitala tjänster. Jag tycker att det är synnerligen intressant att vi pratar ganska mycket om utanförskapet av digitala tjänster. Det finns, men det minskar. Traficom gjorde en stor marknadsundersökning här i november där man konstaterade att kunskaperna att nyttja digitala tjänster är väldigt jämlika, men att den äldsta gruppen nyttjar dem i betydligt lägre skala. Så där finns fortfarande ett utanförskap förstås och det behöver adresseras.

Samtidigt finns ju också den andra frågan, alltså nya generationer som växer upp och som egentligen bara hittar sin information via nätet och digitala tjänster. Där har ju Åland en lång väg att gå för att vara tillgänglig för de grupper som helst och i första hand nyttjar de digitala tjänsterna.

Tack, talman! Jo jag kan bara hålla med Zetterman om sistnämnda del. En förutsättning för att det här ska bli en hållbar implementering så krävs att vi, förutom den allmänna informationen som behöver hållas om lagförslaget för förvaltningen i stort, också då tittar på de specifika utmaningar som finns inom de underlydande myndigheterna. Det här är kanske något som social- och miljöutskottet kan ta fasta på och genom ett hörande få lite mer kött på benen. Vad ställer det för krav? Det är frågan om själva det praktiska bör upphandlas med tanke på att det här blir omfattande? Kanske det är bättre att vi tar generellt grepp om det än att alla enskilda myndigheter på egen hand försöker lösa utmaningar i direktivet.

Talman! I och med det så kommer jag också in på min käpphäst om verksamhetsutveckling genom digitalisering eller digital transformering. Alltså vi blir tvungna att digitalisera allt fler av våra tjänster. Att då bara ta pappersversionen och digitalisera den så att gränssnittet ser digitalt ut gentemot brukaren är ju ett sätt att göra det på. Det är så som vi ganska långt har jobbat. Men när vi jobbar med de här frågorna så behöver vi se till att få ut effektivitetsvinster också åt andra hållet så att säga. Vi behöver tillgängliggöra fler samhällstjänster digitalt. Men vi behöver också se till att vi samtidigt i och med det nyttjar de vinster som finns att hämta hem, och där har vi nog ett stort jobb att göra inom det offentliga Åland också till den delen. Implementeringen av lagstiftningen är en del, men sedan kommer också det praktiska. Ska vi nu göra det här till ett väldigt dyrt och omfattande arbete genom att jobba på det gamla sättet eller ska vi faktiskt få ut stora samhällsvinster ur det?

Tack, talman! Det var en bra frågeställning som ledamoten väckte. När det gäller digitala utmaningar har vi lekmän haft den tanken att det här är - i och med att det här direktivet är så pass konkret - något som verkligen måste gå hand i hand med den digitala utvecklingen i stort. Det är kanske tacksamt att dessa 2,5 år finns för att få detta på plats. Detta är en sak som jag med varm hand överlämnar till digitaliseringsministern Karlström att ta hand om och samordna för hela förvaltningen. Det gläder mig att vi har den kraften på den posten.

Tack, talman! Minister Jansson, jag skulle vilja bredda den här diskussionen lite utgående från ministerns anförande. Vem är det egentligen som har huvudansvaret för jämlikhetsfrågor och tillgänglighetsfrågor på Åland överlag? Man talar i anförandet om att behörigheten mellan Finland och Åland är ganska komplicerad. Men jag upplever också, efter att ha satt mig lite in i tillgänglighetsfrågor på grund av familjära orsaker under den senaste tiden, att det är väldigt svårt att nysta ut vem som har ansvar för vad och ska se till att det efterföljs på Åland.

Tack, talman! Frågeställning är befogad. Varför står jag här och presenterar detta? Det beror ju på att jag dels har ansvar för den EU-rättsliga delen i vårt system. I och med att det här har varit så starkt kopplat till marknadskontrollsidan och det faktum att också de åtföljande lagstiftningarna har varit mer lagt på administration än att beröra individerna i stort, så därför blev det så att jag fick ta också den här. Men de facto så är det något som i synnerhet ministerkollegan Holmberg-Jansson kommer att få ta över och verkligen se till, men hand i hand när det gäller hela den infrastruktur som berörs och lite hand i hand också med näringsminister Karlström vad gäller näringslivets del. Här får vi nog en utmaning att tillsammans få en förståelse för att också det privata näringslivet måste agera.

Jag håller med där. Jag tänker att det skulle kunna vara en god idé att man på Åland också har en instans, en myndighet eller en ansvarsperson som ansvarar just för det här med jämlikhet och tillgängligheten. Ministern sade att lagstiftningen för mindre företag och sådant inte gäller, men hela Åland skulle vinna på att vara tillgängligt både fysiskt och digitalt. Jag tror att landskapsregeringen också kunde uppmuntra till att det här är någonting som också efterföljs, även om det inte är ett lagkrav.

Tack, talman! Om jag formulerar mig som så, utan att lova för mycket, men jag tror att den typen av kommunikation ska vi ha mot näringslivet. I ett läge där småföretagen också ser över sin digitala sida så kanske de då, utgående från de lösningar som man har hittat hos andra företag, skulle kunna kopiera det till en rimlig kostnad med tanke på hur de ökar sin attraktionskraft också på marknaden, om vi kallar det så något förenklat.

Talman! Jag måste hålla med ministern om att det är en svår behörighetsbalans i det här lagförslaget. Lagförslaget är inte helt lätt att läsa och förstå heller. Men nu är det ett tag sedan jag läste det. Det var ju ett tag sedan det kom på vårt bord. Jag vet inte om jag hörde, det här mikrofonsystemen har sett sina bättre dagar, sade ministern någonting om Ålands radio och TV och deras behov av omställningar eller förändringar? Nä? Kan ministern säga någonting om det? Finns det behov av åtgärder där med anledning av det här direktivet.

Det var en synnerligen adekvat frågeställning också som ledamot Söderlund lyfte här. Spontant utan att ens reflektera så på det viset att även deras webbapplikation måste ses över naturligtvis. Det är närmast det. I övrigt så förhoppningsvis, eftersom det är den typ av produkt man erbjuder, så kan det täckas in med den vanliga tekniska utvecklingen, dvs. hörbarhet och annat. I övrigt kan jag inte se något annat än att det är deras lättillgängliga nyhetsförmedling via webben som kan förbättras.

Tack för det klargörandet. Sedan nämnde också ministern vår kollektivtrafik, att den inte kommer att beröras av det här lagförslaget. Vi kommer att fördjupa oss i det här i utskottet. Men vill ministern säga några förtydligande ord om vår kollektivtrafik som jag idag upplever att inte är helt tillfredsställande med tillgängligheten.

Tack, talman! Mitt budskap här är att eftersom Ålandstrafiken redan omfattas av den nuvarande lagen om tillgängliga webbplats applikationer så blir det att gå vidare i infrastrukturen vad gäller självbetjäningsautomater. Det berör naturligtvis busstrafiken på ett eller annat sätt beroende på hur man vill ordna sin service. Så det är väl närmast det. Vi har identifierat elektroniska biljetter, biljettförsäljningstjänster som påverkar indirekt i alla fall. För här ska man se till att infrastrukturen fungerar också till den här delen. Vi kan väl tala allmänt om smarta biljettsystem som jag hoppas också att vi kan utveckla till den delen.

Tack, fru talman! Tack minister Harry Jansson. En sak som slog mig när jag läste det här lagförslaget var att man skulle ha högre ambitionsnivå på alarmcentralen och att polisen kunde ta emot nödsamtal av olika typ, vilket är rätt bra i sig. Någonting som väcktes av en bekant är att vi har redan EU-krav för nödsamtal på Åland som vi ännu inte uppfyller. Vi pratar om eCall, när bilar själva larmar och om AML-positionering, Advanced Mobile Location, som vi ännu inte uppfyller och som borde ha varit uppfyllt för några år sedan. Det väcktes tankar kring det här förverkligandegraden i praktiken av den här lagstiftningen om hur vi ska säkerställa att det sker med den här lagen.

Tack för ett bra inspel, det berör sannerligen också helheten. Vi har en längre tid, jag tror att vi i två års tid, har jobbat med ministerierna i Helsingfors för att få till stånd en överenskommelseförordning som skulle lösa just den problematiken som ledamot Påvals lyfte. Bara för några veckor sedan så kunde vi för vår del godkänna denna överenskommelseförordning som löser just eCall problematiken. Om det händer en olycka och man har det systemet så sker en uppringning och det slussas vidare i sin tur till alarmcentralen här. Jag vågar inte säga om presidenten har undertecknat den, men i alla fall i närtid så kommer den att vara på plats. Det har varit ett segt jobb med den biten, måste jag säga.

Tack, herr talman! Det är ju också samma sak kring det här med Ålarm, om vi ska utveckla Ålarm som sig själv eller om vi ska integrera det i det finska systemet Erika. De här sakerna behöver komma på plats innan man kan konsekvensbedöma något av de här förslagen i slutändan.

En annan sak som framkom i remissen är att lagen är svårtolkad. Vicelantrådet, ministern nämnde ju själv att det är en snårig lagtext. Det är mycket korshänvisningar och det är mycket undantag och det ena och det andra. Skulle det vara skäl att göra den här texten mer lättillgänglig för dem det berör, t.ex. för personer som har en lägre läsförståelse eller som av olika anledningar inte kan hantera den här texten som till och med vi i salen kanske har problem med. Skulle det finnas möjlighet att kunna släppa det här i lättläst format så att man vet vilka konsekvenser det innebär och vilka rättigheter man har?

Tack, talman! Avslutningsvis, ja, vi kan alltså ha den förhoppningen, men det är någonting som landar på kollegan Holmberg-Jansson. Hur kunde vi få en tydligare information om vad förslaget innebär? Kanske lagtexten måste vara som den är, men i alla fall en förklaring så att det är lättare att tillgodogöra sig för brukarna som är i behov av den här typen av extra tjänster.

Avslutningsvis, ledamot Holmberg brukar säga att jag presenterar lagförslag som går att läsa. Tyvärr, ledamot Holmberg, den här gången var det svårare än vanligt. Lagtinget får ursäkta, ibland blir det för komplicerat.

Tack, talman! Det är ett viktigt lagförslag, det är ett angeläget ämne. Ambitionen är också otroligt bra, att det ska bli lättare för människor på Åland att kontakta relevanta myndigheter, räddningsmyndighet och myndigheter med viktig information som måste fram. Det kanske har varit viktigare än någonsin under den pandemi som vi har gått igenom. På det hela taget är det en mycket bra förbättring av standarden för tillgängligheten vad gäller information och centrala myndighetsfunktioner.

Sedan är det precis som vicelantrådet sade, det är ju lite grumliga vatten som den här måttstocken eller standarden befinner sig på grund av behörighetsfördelningen så som den ser ut. Men till skillnad från föregående talare så måste jag nog ändå säga att själva standarden är nog tydlig på vad som förväntas.

Det var också bra att vicelantrådet nämnde det öppna ikraftträdande datumet.

Jag har en fråga gällande detaljmotiveringen i 9 §, tillsynsuppgifterna. Är det vicelantrådets bedömning (… taltiden slut).

Den avslutande frågan från ledamot Valve var: Kräver det här förslaget i sig då mera resurser för tillsynen? Vår initiala bedömning har varit att det inte behövs. Det kan ske inom ramen för det fortlöpande. Jag kan upplysa lagtinget att allt bara så sent som senaste veckan var det återigen en överenskommelseförordning, denna gång med Södra Finlands Regionförvaltningsverk som tar hand om tillsynen av webbapplikationer. Också där finns det redan i den tillämpliga lagstiftningen krav på det. Så för att det inte skulle bli ohemult dyrt att sköta den typen av tjänsteförhållanden så valde vi ett samarbete med Regionförvaltningsverket på andra sidan Skiftet.

Tack vicelantrådet! Jag är nöjd med svaret på den frågan. Det talar för att landskapsregeringen har jobbat för en möjligast kostnadseffektiv lösning på tillsynen. Det är mycket bra.

Avslutningsvis så vill jag uttrycka min tillfredsställelse över att det blir möjligt att skicka textmeddelanden till räddningsmyndigheterna. Det har stor positiv betydelse för människor som utsätts för våld i hemmen och som inte vågar kontakta på något annat sätt. Också tack för det. Det är mycket bra att landskapsregeringen har den ambitionen också.

Tack ledamot Valve. Jo, den biten att nödmeddelande kan bli också på det flexibla sättet. Vi kan bara föreställa oss olika former av olyckor där man kanske inte är riktigt talför heller. I och med att alla i praktiken idag har någon form av smartphone så är det nog ett framsteg vad gäller möjligheten att larma.

Tack, fru talman! Vi från Liberalernas sida tycker att det är mycket bra saker i det här lagförslaget. Det är viktigt att alla medborgare kan delta i samhället på lika villkor oavsett vad var och ens personliga förutsättningar är. Det är ett av välfärdssamhällets viktigaste uppgifter, enligt oss och enligt de flesta i den här salen, att erbjuda tjänster som gör det möjligt att var och en av invånarna kan delta och utvecklas på samma villkor.

Det är också enklare och effektivare idag och det blir allt enklare att uppfylla de här kraven eftersom den digitala tekniken förbättras som hjälpmedel. Det gör att man kan komma runt tidigare kostnadskrävande åtgärder och ändå erbjuda samma villkor.

Direktivet som vi har framför oss och som vi behandlar är till för att skapa europeiska standarder för tillgänglighet och att hjälpa EU-länderna att uppfylla FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.
Det är ju kopplat också till marknadskontrollen av produkter och tjänster och det är ett alltmer rådande sätt att motverka negativa konsekvenser för miljö och hälsa och också sociala konsekvenser idag, det har vi märkt och sett. Samtidigt underlättar man med marknadskontrollerna för den inre marknaden inom EU att handla över landsgränser. Här inkluderar man tillgänglighet som en faktor i varorna och tjänsterna, vilket är mycket bra.

Jag ska hålla mig ganska kort, fru talman och fokuserat. Det som jag tänker fokusera lite på är räddningslagen som också diskuterades här sist i replikskiftet.

Direktivet ställer krav på att myndigheterna ska öppna upp för flera kommunikationssätt. Det här har landskapsregeringen tagit till sig och har en bra ambitionsnivå enligt oss. Just det här som nämndes i sista replikskiftet om möjligheten att skicka nödmeddelande via text, det är väldigt bra. Det öppnar upp för personer som har svårt att hantera ett vanligt telefonsamtal. Jag kan också säga att vi ska nog inte prata om normal funktion, men för gemene man och för åldersgruppen yngre, barn och ungdomar, så upplevde jag i mitt arbete som fältare att det fanns ett stort behov av att kunna kontakta myndigheter i akuta fall via text. Det var många situationer, som i alla fall jag kommer jag ihåg, där det inte var möjligt för en ungdom att ta upp telefonen och ha ett samtal, utan där behövde man förmedla sig på något sätt via text i en nödsituation. Det fanns olika sätt som vi från fältarna var behjälpliga med men också polisen måste vara lite kreativa för att kunna uppfylla det här.
Nu finns det ju förslag på att det ska finnas med i systemen, det är väldigt bra och eftertraktat och efterfrågat.

I just räddningslagen så finns också den här biten att alarmcentralen ska kunna ta emot samtal med bild och med video, att man ska visa sitt ansikte. Det här är något som utskottet måste kolla på. Det finns en praktisk problematik i det här som handlar om operatörernas arbetssäkerhet. Det har väckts frågor kring att det finns flera tillfällen där en operatör kanske bedömer att det inte är bra att man visar sitt ansikte. Idag finns det inte ens krav på att operatörerna behöver uppge namn till den som ringer, utan man hänvisar till myndigheter i stort. Här i ett litet samhälle som vi bor i så kanske det är skäl att operatören inte väljer att visa sitt ansikte i en videokonversation för man kanske inte alltid vill bli igenkänd på stan i den rollen. Det är något vi får titta på i utskottet tycker jag och få höra kring den saken.

Någonting som också kom upp i replikskiftet var förverkligandegraden. Det är något som vi från Liberalerna har funderat lite på. Idag skulle vi, som sagt, redan sedan 2017 ha haft eCall bilpositionering med. Nu fick vi glädjande nyheter från ministern att det här är väl på gång i praktiken, men ändå sedan 2017. Vi måste komma ihåg att när vi lägger nya krav på myndigheter och tar fram ny lagstiftning så behöver vi se till att säkerställa att det inte tar så här många år innan det faktiskt kan implementeras på riktigt och finnas med.

Samma gäller Advanced Mobile Location, det här behöver vi få in för vi på Åland ligger efter. Vi behöver se till att det blir så lätt som möjligt för gemene man och speciellt för dem som har problem att kunna genomföra ett vanligt telefonsamtal och att kunna hittas av myndigheten så fort som möjligt när det har skett en olycka. Det är klart att det är jättebra att alla kan genomföra ett telefonsamtal oavsett hur man gör det. Men vi behöver säkra att det här kan uppfyllas i praktiken. Det är viktigt att det är inte något som det pratas om, sedan väntar folk på det och så tar det fem, sex och sju år innan det liksom i praktiken är möjligt.

Samma gäller också Ålandstrafiken. Det nämns att den inte omfattas av den här lagstiftningen, men Ålandstrafiken uppfyller inte heller riktigt kraven. År 2019 skulle Ålandstrafiken uppfylla kraven för en tillgänglig webbtjänst. Det här kan var och en skriva under på att det gör det inte just nu. Det är svårt för vem som helst att kunna hantera Ålandstrafikens hemsidor.

Likaså landskapsregeringens egna hemsidor, det har framkommit till och med i remissvaren att man har påmint landskapsregeringen om att deras egna hemsidor är svårtillgängliga och svårnavigerade. Det kan också undertecknad säga att de är. Vi behöver få ett bättre system som är lättillgängligt. Vi behöver tänka lite IKEA kanske?

I övrigt så finns det inte så jättemycket annat som Liberalerna pekar ut i den här lagen som problematiskt. Det ska bli intressant att diskutera den i utskottet. Det kommer att vara mycket intressanta höranden som vi ser fram emot. Det var allt från mig. Tack!

Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att remittera ärendet till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.