Remissdebatt

Talmannens förslag är att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.

Diskussion.

Tack, talman!

För fyra år sedan, i januari 2021, höll Hållbart Initiativ ett uppmärksammat och lyckat fem timmar långt seminarium under rubriken "Framtidens fiske – ett led i Östersjöns återhämtning". Ett hundratal personer deltog och lyssnade på inbjudna experter och panelsamtal. Med stöd av det seminariet gick Hållbart Initiativ ut med förslaget att Åland, tillsammans med andra, borde verka för ett trålfiskeförbud i Ålands hav, det vill säga storskalig industriell trålning.

Kort därefter tog lagtingsledamot Simon Påvals ett lovvärt initiativ och lämnade in en åtgärdsmotion under rubriken "Gemensam förvaltning av strömmingen i Ålands hav och Bottenhavet". I motionen ville man uppmana landskapsregeringen att initiera ett samarbete med Sverige och Finland kring en hållbar gemensam förvaltning av strömmingsbeståndet i Ålands hav och Bottenhavet. Motionen togs emot väl och utskottet behandlade den. När lagtinget sedan skulle gå till beslut om utskottets betänkande lyckades dåvarande lagtingskollegan Simon Holmström få en majoritet bakom att skärpa skrivningarna i betänkandet. Detta skedde med hänvisning till att Holmström och lagtingskollegan från Centern, Mikael Lindholm, drev frågan på nordisk nivå och såg en nytta i att ha skarpa skrivningar med sig från lagtinget.

Resultatet i Nordiska rådet blev gott. Holmström och Lindholms arbete gav frukt. Först fick de stöd i behörigt utskott och sedan stöddes de av Nordiska rådet i sin helhet i slutet av 2023. Nordiska rådet rekommenderade Nordiska ministerrådet att förhandla om begränsningar av industriellt trålfiske i Östersjön. Så långt allt gott.

Sedan kom svaret från ministerrådet, där de sade ganska kort och koncist att denna fråga behandlas inom EU-samarbetet. Utöver det gör vi ingenting. Det betyder att bollen kom tillbaka ospelad.

Talman! Hållbart Initiativ vill komma bort från storskalig exploatering av våra fiskeresurser och gå mot ett småskaligt, lokalt förankrat och ekologiskt hållbart fiske. För att uppnå detta räcker det inte bara att konstatera att det ligger i händerna på EU. Vi måste agera med de verktyg vi har. Därför står Hållbart Initiativ här igen, drygt fyra år senare, i form av undertecknad, för att tillsammans med kollegan Mogens Lindén yrka på åtgärder som motverkar den storskaliga industriella trålningen i Östersjön, och denna gång med fokus på vad vi kan göra inom de ramar som sätts av EU:s gemensamma fiskeripolitik.

Talman! Strömmingen är en nyckelart i Östersjöns näringsväv. Den utgör föda för rovfisk, torsk, lax och sjöfågel, och har en avgörande roll för ekosystemets balans och resiliens. När strömmingen försvinner riskerar hela näringsväven att kollapsa, och den är mycket hårt ansatt. Strömmingens tillväxt har sjunkit avsevärt under de senaste decennierna. Den har minskat i storlek och åldersstrukturen har förändrats. Detta är en ekologisk tragedi, men också en ekonomisk och kulturell kris för det småskaliga fisket, för våra livsmedel och, i förlängningen, för kustsamhällena. Dessutom, talman, i dessa tider är det också en fråga om beredskap.

En stor överhängande orsak till den negativa utvecklingen är det storskaliga industriella trålfisket. Trålare på 30-60 meter drar nät stora som fotbollsplaner genom havet. De fiskar inte för att vi ska kunna få strömming på tallriken, utan för att mala ner strömmingen till fiskmjöl som sedan går till foder för minkar, fiskodlingar och annat. Cirka 90 % av industrifisket i Östersjön går till foder, inte till tallrikar.

Fisket bedrivs i områden där strömmingen samlas för lek och tar därmed inte bara stora volymer, utan slår direkt mot förnyelsen av bestånden.

Fiskeripolitiken måste genomsyras av ekosystemansats och försiktighetsprincip, och detta sker inte i praktiken idag.

Talman! Den här frågan är politiskt laddad på EU-nivå. Ett förslag om totalstopp för fiske av strömming i centrala Östersjön har varit på bordet. Att det stoppades visade hur komplex frågan är och hur starka intressen som finns bakom det industriella trålfisket.

När det gäller kvoterna, talman, så är det en av faktorerna som brukar dyka upp när vi diskuterar dessa frågor. Internationella havsforskningsrådet, ICES, spelar en viktig roll. Det som kritiseras när det gäller ICES är inte vetenskapsmännen, det vill jag vara tydlig med. Men kring vetenskapsmännen finns å ena sidan vilket uppdrag de får. Det är lite enligt den här ansatsen: som man frågar får man svar. Å andra sidan kan man ifrågasätta hur materialet presenteras. Vetenskapsmännen kommer fram till hur det presenteras och hur politikerna läser det. Man ska komma ihåg att ICES inte kommer med direkta rekommendationer, utan de kommer med prognoser. De ger information som ska ligga till grund för de politiska besluten.

Hur mycket kan fiskas enligt de antaganden som ICES har? Där är det intressant. Jag presenterades faktiskt, talman, för ett exempel från Irland. Där stod det enligt materialet från ICIES, om ni vill fiska och ta hänsyn till det svagaste beståndet, så ska ni inte alls fiska. Vill ni fiska utan att ta hänsyn till det svagaste beståndet, då kan ni fiska 5 000 ton. Antingen tar man hänsyn till det svagaste beståndet, eller så bortser man från det, vilket får stor betydelse för hur mycket fisk som föreslås vara möjligt.

Talman! Jag går lite över tiden idag. Vi ska också komma ihåg att enligt EU:s havsmiljödirektiv ska populationer av fisk, för att anses vara inom säkra biologiska gränser, uppvisa en ålders- och storleksfördelning som är hälsosam. ICES har inte lyckats enas om hur man på ett tillförlitligt sätt ska ta fram sådana fördelningsdata, och därför finns inte heller dessa i prognoserna. Det innebär att kvoterna fastställs utifrån underlag som saknar avgörande delar av den biologiska helhetsbilden. Det är alltså ganska osäkra siffror som politikerna har att ta ställning till.

Som en expert jag pratade med sa: politikerna läser ICES-papper som om de läser tidningarna. Man läser de översta raderna där det står ungefär hur mycket man ska få fiska, men man struntar i att läsa det som står nedanför, det finstilta, som innehåller väldigt viktig information för att man ska fatta ett informativt beslut.

Talman! Det är viktigt att vi från åländsk sida, när vi möter diskussioner om kvoter och när vi sitter i finans- och näringsutskottet och så vidare och diskuterar dessa frågor, så ska vi inte se kvoterna och ICES som någon slags facit.

Fiskeavtalen brukar nämnas som hinder för att införa begränsningar. För det första, artikel 20 i den gemensamma fiskeripolitiken, där det bland annat står att man får vidta icke-diskriminerande åtgärder inom sitt territorium, det står över avtal. Det är lagstiftning.

För det andra går avtal att säga upp och omförhandlas. Uppsägningstiden för dessa avtal är två år. Så vi ska inte titta för snävt på den här frågan och ge upp innan vi ens försöker.

Talman! Vi på Åland har möjlighet att agera inom våra egna vatten. Enligt EU:s fiskeripolitik har vi rätt att införa icke-diskriminerande bevarandeåtgärder inom tolv nautiska mil från baslinjerna. Det har Sverige nyligen gjort. Från februari 2025 flyttas trålgränsen ut till tolv nautiska mil i flera delar av Östersjön. Detta görs för att skydda våra lekande kustnära bestånd, och vi bör följa det exemplet.

Det är viktigt att understryka att den här motionen inte handlar om att stoppa småskaligt fiske. Tvärtom, det är det småskaliga kustnära fisket som vi vill värna. Därför måste ett trålförbud inom Ålands vatten utformas så att det möjliggör fortsatt småskaligt fiske, även med selektiva trålar under ekologiskt hållbara förutsättningar.

Det är också värt att notera att EU:s gemensamma fiskeripolitik ger medlemsstaterna möjlighet att prioritera ett kustnära fiske, om det är ekonomiskt, ekologiskt eller socialt hållbart. Här skulle man kunna se ett småskaligt fiske som främst levererar fisk till tallriken. Humankonsumtion kan bedömas som mer socialt hållbart. Det kan också skapa ekonomiska vinster genom till exempel nya företagsetableringar i lokalsamhället.

Sammantaget verkar det som att man i dagsläget tolkar regelverken för snävt och otydligt, och inte tar tillvara de möjligheter som faktiskt finns inom ramen för EU:s fiskeripolitik.

Avslutningsvis, fru talman! Hur skulle detta då göras här på Åland? Det är självstyrelsepolitiskt intressant. Vi vet att vi har en landskapslag om fiske. Där skulle man kunna införa en förordningsfullmakt i en förordning som landskapsregeringen tar fram, så att man förbjuder fartyg över en viss längd, trålare av en viss storlek eller liknande. Den här åtgärden ska med fördel motiveras vetenskapligt. Det ska anmälas till EU-kommissionen och sedan ska man föra samråd med kringliggande länder. Notera att det samrådet inte innebär öppning för något veto från någon annan. Det finns saker som landskapsregeringen kan göra och som vi tycker att man ska göra.
Tack, talman!

Talman!

Tack, ledamoten Röblom, för ett mycket klargörande anförande.

De flesta i salen ser hotet av detta storskaliga industrifiske, och jag tror faktiskt att ålänningen i gemen också ser det.

När ekonomiska intressen står emot miljöintressen brukar tyvärr ofta de ekonomiska intressena avgöra.

Med anledning av talmannens kommentar så ska den här frågan naturligtvis hänföras till miljöutskottet. Det är inte en ekonomisk fråga att skydda fiskebeståndet i Östersjön.

Jag föreslår att detta ärende ska föras till social- och miljöutskottet, och inte till finans- och näringsutskottet inte nu. Det är inte den ekonomiska aspekten som lyfts fram i vår motion.

Tack, talman!

Kanske ett sådant förslag måste tas från den här stolen, men jag kan understöda ledamoten Lindéns förslag. Jag håller med om att detta i huvudsak är en miljöpolitisk åtgärd, och att det därför skulle kunna överlämnas till social- och miljöutskottet.

När det gäller den ekonomiska aspekten av detta, så finns det mycket starka ekonomiska krafter kopplade till kvotsättningen och så vidare. Där vet vi att Finland har ett rykte om sig att vara en ganska sur samarbetspartner. Man ser enbart till den ekonomiska aspekten från finskt håll, utan att ta hänsyn till miljö och social hållbarhet.

Tack, ledamot Alfons Röblom. Det var också klargörande.

Jag var i kontakt med hav- och vattenmyndigheterna i Sverige, och det förefaller som om Finland just har lite legat på tvären. Här tycker jag att Åland kan komma med ett väldigt viktigt budskap och göra gemensam sak med Sverige i detta. Det handlar alltså om att skydda fiskbestånden och inte att värna om någon specifik näring.

Återigen, ärendet bör föras till social- och miljöutskottet.

Tack, talman!

Tack för kommentaren, ledamoten Lindén. Jag tycker att den var viktig, eftersom vi inte bara ska följa med Finland i det här. Som ledamoten Lindén påpekar, finns det anledning för oss att även följa med Sverige. Åtminstone bör vi använda de kanaler och möjligheter vi har för att påverka i den riktning vi önskar.

Fru talman!

Det är en viktig fråga detta med strömmingens överlevnad i Östersjön. Det är vår motor som vi är beroende av här i Östersjön.

Det intressanta med den här frågan är att den har utvecklats till en mer detaljerad form än vad den har varit tidigare. Nu handlar det inte längre om huruvida vi ska ha trålning eller ej i Östersjön, nu handlar det istället om att identifiera det specifika problemet som behöver åtgärdas.

Vi har nu en ny problembild som har uppstått efter att svenskarna har flyttat ut sin trålgräns, eller kommer att göra det. Jag är inte säker på datumet, men det finns en risk att den storskaliga trålningen även flyttas in mer på Åland, till territorialvattnen. Detta skapar en situation där vi behöver se över hur vi ska trygga våra bestånd, som vi för närvarande ändå har ganska trygga, eftersom det finns andra vatten som är mer attraktiva för den näringen.

Då är frågan också vad gränsdragningarna innebär, vilka begränsningar vi har och hur stora fartyg det gäller. Det är en viktig fråga.

Tack, talman.

Ledamoten Påvals ställer mycket relevanta frågor. En siffra som ofta nämns här är 24 meter, vilket handlar om storleken på själva fartyget.

När det gäller andra begränsningar för storlek på trålare och liknande, så är jag inte expert på det området. Men jag är övertygad om att det relativt enkelt går att ta fram och specificera vilka storlekar på de olika faktorerna och redskapen som vi bör tillåta. Målet är att kunna ha ett småskaligt och fungerande fiske på Åland som inte hotar miljön.

Tack, fru talman!

Jo, det svenska exemplet som man nu har genomfört eller genomför så kan jag tycka att det är lite som att kasta ut barnet med badvattnet. Det handlar ju om att nu förbjuder man all typ av trålfiske. Det här är någonting vi bör se på, att vi kanske inte alltid måste göra det. Vi har lokala aktörer, små aktörer som har rätt att bedriva en viss näring och som är inom de här hållbarhetsaspekterna. Det här är en viktig sak att tänka på.

Vi ska alltså adressera problemen där det finns och inte dra alla över en kam. Vi vet precis att det är de stora aktörerna som är bekymret och som kan tömma hela bestånd och speciellt på svenska ostkusten som har ett jättestort problem. Det är hela verksamheter som har gått omkull, däribland Oskars surströmmingsfabrik exempelvis.

Så det här är en viktig fråga och det är bra att den ska behandlas på det här sättet. Jag uppskattar det verkligen. Det är en annan fråga än vad vi tidigare diskuterat. Den handlar om Bottenhavet och den handlar om vår gemensamma satsning och den handlar om åländska vatten. Vad ska vi göra på åländska vatten? Det här blir mycket intressant.

Tack, talman!

Det har varit, om jag har förstått det rätt, lite av ett råddrede den här diskussion om trålgränsen och dess relation mellan myndighet och regeringskansli. Det handlar om huruvida det ska baseras på vetenskapliga grunder eller om det ska finnas andra premisser för att flytta ut trålgränsen i Sverige. Det har varit lite av ett råddrede. Jag håller helt med ledamoten om att det är olyckligt att man drar alla över en kam.

Det var därför jag i mitt anförande också betonade vikten av att trygga det småskaliga fisket.

Jag vill också passa på att kommentera det som ledamoten sa i sin första replik. Det är absolut en överhängande risk att fisket flyttar. Även om vi skulle införa ett trålförbud inom tolv nautiska mil runt hela området, så kan det hända att de istället flyttar sig mitt i pölen och tar upp känsliga bestånd där. Vi måste vara vaksamma på alla dessa aspekter.

Tack, talman!

Det här är en fråga som rör både ekologi och ekonomi, och dessa intressen behöver alltid balanseras. Strömmingens nedgång påverkar hela näringskedjan i Östersjön och kan få allvarliga konsekvenser för både ekosystemet och fisknäringen. Detta slår hårt mot vårt småskaliga kustfiske. Vi har värnat om detta i flera år, även från Centerns sida.

Ledamoten tog förtjänstfullt upp det arbete som görs på nordisk nivå, och det presenterades som att bollen har kommit tillbaka. Jag tror ändå att det nordiska samarbetet i den här frågan är mycket viktigt. Även om motionen gäller det åländska området.

Vi vill i alla fall säga att vi från Centern tycker att detta är en intressant motion och anser att det är en viktig diskussion, även om det finns en del forskning som pekar på specifika aspekter i våra områden. Här handlar det också om storlek på båtar och liknande. Det är bra att vi diskuterar detta.

Tack, talman!

Även om svaren från Nordiska ministerrådet, för ett par år sedan knappt, lämnade en del övrigt att önska, så upplevde jag att efter hela den processen i det nordiska samarbetet, så slutade det med att ministrarna bara konstaterar att det ligger på EU och att de sköter det där. Även om det kanske var så, tycker jag att det var lite av ett nederlag. Nordiska ministerrådet degraderar sig själv där. Det är fortsatt viktigt, naturligtvis, att diskussionerna fortsätter även på nordisk nivå.

På tal om det så skulle det vara intressant att veta vad som hände med initiativet, som ledamoten Påvals tog förra mandatperioden, om att initiera ett samarbete med Sverige, Finland och Åland kring gemensam förvaltning av strömmingsbeståndet. Vart tog den vägen? Det är lite så som jag upplever att ledamoten Mattsson indikerar, det är viktigt att samarbeta med flera parter i de här frågorna.

Tack, talman!

Jag vet inte om vi hänvisar till samma sak, men jag läste också att utskottet för Hållbart Norden pratar om en gemensam plan för hela Östersjön och att man ska diskutera det vidare. Men det kanske också är något som har fallit bort igen. Det gäller att vara på bollen och från Ålands sida driva dessa frågor vidare, både i Nordiska rådet och i BSPC där man tidigare har lyft frågan. Det är intressant att vi har den här motionen på bordet idag.

Detta är en fråga som verkligen behöver diskuteras. Det är också en ganska bred komplexitet, vill jag betona.

Tack, talman!

Jo, det är en bra poäng som ledamoten Mattsson lyfter angående regionaliseringen, eftersom EU:s fiskeripolitik bygger på att man arbetar regionalt. Vi ska fokusera på Östersjöregionen.

Samarbete är verkligen något som det nordiska samarbetet skulle kunna påverka positivt. Det är vårt ansvar att ta hand om fiskeripolitiken i vår region, helt i linje med hur fiskeripolitiken i EU ska fungera.

Därför är det lite trist att man bara skjuter bort frågan. Men det finns all anledning för Åland att fortsätta vara aktiv i denna fråga.

Tack, talman!

Det var en tanke som slog mig här: när politiker tolkar vetenskapsmän som rapporterar till IPCC, så då gör Hållbart Initiativ vågen och tycker att det här är jättebra. Här visar man verkligen att världen håller på att gå under. När politikerna däremot tolkar rapporterna från ICES, så gör man precis den motsatta bedömningen. Alltså, när ICES säger att världen inte håller på att gå under, så framstår de politikerna som inkompetenta.
Jag undrar hur man kommer fram till dessa slutsatser.

Jag har själv försökt sätta mig in i det här, och det är inte helt lätt. Det verkar nästan som att det är lättare att snurra flaskan för att få reda på hur stort fiskbeståndet är, än att läsa sådana här rapporter.

Jag får väl fortsätta sen.

Tack, talman!

Oavsett om det handlar om IPCC:s rapporter eller information från ICES, så handlar det om hur vi politiker läser och tillgodogör oss det material som finns. Vi måste också komma ihåg att vetenskapen inte alltid levererar färdiga, självklara svar. Istället ger den oss information som vi som politiker måste använda för att fatta beslut. Jag ser därför ingen motsättning i detta.

Som ledamoten nämner är det också svårt. Vi står inför komplexa frågor där olika aspekter hänger ihop, som näringsväv, subpopulationer och det ena och det andra. I de fall där det inte finns klara svar, vilket är sällsynt, måste försiktighetsprincipen råda.

Tack, talman!

Försiktighetsprincipen borde råda när man vill exploatera Norrhavet.

Jag tänker på den information som man kan få från ICES; den är ofta väldigt motsägelsefull. Bestånden kan fluktuera mycket från år till år, vilket inte alltid kan kopplas till överfisket.

Känslomässigt tycker jag att storskaligt industriellt trålfiske känns fel. Men som lagstiftare kan man inte unna sig lyxen att använda känslomässiga argument. Jag reflekterar också över det som en annan ledamot tog upp här: Vad menas egentligen med storskaligt och vad menas med industriellt? Som ledamoten nämnde, blir det här fodermaterial. Men om det används som foder till fiskodling, hamnar det ju faktiskt på tallriken, bara för att det har förädlats till en fisk som folk vill konsumera.

Tack, talman!

Det handlar ofta om storskalig trålning. Vi ser det när det rör sig om fartyg som är mellan 30 och 60 meter långa, utrustade för att fiska i flera dygn, ibland i veckor i sträck. Dessa fartyg drar enorma trålar efter sig, med öppningar stora som fotbollsplaner. En enda trålare kan fånga hundratals tonfisk på bara ett par dagar.

Är det storskaligt? Ja, så bedöms det i alla fall om man jämför med vad en enskild kustfiskare kan fiska under en viss tid. Definitionerna kan förstås variera, men jag skulle nog säga att det finns ganska tydliga definitioner på det här, om man pratar med dem som verkligen kan frågan.

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom. Enligt praxis ska ju fiskerinäringsfrågor hanteras av finans- och näringsutskottet. Förberedelserna för att nästa torsdag inleda behandlingen av den här motionen och en eller annan fiskemotion pågår. Lagtinget får sedan besluta, för inte har finans- och näringsutskottet någon prestige i frågan.

Det kan dock bli lite märkligt, eftersom det nog i allra högsta grad är en näringslivsfråga, särskilt när frågan ligger under näringsavdelningen.

Man kan dra paralleller till vindkraft, som också rör miljö- och klimatfrågor. Men det är ändå finans- och näringsutskottet som handhar dessa frågor.

Om det nu skulle hamna i finansutskottet, så önskar jag ersättare Alfons Röblom hjärtligt välkommen till behandlingen för relevanta diskussioner.

Tack, fru talman!

Tack för inbjudan ledamot Holmberg. Det beror väl lite på vilken ansats man tar. Det är klart att det är kopplat till näringsliv och pengar, och det ligger under näringsavdelningen. På det sättet kan man se det som en naturlig koppling till finans- och näringsutskottet.

Samtidigt är ju ansatsen i den här motionen, och i det här tänket, att man ska sätta miljöaspekten i fokus. Miljöaspekten är ingången i detta. Jag betvivlar inte att finans- och näringsutskottet också kan tänka miljömässigt. Det är inte det jag säger. Men det förefaller som att det naturliga utskottet för behandling av det här är social- och miljöutskottet.

Talman!

Jag tror att detta är en ganska viktig principiell fråga, och dessutom en modern sådan. I dag finns det inga näringsfrågor som inte är kopplade till klimat och miljö.

Vi har i utskottet behandlat utsläppsrätter och avbytarstödet, som har social hållbarhet som grund. Det är viktigt att lagtinget tar ställning i dessa frågor, och jag anser att det är synd att frångå en praxis som har varit etablerad. Men det är lagtinget som avgör.

Tack, talman!

Jag tänker inte tråka ut lyssnarna och medborgarna med att diskutera var det här egentligen ska hamna. Jag håller med ledamot John Holmberg om att vi fattar beslut senare, och att det då hamnar där det hamnar, så att säga.

Det viktigaste är ju att motionen behandlas med noggrannhet och engagemang.

Talman!

Jag delar ledamoten Röbloms resonemang till vissa delar.

Om man läser en ledande branschtidning från fastlandet ser man att den här tolv mils gränsen som Sverige införde fick vissa oönskade konsekvenser. De mindre kustnära tråltonnaget som ligger mellan 12 och 24 meter, sysslar bland annat med att samla råvaror till en svensk specialitet med en distinkt doft, och de har blivit väldigt hårt drabbade av detta eftersom de också måste också utanför tolv mil. Många av de båtar som används är inte konstruerade för att fiska i öppen sjö. När man pratar om förbud måste man noga tänka över vilka konsekvenser det kan få. Det kan också bli samma i Ålands hav, vi kan slå krokben för oss själva.

Tack, talman!

Jag vill också tacka ledamot Pettersson för att han återigen understryker det som jag nämnde i mitt anförande, att vi vill värna det småskaliga fisket.

Vi får inte upprepa de misstag som har gjorts i det svenska exemplet, där man drar alla över samma kam. Plötsligt kan man ha dragit mattan under fötterna på det småskaliga fisket, och det får inte hända. Det är oerhört viktigt att vi har detta i åtanke när vi diskuterar dessa frågor.

Tack, talman!

Det blir lite olyckligt nu när ministern hamnar längst ner i talarlistan. Jag tror att han kommer att bringa klarhet, och dit kommer vi småningom.

Den här tolv mils gränsen, vad jag kan förstå så är det en nationell restriktion, vilket innebär att Finland man måste ställa sig positivt till den, något jag förstår att man har gjort.

Men om man då gör en åländsk version av den, kan det också vara så att Sverige inte respekterar den. De kan komma ända in till fyra mil och fiska, som jag har tolkat det. Och då är det så igen, att vi kan binda ris åt egen rygg för våra egna som kanske vill etablera sig.

Tack, talman!

Detta är en av de viktigaste frågorna som jag hoppas att utskottet kommer att titta noggrant på. Det handlar om huruvida vi här på Åland, genom att införa åtgärder för att stoppa storskalig industriell trålning i åländska vatten, också påverkar den svenska rätten att fiska i dessa vatten.

Som jag har förstått det, och efter att ha undersökt saken i samband med denna motion, borde det faktiskt gälla. Artikel 20 i EU:s grundförordning står över de avtal som finns, så detta är något som utskottet verkligen måste granska närmare.

Jag tror dock att det i praktiken, med tanke på det stora politiska stöd som finns i Sverige för att få bort den storskaliga industriella trålningen, inte bör utgöra ett praktiskt problem att förhandla med dem.

Tack, herr talman!

Vi diskuterar nu den här gränsen, och jag vill ändå nyansera lite. Varför är just den här gränsen viktig? Det handlar om olika begrepp som vi rör oss med. Norr om Kalmar brukar man säga att vi pratar om strömningar som är något mindre i kroppen än de sillar som finns söder om Kalmar.

När vi pratar om de strömningarna, eller sillarna som lever innanför den här tolv mils gränsen norrut, eller ungefär 20 kilometers gräns från kusten, så handlar det om rovströmming. Precis i slutet av förra året kom det en studie som publicerades, där man i princip säger att rovströmmingen, det vill säga den strömming som befinner sig nära kusten, äter småfisk istället för plankton och blir därmed större. Den är en attraktiv fisken, eftersom den är en god matfisk.

Jag kanske borde ta det här i mitt anförande istället. Jag fortsätter i nästa replik.

Tack, talman!

Jag ser fram emot ledamotens anförande, där han får utveckla sitt resonemang.

Det jag har uppfattat här är hur komplicerade dessa ekosystem och näringsvävar är. Om man gör något på ett ställe i kedjan påverkar det obönhörligen längre fram.

Det är inte bara mänsklig påverkan som påverkar hur det ser ut i Östersjön; klimatförändringar och andra faktorer spelar också en stor roll för vad som finns var.

Så är det. Just den här rovströmmingen, som lever nära kusten, äter upp storspiggen och påverkar därmed dess population. När vi tar bort en del av kedjan, det vill säga rovströmmingen, så har storspiggen kunnat föröka sig mycket mera i våra kustnära områden.

Storspiggen i sin tur äter upp ägg och larver från bland annat abborre och gädda, vilket leder till att dessa större rovfiskar minskar i antal. Man måste vara väldigt försiktig när man rör vid dessa ekosystem, särskilt med tanke på de kustnära rovströmmingar som vi diskuterar här.

Jag anser att det finns goda skäl att på allvar överväga en sådan här begränsning. Jag tycker faktiskt att det är bra att man gör det.

När det kommer till storleken på fartyg så är det något som finans- och näringsutskottet bör titta närmare på.

Tack, talman!

Tack ledamoten för att du lyfter fram storspiggen som ju är bekant för alla som är intresserade av den här frågan. Storspiggen ställer till det precis som ledamoten beskriver,

Tack också för stödet för initiativet.

Tack, talman!

Tack, ledamot Röblom. Stora trålare som suger upp fisk i storlekar som fotbollsplaner – det är verkligen dramatiskt, tycker jag. Jag anser att det är helt fruktansvärt och hemskt. Men varför gör man det? Jo, man kommer att använda fisken inom fiskeindustrin, som ledamoten nämner. Det är här hela problematiken ligger.

Varför diskuterar vi inte den ohållbara konsumtionen och den ohållbara djuruppfödningen, som faktiskt utarmar våra ekosystem? Hur kan pengar styra allt detta? Det är det vi egentligen borde diskutera. Jag har inget emot att denna motion lyfts, men det känns som att vi sitter och diskuterar småfiskar, storlekar och detaljer, medan vi hoppar över grundproblemet på ett ganska ohälsosamt sätt.

Tack, talman!

Jag diskuterar gärna de frågor som ledamoten Eckerman lyfter. Det ena utesluter inte det andra; vi måste angripa dessa problem från olika håll.

Det som är viktigt att poängtera i det här sammanhanget är att även om man fiskar, dammsuger havet efter strömming och annat, som man mal ner till fiskmjöl för att det ska gå till fiskodling, så ursäktar det inte att man förstör havets ekosystem.

Det är inte acceptabelt att förstöra havets ekosystem bara för att man kan få en fisk som folk kan äta, förädla och tjäna pengar på. I den andra änden ursäktar det inte att man förstör förutsättningarna. Man använder inte räntan, utan man använder kapitalet.

Jag kommer att hålla Socialdemokraternas gruppanförande. Det är alltså inte mitt personliga anförande. Jag vill ge lite mer personliga repliker istället.

Vi känner alla till, vi som är intresserade, miljö- och hållbarhetsarbete och vi ser att människans levnadssätt just nu är grundproblemet. Man kan inte pinpointa och säga att det är just ni som gör de här sakerna. Utan det handlar om hela sättet vi lever på. Hela sättet vi överkonsumerar och utarmar våra resurser.

Med tanke på att allt tycks handla om konsumtion och storskalighet, så kommer det att gå åt skogen.

Jag hoppas att ledamoten Röblom, i sin roll som ordförande för BSPC, tar upp den här frågan allvarligare och mycket starkare i dessa sammanhang.

Jag ser fram emot att vara med i klubben inom ett år och hoppa tillbaka till min plats i organisationen så att vi kan arbeta tillsammans.

För att fortsätta lita på det här narrativet, som jag tycker är viktigt att lyfta, vill jag dela en beskrivning från någon jag träffade.

Ska vi ta upp strömming ur havet? Tråla upp strömming och sedan omvandla den till fiskmjöl? Använda det för att föda pälsfarmer i norra Finland, där vi sedan sliter av pälsen från djuren och klä oss i den för att det är lite chickt?

Denna bild, även om den kan låta vulgär och kanske lite rå när man pratar om handel, är ändå en tydlig beskrivning av något som är skevt i hur vi använder våra resurser.

Tack, talman!

Tack ledamot Röblom för ett miljöinriktat anförande och åtgärdsmotion.

Jag upplever att huvudfokus ligger på att reglera det storskaliga trålfisket för att skapa en bättre balans i ekosystemet. Borde vi införa krav på mer selektiva fiskeredskap för att minska bifångster och påverkan på ekosystemen? Det kanske inte är så enkelt som att bara förbjuda alla gånger. Finns det fler åtgärder som vi behöver ta till för att nå balans i ekosystemet?

Tack, talman!

Det handlar, som jag ser det, inte bara om att reglera storleken på fartyg, utan också om fiskeredskap, motorstyrka och liknande aspekter som gör det mer konkret. Vad ska vi tillåta att användas i våra vatten?

Tack, talman!

Ledamot Röblom är ordförande och president BSPC som är en viktig arena i det här fallet. Precis som jag nämnt i tidigare replikskiften så hoppas jag att ledamot Röblom kan utnyttja sin position där och föra dessa frågor framåt, att det inte bara blir en debatt idag utan att det verkligen leder till verkstad i dessa frågor. Vi bör trycka på när vi har den här möjligheten – ett gyllene tillfälle att lyfta dessa frågor, eftersom de är oerhört viktiga för Åland och hela Östersjön. Så när vi har den här positionen, ta den möjligheten!

Till sist, angående diskussionen kring utskottsbehandlingen så instämmer jag i att detta nog är en näringsfråga. Vi bör fortsätta enligt praxis, och då är det finans- och näringsutskottet som berörs. (… taltiden slut).

Talman!

Gällande BSPC så finns det absolut på agendan att driva den här frågan när det kommer till att formulera den kommande resolutionen. Det finns också med på agendan inför vår egen konferens. Vi har bland annat bjudit hit EU-kommissionären med ansvar för fiske- och havsfrågor, Costas Kadis. Förhoppningsvis kommer han hit. Det vet man ju aldrig, men det ligger högt på agendan.

Talman!

Ledamöterna Röblom och Lindén har lagt fram en motion om att motverka storskaligt industriellt trålfiske. Motionens andemening är bra men vi menar dock att det finns aspekter att ta hänsyn till.

Vi kan absolut tänka oss att förbjuda de allra största trålfartygen, men ett sådant förbud skulle kräva omfattande förhandlingar mellan länder. Ett särskilt hinder är att denna typ av fartyg ofta har subventionerats av EU och att deras byggande har uppmuntrats. Varför EU har valt att stöda dessa väldigt stora fartyg är för oss en gåta. Om en lösning kan hittas för att hålla dessa fartyg borta från våra vatten så stöder vi den.

För att säkerställa ett hållbart fiske och skydda det marina utbudet föreslås ett förbud mot storskaligt industriellt trålfiske på åländska vatten. Förbudet är tänkt att efterlikna det som har införts i Sverige. Motionen omnämner endast åländskt vatten dvs man gör ingen skillnad mellan Ålands hav och Bottenhavet. Det kan konstateras att fisket i Bottenhavet är MSC-märkt.

Det är dock värt att påpeka att ett förbud i Ålands hav sannolikt inte skulle ha en betydande effekt, eftersom det mesta industriella fisket sker i svenskt vatten. Det är också i Sverige det har varit problem med tillgång till strömming för det småskaliga kustfisket medan vi inte ser samma problem här på Åland.

Förbjuder vi fiske i Ålands hav så försvårar vi för eventuella åländska fiskare som vill börja tråla strömming. Åland har en kvot som används av en trålbåt just nu men det finns möjligheter för åländska fiskare att etablera sig. Det kan nämnas att flyttningen av trålgränsen i Sverige drabbade de små 12 meters båtarna på ett oskäligt vis. Därför bör man noga överväga vilka effekter det kan få om man förbjuder saker.

Liberala lagtingsgruppen kan stöda är en tonnagegräns för de fartyg som får bedriva trålfiske inom åländska vatten eller ännu hellre hela Östersjön. Den exakta gränsen bör utredas vidare i samarbete med relevanta experter och myndigheter. Ett rimligt förslag kan vara att sätta gränsen vid 500-600 bruttoton. Som jämförelse är de största trålbåtarna som emellanåt fiskar i Östersjön kring 1 400 bruttoton. Samtidigt är det viktigt att ge utrymme för det mindre tonnaget som verkar på ett mer hållbart sätt. En trålbåt kan försörja flera familjer.

Strömmingsfisket är en viktig del av den regionala livsmedelsförsörjningen och spelar en central roll för fiskmjölsproduktionen i Kasnäs. Fiskmjölet och fiskoljan används för att tillverka Östersjöfoder för fiskodlingar, vilket bidrar till ett cirkulärt nyttjande av näringsämnen utan att tillföra betydande mängder nya näringsämnen till ekosystemet. Som en bieffekt så plockar man bort dioxin från mjölet, så att det kommer bort från sjön.

Det är också viktigt att vi politiker beaktar de privata företagare som investerar i sin verksamhet, vare sig det är båtar eller mjölfabrik, och det behöver finnas långsiktiga politiska beslut. I Nystad landas strömming för human konsumtion, och i Åbo förädlas den av ett branschledande företag med över 70 års erfarenhet. För att säkerställa råvaruförsörjningen krävs trålbåtar och tillgång till fiskeområden.

Det vi efterlyser är en strävan att förena ett hållbart strömmingsbestånd med näringslivets behov. Vi måste säkerställa fortsatt produktion av hållbart foder såväl som fisk för human konsumtion.

Den liberala lagtingsgruppen uppmanar utskottet att utreda hur en tonnagebegränsning kunde fås till stånd, om det är juridiskt möjligt. Tack!

Tack, talman!

Tusen tack till ledamoten Pettersson och Liberalerna för stödet för andemeningen i den här motionen. Det gläder mig mycket.

Jag vill bara följa upp ledamoten i frågeställningen om hur det är möjligt att EU har gett stöd till dessa trålar. Det är ett bra exempel på ohållbara subventioner där skattemedel går till verksamheter som inte är hållbara.

Jag vill också kommentera de eventuella förhandlingar och diskussioner som behöver föras med Sverige. Min bedömning är att det finns ett stort politiskt stöd för sådana åtgärder i Sverige, och vi bör kroka arm med Sverige och driva den här frågan tillsammans.

Ja, det är klart att det säkert finns ett stöd där också. Ju mer jag har fördjupat mig i den här frågan desto mera har jag märkt vilken kohandel det i slutändan handlar om.

Man kan gå med på att respektera tolv mils gränsen på en viss plats, i utbyte mot att man får fiska på en annan plats där det kanske finns mer fisk, men som ändå ligger utanför tolv mils gränsen. Det är nog en verksamhet som är lite märklig.

Tack, talman!

Insynen i fiskeripolitiken är långt ifrån tillfredsställande. Det finns aspekter som är märkliga och som får fortgå. Jag instämmer i beskrivningen av kohandel.

Tack, herr talman!

Jag tror att ledamoten säkert vet mer än jag om hur många lokala förmågor vi har. Jag tyckte att ledamoten nämnde att det finns ett åländskt företag som bedriver den här typen av fiske i åländska vatten, men jag kanske missförstår.

Det är en högst relevant fråga: Har vi ålänningar som livnär sig på den här typen av fiske i åländska vatten? Jag vet inte hur det ligger till, och det är en fråga som finans- och näringsutskottet bör fördjupa sig i. Men kanske ledamoten redan nu kan ge svar på tal.

Tack, talman!

Det finns, som sagt, en båt som fiskar på åländsk kvot. Jag är ganska säker på att det står Mariehamn i aktern på den. Vem som äger den är nog en annan fråga. Båten har varit till stor nytta, eftersom den har gjort att vi har vår egen båt kvar och att den inte har förhandlats bort. Detta möjliggör för en åländsk fiskare som vill börja att delta i den kvoten.

Det skulle inte förvåna mig om någon kommer att ta chansen. Jag skulle tycka att det vore väldigt positivt, eftersom flera personer kan få sin försörjning från en trålbåt.

Tack, herr talman!

Jag vill bara förtydliga, ledamoten är insatt i de här båtarna, och det är bra. Pratar vi om en större båt eller en mindre båt? Det är viktigt, i alla fall för min egen del. Vad är det för typ av fartyg vi diskuterar?

Tack, talman!

Det handlar om en medelstor båt. Den är lite under den här gränsen som jag tidigare nämnde. Den hör inte till de här riktigt stora spelarna.

Talman!

Åtgärdsmotionen lyfter en mycket viktig fråga som berör både ekosystemets hållbarhet och framtiden för det småskaliga åländska fisket. Strömmingen är en grundpelare i Östersjöns ekosystem, och vi ser tydligt hur beståndet har minskat både i antal och storlek under de senaste decennierna. Det här är oroande och kräver en ansvarsfull förvaltning för att undvika långsiktiga skador på våra havsområden.

Det storskaliga, industriella trålfisket har en omfattande påverkan på strömmingsbeståndet. När stora mängder strömming tas upp minskar födotillgången för rovfiskar och marina däggdjur, vilket skapar obalans i näringskedjan. Forskning från Internationella Havsforskningsrådet (ICES) och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) visar att det framför allt är uttaget av större strömmingar som påverkar beståndens återväxt. Det här blir tydligt när vi ser hur sälar och skarvar i allt större utsträckning söker sig närmare kusten, till stränder och vikar i vår innerskärgård för att hitta föda. Det leder i sin tur till ännu större problem för det kustnära fisket.

Men vi måste inte bara se på hur mycket fisk som tas upp, utan också hur den tas upp. Bottentrålning kan orsaka omfattande skador på havsbottnarna och viktiga lekområden. När bottensediment rörs upp kan det leda till syrebrist och försämrade förutsättningar för hela ekosystemet. Det är en problematik vi inte kan ignorera.

EU:s gemensamma fiskeripolitik ger medlemsstaterna – och därmed också Åland – möjligheter att reglera fisket inom våra territorialvatten, det vill säga inom 12 nautiska mil. Vi ser nu hur Sverige har beslutat att från den 1 februari 2025 förbjuda allt trålfiske efter strömming inom svensk territorialgräns mellan Öland och Ålands hav under en tvåårsperiod. Syftet är att skydda lekande strömming och ge beståndet en möjlighet att återhämta sig. Det är ett steg i rätt riktning, och det är rimligt att vi på Åland analyserar vilka möjligheter och konsekvenser liknande åtgärder skulle få här. Vi måste se till att vi har en långsiktigt hållbar förvaltning av våra vatten.

Åland har lagstiftningsbehörighet inom fiske och miljövård, vilket innebär att vi både har ansvar och möjligheter att agera. Samtidigt måste vi ta ett helhetsgrepp och samarbeta med våra grannländer. Ensidiga åtgärder riskerar att få begränsad effekt om fisket istället flyttas till andra områden. Därför är det avgörande att vi driver på för en koordinerad strategi i hela Östersjön.

Vi bör också utnyttja våra kanaler i Nordiska rådet, särskilt när Finland och Åland tar över ordförandeskapet nästa år. Likaså i Nordiska ministerrådet, som Finland och Åland leder i år, där har vi också möjlighet att lyfta frågan om en hållbar fiskeripolitik. Dessutom är BSPC en viktig arena för att samordna åtgärder och få en bredare nordisk och baltisk uppslutning kring problemet. Genom dessa samarbetsorgan kan vi påverka den internationella debatten och driva på för långsiktiga lösningar.

Talman! Jag och Centerns lagtingsgrupp ser positivt på åtgärdsmotionens intentioner och delar uppfattningen att det storskaliga industriella trålfisket behöver regleras för att skydda våra marina resurser. Tack, talman!

Tack, herr talman!

Jag delar helt och hållet ledamot Manséns åsikt i den här frågan. Det är en viktig aspekt att tänka på. Vårt ekosystem påverkas av skalan på fisket, och det är en betydande faktor. När vi diskuterar trålfisket i Östersjön har jag hela tiden betonat vikten av att ta hänsyn till den faktiska problematiken, vilket handlar om vilken skala fisket utförs på, var fisken tas upp och vid vilka tidpunkter. Det är inte mer komplicerat än så.

Detta är avgörande för huruvida vi har ett hållbart fiske eller inte. Tidigare har diskussionen på internationell nivå ofta fokuserat enbart på biomassa. Men när vi ser på vad som faktiskt tas upp, handlar det också mycket om storleken på fisken och hur bestånden mår. Det syns tydligt i vilken storlek som finns kvar.

Det ska bli intressant att se effekterna av trålfiskeförbudet i den svenska skärgården och vad det kan leda till här.

Tack, talman!

Tack för den repliken. Det är helt riktigt, jag håller med. Skadorna i fisket är de stora bekymren. Vi har ju hört tidigare replikskiften om diskussionen kring storleken på fartygen och så vidare. Men de allra största fartygen är ju industrier som sopar slätt helt enkelt, bottentrålare som förstör våra bottnar.

Vi måste skilja på dessa frågor så klart, men det är en viktig diskussion att föra. Därför måste vi ta den här diskussionen till en nordisk gemensam nivå och att vi lyfter frågan från vår sida. Jag är också tacksam för att det har gjorts tidigare, men vi måste fortsätta våra gemensamma strävanden.

Tack, herr talman!

När vi pratar om fiskets syfte, vad vi ska sträva efter, finns det olika aspekter att beakta. Vissa mindre trålare fiskar till humankonsumtion, medan andra fiskar Östersjöfoder.

Östersjöfoder, som från början är ett eko-projekt, syftar till att öka andelen foder till fiskodlingarna i Östersjön att komma från Östersjön, istället för att ta in soja från Brasilien. Vi måste också kunna hantera frågan om hur mycket av detta foder vi använder i våra lokala fiskindustrier. Hur mycket av den här fisken transporteras till andra syften, som norsk fiskodling eller minkfoder?

Det handlar om att vi på en detaljerad nivå måste kunna hantera dessa frågor. Jag tycker att den här motionen pinpointar detta ganska bra. Det handlar om åländskt territorialvatten. Vilken skala ska vi ha? Vad är storskaligt, vad är industriell verksamhet och vad är inte det? Dessa frågor måste beaktas.

Jag kan bara hålla med. Vi måste fokusera på syftet och skalan, samt förtydliga skillnaderna. Det handlar om att fiska för foder, fiska för mat och så vidare. Som sagt, skalbarheten i detta är också viktig.

Vi pratar om kustnära fiske, vilket är något helt annat. Det går många åländska yrkesfiskare på dessa industriella trålare om man tänker på den skörd man tar upp ur havet.

Detta är en viktig aspekt att ta upp på rätt nivå i diskussionen.

Talman!

Jag vill börja med att tacka Centern för deras stöd i denna fråga. Det är viktigt, och som jag nämnde tidigare, att vi fortsätter att driva frågan i våra internationella forum.

Jag tror att vårt arbete i dessa forum skulle stärkas om vi verkligen ser över vad vi kan göra inom självstyrelsens ramar och inom den gemensamma fiskeripolitiken. Vilka åtgärder kan vi vidta för att skydda strömmingen och vårt lokala kustnära fiske?

Jag anser att detta är en kniptångsmanöver, om man får använda det uttrycket. Vi måste fortsätta vårt internationella arbete, men också kunna hänvisa till vad vi gör här hemma. Det är möjligt.

Tack, ledamot Röblom som lyfter en viktig fråga, självstyrelsens ramar. Det är just detta vi diskuterar här, att utnyttja vår position som självstyrt örike. I det nordiska sammanhanget ska vi verkligen ta tillvara på den position vi har och använda den på bästa sätt.

Jag håller med dig om att det är viktigt att föra fram lokala frågor, men vi ska också använda vår möjlighet inom självstyrelsens ramar.

Tack, talman!

Det som kan vara viktigt att komma ihåg är att vi inte ska måla en viss potentat på väggen i onödan.

Men i den här processen, särskilt i diskussioner med till exempel Finland och Sverige, är det avgörande att vi också har en egen åländsk åsikt i dessa frågor.

Det behöver inte automatiskt innebära att den finska regeringens åsikter i alla aspekter är i linje med vad vi tycker. I sådana sammanhang måste vi stå upp för vår åsikt och tydligt uttrycka den så att vi inte halkar in i ett resonemang som vi inte ställer oss bakom.

Vi är alla överens om att vi vill göra allt vi kan för att skydda det småskaliga, lokala fisket och skapa förutsättningar för att bevara dessa möjligheter, både för nuvarande och framtida generationer.

Tack, talman!

Ja, visst är det viktigt att vi för en debatt här och nu inför de diskussioner som kan föras nordiskt. Men det är också viktigt att vi samtidigt förstår att vi måste titta på konsekvenserna av våra strävanden. Det är inte så att allt ont kommer utifrån in. Det är en gemensam fråga när det gäller fiske och att ha en balanserad fiskenäring på Åland. Vi behöver analysera både för- och nackdelar innan vi ställer de absoluta kraven från vår sida.

Det här är en mångfacetterad fråga som ska hanteras. Som jag nämnt tidigare i olika replikskiften, har vi också näringar på Åland som bedriver fiske, och vi vill inte slå undan benen för den egna näringen. Samtidigt handlar det om att hitta en balans.

Tack, herr talman!

När vi talar om förbud mot trålfiske ungefär 22 kilometer från baslinjen eller kustlinjen, tror jag att det är lättare att använda kilometer så att vi alla förstår vad vi pratar om. Inte så många är införstådda med nautiska mil. När jag funderar på kustlinjen, vad betyder det egentligen? Åland har många öar, och börjar man prata om öar som ligger ute i skärgården, så blir det här området betydligt större. Det kanske inte är avsikten med motionen, men det är en detalj som jag tycker att man ändå måste ha med sig. Vilka områden pratar vi om i slutändan?

Vi tycker att det låter rimligt att gå in för det här eller undersöka den väg som motionären föreslår. Men hur ser kvoterna ut? Hur ska fiskekvoterna se ut och hur ser strömmingsbeståndet ut i Östersjön idag? Det har talats om detta tidigare, att det är svårt att veta. För om man inte är expert och läser de olika typerna av rapporter, så kommer det besked från det ena hållet och från det andra, vilket gör det svårt att avgöra hur strömmingsbeståndet faktiskt ser ut i Östersjön idag, och kanske framförallt runt Åland.

Vi har diskuterat här, och för Ålands del förefaller det inte vara någon ekonomisk påverkan idag av att införa den här typen av förbud, åtminstone för större trålare runt omkring Åland. Det är något vi behöver ha i beaktande när vi pratar om detta. Vad är bra för Åland? Drabbar det här Åland ekonomiskt? Nej, det förefaller inte drabba Åland ekonomiskt, den här typen av förbud. Men ja, okej, då kan vi börja fundera på om det kan gynna oss på något sätt. Det är en fråga som finans- och näringsutskottet får titta närmare på. Vad har det för ekonomiska konsekvenser, om ens några?

Det vi vet är att havet är en del av vår identitet, och det liv som finns under ytan är viktigt för oss ålänningar, lika viktigt som det liv som finns ovanför ytan. Vi glömmer ofta bort det som finns under ytan, men det ska vi inte göra i det här fallet.

Så även om vi är osäkra på hur strömmingsbeståndet ser ut, så har vi väldigt lite att förlora på att arbeta för den här typen av regleringar som vi pratar om idag. Det är ett gott initiativ som vi stöder. Vi ska komma ihåg att vi redan idag har diskuterat om vi kan ha den här typen av förbud. Kan vi göra det på egen hand? Hur ska man i så fall göra det? Vi har verktyg i vår verktygslåda som vi kan använda för att skydda våra vatten från industriellt trålfiske och exploatering av andra typer, som dessutom sträcker sig betydligt längre än 22 kilometer från land. Jag talar förstås om att införa naturskyddsområden. Det kan vi göra redan idag för att förhindra den här typen av trålfiske, och därmed hör det här ihop med ärendet.

Vi har tidigare inom partiet försökt att införa den här typen av skydd när det gäller lekområden för fiskar i Ålands södra skärgård. Jag talar förstås om Bogskärs naturskyddsområde, men det var inte uppskattat av en majoritet i den här församlingen. Man blir lite fundersam när alla pratar om hur viktigt det är med miljövärden, men det konkreta handlandet som borde följa dessa fagra ord uteblir, i alla fall hittills. Men vi kan alltid hoppas på en lösning i framtiden. Det verkar som att det finns någon slags samsyn om att det är bra att stora trålare inte får fiska i åländska vatten.

Bogskärs naturskyddsområde upphävdes ju för att en majoritet hellre ville se storskalig exploatering i form av havsbaserad vindkraft.

Liknande kan vi också göra i norra skärgården. Vi kan införa ett liknande naturskyddsområde där, under förutsättning att vi också utreder om det området är skyddsvärt, vilket jag tror att vi idag inte har gjort på detaljerad nivå. Vi har ett program som heter Biodiversity som vi i så fall måste använda. Först måste vi undersöka om det finns skyddsvärda arter. Först därefter kan vi i så fall införa ett naturskyddsområde också i norra skärgården.

Vi pratar om en ganska komplicerad väg. Jag vill påminna alla här om att vi redan idag har dessa verktyg i vår hand. Förstås så medför det då i så fall andra konsekvenser som att vindkraften inte kan byggas ut. Men det är ju en avvägning. Frågan är vad man ska prioritera: exploatering, industri eller vår miljö och vårt kulturarv?

Jag ska inte hålla mig längre här idag, utan jag tycker att jag har varit tydlig med vad vår åsikt är kring detta ärende. Kanske framförallt den här frågan om det finns något åländskt företag som jobbar med detta idag, och hur stor ekonomisk vinning vi har av det. Det är en viktig sak att ta med sig när man pratar om regleringar.

Avslutningsvis, herr talman, så brukar vi prata och skriva om att Åland ska vara Östersjöns röst. Det är väldigt starka ord som vi brukar använda. Vi är mitt i Östersjön och därför ska vi också agera på det viset. Men det gör vi inte, absolut inte! Här har vi en chans att gå åt rätt håll och visa att vi faktiskt gör som vi säger. Tack, herr talman.

Tack, talman!

Det sistnämnda håller jag naturligtvis med om.

När det gäller det ekonomiska så är det ytterst begränsat idag i den storskaliga trålningen när det gäller de åländska vattnen.
Jag vill vända på det och titta lite framåt. Jag ser det som en av våra viktigaste uppgifter här att skapa förutsättningar för ett småskaligt kustnära fiske, både på kort och lång sikt, genom att säkra havets resurser och deras hållbarhet.

Det finns ingenting som säger att det inte skulle kunna vara en framtidsbransch här på Åland att bedriva den verksamheten på ett sätt som är kompatibelt med miljövärden, och som också skulle kunna försörja människor som arbetar med det.

Jag tycker att vi bör börja titta på det ekonomiska idag, men också på vilka förutsättningar vi skapar.

Tack, herr talman!

Absolut, de ekonomiska förutsättningarna är alltid viktiga att ha med sig. Vi pratar om storskaligt trålfiske, och vi är överens om att det behöver regleras. Var gränsen ska gå för mindre båtar, det är inte jag rätt person att avgöra. Vi behöver komma fram till någon form av reglering eller begränsning av hur stora båtarna får vara. Det är inte vi politiker som är bästa lämpade att avgöra det, utan det är något som experterna bör ta hand om.

Tack, talman!

Jag håller helt med om att experterna ska hjälpa oss med faktaunderlag. Jag är övertygad om att vi inte behöver söka så länge efter det heller. Det finns goda resonemang kring hur det ska läggas upp.

Jag vill också kommentera det som ledamoten nämnde om vad som gömmer sig under ytan. Det är viktigt att komma ihåg att när vi pratar om övergödning och övergödningsproblematiken i Östersjön, handlar det inte bara om vad vi tillsätter i havet eller vad som läcker ut från olika verksamheter. Det handlar också om ekosystemet i sig, om vi missbrukar det, så kan det börja bidra till övergödning. Vi måste ta hänsyn till arternas olika beteendemönster, vad de äter och hur de interagerar. Det är en komplex värld under ytan som vi måste vara försiktiga med och ta stort ansvar för.

Tack, herr talman!

Jag instämmer i att vi lever i en väldigt komplex värld. När det kommer till våra vatten har vi en mycket begränsad kännedom om vad som döljer sig under ytan. Det pratas ibland om storskalig havsbaserad vindkraft, och man hör påståenden om att bottnarna är döda och att det inte finns något liv där, utan att det bara handlar om exploatering. Men, kära ledamöter, om vi inte har undersökt detta i detalj, hur kan vi då veta?

Vi har de två projekten Ålands SeaMap och Biodiversity, som pågår nu och syftar till att kartlägga situationen under ytan. Det är ett viktigt projekt som måste fortsätta om vi ska ha en chans att ta tillvara på det som finns där, om det nu finns något. Självklart finns det något där, men vad är det och hur ska vi i så fall skydda det?

Tack så mycket!

Jag vill bara kommentera kring det här med naturskyddsområden som vi införde. När det gäller den här frågan handlar det ju om det storskaliga industriella trålfisket som vi vill komma åt, och som jag antar att även motionärerna är intresserade av. I dagsläget har vi egentligen ingen på Åland som gör det. Det är faktiskt så att även om det låter som att vi kan göra mycket, så styrs mycket av bilaterala avtal. När vi går in och skapar naturskyddsområden här så innebär det egentligen inget annat än att vi förhindrar våra egna mindre båtar från att fiska där, om det inte är så att man bilateralt godkänner dessa åtgärder. Så om vi själva beslutar att vi vill instifta naturskyddsområde så påverkar det inte det storskaliga trålfisket direkt.

Tack, herr talman!

I den här frågan vågar jag inte uttala mig bergsäkert, men när vi arbetade med Bogskärs naturskyddsområde diskuterade vi lekområden för olika fiskarter i södra skärgården. Jag förstod det som att naturskyddsområden är något som rapporteras till EU, som någon sedan sanktionerar. Jag är osäker på om det stämmer det som ledamoten säger.

Pratar man om trålförbud, så är det just så som ledamoten nämner. Men när det gäller Natura 2000-områden eller naturskyddsområden kan det finnas andra regleringar som styr detta. Jag vågar inte uttala mig bergsäkert om den här frågan, men om utskottet har tid kan man begära ett utlåtande från social- och miljöutskottet, eller fördjupa sig i frågan själv och återkomma med svar till lagtinget.

Jag vill bara understryka att när det gäller dessa frågor behöver man ha förankrat dem innan de bilaterala avtalen. Om man inte ens förankrar det med sina egna regeringar blir det svårt. Det är jätteviktigt att förankra detta, för annars kommer ingenting att hända. Det enda man gör är att förbjuda eventuella åländska båtar att komma dit. De stora storskaliga båtarna får fiska fritt inom ramen för kvoterna och dessa bilaterala avtal. Det är jätte viktigt i denna fråga om man menar allvar, så att man inte bara gör ett stort slag i luften, utan faktiskt vidtar åtgärder. Utskottet bör titta närmare på detta.

Tack, herr talman!

När ledamoten talar om naturskyddsområden gör han det med stor övertygelse. Jag tror dock att det kanske är en aning för mycket övertygelse i hans uttalanden, eftersom det handlar om naturskyddsområden som rapporteras till och sanktioneras av EU. Så vilken behörighet är det som väger tyngst här? Bilaterala avtal eller EU:s godkännande? Jag kan tyvärr inte ge ett svar på det i dag, och jag tror inte heller att ledamoten kan göra det.

Men utskottet kan titta närmare på frågan, och förhoppningsvis kan vi få ett svar till lagtinget.

Tack, talman!

Frågan om vad som finns under ytan lyftes här i anförandet. Det finns ganska mycket information om detta. Man har forskat på miljöer i Östersjön och Ålands hav, och vi är medvetna om de olika problem som finns. Jag tycker att det är intressant.

Jag är inte helt emot allt som ledamoten Wikström nämnde i sitt anförande, han hade några små poänger. Men jag funderar på hur diskussionen om fiske och inrättandet av miljöskyddsområden kan påverka vår egen småskalighet. Som ledamoten tidigare nämnde i replikskiftet, kan detta förstöra för oss. Om man inkluderar olika aspekter som vindkraft, så har Obunden Samling en hållning att man ska göra alla nödvändiga utredningar och lyssna på fakta och statistik, men detta gäller inte alltid, till exempel när det kommer till fiskodling eller storskaligt trålfiske.
Jag vill bara veta hur ni tänker.

Tack, herr talman!

Generellt sett är Obunden Samling emot storskalighet och storskalig exploatering av våra naturresurser, oavsett vad det handlar om, så är vi emot det. Vi anser att man bör ta försiktiga steg framåt när det gäller den här typen av frågor. Det är egentligen kontentan av vår ståndpunkt.

Det är inte så att vi skulle vara för storskalig vindkraftsexploatering på land; vi skulle troligtvis vara emot det också. Men det är svårt att ta ställning till exakt vad ledamoten avser här. Jag kan säga så här: storskalighet, när man förhastar igenom processer, är något vi helt och hållet motsätter oss. Vi är ett konservativt parti som anser att vi ska ta saker i en lugnare takt.

Det här är inte någon kritik. Jag försöker bara få saker och ting att hålla ihop i pusslet.

Man ger ett förslag på att vi ska skapa en väldigt stor och omfattande naturskyddsplats i syfte att rädda sjön, som vi inte har någon forskning om. Vi vet inte om det finns något där som behöver skyddas. Vi behöver inte göra si och så, och det kommer fram att det handlar om vindkraft.

Var gärna miljövänner och bry er om det här. Det handlar om småskalighet kontra storskalighet. Precis som ledamoten nämnde tidigare, så slår vi också bort benen från vårt småskaliga fiske på Åland. Jag skulle vilja ha det pusslet att gå ihop. Jag vill ha lite bättre förklaringar, för man kan alltid övertyga mig om att saker är bra, men då måste argumenten hålla ihop från början till slut.

Tack, herr talman!

Jag ska försöka förtydliga. Det stämmer inte som ledamoten säger att vi har bra koll på allting som händer under ytan. Det har vi inte.

I södra skärgården, särskilt när vi pratar om Bogskärs naturskyddsbeslut, där hade vi koll för vi hade utrett det. Vi använde projektet Biodiversity, vilket är ett projekt på Åland SeaMap. Men vi har inte analyserat de norra havsområdena ännu, så vitt jag vet. Så där ligger skillnaden. Man måste ha fakta innan man fattar beslut, absolut, och det hade vi.

Skadar detta det småskaliga fisket? Ja, kanske till viss del om vi pratar om lekområden, vilket vi gör när det gäller södra skärgården. Är det rimligt att man inte har fiske där det finns lekområden? Det är ju där det finns mest fisk, men det är också där som de viktigaste platserna finns för fisken att föröka sig.

Tack för det, talman, och bästa lagting!

Den oro som finns i samhället kring det storskaliga trålfiskets påverkan på våra fiskbestånd är välgrundad. Miljöorganisationer och lokala fiskare har länge efterlyst striktare regleringar för att skydda ekosystemet. Detta är ingen ny fråga – den har lyfts vid flera tillfällen och diskuterats av svenska, finska och åländska parter i många olika sammanhang.

Precis som vid tidigare tillfällen då detta varit på agendan, stöder socialdemokraterna fortsatt restriktioner mot det storskaliga trålfisket på åländska vatten. Vi ser också att vi behöver ha ett större sammanhang och ett större samarbete. En fisk som simmar omkring vet varken om den befinner sig i åländska vatten eller om den har simmat över till svenskt vatten. Detta är en helhet; vattnet flyter samman, och miljöförstöring, olja och annat skräp känner inte av gränser. Det blir därför lite lurigt att enbart fokusera på Ålands vatten.

Det småskaliga fisket har en lång tradition på Åland och är en viktig del av vårt kulturarv. Samtidigt är strömmingens tillstånd i Östersjön en central fråga både ekologiskt och ekonomiskt. Överfiske är ett av de största hoten, och dess konsekvenser är omfattande. Vi får inte heller glömma att människors ohållbara konsumtion och miljöförstöring är betydande problem i hela detta ekosystem.

Strömmingen spelar en avgörande roll i Östersjöns näringsväv och är en viktig födokälla för rovfiskar och andra marina arter. Minskningen av strömmingens storlek och tillväxt är en tydlig signal om att ekosystemet är satt under press.

Enligt Internationella havsforskningsrådet (ICES) ligger strömmingsbeståndet i centrala Östersjön över biologiskt säkra gränser, men under nivåer som kan betraktas som långsiktigt hållbara. Det är en viktig aspekt att lyfta upp. Det finns därför starka skäl att tillämpa försiktighetsprincipen också i förvaltningen. Ska vi tänka kortsiktigt eller långsiktigt när vi tar oss an sådana problem?

Det finns också konsekvenser för kustfisket. Minskad tillgång på strömming påverkar inte enbart ekosystemet utan även det småskaliga kustfisket. När strömmingen blir alltmer sällsynt söker sig sälar och skarvar närmare kusten i jakt på föda, vilket leder till problem för yrkesfisket. Allt detta hänger ihop; problem föder problem.

Fiskeripolitiken styrs till stor del av EU:s gemensamma fiskeripolitik. Sverige har valt att flytta ut trålgränsen till 12 nautiska mil från kusten. Eftersom Åland har lagstiftningsbehörighet inom fiske och miljövård finns det möjlighet att införa liknande åtgärder även här. Frågan är vem som ska övervaka att lagen sedan följs och om frågan är fattad på rätt beslut. Som jag nämnde tidigare, det är samma hav. Detta borde ses i ett större sammanhang för att ha någon verklig nytta eller effekt. Annars riskerar vi att tro att vi gör en bra insats, när det i själva verket bara är en symbolhandling. Det betyder inte att jag är emot hela motionen och förslaget, men jag vill resonera i ett större perspektiv.

Det kan finnas många olika framtida lösningar, till exempel att vi tillsammans med andra länder skapar återhämtningsområden där fisket begränsas eller förbjuds i enlighet med artikel 8 i EU:s förordning. Vi kan också se till att olika bestånd kan återhämta sig. Dessutom måste vi tillsammans arbeta för att använda skonsammare och mer hållbara fiskemetoder som faktiskt lönar sig och fungerar på lång sikt.

Ett nära samarbete mellan Sverige, Finland och Åland är avgörande för att skydda strömmingsbeståndet och bevara ekosystemets stabilitet.

Till sist vill jag säga att Åland bör fortsätta att lyfta fram Östersjöns och Ålands havs hälsa i alla sammanhang, bland annat i BSPC, där motionsställaren är ordförande och Åland är även ordförandeland. Vi har flera plattformar där vi kan ta upp denna fråga tillsammans. Tack!

Tack, talman!

Jag håller som sagt med om att vi ska lyfta den här frågan på våra internationella arenor. I egenskap av president för BSPC ska jag göra mitt bästa för att fortsätta driva den frågan där också.

Jag vill ännu en gång understryka att vi av bekvämlighetsskäl inte bara får hänvisa till de internationella sammanhangen eller påstå att det är något som styrs av EU. Det är, som jag ser det, viktigt att vi tar den här ansatsen nu. Vi måste se vad vi kan göra här lokalt, med hjälp av den åländska självstyrelsen, för att bidra till detta.

Som ledamoten nämner bör det inte vara symbolhandlingar utan tvärtom; konkreta åtgärder som leder i rätt riktning.

Det förstår jag, och jag håller helt med om att den här frågan bör belysas på alla möjliga nivåer.

Under förra mandatperioden var ledamoten Röblom själv ansvarig för sådana här frågor, bland annat vattenlagen. Kanske kunde man ha börjat arbeta med den här frågan lite tidigare, eftersom det inte är ett nytt fenomen.

Jag vet att ledamoten Påvals satt i opposition och lyfte frågan om strömmingsfisket väldigt många gånger i frågestunder och hade detta på agendan. Det är inte så att jag är emot den här saken. Men det känns lite som att vi nu vill göra något, och vi är här för att bidra med det vi kan. Men vi behöver dock göra detta tillsammans med alla andra och på ett kraftfullt sätt, för att det verkligen ska ha någon större nytta i det stora hela.

Tack, talman!

Det var lite cirkelargumentation där. Det jag ville komma åt var att det är viktigt med det internationella samarbetet. Det drevs väldigt bra under förra mandatperioden. Hållbart Initiativ var i allra högsta grad engagerat i det arbetet, även i Nordiska rådet. Vi fick Nordiska rådet att ta ställning i frågan. Sedan kom bollen tillbaka i form av att de nordiska ministrarna sade att detta ligger på EU-nivå. Därav omtaget.

Jag tycker att det var många åländska politiker, partier och olika organisationer som lyfte frågan under den förra mandatperioden. Men det blev ju inte så mycket konkret utfört i den förra landskapsregeringen heller.

Det är därför jag tycker att det är så himla viktigt att, även om vi gör den här begränsningen, så kommer den, som det har diskuterats i tidigare anföranden och repliker, kanske att ha en stor påverkan på vårt eget småskaliga fiske. Jag tror att det kanske inte kommer att bli något av det ändå, utan att intressen kommer att stå emot varandra.
Och så har vi misslyckats en gång till, fast bara inom vår egen lilla klick.

Jag är en miljömupp och det är det som driver mig framåt, inte något annat.

Talman! Ledamöter!

Först vill jag passa på att säga att jag kommer att föreslå att detta ärende ska föras till social- och miljöutskottet. Jag motiverar det i slutet av mitt anförande.

Vi har ett flertal fiskbestånd, och vi vet att Newfoundlands torskbestånd kollapsade på grund av överfiske. Jag rekommenderar varmt boken "Torsk" av Mark Kurlansky som beskriver den totala kollapsen av ett bestånd som tidigare var mycket stort. Vi har också boken "Tyst hav", som visar hur det kustnära fisket i Västafrika har kollapsat på grund av rovfiske från EU, främst Spanien. Den boken visar även hur politiken korrumperar ibland.

Vi vet att laxtrappor och utbyggnad av älvar är stora problem och laxbeståndet är också hotat. Ålbeståndet är idag på en nivå som uppskattas till mellan 1 och 5 procent av ålbeståndet från 1950. Det är ett av väldigt många miljöproblem vi står inför.

När vi resonerar filosofiskt kring hur vi ser på ekonomi och miljö, kan man ofta tänka på ekonomi först, sedan människan och sist miljön. Men egentligen måste vi tänka tvärtom: miljö, människa och sedan vilken ekonomi som är möjlig. Vi lever i en värld med överkonsumtion, där en miljon arter inom flora och fauna är hotade. Vi lever i en värld där ryggradsdjuren har minskat med 73 procent mellan 1970 och 2020, under 50 år. Det är oerhört allvarliga problem vi står inför.

När det gäller trålfiske har det diskuterats i olika forum, och det är alldeles riktigt som många har sagt: det fordrar samarbete. Jag har varit i kontakt med Hav- och vattenmyndigheten, där en ledande person, som är en god vän, lyfte fram något jag inte hade hört talas om tidigare. Det kanske är någon av er som har kännedom om det. Det fanns ett projekt som Havs- och vattenmyndigheten initierade, som hette "Tre skärgårdar", där man ville etablera ett samarbete mellan Stockholms skärgård, Ålands och Åbolands. Men om jag uppfattade det rätt så var intresset både från Finland och Åland väldigt måttligt. Det är synd om det stämmer. Jag hade aldrig hört talas om det här projektet och kanske finns det någon i salen som vet mycket mer om det.

Vi måste samverka. Sverige har försökt begränsa det storskaliga trålfisket, men hur stora trålare det handlar om är en teknisk fråga. Att fiskbestånden är hotade och i obalans är ovedersägligt.

Inom vetenskapen finns det ingen absolut sanning. ICES ger det vetenskapliga underlaget för de kvoter som tas upp. Men det finns möjligheter till påverkan, via gränsen på 12 sjömil och fiskemetoder. Att Sverige nu har gått in för att pröva denna gräns på vissa ställen är ett sätt att pröva behörigheten, vilket är mycket väsentligt även för oss på Åland.

Jag var på Natur- och miljös årsmöte, och jag tror att vi bara har en registrerad trålare på Åland. Så någon stor ekonomisk konsekvens har det inte.

Jag är väldigt tacksam för det gedigna arbete som ledamot Röblom har gjort här. Jag håller också i hög grad med ledamot Jessy Eckermans koppling till hur vi konsumerar och hur vi lever. Det finns en koppling till samhällsekonomin på det sättet.

Men den här frågan handlar om fiskbestånd och Östersjöns hälsa. Att göra det till en ekonomisk fråga är att nedprioritera miljön.
Det är ungefär som när vi talade om vitt snus, där ser vi inte på hälsoaspekterna utan vi för den frågan till finans- och näringsutskottet, eftersom det drabbar dem som säljer snus. Det blir absurt om allt underställs det ekonomiska synsättet. Sjukvårdsfrågor, hälsovårdsfrågor och miljöfrågor måste få ha en egen dignitet och status. Vi vet hur det är inom skogsbruket, där finns det motsättningar mellan skogsägare som vill göra kalhyggen och naturkretsar som anser att det är ogynnsamt för biodiversiteten. Vi vet tveklöst om vi tittar globalt att biodiversitetsnischerna kraftigt har reducerats.

Jag är glad att vi har kunnat samarbeta, Grön vänster och Hållbart Initiativ. Jag tycker mig höra här i salen att vi alla är ganska eniga om frågans angelägenhet.

Vetenskap är sällan en absolut sanning. Vetenskapens utsagor förändras ständigt med ny kunskap. Men det finns skäl att titta på den här frågan utifrån ett miljöperspektiv, och det torde vara helt tveklöst.

Jag är tacksam om någon i salen som känner till det här med tre skärgårdar kan kommentera det med några ord. Samarbetet mellan Sveriges, Ålands och Finlands skärgård känns mycket relevant i miljöfrågor.

Jag tänker inte vara mer långdragen. Jag fick höra av lagtingsdirektören att jag i anförandet måste komma med ett förslag om att detta ärende ska föras till social- och miljöutskottet. Det ger frågan dess rätta karaktär. Jag måste också få understöd för mitt förslag.

Med dessa ord avslutar jag mitt anförande. Tack.

Talman!

Jag tror att det ligger mycket i det som ledamoten Lindén säger om att många här i salen är överens om frågans angelägenhet. Däremot landar jag i en annan slutsats. Om vi vill ge den här frågan dignitet och tid, är det rätt att föra den till finans- och näringsutskottet. Social- och miljöutskottet är för närvarande överbelamrade med arbete. Finans- och näringsutskottet har just nu en väldigt kort agenda, gissningsvis fram till dess att vårbudgeten anländer, vilket kommer att göra agendan lång igen.

Med hänsyn till en rimlig prioritering av arbetsbördan i de olika utskotten anser jag att det ursprungliga förslaget förefaller rimligt.

Tack, ledamot Valve.

I min värld är det frågans karaktär som ska bestämma. Då kan man börja diskutera hur utskotten arbetar. Jag vet att vi läser högt lagberedningen för varandra, och i vissa utskott läser man det själv och man läser bara lagen. Inte kan vi låta det bestämma hur listan ser ut i de olika utskotten. Istället ska frågans karaktär avgöra vilket utskott det hamnar i.

Visst är det så. Det finns vissa ärenden som är svårare att entydigt hänföra till utskottens ansvarsområden, som de är beskrivna i lagtingsordningen. Det här ärendet skulle lika gärna kunna hänföras till social- och miljöutskottet eller till finans- och näringsutskottet.

Jag tror att det är rimligt för att nå de målsättningar, som ledamoten Lindén framförde i sitt anförande, att ge frågan dignitet och prioritera den. Den kommer att hamna under social- och miljöutskottets hög om vi för den dit. Med all respekt.

Jag tackar ledamot Valve. Jag har ingen kännedom om hur kölistan ser ut, utan det handlar om det principiella. Jag resonerar principiellt. Ofta är det så att ekonomin, siffror och balans ofta avgör hur man förhåller sig.

För mig, som undertecknare av motionen, är det här en miljöfråga, och jag vidhåller det. Så det kommer jag att föreslå, och jag hoppas också att jag får understöd.

Tack, talman!

Ledamot Lindén nämner överkonsumtion som ett problem. Jag undrar hur stor del av det här trålfisket som kan kopplas till överkonsumtion? Jag kan tänka mig att om man använder fisk som minkfoder så kan man se det som överkonsumtion, eftersom det går till en päls. Men om man använder det som foder i fiskodlingar så blir det svårare att betrakta det som överkonsumtion eftersom det innebär en förädling av produkten och slutligen hamnar på en tallrik.

Hur ska man resonera här? Hur stora är delarna av överkonsumtion och vad är vettig konsumtion?

Tack, ledamot Egeland.

De exakta siffrorna visar att en stor del av strömmingen går till foder, inte bara till fiskodlingar utan också till pälsindustrin. Fiskodlingarna har, som vi vet, sina egna miljöeffekter. Om jag inte har helt fel, så går en stor del av detta foder till norska fiskodlingar. I Norge pågår det en debatt om dessa fiskodlingar och hur hållbara de egentligen är.

Det som är tråkigt är att av den strömming som fångas, så är det väldigt lite som går direkt till humankonsumtion. Strömming är bra föda. Jag skulle gärna vilja återkomma med de exakta siffrorna vid ett annat tillfälle.

Tack, talman!

Ja, jag skulle gissa på att i stort sett all matproduktion har någon form av miljöeffekt. Men det kan vi lämna därhän.

Jag tänker på att det man har att tillgå när man gör de här kvoterna inom EU är ICES databas. Som jag förstår det av anförandet, så litar inte ledamot Lindén på de uppgifterna. Han kanske har helt rätt i det. Jag kan inte heller bedöma hur riktiga slutsatserna man har dragit är.

Men hur kommer det sig att ledamoten så bergsäkert vet att de här slutsatserna är helt fel? När man drar slutsatser om artdöd och klimatkollaps, då går det blixtsnabbt för ledamoten att veta att det här stämmer alldeles korrekt.

Nej, Egeland, ingalunda underkänner jag ICES. Det kommer olika rapporter som indikerar olika saker, och ibland betonas det ena eller det andra.

I alla fall, utifrån det jag har följt med i min kontakt med Hav- och vattenmyndigheten i Sverige, så föreligger det en väldigt stor oro för strömmingsstammen. Sedan kan man ju tillfälligt ha en situation där vi har väldigt mycket skarv just nu. Vad beror det på? I ett ekologiskt system kan man se variationer som inte alltid är lätta att förstå.

Jag håller också med ledamot Wikström. Det handlar om småskalighet och den stora industriella exploateringen. Jag tror att det är väldigt viktigt för Åland (… taltiden slut).

Tack, talman! Tack, ledamoten Lindén.

Angående vart motionen ska remitteras, så håller jag med tidigare talare om att den bör remitteras till finans- och näringsutskottet. Dels för att vi har haft en praxis av att skicka liknande motioner dit tidigare, så jag ser ingen anledning att ändra på den. Dels handlar det också om arbetsbördan, som spelar en ganska stor roll. Det är viktigt att olika utskott har en jämn arbetsbörda för att kunna ta emot motioner och liknande på allvar. Jag är också helt enig i det.

Om utskottet anser det nödvändigt, kan man alltid begära något slags utlåtande från andra utskott. Det är alltid en möjlighet. Men jag kommer inte att stöda en flytt från finans- och näringsutskottet till social- och miljöutskottet.

Tack ledamot Eckerman.

Man kan se det precis tvärtom. När den här frågan var uppe, genom ledamot Påvals initiativ här för några år sedan, gjorde finans- och näringsutskottet en beredning och ett utlåtande. Då kanske det var vinklat i första hand ur dessa aspekter på den här problematiken, även om jag inte var med så jag vågar inte säga.

Det enda argumentet som jag möjligen kan ha en viss förståelse för är just den här kö problematiken. Men jag tycker att det är frågan i sig som ska bestämma.

Jag hoppas verkligen att utskotten kan samarbeta betydligt mera. Att den här har en miljöaspekt är det väl ingen tvekan om. Det är just detta som vi lyfter fram i motionen.

Nej, men det var ju det jag sade i min förra replik, att man har alla möjligheter från utskottet att begära utlåtanden och samarbeten med andra utskott. Det finns ingenting som hindrar detta.

Men det betyder ju att majoriteten i utskottet måste vara överens, och att det finns tid och möjlighet att genomföra dessa saker. Dessutom måste det finnas något slags konkret uppdrag, eller vad man nu är ute efter, som man får presentera.

Som sagt, jag tror att vi fortfarande måste försöka hålla oss till den praxis vi har haft tidigare. Jag ser ingen anledning att ändra på detta just nu. Ledamoten själv sitter i social- och miljöutskottet. Han är väldigt ivrig och skulle gärna vilja debattera ärendet där och jag gissar att det är därför han vill ha ärendet dit, men det finns ingen annan orsak.

Talman! Tack, ledamot Eckerman.

Jo, det är nog inte för att Mogens Lindén själv vill prata i social- och miljöutskottet, utan jag tycker att det är frågan som bestämmer. Rent principiellt tycker jag att det är lite intressant att detta var uppe på talmanskonferensen, och att någon föreslog att ärendet skulle till finans- och näringsutskottet. Jag kommer ihåg att jag redan då tyckte att det skulle gå till social- och miljöutskottet. Nu har jag funderat på frågan och anser att det bör föras till social- och miljöutskottet.

Men vi får se hur det går och om jag överhuvudtaget får något understöd. Det är ingen katastrof.

Jag hoppas att om det hamnar i finans- och näringsutskottet så hoppas jag att man hör social- och miljöutskottet i ärendet.

Tack, talman!

Jag hade inledningsvis tänkt stöda ledamoten Lindén med att föra det till social- och miljöutskottet istället för till finans- och näringsutskottet. Jag har ändrat mig eftersom jag ser att den förra motionen under den förra mandatperioden också hanterades av finans- och näringsutskottet. Jag lyssnar också till de här argumenten om arbetsbelastning. Jag vill jättegärna att vi kommer igång med utskottsbehandlingen av det här ärendet så fort som möjligt. Men jag vill understryka möjligheten som finns att finans- och näringsutskottet begär ett utlåtande från social- och miljöutskottet.

Talman!

Ledamot Röblom, ja, jag är lite förvånad, det måste jag säga. Miljöfrågor nedgraderas till förmån för ekonomin och praktiska omständigheter i utskotten. Jag tycker att det är synd.

Jag anser att det inte finns någon brådska; det handlar om ett långsiktigt arbete. Jag hoppas, i vilket fall som helst, att finans- och näringsutskottet begär ett utlåtande från social- och miljöutskottet.

Det handlar inte om att just jag ska ha möjlighet att prata. Det är lite tråkigt, och jag tycker att miljöfrågor måste ha en dignitet i sig själv.

Tack, talman!

Där råder det ingen som helst oenighet; vi är helt ense.

Jag ser nog en viss brådska i detta, eftersom jag upplever att det finns ett momentum nu med tanke på de svenska åtgärderna. Vi bör kunna ta rygg på dem och hitta lämpliga åtgärder för Åland.

Talman!

Ledamot Röblom, det är ingen som har begärt replik, så uppenbarligen får jag inget understöd gällande social- och miljöutskottet. Jag inser att detta handlar om en slags pragmatisk orientering i maktens korridorer. Jag ser ingen logik i detta. Det handlar snarare om att nedgradera miljöns egenvärde. Jag tycker att detta är beklagligt. Det är beklagligt att även Hållbart Initiativ väljer att ha detta synsätt.

Talman!

Jag tänkte berätta lite om var landskapsregeringen står i denna viktiga fråga. Jag menar inte vilka utskott ärendet ska till, jag kan komma till vilka utskott som helst som både närings- och miljöminister. Dessutom handlar det om tjänstemännens arbetstid, eftersom det finns en annan motion som berör fiske och som ska sambehandlas i finans- och näringsutskottet och det sparar åtminstone lite arbetstid för dem.

Till frågan om strömmingen och fiskekvoten. Vi var nyligen var till självstyrelsepolitiska nämnden och presenterade hur landskapet har tagit ställning till den här frågan. För att förstå helheten i denna komplexa fråga tänkte jag börja med att förklara hur de olika fiskekvoterna fastställs. Det är en årlig process.

Att vi har fiskekvoter är något bra. Det är ett samarbete på EU-nivå där man försöker komma överens mellan länderna om vilken mängd fisk som kan tas ut ur havet utan att skada bestånden och ekosystemen. Utan kvotsystem skulle det nog vara lite som vilda västern, misstänker jag. Det är bra i sig.

Kvoterna bestäms varje år och de är artspecifika, till exempel var det helt stopp på laxen förra året, medan man i år får fiska lax. Strömmingskvoten ökar och minskar också varje år. Tyvärr är det ibland ganska stora variationer.

Men hur bestäms kvoterna? Det är en ständigt pågående process. Det internationella havsforskningsrådet, ICES, är en central aktör, som har nämnts flera gånger här idag. De granskar all tillgänglig forskning, bland annat det vetenskapliga fisket på torsk som Åland just nu deltar i, samt studier från svenska SLU som ofta hänvisas till i dessa sammanhang. All tillgänglig forskning kokar till sist ner i en årlig rekommendation, som dessutom är den bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivningen för vilken mängd fisk som kan fiskas utan att hota bestånden. Ofta anges ett spann, i det här fallet för strömmingen var det mellan 95 000 och 125 000 ton, vilket ICES anser att är hållbart. Detta råd brukar publiceras i början av juni, och EU-kommissionen följer vanligtvis dessa rekommendationer och ger det som förslag på nästa års kvoter.

Nästa steg i processen är att länderna ska ta ett gemensamt beslut om vad kvoterna ska bli. Det är då EU:s jordbruks- och fiskeriministrar som förhandlar och beslutar om detta. Det blir ungefär en till två dagars förhandlingar. Tyvärr har Åland ingen egen plats eller beslutanderätt när det kommer till detta. Däremot har vi möjlighet att bli inbjudna i den finska delegationen och ge våra synpunkter till Finland inför förhandlingarna. Själva förhandlingsmötet sker alltid på hösten, nu senast i oktober i Luxemburg, och kvoterna bestäms på plats. Oftast tas kvoterna i linje med de vetenskapliga rekommendationerna, vilket även gjordes i år.

För strömmingens del blev kvoten faktiskt lägre. Den fastställdes till 83 000 ton i centrala Östersjön, medan ICES ansåg att ett hållbart fiske skulle vara upp till hela 125 000 ton, alltså 50 % mer. Men som sagt, det är ett spann, och man kan diskutera hur man tänker kring det stora spannet. I det här fallet valde man politiskt att ändå lägga sig på den lägsta nivån.

Som jag nämnde har landskapet möjlighet att ge synpunkter, och det gjorde vi också. Vår ståndpunkt är att vi ska tillämpa försiktighetsprincipen när det kommer till strömmingen och alltid förespråka de lägre nivåerna. Vi ser gärna en mer stabil nivå så att det inte blir så stora variationer. Det är också dåligt för näringen; det blir helt omöjligt att planera. Dessutom känns det märkligt att det är så pass stora variationer ur ett ekosystemperspektiv.

Vi vill också se trålfiskeförbud under lekperioden, vilket vi hade inom flera områden i Östersjön för första gången förra året under maj och juni, där Åland var delaktig. Det måste göras i samråd med Sverige och Finland, och det här är något vi gärna ser mer av. Här har vi också störst möjlighet att faktiskt kunna påverka.

När det kommer till strömmingsfrågan ser vi oss lite som bron mellan Sverige och Finland, eftersom de har helt olika åsikter kring dessa kvoter i dagsläget.

Nu till frågan om att flytta ut trålgränsen från fyra sjömil till tolv, som man har gjort i en del av Sverige. Vilka konsekvenser skulle det medföra här på Åland? Rätt små. Fisket innanför gränsen på tolv sjömil på åländskt vatten är litet. Det sker viss verksamhet norr om oss, men i huvudsak utanför gränsen. Det är väldigt lite som sker innanför den här gränsen. Söder om oss sker inget trålfiske. Så det skulle inte medföra någon större skillnad för trålfisket i Östersjön. På Åland har vi endast en trålbåt. Frågan har kommit upp, men vi har bara en trålbåt som huvudsakligen fiskar utanför den här gränsen på den norra sidan. Jag vet däremot att det finns ett visst intresse från åländska aktörer att påbörja ett strömmingsfiske. Exakt var de ska fiska vågar jag inte säga, men det kan man ta i beaktande.

Herr talman! Ursäkta, jag drar lite över tiden. Om man skulle införa ett förbud så tycker jag, som många har lyft, att man måste ta hänsyn till det småskaliga fisket så att man inte sätter stopp för det. Det som har hänt i Sverige är att de småskaliga båtarna ligger i hamn, medan de storskaliga fortsätter att fiska för de har inga problem att åka några sjömil längre ut och fiska. Så man sätter stopp för det småskaliga fisket.

För att faktiskt få igenom ett trålförbud måste man på vetenskapliga grunder påvisa att det finns ett problem och att åtgärden också har effekt. Därefter inleds ett samråd med berörda länder, kommissionen och en rådgivande nämnd. Med andra ord är det absolut ingen quick fix. Exakt vilka forskningsmässiga underlag som behövs för att visa att det är ett problem vågar jag inte säga. Det kan vi diskutera i utskottet, men det är ett ganska stort jobb för att få igenom detta.

När det kommer till att införa naturskydd för att förhindra trålfiske så gäller det endast det åländska fisket som skulle bli förhindrat. EU-kommissionen måste nämligen godkänna denna begränsning, även om man inrättar naturskydd, inom den gemensamma fiskeripolitiken. Det blir inget automatiskt förbud på fisket, förutom det åländska, inklusive det småskaliga. Det blev så inom Bogskärsområdet. Bara det småskaliga åländska fisket skulle bli förbjudet, medan det storskaliga och internationella fisket skulle fortsätta vara tillåtet, om inte EU skulle ta ställning till detta, men det vet vi inte. Så skulle det bli i teorin i alla fall.

Hela den här frågan är en väldigt komplex fråga som innehåller både ekosystem och byråkrati på hög nivå. Från landskapsregeringen välkomnar vi diskussionen och att utskottet kan titta närmare på frågan. Jag tror inte att det finns så stora politiska skillnader i denna fråga, och det är positivt. Alla vill ha ett välmående hav med starka fiskbestånd här och nu och i framtiden. Frågan är slutligen vad vi ska lägga våra mycket små resurser på för att få bästa effekt?

Detta har absolut ett starkt symboliskt värde, men om det skulle påverka strömmingsbeståndet positivt är nog ganska tveksamt, då fisket är så pass begränsat i våra vatten. Samtidigt skulle samma mängd fiskas i Östersjön, man skulle bara flytta det lite mer norrut i det här fallet.

Jag ser fram emot diskussionerna i utskottet. Tack!

Tack, fru talman! Tack minister Josefsson.

Det var verkligen ett mycket bra och uttömmande anförande som ministern höll. Jag tror att de flesta frågor som folk har haft kom fram precis i slutet av debatten. Det är lite tråkigt att vi andra ledamöter kanske inte tänkte på att ge ministern förtur och låta honom presentera här i början. Det kanske vi borde ha tänkt på.

Jag tycker att ministern tog upp viktiga aspekter. Många av dem försökte jag också lyfta i mitt eget anförande och under replikskiftet.

Ministern nämnde även utskottsbehandlingen. Nu hinner jag inte säga det här på 20 sekunder, så om ministern låter mig få en replik till så ska jag fortsätta.

Jag låter ledamoten fortsätta.

Ministern var, liksom jag, med i förra perioden av Ålands lagting, och man lärde sig ganska snabbt att inom olika utskott finns det också olika hierarkier. Det finns de som räknas som viktiga, och här ska man sitta. Här fattas alla tuffa beslut. Finans- och näringsutskottet är verkligen kungen av alla utskott. Det är en outtalad regel, det är där alla pengar finns och där finns den riktiga makten.

Det är inte en degradering av det här ärendet att ha det i finans- och näringsutskottet istället för social- och miljöutskottet. Jag vill bara påpeka detta av min egen erfarenhet.

Tack, fru talman!

Det fanns ett förslag om ett totalstopp för trålning av strömming i Östersjön. Finland var aktivt emot detta stopp. Jag inleder att nämna det eftersom jag tycker att det är viktigt att landskapsregeringen skapar sin egen uppfattning i frågan. Ska vi alltid följa Finlands linje, eller ska vi försöka driva en egen när det gäller kvoterna?

Jag anser att det här kanske inte handlar så mycket om kvoterna, utan snarare om vad vi kan göra med våra verktyg för att förhindra att storskaliga industriella trålare verkar i åländskt vatten. Det jag vänder mig emot, och som jag tyvärr hade förväntat mig att höra från ministern och landskapsregeringen, är att vi inte kan göra så mycket. Det som går att göra är symboliskt och kommer att kräva väldigt mycket resurser. Jag tycker att det är en trist inställning att ha i denna fråga.

Tack, talman!

Det är snarare inte något resonemang, utan det är så som resultatet skulle falla ut. Ministern råkar vara väldigt resultatdriven och jag vill lägga fokus på det som ger bäst effekt för fiskbestånden och Östersjöns välmående.

Som sagt, jag välkomnar diskussionen, men jag har inte hunnit fördjupa mig med tjänstemännen. Vad skulle krävas? Det kanske inte är så mycket. Mycket av det faktaunderlag som krävs kanske vi till och med har fått nu i samband med alla miljöutredningar och bedömningar som sker i samband med Sunnanvindprojektet. Det kanske vi kan använda också till det här.

Det är en mycket bra fråga: Ska Åland ta en annan linje än Finland? Där har vi försökt vara lite försiktigare, men ändå inte helt som den svenska linjen, för att ändå vara med i förhandlingarna och bli inbjudna av Finland.

Tack, talman!

Det är skönt att höra att vi ska se vart diskussionen leder. Vi har öppna ögon, och landskapsregeringen har också öppna ögon och öron när vi går in i den här behandlingen i utskottet.

Jag tror att ett stort hinder i en sådan här process kan vara att man lutar sig mot hur saker brukar göras. "Så har det alltid gjorts" eller "nej, det där går inte" eller "vad skulle det spela för roll?" och resonerar man så för tidigt i processen så riskerar man att bli blind. Jag uppskattar att ministern i sitt repliksvar här nämnde att vi ska ha öppna ögon och öron i diskussionen.

Så är det. Det man kan titta på är det förbud som Sverige införde, för underlaget blev kritiserat från finskt håll men också en viss del från EU. Det ansågs vara lite tunt.

Man behöver ha en hög kvalitet på den forskning och de studier som presenteras. Jag är dock absolut inte rätt person att avgöra hur det underlaget ska se ut. Men vi är definitivt villiga att titta på vad som skulle krävas för att genomföra det.

Tack, talman!

Tack näringsministern för ett bra anförande. Jag tror att det är helt rätt att vi på Åland följer med ICES rekommendationer och deras kunskap inom detta område. Det är också avgörande att vi upprätthåller ett gott samarbete med Finland i dessa fiskerifrågor. Under de gångna åren har vi haft stor nytta av detta samarbete. Jag är övertygad om att det är rätt väg att fortsätta på. Jag hoppas att vi kan fortsätta på denna väg framöver.

Om vi skulle följa Sveriges exempel och förespråka noll fiske, så tror jag inte att Finland skulle vilja inkludera oss i förhandlingarna och diskussionerna på samma sätt som vi är med nu.

Jag tror att det är bäst att vi försöker vara en bro mellan Sverige och Finland, eftersom vi faktiskt ligger mitt emellan. Det passar bra. I det här fallet är vi ändå med i diskussionerna och försöker åstadkomma fredningsområden under lekperioder så tror jag att vi kan nå de bästa resultaten.

Tack, fru talman!

Tack, minister Josefsson, för ett sakligt och bra anförande i den här frågan.

Tidigare har vi pratat om trålning i allmänhet i Bottenhavet, en trålning som främst utförs av svenska och finska båtar i vatten där vi har gemensamma intressen. Åland försöker, tycker jag, agera som en bro i den här frågan, genom att vi själva inte involveras så mycket i våra vatten.

Nu går vi in lite mer i detalj i den här frågan. I och med att vi debatterar denna motion, fokuserar vi på våra egna vattnen. Här är läget annorlunda, eftersom den svenska begränsningen kanske leder till att vi i framtiden, eller inom en snar framtid, kan få se mer trålning i industriell storskalig ordning i åländska vatten. Vi vet ju inte. Det var ju först i februari som den svenska trålgränsen flyttades ut, och det ska bli intressant att följa med och se vilka verktyg vi har från vårt håll för att kunna hantera detta.

Det är ett helt nytt läge, och därför kanske den här frågan är mer aktuell än tidigare.

Just nu kan vi säga att fisket inom den här gränsen är väldigt begränsat, och att konsekvenserna av att införa det inte skulle vara desto större. Så absolut, det är en aspekt vi behöver hålla koll på.

Sedan är diskussionen om att tillåta småskalighet och göra skillnad. Det kan finnas svårigheter, som sagt, och vi behöver utreda det mer ingående.
Det står nämligen i den EU-förordning som rör detta att bestämmelserna inte får vara diskriminerande. Exakt vad det betyder är lite oklart, men man kan tolka det som att man inte kan tillåta småskalighet. Man måste testa det helt enkelt, utforma ett förslag och testa det.

Det gäller att tolka detta på rätt sätt, tänker jag. Det är viktigt att vi ser till att använda det på rätt sätt, både för vår egen del och att vi inte avskrivet något för tidigt.

Det handlar om att kunna begränsa storleken på båtar i åländska vatten, vilket motionen handlar om. Det handlar också om vad som kommer att hända i den närmaste framtiden.

Jag tycker att det är lite svårhanterat att basera nuvarande insatser på tidigare förutsättningar. Men om förutsättningarna är färska kan det vara intressant att se hur vi kan hantera dem. Jag förstår att det är en utmaning.

Trots detta anser jag att vi på Åland behöver se över möjligheterna och vad vi kan göra med detta. Det är också viktigt att utreda vilka möjligheter vi själva har att besluta över våra egna territorialvatten inför framtiden.

Vi måste använda de verktyg vi har. Det här är en viktig fråga för Åland och ålänningarna.

Det finns faktiskt en laglig definition av vad småskaligt kustfiske innebär, det är allt under tolv meter. Jag vet att det finns aktörer som har övervägt att börja bedriva småskaligt fiske, men det är svårt att få kalkylen att gå ihop. De säljer ändå slutligen på samma marknad som den storskaliga fisken. Det är den dystra sanningen. Jag vet inte hur förutsättningarna för det småskaliga fisket ser ut i den gemensamma värld vi lever i, men jag vet att aktörer åtminstone har räknat på det.

Tack, fru talman!

Jag kan inte låta bli att replikera när ledamoten sade att om man inför naturskyddsområden så gäller det bara för våra egna företag. Det finns mängder av naturskyddsområden i Östersjön som är sanktionerade av EU, där allt fiske är förbjudet.

Man notifierar sådana här beslut och de sanktioneras därigenom av EU. Det är så processen går till. Jag tycker att ministern försöker förvilla debatten genom att säga så.

Nästa steg i ett naturskyddsbeslut är att notifiera det. Det stoppades, så det blev aldrig så. Det är klart att om man inte notifierar ett naturskyddsbeslut, vilket man ska göra, så stämmer det som ministern säger. Annars gör det inte det.

Den information som jag har fått från tjänstemännen som arbetar med detta är att slutligen är det den gemensamma fiskeripolitiken och EU-kommissionen som beslutet om att godkänna ett förbud mot fiske inom naturskyddsområden fattas. I det här fallet kanske de hade godkänt det, men det vet vi inte.

Om man bara inför naturskydd utan att EU-kommissionen godkänner begränsningen för internationella fartyg, så gäller det endast våra fartyg här på Åland. Det finns ingen automatisk koppling mellan införandet av naturskydd och ett förbud mot allt fiske.

Tack, fru talman! Nej, visst är det så. Men så här går processen till när man ska notifiera något. När man inför ett naturskydd notifierar man det, och sedan får man en respons från EU. Det är bra att vi fick den frågan klarlagd.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till finans- och näringsutskottet.