Remissdebatt

  • Talmannens förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet. Diskussion.


  • Tack, talman! Vi ska idag diskuterade det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter, om indragning av barn i väpnade konflikter. Konventionen om barnets rättigheter, barnkonventionen antogs av FN:s generalförsamling 1989. År 2000 antogs två fakultativa protokoll till barnkonventionen. Det var upp till diskussion idag, samt det om försäljning av barn, prostitution och barnpornografi.

    2011 antog FN:s generalförsamling ytterligare ett fakultativt protokoll om ett klagomålsförfarande. I Finland ratificerades barnkonventionen år 1991 och samtliga tre protokoll år 2002, 2012 och 2015. Ålands landsting gav sitt bifall till barnkonventionen 1991 och därefter har lagtinget gett sitt bifall till två av de fakultativa protokollen.

    Det fackligt aktiva protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter tillställdes aldrig lagtinget för bifall, eftersom det i riket bedömdes att samtliga bestämmelser var att hänföra till rikets lagstiftningsbehörighet. Man ansåg alltså och bedömde att det här protokollet som handlar om barns indragning i väpnade konflikter, att samtliga bestämmelser låg under Finlands lagstiftningsbehörighet. För Ålands del angavs det i propositionen att invånarna i landskapet utgör ett undantag i värnpliktsfrågor enligt självstyrelselagen, varför bifall till protokollet inte inhämtades.

    Hela syftet med protokollet är att skydda barnen. Skydda dem från att tvångsrekryteras till väpnade styrkor och att bli indragna i väpnade konflikter och förhindra att delta i direkta fientligheter. 2019 på våren skulle landskapsregering lämna ett utlåtande till utrikesministeriet gällande ett utkast till Finlands kombinerade femte och sjätte rapport gällande konventionen om barns rättigheter och dess fakultativa protokoll om indragning i väpnade konflikter. Då det kunde konstateras, fanns vissa bestämmelser kunde omfattas av Ålands behörighetsområde enligt självstyrelselagen för Åland. Vi kontaktade Utrikesministeriet som i november 2019 återkom och även konstaterade att vi har en egen lagstiftningsbehörighet inom protokollet. Enligt den nya bedömningen så borde vi alltså ha tagit ställning till det på Åland då det innehåller bestämmelser som rör hälso- och sjukvård.

    Vi skulle alltså behövt ta ställning till artikel 6.3. Konventionsstaterna ska vidta alla jämförbara åtgärder för att säkerställa att personer inom detta rättsskipningsområde som rekryteras eller används i fientligheter i strid med detta protokoll, hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänst. Konventionsstaterna ska om nödvändigt ge dessa personer all tillbörligt bistånd för deras fysiska och psykiska rehabilitering och återanpassning i samhället.

    Vi behöver nu rätta till det faktum som gjorde att detta fakultativa protokoll aldrig sattes i kraft. Vi ska också komma ihåg att alla andra artiklar i protokollet gäller redan på Åland. Det vi nu ska ta ställning till är om den artikel som är under vår behörighet, artikel 6.3 ska ratificeras på Åland. Vi måste fråga oss, vill vi hjälpa barn personer under 18 år som flyttar till Åland att få gå till en psykolog, en terapeut för att bearbeta hemska trauman som de flytt ifrån. De har flytt från krig och förödelse.

    Men vad gör man då redan på Åland idag. Mycket görs redan inom det här området. För att ge några konkreta exempel på vad som redan görs så har projektet en säker hamn skapat ett samarbete mellan ÅHS och de kommuner som tagit emot flyktingar och Helsingfors diakonianstalt som erbjuder via deras center för psykotraumatologi bland annat psyko-, fysio-, ergo- och familjeterapi samt social servicerådgivning och även arbetshandledning för personal inom socialvården och ÅHS. Det förs även en dialog med låg tröskelmottagning på psykiatrin om att eventuellt starta upp grupper för psykoedukation och samtal. Som sagt mycket av det som artikel 6.3 lyfter upp görs redan på Åland idag.

    Talman. Vill vi göra som 180 länder runt om i världen gjort? Ja, det ska vi. Det är viktigt att vi sätter det här protokollet i kraft nu. Någonting annat vore inte medmänskligt.


  • Tack, herr talman! Tack ministrar Holmberg-Jansson för den redogörelsen. En vilja är en sak och den viljan delar åtminstone jag tillsammans med ministern Holmberg-Jansson. Genomförande och den praktiska arbetsgången på Åland vad gäller integration och återanpassning till det åländska samhället, vad gäller en säker hamn är det ytterst oklart vad framtiden blir för det här projektet, det avslutas och det har inte framkommit några konkreta besked om hur man sedan ska sköta integrationen. Sedan har kommunerna egna integrationsprogram som i praktiken har skötts via socialkontoren men nu har vi KST. De här frågorna behöver besvaras, därför har vi sett fram emot att få det till social- och miljöutskottet.
    Men vad händer med en säker hamn som projekt? Vad händer med integrationsplanerna? Hur ska vi sköta arbetet både med integration och återanpassning?


  • Tack, talman! En säker hamn avslutas nu under våren. Arbete som har gjorts är att göra genomlysning och se till att få samarbetena på plats. Mycket av det som har gjorts under den här perioden, det har varit väldigt bra projekt just för integrationen på Åland. Det finns så mycket annat som görs, det är svårt att räkna upp allting här och vi kommer säkert att få en genomlysning senare när lag- och kulturutskottet berättar. T.ex. har Röda Korset vänverksamheten och som sagt KST tagit över det här nu, och det är någonting som man kommer att jobba med mycket under det här året för att få allt på plats. Det som är viktigt för oss nu det är att vi ratificerar den här enda artikeln, de enda punkterna i artikeln som är under vår lagstiftningsbehörighet som inte är gjord. Allting annat gäller redan på Åland idag.


  • Tack, talman! De låter bra att det är i rullning åtminstone. Erfarenheten som jag har av projekt som handlar om människor är att de fyller ofta luckor som sedan behöver upprätthållas. När man avslutar projekt så är just kunskapstapp en överhängande risk. Har vi göra med människor blir många beroende av de insatser som projekten gör. Därför är det av högsta vikt att det finns, att vi tar vara på den kunskap som en säker hamn haft och överför den i existerande enheter och får en central aktör som en säker hamn har varit i många fall, en länk i de offentliga instanserna. Det är av högsta vikt när vi ratificerar protokollet att vi vet att det kan genomföras i praktiken.


  • Tack, talman! Därför är det bra att man kan arbeta upp samarbete med Helsingfors diakonianstalt som verkligen har en bred expertis inom det här området.


  • Tack, talman! Tack, ministern för presentationen. Om jag förstår det rätt, det är inte så lätt att förstå det, gäller det barn som har deltagit i väpnade konflikter. Då undrar jag vad ni skriver, som jag nämnde att konventionsstaterna nödvändigtvis ger dessa personer all tillbörlig bistånd för deras fysiska och psykiska rehabilitering och återanpassning i samhället. Vilka resurser har Åland för den delen för de som har deltagit och var har man då faktiskt tänkt att ha den rehabiliteringen?


  • Tack för frågan. Det är just därför är det så viktigt att ha samarbeten med Helsingfors t.ex. som har den breda kompetensen. Det som artikel 6.3 handlar om är just hälso- och sjukvård. Vi har mer kunskap på Åland än vad vi tror för vi jobbar redan med de här frågorna idag. Vi har trott att det här gäller på Åland, det konstaterades att artikeln inte är igång men vi har jobbat utifrån att det redan är ratificerat, fast det konstateras att det inte var så. Det här görs redan idag. Man har mycket diskussioner och som sagt nu har vi öppna en låg tröskel och mottagning när man tittar på (… taltiden slut).


  • Tack, talman! Jag visste inte att vi hade barn som har deltagit i väpnade konflikter på Åland. Men ni skriver i ett yttrande från landskapsregeringen "att för Ålands del kan det handla om situationer där personer återvänder från väpnade konflikter utanför Finland och som kan placeras på Åland", då fundera jag, vem är det som kan placera dessa personer på Åland?


  • Tack, talman! Vi får kvotflyktingar till Åland. Det har tidigare inte varit så att vi har fått barn som har kommit hit som kanske kunde ha varit i den här situationen. Så svar till ledamot Toivonen, jag vet inte om det finns barn på Åland som har varit i en sån situation men det här är också för att förbereda för framtiden. Vi vill att de barn som flyttar hit som har genomgått en tragisk barndom ska ha en möjlighet att återanpassas och kunna leva ett harmoniskt och bra liv på Åland, att göra något annat är inte medmänskligt. Därför är det av yttersta vikt att vi nu ratificerade artikel 6.3.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Gruppanförande | 16:18

    Tack, herr talman! Jag ser fram emot den behandlingen.
    1991 åtog sig Ålands parlament, dåvarande landstinget att använda alla tillgängliga resurser för att uppfylla FN:s barnkonvention. I år är det 30 år sedan och de tillgängliga resurserna, vilka är dessa? Vilka resurser finns inom landskapet, kommunerna, ÅHS och KST för rehabilitering och repatrieringsarbete av barn och ungdomar från krigsdrabbade områden
    Den frågan är mest väsentlig att besvara enligt min mening, för att kunna svara mot de åtaganden och utmaningar som vårt samhälle redan har mött på i integrationsarbetet och rehabiliteringsprocesserna. Men allra helst för att kunna förbereda de åtaganden som förväntas av oss men som vi ännu inte har stött på i praktiken. De senaste årens händelser kring IS framfart och de finländska barnen som har växt upp i Alhole-lägret har lett till en diskussion på Åland och i Finland kring frågorna, av dessa barn är merparten under fem års ålder. Finland bestämde strax innan årsskiftet att ta hem dem tillsammans med sina mödrar och alla vid 50-års ålder ska också utredas för brott.

    Detta har gett oss en del av verkligheten som vi hittills inte har mött. Åtminstone inte officiellt, som framkom under tidigare replikskiften kan det vara så att vi har barn på Åland som har deltagit i väpnad konflikt på ett eller annat sätt. Det är kanske ingenting som man vill att framkommer. Den här verkligheten är något som vi på Åland hittills inte har mött. Dessa barn skulle lika bra kunna hamna på Åland, så ser verkligheten ut oavsett vad man tycker om den.

    Åland behöver alltså nu se över sina möjligheter att i framtiden kunna ge den vård och service som behövs för att kunna tillgodose deras behov så likvärdiga och i långa loppet delaktiga och ansvarstagande medborgare. Helt enligt Finlands i detta fall även Ålands åtaganden i detta fakultativa protokoll.

    ÅHS och kommunernas tidigare socialkontor har och har haft samarbete med centret för psykotraumatologi som drivs av diakonissanstalten i Helsingfors. Dit kunde man och kan remittera eller få arbetshandledning bl.a. i ett tätt samarbete med integrationsprojektet en säker hamn. Nu behöver vi alltså få klarhet i vad som gäller hädanefter, eftersom en säker hamn avslutas som projekt. När vi pratar om rehabilitering av barn från krigshärdar så har de i flesta fall tidigare varit kopplat till just integration, men i detta fall pratar vi om repatriering eller återanpassning, dock är många av detaljerna och mekanismerna mer eller mindre snarlika, beroende på personens kulturella ursprung.

    Hur gör vi då detta? Vem gör bedömningarna och vem tar beslut? Frågeställningarna är många och mycket intressanta. Hur kommer det gå med integrationsarbetet på Åland? Vi vet att kommunerna äger integrationsprogrammen som i praktiken har praktiseras av socialkontoren, hur kommer arbetsgången att se ut när vi har bildat KST, medan barn- och äldreomsorgen är kvar i kommunerna? Har ÅHS tydliga riktlinjer för att nyttja de kontakter som behövs för att genomföra våra åtaganden kring rehabilitering av barn från krishärdar. Detta har skett i samverkan med en säker hamn, eftersom det i regel handlar om invandrare eller flyktingar som också är ett integrationsprogram.

    Behöver det ordnas utbildningar, resurser, rutiner för sjukvårdspersonal, kanske det är skolhälsovårdarens roll? Enligt uppgift har också en säker hamn ordnat utbildning i det här temat, det ska bli intressant att se när projektet avslutas om detta kommer att följas upp, vilket jag verkligen hoppas. Det är inte bara på Åland som denna fråga har ställt till huvudbry, även på finska sidan så kunde man läsa i den senaste periodiska rapporten från Finland om uppföljning av det fakultativa protokollet om indragning av barn i väpnade konflikter. Punkterna 353-359 där finns det en punkt för Rädda Barnen Finland som skriver, "hälso- och sjukvårdspersonal i Finland får inte tillräcklig utbildning om rehabilitering av ungdomar som utsatts för tortyr eller väpnade konflikter". Också president Sauli Niinistös nyårstal förde han ett resonemang kring ett dilemma i frågan han skriver, "att den senaste tidens debatt om säkerheten leder till en bredare frågeställning, alltså inget enskilt fall om ett civiliserat lands dilemma kort sagt hur kan man trygga de mot vilka man sedan måste skydda och försvara sig, denna diskussion förs till de civiliserade länder i Europa och hittills har lösningarna varit mycket varierande".

    Det ställer till huvudbry på många sätt. Men desto viktigare är att den får lösningar som är praktiskt genomförbara. För detta handlar egentligen strukturellt om samhällelig beredskap för att i praktiken kunna uppfylla ett skriftligt åtagande, absolut. Men diskussionen handlar i första hand om människor och människors psykiska, fysiska och sociala hälsa. Det sätt som vårt samhälle bemöter och behandlar dessa människor har en betydande roll i hur de kommer att se på sig själva, på samhället och på sin roll i samhället.


  • Talman! Tack, Simon Påvals. Eftersom du lyfter frågan, vad händer med en säker hamn? En säker hamn är ett projekt som finansieras av asyl-, migration- och integrationsfonden och det avslutas. Det projektets syfte var att förbättra mottagningsberedskapen på Åland, det gäller att vara tydlig med det att man inte blandar ihop de här frågorna. Det avslutas i mars och man håller på att utvärdera. En säker hamn kommer att integreras i ordinarie verksamhet t.ex. om utbildade hälso- och samhällskommunikatörerna som flyttas till Kompassen. Landskapsregering håller just nu på sammanställer en kartläggning kring integrationsprogrammet i kommunerna, för jag tror att det är ett missförstånd att det är enbart KST som ska ha hand om integrationsprogrammet och frågorna för det handlar om alla som är inflyttade.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 16:26

    Tack, fru talman! Det gläder mig att få sådan information. Angående det sista som minister Hambrudd sade, det är inte bara ett problem utan det är väldigt problematiskt att prata om integration som ett socialt problem, det är allt annat än enbart det. Vi pratar om alla delar i samhället som behöver finnas med, och inte minst civilsamhället som på Åland har tagit en stor roll i det här, vi pratar om kontakter, relationer mellan människor och vänfamiljer. Att det skulle övergå automatiskt i KST och att prata om att det är en social problematik det är att göra orätt i den här frågan.
    Vad gäller den första delen av minister Hambrudds replik, det är viktigt att alla är medvetna om vilken arbetsgång som gäller och de länkar och kontakter som är uppbyggda kring en säker hamn att man är noga med att de bibehålls, utvecklas ytterligare.


  • Tack, talman! Tack ledamot Påvals. Utifrån projekt en säker hamn var ju bland annat kommunerna och ÅHS, och vad jag förstått sa avser också ÅHS att fortsätta med det arbetet utifrån det som har haft en säker hamn, hur det kommer se ut det vågar inte jag svara på precis just nu. Men en säker hamn avslutas och här håller landskapsregering på att ha inledande diskussioner om möjlighet att söka ett nytt projekt, utifrån de erfarenheterna som en säker hamn har, och också till grund till den enkätundersökning som vi nu har från kommunerna gällande integrationsprogram och dialog med KST. Där ber vi att få återkomma, men förhoppningsvis så skulle vi vilja söka nya medel från asyl-, integration och migrationsverket.


  • Ledamot Simon Påvals (Lib) Repliksvar | 16:28

    Tack, fru talman! Det är bra att landskapsregering ämnar återkomma, men det behöver göras i ganska rask takt i och med att vi nu ska ratificera det här protokollet och vi behöver ha strukturerna i skick. Som jag sade i mitt anförande, vi har företeelser som vi har stött på som vi vet hur vi hanterar, integrationsfrågorna är en av dem. Men det har visat sig med de händelser som har skett de senaste åren att man behöver förbereda sig praktiskt på vad som komma skall fast man inte ännu har bemötte det, går inte knyta ihop säcken innan den är vävd. Det är av högsta vikt att man ser till att de här strukturerna är på plats och att man vet att alla berörda vet vad som gäller, att man inte ringer till fel nummer bara för gammal vana. Informationsgången är väldigt viktiga också, speciellt i och med att vi har KST som också är nytt. Kontaktytorna mellan KST och ÅHS kanske är avgörande.


  • Ledamot Wille Valve (M) Gruppanförande | 16:29

    Talman! Vi befinner oss här och nu på fredens öar 2021, fjärran från krigshärdar. Vi behandlar ett dokument som har stor betydelse för det som folkrätten brukar kalla för opinio juris, alltså att stater och aktörer genom sitt beteende agerar som om de vore bundna av förpliktelserna. Vi har redan i dag konstaterat häri salen att artikel 6.3 berör Ålands hälso- och sjukvård och det är därför vi faktiskt behandlar detta. Jag skulle inte bli förvånad om det ansvariga utskottet landar i slutsatsen att vi redan i dag lever som om vi vore bundna av protokollets artikel 6.3.

    Vi moderater vill i detta gruppordförande lyfta att vårt eventuella ja till detta fakultativa protokoll har stor betydelse på ett bredare plan. Detta fakultativa protokoll är nämligen internationellt mest känt för sin fasta 18-års åldersgräns för deltagande i fientligheter, krig. Jag blev år 2020 chockad av att höra en föreläsare i humanitär rätt nämna, såsom i förbifarten att vi i dag har 16-åriga britter som springer omkring i den irakiska öknen och viftar med vapen och skjuter och blir skjutna. Jag ruskade på huvudet och tänkte att det här kan ju inte vara sant. Men i Storbritannien bifogades 2001 en reservation till just detta fakultativa protokoll för att fortsätta kunna sända 16-åringar som av fri vilja anmält sig till militärtjänstgöring i krigszoner. Och vet ni vad. Den 26 februari 2019 kunde vi läsa ett upprop i brittiska The Guardian om att Storbritannien omgående måste sluta sända 16-åringar i krigszoner. Exemplet Storbritannien visar med all önskvärd tydlighet att detta fakultativa protokoll inte tyvärr är någon självklarhet inte ens i Europa, och att också vårt parlament omfattar 18-års åldersgräns som norm har i förlängningen betydelse, för vänner detta är inga självklarheter i världen inte ens i Europa. Avslutningsvis ingen 16-åring ska behöva delta i krig, någonstans i hela världen.


  • Tack, fru talman! Tack ledamoten Valve för anförandet, kort och kärnfullt. De brittiska 16-åringarna anmäler sig frivilligt till krigföringen. I de flesta fall i världen har frivillighet ingenting att göra med det förfarande som barn under 18 år genomlever när de ska rekryteras till väpnad konflikt, i många fall har man inget val överhuvudtaget. Därför är detta protokoll av yttersta vikt. De barn som kommer hit eventuellt i framtiden som har deltagit i väpnad konflikt i länder där barnsoldater finns är det högst antagligen så att de inte har gjort det av fri vilja heller. Därför är det ytterst viktigt att vi ser till att våra rehabiliteringsåtgärder faktiskt fungerar, för dessa barn är offer lika mycket som de som de eventuellt har utsatt.


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:33

    Tack, ledamoten Påvals för den kommentaren. Det är en något udda praxis eftersom Storbritannien i dag är den enda av de fem permanenta länderna i säkerhetsrådet som gör detta. Med anledning av ledamotens replik vill jag understryka att reservationen som Storbritannien gjorde 2001 var utformad för att få fortsätta sända 16-åringar till krigszoner och räknade upp tre stycken villkor när det är möjligt att sända ut 16-åringar till krigszoner. Detta fakultativa protokoll möjliggör de facto militärtjänstgöring för 16-åringar bara man inte sänder ut dem i krigszoner. Det är en mycket viktig distinktion som ledamoten Påvals var inne på.


  • Tack, fru talman! Det var ett mycket intressant anförande som ledamot Valve höll. Det är svårt att förstå hur världen kan se ut överallt. Protokollet är svårt att förstå vad det egentligen innebär. Vi är helt överens om att vi inte vill att ungdomar ska vara soldater. Nu står det att om någon sänder dem till Åland så ska vi ta hand om dem och det är den gränsen som är lite speciell, tycker Moderaterna att vi ska gå så långt?


  • Ledamot Wille Valve (M) Repliksvar | 16:34

    Jag förmodar att ledamot Toivonen hänvisar till artikel 6.3 som berör Ålands hälso- och sjukvård. Flyktingar som är traumatiserade av den ena eller andra orsaken är ingenting nytt i samhället, inte heller på Åland. Jag låter det vara osagt om det handlar om väpnade konflikter eller inte på Åland men det här är någonting som redan har funnits. Jag vill hävda, utan att föregripa den kommande utskottsbehandlingen att det finns en beredskap för att hantera frågor av detta slag.


  • Ledamot Stephan Toivonen Gruppanförande | 16:35

    Tack, fru talman! Bästa lagting. Det var ju en märkligt kort talarlista nu när vi har en framställning från republikens president på vårt bord. Speciellt med mot bakgrund av hans nyårstal som redan citerades här.
    Det lilla pappret som vi fick, elva rader utan en punkt eller ett kommatecken. Jag förstod inte i första genomläsningen vad det innebar.

    Där nämndes två gånger "konventionen om barnets rättigheter mot indragning av barn i väpnade konflikter” och som jag nämnde tidigare, det kan väl ingen ha något emot. Ordet ”barn” nämndes fyra gånger. Råkar ni inte ha det här pappret så får ni det på dataskärmen framför er. Lite märkligt att yttrande kom på vårt bord första gången onsdagen före budgetdebatten veckan före jul. Avsikten var t.o.m. att vi skulle ha en debatt efter budgetomröstningarna, verkar lite märkligt. En stor svår sak.

    Trots det så hade jag faktiskt redan skummat igenom yttrandet, inte alltför lättlästa som baseras på Republikens presidents framställning 17/2019-2020 som rör barnkonventionen från 1989 om barn i väpnade konflikter osv. Finland ratificerade, som vi hörde i ministerns anförande, 1981 och de fakultativa protokollen år 2002, 2012 och 2015. Ålands lagting gav bifall till den första som gällde barnkonventionen. Men det tredje som inte sändes hit eftersom han ansåg att den berörde rikets lagstiftningsbehörighet, det gällde indragning av barn i väpnade konflikter. Där var väl bakgrunden, vad jag förstod att man ansåg att det inte hörde till Åland eftersom vi inte har allmän värnplikt. Senare har landskapsregering, som vi hörde hävdat att det innehåller bestämmelser som omfattas av behörigheten.

    Som novis på det här området kan jag tänka mig att det kan ju bero på att det kan finnas personer på Åland som måste delta i värnplikt p.g.a. av att de flyttat för sent till Åland. Och så finns det ålänningarna som deltar frivilligt, både män och kvinnor. Sedan kan det finnas personer som deltar i väpnade konflikter utomlands utan att ens ha deltagit i en reguljär värnplikt, det är ett komplicerat område.

    Sedan om man läser yttrandet så hittar man slutsatser mot slutet. Där står t.ex. "enligt bestämmelserna i det fakultativa protokollet ska konventionsstaterna vidta alla möjliga åtgärder för att säkerställa att personer inom deras rättsskipningsområdet som rekryteras eller används i fientligheter i strid med protokollet hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänsten". Det här börjar redan låta lite märkligt mot bakgrund av att Åland är en demilitariserad och neutraliserar zon. Yttrandet fortsätter "konventionsstaterna skall om nödvändigt ge dessa personer allt tillbörligt bistånd på deras fysiska och psykiska rehabilitering och återanpassning i samhället". Vilket jag ställde i en replik, för det är som jag ser en väldigt öppen, det är inte enbart sådana som har varit i närheten av strider vilket många flyktingar har varit, utan det är helt enkelt sådana som har deltagit i striderna.


    Återanpassning talar man om. Det skulle alltså betyda att det är personer som har farit från Åland som kommer tillbaka och som ska anpassas. Då frågar man sig vart far de, vi har ingen militär, är det personer som är infödda här, som ledamot Valve var inne på, eller är det inflyttade ålänningarna, varifrån i så fall? Det är mycket komplicerat och jag vet inte hur ni hade tänkt om det här. Yttrandet fortsätter sedan, som jag sa i en replik att för Ålands hans del kan det handla om situationer där personer återvänder från väpnade konflikter utanför Finland och som kan placeras på Åland. Där blev jag väldigt fundersam. Vem är det som kan placera personer på Åland som har deltagit i krig, väpnade konflikter utomlands, vem är det helt enkelt? Jag ska inte spekulera i det. Men det är frågan om vem som kan placera dessa personer på Åland, eftersom Åland är demilitariserat och neutraliserat så vem kan det vara fråga om? Är det någon myndighet som kan göra det, det kanske minister Holmberg-Jansson kan svara på mera.

    Sedan fortsätter texten "är i behov av tillbörligt bistånd för deras psykisk och fysisk rehabilitering och återanpassning i samhället. Det där är ju saker som låter väldigt bra speciellt i juletid när det var avsikten att debatteras. Men man måste fråga sig vad det innebär i praktiken, vem är det som kommer hit, vem är det som ska återanpassas? Har vi framför allt kunskapen? Det är väldigt öppet det är inte bara frågan om personer som har vistats i dessa länder och som kommer från en krigszon, utan faktiskt uttryckligen barn som har deltagit i väpnade konflikter.

    Landskapsregeringen skriver att "understöda innehållet och målsättningen med det fakultativa protokollet och ska om nödvändigt verka för att ge personer som återvänder från väpnade konflikter av den hjälp och stöd" osv. Det är alltså väpnade konflikter som de har deltagit i. Man brukar säga att det ligger i betraktarens öga men när jag läste igenom det här så är det nog en text som man kan läsa väldigt mycket olika saker i. Det ska jag återkomma till. Mitt anförande är lite för lång för ett anförande men jag pausar här och fortsätter senare.


  • Tack, fru talman! Jag vet inte om ledamot Toivonen har läst hela det fakultativa protokollet till konventionen om barns rättigheter, om indragning av barn i väpnade konflikter och reflekterat över hur mycket som står i den konventionen som redan gäller på Åland idag. Allt det gäller på Åland idag, det spelar ingen roll vad vi tycker och tänker här i salen för det gäller redan. Det vi ska ta ställning till är artikel 6.3. Det handlar om det som hamnar under hälso- och sjukvård, ska de barn som kommer hit med t.ex. en mamma och pappa som kvotflyktingar som har varit med i ett krig och mår dåligt, ska de få gå till en psykolog eller ska de inte få göra det? Det är egentligen det som artikel 6.3 handlar om.


  • Tack, fru talman! Jag har försökt läsa detta yttrande som vi har till grunden, det är väldigt brett och innefattar naturligtvis det som ni säger, det är en sak men det kan också innebar innebära helt andra saker. Jag utgick ifrån att det skulle gå till lag- och kulturutskottet, sedan har det bollats två gånger men vill föreslå att det borde föras till lag- och kulturutskottet.


  • Tack, fru talman! Jag vill ändå läsa artikel 6.3 en gång till "konventionsstaterna ska vidta alla möjliga åtgärder för att säkerställa att personer inom detta rättskipningsområde som rekryteras eller används i fientlig strid med detta protokoll hemförlovas eller på annat sätt frigörs från tjänst. Konventionsstaterna skall om nödvändigt ge dessa personer all tillfällig bistånd för deras fysiska och psykiska rehabilitering återanpassning i samhället". Där lyfte ledamot Toivonen att vad handlar om återanpassning, handlar det om att de har varit iväg på en resa och krigat och har kommit tillbaka, eller handlar det om att återanpassas för att man är så traumatiserad så att man behöver hitta ett normalt liv igen. Det är ju det som man får tolka själv.


  • Tack, fru talman! Det är just det som är problemet att det inte är klart, att är det de som har deltagit i striderna, det är en helt annan sak än personer som har vistats.


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Anförande | 16:45

    Talman, lagting, åhörare. Detta yttrande innehåller till en början skrivningar vars syfte är att öka skyddet för personer under 18 år som dras in i väpnade konflikter.
    ”Konventionsstaterna skall även verka för att förhindra tvångsrekrytering av personer under 18 år till väpnade styrkor”, står det att läsa, och detta ser jag naturligtvis som positivt. Det som jag inte enbart kan tolka som något positivt är den något luddiga skrivningen om fysisk och psykisk rehabilitering av personer som deltagit i strider utanför Finland. Dessa skall enligt detta yttrande kunna placeras på Åland för att få hjälp och stöd för deras ”återanpassning” i samhället. Detta yttrande är skrivet så att även personer som inte ens har en koppling till Åland skall kunna ”placeras” här för fysisk och psykisk rehabilitering.

    Detta kan för många te sig som en helt irrelevant skrivning idag, men den kan vara av stor betydelse i framtiden.
    Man måste ha klart för sig att väldigt många personer som deltar i en väpnad konflikt gör det av en egen övertygelse, denna övertygelse är i många fall så stark att en ”rehabilitering” inte är varken aktuell eller genomförbar. Den åländska psykvården har knappast en överkapacitet idag, och även om kompetensen finns, så ser jag det som ytterst olämpligt att deras tid skall läggas på andra än ålänningar som är i behov av hjälp.
    Hade detta yttrande endast gällt minderåriga som är bosatta på Åland, så hade jag inte haft ett ord att säga om det.


  • Tack, talman! Det handlar om barn under 18 år som av någon anledning har flyttat till Åland, nya ålänningar r som bor på Åland och som mår dåligt och som behöver hjälp. Det är vad det handlar om.


  • Ledamot Stellan Egeland (Obs) Repliksvar | 16:47

    Tack, talman! Då anser jag att man borde ändra ett par meningar i det här yttrandet, och så är allt frid och fröjd för då framgår det klart och tydligt. Men som det står i dag så gäller det ju även personer som inte ens har en åländsk koppling.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Anförande | 16:48

    Talman! Jag måste erkänna att jag känner mig lite korkad just nu, för i min naivitet och enfald trodde jag att det här ärendet som vi behandlar nu var en formalitet där vi rättar till ett formellt fel, ett förbiseende som har begåtts i en fråga där vi redan efterlever det här protokollet och har trott att vi har gjort det hela tiden som gäller hur vi tar hand om barn som har det jobbigt som har flyttat till Åland.
    Jag förstår inte ens att det här skulle vara en fråga som vi skulle debattera på det här sättet. Visserligen är det så att om vi gör det bra, som protokollet förutsätter, det är en annan sak och där har vi faktiskt en hel del att jobba med. Det vet vi alla. Erfarenheterna av det här projektet en säker hamn visar ju att det finns hål i vårt nätverk som vi behöver jobba vidare med, som vi behöver bli bättre med. Jag är jätteglad att både minister Holmberg-Jansson och minister Hambrudd har sagt att det här är någonting som kommer att komma. Jag tror att det finns en bred enighet om att vi behöver bli bättre både på integration och på att se till att barns rättigheter efterlevs. Men att det skulle vara en fråga om huruvida Ålands lagting ska godkänna den här förslaget, det förstod jag inte att var på tapeten.

    Att krafter i den här salen vill göra det är en annan fråga där man på något sätt antyder att IS soldater skulle placeras av någon okänd kraft på Åland, det är överhuvudtaget inte sant och det finns inga sådana avsikter eller antydningar i det här förslaget. Till Åland kommer utifrån kvotflyktingar som kommunerna bestämmer sig för att ta emot, i dagsläget så är det bara Mariehamn som har en plan för att kontinuerligt ta emot flyktingar. Det kommer människor som har sökt och beviljats asyl i Finland, och det kommer människor som arbetskraftsinvandrar från olika länder inom EU och världen. Det stora hotet existerar inte men det här handlar om en åtgärd som vi redan har trott att vi efterlever, att rätta till ett formellt förbiseende.


  • Talman! Tack, ledamot Nina Fellman. Vi efterlever det här redan på Åland. Vi jobbar utefter det här. Nu måste vi rätta till det misstag som att den inte är ratificerad på Åland, just den här artikeln. Eftersom man nu har konstaterat år 2019 i samspråk mellan Finlands utrikesministeriet och landskapsregering att vi borde ha tagit det här beslutet själva.


  • Ledamot Nina Fellman (S) Repliksvar | 16:51

    Tack, talman! Det som det handlar om är att man inom ÅHS har en beredskap för att om något barn som har kommit till Åland i någon av flyktingfamiljerna och om de mår dåligt att de får hjälp, det är inte mer dramatiskt än så.


  • Tack, fru talman! Bästa lagting. Som en kommentar till ledamot Fellman, eftersom vi har gjort det vi har gjort så frågar man sig varför behöver vi godkänna det här överhuvudtaget när ni har klarat det som det är? Från yttrandet som jag har läst så står det t.ex. att "Ålands landskapsregering konstaterar att det fakultativa protokollet inte innehåller bestämmelser som står i strid med självstyrelslagen. De bestämmelser i fakultativa protokollet som hör till landskapets lagstiftningsbehörighet föranleder inga lagändringar för landskapets del".
    Bästa lagting, vilka personer handlar det egentligen om? Som jag sade, det handlar om väldigt olika personer. Talar vi om en person som skulle ha farit till Hitlers Tredje rike och varit där i som soldat i tre år, var det då meningen att de ska komma tillbaka för att få stöd och anpassning? De har suttit som lägerchefer på Treblinka i tre år, för att få fysisk och psykisk rehabilitering om de kommer till den demilitariserade och neutraliserade Åland? Det är frågan om det inkluderade det här och det finns inte några gränser för vem det ska gälla?

    Sedan avslutas yttrande med att "landskapsregeringen ser inga hinder för att lagtinget ger sitt bifall till att lagen och förordningen träder i kraft på Åland till de delar som protokollet faller inom landskapets behörighet". Nu frågar jag mig vilka fördelar ger det att komma med i det här bifallet? Det som ledamot Fellman talar om det försiggår och har försiggått samma sak som minister Holmberg-Jansson nämnde. Vilka fördelar ger det här, det har jag inte läst någonstans? Hur ser regeringen på det alternativet att det inte ger något bifall, tidigare tillfrågades inte Åland överhuvudtaget och det spelar ju liksom ingen roll. Det får vi inte heller något svar på. Jag hoppas att det går till lag- och kulturutskottet, och om det går till social- och miljöutskottet så hoppas jag åtminstone att de begär ett utlåtande.Vem är det som placerar dessa personer på demilitariserade Åland? De kommer från krigstjänst, återvänder de eller är det som ledamoten sade tidigare att det gäller andra personer?


    Vi från Åländsk Demokrati kan inte ge något bifall och vi är väldigt tydliga med det på grund av den otydliga skrivningen för vilka alla dessa gäller. Det kan väl inte vara så att vi godkänner att vi måste rehabilitera och ge ett stöd åt en så kallad återvändande IS terrorist, eller terrorist som någon placerar på Åland? Det står att vi ska ta emot om någon placerar och vi vet inte ens vem. Så det kändes faktiskt, ursäkta uttrycket, men det kändes som en liten trojansk häst det här pappret, mycket anspråkslösa lilla pappret, kom i juletid när vi diskuterar budgeten som var en stor och viktig sak, att vi då på fredagen skulle ha debatterat det här efter budgetomröstningen. När man talar bara om en konvention mot barnets rättigheter om indragning av barn i väpnade konflikter, det är vi alla överens om. Men den här texten kan innehålla många andra saker.

    Åland är en demilitariserad zon och må vara att det här protokollet inte strider mot självstyrelselagen. Men hur är det med demilitariseringen? Hur är det med att skydda medborgarna som vi nu försöker göra i samband med coronan, det är viktigt med masker osv., det gäller ju inte alla ministrar men resten. Men sedan ska vi acceptera att ta emot vem som helst på basen av en tolkning av en barnkonvention. Är avsikten att det bl.a. ska kunna få barn från IS läger via konventionen? Min fråga här är att om Åland kan säga nej, det är klart att Åland kan säga nej, vi gav inte ett bifall tidigare det var ett misstag men allt har fortsatt som ni har velat ändå. Så jag hoppas att ni i utskottet kan se det alternativet, att vi inte ger ett bifall till det här protokollet p.g.a. att det kan tolkas på väldigt många olika sätt.

    Republikens president citerades tidigare och jag tror att det är korrekt att citera en person som inte är närvarade när jag inte debattera mot personen utan bara tar det som ett citat, han sa en gång "att en oändlig mängd människor vill komma från olika håll i världen men vår förmåga att ta hand om dem är begränsad". Jag tror att Sveriges statsminister Löfven sade det väsentliga när han beskrev det som "att vi har varit naiva". Vi från Åländsk Demokrati är väldigt tydliga med att vi inte ger vårt bifall till den här märkliga, otydliga framställningen och ifall det är så att majoriteten kommer till en annan slutsats och jag inte råkar vara på plats när det avgörs, så vill jag redan nu påpeka att jag vill ha en tydlig skrivning i protokollet att jag är av en avvikande åsikt. Vi från Åländsk Demokrati är inte naiva, vi har aldrig varit naiva, vi sätter ålänningarna i första rummet och de som har varit ålänningar. Sedan får vi se hur ni andra ser på det.


  • Tack, talman! Jag förstår att det för ledamoten Toivonen är oerhört frestande att ta en sådan här formell bekräftelse av någonting som handlar om barns rättigheter, barns rättigheter, och förespegla ålänningarna att det finns ett hot och en fara att det ska komma lägerchefer från Treblinka och invadera det demilitariserade Åland. I verkligheten, sanningen är att det är inte så. Det här handlar inte om soldater från krigsförande länder som ska komma till Åland okontrollerat, utan det handlar om barn som mår dåligt och som behöver hjälp av vår hälso- och sjukvård, att ratificera någonting som vi redan har efterlevt. Att vi har sett till att de barn som behöver det får psykologhjälp. Det är nästan under parlamentets värdighet att stå (… taltiden slut).


  • Tack, fru talman! Som jag sade tidigare vi har gjort det som ledamot Fellman nämner och det är inget problem med det. Men frågan är vad är det som vi godkänner genom att ratificera det? Att jag nämner Treblinka var bara för att ta ett historiskt exempel och inte nämna någon specifik aktuell konflikt.


  • Talman! Genom att nämna Treblinka och lägerchefer så använde ledamoten Toivonen en väldigt beprövad teknik att man associerar till något som känns väldigt farligt, obehagligt och skrämmande och låter förstå att det här har någonting med samma sak att göra, och det har det inte. Skulle ledamoten Toivonen läsa förslaget och texten så som det står och lyssna på minister Holmberg-Jansson när hon redogjorde för vad det handlar om så skulle han kunna förstå att det här handlar om att hjälpa barn som behöver hjälp. Men eftersom agendan är att påpeka att världen utanför är jättefarlig och den är på väg att invadera Åland och vi måste stoppa det, då vrider man till någonting så att det blir osant. Det här handlar om barns rättigheter.


  • Jag har läst igenom yttrandet och det är som jag sade, det är inte exakt skrivet det ligger i betraktarens öga. Det är väldigt svårt att veta vad allt det här innehåller.


  • Talman! Jag håller faktiskt inte med ledamot Toivonen att det är svårt att se vad det innehåller. Precis som ledamot Fellman var inne på får ledamot Toivonen det att låta som att det här handlar om IS-soldater som kommer hit som har varit med i krig, det handlar om barn under 18 år. 180 länder av världens alla länder har godkänt det här. Hur många länder finns det i världen 195? Det är 15 som inte har godkänt det här, ska vi vara en av dem? Jag tycker inte det.


  • Tack, fru talman! Vi är förmodligen överens om att vi inte vill att det ska finnas barnsoldater, det är en sak. Men som ledamot Valve nämnde så fanns det 16-åringar från England, och antagligen finns det också yngre och det finns också från andra länder och det är det som det här berör, också de personerna som har deltagit i skolning. Vad jag förstod skulle det komma någon till Finland som har deltagit i skolning utomlands, åldern framgick inte. Det är vad vi talar om, sådana som har varit aktiva soldater, inte det att de har drabbats av de här krigen osv. Det är två olika grupper.


  • Tack, talman! Det handlar just precis om de som har varit utsatta för krig. De som har fått fly över minfält och flytt med båt över Medelhavet som har kommit till Finland som kvotflykting som barn, de är det de handlar om. Det handlar inte om IS-soldater som har varit och krigat och som kommer hit. Det handlar inte om det, det handlar om barn under 18 år.


  • Tack, fru talman! Ja det gäller de barnen under 14 år i just i de situationer som ni nämnde. Men det är skrivet så att det kan också gälla andra personer, det är det som jag är ute efter. Vi har tagit emot kvotflyktingar utan att ha godkänt det här och frågan är om vi kommer att kunna göra det fortsättningsvis också? Men frågan är vad ger det för andra konsekvenser? Då kan vi lika bra låta bli att ge bifall, det föreslår jag.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 17:04

    Ja, ledamoten Toivonen jag vet inte ens var jag ska börja. Det vore klädsamt om ledamoten i något skede kunde ge en källa på lägerchefer på Treblinka som varit 16 till 18 år, det tror jag är lite av en sensation.
    För det andra så kan vi konstatera att det som rent retoriskt håller på att ske framför våra ögon just nu är en mystifiering av meningen "kan placeras på Åland". Mystifiering, att man frågar sig vems hand är det som placerar de här lägercheferna på Åland, vad är det för agenda som ligger bakom den här handeln? Medan formuleringen som jag förstår den, handlar om sedvanliga förfaranden såsom flyktingmottagning som är en angelägenhet mellan kommunen och Regionförvaltningsverket, eventuellt också barnskyddsplacering. Idag går jag hem från jobbet med sorg i hjärtat för det här var nog ett sorgligt skådespel. Att inte Åländsk Demokrati ger sitt bifall, för det hade varit snyggt med ett enhälligt parlament bakom principen att 16-åringar ska slippa krig.


  • Tack, fru talman! Skulle det enbart gälla det som ledamot Valve säger att 16-åringar ska slippa krig så vore det inget som helst problem.


  • Ledamot Wille Valve (M) Replik | 17:05

    Suck.


  • Tack, fru talman! Det verkar vara svårt att förstå för ledamoten Toivonen vad som står i presidentframställningen. Det som är svårt att förstå är ofta ganska skrämmande. Om man inte förstår det och det är skrämmande vill man ofta lägga ihop lite konspirationsteorier för att bilda en egen världsbild, och den världsbilden är ganska förenklad i det här sammanhanget den passar ju visserligen ledamot Toivonens syften väldigt bra. Men verkligheten, ledamot Toivonen är bra mycket mer komplicerad än så. Vi pratar om personer som kanske i vissa fall har deltagit i konflikt, men i alla fall är offer för konflikt. Egentligen är det en icke fråga att stå här och prata om vilka som kommer hit, det ska vi inte prata om, vi ska prata om hur vi ska se till att vi rehabiliterar och återanpassar de personer som varit utsatta för konflikt med den (… taltiden slut).


  • Tack, fru talman! Som jag sagt tidigare, alla en de som kommer hit nu som kvotflyktingar har kunnat rehabiliteras utan att vi har ratificerat det fakultativa protokollet. Vad vinner vi på det om texten innehåller också andra saker, det är vad jag har försökt lyfta fram men det har kanske inte ledamoten uppfattat.


  • Det jag har uppfattat det är ledamoten Toivonens försök till att återta sin plats i den här debatten på högervingen, den extrema högervingen och försöka mena att vi rent konspiratoriska ska få hit IS-krigare med ratificering av det fakultativa protokollet. Snälla, vill man leka tjuv och polis så gör vi det någonstans. Ska vi se verkligheten, läs gärna protokollet några gånger till, förstå det och återkom då. För som det sagts tidigare är det under det här parlamentets värdighet.


  • Tack, fru talman! Jag har läst några gånger och som jag sa det är inte så klart skrivet, det kan innehålla många olika saker och det är därför vi inte behöver det här protokollet.


  • Tack, fru talman! Ledamot Toivonen brukar berömma sig över att han är jätteduktig på siffror. Nu gäller det att titta på bokstäverna lite mer bästa Stefan Toivonen. Det är jättetydligt skrivet. Jag har med stolthet deltagit i debatten i dag där vi har pratar om offentlighetsprincip och viktiga bärande seriösa frågor. Men jag instämmer i ledamot Valves uttalande om att han går hem med sorg i hjärtat. Det här är så under all kritik, egentligen borde man inte säga någonting men för Ålands folk måste vi reagera.


  • Diskussionen är avslutad. Kan förslaget att ärendet remitteras till social- och miljöutskottet omfattas? Ärendet remitteras till social- och miljöutskottet.