Remissdebatt

Talmannen förslag är att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.

Diskussion.

Talman!

Obunden Samling har lämnat in en motion med ett enkelt syfte – att göra läroplikten mer jämlik för alla ålänningar, oavsett hur man väljer att uppfylla den. Men det handlar inte bara om rättvisa, det handlar om framtid. För det är barn vi talar om idag – och det är de som ska bygga morgondagens Åland. Det är vår skyldighet att ge dem så goda förutsättningar som möjligt, oavsett vilken undervisningsform de och deras vårdnadshavare har valt.

De senaste tio åren har hemundervisningen ökat närmast explosionsartat på Åland och det är inte ett problem - det är en möjlighet. Det här har visat sig vara en chans för Åland att locka till sig nya barnfamiljer, dessutom enligt min erfarenhet ofta med hög utbildningsnivå, som tillför kompetens, drivkraft och investeringar i vårt samhälle. De köper bostäder, de handlar lokalt, de startar företag och framför allt: de väljer Åland. Det ska vi välkomna och skapa så goda förutsättningar som möjligt för dem som har gjort detta val.

Hemundervisning är ett aktivt val – ett val som kräver engagemang, struktur och resurser. Därför menar vi att samhället också ska möta det engagemanget med schyssta villkor och en utsträckt hand för att hjälpa till där vi kan.

För idag har vi en orättvisa i att tillgången till grundskolans läromedel varierar beroende på i vilken kommun man bor. Det är inte rätt. Därför föreslår vi att tillgången till läromedel ska säkras i lag så att alla barn får samma chans, oavsett om de undervisas hemma eller i skola.

Det finns fler fördelar. En enhetlig tillgång till läromedel skulle göra det enklare att växla mellan hemundervisning och traditionell skolgång. Det skapar trygghet och kontinuitet för barnen – och minskar trösklarna mellan olika undervisningsformer. Det är ett system som inte bygger murar – utan broar. Och vi behöver fler broar i vårt samhälle, det skapar möjligheter.

Regeringen Sjögren har aviserat att lagstiftningen om barnomsorg och grundskola ska ses över. Det är ett gyllene tillfälle. När lagen ändå öppnas – låt oss ta chansen att skapa en mer rättvis, jämlik och modern lagstiftning på flera områden. Det är både klokt, effektivt och ekonomiskt – ingen separat lagstiftningsprocess krävs.

Kompensationen betalas redan ut. Det handlar bara om att använda fördela resurserna på ett annat sätt – och rättvisare.

Sammanfattningsvis så föreslår vi alltså en förändring som gynnar både barn och som gynnar samhället som en helhet. Vi skapar valfrihet och suddar ut ojämlik behandling. Vi möter individens fria val med öppenhet och en utsträckt hand. Det är politik när den är som bäst.

Så låt oss ta detta steg tillsammans för barnens skull och för ålänningarna.

Och slutligen, talman – utbildning och lagstiftning har en sak gemensamt: de blir aldrig riktigt färdiga. Men med penna och sudd och en gnutta politisk vilja kan vi alltid förbättra.

Nu ser jag fram emot en konstruktiv debatt. Tack, talman!

Tack, talman!

Jag skulle vilja ställa en fråga. När det gäller hemundervisning tror jag att vi kanske har lite olika tyngdpunkter i den här diskussionen.

Under de senaste dagarna har det rapporterats i media om en koppling mellan hemundervisning och högerextrem inflyttning, samt människor med kriminell belastning. Jag undrar om Obunden Samling ser någon problematik i denna olycksaliga koppling av en inflyttning, som jag faktiskt inte tror att många är intresserade av?

Tack, talman!

Jag tar avstånd från all form av extremism, oavsett om den kommer från höger eller vänster, eller har en religiös bakgrund.

Det är mycket olyckligt, och faktiskt anmärkningsvärt, att man utmålar de hemskolade som en grupp av högerextrema. Det är ganska grova anklagelser. Jag hoppas att detta inte kommer att påverka vårt samhälle.

Det vi vet idag är att en sådan inflyttning pågår. Det handlar inte om att utmåla de som hemundervisar sina barn som en grupp, men det verkar ändå vara en fråga och ett bekymmer både för Polismyndigheten och andra att detta förekommer.

Därför vill jag fråga Obunden Samling hur man ser på denna problematik och den kopplingen. Vid flera tillfällen har man lyft fram hemundervisning som något vi ska marknadsföra för att främja inflyttning.

Tack, talman! Ledamot Fellman stoppar ord i min mun. Jag har aldrig sagt att vi ska marknadsföra det här. Jag har sagt att de som flyttar hit ska vi ta hand om och skapa bra förutsättningar för.

Tack, talman!

Tack till obundna, med Andreas Kanborg i spetsen, för en intressant och mycket aktuell motion. Jag hoppas att vi, likt det som ledamot Fellman lyfte, också i utskottet kommer att föra en allmän diskussion om de avigsidor som kan finnas med hemskolning och skolundervisning.

Jag tillhör dem som försvarar systemet. Alla som är intresserade av den här frågan kan läsa lagutskottets betänkande från förrförra mandatperioden, där vi också betonade den åländska behörigheten. Det är ålänningarna själva, via lagtinget, som bestämmer om vi ska ha läroplikt eller skolplikt.

Jag undrar hur motionären själv ser på detta? Från den kommunala självbestämmande synvinkeln är det kommunerna som bestämmer och hanterar sina resurser. Så ledamoten anser inte att detta är en fråga om toppstyrning, utan att vi ska minska på kommunernas handlingsutrymme?

Tack, talman!

För mig handlar det här inte om att inskränka någon forma av kommunalt självbestämmande. Det handlar om att slå fast grundläggande principer och tydliga ramar för rättvisa, där vi behandlar alla ålänningar lika, oavsett vilken boningsort de har.

En något speciell fråga. Anser Obunden Samling, representerad av ledamot Kanborg, att det finns ett behov av att diskutera hemskoleundervisningens avigsidor, detta i ljuset av de nya artiklar vi har sett, dels från nyhetsprogrammet Uppdrag Granskning på svensk TV och även i finsk TV?

Vi vet, baserat på vad som har sipprat ut från konfidentiella källor, att finns individer som inte mår bra inom systemet. Är Obunden Samling för en sådan diskussion? Eller värjer man sig, på det sätt som ledamoten gjorde instinktivt, och betraktar detta som ett heligt objekt och att vi inte ska diskutera det som kan vara avigsidor av ett hittills mycket uppskattat system?

Tack, talman!

Inledningsvis måste jag säga att repliken ska rikta sig till huvudanförandet, vilket talmannen inte reagerade på, och inte heller gjorde han det med ledamot Fellman. Men absolut, ledamot Jansson, jag ska besvara din fråga.

Vi ska diskutera både för- och nackdelar. Det är viktigt att belysa alla perspektiv, och det gäller allt vi åtar oss i den lagstiftande församlingen. Vi måste diskutera fördelar och vi måste diskutera nackdelar. När vi har fått en helhetsbild kan vi komma till ett klokt beslut.

Tack så mycket, talman!

Jag har en ganska kort och koncis fråga att börja med. Jag skulle önska att ledamoten kunde definiera begreppet läromedel. Nu nämnde ledamoten penna och sudd, men hur långtgående är begreppet läromedel?

Tack, talman!

Jag är jätteglad att ledamot Listerby lyfter det här, för då får jag tillfälle att ge ett uppdrag till utskottet. Det här är förstås något som vi måste diskutera. Ska det handla om enbart skolböcker, eller ska det handla om mer? Jag tycker att det är en viktig dialog att föra. När jag har varit aktiv i att skriva den här motionen har jag inte begränsat mig till det ena eller det andra.

Det är en viktig diskussion att föra, så tack till ledamot Listherby för att ni lyfter detta.

Det hade varit uppfriskande om man hade begränsat det på något sätt, i och med den här motionen
som utskottet kanske kommer att titta närmare på.

Jag kommer att beröra detta närmare i mitt anförande, så därför stannar jag här.

Tack, talman!

Tack, ledamot Kanborg. Jag reagerade på uttrycket "enhetlig tillgång" till de här läromedlen. men alla kommuner på Åland använder inte samma läromedel. Samma matematikbok används inte i alla skolor. Hur har ni tänkt kring detta? Det blir ju inte enhetlig tillgång i varje fall, och det finns ingen garanti för att föräldrarna eller vårdnadshavarna väljer att använda det här läromedlet, även om kommunen erbjuder det.

Som också nämndes tidigare kan jag tänka mig att begreppet läromedel är lite svårdefinierat, eftersom det även finns digitala läromedel, vilket kräver licenser. Hur långt ska vi sträcka oss då? Gäller det bara läroböcker, eller omfattar det också licenser? Har ni tänkt på den här frågan?

Tack, talman!

I första hand ser vi detta som en möjlighet, inte ett tvång. Vi vill skapa en valfrihet så att man kan använda grundskolans läromedel. Det är klart att olika grundskolor använder olika typer av läromedel.

För att besvara den direkta frågan om vi kallar det för fysiskt läromaterial kontra licenser, så tänker jag nog främst på fysiskt läromaterial.

Talman!

Tack ledamot Kanborg. Det ligger lite i sakens natur att om man väljer hemundervisning, så väljer man också sina egna pedagogiska metoder och kanske sina egna läromedel. På det här sättet kan jag tänka mig att det här är lite som att slå in öppna dörrar, eftersom kanske hälften av de åländska kommunerna redan nu erbjuder, men alla väljer ändå inte att ta emot det här erbjudandet.

Så på vilket sätt lyckas ni i er kontroll att uppnå den här likformigheten, genom att föra in det här erbjudandet i lagstiftningen?

Tack, talman!

Genom att föra in detta i lagstiftningen säkerställer vi att alla barn får möjlighet att få tillgång till det fantastiska pedagogiska material som våra grundskolor använder. Vi vet att detta material håller en hög kvalitet och är framtaget för att alla ska kunna uppfylla den läroplan som man är tvungen att uppfylla, oavsett om man undervisar hemma eller går i en vanlig grundskola.

Därför ser vi detta som en möjlighet, inte ett tvång. Jag är glad om vi lyckas skapa broar som gör det lättare att återvända till grundskolan, där man känner igen läroböckerna och den pedagogiska undervisningen som sker. Det är också viktigt att notera att alla lärare har helt olika pedagogiska metoder, och det kommer vi inte ifrån.

Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Jag är väl mäkta förvånad, men kanske ändå inte. Obunden Samling brukar inte gå i bräschen för att man inte ska påföra kommuner nya offentliga kostnader. Nu står de obundna mangrant och vill påföra nya kostnader.

Vi har inte råd att bygga upp parallella system. Varenda cent som läggs på hemundervisning tas bort från något annat, alltså kärnverksamheten i form av en grundskola på Åland. Det är fakta.

Ledamot Kanborg säger att det har varit en explosionsartad utveckling med hemundervisade barn på Åland. Det stämmer. Men ska Åland göra sig känt och intressant för att här kan man hemundervisa på ett bra sätt? Eller ska vi bygga upp en grundskola som i sig lockar familjer till Åland?

Tack, talman!

Vi börjar med den ekonomiska biten. Jag undrar om ledamot Holmberg är bekant med landskapsandelssystemet idag, där kommunerna får kompensation för alla läropliktiga barn i åldern 6 till 15 år. Det innebär att vi redan betalar från landskapet till andra kommuner. Det är inte så att det skulle bli billigare för kommunerna om dessa individer skulle gå i skola. Ledamot Holmberg gör därför en ganska kraftig tankevurpa när han påstår att detta skulle bli dyrare för kommunerna.

Tack, talman!

Hjärtligt tack ledamot Kanborg för att du gick i fällan. Klart att det blir dyrare för kommunerna. Klart att det blir dyrare med skolbespisning. Klart att det blir dyrare med skolinvesteringar, oavsett om det handlar om läromedel i skolsalarna eller infrastrukturella satsningar som skolutrymmen. Självklart blir det dyrare!

Om vi ska bygga upp parallella system så blir det dyrare. Obunden Samling är givetvis kända för att de kommunala kostnaderna i slutändan ska landa hos landskapsregeringen. Det är detta som ledamoten Kanborg marknadsför här. Det är mycket, mycket svag politik.

Ser vi på utvecklingen de senaste tio åren, så kommer vi att ha en hel årskull med ålänningar som hemundervisas, minst en hel årskull. Självklart påverkar det den offentliga ekonomin och kvaliteten i den vanliga grundskolan. Självklart är det så.

Tack, talman!

Det förvånar mig att ledamot Holmberg kallar sig liberal. Liberal brukar traditionellt handla om att stå upp för individens frihet. I det här fallet för ledamot Holmberg dock ett tydligt resonemang för att vi ska begränsa individens frihet, en frihet som är instiftad i vår grundlag. Det gör mig mäkta förvånad, ledamot Holmberg.

Talman!

När det kommer till landskapsandelar så känner vi till hur de fungerar. Det är inga problem. Det gäller ett spann på 6 till 15 år. Lemland får idag 499 000 euro för 167 elever. Grundskolan i Lemland kostar 1,9 miljoner.

Sottunga får idag 196 676 euro, för noll elever. Tycker ledamot Kanborg att detta är en rättvis fördelningspolitik vad gäller grundskolan och deras landskapsandelar?

Tack, talman!

Vi kommer säkert att återkomma till en diskussion om landskapsandelssystemet, men jag vill påminna ledamoten Asumaa om att det inte är det som vi diskuterar här idag. Men precis som ledamot Asumaa nämnde får till exempel Sottunga kommun ganska stora belopp som ska användas för barn och unga.

Talman!

Det handlar om att man ställer krav på kommunerna att kostnadsfritt tillgängliggöra grundskolans läromedel. Jag tycker att det kopplar bra till de landskapsandelar som ges för grundskolan. Därför anser jag att frågan väl kan diskuteras vad gäller själva åtgärdsmotionen.

Är så, ledamot Kanborg, att man ska få landskapsandelar för grundskolan, även om kommunen inte har några elever i grundskolan och inte bedriver grundskoleverksamhet?

Tack, talman!

Jag vill fortfarande påstå att ledamot Asumaa svävar utanför den här motionen. Det är inte landskapsandelssystemet vi diskuterar här idag.

Men i vårt nuvarande landskapsandelssystem fungerar det på följande sätt: Landskapsandelar tilldelas alla kommuner baserat på antalet personer i åldern 6 till 15 år, precis som jag har sagt. Dessa medel ska användas för våra barn och unga, inte för annan verksamhet.

Tack, talman!

Det här är ju ett förslag som vid första anblick kan verka lovvärt. Att säkerställa att elever som undervisas i hemmet har tillgång till grundskolans läromedel kan framstå som en självklarhet för att främja en likvärdig utbildning. Men om vi skrapar på ytan och granskar konsekvenserna mer noggrant, ser vi att detta förslag behöver belysas från flera håll.

I läroplanen för grundskolan kan vi läsa att kommunerna idag kan erbjuda läromedel för de elever som fullföljer sin läroplikt i hemmet. Enligt uppgift är det sju skolor på Åland idag som erbjuder det här. Redan här behöver vi fråga oss vad innehåller begreppet ”läromedel”? Jag återkommer till det längre fram i anförandet.

Kommunen har ett lagstadgat grundpaket, med en service som erbjuds alla. Detta innefattar till exempel att få en avgiftsfri skolgång. Är man inte nöjd med det utbudet kan man välja en annan väg, till exempel att hemundervisa. Lagen föreskriver ”Vårdnadshavaren ansvarar för att barnet tillägnar sig sådana kunskaper och färdigheter som anges i läroplanen för grundskolan.” Det är alltså inte skolan, inte kommunen, inte landskapet utan det är vårdnadshavarens ansvar. Redan där anser vi att motionen är för långtgående i sin kravställning.

För det andra innebär innehållet i motionen en tvingande åtgärd för våra kommuner och skolor. Talman, vi kan konstatera att regeringen arbetar på att möjliggöra mer flexibilitet för kommunerna och mindre påtvingande lagstiftning, särskilt med sådana lagkrav som ökar kostnader, byråkrati och administration. Förslaget är alltså i helt fel riktning.

Att införa ett obligatoriskt krav på att kommunerna ska tillhandahålla läromedel för hemundervisning innebär att lokala beslutsfattare fråntas möjligheten att anpassa sina resurser utifrån sina kommunens förutsättningar. Detta är en principiellt problematisk utveckling, vilket motionärerna själva brukar åberopa.

Det här förslaget innebär inte bara att ge iväg lite böcker, funderar man ett och två varv så förstår man att ”läromedel” är mer än böcker. Läromedel är också material som idag erhålls av skolan, såsom material för slöjd, musikinstrument och redskap för moment i idrott. Kommer man lite högre upp i årskurserna så tillkommer datorer, läsplattor och licenser. Hur tänker man här? Ska allt detta ingå? Wifi för en god internetuppkoppling? Definitionerna är oklara .

Som Liberalerna ser förslaget riskerar vi alltså en ökad byråkrati och administrering där skolor och kommuner tvingas hantera beställningar, utlåning och uppföljning för att säkerställa att materialet tillhandahålls korrekt och återlämnas i användbart skick. Detta tar tid och energi från skolans kärnuppdrag: undervisning och pedagogisk utveckling.

Skolorna brottas redan idag med ekonomiska utmaningar där man vrider och vänder på alla medel för att få ut det mesta för lärandet och eleverna. Att införa ytterligare krav på att tillhandahålla läromedel till en grupp elever utanför den ordinarie skolverksamheten innebär att resurser måste omfördelas eller tillföras.

Talman! Liberalerna vill ändå lyfta en mer konstruktiv väg framåt. Om syftet med förslaget är att säkerställa att elever som hemundervisas har tillgång till litteratur, kunde en mer flexibel lösning vara att stärka bibliotekens roll. Genom att säkerställa att skolbiblioteken och de kommunala biblioteken tillhandahåller ett brett urval av åldersadekvat och kvalitativ litteratur, kunde vi nå motsvarande mål utan att tvinga kommunerna till stora omställningar och stora kostnader.

Talman! Det här anförandet var förberett för en debatt att hållas förra veckan och sedan dess har det flutit en hel del vatten under broarna i ämnet som tangerar hemundervisning.

I motionens inledning står det om det ökade fenomenet, att allt fler söker sig till Åland för att nyttja möjligheten till hemundervisning. Liberalerna hade tänkt hålla det här anförandet utan att vidare resonera kring det växande fenomenet i vårt samhälle, men vi känner att det är mer aktuellt än någonsin.

Talman! Vi anser att det är hög tid till att vara förberedda på att vidta försiktighetsåtgärder. Liberalerna delar inte den onyanserade bilden av hemundervisning som ledamot Kanborg målade upp.

Vi behöver börja med att för Ålands del tydliggöra behörighetsfrågan gällande hemundervisningen i förhållande till grundlagen. I grundlagens paragraf 16 står: "Alla har rätt till avgiftsfri grundläggande utbildning. Bestämmelser om läroplikten utfärdas genom lag." Men det är aldrig prövat i lagstiftningskontrollen hur långt man kan reglera det här och hur läroplikten ska fullföljas. Sedan 1993 års självstyrelselag Åland full behörighet över utbildning, inklusive grundskola, gymnasium och yrkesutbildning. Enligt vad Liberalerna erfar så det idag möjligt att till exempel reglera läroplikten så att vi på Åland fullföljer läroplikten i skolan, enligt landskapslag, om det nu är vad man skulle vilja.

I regeringsprogrammet skriver regeringen att man vill införa ett tillståndsförfarande för att få bedriva hemundervisning. Att strama till denna undervisningsform är alltså inte främmande för regeringen. Att ytterligare vidta åtgärder denna mandatperiod är något vi Liberaler stöder. Tack talman!

Talman!

Jag begärde replik när jag hörde ledamotens resonemang angående föräldrarnas ansvar, inte kommunens ansvar. Det är helt riktigt att det knappast är barnen som väljer att bli hemundervisade. Det handlar om föräldrarnas olika skäl till att idka hemundervisning.

Längre fram i livet kommer barnen att nå en punkt, kanske vid 15-årsåldern, när de står inför valet att vidareutbilda sig, om de så önskar. Där tror jag att samhällets ansvar kommer in. När de plötsligt befinner sig i en situation där de inte har de grundläggande kunskaperna för att ta sig vidare i livet, kommer de att undra: "Var fanns samhället när jag som barn hamnade i den här situationen?"

Att bara säga att det är föräldrarnas (… taltiden slut).

Tack så mycket. Det var ett ganska mångbottnat resonemang som ledamot Nordberg förde fram.

Det är helt riktigt att det i de allra flesta fall är föräldrarna som väljer att genomföra utbildningen i hemmet för sina barn. Vi har också en grupp barn, som vi vet, som inte klarar av skolmiljön. I dessa fall finns det ingen annan möjlighet än att undervisa sitt barn hemma. Så det finns olika grupper som omfattas av hemundervisning.

Jag skulle säga att samhället har ett ansvar, och det håller jag helt med om. Men frågan är hur vi ska ta det ansvaret framåt.

Talman!

I de tidigare replikskiftena har det nämnts att kommunerna erhåller landskapsandelar i det nuvarande ekonomiska systemet. Det är viktigt att påpeka att det måste vara till fördel för de barn som fortfarande undervisas att ha tillgång till läromedel, såsom faktabaserade böcker av samma kvalitet som den övriga skolan använder. Istället för att använda eventuellt hemsnickrade lösningar på matematiska problem eller annat material. Det kanske kan användas tidigare årskursers material och det behöver inte vara särskilt kostsamt för kommunerna. Faktum är att kommunerna får landskapsandelar för detta. Dessutom har de inte så stora kostnader för hemundervisning.

Tack, talman!

Om skolan ska bygga upp ett system för att tillhandahålla läromedel, oavsett vad ett läromedel omfattar, så innebär det kostnader för skolan att idag etablera ett sådant system.

Därför, talman, anser Liberalerna att det rimliga vore att biblioteken får en roll i att tillhandahålla litteratur som passar denna typ av undervisning.

Tack, herr talman!

Jag fortsätter på samma spår. Att detta skulle leda till fler kostnader för kommunerna, men om en kommun har många hemundervisade elever idag, så tjänar man pengar på det. De pengar som annars skulle ha gått till grundskoleelever, behöver man inte betala ut. Detta leder till att kommunerna får mera pengar för grundskolan.

Är det ett sådant system som Liberalerna förespråkar, att vi ska fortsätta ha det så här? När man lyssnar på resonemangen här inne i salen, låter det ungefär som att hemskolan kostar en massa pengar och att det gör det ännu dyrare för kommunerna. Det är precis tvärtom. Den kommun som idag har många hemskolade elever har mer resurser över till sin grundskola.

Om man följer det resonemang som Liberalerna för fram, så borde man dra in landskapsandelar för de som är hemundervisade. Är det detta som Liberalerna vill?

Talman!

Jag blev lite förvånad över att ledamot Kanborg avfärdade alla försök att bredda diskussionen kring landskapsandelar. Men det var ju tacksamt. Ja, landskapsandelssystemet kommer troligtvis att behöva anpassas efter den här utvecklingen.

Tack, talman!

Ledamot Listherby tog i sitt anförande upp frågan om man ska tillgängliggöra det här materialet för hemskolorna, så skulle det innebära en osakligt mycket större byråkrati. Kan ledamot Listherby ge lite mer kött på benen när det gäller den frågan?

Om vi beställer grundskoleböcker till en grundskola, på vilket sätt är det oskäligt mera byråkrati att beställa två extra böcker? Kan ledamot Listherby förklara hur hon tänker?

Tack, talman!

Nu uppmärksammar jag att det plötsligt endast handlar om böcker. Läromedel är ett större begrepp än bara litteratur. Men oavsett, även om vi bara håller oss till böcker och litteratur, så är det självklart att detta föranleder mer administration för skolan.

Dessa elever finns inte i skolans system. Det är klart att vi måste följa upp vart böckerna tar vägen. Alla böcker som delas ut av skolan är inte böcker som ska behållas; de ska också lämnas tillbaka. Det är självklart. Vi vet att det sker flyttar mellan kommunerna och om detta ska ske skolvis, så innebär det en ganska omfattande uppföljning av det material som lämnas ut på lån.

Tack, talman!

Tack ledamot Listherby för klargörandet av hur Liberalerna ser på den fronten.

Jag skulle vilja gå vidare till de ökade kostnaderna som ledamot Listherby nämnde. På vilket sätt ökar det kostnaderna? Landskapsandelarna - som ledamot Listerby nu lyfte och därför återkommer jag till dem - utbetalas just för att stötta de läropliktiga. Är det då en utökning av kostnaden att använda medlen till just de läropliktiga?

Talman!

Jag måste bara korrigera ledamot Kanborg, det var Kanborgs kollega som förde samtalet in på landskapsandelarna. Men förvisso, bollen är mottagen.

Idag har kommunerna en kostnad som ser ut som den gör, och dessa medel används av skolan för det pedagogiska syftet. Att bygga upp ett nytt system tillför kostnader från det läge vi har idag. Givetvis måste dessa kostnader antingen täckas upp av nya medel, eller så får man ta något annat som idag används av skolan.

Liberalerna anser att de här landskapsandelspengarna ska användas till den undervisning som sker i skolan.

Talman!

Jag tycker det är lite lustigt, det verkar finnas många som förstår och vet exakt hur hemskolning fungerar. Jag tror att jag är den enda föräldern, i det här lagtinget i alla fall, som faktiskt har hemskolade barn och jag tycker att det fungerar ypperligt. Det betyder inte att det inte finns problematik också.

Men när vi pratar om kostnader, kan du specificera kostnaderna? Du säger att dessa barn inte finns i skolsystemet. Det är klart att de finns i skolsystemet. Vi har ju en utmärkt fungerande tillsynsenhet för hemskolade som fungerar ypperligt.

Om man där via skulle kunna hämta ut till exempel läroböcker, så förstår jag inte hur det skulle medföra en större kostnad.

Så vitt jag förstår består tillsynsenheten av en person. Att denna enda personella resursen skulle hantera administrationen av litteratur för alla de 130 hemundervisade barnen ser jag som ganska orealistiskt. Det handlar inte bara om ett ämne per barn, utan om hela läroplanen som ska uppfyllas.

Jag tror att du gravt underskattar tillsynsenhetens kapacitet. Den fungerar ypperligt, och jag tror inte att det skulle vara en stor sak att erbjuda de personer som är intresserade av dessa läromedel.

En viktig aspekt i den här hemskolningsdebatten är att dessa barn faktiskt innebär en besparing för kommunerna. Barnen kostar ingenting i form av lokalhyror, och det finns ingen lärare som måste ta hand om dem. De äter inte skolmat; allt detta står familjerna för.

Man kan räkna ganska enkelt vad det kostar att ha ett barn i skolan per år, och den kostnaden bär föräldrarna idag. Så detta är en ren besparing för kommunen. Det är billigare att hemundervisa barn än att ha dem i skolan, så den här kostnaden är bara påhitt.

Tack så mycket, talman!

Jag uppskattar verkligen den här breda debatten. Den dag det blir ett krav att hemundervisade barn ska använda grundskolans läromedel, så ska vi också se till att täcka hela den kostnaden.

Jag upplever att ledamot Lindström förenklar kostnadsaspekten något. För varje hemundervisat barn finns det en förälder som troligen står utanför arbetsmarknaden. Det innebär att vi också måste ta hänsyn till de förvärvsinkomster som går förlorade, samt att skatteintäkterna uteblir.

Jag anser att det resonemanget är gravt förenklat när man påstår att det är billigare att ha hemundervisade barn.

Tack, talman!

Tack till ledamot Listerby för att det liberala gruppanförandet leder till en breddning av hela frågan. Det är välkommet i ljuset av de tidigare replikskiftena. Jag nämnde att vi i samband med att vi behandlade förslag till lag om barnomsorg och grundskola 2019 i lag- och kulturutskottet, för första gången under mitt politiska liv, fördjupade oss i frågan om hemskoleundervisning.

Redan då framkom det fantastiska engagemang som den största delen av föräldrarna visar för sina barn. De gör en fantastisk arbetsinsats för att stöda sina barn, som av olika anledningar inte passar in i den nuvarande skolvärlden.

Samtidigt visades det varningssignaler om att det fanns familjer som bara satte sönerna i skolan, medan döttrarna inte fick uppleva den normala undervisningen. Det är för mig en stor varningsflagga.

Tack, talman!

Jag är tacksam att ledamot Jansson lyfte den här frågan. De allra flesta av föräldrarna som väljer att hemundervisa sina barn gör ett gott jobb. Men vi kan inte ha en helt onyanserad bild av den problematik som detta medför.

Ledamoten Jansson nämner tveksamma ideologiska grunder. Den senaste veckans rapportering, som också bekräftas idag av säkerhetspolisen, att detta lockar till sig högerextrema strömningar och inflyttning är anmärkningsvärt. Jag hoppas och förutsätter att regeringen har en dialog med skyddspolisen om detta.

Tack för det, ledamot Listherby. I samband med att vi behandlade det aktuella lagförslaget från 2019 så bemödade sig också lag- och kulturutskottet att fördjupa sig i frågan. Som vanligt handlade det om vems behörighet det är att bestämma om det på Åland ska finnas läroplikt, eller om allt ska landa i skolplikt i framtiden.

Vi kom fram till slutsatsen att undervisningsväsendet i sin helhet ligger under detta parlament. Det är upp till detta parlament att bestämma.

Själva lagkontrollen av det dåvarande lagförslaget från 2019 visade att det är upp till kommunerna att avbryta hemskoleundervisning och sätta in en individ i den normala skolan, just med hänsyn till individens trygghet, säkerhet och framtida utvecklingsmöjligheter.

Min tolkning är att vi har full möjlighet att reglera om det skulle bli aktuellt att avsluta läroplikt i form av hemskoleundervisning.

Tack, talman!

Det är väldigt glädjande att ledamot Jansson kan styrka det påstående som Liberalerna framförde i sitt gruppanförande.

Regeringen skriver i regeringsprogrammet att man vill införa ett tillståndsförfarande. Så till den delen torde det inte vara i konflikt med nuvarande lagstiftning. Det är väldigt glädjande att se att det torde vara så.

Tack, herr talman!

Ärade lagting och åhörare. Det här är en spännande fråga.

För det första är jag säker på att vi alla är helt överens om att en god utbildning är en förutsättning för ett framgångsrikt liv. Landskapet och kommunerna har en viktig roll här, nämligen att skapa förutsättningar för detta.

Låt oss först titta på bakgrunden och hur situationen ser ut idag, innan vi går in på åtgärdsmotionen. Vi kan konstatera att vi har läroplikt och inte skolplikt på Åland. Det krävs inget tillstånd att följa läroplikten i hemmet. Varje läsår måste vårdnadsinnehavaren av hemundervisning skicka in en skriftlig ansökan till sin hemkommun. Hemundervisning ska ske enligt en plan som beskriver hur undervisningen ordnas. Dessutom ska man kunna visa att den läropliktiga gör de framsteg som behövs och kommunen har en skyldighet att övervaka dessa framsteg. En utvärdering görs i slutet av varje termin.

Läroplikt innebär att barnet studerar hemma. Barnet deltar inte i undervisningen och är inte inskriven i någon skola eller registrerad som elev i någon av kommunens skolor. Eleven har dock vissa rättigheter, såsom tillgång till elevhälsovård, psykologtjänst och kurator för skolhälsovård. Barn med annat modersmål än svenska kan delta i förberedande undervisning. Kommunen kan också erbjuda den hemundervisade eleven samma läromedel som elever i motsvarande årskurs använder.

Det är viktigt att pröva barnets framsteg enligt den plan som upprättats. Om prövningen visar att barnet inte uppnår den nivå som krävs och det finns allvarliga brister, ska en bedömning göras. I sådana fall kan beslut fattas om att avbryta hemundervisningen, men detta ska ske genom ett hörandeförfarande.

Åtgärdsmotionen har som budskap att kommunerna kostnadsfritt ska tillgängliggöra grundskolans läromaterial för de som undervisar hemma och önskar detta. Denna fråga är tudelad. För det första: Ska kommunen bekosta material för dem som väljer att undervisa hemma? Å andra sidan: Bör inte alla barn ha rätt till likvärdigt undervisningsmaterial? Naturligtvis har också vårdnadshavaren, som fungerar som lärare, rätt till bra läromaterial.

Jag gjorde en liten research inför detta anförande. Vad kan man räkna med för kostnad för läromaterial, om en kommun erbjuder det åt hemundervisarna? Det handlar om några hundralappar, vilket inkluderar skolböcker och licenser. Många av böckerna återanvänds, oavsett om man är hemundervisad eller går i skola. Nästa årskull får de böcker som tidigare använts, vilket innebär en viss återanvändning.

Många kommuner erbjuder redan läromedel till barn som studerar hemma. Tar vi norra Åland som exempel, erbjuder en majoritet av kommunerna material till hemundervisade barn. Jag tror att det var fyra av fem kommuner som gör detta, vilket visar en hög grad. Dessutom erbjuder de inte bara läromaterial utan även tillgång till slöjdsalar och att vara med på aktiviteter etc.

Det som var intressant i min research var att ett antal av de som hemundervisar så har en bra kontakt med skolvärlden och efter ett antal år väljer de att flytta sina barn till skolan.

Kommuner erhåller landskapsandelar för skolundervisning, och dessa landskapsandelar varierar kraftigt beroende på antalet elever i kommunen och vilken kategori kommunen tillhör.

Utskottet behöver titta på hur situationen ser ut idag, hur många kommuner som erbjuder läromedel och hur många som inte gör det. Hur ser trenden ut för hemundervisning och hur stort problemet med läromaterial är i dagsläget?

Det jag lärde mig i min research var att vissa av hemundervisarna inte är så intresserade av det material som skolan erbjuder, man har annat material som man föredrar som man anser vara bättre. Det är inte ens säkert att de vill ha det material som erbjuds.

I debatten hänvisades också till lag- och kulturutskottet betänkande från 2019, där det konstateras att det är mycket upp till lagtinget att besluta om hur läroplikten ska uppfyllas. Detta är ett viktigt verktyg för landskapet för att säkerställa att läroplikten fungerar bra. Om hemundervisning inte fungerar som det ska, så behöver vi göra justeringar med tanke på barnens bästa. För det handlar ju om att ge barnen en god utbildning, vilket är det viktigaste för oss alla.

Jag är nöjd så. Tack, mina vänner!

Tack, herr talman!

Jag tycker att det var ett bra anförande som belyser de olika aspekterna på ett ganska neutralt sätt. Så tack för det.

Det var intressant att höra att Liberalerna vill ta bort landskapsandelar för hemundervisning, vilket skulle innebära kraftiga nedskärningar i det stöd som ges till kommunerna för att de ska kunna upprätthålla sin verksamhet. Detta gör också att de kommuner som erbjuder läromedel inte får några incitament alls för att anstränga sig för att erbjuda slöjdsalar och läromedel.

Detta är ett ganska kraftigt ställningstagande. Jag hoppas verkligen att ledamoten själv inte stöder dessa nedskärningar i kommunerna, som Liberalerna nu flaggar för här.

Centern är väl kanske kända för att det görs nedskärningar inom den kommunala sektorn. Däremot bör vi så småningom se över hela landskapsandelssystemet. Vi vet att den kommunala sektorn får mest kritik för den så kallade skolpengen, den del av landskapsandelssystemet som är avsedd för utbildning.

Vi vet också att vissa kommuner har en stor andel hemskolare och får en hög landskapsandel för det och kanske inte ens har en skola i gång. Så det här är en fråga som utskottet behöver titta närmare på till att börja med.

Tack, herr talman!

Tack för svaret. Vi får se vad det blir. Vi vet i alla fall att Liberalerna vill skära i kommunernas ekonomi.

Den här motionen och debatten rör sig mycket kring frågan: Ska landskapet Åland skapa förutsättningar för hemundervisning, eller ska vi göra det svårare att hemundervisa? Det är kärnan i den här diskussionen.

Vi pratar om att underlätta via läromedel eller begränsa genom att ta bort pengar till kommunerna och införa flera typer av krav. Jag vet inte om ledamoten har en klar åsikt i detta, men det skulle vara intressant att höra mer. Är det här något man vill se en utveckling på, eller vill man minska antalet hemundervisade på Åland?

En spännande fråga. Det jag lärde mig under den här researchen, om vi kallar den så, är att orsakerna till hemundervisning kan vara så varierande. Vissa brinner för hemundervisning och menar att det är ett bättre sätt att lära känna sina barn och deras olika behov. En del föräldrar lägger ner mycket tid och energi på att hitta bra läromedel och metoder, medan andra kan ha helt andra skäl till att välja hemundervisning. I de flesta fall fungerar det ypperligt. Det kan också handla om barn som av olika anledningar inte klarar av den vanliga skolvärlden. Därför behövs det en alternativ modell. Hemundervisning har en viktig roll att fylla i många fall, kanske inte i alla.

Talman!

Tack för anförandet. Jag skulle vilja lyfta min replik till en lite högre nivå och inte bara diskutera läromedel eller inte läromedel. För övrigt kan jag nämna att det är fem åländska kommuner som för tillfället ger läromedel till hemundervisning.

Men min fråga är egentligen: Är det så här vi vill ha det? Vill vi ha en inflyttning från svenska sidan? Vi har ungefär 120 barn i dagsläget, varav en handfull är åländska barn. Det här är ingen heterogen grupp. Det finns olika anledningar till att man väljer att flytta hit, men nog känns det som att vi lämnar barnen lite i sticket.

Vi vet ju inte ens om alla barn är här hela tiden. Vi har en kontroll en gång per termin där de ska bedömas som underkända eller godkända. Tycker Centern fortfarande att det här är ett bra system som vi ska hålla fast vid?

Man kan väl aldrig lyfta barnperspektivet för många gånger i den här frågan.

Om man flyttar hit av någon anledning, till exempel från Sverige, vilket är det vanliga, man kanske redan har ett arbete här och man tycker att skolundervisningen är en bonus, så är det väl bra. Men om detta sker på bekostnad av att barnen inte får den goda utbildning som de har rätt till, då är det inte bra.

Talman!

Min uppfattning är att detta behöver regleras. Däremot vet jag inte i dagsläget hur man ska reglera det så att det är rättvist och uppfyller grundlagens alla krav, samtidigt som det ger en viss möjlighet för den som önskar att hemundervisa.

Visst är det så att det krävs en reglering. Det är nästan barnsligt att tro att man vid ett enda tillfälle, när man träffar ett barn, ska kunna bedöma huruvida barnet har tagit till sig kunskaperna och är på en sådan nivå att de kan fortsätta. Vi som sitter här vet att vi ibland har en bra dag och ibland en sämre dag. Barnen är också människor och upplever precis samma sak.

Så min fråga till Centern är: Är ni beredda att reglera detta på något vis? Landskapsregeringen behöver ta på sig ledartröjan här. Det är ett bra initiativ som Obunden Samling har kommit med, vilket kan leda till något vidare.

Det viktiga är att barnen får utbildning och inte far illa på något sätt. Det är genom den här tillsynen, som inte sker speciellt ofta, som vi kan konstatera detta. Tillsynen borde kunna göras betydligt oftare. Med tanke på barnen tror jag att Centern absolut är beredda att stöda en mer frekvent tillsyn till att börja med.

Tack ledamot Höglund för ett lite mer nyanserat anförande.

Jag tycker att det är lite lustigt att om föräldrar tackar nej till kommunens läromedel, vilket de kan göra, ska man då motsätta sig att familjer med kanske lite sämre ekonomiska resurser inte ska ha samma rätt som de mer välbärgade hemundervisarna? Jag anser att principen om likabehandling blir lite vacklande här annars. Vad anser ledamoten om det?

Jag återgår till mitt resonemang här. Det finns olika sidor av den här intressanta frågan. Den ena sidan handlar förstås om barnperspektivet; det är barnen som ska lära sig något och därför bör de ha tillgång till bra material.

Jag har förstått att det handlar fem kommuner som ligger på norra Åland, om jag är rätt informerad, som erbjuder läromedel.

Det viktiga i den här frågan är att det ska finnas material. Men å andra sidan måste någon betala för detta material. Idag är det ju kommunerna som står för kostnaderna.

Den kostnaden skulle kommun också ha haft om barnen gick i skolan, och mer därtill.

Du nämner i ditt anförande att man ska göra en ansökan om hemskolning, det gör man inte alls utan man gör en anmälan, det är en stor skillnad.

Jag tycker också att det har varit lite för mycket prat om brist på kontroll. Success rate för hemskolade är betydligt högre, om man börjar titta på statistiken, än för barn som går i skolan. Det faller lite på sin egen rimlighet.

Man verkar inte förstå i den här salen hur tillsynen fungerar. Den är rigorös, allt ska mappas, bokföras, presenteras och kontrolleras. Det är ett jättestort arbete som både familjerna och tillsynsenheten utför. Det handlar inte om att man bara sitter ner i fem minuter och tittar om de kan svara på en enkel fråga. Det här är ett omfattande arbete som utförs. Jag tycker att det finns skäl för ledamöterna här i salen att kolla upp hur det faktiskt fungerar i verkligheten.

Jo, absolut. Det är här som utskottet verkligen behöver grotta ner sig. Hur ser det ut idag med tillsynen, och hur fungerar den? Vi kan sedan lära oss mer från betänkandet.

Tack, talman!

Ledamot Höglund håller ett balanserat anförande som belyser både för- och nackdelar i systemet. Han fokuserar på det viktigaste, nämligen barnen, och att säkerställa att de får en bra utbildning. Jag är mycket tacksam för att gör detta.

Precis som ledamoten säger har vi en skyldighet att övervaka och följa upp, vilket idag görs via tillsynsmyndigheten. Det är absolut möjligt att bredda diskussionen och påpeka att det kan finnas fall där det behövs en tätare tillsyn, och jag har inga problem med det. Där det är nödvändigt ska vi ha tillsyn oftare, absolut, alla gånger.

För att säkerställa tillgången till pedagogiskt material och se till att den fastställda läroplanen uppfylls, anser jag att det är en viktig detalj att vi tillgängliggör detta material. Då vet vi vilket material eleverna arbetar med, och det torde också underlätta tillsynen när man är bekant med det material som används.

Tack, herr talman!

Innan jag steg upp här i talarstolen trodde jag att det var fler än fem kommuner som idag erbjöd möjligheten att få skolmaterial. Det förvånar mig lite, eftersom licenser och böcker, som kan återanvändas, så den kostnaden i sig innebär ett antal hundringar per läsår. Det handlar alltså inte om några stora summor.

Talman!

Ledamoten Höglund nämner i sitt anförande tillsynsbiten och vad som händer om man inte uppfyller de krav som ställs. Det är viktigt att komma ihåg att dessa krav inte är särdeles höga. Man behöver få godkänt, motsvarande vitsord fem. Om vi ser en elev i en vanlig grundskola som skulle ha många av vitsord av fem, så tror jag att skolan skulle tillsätta en hel del resurser för att lösa den situationen. Men här handlar det om ett godkänt förfarande.

Det som oroar mig i det här sammanhanget är just den tid det tar att kunna avbryta hemskolning i fall där läromålen inte tillgodoses.

Barnen har rätt till utbildning enligt barnkonventionen, och enligt denna konvention har också de lagstiftande församlingarna ansvar för att se till att lagstiftningen anpassas utifrån barnets bästa. Vi har i regeringsprogrammet skrivningar om att införa tillstånd istället för enbart anmälan. Det är ett steg i god riktning.

Jag tror också att vid revideringen av (… taltiden slut).

Det kanske inte finns så mycket att kommentera här.

Utskottet behöver titta närmare på tillsynen. Om vissa elever går igenom skolan med betyg som är för låga, vilket kan påverka deras framtid negativt, så behöver dessa elever hjälp att höja sina betyg. Det är något som vi behöver titta på.

Talman!

Det som jag skulle avsluta det förra replikskifte med är att vi också behöver se över möjligheten att enklare avbryta hemskolning än vad man kan avbryta idag, just för att tillgodose barnens rätt till utbildning.

Nu lyfte också ledamoten Höglund vidare studier i sin svarsreplik, och det är ju också en del. Det är grundskolan som barnkonventionen tar fasta på.

Vi vill ju att våra medborgare ska kunna bli fullt funktionerande på framtidens arbetsmarknad. Då behöver man också fundera kring frågan: Vilka möjligheter har man sedan att ta sig vidare? Det finns möjligheter att få betyg om man så önskar. Men lika lätt som för de som har gått genom vanlig grundskola är det ju inte för dem som har gått igenom hemskolning, enligt vad jag har fått information om.

Det här handlar också om barnperspektivet och att skapa förutsättningar för en bra skolgång som sträcker sig bortom grundskolan.

Som sagt, idag finns det möjlighet att avbryta om det inte fungerar. Men om det visar sig att den här processen är alltför långsam, så är det något vi behöver se över.

Talman!

I grunden ser vi positivt på möjligheten att hemundervisa, det är för oss en frihetsfråga och möjligheten bör finnas. Och om man tänker efter så är det ganska stort att kunna leva i ett samhälle där sådan tillit råder att hemundervisning både är tillåten och möjlig.

Däremot tror vi det är otroligt viktigt säkerställa verklig inhämtning av kunskap, validera och kontrollera.

Det handlar om tre saker: Det första är att hemundervisning som sådan måste ha en kvalitetsstämpel och ett gott rykte, annars kan vi glömma hela hemundervisning som en tillgång i Ålands attraktionskraft.

Det handlar också om att säkerställa barnens rätt, för föräldrarna kan vara hur fria och radikala som helst. Men när barnen blir 18, då måste vi kunna se de här 18-ringarna i ansiktet rakryggat när de frågar: Varför lät ni det här fortgå?

Den som inspekterar måste också ha ett starkt och tydligt mandat, för när antal hemundervisare ökar (128 i grundskolan enligt ÅSUB) så ökar tyvärr också den mycket lilla andelen rötägg som kan ta en oproportionerligt stor del av inspektionsresurserna.

Nu till själva åtgärdsmotionen. Om vi vill motverka att hemundervisningen blir ett instrument för radikalisering, då finns det en poäng i att tillgängliggöra vissa läromedel på Åland, främst i form av skolböcker. Praxisen på Åland är icke enhetlig för detta, kommunerna kan erbjuda läromedel - så det är helt klart en intressant fråga som väckts och värt att väga för- och nackdelarna mot varandra.

Definitionen av ordet ”läromedel” har också betydelse. Ledamoten Juslin problematiserade huruvida detta ska omfatta licenser eller inte, handlar det rentav om datorer och paddor? Vi ber utskottet att titta lite extra på definitionen av ”läromedel”. Helt klart är att det är en fördel för samhället att ha en gemensam standard att utgå ifrån i form av skolböcker.

Vad gäller motargumenten som har anförts så gör vi klokt i att minnas hur landskapsandelssystemet är utformat. Kommunerna får idag landskapsandelar för sina hemundervisare oberoende om de är i skolan eller inte. En stor del av de teoretiska läromedlen är både enkla och kostnadseffektiva att tillgängliggöra.

Vi moderater tror att det kan behövas lite mer skärpning och tydlighet för att säkerställa kvalitet. Vi välkomnar beskedet från regeringen i den riktningen. Vi tror också att det kan finnas en fördel i att - till vissa delar - tillgängliggöra skolans läromedel. Tack för ordet!

Tack, talman!

Jag måste ställa samma fråga till ledamoten Valve som jag tidigare ställde till ledamoten Kanborg. I ljuset av den rapportering som har förekommit de senaste dagarna om de kopplingar som finns enligt Nya Ålands granskning och skyddspolisen - det här är alltså inte ett socialdemokratisk påhitt, utan av människor som borde kunna de här sakerna - de indikerar en oroande utveckling. Är det något som Moderaterna tar med i beräkningarna eller anser vara oroande? Det finns en sådan bild av Åland, åtminstone i vissa kretsar, att hit kan man komma för att leva i ett parallellsamhälle där kontrollen inte är tillräckligt stark. Här kan man undervisa sina barn i en ideologi som inte hör hemma i ett demokratiskt samhälle.

Talman!

Tack för frågan. Om regeringen är bekymrad över vilka som undervisas på Åland och vill göra hemundervisningen lite striktare, då kan man ställa frågan: Ska du överhuvudtaget få hemundervisa om du har blivit fälld i domstol för till exempel vissa typer av grov våldsbrottslighet?

Vi har ganska strikta krav idag på dem som ska arbeta med barn. Flera ledamöter minns säkert lagförslaget om krav på straffregisterutdrag för dem som ska jobba med barn, vilket har behandlats här i salen i oktober. Borde vi också ställa någon form av grundläggande objektiva krav på dem som hemundervisar? Dessa krav måste vara objektiva i sådana fall. Vi kan inte försätta tjänstemännen i en situation där de måste avgöra detta, utan det måste finnas någon typ av utsållning i sådana fall.

Tack, talman!

Jag uppfattar att det finns en delad oro hos ledamoten Valve över att utvecklingen kan vara på väg i en riktning som vi inte önskar. Det finns en förståelse för att vi kanske behöver reglera hemundervisning något striktare än vad vi gör idag, för att inte riskera att det blir en fristad för människor eller grupper som vill leva utanför det samhälle som vi alla anser är viktigt att vi har.

Jag vill understryka att det inte handlar om att jag eller Socialdemokraterna anser att alla som hemundervisar tillhör en särskild kategori. Det handlar istället om, enligt till exempel skyddspolisen, att det finns det sådana kopplingar som vi måste ta på största allvar.

Talman!

Jag väljer att inte tro för mycket och försöker förhålla mig så mycket som möjligt till fakta.

Antalet hemundervisade elever har ökat mycket på Åland under de senaste åren. När landskapsregeringen lyfter luren och ringer Ålands hemundervisarförening, är det inte ens så den föreningen representerar alla som hemundervisare på Åland. Det finns personer som hemundervisar och som aktivt väljer att stå utanför hemundervisarföreningen.

Detta är en positiv utveckling för Åland, att vi har den här attraktionskraften och en frihet att undervisa på det sätt som görs på Åland. Men de volymer vi ser talar för att vi behöver börja ställa vissa frågor, ha viss eftertanke och kanske också sålla lite.

Tack, talman!

Tack, ledamot Valve! Jag tycker att ledamot Valve far lite hit och dit. Ena foten till höger, den andra foten till vänster, och ibland lite rakt fram. Vems valfrihet är det som ledamot Valve pratar om? Är det barnets valfrihet eller föräldrarnas valfrihet?

När det gäller landskapsandelar tycker jag att många här i salen verkar ha en viss oklarhet kring dem, att landskapsandelar är en pengasäck som landar hos finansavdelningen strax före nyårsafton varje år. Men var kommer pengarna ifrån, och vad är egentligen landskapsandelar? Jo, det är skattemedel som kommer från alla åländska företag och ålänningar. Det handlar om våra skattemedel, och det är inte någon förtäckt peng som kommer från någon annan plats. Det är våra egna skattemedel vi pratar om, det är landskapsandelarna.

Talman!

Som jag nämnde i mitt anförande, kan vi nog anse att föräldrarnas valfrihet är tryggad i dagens lagstiftning. Det vi skulle behöva mer av är faktiskt barnens rättigheter när vi diskuterar olika former av reglering av hemundervisning.

När det kommer till landskapsandelar vill jag inte lägga mig i regeringens interna debatt om hur mycket vi ska skära i kommunerna. Jag litar på att regeringen kommer med ett kristallklart besked i vårbudgeten.

Tack, talman!

Vi har en viss samsyn, ledamot Valve, utom när det gäller inte ekonomin. Jag är sällan överens med Moderaterna.

När det kommer till landskapsandelarna så har det framgått här från oppositionen att landskapsandelarna är ett bra sätt att finansiera kommunerna, särskilt när det gäller skolpengen. Kommunerna undervisar i allt större utsträckning, och det kostar ingenting för skolorna. Det blir en ren vinst för kommunerna.

Detta är en oansvarig hantering av skattemedel, och det är inte att ta ansvar för våra barn. Tycker ledamot Valve att Åland ska marknadsföras som ett paradis för hemundervisning istället för att vi har världens bästa grundskola?

Jag måste säga, talman, att jag överhuvudtaget inte förstår ledamoten Holmbergs resonemang just nu.

Man kan ställa grundläggande krav på följdriktighet och konsekvens i landskapsandelssystemet. Kommunerna får idag landskapsandelar baserat på antalet barn. Det spelar ingen roll om barnen går i skola eller om de hemundervisas; de får ändå sina landskapsandelar.

Landskapsandelarna för Sottunga uppgår till 363 000 euro i totala landskapsandelar för budgetåret 2024. Det är klart att det har betydelse vad landskapsandelarna används till. Sottunga till exempel, som jag nämnde tidigare, får landskapsandelar för att man har barn. Är det inte orimligt att kommunen tar ett litet ansvar för att säkerställa kvaliteten? Ett exempel på detta är delvis tillgängliggörande av läromedel, som de Obunden Samling har föreslagit i sin motion.

Tack, herr talman!

Tack för anförandet. Det är sant att hemundervisning har bidragit till Ålands attraktionskraft, ganska stor del, måste man säga. En stor del av vårt positiva befolkningsnetto består av hemskolor och deras familjer. Jag vet inte exakt hur stor del det handlar om, men vi vet alla att det har ökat mycket. Om det ökar med några procent på Åland, så blir det inte så många individer. Det är därför väldigt bra att ledamoten lyfter fram detta.

Jag tycker att resonemanget om hemskolorna är intressant. Vad är det som staten ska bestämma och vad ska familjen bestämma? Nu pratar vi om att familjen har en valmöjlighet att bestämma hur sina barn ska undervisas.

Det verkar som om det kan komma inskränkningar, och det kan finnas skäl för det i det här fallet. Jag är inte tillräckligt kunnig för att bedöma alla aspekter, men varje gång man gör inskränkningar ska man komma ihåg att individens och familjens valfrihet minskar.

Talman!

Principiellt instämmer jag, rätt förvaltad är den åländska hemundervisningen en stor tillgång för vår attraktionskraft. Helt klart är det den.

Men sen måste vi också vara medvetna om att vi på olika sätt marknadsförs som hemundervisarnas paradis, och det ställer vissa krav på oss som lagstiftare i den här salen.

Tack, herr talman!

Visst ställer krav på oss här i salen att agera om det visar sig att det finns många människor som bedriver någon typ av våldsbejakande extremism. Det är klart att detta är ett problem som vi behöver hantera. Den senaste debatten har mest handlat om nyhetsartiklar i en tidning i Sverige. Jag tror att vi kanske behöver titta lite mer noggrant på dessa uppgifter, och det är säkert något som utskottet kan göra.

Jag vill också göra en liknelse till hemvårdsstödet. Det finns många olika åsikter i den här salen om hur vi ska hantera det, och resonemanget är detsamma. När det gäller hemvårdsstödet handlar det om huruvida familjen ska bestämma hur barnen ska tas om hand. Ska de gå på förskola och dagis, eller kan barnen vara hemma? Det är precis samma resonemang här. Är det familjen som bestämmer, eller är det staten som bestämmer?

Vi vet tydligt vad Socialdemokraterna och Liberalerna anser vara grundläggande i dessa frågor.

Talman!

Tack för den repliken. Det som är absolut viktigt i den här debatten är att vi minns den stora skaran hemundervisade, 128 stycken i grundskolan enligt ÅSUB hösten 2024. Den stora majoriteten, skulle jag vilja hävda, är helt vanliga, skötsamma människor som har gjort ett slags livsstilsval.

Det handlar om den klassiska balansen, frihet under ansvar. Vi måste kunna ge friheten att göra detta, men samtidigt ha ett tydligt regelverk som gör att vi kan hålla de värsta avarterna borta.

Talman!

Ledamoten Valve resonerar en hel del om frihet kontra reglering i sitt i sitt anförande. Jag skulle vilja påstå att eftersom vi i vår tradition här i Norden särskilt brukar se barn som enskilda individer, inte familjen som samhällets minsta entitet utan just den enskilda individen, så är ju det här regleringar som syftar till att stärka barnet, den individens rätt till utbildning och att få ta del av samhället.

Vi vet alla att den stora majoriteten hemskolare fungerar bra, men vi vet också att det finns viss problematik inom det här fältet, och det är för den gruppen vi lagstiftar. Precis som vi lagstiftar med barns rättigheter, till och med så långt att staten har rätt att frånta vårdnaden från föräldrar och placera barnet på annan ort. Så här ser all vår lagstiftning ut när det gäller barn. Och så borde det också vara förstås i det här fallet.

Talman!

Jag har funderat jätte mycket inför den här debatten och diskuterade med en lärare igår om den motion vi behandlar nu. Den läraren hade en ganska skarp inställning och sade att om man väljer bort skolan, då väljer man bort allt annat som hänger ihop med skolan. Man väljer bort specialundervisning, man väljer bort rasterna, man väljer bort slöjdsalen och så vidare. Det är antingen eller.

Men oaktat detta finns det en oenhetlig praxis på Åland. Det finns kommuner och kommunförbund som har en mer generös inställning, och de som har en mer njugg inställning. Motionen går onekligen ut på att stärka barnens rättigheter. Jag ser fram emot ett resonemang kring vem som har rätt till läromedel, enligt den lagstiftning vi har idag.

Tack, talman!

Jo, det är så att våra skolor i många fall är små. När vi pratar om randkommuner och skärgårdskommuner är klasserna också väldigt, väldigt små. Dessutom ingår det i skolpaketet att man har rätt till en hel del andra tjänster. Man får skolhälsovård och rätt till specialundervisning vid behov. I vissa skolor kan man även få tillgång till talterapi. Det är ett stort paket som föräldrarna åtar sig ansvaret för att hantera. Det råder inget tvivel om det.

En annan fråga i det här paketet som jag skulle vara intresserad av att höra moderaternas resonemang kring, är just det stora åtagandet. Det innebär att man inte kan vara närvarande på arbetsmarknaden på samma sätt. Hur ser Moderaterna på arbetslinjen kopplat till hemskolning?

Talman!

Det där är en mycket god fråga. Jag måste fundera på den några gånger innan jag svarar.

Som jag nämnde, hemundervisarskaran är heterogen. Motiven är väldigt olika, och man kan inte riktigt dra alla över en kam när det gäller att besvara den frågan.

Avslutningsvis vill jag nämna något annat. Minister Zetterman tog upp konsekvenserna för randkommunerna. Jag kan inte låta bli att påpeka att det förslag vi har hört två gånger, om att ta bort landskapsandelarna för de kommuner som har hemundervisning, sannolikt kommer att få konsekvenser för randkommunerna.

Talman!

Vi står inför en förändring i vårt utbildningslandskap. Under de senaste tio åren har vi sett en markant ökning av antalet barn och ungdomar som fullgör sin läroplikt genom hemskolning. Idag har vi cirka 130 elever som undervisas i hemmet. För att sätta detta i perspektiv kan vi säga att denna grupp motsvarar en av våra större grundskolor, vår nionde största grundskola, om vi så vill.

Denna utveckling medför både möjligheter och utmaningar, inte minst när det gäller resursfördelning och likvärdighet i utbildningen. När hemskolningen var småskalig var den okej för oss socialdemokrater, och säkert till stor fördel för en del av dem som nyttjade möjligheten. Men nu är situationen lite annorlunda.

I dagens debatt behandlar vi en åtgärdsmotion, som syftar till att lagstadga att grundskolans läromedel kostnadsfritt ska göras tillgängliga för de elever som hemundervisas. Frågan rör inte bara ekonomiska resurser utan även principen om jämlikhet i utbildningen. Idag varierar tillgången på läromedel beroende på vilket skolområde en elev tillhör, en situation som är svår att försvara och som måste åtgärdas. Alla barn ska ha samma rättigheter och möjligheter oavsett om de undervisas i hemmet eller i skolan.

Nu har vi säkerställt att det finns en tydlig tillsyn av hemundervisningen. Idag ligger detta ansvar på Mariehamn, vilket är bra för att alla elever ska få en utbildning som lever upp till de krav vi ställer. Det handlar inte bara om att skapa jämlika villkor här och nu, utan också om att säkerställa att alla elever har en fortsatt utbildningsväg efter grundskolan.

Valfrihet kan vara en styrka, och för vissa elever kan hemskolning fortfarande vara det bästa alternativet. Men med valfrihet följer också ansvar. Jag menar att vi behöver se över två möjliga lösningar. Antingen tillhandahåller vi ett gemensamt läromedelspaket till alla hemundervisade elever för att skapa en enhetlig pedagogisk grund, eller så är det de som väljer hemskolning som själva får stå för kostnaden för det material de vill använda. Det viktiga är att vi skapar tydliga regler och en rättvis lösning som fungerar i praktiken, inte en situation där vissa får stöd medan andra lämnas utanför beroende på var de bor.

Jag vill dock lyfta en viktig aspekt. Vi har på Åland ett välfungerande skolsystem med hög kvalitet och god tillgång till pedagogiskt material. När vår utbildningssektor erbjuder så pass goda resurser är det rimligt att fråga sig om de som väljer bort skolan ändå ska ha rätt till dess material. Som tidigare lärare vet jag hur mycket skolmaterial kostar och det är en betydande utgift för våra skolor. Är det då rättvist att dessa resurser ska bekostas av det allmänna, även för dem som avstår från det gemensamma skolsystemet? Detta är en fråga som vi måste diskutera.

Med ovanstående motiveringar anser Socialdemokraterna att vi bör fortsätta att stärka den offentliga grundskolan och se över lagstiftningen kring hemskolning. I ett välfungerande skolsystem som det på Åland, med hög kvalitet och bred tillgång till pedagogiskt material, måste vi ifrågasätta om det är rättvist att offentliga resurser tillhandahålls även till dem som aktivt väljer att stå utanför det gemensamma skolsystemet.

Som tidigare lärare är jag medveten om de betydande kostnader som skolmaterial medför. Detta understryker behovet av en diskussion kring rättvis fördelning av utbildningsresurser. Vi måste säkerställa att de investeringar som görs i vår utbildningssektor främjar en sammanhållen och inkluderande skolmiljö, snarare än att bidra till utvecklingen av parallellsamhällen.

Skyddspolisen gällande extremhögern togs också upp i media, vilket vi förstås måste titta närmare på i utskottet. Tack!

Tack, herr talman!

Jag kanske drog lite förhastade slutsatser, jag beklagar det. Jag uppfattade ändå ledamotens anförande och Socialdemokraternas ståndpunkt som att man inte helt och hållet har kastat hemskolan under bussen, som Liberalerna gör.

Ledamoten ställer en fråga här: Hur ska vi göra med detta? Ska vi i det offentliga finansiera hemskolor som har valt att ställa sig utanför utbildningssystemet, eller ska vi inte göra det? Om jag uppfattade ledamoten rätt, så ser man gärna att det här systemet fortgår, men att det är en principiell fråga. Resonemanget tar inte slut, utan det är en öppen fråga.

Hur tycker man? Är detta något som samhället ska betala för eller inte? Har man inte formulerat en ståndpunkt kring detta?

Talman!

Tack, ledamot Wikström, för din fråga. Som jag sa så tycker jag att vi har så pass bra grundskolor, så därför anser jag inte att kommunerna ska stå för den här kostnaden.

Jag är medveten om att det finns personer som har fördel av hemundervisning, och jag vet att det finns en annan grupp. Därför är det viktigt att vi beslutar, att det blir antingen eller, så att det blir likvärdiga förutsättningar för de grupper som hemskolar.

Tack, herr talman!

Jag har inte funderat särskilt mycket på det, eftersom frågan just har lyfts.

Så länge vi har ett system som tillåter hemundervisning, och där har vi också har uppmuntrat detta, så är det väl rimligt att de barn som får sin utbildning, oavsett om det är via grundskolan eller hemundervisning, också behandlas på samma sätt? Det brukar vara en ståndpunkt som Socialdemokraterna värnar om väldigt starkt, men jag förstår inte varför det inte är så i det här fallet.

Tack, talman!

Ja, det är precis så det är, och därför måste vi få till stånd förändringar.

Med nuvarande lagstiftning har vi inte samma möjligheter för dessa grupper. Jag tycker därför att det är en bra fråga som den Obunden Samling lyfter fram.

Tack, talman!

Ledamot Löthman håller i det stora hela ett väldigt balanserat anförande med fokus på det absolut viktigaste, det vill säga barnen. Jag håller med ledamot Löthman om att vi har en grundskola på Åland som vi ska vara jättestolta över. Den håller en väldigt hög kvalitet.

Men det finns många anledningar till att man kanske väljer att hemskola. I vissa fall beror det på att den traditionella grundskolan, av olika anledningar, har fallerat. Det kan handla om mobbning eller att man borde ha individanpassat för ett specifikt barn. Men det kan vi bara spekulera i.

Ledamoten för ett litet teoretiskt resonemang i sitt anförande som handlar om att om man aktivt har valt att stå utanför den offentliga grundskolan, så kanske man inte ska ha rätt till det här utbildningsmaterialet. Jag vill bara påpeka att jag tycker att det är snett, för det är lite samma sak som om jag går till en privat vårdinrättning då ska bli fråntagen rätten att utnyttja den offentliga vården. Det är lite snett.

Tack, talman!

Tack ledamot Kanborg. Den frågan är intressant på många sätt. Jag har själv, som tidigare lärare, en åsikt om detta. Jag anser att orsakerna till varför man väljer hemskolning borde leda till att vi vidareutvecklar vår grundskola istället, så att man inte behöver välja hemskolning på grund av de skäl som ledamoten lyfte fram. Det ser jag som prio ett i så fall.

Jag har egentligen svårt att ta ställning i frågan om material eller inte. Det viktiga är att man måste välja en tydlig väg, så att det inte blir så att kommunerna kan göra som de känner för, elakt uttryckt.

Tack, talman!

Jag delar absolut ledamot Löthmans syn. Vi ska fortsätta stärka och göra vår grundskola till en av världens bästa. Det är jätteviktigt, och det är vår attraktionskraft.

Men så länge möjligheten till hemundervisning finns, anser jag att vi också ska stärka den möjligheten och ge de barnen de absolut bästa förutsättningarna. Det handlar om att se till att de får tillgång till, och om de så önskar, högkvalitativt pedagogiskt material. Jag tycker att det är en bra väg att stärka den utbildningsformen.

Tack, talman!

Ledamoten och jag verkar vara rörande överens om grundskolan och vikten av att vi har en bra grundskola, samt att den fortsätter att hålla samma höga klass.

När det gäller hemundervisning behöver vi också vidta åtgärder. Därför är det bra att den här åtgärdsmotionen lyfts av den obundna gruppen.

Jag tackar ledamot Löthman för ett i sin helhet bra och belysande anförande.

Jag skulle vilja höra din åsikt. Det har framkommit att vi är lite oroliga över att tillsynen kan bli snedställd. Tillsynen bör fokusera på barnens färdigheter och hur de följer läroplanen, oavsett föräldrarnas politiska eller religiösa åsikter eller värdegrunder. Om man sköter sig får man hemundervisning, annars kan man fråntas den rätten.

Det märks tydligt här i salen idag att vissa ledamöter är mer intresserade av föräldrarnas åsikter än av barnens rätt till likabehandling när det gäller läromedel. Hemundervisningstillsynsenheten ska inte fungera som en institution för åsiktsregistrering. Hur ser du på det?

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindström. För det första vill jag säga att jag tycker att de som har hand om tillsynen gör ett mycket bra arbete. Dels den person som är anställd i Mariehamns stad, men även många lärare som arbetar med tillsynen. Många av dem är gamla kollegor till mig, och jag har hört att de gör ett utmärkt jobb. Jag litar helt och fullt på deras kunnande och hur de utför sitt arbete.

När det gäller åsiktsregistrering är det något som jag inte är intresserad av. Däremot vill jag gärna ha bort all extremism från Åland.

I den sista kommentaren är vi är fullständigt överens om att extremism är ingenting vi vill ha. Men är det verkligen genom hemskolning vi ska försöka komma åt detta och via tillsynsmyndigheten? Det känns väldigt konstigt att tillsynsmyndigheten ska agera som någon sorts Gestapo.

När det gäller läromedel så återgår faktiskt de flesta barn till skolan i ett skede av sin hemundervisning. Vore det inte enklare för dem om de följde skolans läromedel och utbildningsmaterial? Det skulle kunna hjälpa dem att snabbare komma in i det vanliga skolsystemet. Kan man inte se fördelar med det också?

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindström. Frågan gällande skyddspolisen och högerextremism fortsätter att diskuteras. Den lyfts nu fram pga media. Det är inte tänkt att de som sköter tillsynen ska ha något med saken att göra, bara som en parentes.

När det kommer till det här arbetsmaterialet beror det på hur man ser på det. När jag arbetade som lärare i studion använde jag många gånger inte det material som användes i skolan. Jag har också tagit emot elever från hemundervisning i olika fall, och i vissa fall har de varit mer kunniga än övriga elever, medan det i andra fall har sett sämre ut. Men så ser det ut i grundskolan rent generellt också, så jag ser inga konstigheter i den saken.

Tack, talman!

Det har sagts många riktigt bra saker här i salen idag, och jag ska inte upprepa dem. Jag kan notera att vi alla nog har haft barnets bästa för ögonen i alla anföranden, vilket gläder mig. Vi ställer barnet i centrum. Vi närmar oss kanske barnet från olika vinklar, och det är också berikande i sig. Den här frågan är inte så enkel; den är mångfacetterad.

Hemundervisning är en rättighet som vi ska värna om, men vi måste också kontrollera den. Jag är för denna frihet, och vi vet att den fungerar mycket väl i de flesta fall. Det handlar om mycket engagerade föräldrar.

Vi har behörigheten att avgöra om vi ska möjliggöra hemundervisning på Åland eller inte, eftersom undervisningen är vår behörighet. Finland har en egen läropliktslag, men den gäller ju bara i Finland. Än så länge ser jag ingen anledning att kringskära den helt, men däremot behöver den kontrolleras bättre genom lagstiftningen och kanske också genom läroplanen. Nu ska ju förstås alla hemundervisade barn följa den här läroplanen. Det har skett en mycket positiv utveckling i och med att vi har fått tillsynsmyndigheten på Åland. Alla kommuner har tecknat avtal med tillsynsmyndigheten, vilket är mycket positivt. Då blir det lika för alla, kan man säga.

Vi har ungefär 130 elever idag i hemundervisning. Det är ett antal kommuner som beviljar vårdnadshavare undervisningsmaterial, men inte alla. Det är nog knappast ens hälften av de 130 eleverna som erbjuds undervisningsmaterial, utan det är ofta ganska små kommuner. Men vi har också två stora högstadieskolor som erbjuder dem material, vilket är bra.

Jag stöder denna motion, men jag skulle vilja gå ännu längre, gå in på kontrollsidan. Det viktiga här är att inget barn ska fara illa. Det är här den springande punkten ligger; det kan hända att man med dagens system upptäcker för sent att man inte har följt läroplanen i hemmet, och att det har gått en lång tid. Som vi var inne på tidigare, så sker kontrolltillfällena per läsår. Det kan hända att barn far illa i dessa hem som inte är seriösa.

Vi vet också att det tidigare har funnits avarter av hur man nyttjar denna rättighet. Det fanns familjer som endast hade en postbox på Åland men bodde i Sverige. Jag hoppas att det inte är så idag. Jag anser att man inte tillför det åländska samhället särskilt mycket genom att bara slinka igenom systemet, eller snarare kanske undvika det svenska skolsystemet.

Läromedel är väldigt viktigt för att kunna uppnå de uppställda målen. Skolor och kommuner har rätt att välja läromedel, och skolan kan välja olika läromedel med de mål som är uppställda i läroplanen.

Nu vet jag att även i de fall där man har erbjudit undervisningsmaterial till familjer, så har man valt att följa vissa läroböcker från början till slut. I andra fall har man valt partiella delar, och i vissa fall har man också slitit ut sidor ur böckerna av ideologiska skäl. Det vill säga, det som har framförts i boken har inte varit överensstämmande med den värdegrund som gäller i familjen. På det sättet kan jag tycka att man inte riktigt kommer hela vägen fram med denna åtgärdsmotion, men vi är på väg. Här gäller det för lag- och kulturutskottet, om motionen kommer att behandlas, att fördjupa sig i denna problematik och upprätta kontrollinstrument som skyddar barnets rättigheter.

Hemundervisade barn har också andra rättigheter, som bland annat ledamot Höglund förtjänstfullt nämnde här. Visst kan man tycka att detta är en sådan rättighet, men någonstans måste man dra gränsen. Denna gräns blir en gråzon för mig tillsvidare. Jag tog upp det här med digitala läromedel, eventuella licenser och någon tog upp laptops. Så småningom kommer vi in i en diskussion som blir osund om vi inte reglerar detta på ett bra sätt.

Jag vet att det finns familjer som skulle må bra av att kunna erbjuda barnen en varm måltid per dag. Det är inget läromedel, men det är ett instrument för att uppnå välmående.

Jag lyckönskar lag- och kulturutskottet i denna uppgift och ser fram emot en revidering av lagstiftningen så småningom.

Däremot anser jag att den skrivning som redan finns i läroplanen är tillräcklig. Vi har en benägenhet att älska lagstiftning och vill bara trycka upp fler lagar, vilket gör lagboken ännu tjockare. Det kanske räcker med anvisningar istället för ny lagstiftning. Tack, talman!

Talman!

Jag tackar ledamot Justin för ett mycket trevligt anförande. Det var belysande på många sätt, och jag tycker också att det är fint att du återigen kommer till pudelns kärna, barnens bästa och barnens bästa i fokus. Det är ju det vi alla i slutändan vill.

Då kommer jag osökt in på, som du nämnde i ditt anförande, att barn kan fara illa och att man kanske upptäcker det för sent. Absolut, sådant händer. Tillsynen har ju också koll på sådana situationer och har anmälningsplikt om barn far illa på ett eller annat sätt. I sådana fall kan man ta bort dem ur hemundervisningen.

Men vi ska också komma ihåg att vi har exakt samma problematik i den vanliga skolan. Barn far illa där också. Det handlar om mobbning och många olika former av problematik som vi ser, men ändå inte kan komma åt. Problematik kommer vi alltid att ha så länge vi arbetar med människor.

Vi ska dock inte ta bort människors frihet och rättigheter i tron att vi kan lagstifta bort problematik.

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindström! Jag håller helt med om den här frågan. Det upprättas säkerligen orosanmälningar som KST, som myndighet, tar hand om, och kommunen gör ju inte det.

Jag anser att det finns en viss fördel med skolan; där kan samhället, trots allt, under 30 timmar av en vecka kontrollera barnens vardag. Men vi slipper tyvärr inte de olyckliga fallen genom det heller.

Vi har också en del diskussioner kring barnens bästa. Att det skulle vara svårare att övergå till övrig utbildning har vi fått höra här i salen, men det inte stämmer alls.

När det gäller vanlig tillsyn, så får man i årskurs nio ett intyg över fullgjord läroplikt, vilket fungerar som ett avgångsbetyg för att söka till samtliga utbildningar i Finland. Detta gäller både yrkesutbildningar och gymnasiala utbildningar. Så fungerar tillsynsenheten.

Jag ser dock att vissa skakar på huvudet, men man kan väl diskutera detta med tillsynsenhetens Eva Andersén för att kontrollera påståendet.

Tack, talman!

Tack ledamoten Lindström. Det är alldeles riktigt; det ska inte vara något hinder. Bevisbördan ligger förstås på den som har examinerat. Det finns många goda exempel från Åland där man har kunnat gå väldigt långt inom forskning, trots att man har haft hemundervisning.

Skolan är ingen garanti för att man ska lyckas i vuxenlivet.

Tack, talman!

Tack ledamot Juslin för ett bra anförande.

Jag vill bara tillägga att jag tycker det är ett bra förslag att införa tätare kontroller. Om det finns något problem med hemskolning, så är det just att bekymmer ofta upptäcks alldeles för sent. Det skulle därför vara till stor fördel att upptäcka dessa problem så tidigt som möjligt.

Dessutom skulle tätare kontroller göra det svårare för dem som eventuellt fortfarande bor utomlands, men som är registrerade som hemskolare här på Åland.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Vi är nog överens om den punkten. Anvisningarna och det regelverk som finns kanske behöver uppdateras.

Tack, talman!

Tack ledamot Juslin. Ledamoten Juslin och jag själv brukar ha ganska likvärdiga synpunkter vad gäller den här undervisningsformen.

Det sades redan att det behöver vara tätare uppföljning, och det håller jag helt med om.

Ledamoten var också med och formulerade regeringsprogrammet. I regeringsprogrammet står att man vill införa ett tillståndsförfarande för att få bedriva hemundervisning. Jag undrar lite vidare om ledamoten Juslin, med sin erfarenhet också inom utbildningssektorn, kunde fundera lite kring hur ett sådant tillståndsförfarande skulle kunna se ut.

Tack, talman!

Vi har säkert anledning i ett senare skede att återkomma till det här reviderade regelverket och lagstiftningen. Men det är heller ingen garanti att man genom ett tillståndsförfarande kan undvika att barn far illa, tyvärr.

Det är mycket enkelt att kopiera andras läroplaner och sedan skicka in. Har man ett prejudicerande beslut från tidigare så får man det ändå godkänt.

Kontrollen bör vi verkligen rikta in oss på och sätta mycket energi på.

Det finns många länder i Europa som erbjuder hemundervisning, men där det ställs krav på att den vårdnadshavare som ansvarar för utbildningen ska ha en pedagogisk utbildning, till exempel. Det kunde vara ett sätt att säkerställa att undervisningen verkligen fungerar väl.

Jag skulle också vilja höra mer om resonemanget kring skolan som en del av samhällets skyddsnät. Ledamoten nämner undervisningen i skolan där eleverna ändå tillbringar 30 timmar i veckan. Det är ett sammanhang som möjliggör att man kan uppmärksamma olika typer av missförhållanden på olika sätt. Jag skulle gärna vilja höra ett vidare resonemang kring skolans roll i skyddsnätet.

Tack, talman!

Det är helt klart att om man umgås med ett barn 30 timmar i veckan, så får man en annan inblick i barnets utveckling än om man bara följer upp en portfolio ett fåtal gånger under ett läsår. Men det finns tyvärr inga garantier i det här heller. Jag tror att vi måste bli bättre på att identifiera de fall där barn verkligen far illa.

Talman!

Ledamoten Juslin nämner att flera kommuner redan erbjuder materialet kostnadsfritt till de hemundervisade, och det är väl okej. Det finns dock större problem med de som väljer hemundervisning, eftersom de ofta ifrågasätter grundskolans material. Detta är en av de stora orsakerna till att man väljer hemundervisning; man misstror det material som erbjuds och anser att det kanske inte innehåller det man önskar, varken innehållsmässigt eller värderingsmässigt. Därför vill många gärna hemundervisa sina barn med eget material.

Om man skulle ställa krav på att materialet ska vara kostnadsfritt, skulle man då också kunna ställa krav på att man måste ta emot materialet?

Tack, talman!

Tack ledamot Asumaa. Jo, man kan säkert formulera ett sådant krav. Men det garanterar ju inte att materialet följs av vårdnadshavaren eller den som hemundervisar för det behöver inte ens vara en vårdnadshavare; man kan ändå välja att använda ett annat material. Vid uppföljningstillfälle när man ska visa upp den här portfolion så har man ju nått de här målen på ett annat sätt.

Ni lyfter en intressant aspekt här. Jag har själv varit med om att man väljer att slita ut sidor ur böckerna för att de inte är förenliga med värdegrunden. Det gör mig lite fundersam över om det finns andra faktorer som spelar in starkare än de här undervisningsmålen.

Talman!

Ja, kraven för att undervisa och bedriva undervisning hemma och i skolan handlar om att uppfylla läroplanen. Det är grunden för alltihop och det finns olika sätt att nå dit.

Läroplanen omfattar inte bara böcker och annat material, utan den inkluderar också krav på social kompetens. Hur kan man då uppfylla dessa krav? Det har inte Juslin nämnt i sitt anförande, men han får gärna svara om han vill.

Genom böcker kanske man inte kan nå målen för social kompetens. Hur ser ledamot Juslin på just den frågan? Den frågan gör det svårare att bedöma hur man kan uppfylla läroplanens krav på social kompetens, som är en grundläggande del.

Tack, talman!

Tack ledamot Asumaa. Jo, det är förstås så att genom att gå i skola och umgås med jämnåriga utvecklar man sin sociala kompetens. Detta sker under andra förutsättningar än om man väljer att vara hemma och kanske inte ens har jämnåriga i sin umgängeskrets.

Men det handlar ju också om fritiden. Det finns andra fritidsaktiviteter som jag gärna skulle vilja se att alla barn deltar i, i någon utsträckning, för att stärka andra sidor av hjärnan också, utöver bara kunskapsutvecklingen.

Tack, talman!

Tack, ledamot Juslin. Ledamoten lyfter faktiskt en fråga som jag själv tycker är ganska beklämmande. Jag är generellt sett en person som brukar vara för att folk ska få göra som de vill, så länge ingen far illa. Det är lätt att folk blir utnyttjade om de hamnar utanför systemet, och många kan fara illa.

Det finns flera talande exempel från andra ställen där man har visat hur familjer har blivit helt utanför samhället och där barnen har farit väldigt illa. Den oron finns alltid hos mig.

Ledamoten nämner att man hellre kanske skulle ge barnen ett mål mat om dagen än att ge dem läromedel, och det träffade mig hårt. Jag hoppas verkligen att det inte är så att ledamoten känner till något sådant fall och inte har rapporterat det till sociala myndigheter.

Tack, talman!

Tack, ledamot Eckerman. Jag tänker inte redovisa vad jag har rapporterat till andra myndigheter. Det är nog ett faktum att det inte är så välställt i alla familjer. Det finns barn som är ganska hungriga när de kommer till skolan på måndagen. Det här ska vi inte blunda för heller. Det är en angelägenhet som vi borde uppmärksamma i högre grad.

Talman!

Ledamöter, tack för en intressant debatt. Jag vet inte riktigt vad jag tycker här. Jag har inte läst in mig på detta och tänkte att det var bra att kommunerna får detta kostnadsfritt. Men sen jag började fundera lite vidare på det.

Jag är inte alls tvärsäker när det gäller hemundervisning överlag. Vad är samhällets ansvar? Hur ser vi på detta? Barnrådgivningen är också frivillig, liksom vaccinationer är frivilliga och det ska de vara. Men det finns också komplicerande faktorer.

År 2012 hade vi 11 barn i hemundervisning, och nu 2025 är det 132 barn. Vad vet vi om dessa barn? Här är det säkert många i salen som känner till detta mycket bättre än jag. Jag känner några familjer där hemundervisningen har fungerat väl.

Men vi vet att det finns olika sekter i vårt samhälle. Dessa åsikter kan vara religiösa, politiska eller konspirationsteoretiska. Jag läste en bok för ett tag sedan "Allt jag fått lära mig" av Tara Westover som växte upp i en sekt i USA, och den illustrerar hur otroligt tokigt det kan gå.

Skolan är en av samhällets grundpelare med ”skola, vård och omsorg” och skapar man en – låt oss kalla det ”privatisering” – en massiv hemundervisning eller varför inte vinstdrivna koncerner, i Sverige ser vi ”glädjebetyg”, då måste samhället skapa kontrollfunktioner på olika sätt. Vi såg i programmet "Uppdrag granskning" att det kan vara ganska komplicerat, även här på Åland.

Jo, det finns barn som inte klarar av traditionell skola, men då borde kanske samhället skapa alternativa skolformer för dessa barn med olika funktionsvariationer.

Nytt för mig var att man kan ha olika läromedel i olika kommuner. I vissa kommuner får hemundervisade barn tillgång till läromedel, medan de i andra kommuner inte får det. Här tycker jag att man borde ha ett enhetligt regelverk på lilla Åland.

I matematiken prövar man ofta en ekvationsgiltighet genom extremvärden. Lek med tanken att alla barn i en kommun hemundervisas. Ska skolan då stå tom? Den andra extremen är att alla barn måste gå i en likadan skola utan större variationer och med en absolut standardiserad undervisning och pedagogik. Det är liksom ytterligheterna.

För mig är den stora frågan hur hemundervisningen ska se ut och vilka läromedel man ska ha tillgång till. Man kan ha egna läromedel som bibeln, koranen, bhagvad githa, mormons bok och dessa kanske tillmäts stor betydelse.

I USA ser vi att polio börjar återkomma till följd av antivaccinationskampanjer. I många stater jämställs skapelsehistorien - att Gud skapade världen för 6 000 år sedan - med evolutionsläran. Är det en önskvärd utveckling?

Frågan är förstås för oss alla: Hur ska samhället värna barnens intressen och hur ska kontrollfunktionerna se ut? Ska vi ha en helt fri hemundervisning eller ska vi ha kontrollfunktioner och stationer? Det här är fortfarande lite oklart, och hela denna motion är kopplad till detta. Hur skapar vi den bästa möjliga skolan? Finland har legat i topp och ligger fortfarande mycket bättre än Sverige, där vi har sett ett antal avarter som i hög grad beror på privatisering och glädjebetyg, vilket har varit problematiskt.

Med de sociala medierna står vi inför omvälvande förändringar. Här har samhället ett stort ansvar, och mycket är under utveckling och ganska öppet.

Jag har som sagt ingen absolut uppfattning. Vi borde ha en enhetlighet på Åland. Men om antalet hemundervisade barn har mer än tiodubblats från 2012 till 2025, alltså från 11 till 132 stycken, så låt oss leka med tanken att de tiodubblas ytterligare de närmaste tio åren. Då har vi över 1 000 barn som ska undervisas. Det är i alla fall en möjlighet och då måste kontrollfunktionerna också utvecklas.

Det här kan ju framstå som en fråga om individens frihet, och det är det också. Jag är förstås motståndare till att det finns någon absolut sanning om hur skolan ska se ut. Det är bra att det finns en stor frihet och undervisningsformer som möjliggör detta. NPF-diagnoser har ju varit på tapeten. I det här skedet tycker jag att vi först måste klargöra hur vi ska se på detta. Det är komplext, och det kommer vi inte ifrån.

Jag känner att jag inte kommer att ta ställning till denna motion.

Tack, talman!

Tack, ledamot Lindén, för anförandet. Det som man har märkt under debatten och även i medierapporteringen är att man försöker klumpa ihop hemskolning med extremism. Men man måste ha i åtanke att de flesta föräldrar bryr sig mest om sina barn. Oavsett om man är extremist, så bryr man sig troligtvis mer om sina barn än om sin ideologi.

Vi kan släppa den extrema biten, för den är så otroligt liten i förhållande till antalet hemskolare. Vi måste komma ihåg att de flesta som väljer att hemskola är helt vanliga människor. Många av deras barn kan ha problem med att gå i en vanlig skola, och därför väljer man att hemskola.

Tack ledamot Lindén. Jag tror att vi alla är övertygade om att alla vill sina barn väl.

Det är viktigt att påpeka att det inte alltid handlar om extremism. Bara i den här salen säger man "vi inom de obundna, vi socialdemokrater och vi liberaler" tycker på det här sättet. Man har en enhetlig syn som är kopplad till partiet. Denna syn kan uppfattas som ganska absolut.

Vi kan leka med tanken att vi har en skola som baseras på liberala värderingar. Jag tycker inte att det ska vara så. Jag tycker inte att vi ska ha ideologiska skolor; istället bör vi fokusera på god pedagogik som är dynamisk och anpassad efter de olika behov som finns i samhället.

Jag är inte helt klar över vad jag tycker. Jag tycker att också de som (… taltiden slut).

Talman!

Bästa lagting, åhörare. Landskapsandelar, är inte det riktiga pengar? Var kommer andelarna ifrån? Är det en pengasäck som landar hos finansavdelningen varje år med okänd avsändare? Nej, det är alla ålänningars, alla företags skattepengar som det handlar om. Ibland, alltför ofta, pratar vi om landskapsandelar som om det inte är riktiga pengar. Jag kan aldrig tänka mig att landskapsandelssystemets grundtanke var en form av ekonomisk doping. Alltså att en inskriven elev i kommunal grundskola räcker för att ta del av landskapsandelssystemet. Så fungerar systemet idag och pga att de hemundervisade eleverna har vuxit explosionsartat, som Obunden Samling benämnde utvecklingen, är det ansvarsfull hantering av skattemedel att börja ifrågasätta dagens system. Det är en märklig retorik att man vill försämra den kommunala ekonomin när man ifrågasätter denna finansieringsmodell. Ifrågasätter jag denna finansieringsmodell som den fungerar idag är jag ute för att försämra kommunernas ekonomi. Det är jättemärkligt och en märklig retorik.

Jag är till vissa delar konservativ, vi har inte råd att bygga upp parallella skolsystem. Åland ska locka till inflyttning tack vare vår kvalitativa grundskola. Vi ska inte vara ett paradis för föräldrar som inte tror på den traditionella skolmodellen. Det är nämligen barnet det handlar om, inte föräldrarnas ideologier eller samhällssyn.

Att ta del av den traditionella grundskolan handlar om mer än undervisning av kompetenta lärare och goda läromedel. Det handlar om en trygghet för barnet. För många barn på Åland är skolmaten många gånger den huvudsakliga måltiden under en dag. Skoldagen är en trygg plats för en elev där avvikelser kan snappas upp av kompetent personal. Alla verksamheter behöver utvecklas, även grundskolan varje dag, varje läsår. Att bygga upp parallella skolsystem och avreglera grundskolan får aldrig bli lösningen. Vi ska utveckla grundskolan, och det är det som ska vara avgörande när vi lockar inflyttare till Åland.

När argumenten tryter lyfts alltid de ideologiska flosklerna upp. Jaha, du är emot hemundervisning, jag trodde du var liberal och vill bejaka den personliga friheten. Jo, jag tror på den personliga friheten. Men jag vill ändå inte legalisera droger, jag vill inte ta bort tvånget om säkerhetsbälte. Jag vill förbjuda rökning på offentliga platser. Jag tror på en politik som möjliggör en frihet att vara hemma med små barn. Däremot vill jag arbeta för att när skolåldern infaller så träder grundskolan med professionella lärare in i bilden. Det krävs en lång utbildning idag för att bli lärare och det är ingen slump att kraven är höga. Att undervisa barn är inte för alla. Föräldrarnas valfrihet att få hemundervisa får aldrig stå i centrum när det gäller utvecklingen av vår grundskola eller tryggheten för våra barn.

Jag ser på statistik från ÅSUB gällande antalet hemskolade på Åland. Den tar avstamp från 2012 då antalet hemundervisade var 18 stycken. År 2020 var antalet 81 och år 2024 128 stycken. Det råder ingen tvekan om utvecklingen skenar och det är hög tid att med framförhållning belysa konsekvenserna av detta, såväl ekonomiskt, sett till arbetslinje, barnets bästa, utbildningsnivåer och samhällsklyftor.

Utskottet får gärna se på vilka möjligheter självstyrelselagen ger när det handlar om att införa skolplikt på Åland.

Jag håller med många här i salen som har sagt att de allra flesta hemundervisade barn mår bra , har det bra och får god undervisning. Men sett till utvecklingen är jag för en stark grundskola. Det är det som gäller på Åland. Tack, talman!

Tack fru talman!

Nej, man ska inte använda ideologiska floskler. Jag håller med om att det är bra att diskutera sakpolitik.

Men när vi pratar om den här frågan så handlar det ju ganska mycket om hur mycket som samhället ska styra. Det är en ideologisk fråga, men det är det som det handlar om. Hur mycket ska samhället styra och hur mycket ansvar ska man lämna till individerna och familjerna? För mig är det i alla fall den grundläggande frågan som vi diskuterar här.

Men ledamoten var inne på ekonomi och arbetslinjen. Det har lyfts flera gånger här i den här debatten idag om arbetslinjen. Vad har det här överhuvudtaget med arbetslinjen att göra? Kan ledamoten förtydliga det lite? För det funkar inte alls i mitt eget huvud.

Tack, talman!

En normal skoldag i grundskolan pågår ungefär fem-sex timmar om dagen, beroende på vilken årskurs det handlar om, från morgon till tidig eftermiddag.

Ett av argumenten till att hemundervisa barn är att man kan ha en social tillvaro på kvällar och sena eftermiddagar. Man kan ta del av olika fritidsaktiviteter och man kan vara med kompisar som går i den traditionella grundskolan. Jag ser framför mig att ska jag lyckas så ska man ju ha en förälder som hemundervisar under samma tid som den normala grundskolan äger rum på dagtid. Jag får svårt att få ihop det annars. Jag skulle gärna se statistik på hur arbetslinjen ser ut mellan hemundervisade elever, föräldrar och den traditionella grundskolans föräldrar. Det finns säkert en linje där.

Tack, fru talman!

Liberalernas definition av arbetslinjen avviker från den etablerade definitionen. Om jag förstår det rätt så vill Liberalerna, oavsett hur mycket pengar du har och råd att vara hemma, så ska du ändå jobba. Är det detta som Liberalerna företräder? Även om du har resurser och har möjlighet att vara hemma, så ska du inte få vara det. Det ska förhindras och du måste ut i arbete och bli en skattebetalare.

Många av dessa som har flyttat till Åland är goda skattebetalare och bidrar till vårt samhälle. En del av dem hade definitivt inte kommit hit om vi inte hade erbjudit den här typen av system.

Jag tycker att de här ekonomiska argumenten om arbetslinjen är helt uppåt väggarna.

Tack, talman!

Självklart går det inte att generalisera och sätta alla i fack. Det är helt omöjligt.

Den traditionella arbetslinjen bygger på att man tar del av samhällets välfärdsstruktur, men man bidrar också. Jag tror att om den här utvecklingen fortsätter - idag har vi 130 hemundervisade barn i våra kommuner, så om fem år framåt så är de 200.

Jag ser det som väldigt, väldigt svårt, för varken landskapets ekonomi eller den kommunala ekonomin kan hantera det, samtidigt som vi ska upprätthålla en mycket god grundskola.

Talman!

Ledamoten Holmberg nämnde landskapsandelarna i sin inledning. Ledamoten har idag föreslagit en reform av landskapsandelssystemet, där landskapsandelarna skulle strykas till den del där det rör hemundervisning.

Ledamoten Holmberg äger ju möjligheten att förändra. Regeringen kan lägga ett lagförslag och ledamoten kan själv agera därefter, om inte landskapsregeringen vill lägga ett sådant lagförslag om att skrota landskapsandelarna för hemundervisning. Det finns ju inget som sätter hinder. Jag uppmanar ledamoten Holmberg att agera. Det kan ju rentav vara ett bra förslag om man ser över också andra kriterier i lagen på samma gång.

Annars måste man nog betrakta det här som ett retoriskt skrammel med tomma pengatunnor, om det inte kommer något konkret förslag.

Tack, talman!

Tack ledamot Valve. Under de år jag har varit i lagtinget så har jag varit mycket skeptisk till hemundervisning, särskilt med tanke på den utveckling vi har sett. Jag måste dock säga att tack vare min kollega Peter Lindbäck, som har satt sig in i den här juridiska frågan, så verkar det finnas öppningar i vår självstyrelselag att införa skolplikt.

Jag talar här för mig själv, inte för partiet eller min grupp, utan detta är ett enskilt anförande. Personligen är jag, baserat på den kunskap vi har idag, väldigt för att vi ska införa skolplikt på Åland.

Detta är inte bara tomt skrammel. Gällande landskapsandelarna så förvånar det mig mycket att man kan få landskapsandelar för elever som egentligen inte deltar i grundskolan överhuvudtaget. För mig är detta ekonomisk doping och inte försvarbart med tanke på den ekonomiska situation som Åland befinner sig i.

Talman!

Jag hade precis tänkt kritisera ledamoten Holmberg för att vara mer intresserad av rubriker än av resultat. Men jag får väl ändra mig i denna sista replik och säga att införandet av skolplikt verkligen är värt en rubrik, om det är ledamotens fasta övertygelse att vi bör övergå från läroplikt till skolplikt. Känner ledamoten till hur de övriga i den liberala lagtingsgruppen resonerar kring införandet av skolplikt på Åland? Det är en ganska stor fråga som direkt påverkar 128 åländska barn.

Jag ser fram emot att höra lite klargöranden kring detta i debatten.

Tack, talman!

Jag är inte ute efter någon rubrik, utan jag vill bara lyfta fram en fråga som jag tycker att min kollega Peter Lindbäck får utveckla. Det har han säkert möjlighet att göra det när ärendet ska behandlas i lag- och kulturutskottet.

När det gäller den liberala gruppen överlag kan jag inte heller ge ett entydigt svar, men jag tror att vi är mycket ifrågasättande till hur det fungerar idag.

Tack, talman!

Det är lite intressant att lyssna på, för här har man i många år hört från liberalt håll att det är oerhört viktigt att vi får inflyttning till Åland och att alla är välkomna hit till paradiset på fredens öar. Men nu säger ledamot Holmberg att han inte vill att detta ska vara ett paradis för föräldrar som inte tror på skolsystemet. Jag trodde att detta var ett inkluderande samhälle som skulle vara ett paradis för alla. Men nej, inte för de föräldrar som inte tror på skolsystemet.

Jag vill också tillägga att bara för att du hemskolar ditt barn betyder det inte att du inte tror på skolsystemet. Det kan mycket väl vara så att ditt barn inte klarar av den vanliga skolmiljön, eller inte klarar av att lära sig tillräcklig mycket i den vanliga skolmiljön.

Tack, talman!

Tack ledamot Egeland. Absolut, det finns en mängd olika orsaker. Det finns säkert lika många anledningar som det finns hemundervisade barn till varför man inte tror på eller vill ta del av den traditionella grundskolan.

Alla är välkomna att flytta till Åland, om man tror på våra värderingar och vad som gäller när det kommer till lag och ordning här. Jag har inte sagt att vi ska förbjuda hemundervisade föräldrar att flytta till Åland. Absolut inte. Men i min värld ska man inte räkna med att hemundervisning fungerar på samma sätt som det gör idag.

För mig handlar det om att stärka grundskolorna. Det är viktigt. Vi måste prioritera ekonomiskt väldigt mycket under de kommande åren. Jag tror att vår grundskola inte ska behöva osthyvlas på grund av att vi ska bejaka hemundervisning alltmer.

Tack, talman!

Ja, det där säger emot lite det du sade nyss. Ledamoten vill inte att Åland ska vara ett paradis för föräldrar som inte tror på skolsystemet. Det var exakt vad du sade. Men det är bra att du tar tillbaka det.

Jag vill också nämna att de här hemskolorna inte kostar samhället pengar; de tillför faktiskt. De kostar mindre eftersom föräldrarna skolar sina barn själva. Det skulle inte stå i strid med arbetslinjen eller som ledamot Listherby sa att de inte är ute i arbetslivet, det stämmer ju inte.

Att grundskolebarn är i skolan fem till sex timmar per dag för att lära sig, så det är inget problem. Förmodligen kan man, om man bara har en elev, utbilda ganska snabbt. Dessutom går bra för många människor att ha en god inkomst och ändå ha fem till sex timmar över för sina barn per dag.

Tack, talman!

Jag har inte något att invända där. Jag tror inte ens att ledamot Egeland själv vet om hur situationen ser ut för alla de 128 hemundervisade barnen och vad de har för socioekonomiska bakgrunder. Jag kan konstatera att våra synsätt inte är kompatibla.

Jag vill inte om några år säga "till Åland kan man komma, här är ett paradis för hemundervisning", men det är min personliga åsikt.

Man är jätte välkommen hit ändå och bosätta sig, men man kan inte räkna med en allt frikostigare hemundervisning. Däremot finns det en väldigt bra grundskola här, Nordens bästa.

Tack, talman!

Ledamot John Holmberg sade att vi i princip är för frihet, men att kontroll nog är bättre. Det är ju det klassiska citatet som brukar tillskrivas Lenin: "Frihet är bra, men kontroll är bättre."

Det är verkligen märkligt. Samtidigt står ledamoten Holmberg här och försöker framstå som en kostnadsmedveten kostnadsjägare. Inga fler kostnader, men mycket hellre 128 nya barn till dagens skolsystem än att de ska få vara hemma och undervisas av sina föräldrar eller vårdnadshavare.

Det är helt uppenbart att om vi tar emot 128 nya elever i vårt undervisningssystem, så kostar det skyhögt mycket mer än den lilla summa som nu kanske behövs för att vi ska kunna tillgängliggöra lite studiematerial, vilket den här motionen handlar om. Det är ganska intressant, talman.

Tack, talman!

Tack vicetalman Måtar. Jag måste säga att jag blev lite perplex när jag läste den här åtgärdsmotionen som är mangrant undertecknad av obundna. Obunden Samling brukar ofta stå här i salen och säga att vi inte ska påföra nya kostnader till kommunerna. Men det finns kanske en tanke bakom att detta ska landa hos landskapsregeringen. Den retoriken har man fört här på ett bra sätt.

Man har varit tydlig med att detta handlar om landskapsandelar. Det är inte riktiga pengar; det är landskapsandelar som kommer dagen före nyårsafton till finansavdelningen och sedan delas ut. Det är inte riktiga pengar, det är inte skattepengar och det är inte företagens pengar, utan det är pengar som kommer någonstans ifrån, men de kommer i alla fall. Det är dessa pengar som ska greja det här.

Tack, talman!

Ledamot John Holmberg undviker enkelt att svara på frågan: Blir det dyrare eller billigare om vi sätter 128 nya elever i grundskolan i systemet? Ja eller nej?

Det är mycket dyrare att sätta de 128 eleverna i grundskolan, så som man kräver när man ska utöka kontrollen, enligt gammal filosofi.

När det gäller den lilla kostnad som eventuellt uppkommer för att vi ska fixa det här systemet så att vi kan dela ut undervisningsmaterial åt de hemskolade barnen också så handlar det om små summor. Vi skickar ju redan pengar, även för de hemundervisade handlar det om flera tusen euro per elev och per år som kommunerna redan får och som de bör använda. Vi har ett tillåtande system som dels tillåter normal grundskola och dels tillåter hemundervisning. Dessa pengar får kommunerna redan och bör således användas.

Tack, talman!

Det jag nämnde i mitt anförande är att det idag finns ett systemfel. De här pengarna landar på ett sätt som aldrig har varit tanken från början med landskapsandelssystemet. Det är absurt och kan liknas vid ekonomisk doping.

Ska vi också lägga ner bilbesiktningen också? Man tycker att det är jobbigt att fara till bilbesiktningen. Jag besiktigar min bil själv istället. Jag kollar på YouTube hur man gör, och jag kan visst operera bort ett födelsemärke på mitt barn. Det kan jag visst göra. Det är helt absurt. Det krävs högskole- eller universitetsutbildning för att bedriva lärarundervisning, men plötsligt ska det vara tillåtet att avreglera och göra lite som man vill hemma. Det är totalt absurt.

Talman!

Jag tycker att ledamot John Holmberg lyfter flera intressanta och bra saker i sitt anförande, särskilt när det gäller hur betydelsefullt det är att man flyttar till Åland och att inflyttningen ökar. Det är något som inte har nämnts så mycket i diskussionerna kring hemskolan. Många förknippar ofta hemskolan med att familjer kommer hit, och det blir en del av inflyttningen till vårt samhälle om de stannar kvar och bosätter sig här.

Jag minns under valarbetet att jag träffade många familjer som hemskolade sina barn. Pappan arbetade, medan mamman ofta var hemma och undervisade. Jag var nyfiken och frågade vad de hade för planer när barnen var klara med sin utbildning. Skulle mamman då söka jobb här? Då svarade de att de skulle flytta hem igen. De var bara här tillfälligt och sa att de utnyttjade systemet.

Jag tror att det finns många aspekter av hemskolning. Antalet familjer som väljer denna väg ökar och det tycker jag att vi behöver bevaka.

Tack, talman!

Tack, ledamot Anders Holmberg. Jag håller med. Jag tror inte att våra röda klippor, vår skärgårdstrafik, vårt fina gäddfiske eller fotbollsplanerna är de främsta orsakerna till inflyttningen av hemundervisare. Det handlar snarare om ett system som ger möjlighet att lämna något man inte är nöjd med, och att göra det under en viss tid här.

Som jag sa tidigare till ledamot Egeland, vi ska inte stoppa inflyttningen, det är inte frågan om det. Men om man om fem år tror att man ska komma till Åland för att kunna hemundervisa barn, så är det i alla fall inte något jag ställer mig bakom.

Talman!

Jag håller med ledamot John Holmberg. Det finns exempel som fungerar bra, där människor verkligen anpassar sig till vårt åländska samhälle. De flyttar hit och bosätter sig.

Samtidigt har vi också hört exempel på personer som kommer till Åland för att hemskola sina barn, men som sedan upptäcker hur bra vår skola är och väljer att låta barnen gå i skolan istället. Det finns alltså många aspekter att beakta i denna fråga.

Vi har diskuterat hemskolning lite i lag- och kulturutskottet. Det är en viktig fråga som vi bör titta närmare på, särskilt med tanke på att antalet hemskolade barn ökar. Vi måste bevaka detta och se till att det inte bara fortgår utan kontrollerade former. Det är min åsikt.

Tack, talman!

Precis som ledamot Anders Holmberg sade och som jag nämnde tidigare, så går det inte att generalisera. Givetvis är majoriteten av de som hemundervisar sina barn goda hemundervisare, relativt sett. Men det finns även andra exempel.

I min värld ska vi ha en grundskola som är av hög kvalitet, en skola så bra att folk väljer att flytta hit just för den. Vi måste prioritera och skära ner på andra områden. Det är viktigare att säkerställa att vår grundskola får de resurser den behöver för att vara den inflyttningsmotor som den kan vara och som den i många fall redan är.

Tack, talman!

Tack till ledamoten för ett väldigt tydligt anförande. Jag skulle vilja återkoppla till huvudanförandet, särskilt det som gäller parallella system som ledamoten talade om. Jag förstår faktiskt inte riktigt den delen. För närvarande är det ju ett antal åländska kommuner som redan delar sitt material med hemskolor. Jag nämnde tidigare att det handlar om fem kommuner, men jag har nu fått information om att det är fler som gör detta. Därför ser jag inte behovet av ett nytt parallellt system.

Jag förstår inte heller varför det skulle bli dyrare. Ju fler hemskolade det finns i en kommun, desto billigare blir det faktiskt för kommunen. Jag påstår inte att det är det bästa för barnen, men det är ändå det mest kostnadseffektiva alternativet för kommunen. Jag skulle gärna vilja höra mer kring det resonemanget.

Tack, talman!

Hemundervisningsstatistiken som jag hänvisade till i början av mitt anförande baserades på data från 2012, alltså för 12-13 år sedan. Då fanns det 18 hemundervisade barn. Nu har vi ökat till ungefär 130. Om denna utveckling fortsätter, vilket jag tror att den kommer att göra baserat på den statistik vi ser, så kommer vi att behöva administrativa system som blir mer eller mindre parallella. Det handlar om system som är inriktade på hemundervisning och allt det är bort från något annat.

Hemundervisning på Åland är fortfarande relativt nytt och i sin linda. Jag tror att när tiden går och vi kan börja analysera, jämföra och se på statistik och resultat, så kommer vi att inse att de resurser som finns idag inte räcker till för att upprätthålla den nivå som krävs.

Talman!

Jag noterar att ledamoten spekulerar tämligen fritt i eventuella problem som kan tänkas dyka upp under resans gång, och det står ju var och en fritt att göra så.

Men om vi håller oss till fakta i det här replikskiftet, så är det så att en åtgärdsmotion är oppositionens redskap för att väcka en fråga och för att initiera en diskussion.

Jag har suttit i över 20 år i det här lagtinget, och endast två motioner har godkänts. Det ena gällde en väntekur till Svinö och den andra handlade om en ändring av budgetens namn till Ålands budget, vilket redan var reglerat i lag. Det är allt som har godkänts.

Nu tycker man från regeringsbänkarna att utskottet, där jag själv har förmånen att vara medlem, ska utreda det ena och det andra. Om regeringspartierna inte är nöjda med gällande lagstiftning och hur den är formulerad, så varsågod, det är ni som har redskapen; skyffla inte över det på oss i utskottet.

Tack, talman!

Ledamot Thörnroos, ni har helt rätt på alla punkter.

Det är bra att Obunden Samling lämnade in den här åtgärdsmotion. Tack vare kollegan Peter Lindbäck som lyfte upp den här frågan så blev det en ögonöppnare för mig. Jag har uppfattat den här frågan som mer eller mindre omöjlig eftersom det i finska grundlagen står att det är läroplikt som gäller.

Därför tycker jag att det kan vara intressant att i utskottsbehandlingen titta närmare på självstyrelselagen i förhållande till grundlagen. Det skulle kunna ge möjligheter som kan bli exklusiva för Åland.

Tack, fru talman!

Jag tänker dela upp mitt anförande, först en ideologisk del och sedan en del som handlar om sakfrågan.

Vi anser att det är familjen och föräldrarna som har ansvaret för sina barn, och vi tror att de agerar på ett sätt som är bäst för sina barn. Det finns inte många föräldrar i världen som medvetet agerar på ett sätt som de anser vara dåligt eller skadligt för sina barn.

Vi anser att det inte är staten eller landskapet som ska avgöra hur individen ska leva sitt liv. Ansvar bör läggas på individen så långt som möjligt, så länge det inte skadar andra.

Det liberala resonemanget om att en förälder som hemundervisar skulle vara något negativt för samhällsekonomin, eftersom den personen inte kan arbeta och bidra till arbetsmarknaden, är helt främmande för oss.

Alla individer har en skyldighet att ta hand om sig själva och sina barn. Det vill säga, föräldrar har en skyldighet att försörja sig själva och sina familjer. Staten eller landskapet har ingenting att göra med huruvida en människa arbetar eller inte, så länge den har resurser att försörja sig själv. Det är inte landskapets eller statens ansvar, utan individen som bestämmer vad den gör med sina liv och sina ekonomiska medel. Jag vill göra det väldigt tydligt att denna ståndpunkt är helt och hållet främmande.

Men det är inte särskilt förvånande när vi pratar om kontroll av olika slag när man hör Liberalerna, för de resonerar på ett liknande sätt när det gäller hemvårdsstödet. Vi har just haft en diskussion om tobakslagen. Allt ska kontrolleras av staten, för att ålänningarna inte klarar av att ta ansvar för sina egna liv.

När vi pratar om arbetslinjen är det väldigt diffust vad vi egentligen menar. När jag pratar om arbetslinjen, så menar jag att det lägst betalda arbetet i vårt samhälle inte ska vara mindre betalt än de högsta stöden. Det är arbetslinjen.

Nu vidare till sakfrågorna. De kostnader vi har för läromedel idag, de skulle vi ändå ha och det är verkligen inget argument för att avskaffa hemskolorna eller straffa kommunerna för att de har människor som hemskolar. Jag tror att det resonemanget riskerar att försämra situationen för hemskolorna, då kommunerna kan dra tillbaka sitt frivilliga stöd som flera kommuner erbjuder idag.

Det är klart att om man vill begränsa hemskolorna och minska deras antal så är det rätt väg att gå. På det viset har ni rätt, kära liberaler.

Jag tycker att ledamoten Löthman hade ett bra resonemang om huruvida vi ska ersätta läromedel eller inte. Jag har personligen landat i att så länge vi har hemskolning på Åland, vilket vi har idag, så är det rimligt och rätt att vi erbjuder läromedel till de som hemskolar på Åland på lika villkor som de som går i skolan. Exakta detaljer på vilken typ av läromedel det handlar om är något vi måste titta vidare på. Denna motion uttrycker viljan att barn, oavsett om de hemskolas eller går i skola, ska ha rätt till kvalitativa utbildningsmaterial. Det borde falla i god jord i denna sal. Vi har ju nyligen infört det kostnadsfria gymnasiet där man erbjuder kostnadsfria läromedel för eleverna. Det här går precis i linje med det resonemanget. Det är konstigt hur man resonerar på ett sätt i en fråga och på ett helt annat sätt i en annan fråga, trots att båda handlar om utbildning.

Jag vill också beröra frågan om extremism. Det är förstås inte bra med våldsbejakande extremism av något slag, men jag undrar vad vi egentligen diskuterar för underlag. Hur många människor pratar vi om? Jag vet inte, och jag tror inte heller att ni vet det, kära ledamöter.

Hur många procent av befolkningen i stort tilltalas av våldsbejakande extremism av olika former? Kanske två, tre eller en procent? Jag har ingen aning. Men statistiskt sett, om vi har 130 elever som är hemskolade på Åland, så följer rimligheten i statistiken att några av dem kommer att ha den här typen av åsikter, precis som vi också har sådana åsikter hos befolkningen i stort, de som inte hemskolar. Vi kanske inte har ett tillräckligt kunskapsunderlag för att avgöra hur många som tilltalas av detta. Hur många är det som faktiskt flyttar hit och stannar kvar? Det är svårt att ta ställning till exakt vilka åtgärder som behövs när vi inte har ett tillräckligt faktaunderlag.

Jag har också läst nyhetsrapporteringen. Vi har en debatt om en nyhetsrapportering, är det ett tillräckligt underlag för att vi ska fatta beslut? Absolut inte!

De flesta som hemskolar har andra orsaker än att de vill påföra sina egna tankar som inte stämmer överens med det övriga samhället. Det kan handla om mobbning, eller barnet har haft problem i skolan och man har försökt hitta lösningar men hittar dem inte, så man väljer hemskolning. Det kan handla om otillräckligt stöd och att barnet inte fungerar i skolan. Ganska många har negativa erfarenheter från den svenska skolan i Sverige.

Denna grupp människor som efter några år går in i den ordinarie skolan säger att vår skola inte är som den svenska skolan. Dessa människor skulle inte ha kommit hit till vårt samhälle och bidragit till samhället med skatter osv. om vi inte hade detta hemskolningssystem på Åland. Det är rimligt att vi har det här systemet. Människor flyttar hit, försörjer sig själva och flera övergår till den ordinarie skolan över tid.

Man kan till och med säga att det är en typ av konkurrensfördel vi pratar om. När vi pratar om inflyttning brukar vi tala om ett överskott av människor som är 65 år eller äldre. Nu pratar vi om människor i sina bästa år, vuxna som har barn och som är i sina bästa år och som har utbildat sig. De kostnaderna slipper vi, de behöver vi inte ta. De flyttar hit med sina barn och stannar kvar här förhoppningsvis. Tack, fru talman!

Talman!

Tack, ledamot Wikström. En fråga: Finns det inte en klassaspekt här? Kan den ensamstående kassörskan med tre barn bedriva hemundervisning, vilket den välbärgade direktören med en hemmafru med pedagogisk utbildning säkert kan göra? Blir det inte en orättvisa att vissa har den möjligheten som fordrar en ekonomisk trygghet, medan andra inte har den?

Tack, fru talman!

Det finns det absolut. Ledamoten har helt rätt i det. Är ensamstående kan det bli svårt att hemskola om man inte har tillgångar som gör att man kan försörja sig själv.

I ett annat fall måste samhället träda in och försörja individen, till exempel genom utkomststöd. Då uppstår andra frågor som man måste diskutera. Om man söker utkomststöd så ska man också söka arbete, och dessa frågor går inte ihop. Därför tror jag att majoriteten av de som hemskolar har ekonomiska resurser för att ta hand om sig själva och sina barn.
Men ledamoten har rätt; det finns en klassaspekt här, absolut.

Talman!

Tack, ledamot Wikström. Vi verkar ha samma syn på detta.

Jag har dock inte sett någon undersökning på och som jag är väldigt nyfiken på i den här i frågan. Vad ligger bakom dessa bevekelsegrunder? Du nämnde att det kan handla om mobbning, men det kan också röra sig om olika problem som individer har stött på. Är det en vanlig företeelse, eller handlar det om en slags olust inför samhällets skola? Jag skulle gärna vilja se mer information om detta. Finns det någon rapport som man kan ta del av? Det skulle vara intressant att veta. Det var bara en reflektion jag ville dela med mig av.

Tack, fru talman!

Det är en del av den kritiken, en del av det underlag som vi idag inte riktigt har, så vitt jag vet. Jag är ingen expert, men det skulle vara intressant att veta. Det är alltid bra att ha kunskap om olika saker. Varför väljer folk att hemskola på Åland? Vad är bevekelsegrunderna för det? Jag vet inte.

Ytterligare vill jag också påpeka att frågan om klassaspekten, som ledamoten var inne på, visar att dessa människor försörjer sig själva och bidrar till samhället genom ökad konsumtion.

Talman!

Det finns två saker i ledamoten Wikströms och Obunden Samlings resonemang här under dagen som jag uppfattar som mycket märkliga.

Det första handlar om utbildningspolitiken överlag. På Åland, i Finland och i Norden har en tradition av att bygga upp vår skola så att ingen ska falla emellan. Vi brukar säga att vi inte har råd att förlora ett enda barn, vilket är anledningen till att skolan är hårt reglerad. Det är därför vi har en juridisk rätt till trestegsstöd och olika typer av stödformer. Att påstå att en del av bildningen skulle vara oreglerad och kalla det för ett kontrollsamhälle, det saknar både händer och fötter grund och substans. Det resonemang som ledamoten Wikström framför går helt stick i stäv mot de utbildningspolitiska målsättningar vi har.

Det andra är bagatelliserande av högerextremismen på Åland. Jag återkommer till det i nästa replik.

Tack, fru talman!

Jag vet inte vad ledamotens erfarenheter av de som hemskolar är, men min egen erfarenhet är att man väljer att hemskola för att det är något i den ordinarie skolan som inte fungerar. Man har försökt få det att fungera, men man är missnöjd med hur skolan är i Sverige. Jag har egentligen berört dessa aspekter i mitt anförande. Varför väljer man att hemskola?

Ledamoten tror på ytterligare resurser till grundskolan för att komma till bukt med dessa problem. Men här har vi ett sätt som uppenbarligen fungerar. Flera av de som hemskolar har kommit till Åland, de ser att det fungerar och de flyttar inte härifrån.

Jag tror att föräldrar bryr sig om sina barn och vill det bästa för dem. Om det vore som ledamoten säger, att skolan fungerar, varför hemskolar man då? Det är inte så att alla dessa människor är extremister som vill något illa med samhället. Det är en väldigt förvanskad uppfattning.

Talman!

Till det sista så har jag aldrig sagt något som påminner om det. Jag sade att de flesta hemskolare sköter det mycket väl. Det jag sade är att skolväsendet är hårt reglerat eftersom det handlar om barnets individuella rättigheter. Övriga skolvärlden är reglerad, varför skulle just denna del vara okontrollerad?

Den andra delen av detta handlar om bagatelliseringen av högerextremismen på Åland. Ledamoten Wikström står här i talarstolen och säger att detta bara är lite nyhetsrapportering. Varför ska vi tro på det? Sedan ägnar han tre-fyra minuter åt att berätta vad han tror är grunderna för hemskolning och menar att det är sanningen. Skyddspolisen uttalar sig i media och säger att detta är ett problem på Åland. Och det är vad det är. Det betyder inte att alla hemskolare är högerextrema, men det betyder att vi har ett samhällsproblem. Det vore intressant att höra hur Obunden Samling tycker att man borde adressera detta.

Tack, fru talman!

För det första, frågan om en reglerad skola eller hemundervisning, jag anser inte att det finns något motsatsförhållande här. Jag tror att föräldrarna är de som är bäst lämpade att avgöra om barnet mår bättre i skolan. Det är troligt att de har övervägt detta noggrant innan de beslutar sig för att hemskola. Att bestämma sig för att hemskola är ett stort steg, och det påverkar även den personliga ekonomin, till exempel. Jag anser att föräldrarna kan fatta detta beslut, medan ledamoten verkar tro att föräldrarna inte kan göra det. Ledamoten förespråkar istället mindre hemskolning och mer statlig kontroll. Jag tycker att mitt resonemang håller ihop ganska bra.

Jag vill börja med att tacka för en intressant eftermiddag. Det har varit en intressant debatt att följa.

Som mor till tre barn kan jag ändå tycka att förälderns syn kanske inte alltid överensstämmer med barnets bästa.

När ska barnets rätt till vissa saker ska få bestämma snarare än förälderns? Många gånger handlar det om ideologiska uppfattningar om vad som är bäst för barnet.

Jag är väldigt tacksam för att samhället har en roll i att säkerställa att barnen får tillgång till viktiga tjänster, som vaccinationer, tandvård och skolhälsovård. Dessa instanser ser till att barnet växer och att syn och hörsel kontrolleras, vilket är något som en förälder kanske inte alltid har kompetens att avgöra. Tycker ledamoten att det ändå ska vara obligatoriskt för hemskolade barn?

Tack, fru talman!

Jag tycker att ledamoten lyfter en intressant aspekt. När ska staten bestämma vad som är rätt, och när ska individen få avgöra? Jag förstår resonemanget så.

Föräldrarna har det huvudsakliga ansvaret för sina barn och avgör vad som är bäst för dem.

När man pratar om umgängesrätt i vårdnadstvister brukar man säga att barn från tolv års ålder har ett inflytande och kan avgöra vilken förälder de helst vill bo hos. Men någonstans måste man också förstå att barn som är mycket unga behöver att föräldrarna fattar de rätta besluten för deras välbefinnande. Jag tror att den absoluta majoriteten av alla föräldrar har detta i åtanke.

Jag tror inte att man väljer hemskolning lättvindigt. Många har förmodligen prövat den vanliga skolan först. Det blir mycket att tro här, för vi diskuterar en motion och inte ett faktaunderlag som vi kan debattera.

Som förälder är man inte alltid professionell på allt. När ens barn blir sjukt vill man ha en läkare, och om barnet behöver tandställning så behöver man en tandläkare. Föräldrar har inte alltid den kunskap som krävs, och även pedagogik och inlärning är vetenskapligt grundade områden. I Finland finns det idag universitetsutbildningar för att bli lärare, så någonting är detta värt.

Jag tror också att föräldrar inte alltid avgör enkelt om barnet ska hemskolas. Men var kommer barnets rättigheter in i bilden? Jag har hört en musiklärare berätta om en hemskolad flicka som först vid elva års ålder fick uppleva musik i grupp, att få sjunga och spela med vänner. Hon hade aldrig tidigare fått uppleva den glädjen av att musicera tillsammans med andra.

Vet föräldrarna alltid vilka glädjeämnen och möjligheter de ibland tar ifrån sina barn?

Tack, fru talman!

Ofta när vi diskuterar hemskolning fastnar vi. Här har vi en elev som inte har fått delta i musikundervisning, eller ett barn vars föräldrar är extrema. Det är inte bra, absolut inte bra. Barn ska ha rättigheter. Jag kan inte allt om Barnkonventionen, och vad det står där. Barn ska ha lika rätt till diverse utbildningsinsatser och kulturella satsningar osv.

Jag anser inte att hemskolning här på Åland på något sätt går emot detta resonemang. Någonstans går gränsen, och vi kanske har olika uppfattningar om var gränsen går för när man får hemskola och hur mycket kontroll som ska finnas.

Men jag uppfattar ändå att det finns en majoritet i den här salen som någorlunda vill bibehålla det nuvarande systemet, med undantag för Liberalerna.

Jag hade inte tänkt att jag skulle tala alls i den här frågan, men jag blev lite inspirerad.

Det förefaller som att Obunden Samling har förläst sig på opinionsmätningar och utsett en ny ideologisk fiende i Liberalerna. Det är ju intressant.

Ibland vet inte föräldrar bäst. Det händer att barn far illa, och det vet vi alla. Det sker både bland barn som går i vanlig grundskola och bland barn som hemskolas. Synligheten för barn som hemskolas är oerhört mycket mindre än den synlighet som finns för barn i barnomsorg eller skola. Det finns flera vuxna som ser barnet och kan se om det här funkar eller inte. Det är en sak.

En annan sak, och det är därför som jag vill gå upp och säga något. Ur min synvinkel är grundskolan, det gemensamma utbildningssystem som vi har haft i tiotals år, nästan det vackraste som finns. Att vi har en gemensam grund för kunskap, värderingar och gemenskap och det är ett kitt som håller vårt samhälle ihop. Den utbildning och grundskola som vi har på Åland är för nästan alla barn. För tio år sedan var det nästan ingen som inte ingick i den gemenskapen.

Jag menar inte att skolan är oproblematisk, inte på något sätt. I alla skolor finns det problem. Det finns familjer som har det jobbigt och barn som har det jobbigt. Men man får en gemenskap, en social gemenskap. Man arbetar aktivt för att undvika parallella samhällen där människor inte möts, där barn inte möts.

En av de stora fördelarna med grundskolan är att du utsätts för människor med andra åsikter, precis som när man blir vaccinerad mot olika sjukdomar. Du möter människor som ser annorlunda ut, som gör saker på olika sätt och du lär dig att hantera den gemenskapen. Det tycker jag är oerhört viktigt och det talar för den gemensamma grundskolan.

Det finns många saker med vår skola som vi behöver fortsätta utveckla. Vi behöver en resursskola av något slag för de med NPF-problematik, särskilt i de skeden av livet när de inte klarar av att vara i en vanlig skola. Vi behöver utveckla de verktyg vi har. Kanske behöver vi också ha någon form av sjukhusskola. Vi kanske behöver arbeta mer med de kreativa ämnena i skolan så att vi inte utesluter dem och blir för tekniska.

Om vi sätter resurser i samhället på annat än det som jag upplever som samhällets viktigaste ansvar när det gäller utbildningen, så är det bort från något annat, det dränerar det oss.

Jag vill inte se ett Åland där vi har flera parallella samhällen som inte konfronterar och möter varandra. Jag tror att det är en grogrund för både extremism och utanförskap. Det vi behöver göra i dessa tider är att stärka den gemenskap som finns och de gemensamma värderingar vi har.

Nu har den här debatten gått långt utöver det som motionen egentligen handlar om, nämligen huruvida läromedel ska finnas tillgängliga för de som hemskolar. Det är inte en helt enkel fråga. Självklart, har vi ett system som tillåter hemundervisning, så bör den hemundervisningen vara så bra som möjligt. Men då påför man samhället ytterligare ett ansvar för ett parallellt system, och det tycker jag att man kan behöva fundera på för framtiden.

Jag tycker också att man behöver fundera på om vi behöver snäva åt rätten till hemundervisning på något sätt, för att undvika att till exempel kraftigt kriminellt belastade familjer hemundervisar sina barn och isolerar sig från samhället. Det finns alltid avarter och dem måste man också förbereda sig för. Tack!

Tack, fru talman!

Ledamoten resonerar om det här ärendet, och flera saker i hennes anförande kan jag hålla med om. Det är viktigt att barn socialiserar med andra och att de kommer i kontakt med olika åsikter, vilket hjälper dem att förstå vad samhället handlar om.

Det är dock inte så att ett hemskolat barn alltid är isolerat. Det kan hända att de börjar i den ordinarie skolan, till exempel i högstadiet, när de blir lite äldre.

Resonemanget om att hemskolade barn inte möter andra barn är också mycket beroende av situationen. Jag tror nog att de träffar andra barn, det är inte så att alla hemskolade barn är isolerade i hemmet och inte träffar andra människor som tänker på andra sätt. Eller tror verkligen ledamoten det?

Ja, det tror jag. I motsats till vad ledamoten Wikström tror, så finns det också evidens för detta. Det finns forskning kring hur hemundervisning fungerar, och den visar att det faktiskt i vissa grupper kan leda till att man isolerar sig inom en värdegemenskap, oavsett om det handlar om en politisk, religiös eller annan typ av grupp.

Jag kan inte med säkerhet säga att detta är ett stort problem på Åland; det tror jag inte att det är. Men risken finns, och den är farlig.

Tack, fru talman!

Det är nog ganska många som är troende när ledamoten talar. Men det finns ju andra situationer där människor inte hemskolar, men som har liknande förutsättningar som hemskolorna, särskilt när det gäller kontakten med samhället.

Skärgården håller nu på att avfolkas. Så är det. Befolkningen minskar hela tiden, och vi har människor där som går i skolor där man inte träffar särskilt många barn, och kanske inte så många som tänker på andra sätt. Ska vi resonera på samma sätt med de människorna, att vi ska ha en minimigräns för hur många barn som får gå i en skola när vi ska öppna?

Jag tycker att man behöver tänka på dessa olika aspekter och hur samhället ser ut. Det är väl det jag vill säga.

Ja, frågan om storleken på skolorna, när det är rimligt och bra för barnen att ha riktigt små skolor, den är ganska svår. Jag kan inte exakt bedöma vad som är det bästa. Men jag tror, eller vet, att det är problematiskt att ha till exempel skolor, som man hade under ett antal år på Sottunga, med en elev. Var det bra för den eleven? Jag vet inte. Eller är det bra för barn när man har skolor med 7-8 elever? Det är absolut en relevant fråga att diskutera.

Men jag skulle vilja lyfta en annan problematik. Om vi skulle säga så här: Vad skulle hända om vi fick en kraftig inflyttning till Åland av en militant islamistisk grupp som väljer att hemskola sina barn? Skulle Obunden Samling tycka att det var bra?

Tack, talman!

Jag börjar med att besvara den fråga som var riktad till Obunden Samling. Nej, vi skulle inte tycka att det var bra. Vi skulle inte heller tycka att det var särskilt bra om en stor grupp militanta högerextremister kom hit och hemskolar sina barn. Men det är inte det som det handlar om idag. Det är inte det samhälle vi har idag.

Jag ska också erkänna att jag under en ganska lång tid var väldigt skeptisk och fördomsfull mot hemskolning. Jag såg dem som svenska hippies som satt hemma och tovade hårbollar med sina barn. Men ju mer man lär sig, desto mer inser man att man inte kan vara känslostyrd. Man måste faktiskt ta hänsyn till fakta och till olika människors situationer.

Jag tyckte också att det var bra det som ledamoten sa om att grundskolan är för nästan alla barn. Exakt så sa hon. Och det är precis det som är poängen här. Nästan alla barn på Åland går i grundskolan, men alla kan inte göra det. Då är det väl bra att den här möjligheten finns.

För det första, om skyddspolisen bedömer att det finns en problematik, så litar jag mer på dem än på att man tror någonting i lagtinget. Jag vill inte vara alarmistisk, men om den finska skyddspolisen säger att här har ni ett problem, då måste vi ta det på allvar.

Nästan alla barn klarar av grundskolan eller trivs i den. Men det finns en grupp som har det väldigt tufft. Kanske behöver vi se över den lagstiftning som gäller för hemundervisning och snäva åt den lite grann, så att de som verkligen behöver ett sådant alternativ kan ha det.

Jag vill också nämna att jag känner flera familjer som har hemundervisat sina barn med oerhört goda resultat, och som är trevliga, goda och bra människor. Det är inte det som det handlar om.

Tack, talman!

Nu prenumererar jag inte på den tidningen som hade reportaget om skyddspolisen. Jag har bara läst lite grann, men det jag lyckades läsa var att man bedömer att hemskolning kunde vara en möjlighet som gör att allt fler högerextrema vill flytta till Åland. Jag har inte läst att de varnat för att detta är ett problem på Åland.

Jag vill också nämna något om parallella samhällen som ledamoten tog upp. Jag tror inte att de här människorna som hemskolar på Åland idag lever i ett parallellsamhälle.

Men problemet som hon lyfter, nämligen att barn måste socialisera med andra barn, det har jag stor sympati för. Det är föräldrarnas ansvar att se till att detta sker, och det behöver inte betyda att de socialiserar mindre. Tvärtom kan det vara föräldrar som bryr sig mycket mer om sina barn, lägger ner mer tid på dem, skjutsar dem till fritidsintressen och ser till att de får träffa andra barn.

Det är här vi har en ideologisk klyfta. Jag menar att ett samhällsansvar för våra gemensamma barn är en god sak. Det är inte alltid så att det är enbart föräldrarna som vet bäst om vad som är bäst för barnen.

Vi har ganska många barn på Åland som far illa med sina föräldrar, vilket leder till barnskyddsärenden och andra situationer som behöver hanteras av samhället. Därför anser jag att grundskolan är en del av detta samhällsansvar, och det är gott.

Tack, talman!

Ledamot Fellman säger att det gemensamma utbildningssystemet som vi har är något av det bästa vi har. Jag håller helt med ledamot Fellman i det.

Men vår nuvarande lagstiftning tillåter ju valfrihet för hur man ska uppfylla läroplikten, och då tycker jag det är vår skyldighet att skapa det bästa av de alternativ som finns.

I samband med att budgeten behandlades så hade också Obunden Samling lyft in det här som en liten del i den skuggbudget vi lade. Jag har ett vagt minne av att ledamot Fellman hade en viss positivism till åtminstone den delen. Och nu blir jag inte riktigt klar under ledamoten Fellman anförande hur hon står. Skulle ledamot Fellman kunna klargöra var hon ser sakfrågan någonstans?

När det gäller läromedlen för de som hemundervisar, tycker jag att ledamoten Löthman i vårt gruppanförande uttryckte det på ett mycket bra sätt. Det som är tillåtet kan man ju inte förbjuda, och det är tillåtet att ha hemundervisning. Jag vill att de barn som hemundervisas ska ha det så bra som möjligt.

Däremot tycker jag att det är problematiskt att vissa familjer väljer att använda de läromedel som finns i grundskolan, som är evidensbaserade och uppfattas som kvalitetsgranskade, medan andra familjer anser att det inte är nödvändigt. Här uppstår en diskrepans som oroar mig.

Tack ledamot Fellman, för förtydligandet.

Jag vill också återkomma till att ledamot Fellman nu lyfter fram extremismen. Som jag klargjorde i tidigare replikskifte så anser jag att ingen form av extremism har någon plats i vårt samhälle överhuvudtaget.

Extremism, om jag har förstått rätt, bygger på en känsla av utanförskap i samhället. Därför kan vi arbeta för att bygga broar och bättre inkludera människor i vårt samhälle. Ett sätt att göra detta är genom att hjälpa dem med sin undervisning, med fokus på pedagogiskt och faktabaserat material. Det ser jag som positivt och då tror jag att vi kan uppnå en större inkludering i vårt samhälle. Det är något bra, eftersom det minskar polariseringen.

Jag tror att det kanske är en from förhoppning.

Om vi får en inflyttning av extremistiska inslag av hemskolare, så tror jag inte att vi kommer att kunna locka tillbaka dem i fållan genom att bara säga att ni får ta våra matteböcker. Det kommer att krävas mer än så.

Om en sådan utveckling inträffar, anser jag att vi absolut måste fundera på om det är bra för Åland att ha en sådan inflyttning, särskilt med tanke på vår mycket liberala lagstiftning när det gäller hemundervisning.

Tack, herr talman!

Tack ledamoten Fellman. Vi diskuterar läromedel, och jag vill fortsätta den diskussion som ledamoten Fellman tog upp. Det handlar inte bara om hemundervisade barn som kan bli utanför, utan även sjukhusbarn. Jag tänker också på alla barn som är hemma och inte kan delta i skolan av andra skäl, som vi kallar hemmasittare. Jag tycker dock att det är ett dåligt begrepp, eftersom det ger intrycket av att dessa barn väljer att stanna hemma av egen lust, vilket sällan är fallet.

Det var bra att vi lyfte fram denna fråga. Det kan vara en möjlighet att utveckla hur vi hanterar alla barn som inte är en del av den vanliga skolan. Jag anser att dessa barn bör ha samma rättigheter och tillgång till material som alla andra.

Tack för ett tillfälle att utveckla mina tankar kring det.

Om jag inte var tillräckligt tydlig tidigare så menar jag att det är grundskolans ansvar att utveckla undervisningsmetoder, gruppundervisning och hemundervisning under ledning av grundskolan, så att det fungerar för alla elever, även de som har olika variationer eller behov. Det är där som jag tycker att vi ska lägga krutet, att utveckla grundskolan så att den är så bra och så mångfacetterad som möjligt, så att den passar alla elever med alla de utmaningar som kan finnas.

Det finns alla möjliga nya sätt att ta till sig och sprida kunskap, information och undervisning. Man kan göra det live och sända till alla, samt integrera med elever runt om i hela världen samtidigt. Tekniken finns här, och jag tror att det kan vara ett bra sätt att inkludera fler barn i undervisningen.

Jag vill också påpeka att den stora skillnaden mellan Finland och övriga Norden, inklusive Sverige är att de faktiskt har en ideologiskt marknadsbaserad skola, vilket vi inte har här. Det är viktigt att tänka på att här handlar det inte om vinster på barnen, utan om utbildning och rätten till mat. Den finska modellen fokuserar på att ta hand om barnen och ge dem samma möjligheter och förutsättningar.

Talman!

Ledamöter, jag vill tacka för en intressant eftermiddag. Det är intressant att höra olika röster. Vi behöver olika partier och olika synpunkter, för då väcks nya tankar – i alla fall inom mig.

Jag tänkte vara lite oortodox och avsluta med en dikt av Khalil Gibran, som säkert många av er känner till, men jag tycker att den passar bra här:

"Dina barn tillhör inte dig,
de är söner och döttrar av själva livets längtan.
De kommer genom dig, men inte från dig,
och fastän de är hos dig tillhör de dig inte.

Du kan ge dem din kärlek men inte dina tankar,
ty de har egna tankar.
Du kan hysa deras kroppar men inte deras själar,
ty deras själar befinner sig i morgondagens land
som du inte kan besöka, inte ens i dina drömmar.

Du kan sträva efter att likna dem,
men försök inte att göra dem lika dig själv.
Ty livet går inte tillbaks, och dröjer inte vid igår."

Tack!

Mera har jag inte att säga, det var kanske lite pretentiöst.

Talman!

Utbildningsministern är idag på resandefot för Ålands bästa. Jag tänkte bara säga några ord från landskapsregeringens sida.

Som jag nämnde tidigare i ett replikskifte, så bygger den nordiska skoltraditionen på att ingen ska falla emellan, vilket gör att skolväsendet i sig är hårt reglerat. I riket genomförs flera ändringar. Vi vet ser också över barn- och grundskolelagen.

Även om man moderniserar den finländska lagstiftningen, så har det just att göra med att alla barn i skolan ska ha rätt till vissa former av stöd efter behov och annat. Och självklart är det så att när det gäller barn som är i hemskolning, så ska förstås de här rättigheterna också gälla dem. Samhället ska inte titta på när om barn faller emellan.

Historiskt sett började det nordiska skolväsendet med folkskolan, en tradition där många olika ideologier möttes. Man ansåg att det var viktigt att alla barn hade rätt till bildning. Denna tradition har utvecklats ytterligare i takt med barnkonventionens framväxt och samhällsutvecklingen i stort. Vi lever nu i ett modernt kunskapssamhälle där det är allt viktigare att vara konkurrenskraftig på arbetsmarknaden.

Mot bakgrund av detta är det naturligt att kontinuerligt se över regelverken kring utbildning. Vissa saker kanske vi behöver avreglera, medan andra aspekter kan behöva skärpas.

Jag vet att många har varit i kontakt med tillsynsmyndigheten, och det verkar råda konsensus om att de allra flesta familjer som bedriver hemskolning sköter sig mycket bra. För dessa familjer är det svårt att se att det skulle finnas hinder för tydligare regelverk och bättre kontroller. En av de punkter som finns med i regeringsprogrammet är att övergå till ett tillståndsförfarande istället för ett anmälningsförfarande.

Det har också idag kommit flera goda inslag i diskussionen om hur detta kan förtydligas och förbättras. Jag tror inte att någon av de familjer som sköter sig bra skulle ha problem med att regelverken skärps. Jag skulle tycka tvärtom, den misstänksamhet som finns i vissa delar av samhället kring hemskolning som begrepp skulle minska om man vet att regelverket är tydligt och skyddar de enskilda barnen.

Talman! Det kommer att läggas fram lagstiftningsåtgärder från landskapsregeringens sida i detta ärende, och vi får helt enkelt fortsätta arbeta med frågan.

Tack, talman!

Tack minister Zetterman. Det var ett bra anförande. Ministern pratade om att det ska vara samma rättigheter för alla barn och om det här skyddsnätet. Det har cirkulerat vissa skrönor och diskussioner vid tidigare tillfällen, och det framkom i den här dokumentären, att det har funnits barn på Åland som har varit skrivna här men ingen har haft något ansvar för dem, utan de har bara haft en adress här.

Jag hörde skrönor om att det var tolv barn inskrivna i en etta i Mariehamn. Man vet ju inte vad som är sant eller falskt, men det är just det här som jag är väldigt bekymrad över. Jag tycker att så här ska det inte få vara. Vi kan ju inte ha ansvar för barn som vi inte var finns. Bor de här barnen eller inte? Det är kanske en mer all nordisk utmaning. Är det är så att man utnyttjar det åländska systemet? Det oroar mig i alla fall.

Talman!

Vi har varit inne på det många gånger. Det finns alltid familjer där barnen inte mår bra, oavsett om de går i traditionell skola eller är hemma med sina föräldrar. Det kommer alltid att finnas barn som mår dåligt och som får ont i magen över att sommarlovet närmar sig, eftersom de måste vara hemma i många, många veckor tillsammans med sina föräldrar.

Tack och lov vet vi också att det är väldigt få familjer som har det på det här sättet. Men det är självklart att hela hemskolediskussionen har blivit ett mycket större fenomen, än vad den var när den här lagen stiftades.

Det är tydligt att det finns ett behov av att göra en kontinuerlig översyn, som jag tidigare nämnde.

Det är alltid bra att göra en kontinuerlig utvärdering. Det är ändå ett relativt nytt fenomen på Åland, om jag inte gissar helt fel. Jag är bekant med de första familjerna, och deras barn är nu någonstans mellan 20 och 30 år. Det kan ju inte finnas någon jätte långtgående statistik på hur hemundervisning på Åland har utfallit.

Det skulle vara mycket intressant om det fanns någon som faktiskt forskar på det här. om det verkligen är en framgångssaga eller om det har varit en katastrof. Vi vet egentligen inte. Vi gissar bara hur det ser ut.

Talman!

Vi har återkommit till detta flera gånger idag. Det finns mycket som är oklart kring detta samhällsfenomen.

Det handlar också om små grupper. Särskilt när det gäller hemskolning, som är relativt nytt, så är det ganska få grupper involverade. Det blir alltid problematiskt att dra stora statistiska slutsatser baserat på ett mycket litet underlag. Därför kan det vara bekymmersamt att få fram någon god statistik.

Men som sagt, de som sköter sig är sällan upprörda över att regelverk skärps. I det här fallet kommer regeringens ambitioner att resultera i lagstiftningsförslag.

Diskussionen är avslutad.

Kan förslaget att ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet omfattas?

Ärendet remitteras till lag- och kulturutskottet.