Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.

Tack, talman! Jag har lämnat in en åtgärdsmotion med rubriken: Endast en kommunreform kan säkerställa vår välfärd.

Coronapandemin har ytterligare påskyndat behovet av en kommunreform. Vi såg under pandemins inledning hur ålänningarna erhöll olika information beroende på var på Åland man bor. Vi har sett vissa skolbarn få lunch, medan många blivit utan. Vi har sett hur olika våra äldreboenden agerat och vi har sett den privata och offentliga ekonomin snabbt gå in i en lågkonjunktur som saknar motstycke.

Att bilda en faståländsk kommun skulle bara genom administrativa synergier spara cirka 5 miljoner € årligen. Inbesparingar som kunde avkorta kommande lån och minska behovet av skattehöjningar och sett över tid skapa förutsättningar för en ekonomi i balans. Detta är en av flera nödvändiga reformer, men den absolut viktigaste åtgärden för att skapa ett Åland som är strukturellt förberett att hantera kommande svåra utmaningar i såväl närtid som framtid.

Med anledning av därav, föreslår vi att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att omgående påbörja en kommunreformprocess med en faståländsk kommun och specifika lösningar för skärgården. Så lyder min motion.

Låt oss för en stund se Åland som en helhet. Vi förtränger det faktum att många lagtingsledamöter sitter på kommunala poster av betydelse och rang. Vi glömmer även bort den politiska rädsla som omgärdat en kommunreform och istället fokuserar vi på ekonomi, demografi och välfärden. Oberoende konjunktur mår Åland bra av en kommunreform. I tider som dessa blir dock behovet än mer märkbart. Den som säger nej till en kommunreform har samtidigt en hel del att förklara. Nu räcker inte längre ett simpelt nej, nu krävs alternativa förslag på hur vi ska trygga välfärden.

Det är nyttigt och nödvändigt att veta hur framtiden förväntas se ut om 20 år, mindre än 5 mandatperioder bort.
Social hållbarhet definieras som att bygga ett långsiktigt stabilt och dynamiskt samhälle där grundläggande mänskliga behov tryggas.

Demografiska försörjningskvoten, där man beräknar antalet personer i åldern 0–14 år samt 65 år och äldre per antal personer i åldern 15–64 år (arbetsför befolkning), den var på Åland år 2019 cirka 65 procent och den har visat en stadig ökning de senaste tio åren, den var 52 procent år 2008, för 12 år sedan. Dessutom förväntas den fortsätta öka kraftigt fram till åtminstone år 2040, då befolkningsprognosen tyder på en försörjningskvot på nästan 72,5 procent. Framförallt är det andelen personer i åldern 65 år och äldre som förväntas öka kraftigt. Det här innebär automatiskt krav på fler investeringar inom äldrevården, mer specialiseringar, fler kompetenser, fler händer och ett effektivare utnyttjande av skattebasen. Självklart är kommungränser ingenting som gynnar dessa utmaningar och det är mycket som idag görs 16 gånger om.

Samma resonemang kan göras kring samtliga kommunala sektorer. Den enskilda individen, ålänningen, gynnas av att vi agerar enligt att fasta Åland är en helhet istället för att göra små, oekonomiska, byråkratiska och intrakommunala lösningar. Det blir dyrt, det blir inte effektivt, det blir sällan optimalt och framförallt försämrar det vardagen för alla ålänningar, oberoende ålder.

En liten omvärldsanalys: Sverige består av 290 kommuner med ett snitt kring lite drygt Ålands befolkning. Bjurholms kommun i Västerbotten är Sveriges minsta kommun med cirka 2500 invånare och en yta på 1 360 kvadratkilometer.

Finland består av 310 kommuner. Finska statsandelar och bidrag utgör cirka 2 000 €/finländare Det innebär att cirka 20 % av de kommunala intäkterna är statsandelar. Ålands motsvarighet via landskapsandelarna är 28 % och 1 200 €/ålänning. Men, då är inte ÅHS och gymnasieutbildningen medräknade, vilket innebär cirka 100 miljoner lägre kostnader för våra kommuner. Det i slutändan gör cirka 4 700 €/ålänning eller långt över dubbelt högre kommunalstöd än i Finland. Ändå har så många kommuner problem med ekonomin. En del av pengarna hittar rätt, men en allt för stor del av pengarna åtgår till att upprätthålla ineffektiva och administrativt tunga strukturer, i stället för att pengarna används där de gör mest nytta och en större del stannar kvar i ålänningarnas plånböcker.

Vi måste våga erkänna att vi idag inte hanterar den offentliga ekonomin på ett sätt som är ohållbart. Höjda skatter, högre belåning, högre avgifter, nya avgifter, sämre valfrihet och urholkad välfärd - det är det vi har att se framför oss. Det har framkommit tydligt under coronadebatten de senast veckorna att så ser framtiden ut om vi inte gör någonting.

Vi har under normala omständigheter ett flöde av intäkter som rätt nyttjade både håller hela Åland levande, ger valfrihet och trygghet till alla oberoende ålder och dessutom kunde ge det välbehövliga överskott som en garant för en sund investeringsnivå och överskottsmål. Vi ska inte behöva tömma PAFs kassa för att ekonomiskt hantera sämre tider. Vi ska inte behöva höja skatter, vi ska inte behöva skära ner i vår välfärd. Istället kan vi ta bort våra dyra och hämmande kommungränser.

Vi har misskött ekonomin och inte behärskat att utveckla det offentliga Åland och nu står vi inför faktum att vi snart tvingas låna och höja skatter för att klara välfärden. Det är onödigt och ett bottenbetyg för den åländska politiken.

Därför bör lagtinget nu gå in för en kommunreform med en faståländsk kommun. Mycket snart har vi annars kriskommuner på Åland och ingen ålänning ska behöva leva i en sådan.

Jag föreslår också att detta ärende bordläggs till nästa måndag den 1 juni 2020. Tack, talman.

Talman! Jag undrar vad ledamot Holmberg tänker spara in på och slå ihop? Vet inte ledamot Holmberg att vi samarbetar om det mesta på Åland redan idag? Landskapet står för sjukvården och högskolan med mera, kommunerna samarbetar om vatten, avlopp och renhållning med mera. Vad är det Holmberg egentligen tänker slå ihop och vinna 5 miljoner att spara in med bibehållen servicen på landsbygd och skärgård? Det måste du nog förklara bättre!

Tack, talman! Tack ledamot Häggblom. Ja, det är ju inte något "hittepå". Titta på de kommunreformer som har gjorts i närtid runt om oss där det finns fakta och bevis! Vi kan också titta på ÅSUBs statistik som varje år kommer ut med kommunala bokslut, där kan man titta på hur de administrativa kostnaderna skiljer sig mellan kommunerna.

Ledamot Häggblom menade att samarbetet fungerar bra. Jag håller inte alls med om att det kommunala samarbetet fungerar bra. Det fungerar bra ibland och på vissa håll och mellan vissa kommuner. Men det fungerar långt ifrån optimalt. Där finns det många, många pengar att spara och effektivisera, pengar som vi kan lägga på någonting annat i stället.

Den här debatten har vi haft i 4,5 år ledamot Häggblom. Det var därför jag också sade att idag räcker det inte med att säga nej till en kommunreform. Man ska komma med alternativ till hur vi ska reda upp vår ekonomi och kunna garantera en välfärd i framtiden. Är det enbart banklån som ska rädda ekonomin ledamot Häggblom?

Om jag kommer ihåg rätt så påstod de tidigare kommunutredarna att man kunde vinna 200 000 - 300 000 euro, om man slår ihop och lägger ner lite skolor på landsbygden. Det enda som man i det här fallet kan vinna pengar på är att man tar bort servicen från landsbygd och skärgård, ingenting annat.

Tack, talman! Ledamot Häggblom och jag har suttit med i finans- och näringsutskottet i snart 4,5 år. Vi vet, ledamot Häggblom, hur pengarna kan hanteras effektivare.

Ledamot Häggblom kan väl ändå inte mena att landskapet ska låna pengar för att sedan stöda kommunerna? Nog är det väl ändå dags att vi gör något strukturellt och förändrar?

Jag gav exempel på hur vår kommunstruktur ser ut jämfört med svensk och finsk kommunstruktur. Vi är 30 000 invånare fördelade på 16 kommuner. Det säger sig självt att i rimlighetens namn så skulle fasta Åland bra kunna vara en egen kommun och det skulle inte försämra någonting för någon, tvärtom. Det skulle spara pengar, vi skulle slippa höja skatter och vi skulle till och med kunna höja kvalitén på den välfärd vi har idag redan.

Det gäller att titta framåt också ledamot Häggblom och därför tog jag också fram hur försörjningsstatistiken ser ut år 2040, mindre än (… taltiden slut).

Tack ledamot Holmberg. Jag läser här, som ledamot Häggblom, att man kan spara fem miljoner årligen, bl.a genom administration. Jag har inte så mycket erfarenhet från debatter i det här rummet gällande kommunreform och kommunsammanslagning, men jag har det från annat håll. Jag var väldigt involverad i Finström-Geta -Sund, och där konstaterade vi ganska snabbt att det är också en hel del kostnader med bland annat den stora löneharmoniseringen.

Det skulle ha varit klädsamt om man också hade nämnt här att det inte bara är vinster hela vägen, om vi tänker på den ekonomiska biten. Har ledamot Holmberg kikat på vad lönebiten skulle kunna innebära här?

Tack, talman! Tack ledamot Höglund. Ja, jag tittade noggrant på den utredning som ledamot Höglund och kompani gjorde på norra Åland med Sund-Finström-Geta. Jag var skarpt kritisk till hur man valde att föra den stafettpinnen vidare. Jag var väldigt starkt kritisk av ekonomiska orsaker speciellt. Jag tror inte på att man behöver ha samma mängd personer inom administrationen på arbetet om vi gör en faståländsk kommun jämfört med om vi har dagens struktur. Det säger sig självt och det gäller alla sektorer. Tvärtom, vi kan istället specialisera oss och dimensionera personalstyrkan så att vi får in en ny nischkompetens speciellt inom äldrevården och speciellt inom skolan. Vi lägger helt enkelt pengarna på rätt ställe och förhoppningsvis kan det också betyda att kommunerna inte behöver höja kommunalskatten eller kommunen rättare sagt.

Tack, fru talman! Tack ledamot Holmberg. Jag fick inte riktigt svar på min fråga om löneharmonisering. Jag vill minnas att i fallet Finström-Geta-Sund så handlade det om 150 000 - 200 000 euro som den biten skulle kosta för dessa tre kommuner. Vad då gäller för hela Åland så må det vara betydligt högre belopp.

Sedan håller jag helt med om att om man reformerar kommuner, där kanske två-tre kommuner går samman och man gör det rätt, så kan man säkert göra inbesparingar. Strukturella reformer i stort har jag absolut ingenting. Men nu var det löneharmonisering som jag var mest intresserad av.

Tack, talman! Tar vi löneharmoniseringen först, så det är klart att det kan bli en extra kostnad på grund av den. Det kan det bli. Jag tror att man ska göra en rätt struktur, som man gör om man har en faståländsk kommun. Jag var aldrig riktigt förtjust i att ha flera faståländska kommuner, jag brann inte av iver över modellen med fyra kommuner som den förra landskapsregeringen och undertecknad förde fram. Den hade sina begränsningar, speciellt ekonomiskt. Men gör vi en faståländsk kommun då det många hinder som försvinner. Ta till exempel KST och hur en sådan modell kunde fungera med en faståländsk kommun och vilka kostnadslättnader man skulle uppnå med en faståländsk kommun. De skulle vara ganska stora eller hur ledamot Höglund?

Tack, talman! Kära ledamot Holmberg, vi har diskuterat denna fråga ett antal gånger de senaste åren. Jag vill verkligen betona att den sittande regeringen välkomnar alla initiativ som syftar till en kommunreformprocess. Men vi vill ju, med erfarenhet från den tidigare mandatperioden, att det ska ske med frivillighet som förtecken. Det har ju visat sig en gång för alla under den föregående mandatperioden att tvång, det vill säga att lagtinget skulle kunna rita om någon kommunkarta, inte är en väg framåt.

Så därför undrar jag, med vilka medel har ledamot Holmberg och övriga motionsställare tänkt sig att den här reformprocessen mot en faståländsk kommun ens skulle vara möjlig med tanke på att det säkert finns sådana som kommer att tycka att fyra kommuner på Åland skulle vara det bästa alternativet?

Tack, talman! Tack vicelantrådet Jansson. Låt mig börja med KST som vi nu verkligen har på upploppet. Det känns inte heller direkt frivilligt kanske, men det har vi, hela lagtinget, baxat fram och kanske tre olika regeringskonstellationer. Jag är övertygad om, precis som jag sade i mitt anförande, att om vi kan uppnå en konsensus här i lagtinget, kan vi nå en politisk konsensus om vägen fram för Åland när det gäller ekonomi om framtidens välfärd och coronapandemin har verkligen satt frågetecken på det. Jag tror att det finns en mogenhet politiskt på Åland i dag att se att det skulle vara en väg fram. Skulle vi uppnå det, för vi kan inte säga att fyra kommunersarbetet, som före detta minister Fellman kämpade hårt och tappert för, direkt hade medvind politiskt från alla partier. Men skulle vi uppnå konsensus där alla (… taltiden slut).

Tack för den repliken ledamot Holmberg. Vi vet att vi inte kan göra det på annat sätt än en frivillig grundtanke i hela systemet. Då är det synd att den här typen av motioner kommer som egentligen omkullkastar försöket från sittande landskapsregeringen att få en förståelse ute i kommunen genom en diskussion, en dialog och ett återskapande av förtroende mellan kommunerna och det politiska självstyrelsesystemet. Det är bara den vägen som är det enda möjliga, men vi får väl återkomma till det.

Jag skulle däremot vara intresserad av vilka specifika lösningar för skärgården som motionsställaren har tänkt sig? Där tar vi tacksamt emot idéer om hur man ser på framtiden till den delen.

Tack, talman! Vi vet att skärgården kräver och ska ha specifika lösningar både när det gäller trafik och det mesta egentligen. Jag tror att det skulle vara fel, både för en kommunprocess och för skärgården själv, att i det här läget involvera dem i det arbete som krävs för fasta Åland. Jag tror att skärgården kommer att dra nytta av eller jag vet att skärgården kommer att dra nytta av att fasta Åland blir en kommun. Det är också skärgårdens framtid.

Jag är helt övertygad om att det kommer frivilliga processer för skärgårdens del, men annars tror jag också att skärgården i sig mår väldigt bra av en faståländsk kommun och är därför inte i samma akuta läge.

När det gäller politisk konsensus så är jag övertygad om att finns det en politisk konsensus här i lagtinget så finns det också en helt annan politisk konsensus ute i kommunerna. Och har man det, så uppnår man nog en kommunreform på ett bra mycket snabbare och effektivare sätt än vad vi har försökt de senaste åren. Det handlar om en politisk vilja om (… taltiden slut).

Talman! Det är ju knappast osannolikt att anta att den här motionen inte kommer att vinna en omröstning. Ändå är det en fortsatt viktig diskussion om ett område som vi inte kommer att slippa på många, många år om hur den kommunala strukturen ska utvecklas och förändras. Jag tycker att det är bra att ledamoten Holmberg är ihärdig med frågan.

Sittande regering har uppenbarligen ingen avsikt att aktivt göra någonting annat än att så småningom upphäva kommunreformlagen och sedan vänta och se vad som händer och hoppas att om man puffar på lite i någon riktning så kommer det faktiskt att ske. Men några idéer om hur helheten ska utvecklas och lösas har man inte. Jag har frågat gång på gång efter ett förslag, en idé eller en tanke om hur Åland som helhet kunde utvecklas och aldrig fått ett svar.

Det har i tidigare debatter framförts att den förra regeringens inbesparingar och kostnadsdrivande lagförslag är orsaken till att så många kommuner idag befinner sig i en mycket prekär situation. Det är inte sant. Den inbesparing på landskapsandelarna som gjordes syns ännu inte i utfallet i kommunernas bokslut. Ändå är man på minus. Socialvårdslagarna, den nya barnomsorgs- och grundskolelagen och den nya äldreomsorgslagen, de har ännu inte trätt i kraft och påverkar inte kommunernas siffror. Ändå är man på minus.

Det här är bra och viktiga reformer för den viktigaste offentliga sektorn vi har; vården, skolan och omsorgen. Det kommer på sikt att spara pengar och det kommer på sikt att göra människors liv bättre. Men de har inte ännu haft någon påverkan på den kommunala ekonomin.

Orsaken just nu till att 15 av 16 kommuner gör ett minusresultat är framförallt omläggningen av skattesystemet. För en handfull kommuner så är situationen, sedan många år tillbaka under flera regeringar, mycket prekär och den fortsätter att vara det.

Den dåvarande situationen i vårt kommunreformsarbete beskrevs bland annat av utredarna Enestam, Henriksson och Sandberg som ett bra tillfälle till förändring när det inte var akut. Vi är på väg till ett läge där läget i kommunerna blir så att några måste räddas. Det är en akut kris som man måste hantera utan att man har någon övergripande plan på hur man ska göra. Det blir ur hand i mun och det kommer att svida mer för de kommuner som berörs.

Samtidigt ser vi att utvecklingen för kommunernas socialtjänst, som jag tycker att en bra och viktig reform, går mot någon slags superkommun dit man från kommunerna lastar över allt möjligt som man inte orkar, vill eller kan klara av. Jomala kommuns beslöt nyligen att inte bekosta Pelaren och säger upp avtalet med Pelaren för att det är KSTs ansvar, trots att man vet att kommunernas socialtjänst under nästa år inte kommer att kunna hantera den verksamheten. Det är bara ett exempel.

Sedan kommer man i kommunerna att härja och bråka om att KST blir för dyr, det var inte bra, det blev för stort och det sköts för dåligt. Nu är det någon annans ansvar att ta hand om det och landskapets att betala mera för.

Alldeles säkert inom några år kommer diskussionen att handla om att också äldreomsorgen ska flyttas över till KST, för att det är vettigare att en större enhet sköter den otroligt viktiga verksamheten som många kommuner kommer att få otroligt svårt att göra det bra och ha råd med det. Då blir kommunerna ännu tommare äggskal utan makt, utan pengar men med skyhögt symbolvärde. Det blir en kommunreform utan att det märks i stället för en samlad genomförd strukturell förändring.

Det skulle faktiskt vara mer anständigt att säga som det är, att man i regeringsblocket inte vill fatta de här obekväma besluten som kan hända kostar väljare i nästa val. Så man låter det hända som händer och så får landskapet och kommuninvånarna betala.

En kommunreform handlar om att bygga framtiden inte att bevara allt som har varit. Det handlar om att göra kloka investeringar för framtiden och att fundera på hur man gör saker bättre. Tack, talman.

Tack, talman! Bästa ledamot Nina Fellman, som dåvarande minister försökte ju ledamoten förändra Åland genom att skapa en så kallad tvångslag. Den föll ju redan under utskottsbehandlingen där majoritetsblockets fyra representanter, två liberaler en socialdemokrat och en moderat, konstaterade att försöket att rita om kommunkartan med hjälp av lag går inte på det sättet att man gör det direkt i lag. Man måste skapa en normal förvaltningsprocess. Så det är ju det enda medlet att faktiskt åstadkomma en kommunreform, som jag sade i ett tidigare inlägg, i samförstånd med kommunen där man pekar på möjligheterna som ett samgående ger. Vi har testat piska, men nu behöver vi ett system där vi har dialog och morötter som gör att kommunerna eventuellt känner att de vill gå in i en större enhet om deras kommuninvånare så önskar.

Talman! Låt oss vara tydliga med en sak; den reformprocess som drevs under den förra mandatperioden, den torpederades från första dag av Åländsk Center som inte ville se en reform, vilken som helst. Man motarbetade den konsekvent under hela mandatperioden av maktpolitiska skäl. Man har fortfarande inte lyckats presentera ett enda förslag på hur Åland skulle kunna se ut i framtiden så att det skulle vara bättre för kommuninvånarna, trots att vi alla vet att den struktur som vi har idag, den kommer inte att hålla. De minsta och svagaste kommunerna som vi har idag kommer inte att klara sig. Minister Harry Jansson säger själv att man ska försöka få till stånd en kommunreform. Men hur och på vilket sätt? Hur ser man en framtida struktur?

Tack, talman! Bästa ledamot Nina Fellman, Centern har ju av tradition varit stark i åländsk politik, det tror jag väl att alla tycker, men inte hade vi möjligheten att, utgående från sju mandat i detta parlament 2015-2019, ensamma styra någon fråga överhuvudtaget, utan det byggde på samförstånd med andra inom oppositionen också och delvis inom regeringsblocket. Det gällde kortrutten, västra Föglö och det gällde inte minst kommunfrågan.

Jag vill återupprepa, det var ju faktiskt majoritetsblockets egna representanter i lag- och kulturutskottet som 2018 konstaterade att landskapsregeringens dåvarande förslag inte var hållbart. Man var tvungen att där och då begrava kommunreformen enligt det som regeringen Sjögren önskade och därför är vi tillbaka på ruta noll. Vi förlorade fyra år senaste mandatperiod, nu måste vi återskapa förtroendet med kommunerna och komma vidare med att bygga Åland.

Det som minister Harry Jansson hävdar nu, det är att den lag som har genomgått en behandling i det här lagtinget och som har godkänts av Ålandsdelegationen och Högsta domstolen och som nu gäller, den ska man strunta i. Den lagen förutsätter att kommunerna, de kommunala tjänstemän och kommunala fullmäktigeförsamlingarna ska jobba med en reform med syfte att förändra kommunkartan, men den ska man inte bry sig om och den betyder ingenting.

Det ska bli intressant att se när den här sittande regeringen stiftar lagar som inte är så populära om man då resonerar på samma sätt, att man kan välja att följa lag eller låta bli.

Talman! Jag vill understöda ledamot Holmbergs förslag om bordläggning och jag understöder också bordläggningstiden.

Tack, fru talman! Ärade lagting. "Endast en kommunreform kan säkerställa vår välfärd" motionerade Liberalerna. Det jobbade man intensivt med förra mandatperioden och väljarna senaste valet var väldigt tydliga med vad de tyckte om det. Man såg resultatet i lagtingsvalet. Man såg det tydligt t.ex. i Finström där Centern blev ensam i majoritet, och man såg det i många andra kommuner.

Världen förändras och ska så göra. Kommunstrukturer är inte heliga och förändringar välkomnas. Frågan i sig är inte speciellt dramatisk eller laddad. Centern skrev exempelvis i sitt valprogram att det är upp till kommunerna att avgöra eventuella samgåenden och de som på frivillig väg vill gå samman ska stödas ekonomiskt. Frivillighet är nyckelordet.

En kommunreform är en omfattande och tidskrävande process, speciellt om den inte sker på frivillig basis. Jag känner bra till hur mycket tid förvaltningen och politikerna lade ned på den tänkta sammanslagningen av Finström-Geta-Sund. Då var det en sammanslagning som var frivillig, men drevs av en knapp majoritet och saknade det breda stödet från kommuninvånarna. Rent ekonomiskt visade de utredningar som gjordes på betydande merkostnader i form av löneharmonisering och sammanslagningskostnader.

Under föregående mandatperiod så genomfördes ett antal utredningar. Enestam och Henriksson utredde Norra Åland. PWC gjorde olika scenarion för hela Åland. Siv Strandberg gjorde utredningar för Finström-Geta-Sund . Henriksson och Enestam var med på sluttampen. Man utredde olika scenarion alltifrån 1 kommun, 4 kommuner, 7 kommuner, Norra Åland och Finström-Geta-Sund.

Är då en kommunreform lösningen för att säkerställa vår välfärd? Knappeligen.

Finansdepartementen i Sverige gav 2018 biträdande professor Erlingson med forskningsassistent Flemgård vid Linköpings Universitet i uppdrag att skriva en rapport om kommunreformer i utvecklade demokratier. Rapporten är över 100 sidor och beskriver kommunreformer i bland annat Sverige, Finland och Danmark. Den är väl värd att läsa. I rapportens slutord kan man bland annat läsa: ”Mot bakgrund av befintlig forskning upplever vi att det på sina håll finns en övertro till vad sammanläggningar kan åstadkomma - sammanläggningar ska här läsas sammanslagningar. Framförallt ska man inte hoppas på att det löser kommunernas framtida finansieringsproblem”. Vidare för man i rapportens slutord ett resonemang om förankringsstöd i berörda kommuner så att stöd finns för sammanslagning. Ytterligare betonar rapporten frivillighetslinjen. Den här rapporten är absolut läsvärd. Jag har uppgifterna om någon är intresserad.

Slutligen, stora delar av näringslivet går igenom ett stålbad. Den offentliga sektorn; Finland, Åland och kommuner, kommer att se bokslut och budgetar man inte trodde sig få se. Den offentliga lånebördan ökar och påverkar framtida budgetar. Skatteintäkterna är oklara. Så naturligtvis behöver vår välfärd säkerställas så långt det bara går. Hela den offentliga sektorn, inklusive kommunerna, kommer att behöva gör inbesparingar och dra ned på vissa områden. Trösten är dock att när problemen är tillräckligt stora så är engagemanget och kreativiteten som störst. Tack.

Tack, talman! Tack ledamot Höglund. Ja, inför valet var det många stora vallöften som fördes fram. Det skulle byggas tunnel bland annat. Jag tror att det kanske var förra årets valkampanjs största fråga. Jag tror att många röstade för eller emot tunnel. Sedan var de andra frågorna inte riktigt lika viktiga.

Förr förra valet då var det kommunreformsfrågan som var den stora valvinnaren där alla partier i förra regeringen gick till val på att vi ska ha färre kommuner. Det var då.

När det gäller utredningar så kan man titta på Sveriges kommuner och landsting, där finns det väldigt välskrivna dokument på hur mycket pengar man har sparat ekonomiskt på sammanslagningarna, upp mot 10-15 procent. Samma gäller Danmark.

Jag saknar flera saker i ledamot Höglunds resonemang. En springande punkt, en blå tråd; vad är alternativet? Är det banklån, är det höjda skatter och en sämre välfärd? Återigen lyfte ledamot Höglund upp den hotbilden.

Tack, fru talman! Jag vet inte om jag direkt lyfter upp den hotbilden. Det är väl bara att konstatera vad som händer i vår omvärld. Det lånas pengar kors och tvärs. Finland lånar pengar och kanske landskapet Åland behöver låna pengar. Det är ingenting som jag står här och hittar på utan det är bekant för var och en av oss. Om kommunerna eventuellt behöver låna pengar i något skede så det vågar jag inte svara på, förhoppningsvis inte.

Men vad är då lösningen på det? I lösningen finns ett antal faktorer man kan nämna här. Det ena är att den offentliga sektorn behöver bli bättre, den behöver drivas på ett smartare och billigare sätt. Här pratar jag både om landskap och kommuner. Mera kostnadseffektivt! Säkert behövs det någon strukturell förändring här också.

Tack, talman! Ja, ledamot Höglund har rätt. Det kommer att behöva lånas pengar. Kommunerna kommer att vara tvungna att låna pengar och landskapet kommer att vara tvunget att låna pengar för att i sin tur stöda dagens kommuner. Det är fakta.

När det gäller jämförelse med våra kommuner kontra till exempel Sverige och Finland så ska vi minnas att Sveriges minsta kommun i Västerbotten har drygt 2 700 invånare. Det skulle vara en av Ålands största kommuner om den skulle befinna sig på Åland. Det är nog att lite jämföra äpplen och päron när man pratar om kommunsammanslagningar i Sverige, i Norge och i Danmark. Vi har så små kommuner på Åland att även om hela Åland skulle bli en enda kommun så skulle vi ändå inte vara en stor kommun någonstans egentligen.

När det gäller att komma framåt i frågan så handlar det om att vi ska ha en konsensus här politiskt, att en kommunreform är det bästa för Åland var man än bor och hur gammal man än är. Sedan sprids det därifrån ut till kommunpolitikerna, vilket vi misslyckades med förra gången, bland annat ledamot Höglund ute i Finström (… taltiden slut).

Vilka storlekar man har på kommuner i vår omvärld är för mig inte det minsta relevant.

Det som antagligen är lösningen är en kommunreform - ja tack! Strukturella förändringar - ja tack, absolut! Men då ser jag nog heller de mindre kommunsammanslagningar där man låter kommuner som har nära samarbeten naturligt växa ihop på ett odramatiskt sätt. Om man är smart och vill så kan man säkert spara och man behöver också antagligen spara pengar.

Tack, talman! Ibland tycker jag att det blir lite utmattande att vi bara pratar om att spara pengar när faktiskt kommunal verksamhet handlar om att göra saker för invånarna.

Min lite infama fråga är: Mycket av diskussionen kring kommunreformen handlar - om man nu ska vara plump - maktbalans. Kommer ledamoten Höglund att stöda en sammanslagning av kommuner som inte resulterar i en ny kommun med en centermajoritet? Vad vill ledamoten jobba för?

Jag förstår inte frågan om maktbalans. Jag kommer ihåg att under förra mandatperioden så blev man anklagad för att vara kommunalpamp osv. Kommunstyrelseordförande utan desto mer mandat eller höga arvoden eller något sådant var inte viktigt för mig i hela mitt liv. Maktbalans och Centern osv, det är inte heller relevanta frågor. Jag förstår inte tanken.

Vill två kommuner gå ihop, oavsett vem som sitter där center, sossar eller liberaler osv. och de tycker att det är ett bra sätt att gå ihop frivilligt, så låt de göra det.

Tack, talman! Min fråga handlade ju inte om "låt de göra det" utan om hur ledamoten Höglund skulle agera. Vad är hans åsikt är i en sådan fråga?

Har ledamoten Höglund ingen vision för Åland som helhet? Vi sitter ju inte här som, ursäkta uttrycket, kommunal pampar. Vi sitter här som ledamöter i Ålands lagting och ska jobba för hela Åland och hur hela Åland ska utvecklas på bästa sätt. Var är de coronainducerade visionerna för Åland som helhet?

Jag tror att alla vi som ställde upp i valet, kanske speciellt vi som ställde upp i valet här och kom in första gången, är kanske de som har mest visioner av alla, det vet jag inte, men i alla fall har vi visioner. En av de visioner som jag ser framför mig är att den kommunala strukturen förändras på ett frivilligt sätt. De kommuner som gärna går ihop, och ser ekonomi runt det, går ihop. Då får vi en förändring av den kommunala kartan på Åland. Men hur? Ja, genom att de kommuner som önskar gå ihop då anhåller om det. Då krävs det vissa lagändringarr och så vidare. Men jag förstår inte var det stora problemet är? Vill Lemland och Lumparland gå ihop till exempel så inte kommer jag att motarbeta det, och inte kommer jag heller att titta på vem som sitter i majoriteten där om det är center, sossar eller liberaler. Det är helt legalt.

Bästa lagting. Vi borde ha tagit ställning till bordläggningen efter det att lagtingsledamot Pernilla Söderlund gav sitt understöd till bordläggningen och bordläggningstiden varför vi gör det nu istället.

Under diskussionen har lagtingsledamot John Holmberg, understödd av lagtingsledamot Pernilla Söderlund, föreslagit att ärendet ska bordläggas till plenum måndagen den 1 juni 2020. Bordläggning kommer därför att ske. Önskar någon uttala sig om bordläggningstiden? Ärendet bordläggs därmed till plenum den 1 juni 2020.

I lagtingsordningen kan man konstatera att innan ett ärende bordläggs ska samtliga ledamöter som under behandling har begärt ordet före bordläggning har konstaterats eller beslutats bereda tillfälle att yttra sig, varför de som nu finns på listan bereds tillfälle att yttra sig. Övriga får begära ordet på måndag eller bli kvar på listan tills måndag. Talmannen ber om ursäkt för det praktiska lilla missödet. Nästa talare på listan är vicetalman Bert Häggblom.

Fru talman! Jag avstår och återkommer efter bordläggningen.

Talman! En konservativ kommunreform, det är ett ordpar som låter nästan som en antites. Man kan med fördel börja fundera på hur en sådan skulle se ut. Möjligen skulle det kunna vara en reform som bygger på befintliga samarbeten, befintliga gemenskaper som känns naturliga till exempel högstadiedistrikten. Varför inte ge Mariehamn utvecklingsutrymme med Nåtö och Järsö och avslutningsvis skapa gemenskaper också i skärgården som känns meningsfulla. Och såsom skärgårdstrafiken ser ut idag, och sannolikt för en överskådlig framtid, vore det grovt att gruppera skärgården i två gemenskaper, den Norra och den Södra.

Det ligger mycket klokskap i meningen "bra tillfälle att förändra när läget inte är akut". Jag har haft förmånen att se landskapsregeringens arbete på nära håll. Ministrarna tampas med coronakris, reserestriktioner, budgetunderskott, lite jordförvärvsreform och näringsrätt. Jag har personligen en viss respekt för att landskapsregeringen inte exakt just nu har kommunreformen allra högst upp på sin lista. Men den måste oundvikligen upp på listan i enlighet med regeringsprogrammet "Tillsammans" med anledning av den utveckling som väntar oss.

Talman! Det som vi sannolikt kommer att se under de kommande åren är ett förändringstryck med anledning av skenande kostnader och minskande klumpsumma. KST har nämnts i debatten, utan sträng budgetdisciplin kommer kostnaderna också för KST oundvikligen att öka. En kommunreform har dock potentialen att minska kostnaderna med samma lagstadgade service. Reformen behöver ske i samförstånd med kommunerna poängterade vicelantrådet Jansson. Jag kommer förstås inte i detta skede att gå in i detalj på hur jag tycker att processen borde se ut, det är lite prematurt. Men jag vill för Moderat samlings del betona att processen behöver tydliga ramar som leder framåt till beslut och till avslut. Det tydligaste exemplet på att detta behövs hittar vi inte nödvändigtvis i den förra regeringens politik, utan i den förrförra regeringen då jag som kansliminister fattade beslut å hela regeringens vägnar om att stödja samgåendet mellan Finström, Geta och Sund. Med facit i hand skulle vi ha behövt en process med mer tydliga och absoluta vägval med tydliga konsekvenser. Tack för ordet.

Tack, fru talman! Skönt att kanske få landa lite på samma fot här idag med ledamoten Valve.

När det handlar om kommunreformens vara eller icke vara så handlar det inte om att någon inte vill att det ska genomföras på frivillig väg eller att det ska kunna göras på det här drömlika sättet. Det handlar om att synen på hur det kunde genomföras i praktiken skiljer sig.

Vi ska också komma ihåg att de som står och pratar sig varma om frivillig kommunreform är i mångt och mycket samma personer som ska ta initiativ i sina hemkommuner, det sitter alltså kommunpolitiker i lagtinget som själva ska ta initiativ. Det är som om man pratar om någon annan person, men det är egentligen en själv man i slutändan pratar om. Jag tycker att det är viktigt att Valve plockade fram den här biten att det i slutändan är oundvikligt att en kommunreform behöver genomföras på Åland för att klara av det läge vi har nu, men även det läge vi hade före krisen. Det pratades om kriskommuner långt före corona ens var på tal. Det är en viktig bit att plocka upp.

Tack ledamot Påvals. Det som jag kanske reagerade på i slutet av den föregående mandatperioden är att den här viktiga debatten stelnade i debatten om morot eller piska, antingen är du för morot eller hur du för piskan. Är du för piska så är du emot morot och är du för morot så är du emot piska osv. Det tror jag i grunden egentligen är en felaktig premiss. Jag tror att vi i stället borde tala om tydliga ramar, tydlig och begriplig process som för framåt och som alla förstår. Det tror jag att är nyckeln och ett så brett deltagande som möjligt förstås.

Tack, fru talman! Det håller jag med om. Det handlar om två delar. Den handlar om hur mycket morötter vi kan ge för att de existerande samarbetena kan utvecklas till en gemensam administration.

Den andra biten handlar om politiskt ansvar som ska tas i lagtinget. Som ledamoten Fellman här tidigare påminde så sitter lagtingsledamöterna i lagtinget för hela Åland, inte för någonting annat, för hela Åland, alla ålänningar och för hela Ålands bästa i slutändan. Det är därför vi sitter här, det är därför vi är invalda och därför jobbar vi för det. Det är alltså ett politiskt ansvar att sätta tidsgränser, att ställa krav på det sättet, men också att se hur vi kan utveckla de existerande strukturerna och inte bara skylla på att det är kommunerna själva som måste bestämma eller på frivillig väg. Men om det inte genomförs för att samma personer inte har någon vilja överhuvudtaget att göra det så blir det en dubbelsits här. Vi är så få personer på Åland så vi sitter på dubbla sitsar, där ligger problemet. Det politiska ansvaret har lagtinget men vi måste också se till att de existerande strukturerna blir praktik.

Det ligger en del i det. Sedan tror jag också att vi bör eftersträva - inte bara i denna fråga utan också i några andra - modeller, understöd och parlamentariskt mandat som även håller under lite längre tid. Det blir väldigt svårt att jobba med reformer då det byts vart fjärde år. Men det är inte bara en fråga som kommunreformen drabbas av, det är nog lite av en åländsk sjuka. Jag håller med delvis i det som ledamot Påvals säger, men vi har också ett annat problem som finns i den här salen; hur vi håller linjen under längre tid.

Det var kloka tankar denna gång från talarstolen av Valve.

Jag tittade på Moderaternas valprogram och jag gillar det när det gäller de åländska kommunerna. Det står bland annat "vi tycker att alla oberoende av var man bor på Åland ska få en likabehandling och en effektiv kommunal service. Eftersom kommunstrukturen i dag gör att människor inte behandlas likvärdigt och begränsar invånarens valfrihet på ett oacceptabelt sätt tror vi på en lösning med större och mer handlingskraftiga kommuner". Jättebra författat!

När det gäller morot och piska så förstår jag inte riktigt den tankegången. Piskan idag är det faktum att vi står vid bankdörren och knackar på. Åland kommer att behöva belåna sig, hela det offentliga Åland kommer att behöva belåna sig om vi inte gör någonting. Moroten måste vara att man får fram större kommunala enheter, helst en enda kommunal enhet på fasta Åland. Det är moroten! Där finns vinsterna både på den mänskliga (… taltiden slut).

Tack. Det var kloka tankar som ledamoten Holmberg läste från Moderaternas program. Ledamoten Holmberg har säkert noterat att kommunreformen också finns i regeringsprogrammet "Tillsammans", vilket är en av orsakerna till att Moderat Samling understöder det här regeringsbygget.

Vad gäller ledamotens resonemang om piska och morot så vet jag inte om jag nu för debatten framåt eller bakåt, men jag tror att vi lurar oss själva om vi snöar in på att det här handlar om piska eller morot. Det handlar om att vi behöver ha morot, men vi behöver också ha väldigt tydliga ramar och väldigt tydliga konsekvenser.

Jag hade förmånen att följa reformarbetet på nära håll för Finström-Geta-Sund i början. Jag noterade att det fanns alltför många möjligheter att vända i dörren och hitta på olika skäl för att inte göra saker och ting. Det var inte en riktigt bra process helhetsmässigt, även om den i kommunerna nog uppfattades som en väg framåt och att det går, men på övergripande planet (… taltiden slut).

Tack, talman! Det som jag tror att är punkt ett nu på åtgärdslistan för att vi ska ta de här stegen framåt, och som jag upplever att alla här i salen verkar vara överens om i alla fall, det är att man hittar en politisk konsensus. Det gäller både i lagtinget men speciellt ute i kommunerna. Uppnår vi den, då lyckas vi också med en kommunreform och det är jag fullständigt övertygad om, för det var där det brast förra gången. Vi hittade aldrig konsensus, alla var för och visst kan det vara bra, men när det kom till kritan så höll det inte. Det är viktigt.

Nu står vi faktiskt på randen till att vi måste göra nånting. Det har inte kommit andra alternativ till en kommunreform annat en skattehöjningar, sämre välfärd och banklån. Jag är helt övertygad om - precis som jag sade till vicelantrådet Jansson och ledamot Höglund - att vägen fram är att hitta den politiska konsensusen, allt från lagtinget ner till kommunalpolitisk nivå. Det är där vi måste börja. Jag tror att de tider som stundar och post corona kommer nog (… taltiden slut).

Tack, talman! När man pratar om piska och morot så de facto det som man pratar om är ju lagstiftning. Det som vi sysslade med under den förra mandatperioden, var att lagstifta om en process för att föra samman kommuner, inte tvång utan lagstiftning. Det var en viktig distinktion. Jag undrar om ledamoten Valve ser annorlunda på den frågan i dag? Skulle det finnas någon annan process, som man beskriver det, som inte skulle betyda att man lagstiftningsvägen säger hur någonting ska göras?

Jag skulle också vilja påminna om de tillfällen när man på frivillig väg har försökt åstadkomma de här reformerna. Finström-Geta-Sund är ett exempel. Vi har även brand- och räddningsmyndigheten och de diskussioner som har förts med Lemland-Lumparland och Finström-Geta och det som kommer att resultera i kriskommunslagstiftning som är mera tvång än någonting annat vi har sett tidigare.

Jag tror att ledamoten Fellman och undertecknad förstår varandra ganska bra, och förstår också ordvalen.

Jag tycker att man inte ska använda den förra regeringens arbete som en antites till det nuvarande. Min ambition med det här anförande som jag just höll är att påminna om att vi också har haft kommunreform före den föregående regeringen och att det fanns en debatt då också. Förrförra, ja nu tappade jag ordet helt.

Tack, talman! Jo, jag tror att vi är ganska överens om verklighetsbeskrivningen, men de facto har vi inte haft någon kommunreform. Vi har pratat om en kommunreform. Det har förekommit processer mot en kommunreform och de har alla stupat antingen på att frivillighet inte lyckades eller att det kom ett val och nästa regeringskonstellation river upp det tidigare. Det är politikens vardag. Men nu är det den här regeringens ansvar att komma med en vision, en väg framåt och någon sorts vägval som inte är bara är "Låt gå. Det blir som blir".

Jag hoppas att "här och alltid" skulle vara vår ledstjärna, att vi ska ge bästa möjliga service för ålänningarna, att det är detta som styr vårt tänkande och att vi inte fastnar i olika modeller och skyttegravskrig om det. Nu gäller det att samlas kring en möjligast gemensam målbild för att komma framåt.

Tack, fru talman! Ursäkta att jag missade förra talturen, men jag blev inkallad på ett möte väldigt snabbt.

Jag lyssnade med spänning på presentationen för jag tycker att, när man presenterar en motion, är det viktigt att man har tilläggsmotiveringar, mera underlag och mera fakta. Det tyckte jag att ledamoten Holmberg hade, det fanns flera riktigt intressanta poänger. Därför vill jag gärna passa på att säga någonting nu innan ärendet blir bordlagt.

Detta om försörjningskvoten är förstås helt riktigt och det tror jag att de flesta av oss känner till. Det är också nyttigt att veta hur Åland ser ut om 20-25 år, men tyvärr så har det många gånger blivit någonting helt annat än vad man trodde att det skulle bli för 20-25 år sedan. Men det är i varje fall viktigt att ha en kompass.

Det kom också en del intressanta fakta. Jag håller med ledamot som sade att man har misskött samhällsekonomin tidigare.

Tittar man på det som sades om landskapsandelar och statsandelarna och parallellerna till Finland så tycker jag att resonemanget blev att halta lite. När man har enheter som Helsingfors och Esbo med så det går inte att jämföra rakt av med Åland, utan då måste man jämföra med en del av Åbolands skärgård eller Stockholms skärgård.

Men det fanns en viktig del som saknades i presentationen. Vad? Det nämndes 5 miljoner. Jag tror att den summan var lite tagen och framförallt var ska de här inbesparingarna ske? Personligen har jag ingenting emot en kommunreform om kommunerna och framförallt kommuninvånarna själva är med på det. Jag kan till och med gå så långt så att jag kan säga att om jag har klara fakta på bordet som visar hur mycket som landskapet Åland och kommunerna kommer att vinna ekonomiskt där och där och där på de områdena. Det har jag många gånger efterlyst under den förra perioden som jag var med i lagtinget och fått löften från dåvarande regering att det ska man ta fram. Men något sådant underlag har aldrig tagits fram.

Jag tror att det viktigaste av allt är att man har ett seriöst ekonomiskt underlag så att man inte bara tar en siffra ur luften på vad man kan spara in och hoppas att det blir bra med det.

Jag tror, och det tyckte jag att jag märkte mellan raderna, att ledamot Holmberg insåg att det sätt som förra landskapsregering försökte få igenom det här, med både tvång och diktat, kanske inte var det bästa. Jag tror att det är bra, om man vill komma vidare med det här, att man kan inse detta och lämna den delen bakom sig.

Går vi över på själva motionen så sägs det att "endast en kommunreform kan säkerställa vår välfärd." Jag måste titta i Svenska Akademins synonymordlista vilka synonymer det finns till "endast". De är; "blott", "bara", "uteslutande", det vill säga det är inget annat än en kommunreform som kan säkerställa vår välfärd. Det är ju faktiskt inte riktigt sant. Jag tror ju betydligt mera på en aktivt målinriktad närings- och utbildningspolitik. Jag tror också att det är viktigt att man har en samverkan med näringslivet, att man får till stånd ett nytänkande och att man får bort byråkrati. Ingenting av det här har att göra med en kommunreform.

Jag har noterat i valrörelsen att värderade ledamoten Holmberg många gånger, oavsett vad man har debatterat, alltid återkommer till en kommunreform. Den löser alltifrån brevhuvud till självstyrelsens överlevnad. Jag var ganska fascinerand över att man alltid landade i att en kommunreform löser allt. Jag tror faktiskt inte riktigt att det är så.

Det sägs i motionen att när man bildar en faståländsk kommun så skulle man bara genom administrativa synergier kunna spara cirka 5 miljoner årligen. Det här är ett intressant påstående. Då förväntar man sig faktiskt en seriös kalkyl, som jag sade redan tidigare. Var och på vilka områden kan man vinna dessa 5 miljoner?

För verkligheten är den att det finns inte ett enda exempel där sammanslagningar har lett till att man har sparat pengar. Tvärtom, det är alltid den högsta lönenivån, hos de enheter som har gått ihop, som har satt ribban och så har kostnaderna skjutit iväg. Det är den främsta orsaken till kostnadsökningar, plus att man anställt en massa nya konsulter och stjärnor som ska få allt att gå så bra och det har lett till enorma kostnader. Jag är lite rädd för att vi kanske börjar se någonting av det inom KST också, men vi får hoppas att jag har fel.

Jag har lagt många motioner själv så jag har full förståelse för att man inte kan redogöra för allt i detalj, men åtminstone en överskådlig kalkyl på var man kan tjäna in de här pengarna skulle ha stärkt trovärdigheten avsevärt. Tack, herr talman.

Jag frågar här med en dåres envishet av alla i majoritetsblocket. Den här processen har ju kommit väldigt mycket att handla om tvång eller icke tvång, lagstiftning eller någon annan mjukare process som ingen riktigt kan beskriva. Min fråga är: Vad vill ledamoten Anders Eriksson att ska hända? Inte, vad är han beredd att låta hända? Vad vill han driva för Åland som helhet? Hur ska ledamoten Eriksson hjälpa till att garantera att kommunal service över hela Åland håller måttet? Och inte bara i Jomala utan i Geta, i Lumparland och i Sottunga och över hela landskapet. Vilka är alternativen i de kommuner som har det tuffast och inte längre klarar sig? Vi som sitter här ska jobba med det.

Det som jag efterlyste hela tiden är ett seriöst ekonomiskt underlag där man ser var man kan vinna ekonomiskt. För mig, med all respekt, så har det aldrig varit det viktigaste att all samhällsservice som kommunerna producerar ska se exakt likadan ut om det så är på Sottunga, på Kökar eller i Västernäs. Det har aldrig varit vägledande för mig. Så länge Åland ser ut som det ser ut och vi har en levande bosättning i alla sexton olika kommuner så kommer den servicen att se olika ut och så ska det vara. Det har aldrig stört mig.

Eftersom jag fick frågan personligen vad man kan vinna på det här ekonomiskt, så har jag en stor rädsla för att det sättet som det drevs förut. Och det sades ju från socialdemokratiskt håll öppet många gånger att det inte är ekonomiska inbesparingar som är det viktiga, utan det viktiga är att samhällsservicen är likadan över hela Åland och det tror jag att är orealistiskt.

Tack, talman! Det finns ju vissa problem med det resonemanget, eftersom lagen inte känner till möjligheten att servicen ska vara sämre för vissa invånare i vissa kommuner. Att den kan vara lite olika är en sak. Kvaliteten på servicen och de rättigheter som alla kommuninvånare har, de är lagstadgade -lika för alla. Om man inte kan garantera att kommuninvånare över hela Åland får en likvärdig service då bryter man mot lagen, och det är vi som sitter här ansvariga för.

Tack, herr talman! Servicen är inte sämre bara för att den är annorlunda.

Jag kommer ihåg när Socialdemokraterna hade ett seminarium på Sjöfartsmuseets auditorium - jag kommer tyvärr inte ihåg namnet, ett finskspråkigt namn - och en man från Sverige som har jobbat med de här frågorna medverkade. Han blev introducerad hur fånigt vårt samhälle är med 16 kommuner och han skrattade lite åt det. Så ställde jag en fråga till honom; det spelar ju ingen roll om det sitter 10-20 personer och handlägger frågor rum efter rum, för alla människor gör individuella bedömningar. Alla beslut blir inte likadana, utan då är det en person som ska göra alla och det höll han med om. Det blir inte sämre bara för att det är annorlunda.

Tack, talman! Tack ledamot Eriksson. Det var ett konstruktivt anförande.

Jag har inte plockat cirka 5 miljoner bara från luften när det gäller inbesparingar, utan det är taget från ÅSUBs siffror. Det är en siffra som stämmer väl överens med många andra ekonomiska effekter från kommunreformer som har gjorts i våra närområden. Danmark till exempel har ju gjort världens snabbaste och effektivaste kommunreform. De har verkligen svart på vitt vad det innebar.

Vi kan titta på Mariehamns stad. Jag är själv inte med i stadspolitiken den här perioden, för jag ville verkligen inte bli anklagad för att vara en "cityliberal" som jag blev förra perioden. Jag vill vara oberoende och jobba för hela Åland utan att få de anklagelserna. Mariehamns stad har under flera år haft kapaciteten att sköta all offentlig löneräkning på Åland till exempel. Det finns så pass mycket vinster att hämta när vi får större enheter så att det går inte ens att beskriva. Men jag håller med (… taltiden slut).

Om jag börjar med det sista exemplet så det väl ett ganska gott exempel på att man har alltför mycket folk anställda inom Mariehamns stad om man de facto har kapacitet att sköta hela Ålands löneökningar.

När det gäller siffrorna från ÅSUB så tror jag att en sådan här presentation skulle ha vunnit mycket på om man hade kunnat gå igenom dem t.ex. på en overhead.

Kanske ännu hellre, ledamoten Holmberg - nu är jag inte helt säker på om ärendet kanske går till finans- och näringsutskottet men det står säkert i föredragningslistan - men åtminstone i utskottsbehandlingen kan det vara väldigt bra att ta fram det här underlaget och försöka dela med sina utskottsmedlemmar så att man får en seriös diskussion. För ju ge mera fakta man har på bordet - och där har jag upplevt att ledamoten Holmberg och jag är ganska lika - så desto bättre går det för ett ärende.

Tack, talman! Vi ska se om jag hinner nu.

Mariehamns stad sitter inte och rullar tummarna på löneräkningsavdelningen. De har system, det är systemet i sig som möjliggör den räkningen. Alltså de har utvecklat sina IT-system så till den grad att de skulle ha den kapaciteten. Det är dit vi ska komma. Tyvärr ligger många kommuner och släpar efter och även landskapet själva släpar efter med IT-utvecklingen.

Jag ser fram emot - jag tror att det här ärendet kommer att gå till lag- och kulturutskottet sedan - att man där fördjupar sig och kan få fram mera siffror.

Och ja, jag ser alltid en kommunreform framför mig vad det än gäller. Jag ser att vi skulle fått ett bättre KST med en kommunreform först. Jag ser hur vi kunde ha haft skolpsykologerna organiserade på ett bättre sätt med en kommunreform. Jag ser hur vår fritidsverksamhet för våra barn skulle ha varit bättre. Vilket ärende ledamot Eriksson än tar upp så finns det en kommunreform som skulle ha gjort det lite bättre och också många gånger lite billigare. Jag gillar också att vi ska kunna sänka skatterna. Där tror jag att ledamot Fellman och jag kanske har lite olika ideologier. Men jag ser framför mig att vi (… taltiden slut).

Som sagt var, med all respekt, jag tror inte att en kommunreform löser alla problem. Möjligtvis kan en kommunreform lösa något, men det kommer att skapa många, många nya problem. Var så säker!

Där vi står idag så är jag inte ett dugg övertygad med det underlag som finns, oavsett hur fina konsulter man hade från Sverige och från Finland som inte överhuvudtaget hade någon aning om hur det här samhället är uppbyggt. Det finns inte ett seriöst underlag som kan visa vad man vinner på den här reformen. Den dagen det underlaget finns så kommer Holmberg och jag att stå sida vid sida och jobba för det, jag är helt övertygad om det.

Diskussionen avbryts här. Ärendet bordläggs till den 1 juni 2020.