Enda behandling

Först tillåts diskussion. Under diskussionen i ärendet kan det väckas förslag om en åtgärdsuppmaning till landskapsregeringen. Förslaget ska samtidigt skriftligen överlämnas till talmannen. Om det har väckts förslag om en åtgärdsuppmaning bordläggs ärendet efter avslutad diskussion till en avgörande behandling vid ett plenum tidigast följande dag. Om inget förslag till åtgärdsuppmaning väckts antecknas landskapsregeringens svar för kännedom. Under diskussionen kan ärendet bordläggas första gången på begäran av två ledamöter och efter det en gång om lagtinget så beslutar. Diskussion.

Lagtingsledamoten Camilla Gunell får först läsa upp klämmen.

Fru talman! Bästa lagting. Med hänvisning till ovanstående och med stöd av 37 § lagtingsordningen ställer vi till landskapsregeringen följande spörsmål: Hur avser lantrådet återskapa förtroendet för de rekommendationer som regeringen regelbundet ger ålänningarna och stärka medborgarnas vilja att följa dem, om inte ministrarna själva följer regeringens rekommendationer?

Bästa lagting, bästa ålänningar! Politik om något är en förtroendebransch. Tillit och förtroende är ingen handelsvara, det kan inte köpas och det kan inte säljas. Det kan förvärvas genom ett långsiktigt, målmedvetet och ärligt arbete.

Bästa ålänningar! När den här landskapsregeringen tillträdde den 10 december 2019 så hade vi ett starkt regeringsprogram som vi gemensamt hade skrivit. En stark majoritet i salen borgar för ett målmedvetet aktivt politiskt arbete. Vi hann knappt bli varma i kläderna innan vid Covid-19 pandemin slog till och det som tidigare varit en normal politisk vardag förändrades väldigt snabbt.

Det som många gånger är styrkan i det åländska samhället är litenheten. Litenheten och närheten. Närheten mellan landskapsregeringens hälso- och sjukvårdsbyrå till ÅHS, närheten mellan ÅHS och landskapsläkaren, närheten till rättschefsenheten och andra juridiskt sakkunniga på självstyrelsefrågor och närheten mellan den politiska ledningen och ålänningarna.

Vår absoluta målsättning från landskapsregeringens sida har hela tiden varit att i första hand trygga ålänningarnas hälsa och ve. Landskapsregeringens strategi har varit att bygga förtroende till ålänningarna genom att transparent redogöra för gjorda analyser och åtgärder samt genom detta arbete skapa delaktighet och förståelse. Den av er som har följt landskapsregeringens presskonferenser så vet att jag, andra ministrar och tjänstemän vid många tillfällen har sagt; "den här frågan kan vi inte svara på". Vi kan inte ge er ett svar när gränserna öppnas och hur restriktionerna kommer att se ut. Vi kan inte ge er ett exakt svar vilken sjukvård vi kommer att kunna erbjuda och vad som kommer att hända med väntetider. Men vi har också alltid ärligt sagt; "vi återkommer med svar så fort vi har det". Det har inte överhuvudtaget funnits någon prestige varken från politiskt håll eller från tjänstemannahåll att inte kunna svara; "vi vet inte, vi måste återkomma".

Jag tror också att det är det som har varit en av grundpelarna till den relation som har skapats dels mellan landskapsregeringens ledning både på tjänstemannahåll och på politiskt håll och till respektive ålänning.

Bästa ålänningar! Av alla tänkbara scenarion för det åländska samhället så är stängda gränser under oförutsägbar tid mycket svårt, på gränsen till olösligt problem. Stängda gränser betyder begränsningar av transport av varor och människor. Det påverkar vår handelsberoende ekonomi och det har oerhört stor betydelse för den åländska rederinäringen och turistbranschen. Jag går inte in på några siffror angående BNP. Ni vet att de har sjunkit kraftigt. Ni vet också att arbetslösheten har stigit.

Bästa ålänningar! Framgångarna i bekämpningen av pandemin har berott på att alla ålänningar bidragit genom att hörsamma och följa givna rekommendationer. Landskapsregeringen har och kommer med hjälp av kompetenta tjänstemän och övriga sakkunniga att tydligt leda Åland genom den fortsättningsvis pågående pandemin. Att skydda befolkningens liv och hälsa samt att tillse att alla nödvändiga resurser finns för genomförande av ett effektivt vaccinationsprogram har högsta prioritet. Landskapsregeringens uppfattning är att ålänningarnas tillit till pandemiarbetet på Åland är starkt. Viljan att följa givna rekommendationer har inte i grunden rubbats av en enskild ministers agerande.

Bästa ålänningar! Det spelar egentligen ingen roll hur duktig ett lantråd är, hur duktig en minister är och hur duktiga tjänstemännen är. Det är ändå ni ålänningar som har gjort jobbet. Det är ni alla och envar som har försakat något. Ni som inte kunnat träffa er anhöriga, ni som inte har kunnat resa eller ni som inte kunnat få era planerade operationer genomförda. Det är alla ni tillsammans som har hjälpt till och bidragit till att vi hitintills har klarat covidpandemin så bra som vi de facto har gjort. Tack för ert arbete och tack för ert stöd!

Talman! I den här salen så för vi diskussionen sinsemellan. Jag tror ingen på något sätt har en annan uppfattning om hur ålänningarna hanterar den här situationen. Alla är vi överens om att ålänningarna har skött situationen bra. Vi har studerande som inte har kommit hem över julen för att skydda sina äldre och många har hållit sig i frivilliga karantäner under långa tider. Det är ju inte det som den här frågan handlar om.

Den här frågan handlar om lantrådets förtroende för att driva de här frågorna framöver. Jag uppfattar inte att lantrådet berörde den frågan utan berörde de andra delarna. Jag tycker att lantrådet också skulle kunna föra ett resonemang kring vilket förtroende hon uppfattar att landskapsregeringen fortsatt har framåt för att ge den här typen av rekommendationer till ålänningarna.

Talman! Som jag sade i mitt inledningsanförande, där jag till vissa delar också citerade det svar som vi skriftligen har lämnat till Ålands lagting, så är det landskapsregeringens uppfattning - precis som jag tidigare sade - att ålänningarnas tillit till pandemiarbete på Åland är starkt. Viljan att följa givna rekommendationer har inte i grunden rubbats av en enskild ministers agerande.

Talman! Vi känner alla till det oerhörda arbete som förstås ålänningarna har gjort men också som tjänstemännen har gjort, för att inte tala om sjukhusdirektören, landskapsläkare och också primärvårdschefen. Det förtroende så delar jag uppfattningen om att är orubbat.

Däremot hur det står till med ålänningarnas förtroende för sittande landskapsregering så det är nog en större fråga som kanske lantrådet har all anledning att fundera över.

Herr talman! Bästa lagting, bästa landskapsregering. Det svar som landskapsregeringen har gett oss alla är ett icke svar på frågan. Vi måste rekapitulera lite det som har inträffat.

Det är helt uppenbart att när minister Fredrik Karlström första gångerna fick frågor av media om sin avbrutna karantän efter sin julresa till Sverige så tog han det inte på allvar. Han förklarade lättsamt att hans resa var en nödvändig resa. Ett par dagar efter hemkomsten hade han ett evenemang i sitt företag, med många människor involverade, som han också ansåg att var ett nödvändigt engagemang. Så karantän hade han inte tid med.

Reaktionerna från många ålänningar var direkt och stark: Varför har vi andra hållit oss till rekommendationerna? Kan man kan göra egna bedömningar om vad som är nödvändigt? Varför har vi avstått från att träffa barnbarn, vår gamla, att delta i bröllop, dop och begravningar om ministern kan resa för sitt julfirande? Kan vi alla göra egna bedömningar om vad man anser är ”nödvändigt”?

Lantrådet uppmanade alla ålänningar inför julen att stanna hemma och att ha tråkigt! Kan ministrar göra som de behagar medan alla andra, vi vanligt folk, ska följa reglerna?

Reaktionen i samhället är ilska, det känns orättvist, en besvikelse. En företrädare av de som själva skapar reglerna, bryter mot dem. Har landskapsregeringen alls förståelse för människors reaktioner?

Lantrådet sade i sin första intervju att hon kände till att Karlströms resa till Sverige och att han nog inte hade följt reglerna om karantän ”till punkt och pricka” nej, och det var nog inte riktigt heller ”helt okej”. Familjen är viktig för honom. Här ger lantrådet Karlströms agerande acceptans snarare än ett avstånd. Tror ni inte att familjen viktig för andra, för alla? Tror ni inte att människor som har sina nära och kära på andra sidan gränsen har försakat enormt? Vad är då en nödvändig resa? Landskapsläkare Knut Lönnroth svarar på en av journalisternas fråga vid en pressinformation att rekommendationerna ska uppfattas strikt, snarare än att göra egna tolkningar.

Lantrådets överslätande attityd till det inträffade visar befolkningen därute att det inte var så farligt, inte så bra, men inte heller så farligt. Den reaktionen väcker i sig nya frågor. Karlström säger själv att han i förväg informerat lantrådet om sin resa. På frågan om hon visste eller inte visste om hans resa till Sverige var svaret: ”både ja och nej.” Hon både visste och inte visste. Otydliga besked gav upphov till fler oklarheter. Minister Karlström säger i en radiointervju att han informerat lantrådet i förväg. Lantrådet visste alltså både om resan och Steel FM-evenemanget i förväg, men uppmanade honom alltså inte att stanna hemma och ha tråkigt, som alla oss andra.

Lantrådet visste också i ett par veckor att Karlström brutit sin karantän innan någon annan av oss visste det, innan det kom ut i media. Vad gjorde lantrådet under dessa veckor? Vilka åtgärder vidtogs? Informerade man de som deltog i evenemanget att de kunde ha utsatts för Covid-19 smitta eller hoppades man att allt skulle gå förbi i tystnad?

Lantrådets utfästelser om vad hon visste och inte visste har ändrat i media allt eftersom historien vuxit i styrka och allvar. Olika besked flera dagar i rad är inte förtroendeingivande och inte heller en minister och ett lantråd vars berättelser går åt varsitt håll.

I Sverige har myndighetschef Dan Eliasson avgått pga sin resa till Kanarieöarna samtidigt som hans egen myndighet uppmanat svenskarna att inte resa. Det finns många likheter mellan fallen. Också andra politiker i Sverige har fått stark offentlig kritik för betydligt mindre förseelser. Likheterna mellan länderna och händelserna är ändå detsamma: Människor reagerar kraftfullt då politiker inte följer sina egna regler och rekommendationer. Man tycker inte om då politiker tar sig friheter som andra inte har.

Människor har under det senaste året avstått så mycket under så lång lång tid med så stor oro för sina anhöriga att frustrationen i samhället är stark. Det måste man ha förståelse för. Politikerföraktet växer när folket svär över etablissemangets rätt att ta sig friheter.

Professor Göran Djupsund tillfrågades av media om hur han såg på Karlström-affären och uttalade sig, för honom, i ovanligt starka ordalag: ”En stor plump i protokollet och ett fruktansvärt slag mot förtroendet för myndigheter.” ”Trovärdigheten lider fruktansvärt”. Hans bedömning var att situationen kräver ett misstroende i lagtinget. Och han fortsätter med att konstatera att "det snyggaste hade varit om Karlström självmant skulle avgå".

Den gallup som kom i tisdags visar att professor Djupsund har rätt. Mindre än hälften av ålänningarna stöder idag regeringen Thörnroos. Ålänningarna har helt säkert förtroende för landskapsläkaren, för ÅHS; chef och personal och en stark självbevarelsedrift i att följa reglerna. Men den politiska regeringen har tappat förtroende. Denna politiska uppvisning skadar myndighetens uppdrag att skapa efterlevnad för de allvarliga rekommendationer som utfärdas varje vecka; som stänger och öppnar skolor, som stänger och öppnar gränser och som reglerar antal personer som får träffas i grupp. Allt det som nu reglerar våra liv och minskar alla individers livsutrymme och frihet.

Den andra delen av den här historien handlar om rätten till yttrandefrihet. Lantrådet Veronica Thörnroos ansåg att "det politiska etablissemanget inte ska tycka till så mycket i den här frågan". Begreppet att ”tycka till” brukar lantrådet använda som ett nedsättande uttryck för personer som hävdar något som inte har stöd i fakta. Vem är det ”politiska etablissemang” som här kritiseras? Vem är det som borde hålla tyst? Är det media som inte har rapporterat fakta? Vem får och vem får inte ha en åsikt? Tror lantrådet att hon kan bestämma vem som får tycka och säga?

Lantrådet citerar i stället Jesus som i Bibeln säger och ”att den som är utan skuld ska kasta första stenen”. Endast den som är felfri har rätt att döma andra. Endast den som är fläckfri har rätt att kritisera Fredrik. Men det här handlar inte om personen Fredrik eller personen Veronica. Det här handlar om hur vi agerar i våra roller. Hur vi hanterar det förtroendet som rollerna som minister och lantråd ger och hur vi respekterar det förtroendet som givits er av Ålands folk.

Varför gör man frågan - som i våra ögon handlar om ansvarstagande, förtroende och principer - till en personfråga?

För att ytterligare tysta kritiska röster säger lantrådet i frågestunden förra veckan att den som kritiserar själv kommer att utsättas för avslöjanden. Ingen är perfekt och den som kritiserar landskapsregeringen ska bereda sig på att skeletten kan trilla ut ur garderoben. Vem är egentligen måltavla för de här underliggande hoten?

Att makten försöker begränsa det fria ordet och bestraffa de olydiga med avslöjanden är inte något vi förknippar med ett demokratiskt styre. Det hör hemma i totalitära stater där dissidenter bestraffas.

Med tanke på hur världen ser ut måste vi alla vara uppmärksamma på hur makthavare använder sig av fakta, sanning och lögn. Vi måste också värna det fria ordet. Att kritisera ett agerande som uppenbart är ansvarslöst är vår roll som opposition. Den rollen kan inte lantrådet ta ifrån oss. Det är vår roll att visa att politikerna inte är ett skrå där alla håller varandra bakom ryggen och skyddar varandra mot insyn.

Att minister Karlström gjorde fel är uppenbart. Att lantrådet lät det passera så lättvindigt var också fel. Minister Karlströms tonläge har över tid ändrat från det lättsamma till att vara mera allvarsam och ångerfull och det har varit klädsamt.

Lantrådets roll lämnar dock fortfarande många frågor obesvarade. Hoten om bestraffning och avslöjande för de som kritiserar landskapsregeringen är graverande.

Lantrådet behöver därför bringa mer ljus över de frågor som här har ställts. Det skriftliga svar som har givits och det anförandet som här har hållits är icke svar. Det handlar om pandemibekämpning generellt inte om den uppkomna situationen.

Man vill fortfarande blunda för att något extraordinärt ändå har skett, extraordinära saker som är oacceptabla och direkt underminerar landskapsregeringen som myndighet att genom sina regler och rekommendationer rädda ålänningarna från Covid-19 sjukdom. Det är för allvarligt för att bara sätta huvudet i sanden. Därför kräver vi fler svar. Tack, herr talman!

Tack för ett initierat anförande ledamot Gunell. Ledamoten nämnde lite i förbifarten vårdpersonalens insatser under pandemin. De upplever nu att deras insatser med hänsyn till rekommendationerna inte tas på allvar i och med den här händelsen. De har ju också försakat mycket under den här pandemin och har haft massor med regler och olika rekommendationer att förhålla sig till, för att inte tala om hur tungt det har varit att jobba i här skyddsutrustning. De ser detta lite som ett litet slag i ansiktet kan man säga.

Bästa ledamoten Söderlund, det jag har mött i den här frågan av upprördhet över den ignorans som har visats från regeringens sida så kommer från unga, från gamla, från människor på gator, från vårdpersonal, från lärarkåren och i princip från alla möjliga människor i det åländska samhället. Den ilska och besvikelse som finns delas av många, men säkert också inom ÅHS och de som varje dag har kämpat med detta, framförallt också inom äldreomsorgen som i stor oro har gått till sina arbeten med tanke på vad de kan föra med sig för smittor till riskgrupperna.

Talman! Det har kanske aldrig varit lika tydligt som nu att samhällen bygger vi tillsammans. När tillvaron är normal är utmaningarna otydliga och avvägningarna många.

När vi befinner oss i kris gäller samarbete och gemenskap mer än annars. På det allmänmänskliga planet känner alla till talesättet att när man är frisk har man tusen önskningar men när man är sjuk bara en. Just nu är världen sjuk och våra många planer och visioner kokar ner till en – att eländet ska gå över och att vi ska kunna hantera följderna av allt som hänt. För ögonblicket sätter vi vår tilltro till vaccinet som frälsaren som ska öppna världen på nytt. När det sker måste vi vara redo. Vårt Åland måste bli öppet och attraktivt och välkomnande. Vi behöver entusiasm, erfarenhet och ambition hos alla oss som leder vår självstyrelse. Detta har näringsminister Fredrik Karlström visat prov på under denna svåra tid som varat i snart ett helt år. För Åland att komma tillbaka krävs vid sidan av de nämnda egenskaperna hos ministern även hög arbetskapacitet, kreativitet och förmåga att hitta nya lösningar på oförutsedda utmaningar. Det har i saklig mening ministern visat prov på, tillsammans med avdelningen inte minst när det gäller stödsystemen, sommararbetsplatser och mycket mer. Vårt näringsliv och hela Åland behöver våra bästa krafter för att vi ska undvika en långvarig arbetslöshet. Med tanke på det stundande 100-årsjubileet kan man möjligen betrakta Karlström som ett slags exempel på det egensinne som oftast med gott resultat byggt Åland. I det ingår också ibland ett svajande omdöme, som för den skull inte behöver definiera en hel människa.

Man kan ha förståelse till spörsmålet i den del det speglar den rädsla inför det som pågår. Vi begriper inte viruset och vi oroar oss för att även Åland ska drabbas. Då agerar man inte alltid rationellt. Jag vill i det sammanhanget passa på att lyfta några fakta som alla landar i att Ålands landskapsregering, under ledning av lantrådet Veronica Thörnroos, gjort i stort sett allt rätt under de drygt tio månader som vårt samhälle har varit lamslaget av pandemin. Tillsammans med landskapsläkare Knut Lönnroth och ÅHS-chefen Jeanette Pajunen samt berörda övriga myndigheter har landskapsregeringen agerat kraftfullt och tydligt under hela pandemin. De regelbundet återkommande presskonferenserna har varit transparenta, informativa och sakliga utan att för den skull bli torra och ointressanta. Hela den åländska vårdapparaten och alla anställda har bidragit till denna framgångsrika kamp mot ett okänt virus.

Detta har kanske eller kanske inte resulterat i att Åland klarat sig häpnadsväckande bra från de hälsomässiga följderna av Covid-19 pandemin. Om det är tur eller skicklighet eller en kombination får vi antagligen aldrig reda på, men en snabb utblick mot omvärlden ger vid handen att vi hör till de minst drabbade områdena i hela världen med just nu 117 konstaterade fall. Det är extremt lågt i förhållande till andra.

På Gotland har man på 60 000 invånare, 2 561 smittade och 41 dödsfall. På den lilla enklaven Gibraltar bor 34 000 människor, ungefär lika många som på Åland och 4 024 av dem har smittats av Covid-19 och 69 människor finns inte längre bland oss till följd av det. Guernsey är en ö i Engelska kanalen med många likheter med Åland och är starkt beroende av besöksnäringen. Här bor 67 000 personer, 359 har smittats och 13 har dött trots rigorösa nerstängningar. Vår systerö Färöarna består av 48 000 människor av vilka 652 har smittats och 1 dött trots att man inte är i närheten av det infrastrukturella nav som Åland har. Isle of Man i Irländska sjön med 84 000 invånare såg länge ut att ha klarat sig hyggligt men är nu nedstängt sedan 432 människor smittats och 25 dött. Denna sammanställning kan fortsätta, men i varje fall jag har inte hittat någon plats med liknande incidens som den åländska och det beror antagligen på en kombination av två saker – extremt tydligt ledarskap och omsorg om alla ålänningar i gott samarbete med finländska myndigheter samt ålänningarnas egen vilja att följa dessa rekommendationer och visad hänsyn och omsorg till sina medmänniskor.

Spörsmålet kokar ner i en direkt fråga: Hur avser lantrådet återskapa förtroendet för de rekommendationer som regeringen regelbundet ger ålänningarna och stärka medborgarnas vilja att följa dem, om inte ministrarna själva följer regeringens rekommendationer?

Från centergruppens sida vill vi vara tydliga med att vi inte delar den uppfattningen. Förtroendet för rekommendationerna har inte skadats av en ministers agerande. Ålänningarna har visat och visar stor tilltro till rekommendationer och regler och därför har vi klarat oss så bra som vi har gjort under pandemin. Vi hoppas att denna debatt kan klargöra detta och ser fram emot att tillsammans skapa förutsättningar för en återgång till det nya normala. Om någonsin är det nu viktigt med politisk samling och gemensamma ansträngningar. Vi ska bli friska och det så fort som möjligt. Tack, herr talman!

Talman! Jag vill ändå påminna om att vi är mitt i en brinnande pandemi och trots att man har börjat vaccinera så passerar Storbritannien 100 000 döda. Det har varit extremt skicklig smittspårning och provtagning. Men det är min fasta övertygelse att vi nog har haft en hel del tur. Just nu, i detta nu så håller hela den åländska vårdapparaten andan att vi faktiskt ska klara det här hela vägen.

Tack, talman! Tack för inlägget och det stödet för jag delar den uppfattningen till 100 procent. Vi har verkligen ingen aning. Vi trodde att vi visste för tio månader sedan att vi kanske skulle klara sommaren. Vi trodde när sommaren kom att vi kanske skulle kunna öppna till hösten. Vi trodde när hösten kom att vid julen ska vi väl ändå kunna vara normala igen. Idag är det januari och vi har verkligen ingen susning. Ser man på nyhetsrapporteringen så visar viruset tendenser som faktiskt är svåra att ta till sig. Så ja, jag delar uppfattningen att det handlar om väldigt mycket tur och i kombination med ett hyggligt ledarskap.

Talman! Det är också tydligen så att det är vissa som kan hålla sig med ett svajande omdöme och göra som man själv behagar, uppenbarligen landskapsregering och tydligen också ledamot Jörgen Pettersson.

Tack, talman! Jag tror att man ska ta det ännu längre än så. Jag är rätt säker på att alla i denna sal och alla runt om nu och då drabbas av svajande omdöme. Det är mänskligt. Man gör så. Men man behöver också väga in vad det faktiskt betyder, vad det verkligen får för konsekvenser och sedan måste man fatta ett beslut. Ingenting är någonsin svart eller vitt och det är inte heller den här frågan. Det är en mängd gråskalor och någonstans måste man bestämma sig för hur allvarligt man tycker att detta är.

För vår del inom centergruppen har vi diskuterat det minutiöst och nått slutresultatet att detta kan vi leva med och gå vidare med. Vi har fullt förtroende för det sätt som denna landskapsregering leds.

Tack, talman! Både lantrådet och ledamoten Jörgen Pettersson har beskrivit vilket fantastiskt arbete som har gjorts och berömt både hälsovården och tjänstemännen och sig själv i hur duktig man har varit på att hantera pandemin. Jag håller i stort sett med. Och därför tycker jag det är förbluffande att man bagatelliserar att en av de högst uppsatta politikerna i vårt samhälle bryter mot de egna rekommendationerna på ett väldigt allvarligt sätt som kunde ha resulterat i en stor smittspridning. Spelar det alltså ingen roll hur en minister agerar? Är det detta som ledamoten Pettersson säger?

Tack, talman! Jag var rätt noga i anförandet med att slå fast att det är svårt att säga om det handlar om tur eller skicklighet. Jag tror att det finns en kombination någonstans där emellan. Att kalla minister Karlströms resa för en bagatell har jag aldrig tagit i min mun, det skulle inte falla mig in för jag tycker att det var ett väldigt allvarligt misstag och det tydde på bristande omdöme. Men jag menar att bristande omdöme faktiskt är någonting som drabbar alla någon gång nu och då och ur ett sådant kan faktiskt någonting mycket mycket bättre stiga och där tror jag att vi är just nu. Vi har därför fullt förtroende. Vi menar att omsorgen om hela Åland kräver nu att vi i stället, för att rikta fokus på när någonting har gått snett, bör blicka framåt för att ta reda på hur vi ska göra rätt.

Tack, talman! Det är väl det sistnämnda som jag både i ledamoten Petterssons svar och i lantrådets svar saknar. Hur ska man göra rätt? Hur ska man ta det som har inträffat och ändra på någonting så att det dels inte skadar förtroende från ålänningarnas sida kring de rekommendationer som ges och dels att det prov på bristande omdöme som har förekommit kan begränsas på något sätt? Det är självklart att om man gör någonting som alla vet att det där var dumt och fel så behöver man ju dels förstås erkänna sina misstag och det är bra när man gör det, men också reflektera kring hur man går vidare utan att upprepa sådana misstag.

Tack, talman! Tack för det inspelet. Jag tror att svaret egentligen är rätt tydligt. Den här debatten skulle inte ha ägt rum såvitt att inte ministern Karlström hade gjort sin resa. Då hade vi inte berört detta med ett svajande omdöme och vad man kan lära sig av det. Så det resultatet tror jag att vi redan har nått. Det kommer nog inte att ske något liknande under den här pandemin i alla fall, det är jag rätt övertygad om. Jag tror att vi alla, om vi riktigt går till oss själva, kan ställa oss frågan: Har vi alltid gjort allting rätt eller har vi någon gång gjort någonting fel och vad lärde vi oss i sådana fall ur det? Där tror jag att vi är precis just nu.

Tack, herr talman! Ledamoten Pettersson, jag tror att vi ännu är i ett för tidigt skede för att göra bokslut över vilka strategier som har varit bra, vilka regeringar som har gjort rätt och vilka som har gjort fel. Vi kanske måste avvakta med det.

Om man kokar ner den här händelsen och gör jämförelser kring det som har skett, om en minister i Sverige, i Finland eller på Färöarna hade agerat i likhet med minister Karlström dvs. ignorerat och brutit de egna rekommendationer som regeringen utfärdat. Hur tror ledamot Pettersson att dessa regeringar och dessa länder reagerat på motsvarande händelse?

Tack, talman! Tack för den frågan, den är tankeväckande. Jag noterar och jag har följt med ändå rätt hyggligt hur man har hanterat sådana här liknande frågor runt om, och jag märker att det finns en varierande praxis. Det finns de som har fått gå hem på dagen eftersom förtroendet är borta. Det finns de som sitter kvar eftersom det har funnits nyanser i förklaringarna och det har funnits skäl till varför man har gjort som man har gjort. Min bedömning är att demokratier vanligen har en mogenhet att betrakta det som har hänt och se hur allvarligt detta är. Vilka åtgärder krävs det? Så när jag ser vad som har hänt på de öar som jag till exempel nämnde där liknande episoder har inträffat, och det har det gjort överallt även i Sverige, så noterar jag att det finns de som har dragit väldigt hårda konsekvenser och de som faktiskt har sagt förlåt och gått vidare liksom vi nu gör (… taltiden slut).

Jag tror faktiskt inte att det finns motsvarande fall där man så här förlåtande och så här lättsamt bara har låtit saker och ting passera. Jag tycker faktiskt också att centergruppen i sin helhet här har drabbats av svajande omdöme när man inte lyssnar till människor i samhället och deras reaktioner på det inträffade. Den ilska och besvikelse som människor därute känner i dag, besvärar det inte alls ledamoten Pettersson och centergruppen ?

Talman! Svar, ja. Det är besvärande. Jag noterar också att det som sades, tänktes och uttrycktes omedelbart när det var aktuellt är något annat än det som sägs och uttrycks idag. Tiden läker. Så har det gått också i det här fallet. Omedelbart innan man riktigt vet vad som har hänt så har man en uppfattning, med lite tid och med lite analys så börjar man se vad som egentligen har hänt och där är vi i dag. Då kan man fatta beslutet att det här kan vi hantera och gå vidare med. Det tycker jag att är tydligt i särskilt den här debatten. Man ska aldrig låta sig förledas av den omedelbara impulsen. Man behöver ha lite impulskontroll här.

När det gäller minister Karlström så tror jag att den debatt som har pågått sedan årsskiftet räcker (… taltiden slut).

Talman! I spörsmålssvaret redogör landskapsregeringen för åtgärder och arbetet under hela detta, på alla sätt, anmärkningsvärda år. Det är ett arbete som erhållit befogad erkänsla men som för den politiska landskapsregeringen raderats till stor del med anledning av upprinnelsen till detta spörsmål angående näringsministerns resa till Sverige och att regelverket beträffande karantänsrekommendationerna inte följdes. Men även lantrådets hantering av situationen som till stora delar fördjupat krisen.

Spörsmålssvaret avslutas med att landskapsregeringen konstaterar att ålänningarnas tillit till pandemiarbetet på Åland är starkt och viljan att följa givna rekommendationer har inte i grunden rubbas av en enskild ministers agerande. Så är det säkert i de allra flesta fall. Samtidigt i diskussionerna på sociala medier och bland våra ungdomar som studerar utanför Åland och pendlar till hemön har uttrycket snabbt anammas; "att göra en Karlström", det vill säga slira på den rekommenderade karantänstiden.

Jag tror, trots allt, att de flesta ålänningar fortsätter att bita ihop, ta sitt kollektiva ansvar, håller i och håller ut tills det hela är över och vi alla är vaccinerade. Ett utbrott med påföljande behov av både sjukhusvård och intensivvård skulle sätta enorm press på vår sjukvård och kunde snabbt få den ned på knä. Ålänningar, unga som äldre, ska ha stor erkänsla för både uthållighet och ansvarstagande hittills. Smittspridning och provtagning har varit synnerligen väl fungerande. Det har gjorts både effektivt och med omtanke. ÅHS har ringt upp och förhört sig om hur de som sitter i karantän och de som insjuknat mår och har det. Hela den åländska vårdapparaten håller kollektivt andan och hoppas att vi faktiskt ska klara av hela pandemin på ett rimligt sätt och med lite tur.

Flera av mina gamla kollegor inom vården vittnar om att man hela tiden vidtar försiktighetsåtgärder med sträng avhållsamhet från alla potentiella smitthärdar. Man går i princip mellan arbetet och hemmet samtidigt som det stora avbräcket i vården som blev under pandemins inledningsfas gör att ÅHS nu jobbar för högtryck med uppskjutna undersökningar, behandlingar och kontroller samtidigt som man opererar bort vårens skuld och de långa operationsköer som uppstått.

"Det var inte okej" kommenterade lantrådet affären vilket uppfattades nonchalant och bagatelliserande, speciellt faktiskt av vårdpersonalen. "Det är inte okej" säger makthavarna och gör sig till offer för ödet som av en händelse är rubriken på Dagens Nyheters ledarsida idag. "Uttrycket "det är inte okej" är de maktlösas sätt att förbanna orättvisan. Så här borde det inte få vara. Ändå är det just precis på det här sättet. Politiker borde inte få komma undan med den mentaliteten. Den oerhört spridda frasen "det är inte okej" är intressant liksom i vilket sammanhang den förekommer. Man skulle vid första anblicken kunna tro att "det är inte okej" är en känslofattig underdrift. Men uttrycket används tvärtom som ett sätt att markera både indignerat darr och allvarsam tyngd. Det är snarast att betrakta som ett moraliskt kraftuttryck. Så här borde det inte få vara. Ändå är det just precis på det här sättet som det är. Makthavare som säger "det är inte okej" försöker avhända sig ansvar och gör sig till passiva offer inför ett ofrånkomligt öde. Låt dem inte komma undan med det". Så långt var det DN:s ledarsida, idag faktiskt.

Talman! Man kunde med fog tycka att det fanns ett annat sätt att agera och hantera saken på. Man kunde med fog tycka att det var fullständigt självklart att speciellt landskapsregeringen levde som man strängt lär. Att de starkare rekommendationerna att fira jul- och nyårshelgen på hemmaplan borde ha gällt även landskapsregeringen. Man kunde tycka att om lantrådet hade uppfattat, vare sig det var vid kaffebordet eller någon annanstans, att en minister skulle bege sig till Sverige, att lantrådet där och då skulle ha avrått å bestämdaste. Man kunde tycka när det uppdagades, att en minister hade åkt till Sverige och sedan inte iakttagit karantänsreglerna, att lantrådet ha sett ytterst allvarligt på saken. Man kunde tycka att lantrådet och ministern agerat med kraft och gemensamt sett till att alla som hade varit på välgörenhetstillställningen blivit kontaktade och informerade om både resa och att reglerna inte följts. Man kunde tycka att lantrådet inte skulle ha försvarat beteendet och att ministern skulle ha beklagat och bett om ursäkt omedelbart. Man kunde tycka att man borde ha agerat med kraft och tydlighet innan allt avslöjades för allmänheten. Det är alltid svårt att skriva om verkligheten i efterskott.

Man kunde också tycka att det sista som förväntades var att lantrådet snabbt ville lägga munkavle på kritiken och ifrågasättandet. Man kunde tycka att strategin "anfall är bästa försvar" inte var klädsamt och den minst lämpade strategin i det här sammanhanget.

Uttalande om att det politiska etablissemanget ska vara försiktigt med hur man tycker till uppfattades som undertäckta och auktoritära hot. Det anstår inte ett lantråd. Det är oppositionen som har tolkningsföreträde inom det parlamentariska utrymmet för vilka verktyg man använder sig av.

Talman! Ålänningarna har tillit till sig själva och känner att de har egen makt i att stävja pandemin när det gäller själva sjukdomen, trots att vi i andra frågor som rör pandemin beträffande ekonomi och självstyrelse kan känna oss maktlösa och får förhålla oss till att andra fattar beslut. Men förtroendet för den politiska landskapsregeringen har rasat. Mindre än hälften av de som tog sig tid att svara på senaste gallupen upplever att de har förtroende för landskapsregeringen. Det är allvarligt för hela landskapet eftersom landskapsregeringen behöver vara regeringsduglig. Vi befinner oss fortsättningsvis i en mycket allvarlig kris. Hur var det nu lantrådet? När människor med makt slutar lyssna ska de bytas ut! Tack.

Tack, talman! Jag vill bara göra ett klargörande eftersom vicetalman Sjögren lyfte upp vårdköerna på ÅHS. Jag kontrollerade just upp med ÅHS. Alla vårdköer idag fyller lagens krav, alltså vårdgarantin. En stor eloge till ÅHS! Tittar vi i våra närområden så ställer man in canceroperationer, man ställer in barnoperationer och man ställer in allt. Men på lilla ÅHS så fixar man det.

Talman! Det är fantastiskt och det ska vi alla vara glada för. Vi har inte haft allvarligt sjuka covidpatienter ännu. Man har ju jobbat väldigt hårt för att beta av den vårdkö som uppstod i samband med vårens nedstängning av även ÅHS.

Talman! Tonen är hög när vicetalman Sjögren talade i talarstolen. Det ändå med ganska stor förvåning som jag läser att flera liberaler inte har skrivit under detta spörsmål. Vad jag har förstått, av tidningsrapportering att döma, så har socialdemokraterna kommit till liberalerna och frågat om hela den liberala gruppen vill ställa sig bakom. Tydligen har halva den liberala gruppen ställt sig bakom detta spörsmål. Jag vill fråga; är det här nu ytterligare ett tecken på den splittring som pågår i liberala lagtingsgruppen?

Talman! Tonen i mitt anförande var allvarlig för att det var en allvarlig sak. Jag skulle vilja rekommendera ledamot Holmström att lite flytta fokus. Spörsmålet är ställt enligt lagtingsordningen med fem undertecknare. Jag skulle vilja påstå att vem som har tecknat under spörsmålet är majoritetens, landskapsregeringens och ledamot Holmströms minsta problem.

Talman! Det här är ju en skicklig manöver från vicetalman Sjögren att återigen lägga frågan på frågeställningen som egentligen avleder frågan. Frågan som jag ställde är huruvida den liberala lagtingsgruppen i sin helhet skriver under på detta spörsmål eller inte. Det är intressant tror jag för väljarna att veta vilket tonläge som egentligen ges från liberalerna. Är det till viss del bazooka eller till viss del att sitta och lyssna för att det är intressant? Man kunde välja, om man är en stark opposition, att alla i oppositionen skriver under ett spörsmål om man vill visa styrka. Men det har då den liberala lagtingsgruppen valt att inte göra.

Jag tycker att ledamot Holmström ska sätta örat mot marken och inte sväva så mycket i det blå. Att ledamot Holmström tar upp en sådan här bagatellsak så visar vad ledamot Holmström har för inställning. Lyssna på folket ledamot Holmström, det är min starka rekommendation!

Talman! Tack vicetalman Sjögren för att ni lyfte en bra fråga detta med att utsätta andra för en smittorisk. Jag tror att ni uttryckte detta som en viss nonchalans. Det är ju faktiskt så att om minister Karlström hade insjuknat efter det här radioprogrammet så hade ju kanske inte alla smittats men väldigt, väldigt många personer hade hamnat i karantän efter det.

Talman! Ja, det blir ju förstås också ett hypotetiskt resonemang. Man kan ju föresväva sig den tankegången att folk som inte är sjuka också smittar. Vilket läge skulle vi ha varit i då? Hur tror ni att det skulle ha sett ut då om välgörenhetstillställningen blev en potentiellt smitthärd? Tror ni att vi skulle ha suttit här då och fått förfrågningar om vem som skrivit under ett spörsmål? Knappast.

Talman! Jag tycker att det är intressant att så här långt i debatten så har ingen från majoriteten, ingen från regeringsblocket och inte lantrådet - som inte ens är här - svarat på den fråga som har ställts: Hur ska man återupprätta förtroendet för landskapsregeringen?

Man kan fråga sig: Är det här en häxjakt, ett utkrävande av någon slags biblisk skuld och skam att ställa ett spörsmål. Är det att skjuta med bazooka verkligen, ledamot Holmström, att man ställer ett spörsmål i det här parlamentet? Borde vi ha tigit still, vi i oppositionen, när något inträffar som upprör och som potentiellt kunde ha blivit ett superspridartillfälle där en av våra högst uppsatta politiker spelar en huvudroll? Hur hade diskussionen gått under den förra mandatperioden? Då hade vi häxjakter minsann.

Att minister Karlström är ledsen och ber om ursäkt, det hedrar honom, det är rätt att göra så och vi får väl avskriva den första bloggreaktionen som ett olycksfall i arbetet.

För mig handlar frågan varken om person eller personlighet utan om roller och ansvar. Det som står på spel här är inte minister Karlströms känslor, utan vad som är bäst för Åland, om regeringens funktionsduglighet kan och bör ifrågasättas av hur den här krisen har hanterats.

Jag tycker att det finns några rimliga frågor att ställa som man kunde förvänta sig att få svar på, t.ex. hur minister Karlströms fortsatta engagemang i det egna företaget ibland överskuggar hans arbete och ansvar som minister. Hur ska regeringen och lantrådet hantera det i fortsättningen? Har man fört sådana diskussioner om dessa avvägningar och hur man i fortsättningen ser på den frågan?

En annan känslig fråga, en svår fråga och en jobbig fråga att ställa om man inte vill vara elak, är; vad säger det som har inträffat om ministerns omdöme?

Ministrar hamnar i känsliga och svåra situationer från tid till annan. Vi har haft motsvarande skandaler, om man får kalla dem så, i andra länder. Både i vår närregion och längre bort så har både ministrar och högt uppsatta tjänstemän fått avgå till följd av resor som man inte borde ha gjort eller karantänsbestämmelser som man inte har följt, med utgångspunkt inte i person eller personlighet utan i ansvarsutkrävande och en allmän rättsuppfattning. Om de högst uppsatta agerar fel så bör det få konsekvenser. Det är inte särskilt konstigt för Åland med den saken.

Vad gäller lantrådets respons på frågan så har den varit så vag och undanglidande att man knappt förstår att det är samma person som ganska resolut varje måndag berättar för ålänningarna både vad klockan är och hur man ska hantera pandemin.

Responsen på pandemin, den akuta krishanteringen, informationen till ålänningarna, styrningen av tjänstemän och regeringen har på det området varit kompetent och tydligt. Det är ingen ironi alls. Jag tycker att det har varit bra skött. Därför är det så förbluffande att lantrådet uppvisar en sådan genomklappning i ledarskapet nu och förminskar både allmänhetens och oppositionens rättmätiga och självklara kritik med insinuationer om att andra nog är lika goda kålsupare och borde hålla tyst. Varför reagerar lantrådet på det sättet?

Frågan kvarstår: Hur, lantrådet Veronica Thörnroos, ska ålänningar ta på allvar att de ska följa bestämmelser om de som bestämmer och utfärdar bestämmelserna inte själv gör det? Det var inte bara oklokt och en liten lapsus. Det var ett allvarligt missgrepp som ställer frågor om förtroende och funktionsduglighet. Om man har gjort fel då ska man fundera på hur man ska göra bättre. Hur ska det gå till? Varför ges det inga svar på den frågan? Vi har alla konstaterat att pandemin har skötts på ett bra sätt. Varför svarar man inte på frågan om vilka konsekvenser det här olyckliga inträffade får?

Tack, herr talman! Bästa lagting. Då har vi igen ett spörsmål på vårt bord. Spörsmål kan ibland vara ganska spännande. Jag tror att vissa av oss ännu minns en speciellt spännande omröstning i ett spörsmålsärende. Om det blir omröstning i det här ärendet får tiden utvisa.

Jag har med stort intresse läst det skriftliga svaret på detta spörsmål. Det är ett klart, tydligt och konstruktivt svar. Jag hoppas att regeringen sparar detta svar och återanvänder det vid lämplig tidpunkt. Det här var kanske ingen lämplig tidpunkt, det var ju faktiskt inget svar på frågan som ställdes.

Herr talman! Å andra sidan förstod jag inte heller varför spörsmålet riktades till regeringen och inte till den minister som ärendet gäller. Men jag noterade samma sak i den frågestund som vi hade förra veckan. Ni andra partiordföranden vände er till lantrådet. Om det var för att ni själva har varit lantråd eller om det fanns andra orsaker vet jag inte.

Jag ställde mina frågor i enlighet med lagtingsordningen till ministern och jag fick svar av honom. För min del var ärendet därmed avslutat.

Redan tidigare har jag sagt att jag inte kommer att ställa mig bakom något spörsmål eller något misstroende och min ståndpunkt är fortfarande densamma, oberoende hur slutklämmen eller klämförslaget kommer att se ut.

Herr talman! I frågestunden sade jag att minister Karlströms beteende tvingar hela lagtinget att ta ställning. Han tvingar hela lagtinget att inta bödelns plats. Men jag kommer inte att låta bilan falla för en sak som ändå i grunden är en privat sak och som inte hade att göra med hans arbete som minister, även om vi har rollen 24/7, som vi säger. Hade ministern felat i sitt uppdrag som minister hade situationen varit en annan.

Men bästa minister, även om jag inte låter bilan falla nu så kommer jag självklart i egenskap av lagtingsledamot att fortsätta med granskningen av ert viktiga uppdrag som näringsminister och så vidare, och så vidare och så vidare, ni känner till det. Tack för ordet, herr talman!

Tack, talman! Jag kan inte undvika att påminna ledamoten Toivonen om att resorna till och från Portugal har synts. Jag behöver ändå ställa frågan till ledamoten Toivonen: Hur många gånger har ni brutit mot karantänsrekommendationen?

Tack, herr talman! Tack för frågan. Mig veterligen så har jag inte brutit mot någon regel, för vi får arbeta och ska arbeta på distans. Men om det inte går, som jag sade häromdagen, dvs. om jag ska hålla ett anförande eller delta i frågestunden då kan jag inte göra det på distans.

Herr talman! Man kan, som alla andra har gjort, dela in det här ärendet i två delar. Det går inte bara att prata om landskapsregeringen och Karlström som minister och hans göranden, utan här måste man också fundera på hela ämnesområdet, det vill säga pandemin. Vi har alla hittills pratat om det och det tänker jag göra helt kort.

Om det sedan är mycket tur, mycket skicklighet eller vad det sedan beror på så har det skötts föredömligt bra. ÅHS har stått upp i den här situationen på ett sätt som är alldeles extraordinärt berömvärt.

Landskapsregeringen har vidtagit alla tänkbara möjliga åtgärder som man har sett att kan förverkligas. Man har varnat för det ena och det andra och man har vidtagit åtgärder. Till den delen så måste vi utdela beröm.

Sedan om man går till den situation som har inträffat, det vill säga att man som minister har tillåtit sig att ha en alltför kort karenstid så kan man fråga sig då hur vi inom Moderat Samling för Åland ser på den saken. I likhet med andra saker man kan göra galet som minister, lagtingsledamot eller politiker i allmänhet, så kan man till exempel köra för fort trots att man har varit med och stiftat lagar om hur fort det ska gå. Man kan hitta vilka saker som helst som man kan ställa till med om man har varit omdömeslös. Den stora skillnaden i den här frågan, som jag bedömer det, är att vi pratar om folks hälsa i gemen, ålänningarnas hälsa. Det har gjort att ärendet har blivit väldigt, väldigt stort med all rätt och det är därför ålänningarna, som det sägs här, har blivit väldigt, väldigt upprörda över att det som har skett verkligen har skett. Det har jag förståelse för. Till den delen så kan jag också sälla mig till dem som gärna ber alla drabbade, ilskna eller åtminstone irriterade människor om ursäkt för det som har hänt.

Man kan diskutera vad som borde ha gjorts, vad man inte har gjort så att säga. Här har också kommit förslag på vad man borde ha gjort när detta sedan uppdagades med möjliga varningar, smittspårningar eller vad som helst. Det är säkert korrekta synpunkter i sig.

Men allt kommer ju ändå till slut till den fråga som ställs i spörsmål, det vill säga förtroendet. Hur är det med förtroendet? Här har också jag, precis som mina kollegor i Moderat samling, diskuterat ärendet ingående och allvarligt. Vi har naturligtvis funderat på åtgärden i sig, om ursäkt har getts tillräckligt tydligt och vad det kan få för konsekvenser för partiet, för landskapsregeringen och för regeringens vidare arbete. Vi har försökt penetrera alla möjliga och upptänkliga problemställningar som vi bara har kommit på.

För min egen del har jag i min analys ändå sett det på det sättet rent generellt, när vi säger att vi ska hushålla med resurser, att det är galet tråkigt om man hamnar i situationer där man har människor som gör ett formidabelt bra jobb och som behövs för att ta sig ur den här krisen - ingen enskild människa gör allt naturligtvis men man är en viktig spelare i laget - om man gör en grej som till och med kunde få någon att säga; "avgå" vilket gjordes här om sistens - kanske det inte vara uttryckligen att man ska avgå utan det vara en fråga när man ska avgå. Då vill jag fråga mig om det är klokt att skicka iväg folk bara för det stora nöjet att få bestraffa eller för att i någon mån försöka upprätta förtroendet för resten av gänget, eftersom man då slösar bort en stor resurs, någon går hem. Jag kan för min egen del anta - även fast det inte har sagts ut riktigt tydligt - att minister Karlström nog skulle kunna finna annan sysselsättning om det inte var så att bland annat jag säger att det är nog bra om du kämpar vidare och tar dig ur det här eländet som vi nu pratar om så att vi verkligen kan utnyttja det som du är bra på.

Den här fadäsen kan inte göras ogjord, den är gjord och ursäkt har givits. Man har bett om förlåtelse och just sådana här saker kommer inte att inträffa igen under den kvarvarande mandatperioden. En mycket, mycket stor försiktighet kommer att råda i fortsättningen. Det är jag är alldeles säker på.

Hur ska man då upprätta förtroendet? Det är en jättebra fråga. Hur ska vi komma vidare? Hur påverkar den här frågan andra ärenden; näringspolitik, vår ekonomi och mycket annat. Det finns bara ett svar på det och det är hårt arbete, ärlighet, öppenhet och att man har mod och kraft att gå vidare. Det hoppas jag och tror att Karlström som minister har.

Jag har här avhållit mig ifrån att säga någonting överhuvudtaget när det gäller lantrådet, övriga ministrar och regeringen i dess helhet. Det jag kan säga, jag började väl lite med det, är att man har gjort ett väldigt bra jobb i den här pandemisituationen. Jag tror personligen igen när man anklagar lantrådet för att vara lite vag eller otydlig, jo, det kan man absolut hålla med om. Det är inte ofta hon tappar fotfästet, men där kanske hon gjorde det en stund och gav lite för luddiga svar på frågor som borde ha varit väldigt tydliga. Det är oacceptabelt. Punkt!

Sedan kommer man till frågan; ska man bestraffas, ska det vara någon sorts repressalier på något sätt eller vad ska man göra åt situationen? Där måste man bedöma. Hur kommer det här att påverka förtroendet? Vi tror, jag tror att det går att arbeta vidare, få styrfart på skutan ordentligt igen förutsatt att vi inte håller på och nöter om det här ärendet i tid och otid hur länge som helst. Tack, herr talman!

Tack, talman! Jag vill börja med att tacka för det första reflekterande och självkritiska inlägget från majoritetsblocket. Det är trevligt att höra någon som inte bara tycker att allt har varit bra, utan där man också har utrymme för någon form av reflektion. Jag kanske inte delar till alla delar ledamotens analys men jag kan ha förståelse för den.

Det som jag lite vill vända mig emot är ordvalet, att det vi håller på med nu är det stora nöjet att bestraffa. Det är uttryckligen inte det som det här spörsmålet handlar om, att det skulle vara ett nöje att bestraffa någon enskild person. Det här är en viktig och svår fråga som man behöver diskutera. Det hade varit mycket märkligt om man lät detta passera utan att den här diskussionen hade förts.

Tack, talman! Nej, det hade det absolut varit om det bara hade försvunnit så att säga. Det är bra att man diskuterar det och så må det vara klart med det.

Men när det gäller detta med bestraffning då menar nog jag internt, alltså i landskapsregeringen att t.ex. lantrådet skulle ta ministern i örat och säga "så här gör man inte, vi måste göra så och så i fortsättningen" eller vad bestraffningen må vara. Det var ju inte bestraffningen i form av spörsmålet som jag tänkte på.

Då återkommer jag till den fråga som jag har ställt både i talarstolen och tidigare. Hur hanterar man det faktum att minister Karlström har varit ganska mycket engagerad i sitt privata företag under sin ministär? Är det någonting som man kanske borde överväga internt eller offentligt och diskutera vilka gränsdragningar man som minister ska göra? Min uppfattning och min bestämda åsikt är att är man minister så är man bara det, för det är en så viktig roll och ett så viktigt uppdrag så att man kan inte låta annat komma in som är lika viktigt eller viktigare, vilket hände i det här fallet.

Tack, talman! Min uppfattning är följande: Jag lever i den tron att Fredrik Karlström har lämnat över allt i princip till andra personer när det gäller företagen som han ägare eller är delägare i. Han ställer upp som assistent någon gång när det behövs och det här var ett sådant tillfälle.

Talman! Min uppfattning är att det här varken handlar om bestraffning eller någon annan typ av rättegång. Det här är en principiellt viktig fråga, precis som tidigare har konstaterats. För mig handlar det framförallt inte om personen. Jag tycker inte heller att frågan längre handlar så mycket om den händelse som ägde rum och det opassande agerande som minister Karlström hade, utan det handlar om ledarskapets förmåga. Ledamoten Silander gav uttryck för att han uppfattade - om man sammanfattar det - att lantrådet hade varit lite slapphänt i den här hanteringen. Det är väl också det som har väckt reaktioner. Hur ska man hålla i den här typen av processer? Vi märker att den här pandemin börjar gå åt på många håll och kanter, oron för kommande säsonger börjar bli svår och då måste man också här våga diskutera ledarskapet.

Tack, herr talman! Jag är själv inte bekymrad överhuvudtaget över ledarskapet i den bemärkelsen. Som sagt, i mitt anförande handlade bestraffningen inte om spörsmålet, utan det var den interna hanteringen av ärendet som jag tänkte på då. Jag avvaktar nästa.

Talman! Jag vände mig mot att det här begreppet "tillsammans" ska handla om att oppositionen är tyst och följer och lyder och att man från oppositionsbänken inte ska få ställa de svåra frågorna för att vi är i en samhällskris just nu. Jag menar tvärtom, sådana här frågor behöver få diskuteras. Befolkningen hade uppfattat det som väldigt märkligt ifall man hade låtit det passera. Jag tror att det är viktigt att hålla de demokratiska grunderna vid liv också här. Sedan är det förstås så att vi måste jobba tillsammans framåt både opposition och majoritet för helhetens skull. Men vi måste också komma ihåg våra olika roller som vi har i det här lagtinget.

Tack, talman! Det som sades häromsistens så var korrekt. Jag håller med om allt som sades där. Det är jätte intressant, nyttigt och bra att också få höra röster från oppositionen. Jag pratar gärna med oppositionen.

Talman! Ledamot Silander sade att fadäsen är gjord och så är det. Det går inte att göra någonting ogjort och det går heller inte att göra hanteringen av hela ärendet ogjort. Spörsmålet var riktat mot det som vi uppfattade som sviktande ledarskap. Hur ska man kunna återställa det? Det vet vi faktiskt inte. Det kan mycket väl vara så att en del av den sittande landskapsregeringens förtroende är förbrukat och är förbrukat under resten av mandatperioden och det vet vi faktiskt inte heller förrän vi har val nästa gång.

Tack, talman! Ja, det är korrekt. Det är först vid nästa val som vi riktigt vet hur ålänningarna bedömer de insatser som har gjorts. Så till den delen är det alldeles korrekt.

Men som jag sade tidigare i mitt anförande så är det här med förtroende något som man måste jobba på. Det är ingenting som man får gratis, naturligtvis, det går inte att köpa någonstans. Man måste jobba för det, man måste vara ärlig, man måste vara öppen och så är det idogt arbete.

Precis, man måste jobba för det, man får det inte gratis. Det hemska med det också är att det kan försvinna så här, och det är ju de ingredienserna som har saknats; öppenhet och ärlighet.

Tack, talman! Där har jag ju inte riktigt samma uppfattning. Jag tycker nog att det har varit öppet och ärligt, måhända lite vagt i ett skede. Men jag tycker att man är på banan igen.

Tack, talman! Ledamot Silander resonerar som vanligt ganska klokt kring Karlström som en stor resurs och så är det säkert. Det är också min uppfattning. Han resonerade att Karlström inte behöver avgå, att det fortfarande finns förtroende.

Men om minister Karlström hade insjuknat, om riktigt många personer hade hamnat i karantän och om några av dem hade hamnat på in sjukhus hade ledamot Silander resonerat lika då? Eller hade det förtroendet då varit mera rubbat?

Tack, talman! Jag tror att min personliga reflektion i den där hypotetiska frågan är den att ju allvarligare skada desto mer irritation och ilska. Naturligtvis är det så.

Talman! Jag önskar föreslå en bordläggning av ärendet till nästa onsdag, den 3 februari 2021, så att oppositionen och spörsmålsställarna får möjlighet att diskutera vad man tycker att är ett rimligt förslag i den här frågan. Jag upplever att man inte riktigt tar till sig problemet, kärnan i problematiken. Det är viktigt. Därför ställde vi de här frågorna också, för vi vill inte vara en del av ett skrå där alla skyddar varandra och där man som minister inte behöver uppfylla sin roll vad det innebär att vara en förebild, samt att man har ett ledarskap som kan hantera den här typen av incidenter på ett rimligt och rättvist sätt. Det var mitt förslag, herr talman.

Talman! Jag önskar understöda ledamot Gunells förslag till bordläggning och bordläggningstid.

Begärs ordet?

Tack, jag förväntade mig en fråga kring bordläggningstiden. Jag föreslår bordläggning till måndag, inkommande måndag.

Begärs ordet?

Tack talman! Jag tycker att det kanske räcker om vi kan fortsätta diskussionen på måndag, så jag ber att få understöd ledamot Toivonens förslag.

Bordläggning har begärts och understötts. Bordläggning kommer således att ske.

Det finns två understödda förslag av bordläggningstider. Ett förslag är till den 3 februari och ett annat förslag till den 1 februari.

Omröstning sker nu om bordläggningstiden. Den som röstar för bordläggning till den 3 februari röstar ja och den som röstar för 1 februari röstar nej.

Eftersom vi har ledamöter på läktaren så kommer öppen omröstning efter upprop att ske. Jag ber lagtingsledamot Fellman och Egeland att biträda vid rösträkningen.

Omröstningen utföll: 7 ja-röster, 20 nej röster och 3 var frånvarande. Lagtinget har beslutat att ärendet bordläggs till plenum måndagen den 1 februari 2021.