Enda behandling

Först tillåts diskussion och efter det börjar detaljbehandlingen. Diskussion.

Tack, talman!

Kära kollegor och strömmingsälskare. Lagtingsledamot Alfons Röblom m.fl. föreslår att lagtinget uppmanar landskapsregeringen att vidta åtgärder för att förhindra storskaligt, industriellt trålfiske inom Ålands territorialvatten, det vill säga inom tolv nautiska mil från baslinjen i enlighet med FN:s havsrättskonvention. 

Strömming är en liten fisk, men den inkluderar många stora frågor. Den bidrar till mat på bordet såväl direkt som indirekt och är således en beredskapsfråga. Strömmingen bidrar till att minska behovet av importerad mat och främjar det lokala och närproducerade. Den bidrar positivt till samhällsekonomi och arbetsplatser. Den spelar en central roll i det ekologiska kretsloppet och bidrar till att rensa Östersjön från stora mängder fosfor och kväve.

Internationella havsforskningsrådet (ICES, International Council for the Exploration of the Sea) är en mellanstatlig vetenskaplig organisation som samordnar och tillhandahåller oberoende vetenskaplig rådgivning om tillståndet i havsmiljön och nyttjandet av marina resurser i Nordatlanten och Östersjön. ICES sammanställer och analyserar data om bland annat fiskbestånd, ekosystem och fisketryck samt lämnar årliga rekommendationer om hållbara fångstnivåer. Dessa vetenskapliga råd utgör ett centralt beslutsunderlag för Europeiska unionen och kuststaterna vid fastställandet av kvoter och andra fiskeriförvaltningsåtgärder. Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik ska bygga på bästa tillgängliga vetenskapliga rådgivning. Detta följer av grundförordningen för den gemensamma fiskeripolitiken, där det anges att förvaltningen ska tillämpa försiktighetsansatsen och säkerställa att nyttjandet av levande marina resurser återställer och upprätthåller bestånd över nivåer som kan ge maximal hållbar avkastning.

Inför 2026 har det förekommit oenighet kring fiskebeståndens status och kvoternas nivåer. Sverige har intagit en mer restriktiv hållning och motsatt sig den kompromiss om fiskemöjligheter som antogs inom Rådet för jordbruk och fiske för år 2026, med hänvisning till vetenskapliga råd från ICES och behovet av långsiktig beståndsåterhämtning. Sveriges åsikt skiljer sig från flera andra Östersjöstater, däribland Finland, som i större utsträckning accepterade kompromissen.

Sverige har beslutat att från och med den 1 februari 2025 flytta ut trålgränsen för pelagiskt trålfiske efter sill/strömming till tolv nautiska mil från baslinjen. Åtgärden gäller till den 30 april 2027 och omfattar delar av centrala Östersjön som ett tidsbegränsat försök i syfte att undersöka effekterna för sill- och strömmingsbeståndet. I dagsläget finns begränsad evidens för att en ensidig utflyttning av trålgränsen till tolv nautiska mil från baslinjen i sig ger en mätbar positiv effekt på beståndet, eftersom åtgärden i Sverige inte ännu har utvärderats. Samtidigt indikerar forskningen på att en tolvmilsgräns kan vara gynnsam, särskilt om den minskar trålning på kustnära ansamlingar inför lek och därmed skyddar lokala delbestånd. Vidare pekar forskningen på att minskad total fiskedödlighet genom lägre kvoter kan vara en mer effektiv åtgärd för beståndsåterhämtning.  

Talman! Fiskeriförvaltningen i Rigabukten kännetecknas av kvotreglering, kapacitetsbegränsningar, områdesregler och säsongsvisa stängningar. Detta lyfts fram i den vetenskapliga och förvaltningsmässiga diskussionen som ett exempel på strukturerad beståndsförvaltning. Antalet trålfartyg är begränsat och deras motorkapacitet är reglerad, samtidigt som trålfisket är tidsmässigt begränsat genom stopp under lekperioden och ytterligare säsongsstängningar. Trålfiske tillåts huvudsakligen i djupare vatten, medan kustnära områden i huvudsak är förbehållna passiva redskap. Rigabukten förvaltas gemensamt av Estland och Lettland, och en motsvarande tvåstatsförvaltning är i princip möjlig även i Bottniska viken mellan Sverige och Finland, men här finns inte idag motsvarande samsyn mellan länderna.

 Mot denna bakgrund anser utskottet att landskapsregeringen bör verka för ökad transparens och tydlighet inom EU:s gemensamma fiskeripolitik, särskilt i frågor som rör kvoter och fiskemöjligheter. Detta gäller i synnerhet den vetenskapliga rådgivningen från Internationella havsforskningsrådet, där underlag och uppdrag i högre grad bör vara öppna och lättbegripliga. Utskottet framhåller vidare att förhandlingarna om kvoter och fiskemöjligheter mellan Europeiska unionens råd och kommissionen bör präglas av större transparens än idag, bland annat vad gäller hur vetenskapliga råd vägs mot andra överväganden. Utskottet anser vidare att detta bör framföras som en del av Ålands linje i samband med den pågående utvärderingen och möjliga revideringen av den gemensamma fiskeripolitiken. Finans- och näringsutskottet vill verkligen ge fullt stöd till landskapsregeringen i den här frågan. Det här är viktigt, transparens.

 Åland kan inte ensidigt besluta om att flytta ut nautiska gränser för fiskeskydd, utan detta kräver samråd med Finland och måste vara förenligt med Europeiska unionens gemensamma fiskeripolitik. Frågan bedöms fortsatt vara relevant och viktig för Åland, och landskapsregeringen bör därför vara aktiv i dialogen såväl mellan Finland och Sverige som på EU-nivå. Åland har, genom sitt självstyre och sin geografiska position i Östersjön, särskilda förutsättningar att fungera som en brygga mellan Finlands och Sveriges fiskeripolitik, då Åland delar havsområden, bestånd och näringsstruktur med båda länderna och direkt påverkas av deras beslut. Här bör Åland nyttja sitt självstyrelsemandat till fullo.

Landskapsregeringen har inom det åländska vattenområdet möjlighet att vidta regleringsåtgärder för fisket med stöd av landskapslagstiftning och EU-förordningar. Genom landskapslag om fiske i landskapet Åland kan landskapsregeringen besluta om åtgärder för att bevara fiskbestånden, såsom begränsningar av fiskeredskap, fredningstider eller ändrade minimimått. Samtidigt regleras tillträdet till vattenområden och förvaltningen av kvoterade fiskbestånd i stor utsträckning genom EU:s gemensamma fiskeripolitik. För Ålands del fördelas vissa kvoter, bland annat för lax, strömming och vassbuk, mellan landskapet och Finland.

 De åländska kvoterna får endast fiskas av kommersiella fiskare och fartyg som är registrerade i landskapets register och som har en tillräcklig ekonomisk anknytning till Ålands fiskerinäring. Landskapsregeringen ansvarar även för beviljandet av nödvändiga fisketillstånd. Det finns ingen entydig definition av småskaligt respektive storskaligt fiske, men trålfiske betraktas i regel som en mer storskalig form av fiske eftersom det bedrivs med aktiva redskap och ofta större fartyg. Storleken och kapaciteten varierar mellan olika flottor, där svenska och danska trålare generellt är större än de finska. När det gäller trålfisket framgår att verksamheten i huvudsak bedrivs av finska fiskefartyg i områden nordost om fasta Åland, medan svenska och danska fartyg i regel fiskar utanför tolvsjömilsgränsen. Utskottet erfar att majoriteten av trålfisket i hela Östersjön sker genom flyttrålning. Det kan ske en viss bottentrålning längs Polens kust, men överlag är det flyttrål.

Landskapsregeringen deltar i flera projekt och forum med syfte att förbättra kunskapsunderlaget och utreda möjliga förvaltningsåtgärder, såsom tids- och områdesmässiga begränsningar av fisket. Landskapsregeringen avser fortsätta detta för att klarlägga vilka ytterligare åtgärder som kan vara ändamålsenliga för en hållbar förvaltning av strömmingsbestånden.

En stor del av den strömming och vassbuk som fångas genom storskaligt pelagiskt trålfiske i Östersjön används inte för direkt humankonsumtion utan går i stället till industriberedning. I första hand används den trålade fisken till produktion av fiskmjöl och fiskolja för foder till bland annat fiskodling.

Talman, 0,4 %, låter inte mycket. Det är fosforns andel av en standard strömming som väger 50-100 gram lite beroende på årstid och fångstplats. Ser vi ÅSUB:s statistik för åren 2022-2024 så är genomsnittsfångsten ca 7 000 ton strömming per år på åländskt vatten. Det innebär att ca 28 ton fosfor tas upp via den åländska strömmingskvoten årligen. För att sätta allt i perspektiv släpper de åländska fiskodlingarna ut ca 24 ton fosfor årligen. Det är ca 0,077 % av all fosfor som tillkommer Östersjön årligen. Det vi dessutom behöver tänka på är att endast 20 % av fosforn i dagens fiskfoder är biotillgängligt, alltså löser ut sig i havet.

Dagens kretslopp gör skillnad och det spelar ingen roll om strömmingen som fiskas blir mat på bordet eller en ingrediens i fiskfoder för att senare bidra till fisk till matbordet. Dagens strömmingsfiske renar Östersjön genom att användningen av foder baserat på råvara från Östersjön inom fiskodlingen kan bidra till ett cirkulärt näringsflöde. Genom att strömming och vassbuk omvandlas till fiskmjöl och fiskolja för foderproduktion tas fosfor och kväve upp ur havet och binds i den odlade fisken. Den faktiska nettoeffekten på näringsbelastningen är dock beroende av bland annat uttagsnivåer, foderomvandlingsgrad och hur den producerade fisken används. Under förutsättning att uttaget sker inom hållbara beståndsnivåer och att näringsämnena genom konsumtion eller export i praktiken inte återförs till Östersjön, kan modellen bidra till minskad näringsbelastning och därmed stöda en mer hållbar utveckling i Östersjöområdet.

Fiske är idag den enda generella möjligheten till att minska näringsämnen från havet. Det småskaliga fisket på Åland är idag inte särdeles lönsamt ur ett marknadsperspektiv. Begränsade volymer, prispress på råvara samt ökade kostnader för bränsle och utrustning påverkar lönsamheten negativt.

Utskottet framhåller därför att förvaltningen av fiskbestånden behöver beakta såväl ekologisk hållbarhet som rimliga förutsättningar för ett livskraftigt småskaligt kustfiske. Utskottet erfar att den inhemska efterfrågan på förädlad matströmming har minskat och vägs delvis upp av export.

Talman! Att en åtgärdsmotion förkastas innebär på inget sätt att motionen var onödig eller saknade relevans, absolut inte. Speciellt denna motion, som utskottet har arbetat med från och till under nästan ett år, har gett stor insikt och kunskap i en bred fråga, kunskap som skulle varit svår att inhämta på annat sätt. För mig som utskottsordförande finns ingen prestige i att inte godkänna motioner, förutsatt att en sådan fyller rätt syfte. Just denna motion gjorde inte det, men däremot är utskottets skrivningar väl värda för såväl lagting som landskapsregering att ta med sig i synen på maritima kretslopp, näringsuttag från ett hårt näringsbelastat Östersjön och hållbart fiske.

Utskottet bedömer avslutningsvis att de intentioner som framförs i motionen ryms inom pågående arbete inom landskapsregeringen.

Talman! Med hänvisning till det anförda föreslår utskottet därför att lagtinget förkastar motionen. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack utskottets ordförande för ett uttömmande betänkande och klarhet i var lagtinget står i den här frågan. Det verkar finnas en bra enighet, vilket är tacksamt. Landskapsregeringen kommer att hålla fast vid denna linje, något vi redan har gjort under en längre tid.

Varje år får vi möjlighet att ge vår synpunkt på nästa års fiskekvoter. Betänkandet visar på komplexiteten i denna fråga, särskilt när det gäller strömmingsbeståndet på Åland. Det finns en skillnad i synsätt mellan Finland och Sverige, inte bara geografiskt utan också i hur vi ser på frågan. Vi vill följa vetenskapen, samtidigt som vi ser negativa effekter i verkliga livet enligt det nuvarande systemet.

Jag fortsätter i nästa replikskifte.

Tack, talman!

Tack minister Josefsson. Det är helt klart, precis som utskottet skriver, att Åland bokstavligt talat är en brygga mellan Sverige och Finland, både geografiskt och intellektuellt. Vi har också snuddat vid Rigabukten och kan konstatera att samarbetet mellan Estland och Lettland är på en helt annan nivå än Sverige och Finland i dag, särskilt när det gäller synen på kvotering och fiske.

Låt Rigabukten vara en bra förebild för hur ett framgångsrikt samarbete och en god samsyn kan uppnås.

Där vi har störst chans att påverka, precis som utskottet också konstaterar, är att vi aktivt lyfter fram behovet av bättre transparens i hur de här förslagen tas fram och vad de baseras på.

Det som är intressant med att till exempel Sverige och Finland driver olika linjer, är att de har egna forskning som visar på helt olika resultat, även fast det handlar om samma vatten. Utifrån detta görs slutsatser, men det finns ganska många frågetecken kring hur man kommer fram till dessa slutsatser.
Slutligen är det på politisk nivå som besluten fastställs.

Det finns därför lite för många öppna frågor och för mycket politik när det kommer till den här frågan, från båda håll skulle jag säga.

Som ordföranden nämnde, försöker Åland vara den intellektuella bryggan mellan länderna och hitta ett mellanting. Det går inte varje år men ibland har (… taltiden slut).

Tack, talman!

Det som jag tror att många av mina kolleger, och även jag själv, blev förvånade över i utskottsarbetet, var när vi fick veta att marknaden för strömming som matfisk minskar, dvs. intresset från den lokala marknaden. Detta har delvis vägts upp av att fiskeföretagen kan exportera, särskilt österut, där strömming används som matvara.

Det är dock en avsevärd skillnad i hur mycket mindre strömming finländarna äter idag, jämfört med för bara ett antal år sedan.

Tack, fru talman!

Tack, utskottsordförande, för presentationen av betänkandet. Jag vill ta fasta på det som utskottsordföranden nämner om att utskottet anser att det ska vara Ålands linje att öka transparensen inom kvotsättningen i EU. Det här är en jättestor och pågående debatt, även på EU-nivå. Vi ska inte underskatta vad det betyder att lagtinget framför en sådan åsikt.

Vi som befinner oss mitt i Östersjön, i detta hav, tar nu en tydlig ställning för att det krävs en ökad transparens. Jag tycker att det är ett bra exempel på när lagtinget kan ta ställning i frågor som vi kanske inte direkt påverkar, men där en tydlig signal kan spela roll.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Röblom! Det är exakt så. Om jag ska pinpointa något i det här betänkandet, så är det just den delen där vi verkligen är tydliga med att transparensen mellan ICES och kommissionen behöver förbättras. Det skapar mycket onödig hysch hysch. Det här handlar inte om hemligheter; det behöver vara öppet för att undvika misstroende och felaktiga åsikter.

Detta är viktigt, och det är glädjande att näringsminister Josefsson kan ta till sig detta och se det som ett stöd i landskapsregeringens arbete.

Tack, talman!

Kan utskottets ordförande utveckla hur man säkerställer att frågan inte bara stannar här, utan att den faktiskt följs upp? Jag tänker särskilt på hur man avser att följa utvecklingen framåt, med tanke på den osäkerhet som ändå lyfts i betänkandet.

Jag vill också påtala att jag själv har betonat vikten av kunskapsbaserade beslut. Men då blir frågan: Hur ser utskottet på balansen mellan att invänta mer kunskap och att samtidigt säkerställa att vi agerar i tid, om läget skulle förändras?

Tack, talman!

Tack ledamot Mansén. Utskottet har arbetat nästan ett år med den här åtgärdsmotionen, fram och tillbaka. Det visar också att processen aldrig tycks ta slut. Om vi väntar ytterligare ett halvår så kommer vi att ha ny och annan information som är viktig att ta med i ett betänkande.

Det ska bli intressant att se hur Sverige hanterar det faktum att de har förbjudit trålfiske innanför tolv sjömilgränsen. Det blir spännande att följa upp detta, och det tar ungefär ett år. Förbudet ska vara i kraft i ett år innan de gör en utvärdering. Man får tänka positivt och säga att det är en kort tid. Denna fråga har varit inflammerad i många år, men jag tror att utvärderingen kommer att ge oss värdefull information för att kunna driva frågorna framåt.

Jag tror också, efter det vi har hört, att transparensen inom EU när det gäller kvotregleringen behöver bli mer öppen. Det har varit tydligt från alla våra höranden.

Jag tackar för det utförliga svaret.

Jag vill ändå precisera. Vem bär det yttersta ansvaret för att denna uppföljning faktiskt sker? Och på vilket sätt kommer lagtinget att hållas informerat framöver?

Tack, talman!

Finans- och näringsutskottet fungerar idag på det sättet att vi försöker följa upp det vi tar oss an, oavsett om det handlar om vindkraft, producentansvar eller strömmingsfiske i Östersjön. De betänkanden som vi levererar försöker vi också se hur de avslutas eller hur de går vidare.

Jag vågar påstå att utskottet kommer att förbli nyfiket i dessa frågor, särskilt när vi har med ledamoten Alfons Röblom som kommer att hålla oss ajour med verkligheten.

Tack, talman!

Den här motionen av ledamot Röblom och ledamot Lindén för fram en åtgärd som verkar enkel, men som i själva verket är allt annat än det. Det står inte ens i Ålands makt att göra det här, inte ens Finland kan på egen hand besluta om en sån här sak. I det ljuset finns det alltså inget annat alternativ för utskottet än att förkasta den här motionen.

Jag vill ändå säga att den här motionen är ett försök att göra något åt en fråga som skaver hos många av oss. I utskottsbehandlingen har det blivit tydligt att Finland och Sverige har olika syn på strömmingens varande i Östersjön, där Sverige har en mer restriktiv syn på fisket, ser Finland inte lika stora problem.

I grunden för den här diskussionen står internationella havsforskningsrådet ICES. Deras forskningsrapporter är vad EU baserar sina fiskekvoter på. Processen är forskningsbaserad men den kunde vara mer transparent i vissa delar. Nu har vi en ganska öppen dialog fram till själva beslutet som sker bakom lyckta dörrar. Ingen utomstående kan följa med diskussionen och därför vet man inte på vilka grunder som kvoterna beslutas. Den här delen kunde bli mer transparent.

När det gäller själva fisket så finns det olika syn och saken kompliceras av olika bi- eller multilaterala avtal mellan Östersjöländerna. Dessa avtal ändras endast genom enighet och den finns alltså inte.

Sverige har nu skapat ett forskningsprojekt där man under några år flyttar ut trålgränsen från 6 till 12 sjömil. Detta sker från Öregrund ner till Öland. Resten av landet har kvar sin 6-sjömilsgräns.

I projektet har man 6 olika uppföljningsprogram. Det blir intressant att se vad man kommer fram till.

Att Sverige nu gör det här kommer inte att påverka totala fisket i Östersjön. Snarare är man ganska tydlig med att denna utökade trålfria zonen, innebär att det fiskas mer någon annanstans. Totalt i Östersjön är det bibehållna kvoter.

Det här projektet har föregåtts av forskning och det har föregåtts av samrådsprocesser inom de bi- och multilaterala avtalen. Där har motparterna, bl a Finland, gett sitt godkännande till projektet. Det är alltså inte så enkelt att Sverige ensidigt har tagit det här beslutet, utan det har varit en stor process bakom.

I utskottet har vi erfarit att Östersjön delas in i riskzoner per bestånd. Det finns i huvudsak tre nivåer, produktiv zon, riskzon eller kriszon.

När det gäller strömming befinner sig Åland i kriszon. Här fiskades det hårt 2010-2020 eftersom ICES gav för stora uppskattningar av bestånden. Hur lokal är strömmingen? Om strömmingen är lokal, är detta ett allvarligt. Om den däremot flyttar runt i Östersjön att andra områden har stora lekbestånd, då ser det bättre ut. Hur situationen är kommer det svenska forskningsprojektet att ge ökad insyn i, men här finns också en delad bild mellan länderna.

Enda området i Östersjön som bedöms produktivt är Rigabukten. De har lyckats skapa regelverk som stärker bestånden. För min egen del var detta nyheter. Jag har alltid fått höra att våra bilaterala avtal gör att Åland och inte ens Finland har möjlighet att agera. Men Rigabukten visar att det finns vägar och det tycker jag att vi ska ta till oss här i lagtinget och i landskapsregeringen

Inom utskottet har vi dock erfarit att Åland vi har några verktyg i verktygslådan. De bi- och multilaterala avtalen reglerar enbart fångstområden och fångstkvoter. Om vi ska ändra dessa behöver alla vara eniga och det har vi som sagt förstått att är svårt att uppnå just nu.

Däremot kan vi likt Rigabukten fundera över vilken motorstyrka vi tillåter på Åland. Där har man en lite lägre gräns, vilket för att de största trålarna inte får fiska där. Vi kan också fundera över minimimått på den fisk som tas upp. Här kan man skydda växande individer så att beståndet blir större med tiden. Slutligen kunde vi fundera på fredningstider. I Rigabukten fredar man fisket under lekperioden, en tid som beslutas om från år till år beroende på vädret. Det gör att fredningen faktiskt blir under lekperioden oberoende om våren är sen eller tidig.

Utskottet har erfarit att landskapsregeringen deltar i flera projekt och forum, men mig veterligen har vi aldrig i lagtinget diskuterat den här typen av konkreta åtgärder. Man bör också påminna om att alla åtgärder bör ske i samklang med Finland och EU:s fiskeripolitik. Åland har inte mandat att helt själva agera i den här frågan.

Avslutningsvis vill jag understryka att fisket behövs. Att ta upp fisken ur Östersjön är ett sätt att ta upp näringsämnen. Det bidrar till att förbättra Östersjön. För oss ålänningar låter det ohemult att strömmingen främst används som foder åt fiskodlingar. Det antyds också att en stor del fångsterna går på export. Trots dessa faktum, behöver man lyfta det cirkulära näringsflödet som Östersjöfisket ändå utgör. Vi behöver göra allt vi kan för att undvika ett totalt fiskeförbud.

Talman, sammanfattningsvis kan vi efter utskottsbehandlingen konstatera att Åland har ett småskaligt fiske. De stora trålbåtarna som ibland rör sig i våra vatten har sin hemmahamn ganska långt härifrån. För Ålands del handlar det här arbetet således om att bevara det småskaliga fisket. För oss handlar det om att bevara traditioner och kultur där man fiskar strömming för husbehov, snarare än att stora ekonomiska resultat eller många arbetsplatser.

Utskottsbehandlingen har lyft fram saker vi kan göra. Att påverka områden eller kvoter är i princip omöjligt. Att se på motorstyrka, fredningstider och begränsningar i fångststorlekar är däremot framkomliga vägar som vi ska vandra de kommande åren.

Produktiva bestånd är en möjlig målsättning för Åland och här kan Åland vara en bro mellan den finska och svenska fiskeripolitiken. Tack!

Tack, talman!

Jag tänkte inte ställa en omöjlig fråga, utan istället ta upp en diskussion.

Det vi har lärt oss i utskottet är att mycket av den här frågan regleras på platser där vi inte är, inom EU framförallt, och vi har väldigt liten möjlighet att påverka dessa beslut.

Jag vill diskutera vilka möjligheter vi har att lyfta den här diskussionen i Bryssel. Finns det möjligheter inom Regionkommittén, där ledamoten Ekström är verksam? Finns det ett intresse för dessa frågor? Borde vi aktivera oss gentemot de olika partiernas Europaparlamentariker så att de börjar lyfta den här frågan?

Vi vet att fiskeri handlar om stora pengar, inte lokalt här hos oss men inom EU så handlar det om betydande summor, vilket gör det mer laddat. Ser ledamoten att det finns möjligheter att ta upp diskussionen i Bryssel?

Ja, jag tror absolut att det finns en möjlighet att titta där. Vi har ändå fått tillträde till Finlands ministrar och förhandlingar, och vi har kunnat sitta med vid borden. Jag har förstått att vi har en dialog som jag uppfattar som okej med dem.

Men vad kan vi göra? Jag tror att vi kommer att ha svårt att klämma oss in vid borden och ha någon påverkan där. Man märker att till och med de nordiska länderna har svårt ibland att få fram sina åsikter. Det är inte så lätt.

Det vi kan göra är att försöka skapa ett Åland som blir en produktiv zon i Östersjön. Då tror jag att allt det här kommer med. Jag kommer ICES att uppmärksamma det i sina rapporter, och då blir det lättare att titta på kvoter. Man kan se att det går att fiska mycket här runt Åland, vilket kommer att gynna oss i de här förhandlingarna. Det är det vi kan påverka.

Jag tänker att det finns en koppling till arbetet kring skattegränsen. Det man lär sig, när man fördjupar sig i sådana här frågor, är att vägarna till möjligheter att påverka ofta går via Finland. Man behöver bygga upp relationerna där och man behöver ha resurserna i Bryssel.

Detta hänger ihop med den diskussion vi har haft tidigare: Borde vi förstärka Ålands närvaro i Bryssel för att kunna dra i de trådar som det går att dra i när det gäller den här frågan, bortom de saker som vi lokalt kan hantera?

På ett generellt plan är det förstås så att när man ska bedriva ett påverkansarbete och delta i rum där man inte har tillträde, eller där man har frågor som man inte direkt har vetorätt i, så är det alltid bäst att vara på plats och ha gjort sitt arbete innan besluten ska fattas. I det perspektivet är det klart att en större närvaro inte är negativt.

Samtidigt tänker jag att vi ändå kan göra saker lokalt, och det har sin grund i hur man hanterar dessa bestånd. Om man klassar Åland som en kris zon till exempel så då kommer det att vara väldigt svårt att sitta runt de här borden och säga att vi ska fiska mera.

Jag tror att det hänger ihop med att om det är en produktiv zon så kommer det att kunna fiskas mera runt Åland. Då kommer frågan naturligt till Finland, som fördelar kvoterna inom landet, om det är runt Åland som vi fiskar, så vill vi att ålänningarna ska få fiska där. Jag tänker att den diskussionen blir ganska naturlig. Det är nog ändå där vi måste sätta fokus, tycker jag.

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten Ekström ringar in en viktig fråga, nämligen den egna verktygslådan vi har här på Åland.

Jag gjort en reflektion över att det har skett ett kunskapslyft, och förhoppningsvis ett kunskapslyft för lagtinget, och kanske en lite tydligare syn. Tidigare sade man att Havsforskningsrådet ger råd och att vi ska inte ifrågasätta dem. Men nu har vi kommit fram till att vi faktiskt kan ifrågasätta hanteringen av dessa råd och transparensen kring dem.

Det andra som har sagts är att det är EU som bestämmer fiskeripolitiken. Nu har vi kommit fram till att EU bestämmer till en stor del, men vi har också en egen verktygslåda. Det är viktigt att ta fasta på detta.

Jag har funderat lite på hur vi nu följer upp detta. Vad vill ledamoten se hända med vår verktygslåda?

Jag kan bara hålla med om att kunskapen har höjts betydligt. För mig är det nog 100 %. Om vi delar upp det på 30 år blir det 3,3 % som vi i alla fall har ökat vår kunskap. Jag tror att flera i utskottet har fått nya insikter, så vi har definitivt lärt oss något av detta. Det var jättebra att åtgärdsmotionen kom in, så att vi fick möjlighet till ett kunskapslyft.

När det gäller vad vi ska fokusera på och vad vi kan göra nu, tycker jag att vi har identifierat några viktiga saker. Vi har också insett att det finns bilaterala avtal, och vi har inte alltid möjlighet att själva göra allt inom landet.

Jag tror att det är jätteviktigt att initiera diskussioner med alla berörda parter och kunna diskutera dessa verktyg.

När det gäller uppföljningen är det upp till var och en här att göra. Självklart kommer även finans- och näringsutskottet att göra det.

Tack, fru talman!

Jag vill ta fasta på en viktig aspekt som ledamoten Ekström nämnde. Han uttryckte att vi måste undvika fiskestopp. Grunden i hela den här frågan är att ett sätt att undvika fiskestopp är att vi vidtar alla tillbudsstående medel för att hantera fiskeresurserna på ett hållbart sätt. Om vi inte gör det, utan duckar för problemet, sätter huvudet i sanden eller hoppas på det bästa, så förr eller senare kommer det emot ett fiskestopp eller en beståndskollaps.

Jag ville bara betona det som ledamoten var inne på, att man måste vidta åtgärder i tid för att säkra denna resurs på sikt.

Jag tror att Röblom beskriver en generell sak som jag tror att väldigt många här i lagtinget står bakom.

Men jag tycker också att det är viktigt att lyfta fram att det som kan vara lite svårt för en lekman är att förstå varför det finns så olika åsikter mellan länderna. Hur kan man komma till olika slutsatser när man egentligen forskar inom samma område? Där finns det en del att gräva i.

Det är bra att Sverige kanske utmanar och gör ett ganska stort forskningsprojekt inom flyttning av trålgränsen och ser vilka effekter det får. Jag tror att det kan ge många svar till den fortsatta diskussionen.

I många andra sammanhang, och från den värld jag kommer ifrån, är det viktigt att titta på goda exempel och kopiera dem. När vi nu har Rigabukten som ett exempel på en produktiv zon, tycker jag inte att vi behöver titta längre bort än det just nu. Vi utreder det först och ser vart det leder oss.

Talman!

När jag blev invald lovade jag mig att inte tacka i varannan mening men nu måste jag bryta den mentala spärren och inleda med att tacka utskottet för ett väldigt bra och informativt betänkande som rätar ut frågetecken. Man ser att det har lagts verkligen stor möda bakom detta betänkande.

Sedan blir det inte så lätt förstås när man hamnar i bakvattnet av ledamöter Holmberg och Ekström, när de redan har dragit fram trålen. Men jag ska se om jag kanske hittar någonting nytt.

Om vi tittar runt Östersjön finns det länder som ofta lyfts fram som förebilder när det gäller att förvalta pelagiska fiskbestånd, inte minst Estland och Lettland.

De baltiska staterna har under lång tid haft ett aktivt fiske efter både strömming och vassbuk, och samtidigt en stark inhemsk konsumtion av fisk.

Det är faktiskt så att man i Baltikum äter betydligt mer fisk än vi gör i Finland. Nu ska vi nog kanske inte överdriva våra möjligheter att i detta parlament påverka hur mycket fisk ålänningarna äter men jag konstaterar att regeringen har i sina kostrekommendationer en intention att man i praktiken borde äta 2-3 måltider fisk i veckan. Hur många av ledamöterna här i salen lever upp till den rekommendationen?

Det finns dessutom en dimension som jag tycker ofta saknas i debatten om strömmingsfisket och det är miljönyttan.

När vi fiskar upp strömming gör vi nämligen någonting mer än att bara producera råvara till livsmedel eller livsmedel som sådant utan vi tar också upp näringsämnen ur Östersjön. Strömmingen innehåller både fosfor och kväve, och varje ton fisk som tas upp innebär att dessa näringsämnen förs bort från havets kretslopp. Det är särskilt intressant att sätta detta i relation till andra verksamheter.

Den åländska fiskodlingen bidrar med ungefär 24 ton fosfor per år till havet. Samtidigt innebär det finska och åländska pelagiska fisket efter strömming och vassbuk att betydande mängder fosfor tas upp ur Östersjön varje år. Mängderna varierar med kvoterna men det kan ligga kring 350 ton fosfor som tas upp ur havet. I Östersjön som helhet rör det sig om ca 1 400t fosfor som tas upp. Det betyder att fisket i praktiken också fungerar som en motvikt till övergödningen – en aspekt som sällan lyfts fram i diskussionen men som finns med i finans- och näringsutskottets betänkande.

Talman, det finns också en annan aspekt som sällan diskuteras i den här debatten – nämligen miljögifter. Under de senaste decennierna har halterna av dioxiner och PCB i Östersjöfisk faktiskt minskat betydligt. När strömming fångas och används för att producera fiskmjöl och fiskolja sker dessutom en process där dioxiner och PCB tas bort ur produkterna innan de används.

Det betyder att vi i praktiken gör något ganska intressant, vi fiskar upp fisk där miljögifter har ackumulerats i näringskedjan och genom förädling flyttar vi dessa ämnen bort från havets kretslopp. Kanske det över tid kan bidra till att vi börjar äta mer fisk och förstås gärna strömming. Jag har en känsla att larmen om miljögifter särskilt i fet fisk ännu ekar i våra öron och att man ska äta restriktivt av fet fisk. Numera betonas det att hälsoeffekterna av omega 3 och vitamin D överstiger riskerna. Halterna av dioxiner och PCB har mer än halverats under ett decennium. Vissa råd kvarstår dock främst kring storvuxen strömming och gädda.

Debatten kring storskaligt trålfiske tenderar att bli mer känslostyrd än faktabaserad. På sociala medier kan man läsa om att stoppa de så kallade industritrålarna i Stockholms skärgård. Mig veterligen pågår det inget trålfiske i Stockholms skärgård varken med små eller stora trålare.

När politiker styrs av känslor händer det att besluten som tas inte blir så bra. Ett trist exempel där systemet med fartygsvisa kvoter gjorde att Finlands fiskeflotta nästan över en natt såldes till estniska intressen även om de fortsättningsvis fiskar under finsk flagg. Detta gör att det blir nästan omöjligt för nya finska och åländska fiskare att etablera sig. Det småskaliga fisket med skötar och nät ser ut att dö ut inom en snar framtid, helt enkelt för att ingen kan få en vettig utkomst av det längre och när de som sysslar med det på deltid slutar.

Avsaknaden av politiska beslut under en väldigt lång tid kommer att göra att den lokalt fångade fisken blir sällsynt i våra fiskdiskar och i våra restaurangers menyer. Delar av de besluten ligger i rättvisans namn utanför detta parlaments befogenheter. Att yrkesfisket tynar bort tycker jag är en verkligt tråkig utveckling och ledamot Röblom har i sin motion helt rätt i att det är en del av ett kulturarv.

Talman, strömmingen är en del av Östersjöns ekologi och den borde vara en betydligt större del av vår matkultur och vårt ö-samhälle som den en gång i tiden var.

När vi diskuterar regleringar behöver vi därför väga flera saker samtidigt:

-Ekosystemet och ett långsiktigt hållbart uttag av strömming och vassbuk.

-Kustfisket och någorlunda förutsägbara kvoter för yrkesfiskarna att förhålla sig till.

-Havsmiljön och den roll ett aktivt strömmingsfiske kan bidra med.

Det är viktigt att den diskussionen måste vara faktabaserad, nyanserad och framförallt långsiktig. Tack!

Fru talman!

Jag vill ta fasta på det resonemang som ledamoten Pettersson för om just strömmingen och att äta lokalt fångad fisk. Det är verkligen trist att det verkar som om intresset för att äta strömming minskar. Som ledamoten konstaterar, i värsta fall kommer vi inte att kunna äta lokalt fångad sådan.

Har ledamoten några tankar kring vad man skulle kunna göra för att stärka den här verksamheten? Utskottet skriver också att det är marknadsmässigt svårt och så vidare. Men har ledamoten några idéer om hur vi skulle kunna vända den här utvecklingen?

Talman!

Det här är nog en riktig tiopoängsfråga. Den som löser detta hjälper till mycket.

Jag tänker förstås på de olika matprojekten som pågår ute på Landsbygdscentrum. Det är en viktig aspekt. Dessutom borde vi försöka ta fram bra produkter, eftersom vissa fiskar mår sämre av att frysas. Strömmingen är ett exempel på en fisk som jag anser att man inte får någon fördel av att äta efter att den har varit fryst.

Vi behöver också stärka lokal matkunskap och utveckla den.

En annan fråga är hur vi kan hjälpa fiskarna. Det handlar om pengar, och vi har alltid för lite av dem.

Talman!

Ledamöter, den här åtgärdsmotionen uppmanar landskapsregeringen att vidta åtgärder för att förhindra storskaligt industriellt trålfiske inom åländskt territorialvatten.

Enligt uppgifter från fiskeribyrån har de största finska trålarna en längd mellan 30 och 40 meter, och det finns 13 sådana trålare i Finland. På Åland finns det en registrerad trålare som är nästan 40 meter lång. De svenska och danska trålarna är längre, med en längd på 50 till 70 meter, och de är modernare än de finska trålarna och de drar upp enorma mängder och åker skytteltrafik mellan norra Östersjön och fiskmjölsfabriken i Skagen. De finska trålarna främst landar sin fångst i Finland.

Det är det storskaliga industriella trålfiske som ledamot Röblom och jag har lyft fram.

Utskottets betänkande tar upp ett fåtal miljöaspekter, men understryker att försiktighetsprincipen bör gälla. Sverige har, som bekant, intagit en restriktiv hållning och har flyttat gränsen utanför tolv mil den 1 februari 2025, och man håller på att utvärdera detta.

Utskottet konstaterar också att forskningen indikerar att en tolvmilsgräns kan vara gynnsam och att en minskad upphämtning kan vara en effektiv åtgärd för beståndets återhämtning. Det har funnits olika bud från ICES, som egentligen bara bestämmer kvoterna och inte fiskemetoder. Men vi talar om fiskemetoder.

Som i all vetenskap kommer det aldrig att finnas en absolut sanning; detta förändras över tid.

Ett intressant exempel är Rigabukten, som förvaltas gemensamt av Estland och Lettland. Med en sådan tvåstatsprincip skulle det vara möjligt att ha ett samarbete mellan Sverige och Finland i Bottniska viken. Åland måste då samråda med Finland.

Det storskaliga pelagiska trålfisket går inte i första hand till humankonsumtion, utan används som foder till fiskodlingar och pälsfarmer.

Många har nämnt att det storskaliga industriella trålfisket kan minska nettobelastningen av fosfor och kväve. Det leder till den paradoxala slutsatsen att ju mer industriellt trålfiske vi har, desto mer kväve och fosfor får vi upp, och att det skulle vara gynnsamt för havsmiljön. Det tror jag att ingen tror på.

Det som är problematiskt är att detta är en explicit miljöfråga, det handlar inte om finansiella aspekter, utan om miljön i något som är väldigt komplext.

Man konstaterar att det småskaliga fisket på Åland inte är lönsamt ur marknadsperspektiv. Men vi bör förvalta fiskbeståndet så att det ger rimliga förutsättningar för ett livskraftigt småskaligt kustfiske. Trots detta avfärdar man ändå motionen med orden "de intentionerna som framförs i motionen ryms inom det pågående arbetet inom landskapsregeringen." Vad betyder det? Att lagtinget inte ska lägga sig i och störa det pågående arbetet i landskapsregeringen med sådana motioner? Men lagtinget är ju landskapsregeringens uppdragsgivare.

Sammanfattningsvis är det viktigaste i denna motion miljöaspekterna och inte främst de finansiella aspekterna. Därför bör lagtinget begära social- och miljöutskottets utlåtande i detta ärende. Det kunde finans- och näringsutskottet också ha gjort.

Jag föreslår nu följande: att det aktuella betänkandet från finans- och näringsutskottet kompletteras med att lagtinget genom en återremiss begär social- och miljöutskottets av utlåtandet. Det är ett förslag som jag härmed framför. Tack, talman!

Tack, talman!

Tack ledamoten Lindén. Jag börjar med det sistnämnda.

Utskottet har faktiskt under tolv månaders arbete, som vi har lagt ned på detta, kommit fram till att det landskapsregeringen gör och vad de kan göra ligger i linje med det som känns fruktbart och utgör en väg framåt. Landskapsregeringen gör vad man kan, och det är ingen lätt fråga.

Sverige fick kämpa ganska hårt för att lyckas flytta ut sitt försök för att se hur fiske och strömmingstillgången, förändras om man förbjuder trålfiske innanför tolvsjömilsgränsen.

Sedan är jag förvånad över att Gröna Vänster skrattar åt detta, att man kan plocka upp näringsämnen från Östersjön genom fiske. Det förvånar mig väldigt mycket.

Tack ledamot Holmberg. Man kan fiska upp mörtfiskar och skräpfisk av olika slag. Men nu talar jag om fiskemetoden storskaligt industriellt trålfiske med gigantiska trålare. Jag tror inte att detta är vägen att minska belastningen av fosfor och kväve i Östersjön.

Det är elementärt att om man plockar upp biomassa från Östersjön och för den någon annanstans så minskar ju belastningen. Men ska vi verkligen ha detta storskaliga industriella trålfiske? Jag tror att det också har inneburit dödsstöten för det småskaliga kustnära fisket.

Talman!

För det första pågår det inget strömmingsfiske med gigantiska trålare i åländskt vatten. Det är propaganda som är felaktig.

När det gäller belastningen av Östersjön är det viktigt att strypa tillförseln av näringsämnen, särskilt fosfor. Det cirkulerar cirka 45 000 ton fosfor runt Åland via havsströmmarna. Den åländska fiskodlingen pekas ut som den stora miljöboven, och den står för ungefär 0,007 % av den totala mängden. 7 000 ton fosfor, det är den mängd fosfor som man får upp enligt den kvot som Östersjön har idag när man tar upp strömming. Visst har en inverkan. Men det gäller att strypa tillförseln av t.ex. fosfor till Östersjön. Det är det som är det elementära.

Tack ledamot Holmberg. Jag har fått information från fiskeribyrån, där man konstaterar att det industriella fisket i hög grad sker i norra Östersjön och i Bottniska viken och förs till fiskmjölsfabriken i Skagen, Danmark.

Jag håller med om att detta är en mycket komplex fråga, särskilt när vi ser på olika fiskarter och så vidare.

Det som för mig inte är så komplext är den klassiska rovdriften på en begränsad naturresurs. Dessa jättetrålare. Det finns en enda trålare i Finland och de fiskar inte åländskt territorialvatten, så inte ens de skulle drabbas.

Talman!

Jag vill gärna kommentera ledamotens utsago, där han uttrycker att han inte tror att någon på riktigt kan tro att man kan ta upp näringsämnen genom att fiska. Men kanske kan ledamoten ändå överväga att tro på Helcom, som erkänner att borttagning av biomassa, i det här fallet strömming, faktiskt minskar näringsämnena. Hur ser ledamoten Lindén på detta?

Talman!

Tack, ledamot Pettersson. Jag tror inte att ledamoten riktigt lyssnade på dessa argument. Jo, tveklöst kan man ta upp biomassa och minska belastningen. Men jag diskuterar en specifik fråga, och hela motionen handlar om storskaligt industriellt trålfiske.

Jag tvivlar inte en sekund på att om man ökar biomassan och skickar den till Norges fiskodlingar, så minskar förekomsten av fosfor och kväve. Det har jag inte sagt.

Ledamoten förde ett resonemang kring båtarnas storlek. Jag tycker att kvotens storlek är mer intressant. Det är klart att en stor båt kan orsaka skada när den fiskar i ett och samma bestånd och tar upp en stor mängd av den. Men annars anser jag att kvoten är mer intressant, eftersom man skulle kunna tänka sig att man har tusen trålbåtar som alla fiskar ett ton var, alternativt kan man fiska med motsvarande mängd på tio båtar. Det kommer att vara betydligt mer energieffektivt med de större båtarna, tycker jag.

Jag stöder gärna att man har mindre båtar, men jag anser att kvoten är det viktiga i det här sammanhanget.

Tack ledamot Pettersson. Vi vet att torskfisket har kollapsat i Newfoundland, och detta beror på rovfiske. Vi känner också till att fiske utanför Västafrika i stor utsträckning har kollapsat. Jag rekommenderar alla som är intresserade av den här frågan att läsa Isabella Lövins bok "Tyst hav".

Rovfisket är ett stort problem. Vi behöver inte stora industriella trålare, utan istället småskalig trålning.

Jag kan nämna i förbigående att mitt första jobb på Åland var som fiskare år 1980, men jag arbetade då inte med trålfiske utan med laxfiske. Så jag har faktiskt viss yrkesmässig kunskap inom området.

Det viktiga för mig i detta sammanhang är att de miljöaspekter vi diskuterar är komplexa och jag skulle gärna se att vi, i social- och miljöutskottet, också får möjlighet att titta närmare på den här frågan.

Fru talman!

Frågan om Östersjöns hälsa engagerar ålänningarna på djupet. Många reagerar instinktivt negativt när de ser bilder på stora trålare som fiskar i våra hav. Det finns en oro för vad den hanteringen innebär, och min bedömning är att den oron inte är obefogad. Det handlar inte bara om näringsämnen, utan också om hur en viss sorts fiske påverkar ekosystemen och vilka synergier det får. Som vi vet är ekosystemen inte alltid lätta att följa eller beskriva, och det går inte alltid att förutse vad som händer när man påverkar dem.

Den oro som finns bland ålänningarna finns också här i lagtinget, och det har blivit tydligt under den remissdebatt som vi hade i samband med den här motionen. Det som framkom då var också en vilja att förstå vad Åland faktiskt kan göra inom vår verktygslåda, inom de ramar som finns.

Talman! Motionens huvudförslag handlar om att förhindra storskaligt trålfiske inom Ålands territorialvatten. Utskottet slår fast att Åland inte ensidigt kan fatta ett sådant beslut, utan det kräver samråd med Finland och måste vara förenligt med EU:s gemensamma fiskeripolitik. I Sverige har man vidtagit åtgärder för att flytta ut trålgränsen, och som redogjorts för tidigare här, har det krävts mycket arbete för att göra detta möjligt. Det har krävts vetenskapligt underlag, nationella utredningar, samråd med EU-kommissionen och dialog med andra medlemsstater.

Den utflyttning av den svenska trålgränsen görs som ett försök där effekterna ska utvärderas över tid. Här är det viktigt, som redan nämnts, att landskapsregeringen håller sig uppdaterad kring den utvecklingen och vad man kommer fram till där.

Talman! Det är tydligt att det finns olika fiskeripolitik i Sverige och Finland. I den svenska debatten lyfts miljöaspekterna tydligare, medan den finska debatten kretsar mer kring det ekonomiska. Det är inte bra och riktigt sunt att två så nära grannländer har så olika åsikter om samma gemensamma hav. Det är lite märkligt.

Därför är det bra att utskottet lyfter Rigabukten som exempel. Fisket i Rigabukten lyfts ofta som exempel på en vettig fiskeriförvaltning, där två EU-länder, Estland och Lettland, gemensamt kommer överens om hur fisket ska skötas. Man bestämmer att antalet trålfartyg ska vara begränsat, deras motorkapacitet regleras och trålfisket är tidsmässigt begränsat osv. Rigabukten förvaltas gemensamt av Estland och Lettland, och samma sak skulle kunna ske i Bottniska viken mellan Sverige, Finland och Åland. Det är därför bra om det blir en del av den åländska linjen att försöka överbrygga och skapa en gemensam fiskeripolitik mellan Sverige och Finland.

Inom den åländska verktygslådan kan landskapsregeringen begränsa eller förbjuda fiskeredskap, införa fredningstider, höja minimimått osv. Det finns verktyg i lådan. Budskapet från lagtinget till landskapsregeringen är att använda dessa verktyg.

Det nämndes i ett replikskifte med ledamoten Mansén senast; hur följer vi upp det här? Jag tycker att det skulle kunna vara en idé att landskapsregeringen kom till lagtinget med ett meddelande om den åländska fiskeripolitiken. Hur använder man verktygen vi har för att säkra en hållbar fiskeripolitik? Hur stärker vi förutsättningarna för det småskaliga fisket på Åland? Hur stärker vi förutsättningarna för att det ska finnas en efterfrågan på strömming som kan ätas direkt, utan att den behöver gå via gapet på en annan fisk för att duga?

Vill inte landskapsregeringen komma med ett skilt fiskemeddelande kan man fundera på detta till tillväxtmeddelande som är på kommande. Vad kan vi göra och vad borde vi göra? Med tanke på att vi är ett ö-samhälle så är det lite märkligt att vi diskuterar så lite om fisk och fiske här i lagtinget, egentligen inte alls.

Talman! Fiskeripolitiken i EU kretsar mycket kring kvoter. Just därför blir frågan om hur dessa kvoter sätts helt avgörande. Det här systemet har ifrågasatts och ifrågasätts hela tiden. Det är en intensiv debatt på EU-nivå. Vi vet att kvoterna beslutas i slutna rum. Vi vet inte hur olika argument vägs mot varandra, eller om och hur man resonerar kring miljöfrågorna och ekosystemen, eller om det bara är starka pengaintressen som styr. Det är därför bra att utskottet lyfter transparensen inom kvotsystemet och att det blir en del av den åländska linjen i denna fråga.

Som tillägg kan jag nämna, på tal om transparens, att det idag verkar vara svårt att få veta hur de nationella fiskekvoterna fördelas i Finland, alltså vilka aktörer som tilldelas kvoter och i vilken omfattning. Det betyder att en gemensam naturresurs som tillhör oss alla fördelas från början till slut utan transparens. Det är anmärkningsvärt.

Därför är det bra att utskottet uppmanar landskapsregeringen att arbeta för ökad transparens och tydlighet inom detta politikområde, särskilt i frågor som rör kvoter och fiskemöjligheter, och att detta bör framföras som en del av Ålands linje i samband med den pågående utvärderingen och möjliga revideringen av den gemensamma fiskeripolitiken.

Talman! En annan viktig del i betänkandet gäller själva användningen av fisken. Varför trålas det? Utskottet nämner att en stor del av strömmingen och vassbuken från det storskaliga pelagiska trålfisket inte går till mat på våra tallrikar, utan istället går till fiskmjöl och fiskolja som används som foder, till exempel i fiskodling. Den här hanteringen ifrågasätts av forskare. Hur mår Östersjöns ekosystem av att man plockar upp stora mängder fisk, mal ner den och ger den som foder i en industri? Jag är orolig, och jag tror att det finns flera med mig.

Det har talats om detta, och jag står för det, men jag tror att Åland ska vara en brygga mellan Finland och Sverige när det gäller fiskeripolitiken. Om vi vill vara en brygga mellan Sverige och Finland i denna politik så har vi en utmaning, eftersom Sverige och Finland har så olika inställningar till miljöaspekterna av detta.

Under remissdebatten av denna motion uppstod en diskussion om huruvida frågan skulle gå till finans- och näringsutskottet eller till social- och miljöutskottet. Beslutet blev finans- och näringsutskottet.

Jag tycker att finans- och näringsutskottet har gjort ett bra arbete och belyst viktiga frågor i sitt betänkande, ökat kunskapen om den lagliga och juridiska bakgrunden samt de finansiella och samhällsmässiga strukturerna, och landat i viktiga rekommendationer till landskapsregeringen. Men med tanke på hur viktig Östersjön är för frågan, och med tanke på den uttalade intentionen att vi ska vara en brygga i ett område där det råder oenighet mellan Sverige och Finland, så har jag inga problem med att betänkandet kunde gå ett varv till social- och miljöutskottet för att kompletteras med ytterligare resonemang i de frågor där Finland och Sverige är oense.

Därför stöder jag ledamoten Mogens Lindéns förslag om en återremiss för fortsatt arbete i social- och miljöutskottet. Tack!

Tack, talman!

Tack ledamoten Röblom. Det får lagtinget om en liten stund tycka till om huruvida detta betänkande ska gå till social- och miljöutskottet.

När det gäller just miljö vill jag säga att i dagens värld hänger näring, miljö och klimat ihop på ett väldigt tajt sätt. Många av de frågor som i grunden hör till finans- och näringsutskottet är kopplade till miljö och klimat på ett sätt som de kanske inte var för bara tio, femton eller tjugo år sedan. Jag ser ingen oro med det överhuvudtaget.

Det som jag tycker är intressant är att vi i utskottet har möjlighet att begära upplysningar kring vissa ärenden. Vi har gjort det här den senaste veckan, bland annat kring biljettintäkter i skärgårdstrafiken och producentansvar. Det kanske bör formaliseras så att vi blir ännu bättre på att följa upp sakfrågor av den här typen.

Vi hade ett omtag kring arbetslöshet här för någon vecka sedan, och det är också en viktig och bred sakfråga. Det kanske blir formaliserat i alla fall från (… taltiden slut).

Tack, herr talman!

Jag tycker att utskottsordförande Holmberg resonerar klokt, särskilt med hänvisning till arbetslöshet. Det har inte med fiske att göra på det sättet. Men kopplat till att finans- och näringsutskottet håller på att utveckla sitt arbetssätt, anser jag att det som utskottsordföranden nämner – att begära in upplysningar, komma ihåg vad man själv har sagt och följa upp – är en jättebra idé att fortsätta arbeta vidare med.

Rent formellt är ett ärende avslutat till 100 % när betänkandet från utskottet är klubbat. Men man kan fortfarande följa med i sakfrågorna, det är lite annat när det gäller budgetar och specifika lagförslag. Vi ska formalisera sakfrågorna tillsammans och hitta en bra modell för det.

Talmannen konstaterar att under diskussionen har lagtingsledamoten Mogens Lindén, understödd av lagtingsledamoten Alfons Röblom, föreslagit att lagtinget, i enlighet med arbetsordningens paragraf 48, ska begära ett nytt betänkande av social- och miljöutskottet.

Ärendets behandling avbryts för att författa ett beslut om eventuell återremiss, och omröstning kommer således att verkställas.

Omröstningspropositionen ställs så att den som omfattar fortsatt behandling röstar ja; medan den som omfattar lagtingsledamoten Mogens Lindéns förslag till återremiss röstar nej. Kan omröstningspropositionen godkännas?

Vi går till omröstning. Talmannen röstar ja.

Så här blir det nog. Vi väntar lite ifall det är någon som skyndar sig in i salen. Ska jag göra det? Då.

Omröstningen utföll:

19 ja-röster
3 nej-röster
1 avstod.

Lagtinget har således beslutat om fortsatt behandling.

Vi avvaktar lite med formalia här, med tanke på att det blev en oklarhet.

Lagtingsledamot Simon Påvals varsågod.

Tack, herr talman!

Kollegor, åhörare, det är bra att ledamoten Röblom och ledamot Lindén har skrivit den här motionen, för det ger oss en möjlighet att diskutera frågan här i salen och håller diskussionen levande. Jag har själv, i opposition, skrivit många motioner i den här frågan.

Jag ser finans- och näringsutskottets betänkande som ett bra steg framåt i rätt riktning. Det viktiga är att utskottet ganska tydligt sätter fingret på själva problemställningen. Det är ett bekymmer att vi fiskar ut känsliga bestånd med storskalig trålning.

Utskottet beskriver den spänning som finns mellan det storskaliga, industriella trålfisket och de lokala bestånden. Man lyfter också att den förvaltning vi har i dag ofta bygger på stora geografiska helheter där bestånd och kvoter slås ihop på ett sätt som inte alltid fångar den lokala verkligheten. Det behövs större transparens i beslutsfattandet på EU-nivå.

Utskottet tar också upp Rigabukten som ett konkret bra exempel, och det är ett väldigt relevant sådant. Där har man valt en mer finmaskig och lokalt anpassad förvaltning av strömmingen, där området i praktiken behandlas som ett eget, avgränsat bestånd med en separat kvotsättning som bygger på just dess egna beståndsbedömningar. Det innebär att fisketrycket i Rigabukten anpassas efter vad det lokala beståndet faktiskt tål, snarare än efter ett genomsnitt för hela Östersjön.

Förvaltningen i Rigabukten utgår i större utsträckning från regionala biologiska data, med tydligare hänsyn till lekperioder och lokala reproduktionsområden. Beståndet följs löpande upp så att man kan justera fisket vid behov. Trålfisket begränsas bland annat vad gäller motorstyrka och fredningsperioder. Sammantaget visar det att det går att kombinera ett aktivt fiske med ett mer träffsäkert skydd av bestånden genom att ta hänsyn till de lokala förutsättningarna. Vi kan ta exempel av detta och driva frågan på det här sättet gentemot Finland och Sverige.

Herr talman! Utskottsordförande John Holmberg nämnde att vi befinner oss även i ett läge där forskningen får nya insikter. Arbete tar aldrig slut och det finns utrymme för vidare diskussion. Jag håller helt med. Den nya forskningen kring strömmingen visar att det troligtvis inte handlar om ett enda stort bestånd, utan om flera genetiskt skilda delbestånd som är anpassade till lokala förhållanden. Det innebär i praktiken att ett hårt fisketryck i ett visst område kan slå ut just det lokala beståndet, även om det fortfarande finns strömming kvar någon annanstans i Östersjön.

Folket som lever längs Östersjökusterna märker på olika sätt att det påverkar lekvikar och känsliga kustnära områden. Det betyder att vi inte kan luta oss tillbaka och tänka att det här löser sig på EU-nivå. Våra lokala bestånd försvagas, våra vatten påverkas först och effekterna syns där trålningstrycket är som störst. På svenska sidan har man upplevt detta ganska tydligt.

Vi ser dessutom liknande signaler i forskningen kring torsken i Ålands hav, där våra relativt välmående bestånd framstår som mer unika, mer komplexa och mer beroende av lokala förutsättningar än man tidigare trott. Sammantaget borde detta leda oss till en ganska enkel slutsats; när osäkerheten ökar, då måste också försiktighetsprincipen råda, speciellt när det gäller Ålands hav och Bottenhavet.

Det är mot den bakgrunden som jag tycker att betänkandet är viktigt. Inte för att det sätter punkt för frågan, utan för att det pekar ut en riktning. En riktning där Åland faktiskt gör det vi kan inom vår behörighet för att skydda de känsliga bestånden av lekströmming i Bottenhavet och Ålands hav. Och det är också det som ger betänkandet tyngd – det ger råg i ryggen åt landskapsregeringen att gå vidare, att initiera en skarpare politik och att göra det inte bara i dag utan också som en tydlig signal till kommande landskapsregeringar.

Vi bygger upp en tydlig syn att det är en viktig fråga. Vi stöder till största delen den svenska linjen. Det är viktigt att vi agerar som en brygga, som utskottet nämner att vi ska vara.

Talman! Det här betänkandet pekar även på en oro bland opinionen. Det har man märkt på sociala medier och när man pratar med folk. Man är orolig för strömmingens framtida bestånd och för de ekologiska och ekonomiska effekter som följer ifall det äventyras.

På Åland behöver vi bidra till att Finland och Sverige hittar en gemensam linje i den här frågan, gärna den linjen som lutar åt den svenska. Försiktighetsprincipen måste råda.
Vi måste vara försiktiga med våra lokala bestånd av lekströmming som har en stor påverkan på resten av ekosystemet.

Frågan om trålfiske på strömming i Bottenhavet och Ålands hav handlar både om kvalitet och kvantitet. Det handlar om var och när man fiskar, det är allt mer relevant.

Men ständigt relevant är också frågan om mängden som tas upp. Vi måste arbeta in det nordiska begreppet "lagom" i den här frågan. Lagom betyder att ta det man behöver, men inte mer än att det räcker laget om. Det ska finnas för alla, inklusive den kritiska massan som krävs för en välmående population.

När strömmingen sviktar då sviktar hela ekosystemet, det har visats på den svenska sidan och det har vi inte råd med, varken ekologiskt eller ekonomiskt.

Herr talman! Jag står bakom skrivningarna i betänkandet och ser att det kan stå som grund för en mer utåtriktad fiskeripolitik från åländskt håll framöver.

Målet, mina damer och herrar, är att öka antalet fiskar för mänsklig konsumtion. Ät mer strömming! Tack, talman!

Tack, herr talman!

Tack, ledamoten Påvals, för ett mycket bra och insiktsfullt anförande. Det förvånar mig inte att ledamoten har varit väldigt engagerad i dessa frågor under en lång tid. Jag håller helt med ledamoten om att det är viktigt att denna debatt hålls levande.

Vi måste återkomma till dessa frågor i lagtinget, särskilt med hänvisning till det som ledamoten nämner, att kunskapen om bestånd, fiske, fiskarna och Östersjöns ekosystem ständigt ökar och utvecklas. Därför måste också diskussionen vara dynamisk och följa med utvecklingen, istället för att fastna i gamla strukturer.

Jag ville börja med den kommentaren.

Herr talman!

Jag tycker att utskottet har fångat upp det väldigt bra i det här betänkandet. Man är verkligen med i tiden, och trots att det har varit en ganska lång behandlingsperiod har man ändå lyckats fånga det som just nu händer inom forskningen. Man öppnar också upp för en uppföljning, vilket ska bli intressant att se.

Som min kollega ledamoten Ekström sade, är det viktigt att följa upp vad som kommer att hända efter att trålgränsen har utvärderats i Sverige och hur det har påverkat de lokala bestånden. Det kan vara intressant att se om det lokala beståndet stärks av detta. Det visar att vi har ett väldigt delikat bestånd på ett helt annat sätt än vad vi tidigare trott, mycket mindre och mer genetiskt lokalt än vad vi tidigare har antagit.

Strömmingen har genom tiderna setts som en nästan outtömlig resurs i Östersjön. Det har varit den gamla metoden, om man inte äter något annat i den åländska skärgården, så har man alltid kunnat räkna med strömming. Det spelar ingen roll vilken tid på året det är; slänger man skötarna i sjön så kommer det nästan alltid strömming. Till och med har man matat korna med strömming när det var som värst.

Det är mängden det handlar om och i dag har vi en initial trålning som faktiskt tar upp för mycket.

Det svenska försöket har vi anledning att återkomma till inom knappt ett år när det ska utvärderas. Jag uppmanar landskapsregeringen att noga följa med i detta och se om vi ska ta ett nytt tag i frågan.

Det är värdefullt att vi i betänkandet har en gemensam linje. När vi diskuterar betänkandet har Åland en tydlig ståndpunkt i kvotfrågan. Vi vill ha mer transparens i hanteringen.

Vi har också en ambition att vara en brygga mellan Sverige och Finland, även om det kanske inte är det enklaste i just denna fråga. Dessutom har vi lyft fram och ökat kunskapen om vår egen verktygslåda. Här tycker jag att vi bör fundera vidare och fördjupa vår kunskap om hur vi kan använda dessa verktyg för att göra dem ännu mer effektiva.

Tack, herr talman!

Jag tycker att det är viktigt att vi pratar om samma sak här. Hela grundkonceptet som nämnts tidigare, med Baltikum, är väldigt bra. Det är ett effektivt sätt att använda lokalt foder och plocka upp näringsämnen i sjön, vilket kan användas som foder till våra fiskodlingar, istället för att ta in extern näring i Östersjön.

Det är när man tar steg nummer två och exporterar detta, till exempel till norska laxodlingar, som man börjar komma in på mängden. Då börjar man tappa bort själva idén. Jag tycker att själva konceptet med cirkulärt foder är smart, och om det fungerar som det ska, är detta det bästa sättet att gå tillväga.

Det är därför viktigt att påpeka att trålfiske inte per se är ett problem, utan det handlar om mängderna, syftet och vilka producenter som går åt vilket håll är också avgörande. Jag tror att mänsklig konsumtion ska prioriteras, såklart.

Tack, talman!

Tack ledamoten för ett initierat anförande. Det här är en fråga som ledamoten har engagerat sig mycket i under åren som har gått.

För min del var jag inte i salen när omröstningen om hur detta ärende skulle hanteras vidare ägde rum. Jag håller med om att den hantering som har gjorts i finans- och näringsutskottet är mer än väl godkänd, och jag vill bara förtydliga det i ett replikskifte.

Jag instämmer också i att man borde äta mer fisk och funderar ofta på hur man kan lyfta fram strömmingen och dess betydelse för Åland i olika sammanhang. Kanske ledamoten själv har några tankar kring detta?

Jo, det är såklart något jag har funderat på. Jag har också funderat på skillnaden med det här betänkandet som kom nu jämfört med ett betänkande i förra mandatperioden som vi fick på min egen motion. Det betänkandet var väldigt otydligt och kantigt, hade vi ofta mycket som inte gick att göra där. Jag och en av Hållbart Initiativ, Simon Holmström, såg oss tvungna att försöka utmana det i salen och lyckades nästan få hela lagtinget att skriva under en sida tillägg på en kläm. Det sa också något om vad lagtinget faktiskt tyckte.

Det här är en omställning som är viktig. Det är en fråga som är avgörande för vårt hav och hela Östersjön, i slutändan.

Jag tycker att det här betänkandet är ett stort steg framåt. Utskottet har tagit den här frågan på allvar och bereder för vidare behandling, kanske med fler motioner eller återupptagande av ärendet.

Tack, talman!

Det är verkligen ett engagerat betänkande den här gången. Som det har hörts flera gånger här i salen finns det all anledning att återkomma i frågan och att se Åland som en brygga mellan Finland och Sverige i denna ganska kniviga fråga, som utgör en komplex konflikt mellan både miljö och ekonomi.

Jag vill bara förtydliga att jag är helt tillfreds med den behandling som har gjorts i utskottet.

Jag är glad att vi har ministern i salen. Vi satt tillsammans i finans- och näringsutskottet under förra mandatperioden och drev de här frågorna, även om vi då befann oss på olika sidor av blocken. Jag är övertygad om att ministern tar detta på allvar och ser det som en viktig fråga.

Jag tror att ministern tar chansen i den här debatten, och den känsla som finns härifrån, att det faktiskt finns en enighet i dessa frågor. Vi måste gå vidare, och Åland kan agera som en brygga. Vi bör initiera möten, kontakta Finlands och Sveriges ansvariga ministrar och sträva efter att få en gemensam bild över Bottenviken i dessa frågor.

Det är avgörande. När Finland och Sverige står på olika sidor och har olika prioriteringar så är det vi kustsamhällen som hamnar i kläm, och det är en mycket allvarlig situation. Jag tror att vi behöver ta den rollen och bjuda hit dem, helt enkelt. Svårare än så är det inte.

Tack, herr talman!

Jag tillhör den skaran som åt strömming när jag var riktigt liten och aldrig ätit strömming efter det, men jag kanske testat på nytt. Strömming lär viktiga gott.

Det mesta har sagts, och det är onödigt att upprepa. Jag tänker bara lyfta fram några få saker.

När man läser rubriken "Storskaligt industriellt trålfiske" blir man lite rädd. Det som jag såg framför mig när jag läste den rubriken var de stora bottentrålarna som krafsar slätt på botten. Men vi har lärt oss att de förekommer i Östersjön, men i väldigt liten skala och långt ifrån oss, och det är bra.

Det gäller ytfiske som bedrivs med flyttrålare här.

Sedan kan man ta lärdom av det som sker i Sverige, där det pågår ett projekt som sträcker sig över drygt två år. Jag tycker att två år låter lite kort. Vad får man ut efter två år? Det går säkert att titta på, men vi vet att sådana naturliga förändringar som kan inträffa under ett eller två år kan stöka till det. Men då får man väl förlänga projektet, eller om man får tillräckligt med information under den här tiden.

Vad gäller Rigabukten har det diskuterats mycket här, och det känns som ett skolexempel när man hör om det och läser om de regler som finns där. Man ska bara fiska på djupare ställen, och det finns krav på båtar och motorer, etc. Det känns tryggt, och det är väl också något att ta med sig.

Vi har funderat mycket här i salen på vad vi kan göra efter det här. Ett utskottsbetänkande ska helst inte bara läggas i en låda och sedan glömmas bort. Det finns en fortsättning, och vi måste se till att det inte glöms bort här och nu. När man funderar på vad Åland kan göra, så har Åland kanske inte så mycket makt inom EU, tyvärr. Men visst kan vi påverka.

När jag satt och lyssnade på debatten drog jag mig till minnes att för några år sedan, under näringsminister Karströms tid, så var han inbjuden av sin finska kollega till ett EU-möte där man diskuterade kvoter för bland annat strömming. Det visar att vi, genom ett nära samarbete med den finska regeringen, faktiskt har en infallsvinkel. Vi kan bli medbjudna i form av rådgivande expert, inte som minister för vi har absolut ingen makt på det viset, men som rådgivare och experter har vi rätt att vara med och påverka. Det är väl något som vi kan ta med oss.

I övrigt tycker jag att det har sagts mycket klokt av samtliga här i salen. Tack ska ni ha!

Talman!

Jag vill gärna ta fasta på det som ledamoten Höglund nämner om hur vi kan ta detta vidare. Ledamoten sitter i finans- och näringsutskottet, och jag deltar så mycket jag kan som ersättare.

Vi har diskuterat just detta, om man tar fram bra betänkanden eller bra material i betänkandet är det mycket viktigt att det används vidare.

Jag undrar hur ledamoten ser på att till exempel fiskefrågan, fiskeripolitiken och möjligheterna för fiskare och fiskprodukter skulle kunna få en plats i det kommande tillväxtmeddelandet.

Det hänger ihop. Så varför inte? Om det är bra eller dåligt kan jag inte uttala mig om just nu. Men jag ser ett samband där, absolut.

Tack, talman!

Det är kanske ingen lätt fråga, måste jag erkänna. Den har varit på bordet förut, och jag gjorde då mitt bästa för att försöka sätta mig in i den. Jag deltog bland annat i en kustvattendag. Det var kanske lite för många "Kumbaya-föreläsare" där för att det skulle passa min smak, men det fanns i alla fall en forskare som visade en presentation om fiskbestånden, hur de rör sig och vad man trodde om torskbeståndet. Man kom fram till att vi kunde tillåta ett visst uttag, och så gjorde man det. Men sedan gick allt åt skogen och beståndet kollapsade. Forskaren var mycket arg på alla politiker.

Efter att jag hade sett den här presentationen förstod jag inte hur man som politiker skulle kunna fatta ett vettigt beslut. Det hade varit lättare för mig att fatta ett korrekt beslut om jag bara hade snurrat flaskan och kollat vad den pekade på för kvot. Jag tog upp det med forskaren, och då blev han vred och tyckte att jag borde förstå att fiskarna flyttar på sig. Det är inte så lätt att hålla koll på bestånden. Nej, då är det heller inte så lätt för politiker att fatta rätt beslut.

Det man har kommit fram till är att man ska hålla sig till ICES, och de har kommit fram till den här kvoten. Vad kan jag säga om det? Ingenting mer än att jag kan se till siffrorna. Det är vad de säger. Man hör ofta från motionärerna att man ska lita på vetenskapen. Men jag kan inte säga om vetenskapen har rätt eller fel. Jag förstår dock att det känslomässiga gärna går i spinn när man ser en sådan här jättetrålare och när man läser inlägg på Facebook om hur många ton den tar upp per dygn och låter det ju fruktansvärt. Men egentligen har jag ingenting att sätta det i relation till.

Det känns kanske inte heller helt känslomässigt korrekt att man plockar upp så mycket strömming, som ändå är en bra matfisk, och gör fiskmjöl av den för att mata andra fiskar. Men om det är de andra fiskarna som folk vill ha? Om ingen vill äta den här silverfärgade biomassan, utan de vill ha den som är lite mer regnbågsglad? Det är klart att man vill ha den fisken. Då kanske det inte är jättetokigt egentligen att man tar upp den här biomassan, precis som ledamoten Holmberg säger, och förädlar den för att mata den andra glada regnbågsbiomassan som folk vill äta.

Sedan funderar jag på att det är bra att man tar upp transparens. Det borde man gärna få göra inom flera områden, som till exempel den gröna omställningen. Där skulle vi också vilja se vilka aktörer som är med. Man skriver att man vill veta hur vetenskap och andra överväganden vägs mot varandra. Det skulle också kunna vara intressant i många andra frågor, men då pratar man inte så mycket om det.

Hur som helst, för att knyta ihop det här så finner jag det något förvånande att man kan tänka sig att smälla upp en hel industri i Norrhavet med en fiskebåt, det är verkligen läskigt om det inte är en träbåt med tennkula och en fiskegubbe som röker pipa och har sydväst.

Tack, herr talman!

Jag vill informera ledamoten Hegeland om att Havsforskningsrådets råd inte bara handlar om en siffra, utan om flera siffror. Kritiken från olika organisationer och forskare handlar om hur den politiska behandlingen av dessa siffror genomförs. Det är vad politikerna gör med informationen som kritiseras. Vilken siffra man väljer att följa är avgörande. Väljer man den siffra som tar hänsyn till försiktighetsprincipen, eller väljer man den siffra som ger möjlighet till mer fiske, med olika följder och prognoser? Det är kärnan i frågan. Många beskriver det som att om man inte följer försiktighetsprincipen, så delar man ut vinster till aktieägarna innan företaget har uppnått vinsten.

Tack, talman!

Tack, ledamoten Röblom. Jag har sympati för det tankesättet och förstår precis hur ledamoten tänker.

När många forskare bidrar med siffror och det sedan sker en politisk behandling som leder fram till ett resultat, så blir det som i IPCC-rapporten. Man är då inte så intresserad av att reflektera över den politiska behandlingen; där är det okej.

Men som sagt, jag förstår ju och jag är inte helt imponerad av den politiska behandlingen av IPCC-rapporten, så jag förstår hur ledamoten tänker. Jag kan ha sympati för det.

Det som utskottet här slår fast är att Ålands linje ska vara att det bör vara mer transparent hur besluten om kvoterna för fisket fastställs och vad som bryts mot varandra.

Jag tycker också att det är viktigt att bli tydligare i hur materialet från Havsforskningsrådet presenteras. Även med en expert vid min sida, där jag kan ställa alla mina frågor, har jag själv upplevt att det inte alltid är lätt att läsa Havsforskningsrådets rapporter.

Det finns ett arbete att göra för att tydliggöra informationen, så att den blir lättare att läsa och förstå. Detta kan också vara ett arbete som kan göras med klimatrapporter, för att undvika onödiga och mer eller mindre medvetna missförstånd.

Tack, talman!

Där är vi helt överens. Jag är helt nöjd med det som kallas för Ålands linje, att man går in för mer transparens. Det är helt riktigt. Det är verkligen jättesvårt.

Transparens är jätteviktigt. Jag är inte säker på att det hjälper, men det är i alla fall inte till skada. Det kan vi ju komma överens om.

Talman!

Tack, ledamoten Egeland! Vetenskap kan vederläggas med bättre vetenskap. Det finns ett flertal rapporter som visar att vi har en stor överfiskning i Östersjön. Framförallt har torsken varit väldigt illa ute, och strömmingens förekomst har minskat dramatiskt. Man har till och med haft svårt att få tag på surströmming i norra Sverige.

Hela den här motionen handlar ju inte om att man ska lägga ner fiske, utan om vilken metod vi ska använda. ICES lyfter fram information om fiskebestånden, utifrån det fastställs sedan kvoter. Men det storskaliga industriella (… taltiden slut).

Tack, talman!

Jo, det handlar om vilken metod vi ska använda. Det bästa vi har tillgängligt, vad jag vet, är ICES-rapport som fastställer kvoterna. Sedan hur arbetet med att plocka upp fisken ska utföras, så jag vet inte om vi har så mycket med det att göra mer än att man ur ett känslomässigt perspektiv kan tycka att det är hemskt med de stora trålarna som åker runt och dammsuger haven.

Om det är om kvoterna som är det centrala, då spelar det inte så stor roll om det är stora båtar som utför arbetet, eller om det är små gulliga båtar med salta fiskegubbar i.

Tack, ledamoten Egeland. Det handlar nog inte om känslomässighet. Det finns en enorm mängd litteraturforskning om kollapsen i Newfoundland. Jag kan låna en jättefin bok som handlar om detta.

Det finns också en bok som heter "Ett tyst hav", som visar på kollapsen av fiske i Västafrika.

Vi vet att kvoterna har minskat. Det storskaliga trålfisket har en stor brist: det är inte selektivt. Det tar upp allt som kommer i trålen, och metoden i sig är mycket tveksam.

Som all storskalig exploatering måste man vara oerhört försiktig när man hanterar en ändlig resurs. Det handlar inte om känslomässighet.

Tack, talman!

Jag håller absolut med om att man måste vara försiktig med en naturresurs.

Vid trålfiske är det ett stort problem med alla bifångster som det kanske inte blir något alls med.

Det är intressant att nämna kollapsen i Newfoundland. Det var fruktansvärt, men situationen ser inte ut så längre. Området håller på att återhämta sig nu. När man lokaliserar ett problem kan man ofta hitta en lösning. Naturligtvis är det bättre om man kan undvika problemet från början.

Tack, herr talman!

Diskussionen kring kvoter har alltid varit svår. Jag håller med Egeland om att de har varierat fram och tillbaka år efter år, vilket kan vara svårt för en lokalpolitiker att anpassa sig.

Många av oss har nog kommit till slutsatsen att det kanske inte är där vi ska lägga vårt fokus. Det är en ohanterlig situation, och även experter i EU påpekar att det är svårt att vi ska påverka kvoterna. Det är snarare andra faktorer som vi kan påverka, saker som vi lokalt kan begränsa.

Kvoterna är ett grovkornigt instrument. De zoner vi är indelade i är också mycket grova.

Nu börjar det komma fram forskningsresultat som visar att de lokala bestånden är betydligt mindre och mer känsliga. Dessa populationer behöver kanske ses på ett annat sätt. I Rigabukten har man redan vidtagit lokala åtgärder som är mer relevanta populationsmässigt.

Tack, talman!

Jo, det var ju så med biståndet att siffrorna var helt galna. Ena året såg det ut som att det fanns hur mycket fisk som helst, och året efter hade det kollapsat. Det är väldigt svårt för oss att försöka fatta beslut om detta.

Jag håller naturligtvis med både motionärerna och ledamoten Påvals om att jag hellre skulle se ett småskaligt trålfiske än stora trålare, men det är en helt annan fråga vad jag personligen skulle föredra. Men för Ålands del skulle det vara roligare, men jag tror inte att vi kommer dit.

Jag håller med, på egen hand kommer vi inte dit.

Jag tror det är viktigt, som tidigare nämnts i debatten, att vi på Åland tar en roll i att försöka få ihop Sverige och Finland i dessa diskussioner gemensamt. Tillsammans kan vi skapa gemensamma riktlinjer för hur vi vill se framtidens fiskeripolitik och även nutidens.

Det är intressant det som svenskarna nu gör, att flytta ut trålgränsen för att undersöka huruvida det har en effekt. Insatserna som görs lokalt och på kusterna så om det visar sig ha effekt så tycker jag att det är bra att överväga att begränsa exempelvis motorstorlekar och liknande.

Sedan pratar vi om trålbåtar. De trålbåtar som vi hade på Åland tidigare är en jolle jämfört med dagens. De minsta idag av dem som går upp i Bottenviken ligger på 500 ton. Jag håller med om att det är svårt att få proportionerna rätt här.

Tack, talman!

Jo, men det gör man ju på sätt och vis i det här betänkandet. Man tar en roll, och så får vi hoppas att det bär frukt.

Jag är helt övertygad om att vi kommer att få diskutera frågan fler gånger, särskilt när vi ser hur det utvecklar sig i Sverige.

Diskussionen är avslutad. Detaljbehandlingen börjar.

Först föreläggs betänkandets kläm och efter det motiveringen. Kan förfaringssättet godkännas? Godkänt.
Föreläggs betänkandets kläm för godkännande. Klämmen är godkänd.
Föreläggs betänkandets motivering för godkännande. Motiveringen är godkänd.
Ärendets enda behandling är avslutad. Ärendet är slutbehandlat.