Första behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen av det lagförslag som ingår i betänkandet. Diskussion.

Tack, talman!

Ja, eftersom det har uppmärksammats att det här lagförslaget innehåller en oavsiktlig reglering som behöver korrigeras, föreslår jag att utskottets betänkande återremitteras till social- och miljöutskottet.

Det är heller inte möjligt att anta den här lagen, eftersom den först måste anmälas till EU. Tack, talman!

Talman!

Det är helt uppenbart, när man läser utskottets betänkande samt lagarna och remissutlåtandena, att det har blivit fel i samband med lagprocessen från landskapsregeringens sida. Detta är i och för sig inget unikt; sådana misstag inträffar ibland. Det mest logiska i de fall jag har varit med om detta är att landskapsregeringen tar tillbaka lagförslaget, korrigerar det som är felaktigt och sedan återremitterar det på nytt till lagtinget.

Kan viceordförande i social- och miljöutskottet delge oss andra, som sitter här och inte är medlemmar i utskottet, varför man inte förfar på ett sådant sätt?

Talman!

Jag instämmer med ledamot Thörnroos att det har blivit ett fel i processen här. Min uppfattning är dock att det finns olika sätt att hantera detta när ett sådant oavsiktligt fel smyger sig in. Man valde att gå den väg som verkade enklast och snabbast, vilket vi tyckte lät bra.

Sedan dök också frågan om anmälan till EU upp, och det framkom att det inte är brådskande med detta lagförslag; det behöver inte gå så snabbt som vi kanske först trodde.

Talman!

Med beaktande av vad vicetalmannen själv säger, att det inte bara är en sak som behöver korrigeras utan flera, är det ändå anmärkningsvärt att det är social- och miljöutskottet som ska ägna sig åt denna lagstiftning.

I rimlighetens namn är det ju så att landskapsregeringen tar tillbaka ett lagförslag. Det har hänt förr och kommer att hända igen. Det här blir liksom en pseudodebatt här i lagtinget nu, om egentligen ingenting. Därtill finns det också två reservationer fogas till betänkandet.

Så klart, redigt, enklast och förnuftigast vore det ju att landskapsregeringen helt enkelt tar tillbaka lagförslaget och presenterar ett nytt när alla frågetecken har rättats ut.

Talman!

Avsikten var att vi skulle återta ärendet till utskottet. Min tanke var, och jag tror att majoritetens tanke var, att vi skulle hålla debatten först när den här saken var korrigerad, för att undvika att det blir två separata debatter. Men nu blir det kanske som det blir.

Tack, talman!

Ett sätt att reagera på är så som ledamoten Thörnroos beskrev här. Orsaken till att vi inte stöder en återremiss är att vi har lämnat in en reservation. Om vi röstar för reservationen så finns det inget behov av att varken anmäla detta till EU eller att återremittera ärendet.

Om en majoritet av lagtinget röstar för reservationen kan man alltid i ett senare skede komma tillbaka och korrigera de delar som man nu inte kan åtgärda. Det här skulle helt enkelt vara ett bra sätt att gå vidare.

Talman! Visst, men det finns mycket i ledamot Wikströms reservation som jag tror inte så många i den här salen stöder. Därför såg vi det inte som en möjlig utväg.

Det förslag som jag har lämnat in innebär färre regleringar i nuvarande lagstiftning än vad majoriteten föreslår. Det handlar fortfarande om en viss typ av lagstiftning och regleringar som föreslås i den reservationen. Det är ett långsammare sätt att förändra samhället.

Då skulle man få den på plats, så kommer man kanske tillbaka till sommaren med en ny lagstiftning som innehåller fler regleringar. Det är inte som att det är High Chaparral om man godkänner den här reservationen. Istället handlar det om en väldigt blygsam reglering, snarare än den stora förändring som ni föreslår.

Tack, talman!

Jag skulle kanske inte kalla ledamot Wikströms reservation för en blygsam reglering.

Vi anser att folkhälsan bör sättas i första hand, och därför vill vi ha ett förfaringssätt som innebär att det här behöver regleras mer, särskilt när det gäller det så kallade vita snuset. Vi sätter folkhälsan först och är därför inte villiga att stöda ledamot Wikströms reservation.

Talman!

Jag noterar det som viceordförande sade i sitt anförande, nämligen att det finns oavsiktliga fel och att det inte är möjligt att anta den här lagen. Med det i åtanke vill jag påminna om remissdebatten, där frågor om gränsdragningar, kvalitet och till och med grundlagsenlighet lyftes.

Jag talar säkert för döva öron, men jag anser att det är ansvarsfullt att återta det här lagförslaget. Det näst bästa alternativet är att godkänna reservationerna så får vi en avskalad version av detta.

Talman!

Det var länge sedan vi hade remissdebatten, men jag minns att ledamot Valve tog upp dessa frågor. Det är inget som har diskuterats i utskottet, vilket kanske förklarar varför det inte har kommit upp i betänkandet eller ens i reservationerna.

Talman!

Också beaktat det så har dykt upp lite för många överraskningar kring det här lagförslaget, bland annat har det förekommit en underlåtenhet att notifiera EU, vilket nog är en ganska allvarlig sak.

Talman!

Det gäller en anmälan till EU angående införandet av de neutrala förpackningarna. Det är här som det har blivit en miss; det har inte gjorts.

Talman!

Det rimliga kanske ändå skulle vara att landskapsregeringen återtar ärendet, så slipper vi alla dessa turer fram och tillbaka. Jag skulle gärna vilja höra vicetalman Pernilla Söderlunds kommentar i ärendet, men annars stöder jag förstås om en återremittering. Men varför skulle inte landskapsregeringen kunna återta det hela?

Talman!

Jag tycker att vi har diskuterat det här ganska mycket i utskottet, och det handlar om en liten ändring. Det är bara ett par ord som har smugit sig med.

Därför tyckte vi att det kunde räcka med att vi återtar betänkandet och kommer med ett nytt betänkande, eller ett till betänkande, beroende på hur det blir. Det kan vi diskutera mera i utskottet senare.

Ja, men det handlar ju om formalia, och syftet är detsamma. Jag har inga flera kommentarer.

Tack, talman!

Precis som jag nämnde i ett tidigare replikskifte, finns det flera olika sätt att göra det här på. Vi tyckte att detta skulle vara smidigt, men det visar sig nu att det ändå kommer att dröja någon månad.

Tack, talman!

Ja, det här är lite speciellt. Jag ska kort gå igenom orsaken till att jag reserverar mig.

Landskapsregeringen föreslår en flera ändringar av tobakslagen. De menar att det kommer att förhindra användningen av nikotin och göra att människor mår bättre för att de konsumerar mindre nikotinprodukter. Det kan man säga att är kontentan. Stort fokus har legat på att skydda barn.

Jag menar att detta i stora delar är symbolisk lagstiftning och att övriga delar av lagstiftningen är näringsfientliga. Den särbehandlar sjöbaserat näringsliv positivt och landbaserat näringsliv negativt. Den är också mer eller mindre en direkt kopia av finsk lagstiftning som inte tar hänsyn till vårt unika läge som gränsar till Sverige. Det finns många andra, enligt min mening, dåliga förslag i den här lagstiftningen.

Jag avser också att föra mina reservation till omröstning. Jag kommer inte att stöda en återremiss. Jag ska förklara varför.

Jag vill först säga att det har funnits tre problem med den här lagstiftningsprocessen. Det första problemet rättade vi till enigt i utskottet. Det handlar om att i landskapsregeringens förslag förbjöds försäljning av smaker på nikotinpåsar ombord på färjorna. Vi märkte detta och rättade till det så att rederinäringen fick ett undantag och kan sälja smaker till sjöss, dock inte på land.

Man kan ju fråga sig hur många procent av den totala nikotinförsäljningen på Åland som säljs i land och hur många som säljs till sjöss. Det är en överväldigande majoritet som säljs till sjöss, och det tror jag vi alla kan vara överens om. Även om det inte finns någon undersökning på detta, så är det så det ligger till. Vi har också upptäckt att bland ungdomar är det vanligt med svartförsäljning, som i huvudsak härstammar från Sverige och rederinäringen. Just det här förbudet lär inte få någon effekt alls, men det är i alla fall den första ändringen som vi faktiskt rättade till, och det är jättebra att vi lyckades nå konsensus i utskottet kring den delen.

Det andra problemet, och orsaken till återremissen, är att landskapsregeringen i sitt förslag föreslagit att de vita nikotinpåsarna, eller det vita snuset, ska förses med varningsbilder. Det finns inga sådana varningsbilder på marknaden. Om vi skulle gå vidare med det här lagförslaget, så skulle helt enkelt alla nikotinpåsar förbjudas i sin helhet, och det är orsaken till att en majoritet vill återremittera lagförslaget.

Det tredje problemet med den här lagstiftningsprocessen handlar om att landskapsregeringen inte har anmält frågan om neutrala förpackningar eller så kallade Plain packaging till EU. Landskapsregeringen har inte anmält detta eftersom man enligt utsago har glömt bort att göra det. Det är i alla fall så som det är, och vi räknar med att anmälningsärendet ska vara klart någon gång fram till sommaren.

Dessa neutrala förpackningar är ett undantag från EU:s huvudregel och därför måste det anmälas till EU. Huvudregeln är att tobaksprodukter och nikotinprodukter inte ska ha en neutrala förpackningar. Det är därför man måste anmäla sig, eftersom det blir olagligt att anta en lagstiftning som förbjuder detta utan att anmäla det.

Min reservation som jag lämnade in löser problem två och tre. Om en majoritet här i lagtinget skulle omfatta min reservation, då skulle vi inte behöva återremittera det till utskottet, det skulle vara helt onödigt. Vi skulle inte heller behöva anmäla det här till EU för att lagstiftningen ska gå igenom. Men om man ändå skulle vilja genomföra alla de här förbuden som man har tänkt sig, så skulle man kunna återkomma i ett senare skede och genomföra alla dessa förbud efter att anmälningsärendet har blivit klart. Det är så det borde gå till.

Det finns en chans här att anta den här lagstiftningen med de förändringar som vi föreslår från oppositionens sida. Det skulle innebära att vissa begränsningar skulle införas i tobakslagen. En av de mest framträdande förändringarna är 18-års åldersgräns för försäljning av nikotinprodukter, en förändring som vi stöder. Vi stöder också mindre regleringar på hur man får röka och var man får röka.

Sammantaget är reservationen en mycket mer blygsam reglering. Det är en väldigt allomfattande reglering som landskapsregeringen förespråkar, som i princip kan ses som en fullständig förbudslagstiftning. Det hade ju varit logiskt att göra på det viset.

Eftersom det är så lång tid tills anmälningsärendet är klart, vi pratar fram till sommaren, så är det mycket möjligt att lagen hinner träda i kraft. Anmälningsärendet hinner bli klart och man hinner till och med komma med en ny lagstiftning som innehåller alla dessa förbud. Då skulle vi slippa hela den här rumban. Men jag förstår samtidigt att man inte vill göra så. Det handlar om prestige, och det är något som är mycket förekommande i politiska sammanhang.

Ett renodlat reservationsanförande med alla de punkter som jag anser att är fel i den här lagstiftningen kommer jag inte att hålla inom ramen för detta anförande.

Men om det skulle visa sig att förslaget om återremiss inte vinner understöd, så lovar jag att återkomma hit och förklara mer i detalj varför den här lagstiftningen är allt annat än optimal för Åland.

I ett annat fall kommer jag att återkomma till det när ärendet återkommer från utskottet någon gång i sommar. Tack!

Talman!

Ledamot Wikström. Ja, nu blir det ändå en debatt. Ska vi värna folkhälsan eller ska vi värna aktörerna som säljer de här hälsovådliga produkterna på land och rederier?

Visst är det en viss inkonsekvens att vi accepterar detta hos rederierna. Det måste jag hålla med om. Egentligen borde det också vara begränsat även där. Det är fullkomligt tveklöst att bruket av de här nya nikotinprodukterna, som är väldigt beroendeframkallande, har ökat. Det är fullkomligt alarmerande. Jag anser att det är vår skyldighet att värna folkhälsan. Men det är en lång diskussion.

Tack, fru talman!

Den här lagstiftningen kan inte antas av lagtinget utan de ändringar som föreslås i reservationen just nu. Vi kan inte anta den för då bryter vi mot EU-rätten.

Om man antar den här lagstiftningen, med de ändringar som jag föreslår, så kan vi ändå få en ny tobakslag på plats, även om den inte innehåller alla de förändringar och förbud som landskapsregeringen gärna vill se.

Man kan alltid återkomma med ny lagstiftning om man fortfarande vill förbjuda användningen av nikotinpåsar på Åland, trots att nästan alla produkter köps till sjöss. Det är ju en symbol lagstiftning vi pratar om och huvudsakligen en normativ lagstiftning.

Man kan återkomma och man kan göra på det här viset. Det skulle inte vara några problem och vi skulle få en ny tobakslag på plats.

Tack, talman!

Jag instämmer i utskottsordförande Wikströms allmänna beskrivning av lagförslaget. Jag betraktar det som en kaskad av dåligt genomtänkt politik och förbud.

Jag har en tydliggörande fråga till utskottsordförande Wikström. Ni nämnde att vitt snus måste förses med varningsbilder. Innebär detta i praktiken att vitt snus förbjuds på Åland?

Tack, fru talman!

Som jag förstår det innebär det att det förbjuds på Åland. Det ska också nämnas i det här sammanhanget, när vi pratar om förbud, att i landskapsregeringens förslag så förbjuds alla smaker inledningsvis. Alla smaker förbjuds inledningsvis i detta förslag, och man har inte specificerat vilka smaker som man avser att tillåta.

Så om vi pratar om förbud, så är det i själva lagförslaget ett väldigt omfattande förbud som sådant också.

Tack för det tydliggörandet.

Jag undrar gällande det andra kravet, dvs. kravet på Plain Packaging. Detta krav är orsaken till att landskapsregeringen ska anmäla till EU. Har utskottet resonerat kring hur det påverkar det landbaserade näringslivet på Åland?

Tack, fru talman!

Vi har gjort det, och det finns också med i den skriftliga reservationen, även om jag inte hann resonera om det. Det är klart att kravet på Plain Packaging och att gömma undan alla produkter, som också ingår i det här lagförslaget, ställer till med problem, framförallt för mindre näringsidkare, kiosker och liknande. De behöver bygga om sina tobaksställningar för att kunna presentera sina produkter.

Så visst finns det en inverkan på det landbaserade näringslivet.

Tack, talman!

Jag fastnade på två saker under detta anförande, dels det här med symbolpolitik. Ja, visst, man kan kalla det för symbolpolitik, men vi vet de facto att hela nikotinhistorien och alla de framgångar som har nåtts när det gäller rökning och nikotinanvändning är just den här typen av åtgärder, alltså normativ lagstiftning. Det är ju att bortse från allt som har varit framgångsrikt och säga att detta inte är ett vettigt sätt att begränsa.

När det gäller förordningen vill jag också påpeka en sak. Jag tycker att det är att säga halva sanningen. I samma lagstiftning som ledamoten pratar om så står det också att vi kommer att ta fram smaker i en särskild förordning. Vi har tagit ställning till att en lagstiftningsprocess tar lite längre tid på Åland än vad den gör i andra regioner.

Tack, fru talman!

När vi pratar om symbolpolitik och förbudspolitik på en landsomfattande nivå så är jag benägen att hålla med ministern om att det handlar om att begränsa nikotinanvändningen.

Men nu är det så här, kära minister, att vi befinner oss vid en gränsregion, Åland är en gränsregion, vi befinner oss mellan förbudsnationen Finland och Sverige, som har en mycket liberal lagstiftning.

Detta faktum att vi är en gränsregion, Ålands unika läge både kulturellt och geografiskt, spelar en stor roll. Vår användning av snus och vårt speciella läge innebär att en majoritet av alla tobaksprodukter handlas på båtarna eller i Sverige. Det finns knappt något om detta i lagstiftningen. Det verkar som om man inte har brytt sig om det överhuvudtaget, utan man behandlar Åland som om det vore ett eget land som kan förbjuda majoriteten av alla produkter hur som helst. Ingenting kan vara längre från sanningen.

Det är kanske just detta som är det mest stötande i det här lagförslaget, att man har missat att Åland är en gränsregion.

Det stämmer överhuvudtaget inte. Åland har försökt nå en harmonisering mellan Finland och Sverige, och vi har verkat för detta i de nordiska sammanhang där vi har deltagit. Det inkluderar även några ledamöter från oppositionen som också har arbetat i den riktningen. Vi har tagit ställning till de omständigheter som ledamoten redogör för här.

När det gäller huruvida den landbaserade näringen har mer strikta förutsättningar, men om vi skulle applicera detta på alla områden där det ser annorlunda ut på båtar vad gäller alkoholreklam och liknande, så skulle det också se väldigt märkligt ut.

Varför driver inte ledamoten frågan om att göra reglerna mer strikta på båtar, istället för att säga att vi här på fasta Åland ska låta allt flöda fritt?

Det handlar om lagstiftningsbehörighet. Vi har lagstiftningsbehörighet när det gäller tobak. Därför har vi möjlighet att påverka den här frågan. När det gäller alkohol är våra möjligheter ytterst begränsade, och det är anledningen till att vi inte kan agera mer. Vi skulle absolut ha fler åsikter när det gäller alkoholförsäljning också, om vi hade haft större behörighet i den frågan.

Men nu handlar det om tobak och alla fagra önskemål som ministern blåser upp här, att vi försöker nå en samsyn mellan Finland och Sverige, så är jättefint. Det är bra att man försöker, men verkligheten ser annorlunda ut. Vi har radikalt olika lagstiftning i Finland och Sverige, och ni har valt att gå den finska vägen. Ni har valt att gå förbudsvägen, trots att alla vet att majoriteten av tobaksprodukterna handlas på båtarna eller i Sverige.

Vi har flera exempel. Användningen av vapes bland unga har ökat väldigt mycket, trots att ingen på Åland säljer dem. Det finns en svart marknad som man helt blundar för.

Tack så mycket, talman!

Jag fastnar lite vid ledamot Wikströms uttryck. Man ondgör sig över den här symboliska lagstiftningen eller normstyrande lagstiftning, som jag kanske själv skulle vilja kalla den, och beklagar sig över att den syftar till att skydda barn. Jag tycker själv att det är positivt att vilja skydda barn, som ju är väldigt utsatta och behöver skyddas mot till exempel passiv rökning.

Här förstår jag att ledamot Wikström inte anser att det behövs något skydd för barnen, som befinner sig i ett mycket utsatt läge, till exempel instängda i en bil med en rökande vuxen eller vid lekplatser och idrottsanläggningar. Jag skulle gärna vilja höra mer om det resonemanget.

Tack, fru talman!

Jag har ett exempel på varför jag menar att det här är ett sätt att visa att landskapsregeringen gör något, fast man egentligen inte gör det. Ett jättebra exempel är lekplatser.

I dagens tobakslag är det förbjudet att röka där barn huvudsakligen vistas, vilket alla definitioner måste anses vara lekplatser. Ändå ska man specificera detta i lagstiftningen och införa mer byråkrati när det gäller dessa förbud. Det är därför detta är ett väldigt bra exempel på varför detta är symbolpolitik.

Om vi pratar om att begränsa antalet rökare, så kan vi konstatera att Åland har nästan 7 % dagligrökare idag. Vi ligger nästan lägst i hela EU. Sverige ligger något lägre när det gäller andelen som röker varje dag. Svensk politik har lyckats väldigt väl. Vi har svensk kultur, och jag anser att vi borde ha lutat oss mer mot Sverige istället för mot Finland. Det är min starka övertygelse.

Tack, talman!

Resonemanget är lite svårt att få ihop. Först ondgör man sig över att det handlar om symbolisk lagstiftning, och samtidigt är man mycket förgrymmad över att detta är den finska vägen som är så hårt reglerad. Det är väldigt svårt att få ihop dessa två perspektiv.

Anser ledamot Wikström att man borde införa påföljder för den som röker i bilen med barn? Är den här lagstiftning tandlös? I så fall skulle jag hellre ha sett en reservation istället för att helt ta bort dessa bestämmelser.

Jag anser att denna lag syftar till att vara norm styrande och att skydda barnen.

Tack, talman!

Man hinner inte med allt i ett replikskifte, alla frågor och påståenden.

Men det här med att röka i bilen, vem ska kontrollera det? Vem ska se till att man inte röker i bilen? Är det verkligen ett problem att det finns många föräldrar som åker omkring och röker i bilen på Åland med sina barn? Om det är ett problem, tror ni att dessa människor kommer att sluta bara för att ni säger att de inte får göra det? Det finns inga straff och ingen som kontrollerar det. Så sluta gärna upp med det! Jag tror inte ett dugg på det.

Sedan är det ju så att det är dubbelt det här. Som jag sa till ministern, om vi vore ett land så skulle sträng förbudspolitik troligtvis fungera och framförallt om vi hade ett stort problem med rökare. Men vi ligger nästan lägst i EU när det gäller dagligrökare.

Dessutom, som jag nämnt, är vi en gränsregion. Jag kan inte förstå hur ni blundar för att vi är en gränsregion. Åland behandlas inte all på ett värdigt sätt i den här lagstiftningen.

Talman!

Bara för att det ska vara fullständigt glasklart för hela lagtinget, så har inte landskapsregeringen motsatt sig att ta tillbaka lagen, om det skulle visa sig att det krävs mycket lagberedning. Min uppfattning är att detta har diskuterats i utskottet. Man konstaterade att det fanns vissa aspekter som man med lätthet kunde ändra i utskottet, när det gäller Plain packaging, att man har bilder på tobaksprodukter. Det finns absolut inte någon prestige från landskapsregeringens sida.

Utskottets ordförande Wikström påpekar att rökningen minskar. Men det framkommer att vi har vissa tendenser som pekar åt fel håll, särskilt när det gäller kvinnor och yngre personer.

Under förra mandatperioden tog man fram en alldeles strålande folkhälsostrategi, där tio sidor handlar om rökning och tobak. I denna strategi finns en vision och ett mål: Åland ska vara rökfritt och tobaksfritt år 2030. Landskapsregeringen har följt denna strategi.

Ledamot Wikström, som satt i den förra landskapsregeringen, var med och tog fram folkhälsostrategin. Det är en balansgång mellan näringsliv och folkhälsa, och jag anser att landskapsregeringen försöker navigera i detta. Folkhälsan, ledamot Wikström, barnen, ledamot Wikström!

Tack, fru talman!

Absolut, jag förstår de här resonemangen. Jag försöker verkligen förstå resonemangen kring lagstiftningen och hur den ska kunna ha en effekt. Det måste finnas ett logiskt resonemang som visar att detta kommer att fungera.

Problemet uppstår dock när man inte tar hänsyn till att vi är en gränsregion. Jag tycker att det här exemplet om vapes är väldigt talande. Det har sagts att användningen har ökat markant bland ungdomar, vilket vi har erfarit i utskottet, och detta trots att det inte finns någon som säljer vapes på Åland. I praktiken kan man säga att de är totalt förbjudna. De finns helt enkelt inte. Istället handlar det om den svarta marknaden. Människor åker över till Sverige eller köper dem via rederierna till sjöss och säljer dem vidare.

Jag tror att samma sak kommer att hända här; vi kommer att öka den svarta marknaden, och det kommer fortfarande att vara lika lättillgängligt som det är idag.

Så resonemanget om att skydda barnen, jag förstår det, men (… taltiden slut).

Talman!

Tvärtemot ledamot Wikström, så tror jag också på normativ lagstiftning. Samhället har en uppsjö av normativ lagstiftning när det gäller cykelhjälmar, reflexer och liknande. Därför anser jag att det är viktigt att samhället markerar med normativ lagstiftning att man inte ska röka i bilen när man fraktar sina barn till exempel.

Ledamot Wikström tar upp en svår fråga när det gäller svarta marknaden, smuggling och liknande problem. Vi har ju exakt samma situation när det gäller droger. Vi lever i en gränsregion, och det är nästan omöjligt att göra något åt det. Vad kan vi då göra? Jo, vi kan införa normativ lagstiftning. Vi kan tänka på folkhälsan, vi kan tänka på förebyggande arbete och på våra barn och unga. Det är den här landskapsregeringens politik.

Tack, fru talman!

Det är synd att vi inte har fler replikskiften här. Jag skulle vilja ställa en retorisk fråga: Okej, vi ska ha normativ lagstiftning, men vi ska inte uppmuntra människor att bruka nikotinprodukter. Jag förstår inte varför man då tillåter detta?

Allting är helt fritt för rederinäringen att göra som de vill och där den absoluta majoriteten av tobaksprodukter inhandlas.

Men samtidigt har vi nästan totalt förbud för den landbaserade näringen, där en minoritet av tobaksprodukterna köps. Vi vet att det för ungdomar finns en svart marknad som kommer att växa med den här lagstiftningen.

Vad vet jag, det här kan jag inte, men handlar man med droger samtidigt som man handlar med nikotinprodukter? Finns det en sådan övergång? Jag vet inte. Det finns i alla fall en risk för en sådan övergång, och den marknaden växer med det här lagförslaget.

Talman!

Ledamoten och utskottsordföranden Wikström talar om skillnaderna mellan den landbaserade försäljningen och taxfreeförsäljning.

I betänkandet finns ett enkelt resonemang om tillsynen. Jag har lite frågor kring detta. På land är det ÅMHM som sköter tillsynen och den fungerar löpande.

Kan ledamot Wikström redogöra kort hur det är med tillsynen ombord på fartygen där försäljningen är fri? Vem ansvar för den idag och fungerar tillsynen i taxfreebutikerna?

Tack, fru talman!

Ja, till viss del har vi hört hur tillsynen fungerar, och vi har insett att det är en liten del av ÅMHM:s totala resurser som går åt till tobakstillsyn. Huvuddelen av arbetstiden ägnas åt tillsynen av den landbaserade näringen.

Att rederierna existerar och att de får sälja produkter på färjorna anser jag att är bra. Det är en del av vår välfärd. Det kanske låter som om jag inte uppskattar detta, men jag tycker att det är positivt att vi har taxfree-försäljning ombord på fartygen. Det är bra för Åland att vi har det.

Fru talman!

Jag tycker också att det är positivt att den här försäljningen får fortgå. Men det är märkligt att vi har en tillsyn på land där de lokala företagarna betalar för sig och där vi har en kontinuerlig tillsyn och så vidare. Men på färjorna är det ingen tillsyn överhuvudtaget. Där finns det fria smaker och färgglada förpackningar, vilket är absurt egentligen.

Ledamoten pratade också om den svarta marknaden. Det är ju anmärkningsvärt när vi har dessa vapes som flödar ute bland ungdomarna. Jag sitter själv med i ANDTS-kommittén.

Hade utskottet några tankar på att höra ANDTS-kommittén eller begära ett utlåtande i dessa frågor? Vi har ju mycket information som jag upplever att kunde vara till grund för den här lagstiftningen eller för utskottets arbete.

Tack, fru talman!

Det är märkligt att det finns olika villkor för hur man sköter tillsynen inom de landbaserade och sjöbaserade näringarna. Till viss del kan detta förklaras med att färjorna lägger till så kort tid här.

Men det som är märkligt är att man diskriminerar det landbaserade näringslivet. Detta är i praktiken en näringsfientlig lagstiftning där en del av vårt näringsliv särbehandlas, medan andra helt ignoreras.

Det här ska ju återremitteras nu, om jag förstått det rätt. Vi får väl se om det kommer understöd, men jag räknar med det. Eftersom det återremitteras så finns det möjligheter, vilket majoriteten anser, att fördjupa oss lite mer i den här frågan.

Talman!

Jag vill börja med att vara tydlig. Jag delar målet med lagförslaget. Vi ska så klart skydda våra barn och unga från nikotinberoende. Det är viktigt, och det tar jag på stort allvar.

Min reservation handlar därför inte om frågan om vi ska reglera, utan om hur vi gör det, och om de verktyg vi väljer faktiskt fungerar här på Åland som är en gränsregion.

Det finns tre delar i den här lagstiftningen där jag menar att vi har gått för långt.

Den första gäller förbudet mot smaksatta rökfria nikotinprodukter. Här föreslår landskapsregeringen ett totalförbud i lag, men säger samtidigt att man i nästa steg tänker göra undantag genom en förordning, till exempel för mentol och mint. För mig blir det svårt att förstå. Om undantagen ändå behövs, varför inte skriva dem direkt i lagen? I Finland har man gjort just det. I Sverige har man valt en annan väg och tillåter smaksättning.

På Åland föreslår vi nu en ännu stramare lag än i Finland, men med planen att själva luckra upp den efteråt. Det skapar osäkerhet, både för handeln och för dem som ska följa lagen. Samtidigt ska man komma ihåg att tobak och nikotinpåsar redan säljs under mycket strikta former. De finns bakom disk, med ålderskontroll och med aktiv försäljning. Det är alltså inte fråga om någon fri exponering, utan om ett ansvarssystem riktat till vuxna köpare, inte till barn.

Talman! I det ljuset blir det rimligt att fråga sig om samhällets uppgift verkligen är att också bestämma vilka smaker vuxna människor får använda, när försäljningen redan är hårt reglerad. Är det verkligen samhällets huvuduppgift?

Den andra delen gäller synlighetsförbudet i butiker. Här uppstår en situation där regleringen inte träffar hela den marknad där produkterna faktiskt finns tillgängliga. Synlighetsförbudet riktar sig mot den landbaserade handeln, medan en betydande del av försäljningen i vår region sker i andra sammanhang som av rättsliga skäl omfattas av andra regelverk. I en sådan verklighet finns det en uppenbar risk att åtgärden får begränsad effekt, samtidigt som den upplevs som betungande för vissa aktörer. Då måste man fråga sig om detta verkligen är ett rimligt och träffsäkert styrmedel.

Den tredje delen handlar om genomförbarheten. Lagförslaget innehåller flera bestämmelser som i grunden är välmenande, men som i praktiken är mycket svåra att följa upp: Rökförbud i privata fordon, rökförbud på stränder och möjligheten att införa rökförbud på balkonger och i bostadsbolag. Det handlar om regler som går rakt in i människors vardag och privatliv, samtidigt som tillsynsmyndigheterna redan i dag har mycket begränsade resurser.

Vi ser redan i dag att vejp är ett av de största problemen bland unga på Åland, trots att dessa produkter inte säljs lagligt här. Det visar en viktig sak: efterfrågan försvinner inte för att något förbjuds, den byter kanal.

Jag passade på att förra veckan besöka en vejpbutik som hade ett brett utbud av både vejp och nikotinpåsar i en otrolig mängd av smaker. Jag berättade vem jag var och att jag var där för att förskaffa mig mera kunskap om konsumtionsmönster. Försäljaren var tydlig, mintsmak köps till över 90 % av de runt 20 år. Men hur är det då med alla andra smaker? Ja, de köper de äldre personerna. Du menare de i min ålder? Ja, var svaret från försäljare.
Försäljaren fortsatte: "Tänker ni införa denna begränsning för att göra det mindre attraktivt för era ungdomar så tänker ni fel." Han sa också: "Jag tycker det vore mycket dumt att förbjuda vad som får säljas för då kommer marknaden att flytta till platser som ni inte alls har kontroll över."

Jag tog till mig det resonemanget och samma resonemang har jag också haft. När efterfrågan finns kvar men den lagliga tillgången begränsas kraftigt, då flyttar handeln. Den flyttar till gränshandel, privatinförsel och i förlängningen till oreglerade och olagliga försäljningskanaler. När handeln flyttar dit, då tappar samhället kontrollen. Där finns ingen ålderskontroll, ingen innehållskontroll och ingen fungerande tillsyn. Då har vi inte stärkt skyddet för unga, utan tvärtom försvagat det.

Hit hör också kraven på neutrala förpackningar med bild- och textvarningar. Vi har fått läsa i media att detta i praktiken nu riskerar att leverantörer väljer bort Åland helt, eftersom marknaden är för liten för speciallösningar. Nu har vi även fått informationen att detta inte var landskapsregeringens mening och de ber oss i lagtinget nu att ha en återremiss på ärendet. Vad hindrar landskapsregeringen att återta hela ärendet? Det vore kanske det mest ansvarsfulla.

Talman! Risken är att vi stiftar lagar som ser bra ut på papper, men som inte går att kontrollera i verkligheten. Då får vi inte den effekt vi vill ha, och i värsta fall tappar människor förtroendet för lagstiftningen.

Talman! Min reservation handlar därför om att justera lagen så att den blir mer proportionerlig och mer anpassad till åländska förhållanden.

Jag föreslår att det totala smakförbudet för rökfria nikotinprodukter tas bort ur lagtexten, förbudet mot produkter som skapar karakteristisk smak eller doft utgår och att synlighetsförbudet i detaljhandeln inte införs.

Det här är inte att släppa ansvaret för folkhälsan. Det är att välja regler som människor förstår, som går att följa och som faktiskt gör skillnad.

Jag kommer att föra min reservation till omröstning. Tack, talman!

Tack, talman!

Det finns några saker som förvånar mig i den åländska politiken under den korta tid jag har varit här. Det här lag-PM:et som den här lagen grundar sig på, som förra ministern tog fram där alla de saker som nu ledamoten reserverar sig mot, det är en jätte paradox för mig. Jag tyckte att det var ett bra förslag som fanns med i det lag-PM:et som den här lagen baserar sig på. Att nu höra att ledamoten reserverar sig mot samma saker som faktiskt fanns med i det här lag-PM:et, det begriper jag inte.

Jag företräder folkhälsan här idag, men jag undrar nu: vem företräder ledamoten?

Talman!

Vem jag företräder? Jag företräder de som ska försöka verka här på Åland. Jag företräder behovet av likabehandling. Varför ska det vara helt fritt på våra fartyg, men väldigt strikt iland? Vi vet att den absoluta majoriteten av all tobaksförsäljning sker ombord på våra färjor.

Jag är livrädd för att vi med den här lagstiftningen styr de som behöver och använder dessa produkter till den svarta marknaden, där vi inte har någon kontroll överhuvudtaget. Vi vet idag att ungdomar väljer att köpa tobaksprodukter via till exempel Snapchat. Där är det fritt, det finns vape att köpa och det är enkelt att få tag på vitt snus. Det skrämmer mig.

Tack, talman!

Jag är ganska säker på att vi i de diskussioner jag har haft med ledamoten, även i vårt arbete gentemot Finland och Sverige i det nordiska sammanhanget, har haft en samsyn kring detta. Någonting har hänt den senaste tiden som gör mig mycket förvånad och överraskad. Jag är lika angelägen om att man ska ha goda verksamhetsförutsättningar.

Men när det kommer till den synlighet som ledamoten nämner, så barn går i affärer varje dag. Synlighet normaliserar en skadlig produkt. Det handlar inte om att ungdomar köper en tripp; nikotin är ett nervgift, och det är just de vi vill skydda.

Varför vill inte ledamoten gå den väg som faktiskt skyddar barn och unga? Och varför har denna förändring skett nu, att ledamoten företräder en annan linje? Jag är mycket nyfiken.

Ja, det blir svårt att hinna med i en replik. Plain packaging är ju någonting som helt har valts bort i Sverige. Deras lagstiftning tillåter inte detta, så det finns absolut ingenting som är likadant mellan Sverige och Finland. Plain packaging är förbjudet i Sverige.

När det gäller att vi låter våra barn och unga komma i kontakt med farliga saker, tänk på alkohol. De går in i en butik och ser alla dessa smaker och olika flaskor som verkligen säger "Kom och köp, kom och köp". Har vi inget resonemang kring detta? Jo, det är vad jag förstår, inte vår egen lagstiftning.

Det skulle vara intressant att veta hur landskapsregeringen nu funderar på energidrycker. Det har kommit fram mycket forskning som visar att energidrycker är farliga för våra barn och unga. Kan vi förvänta oss en lagstiftning som inför en åldersgräns till exempel? Det tror jag att (… taltiden slut).

Tack, fru talman!

Det är bra att ledamoten tar upp detta, att förbuden inte har så stor effekt. Huvudsyftet med dessa förbud verkar vara att visa politisk handlingskraft, utan att det egentligen ger något resultat. Det enda resultatet är att det begränsar ålänningarnas möjligheter att handla nikotinprodukter.

Det handlar inte om barn, även om regeringen vill framhäva att vi skyddar barn. I praktiken kommer dessa förbud att begränsa vuxna människor som vanligtvis handlar sina produkter på färjorna i Taxfree-butikerna. De har snus och cigaretter i sina byrålådor, men de råkar få slut på sina produkter och ska inte åka färja på ett tag, så då går man till kiosken och köper en mycket dyrare produkt än vad man skulle få på färjan.

Det är i praktiken den gruppen av människor som vi reglerar detta för, och det är de som kommer att få en något mindre frihet. Jag tror inte ett dugg på att vi kommer att skydda barn genom denna lagstiftning.

Talman!

Vi skiljer oss något i vår uppfattning om vad som är möjligt och inte möjligt. Vi har fått höra att det finns förbud på simstränder, men från myndigheternas sida kan man inte göra särskilt mycket åt det. Det är i så fall upp till polisen att bötfälla, och eventuellt kan man sätta upp en förbudsskylt.

När det gäller rökförbud i lägenheterna har det också framkommit hur otroligt svårt det är att göra något åt det. Jag kan förstå att man vill ha ett rökförbud på balkongerna. Å andra sidan har vi hört från de som äger lägenheterna att de absolut inte vill att det röks inne. De föredrar att hyresgästerna röker ute på balkongerna, eftersom det orsakar mindre skada på lägenheten som de hyr ut. Så det är väldigt svårt.

Men när det gäller att begränsa vad vi vuxna människor får använda för lagliga produkter, då har jag en väldigt stark åsikt om det.

Fru talman!

Redan idag är det förbjudet att röka vid lekplatser. Som exempel på hur stor betydelse den här lagstiftningen har, så kan var och en gå ut till den nya fina lekplatsen i Mariehamn och betrakta soptunnan som står där. Den har en liten fimplåda där folk kan slänga sina fimpar. Det är förbjudet idag att röka där, men kommunen har ändå byggt en fin fimplåda på en plats där rökning är förbjuden.

Det är ungefär så stor betydelse som jag tror att den här förbudslagstiftningen har.

När det gäller frågan om balkonger, så där krävs det jättemycket byråkrati för att någon ska kunna förbjuda rökning på balkonger, om det ens kommer att gå i verkligheten. Det är högst oklart.

Talman!

Möjligt är det säkert, men det har framkommit väldigt tydligt under våra höranden att det kommer att bli krångligt. Det handlar om mycket byråkratiskt krångel. Det är ansökningar som måste göras. Man ska kunna lämna in byggnadstekniska utredningar som visar att man har gjort allt man kan för att bygga om bostäderna i första hand, och sedan i andra hand, införa rökförbud. Det är inte alldeles enkelt.

Det jag vill säga är, att vi reglerar vad vi vuxna människor ska få använda för smaker på en laglig produkt, är det verkligen det vi ska syssla med här? Vi vet att det är de unga som använder de produkter som vi kommer att tillåta. Så vad vinner vi på det här? Det blir en massa byråkrati, och vi reglerar för våra vuxna medborgare som vi uppenbarligen inte tror klarar av att fatta egna beslut.

Jag ber att få understöda en återremittering till utskottet. Tack!

Vicetalman Pernilla Söderlund, understödd av lagtingsledamot Liz Mattsson, har föreslagit att ärendet ska återremitteras till social- och miljöutskottet.
Är redogörelsen riktig? Redogörelsen är riktig.
Omröstning kommer att verkställas.

Den som omfattar återremiss röstar ja; den som omfattar fortsatt behandling röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas? Godkänd.
Omröstning. Talmannen röstar ja.
Omröstningen avslutas.

Omröstningen utföll:
17 ja-röster,
9 nej-röster.

Lagtinget har alltså beslutat om återremiss till social- och miljöutskottet. Diskussionen är avslutad.